Etikettarkiv: Flygolycka

Ibland finns det pengar

Det ryktas om att Boeing:s VD Dennis Muilenburg är på väg att få sparken. Och som vanligt när herrar (det är nästan undantagslöst herrar) på den nivån får sparken så brukar det inte saknas slantar. Eftersom personer på den här nivån inte omfattas av vanliga regler med anställningstrygghet, uppsägningstid och A-kassa så köper jag att man t.ex. tvingas betala ut ett års lön osv när dom får gå. Men på den här nivån handlar det oftast om ännu mer.

Flygskam?

Dennis Muilenburg får gå efter fiaskona med 737 Max där Boeing helt uppenbart inte tagit säkerheten på allvar i jakten på beställningar, leveranser och vinster. Då får någon ta ansvar och sedan kan Boeing hävda att dom gjort något.

Men, som sagt. Det verkar inte saknas slantar. Dennis Muilenburg verkar få gå med en fallskärm som omfattar motsvarande drygt 500 miljoner kronor. Alltså mer än en halv miljard kronor. Dennis Muilenburg är tydligen 55 år. Låt oss anta att den gode Dennis nu bestämmer sig för att inte göra något mer av sitt liv än sitta i gungstolen och njuta av livet tills han fyller 100 år. Lågt räknat skulle han då ha motsvarande drygt 30.000 kronor om dagen att leva upp. Under förutsättning att han inte tjänar några nya pengar eller får någon avkastning på den här dryga halv miljarden. Det är alltså nästan en miljon i månaden att sätta sprätt på.

Dom ska inte komma med några påståenden om att det saknas pengar när övrig personal behöver något. Finns det saklig grund för att ge Dennis Muilenburg sparken, dvs han har misskött sitt arbete, så ska han inte behandlas på det här viset. Finns det ingen saklig grund så visar det på att man bara är ute efter att hitta en syndabock och låter de verkligt skyldiga komma undan.

Läs lite annat:
Gyllene fallskärm för Boeing-vd. – Helsingborgs Dagblad
Boeings vd får sparken – efter flygkrascherna. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Girighet

Det är farligt att leva

Det känns lite tråkigt att så här i början på året fundera över döden. Men jag såg att det nya året inletts med ännu fler offer för en arbetsplatsolycka. Jag började fundera i de här banorna när min hustru och jag åkte tåget hem från Helsingborg efter lunch. Från tåget kan man se ICA:s lager där en man dog på jobbet på nyårsdagen. Det var årets första offer. En liten kort notis i lokaltidningen. Dagen efter, i dag alltså, omkom en man i Mönsterås i en annan arbetsplatsolycka. En ny liten notis i bladet. Antalet personer som dödas i arbetsplatsolyckor ökar. På två dagar har alltså redan två personer fått offra sitt liv på jobbet. Var är de politiska överbuden om satsningar på säkerheten på arbetsplatserna? Var är kraven på fler skyddsombud? Var är kraven på fler inspektioner från Yrkesinspektionen? Var är kraven på hårdare lagkrav på skyddsutrustning?

Vilket parti driver dom här frågorna? Verkligheten är ju den att fler människor dör på jobbet än som skjuts ihjäl i skjutningar. Men i det senare fallet är mediebevakningen intensiv. Som jag sagt flera gånger tidigare så är det inte ovanligt att boende och andra som befann sig i närheten blir tillfrågade av reportrar om dom har blivit rädda nu. Om dom fortfarande vågar gå ut? Men jag har ännu inte sett någon reporter ställa sig utanför fabriksgrindarna och frågat arbetskamrater om dom nu är rädda för att gå till jobbet. Politikerna är snabba med att utlova fler poliser, hårdare straff och mer övervakning för att komma tillrätta med skjutningarna. Men jag ser alltså inga politiker gå ut och kräva fler skyddsombud, hårdare straff för arbetsmiljöbrott och hårdare reglering av skyddsutrustning. Vad kan detta bero på? Det dör alltså fler helt oskyldiga i arbetsplatsolyckor än vad det skjuts ihjäl människor. Snarast har politikerna under åren skurit ner resurserna för övervakning av arbetsplatserna. Kan det finnas något samband med att man inte vill ställa krav på arbetsgivarna?

Sorg

Det förolyckas hela tiden människor i olyckor. I dag inträffade en svår tågolycka på Store Bælt-bron i Danmark. Stormen Alfrida, som vi döpt den till, fick en lastbilstrailer lastad med öl som var lastad på en järnvägsvagn att välta av vagnen och lägga sig på det mötande spåret där ett persontåg körde rakt in i den. Senaste budet är att 6 personer dog i olyckan. Utredning får utvisa om lasten var felaktigt surrad och lastad eller om det var ett felaktigt beslut att inte stänga bron för trafik i stormen. Nu ska det påpekas att järnvägen är ett mycket säkert trafikmedel. Enligt experten Per Corshammar dör det årligen runt om i världen ca 250 personer i järnvägsolyckor. Något som kan jämföras med omkring 50.000 i olyckor på vägarna. Även flyget är ett säkert transportmedel även om förra året hade exceptionellt många flygolyckor med dödlig utgång. Men, det är alltså på vägarna som riskerna är störst.

Som jag sagt tidigare, det är mycket större risk för att du råkar ut för en trafikolycka och i värsta fall dör i en trafikolycka än att du utsätts för ett våldsbrott eller i värsta fall mördas. Det är mycket större risk i trafiken. Men vad är det politikerna bjuder över varandra om? Fler poliser, hårdare straff, mer övervakning! Och alltså inte fler trafikpoliser, hårdare straff för trafikbrott och fler fartkameror osv. Varför koncentrerar sig inte politikerna på det som är farligast? Varför får våld och brott mycket större rubriker i media än trafikolyckor och arbetsplatsolyckor?

Jag har frågat det tidigare. Vad är det vi är rädda för? Det okända? Det vi inte kan påverka? Det som får störst rubriker i media? Varför kan inte politikerna göra sina prioriteringar?

1 kommentar

Under Polisen

Det är farligt att leva

Det är väl något vi kan vara eniga om. Den största risken med att leva är att man med största sannolikhet kommer att dö! Vad man däremot ska fundera över är i vilken utsträckning vi ska låta denna risk styra våra liv. Jag är nämligen fullt övertygad om att vi värderar farorna mycket olika. Många går omkring och är livrädda för händelser som är mycket osannolika medan vi däremot inte funderar över det som verkligen innebär en risk.

Vad är det då som får mig till att ha så här djupa funderingar? Jo, den utlösande faktorn är när jag läser om en olycka i Portugal. Närmare bestämt i Cascais. Det som hände var att ett mindre privatflygplan (registrerat i Schweiz) exploderade i luften och störtar rakt ner på en parkeringsplats utanför ett Lidl-varuhus. Rakt på en lastbil där föraren som sitter i hytten dödas. Dessutom dog de fyra ombord på flygplanet. Vem går omkring och är rädd för att få ett störtande flygplan i huvudet?

Portugals flagga

Att jag reagerade lite när jag läste om olyckan var pga min lilla personliga koppling till det området i Portugal. I min ungdom hade jag en brevvän som bodde i Cacém utanför Lissabon. En sommar i mitten på 70-talet tog jag tåget till Portugal för att hälsa på Ilda, som hon hette. Tåg via Hamburg, Paris, Madrid och sedan till Lissabon. Bland annat minns jag att en svensk tjej som jag träffade på tåget mellan Hamburg och Paris, som bott i Paris några år, visade mig allt av intresse att se i staden på en dag. Vi anlände på morgonen till Paris. Sedan var det snabba tunnelbaneturer runt stan för att hinna se allt av intresse innan vi båda skulle åka vidare på kvällen. Tyvärr åt olika håll. Hur som helst så under en vecka hemma hos Ilda i Cacém hann jag se Cascais och Estoril förutom Lissabon. Senare har min hustru och jag många år senare återvänt och besökt Cascais.

Älska dina närmaste

Vad jag ville kom fram till är om vi värderar riskerna på ett realistiskt sätt, eller om vi går omkring och är rädda för de osannolika farorna men struntar i de mer sannolika farorna? Många går just nu omkring och är livrädda för ett nytt terrordåd samtidigt som vi inte är rädda i trafiken. Detta trots att alltså trafiken skördar många fler offer. Bara några dagar innan dådet i Stockholm dog flera ungdomar i en bussolycka. Det händer svåra trafikolyckor dagligen. Allt för många fortsätter att röka trots att det väl är det farligaste vi kan göra. Många i Malmö är livrädda får att utsättas för skottlossning. Till och med Donald Trump i USA tog upp risken för att bli skjuten i Malmö. Risken för detta i Malmö när det var som värst motsvarade risken i lugna områden i USA. I de riktigt våldsdrabbade områdena i USA ligger risken skyhögt högre. Vi är väl nästan alla i gemen oroliga för att utsättas för någon form av våldsbrott. Men verkligheten är ju faktiskt den att om man inte tillhör kriminella kretsar och håller sig nykter är risken för detta ofantligt liten.

Fast, som sagt, precis vad som helst kan hända. Man kan till och med få ett störtande flygplan i huvudet. Men det innebär inte att vi kan gå omkring och titta uppåt hela tiden av rädsla för att detta ska hända en gång till. Risken blir då mycket stor för att vi istället går rakt in i en lyktstolpe!

Mitt råd är alltså att gå inte omkring och var rädda för faror som knappt finns. Bry dig istället om dina närmaste och visa dom kärlek och uppskattning. Då ska du se att livet blir mycket trevligare. För hur du än gör, så det enda vi kan vara övertygade om är att förr eller senare dör vi faktiskt.

1 kommentar

Under Terrorism