Etikettarkiv: Folkpartiet

Succén som kan bli katastrof

» Liberalernas SD-sväng skapar bekymmer.

Johan Pehrsons allt mer öppna acceptans av Sverigedemokraterna skapar förvecklingar inom det Liberala partiet. Allt fler blir rädda för vad Liberalernas högergir in i den sverigedemokratiska fållan egentligen ska innebära. Från början sågs nog Liberalerna som lite av en garanti för att ett Blåbrunt block skulle hålla Sverigedemokraterna på avstånd. Men, ju närmare valdagen vi har kommit, desto tydligen står det klart att Johan Pehrson och Liberalernas löften om att hålla Sverigedemokraterna utanför är lika lite värda som Ulf Kristersson och Moderaternas tidigare liknande löften. Dom löftena till överlevande från Förintelsen som Hédi Fried och löften till andra var inte värda priset på det minneskort som löftena var inspelade på. Idag står det allt mer klart att Moderaterna under Ulf Kristersson och Kristdemokraterna under Ebba Busch istället har utvecklas till försvarare av Sverigedemokraterna och fullt villiga att kompromissa bort vilken anständighet som helst för att hålla Sverigedemokraterna under Jimmie Åkesson glada och lugna. Och, det står allt mer klart, att Liberalerna under Johan Pehrson förbereder samma löftesbrott.

Allt fler framträdande Liberaler deklarerar öppet att man inte vill vara med längre. Man tänker inte lägga sin röst på Liberalerna eftersom det står allt mer klart att detta blir en röst på ett Brunblått alternativ med mycket starkt inflytande från Sverigedemokraterna. Man konstaterar helt enkelt att Magdalena Andersson är ett mindre dåligt alternativ än Jimmie Åkesson. Man väljer därför att rösta på Centerpartiet som ett liberalt alternativt men en röst på Centerpartiet ska ses som en röst MOT det Brunblå alternativ som innehåller Sverigedumokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske Liberalerna.

Den nya Brunblå sörjan till höger

Den gamla folkpartiledaren Bengt Westerberg gick redan för flera veckor sedan ut med att han INTE tänkte rösta på sitt eget parti Liberalerna. Han skulle rösta på Centerpartiet, en röst som ska ses som en röst EMOT ett Brunblått alternativ vars politik dikteras av Sverigedemokraterna.

I gårdagens Dagens Nyheter deklarerade Hanne Kjöller i tidningens ledare att hon nu bestämt sig för att rösta på Centerpartiet. Hon har helt enkelt blivit rädd för att en röst på Liberalerna faktiskt i praktiken innebär en röst på Sverigedemokraterna. De andra partierna i detta Brunblå block kommer inte att kunna tygla Sverigedemokraterna. Hennes röst ska helt enkelt ses som en röst EMOT detta alternativ. Hellre Magdalena Andersson än Jimmie Åkesson.

Väljarundersökningarna som görs visar tydligt att det just nu går en ström av väljare från Liberalerna till Centerpartiet. Liberalt sinnade väljare tror helt enkelt inte längre på att Johan Pehrson och Liberalerna är ett trovärdigt alternativ för att hålla Sverigedemokraterna stången i ett Brunblått samarbete. Det börjar bli uppenbart att det börjar bli panik inom Liberalerna.

Skulle samma tankar komma upp hos moderata stödröstare som valt att välja Liberalerna för att rädda partiet kvar i Riksdagen samtidigt som man hoppas på att Liberalerna ska utgöra en bromskloss för Moderaternas och Kristdemokraternas anpassning till Sverigedemokraterna. Om denna bromskloss inte längre är någon bromskloss samtidigt som Moderaterna hotas med att inte ens bli största parti i det Brunblå blocket får nog både en och annan av de moderaterna som valt att stödrösta på Liberalerna till att återvända till Moderaterna.

Jag såg att Dagens ETC avslöjat att Moderaterna faktiskt köpt utrymme som gör att om man sökte på Hédi Fried på Google så hamnar en artikel från 2019 med Ulf Kristerssons löfte till henne i topp. Som att det fortfarande skulle gälla. När det i själva verket är ett av Ulf Kristerssons många lögner. När Moderaterna kontaktas så skyller man på att det berodde på en enskild medarbetare. Annonsen har plockats bort… Det påminner om alla sverigedemokrater som avslöjas. Bara enskilda…

Kan man hoppas!

Läs:
Därför röstar jag på Centerpartiet – intervju med Bengt Westerberg. – Liberal Debatt
Därför har jag ändrat mig – partierna klarar inte att tygla SD. – Hanne Kjöller i Dagens Nyheter
Liberaler byter till Lööf på grund av SD: En smärta. – Dagens Nyheter
Politikerna som vill utrota muslimer – hyllar nazister. – Expressen
Nu är jag rädd. – Börje R P Carlsson Magasin Para§raf
M köpte annons med Hédi Fried – Judisk ungdom: Smaklöst. – Dagens ETC
Moderaterna använder Hédi Fried i annonser på Google – skyller på enskild medarbetare. – Resumé

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Är det kört för vissa?

» Men för vilka?

Vad säger ni? Är det inte dags för en väljarundersökning igen? Det har ju gått ganska lång tid nu sedan sist. Det är ju nästan en månad sedan. Har ni klarat er så länge? Det är SCB som har presenterat sin stora undersökning som görs två gånger om året. Man försöker få svar från drygt 9.000 statistiskt utvalda svenskar. Av dessa får man svar från ungefär hälften. Resultatet blev det som följer. Med förändringen sedan förra undersökningen i maj inom parentes. Det ska påpekas att man inte helt fått med kalabaliken med statsministerval och budgetbeslut.

Socialdemokraterna » » 29,1% (+0,9)
Moderaterna » » 22,7% (+0,3)
Sverigedemokraterna » » 18,6% (-0,3)
Vänsterpartiet » » 9,2% (+0,3)
Centerpartiet » » 8,4% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 4,6% (+0,1)
Miljöpartiet » » 3,9% (+0,1)
Liberalerna » » 2,5% (±0)

Dvs egentligen inte så stora förändringar på ett halvt år. Möjligtvis då Centerns minskning och Socialdemokraternas uppgång. Men, det kan väl vara kul att fundera lite ändå. Vi kan till exempel notera att den Brunblå sörjan (M, Sd, Kd och L) samlar sammanlagt 48,4% och Liberalerna har då långt kvar för att få näsan över vattenytan. Samtidigt som Kristdemokraterna i varje fall håller sig över vattenytan.

Om vi nu kan kalla det för ett Rödgrönt block (S, V, C och Mp), samlar sammanlagt 50,6% och där Miljöpartiet håller sig precis under vattenytan. Marginalen är inom felmarginalen. Centerpartiet är alltså den stora förloraren om man jämför med siffrorna för ett halvår sedan och Socialdemokraterna är den stora vinnaren.

Socialdemokraterna är alltså undersökningens stora vinnare. Hur kalabaliken med val av statsminister två gånger och förlorad budgetomröstning kan ha påverkat dessa siffror om det hade kommit med vet vi inte. Det är svårt att bedöma hur de som eventuellt röstar S reagerar på kalabaliken. Partiet ligger på plus även sedan valet 2018.

Moderaterna tappar i varje fall inte. Men uppgången är alltså inom felmarginalen. Moderatväljare verkar alltså än så länge inte ha något emot Ulf Kristerssons löftesbrott. Allt för Makten förlåter allt. Vi kan dock konstatera att avståndet upp till Socialdemokraterna växer, men så gör också avståndet ner till SD. Moderaterna är den största vinnaren sedan valet 2018.

Sverigedemokraterna har än så länge i varje fall inte haft något positivt utfall på ökat inflytande över den Brunblå sörjans politik. Men SD ligger fortfarande över valresultatet i förra valet. Marginalen upp till Moderaterna i kampen om att bli största oppositionsparti växer däremot. Skillnaden har växt ännu mer jämfört med förra valet. Jimmie Åkessons dröm om att bli största parti, eller i varje fall största oppositionsparti blir allt mer avlägsen.

Vänsterpartiet behåller sin goda ställning även efter förhandlingarna med Socialdemokraterna. Nooshi Dadgostar har en rejäl ökning sedan valet och behåller denna. Kanske till och med en liten ytterligare ökning sedan halvåret tillbaka. Det är ett läge som bör ge en god förhandlingsposition inför de månader som återstår fram till valet 2022.

Centerpartiet är undersökningens stora förlorare. Man är nu mer eller mindre tillbaka på valresultatet från 2018. Vad tappet nu beror på är svårt att bedöma. Tycker Centerväljarna att C ska börja acceptera SD? Eller är det tvärtom så att C-väljarna tycker att Annie Lööf inte ska vara så kategoriskt negativ gentemot Vänsterpartiet? Att förhandla en budget med S+Mp som Annie Lööf gjorde och sedan inte acceptera den när det kommer till kritan för att S förhandlat med Vänsterpartiet i helt andra frågor kanske inte är den rätta vägen?

Kristdemokraterna håller sig på behörigt avstånd från 4%-spärren. Men den ligger fortfarande oroväckande nära. Kristdemokraterna är, efter Liberalerna, den stora förloraren sedan valet 2018. Vilken effekt har Ebba Buschs budgetförhandlingar med SD på stödet bland kristdemokrater? Mitt intryck är att stora grupper av traditionella KD-väljare är mycket obekväma med att Ebba Busch har visat öppna famnen till Jimmie Åkesson. Debatten är dock tystare än inom Liberalerna.

Miljöpartiet ligger precis under 4%-spärren och den intressanta frågan är om avhoppet från regeringssamarbetet med Socialdemokraterna är det som får opinionen att hoppa över spärren, eller om det är det som får marginalen upp till spärren att öka så att det är kört till nästa val 2022? Jag vågar faktiskt inte spekulera.

Liberalerna då slutligen. Det gamla Folkpartiet är den stora förloraren sedan valet 2018. Partiet är mer än halverat sedan valet och man ligger nu stadigt förankrat under 4%-spärren. Marginalen upp till spärren är nog för stor för att partiet ska överleva nästa val. Det finns ju ingen uppåtgående trend heller. Partiets agerande är ju inte heller ämnat att locka till stöd. Mittenväljare som säger Nej tack till att släppa in SD i värmen väljer nog Centern istället. Och det finns nog inte tillräckligt många liberala väljare som vill ta i ett så antiliberalt parti som SD med tång. Tyvärr Nyamko Sabuni, men det är nog ajöss med Liberalerna efter valet 2022.

Visst kändes det härligt med en väljarundersökning?

Läs:
Ny PSU: Stiltje i opinionen ett knappt år före valet. – SCB
SCB: Både MP och L ute ur riksdagen om det vore val idag. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Ett intelligent påpekande

Jag läser en lång intervju med diplomaten Hans Blix i Svenska Dagbladets Kulturbilaga. En intervju som innehåller en hel del intelligenta tankar. Hans Blix är folkpartisten som var generaldirektör för FN:s atomenergiorgan IAEA när katastrofen i Tjernobyl inträffade. Han var innan det utrikesminister i Sverige 1978-1979.

I intervjun får han frågan om hur han ställer sig till dagens Liberalerna. Han berättar då att han fortfarande delar partiets grundvärderingar. Men på ett område har han en direkt motsatt åsikt än den som drevs av bland annat den f.d. majoren Jan Björklund. Som för övrigt nu återvänt till det militära livet. Jag citerar Hans Blix i hans mycket intelligenta tankar:

Peace

– ”Världen satsar mer än 1.700 miljarder dollar om året – vi talar alltså om dollar – till beredskap för att förhindra militära anfall. Jämför den summan med beredskapen för att möta en pandemi. Nu står vi här med corona och har inte ens tillräckligt med plastförkläden. Miljarders miljarder går till upprustning inför en händelse som är högst osannolik samtidigt som vi inte ens har acceptabla lager av skyddsutrustning vid den lika osannolika händelse som nu blivit verklig.”

Ett onekligen mycket intelligent konstaterande. Vi gör på samma sätt i hela världen. Kanoner, stridsflygplan, u-båtar, k-pistar och handgranater är mycket viktigare än att se till att det finns beredskap för pandemier, väderkatastrofer eller andra former av samhällskriser. Det är viktigare att vi kan skjuta ihjäl en inkräktare som kanske möjligen kommer. Inkräktaren har samtidigt satsat sina slantar på att vara beredd på att det är vi som är inkränktaren som ska komma. Gröna uniformer är skickliga på att suga ut pengar från skattebetalarna – runt om i hela världen.

Vintern 2002-2003 var Hans Blix ansvarig för FN:s vapeninspektörer som skulle undersöka om USA och Storbritannien hade rätt när man beskyllde Saddam Husseins Irak för att ha utvecklat massförstörelsevapen. Gruppen redovisade för FN att man inte hittat några tecken på att det fanns några massförstörelsevapen. USA och Storbritannien beslutade sig dock för att strunta i detta och attacken inleddes i mars 2003. Detta trots protester från de flesta länder. Men det fanns också de som stödde invasionen. Bland dessa fanns moderaten Carl Bildt som också tjänade stora summor på kriget. Som väntat hittade man inga massförstörelsevapen som ju USA och Storbritannien hade haft som förevändning för kriget. Istället stod det klart att skälet för invasionen var att få kontroll över den irakiska oljeindustrin. Effekten av invasionen blev istället att vi fick ett totalt instabiliserat Mellanöstern och IS terror kunde växa fram.

En del skulle lyssnat mer på Hans Blix. Många skulle gjort det!

Mer läsning:
Om man lyssnat på oss hade IS inte uppstått. – Hans Blix i Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Civilförsvar

Hvad hvilja Folkpa… f’låt Liberalerna

Vilken väg ska Liberalerna välja? Eller ska vi nu egentligen uttrycka det som; Vilken väg valde Liberalerna? För sedan nu Erik Ullenhag deklarerat att han drar tillbaka sin kandidatur så återstår bara Nyamko Sabuni som ny partiledarkandidat. Och då är ju en del av liberalernas vägval redan gjord. Uppenbart är att det varit en mycket upphetsad stridighet i kampen. Erik Ullenhag kände sig tvingad att deklarera:

liberalerna

– ”Kom ihåg – våra partivänner är inte våra fiender.”

Men argumentationen från olika håll inom partiet har uppenbarligen varit mycket hård. Så här skriver också Erik Ullenhag:

– ”Tonen i sociala medier chockar mig faktiskt – och då är jag ändå van vid tuffa påhopp.”

Som en följd av stridigheterna har flera ledande liberaler med socialliberala värderingar deklarerat att dom nu lämnar. Antingen bara sina uppdrag inom partiet eller helt lämnar partiet. En är den tidigare riksdagsledamoten Kerstin Heinemann som efter mer än 50 år som partimedlem går ur Liberalerna:

– ”Signalerna som jag fått från partiet visar på en högervridning som jag som socialliberal inte kan acceptera. Det handlar om en hårdare ton och en misstänksamhet mot människor från andra länder. Mitt samvete klarar inte av att stödja ett sådant parti.” Och hon fortsätter med att berätta:

– ”Det har varit många obehagliga angrepp mot mig som person. En del av dem har kommit från partikollegor, och det har gjort mig väldigt förvånad. Jag är inte van vid sådant i Liberalerna. Jag har mått väldigt dåligt av det.”

Hon är inte heller ensam om att ni lämna sitt parti. Andra vill dock fortsätta att arbeta för de socialliberala tankarna och bromsa utvecklingen mot hårdare tag:

– ”Vi har alla våra gränser för vad som kan accepteras, så även jag, men fram till dess är det viktigt att många är med och kämpar för att partiet ska hålla rätt kurs.”

Så hur blir det. Innebär valet av Nyamko Sabuni den högervridning och avveckling av socialliberalismen som uppenbarligen många inom Liberalerna befarar och som Moderaterna och Sverigedumokraterna hoppas på? Kan Nyamko Sabuni locka till sig tillräckligt många väljare från höger för att kompensera för ett ytterligare tapp mot vänster så att partiet överlever? Det är ett så kvalificerat gissande att inte ens en tyckerimaskin som eder bloggare vågar uttala sig.

2 kommentarer

Under Liberalerna

Vad är demokrati?

Partiledarvalet i Liberalerna verkar utvecklas till en strid om striden. I dag finns det väl i princip två kandidater till posten som ny partiledare. Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni. De flesta av de svenska länsförbunden, inklusive Skåne, har i medlemsomröstningar ställt sig bakom Nyamko Sabuni, men Erik Ullenhag vann bland annat i det största förbundet Stockholm.

liberalerna

Och det är nu det blir så delikat. Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni står troligtvis för två lite olika utvecklingar för Liberalerna. Erik Ullenhag anses väl står för ”snällheten”, en fortsättning på socialliberalismen. Detta medan Nyamko Sabuni istället står för ”hårdare tag” och kan vi kanske kalla för en mer marknadsliberal utveckling för Liberalerna. Ännu känsligare blir frågan när man drar ut det i en förlängning, där Erik Ullenhag bedöms stå för att Liberalerna står fast vid överenskommelsen mellan S + Mp + C och L medan det är mer tveksamt var Nyamko Sabuni står. Hon har väl i och för sig deklarerat att hon respekterar överenskommelsen men bland motståndarna inom partiet och bland de gamla samarbetspartierna inom Högeralliansen (Moderaterna och Kristdemokraterna) finns del nog stora förhoppningar på Nyamko Sabuni. Alltså är valet känsligare än vad man kan tro från början.

Valet av partiordförande sker av partiombuden på partiets stämma. Och dessa partiombud röstar för sig själva på eget ansvar. Alla från Stockholm måste alltså inte rösta på Erik Ullenhag och alla från Skåne måste inte rösta på Nyamko Sabuni. Hade man haft det systemet så hade man ju kunnat spara pengar genom att bara skicka en representant från varje län som utrustades med ett visst antal röster.

Men i Skåne har det blivit en infekterad intern strid. Ett antal liberala skånska ombud med Tina Acketoft har deklarerat att man ska rösta på Erik Ullenhag (som ju också en del av medlemmarna ville). Men Torkild Strandberg som är ordförande i Skåne har gjort klart att ombuden ska rösta som majoriteten bestämt. – Styrelsen har beslutat att du, som ombud, förväntas följa Skånerådets beslut. Om du inte kan ställa dig bakom en sådan förväntan och förespråka den kandidat som Skånerådet beslutar sig för, bör du därför omedelbart anmäla förhinder så att en ersättare kan kallas in. Flera ombud berättar att dom utsatts för olika former av hot för att fås att rösta rätt, alltså på Nyamko Sabuni.

Den här typen av personstrider riskerar att få långsiktiga efterverkningar. Något som inte är bra för någon!

Fast interna bråk är man inte ensamma om inom Liberalerna. Inom Kristdemokraterna har ledningen med Ebba Busch Thor i spetsen i princip bestämt sig för att peta Lars Adaktusson. Han har bland annat lyckats få upp abortfrågan på agendan, något som Kd:s ledning fasar för. Troligtvis är det nu bränt för Lars Adaktussons dröm om att få kröna sin politiska bana med att bli partiledare. Men sur är han!

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Att sparka på den som ligger

Jag hade tre olika alternativ till vad jag skulle ägna dagens Tyckeri åt. Alternativ Ett var Svenska Dagbladets ledare i dag skriven av Anna Charlotta Johansson med rubriken Fairtrade är fortfarande fel. Anna Charlotta är fortsatt upprörd över ”Fairtrade” märkningen av matvaror. ”Fairtrade” ägs ju av LO och Svenska Kyrkan, hemska tanke. Och att märka varor som framställts på ett etiskt sätt är ju ett grovt angrepp på Den Fria Marknaden och Marknadskrafternas rätt att styra. Usch vilken hemsk vänstertanke.

DanmarkSom nummer Två såg jag en artikel på BBC med rubriken Does Denmark have a ‘pervasive’ rape problem?. Detta gav mig lite funderingar som kunde utvecklas som ett Tyckeri i dag. Enligt artikeln har flera undersökningar visat att Danmark har den högsta nivån av sexuellt våld i Europa. Det här förvånar eftersom det ju (det vet ju alla…) är invandrare som begår den här typen av brott. Och då borde ju läget i Sverige vara mycket värre än i vårt södra grannland som ju inte utmärkt sig för något generöst flyktingmottagande. Kan det vara något annat som styr? Alkohol och andra droger?

Liberalerna

Som nummer Tre kan man ju sparka rejält på den som ligger, alltså Folkpa… f’låt Liberalerna. Hur många tror att Liberalerna överlever som parti? Själv tycker jag dock att den liberala partiledningens agerande i fallen med Emma Carlsson Löfdahl och Cecilia Wikström har varit korrekt. Det handlar istället helt uppenbart om två damer som sätter girigheten över sitt politiska uppdrag. Nu har Emma Carlsson Löfdahl valt den för henne mest ekonomiskt lönsamma utvägen. Hon sitter kvar i Riksdagen men lämnar Liberalerna! Detta har hon meddelat på Facebook. Emma hyrde tidigare en lägenhet genom Riksdagen som boende när hon var i Stockholm. När en annan lägenhet i samma hus blev till salu valde hennes make att köpa denna och sedan hyra ut den till sin hustru för rena ockerhyran. Grundhyran var 2.500 kronor i månaden, maken tog 13.000 i hyra från hustrun. Exakt det belopp som gjorde att Emma kunde få utbetalt maximalt bostadsbidrag från Riksdagen. Jag kan inte tolka detta som något annat än omoralisk girighet. Nu har alltså Emma valt att istället för att lyda partiets uppmaning att lämna Riksdagen så lämnar hon partiet, men sitter kvar i Riksdagen. Vilket är lönsamt för henne eftersom hon om något år är så pass gammal och har suttit så länge i Riksdagen att hon kan få ut maximal pension från Riksdagen fram till 65-årsdagen. Som sagt – Girighet!

Om vi sedan tar Cecilia Wikström så är hon alltså EU-Parlamentariker. För detta får hon 80.000 kronor i månaden förutom en hel del andra förmåner. Att ersättningen är så pass hög motiveras med att detta är ett mer än heltids uppdrag. Man är i tjänst i princip dygnet runt. Det är inte ett 0800-1630 jobb måndag-fredag. Det är mycket mer än så. Men Cecilia har tid över för ytterligare ”heltidsjobb”. Hon har två styrelseuppdrag i två företag. Båda betalas med en ersättning som var för sig motsvarar en normal heltidslön. 70.000 kronor i månaden, dvs något förenklat 35.000 per uppdrag. En ersättning som ligger över vad de flesta som jobbar tjänar på sitt jobb i månaden. Vill man vara elak kan man alltså säga att hon jobbar mer än tre heltidsjobb. Vilket naturligtvis är omöjligt även om hon motiverar det med att hon är norrländska! Vad det pekar på är att det är uppenbart att det här handlar om styrelseuppdrag som är kraftigt överbetalda. Liberalerna anser att uppdragen skadar förtroendet för henne som EU-Parlamentariker. Vems intressen kommer hon att företräda? Bolagens? Sina egna bankkontons? Eller sina väljares? Men Cecilia vägrade välja och får därför sparken.

Girigheten styr helt uppenbart. Men kommer Liberalerna att överleva?

1 kommentar

Under Liberalerna

Mer om den där intelligensbefrielsen

Älska din nästa

Jag hade ju i går lite funderingar över Homo sapiens intelligens.. Jag tänkte fortsätta på det spåret i dag. Efter senaste valet släpptes de österrikiska nazisternas arvtagare i Frihetspartiet FPÖ in i regeringen av det konservativa Folkpartiet ÖVP. Något som ger onda vibbar om man tänker efter att Adolf Hitler t.ex. var ju ursprungligen född i Österrike. Nu märks det att detta har fått de värsta rasistiska nättrollen att släppa loss ordentligt.

Ett exempel på detta är när en bild publicerades på Wiens förstfödda. Den 1 januari klockan 00.47 föddes Asel, och en bild på henne och hennes lyckliga mamma och pappa Naime och Alper publicerades. Det var bara ett problem, Naime och Alper var invandrare, muslimer och Naime hade en schal på huvudet på bilden. Stormen drog igång! ”Nästa terrorist född”, ”Äckligt! Med en skurtrasa på huvudet måste kärringen stinka som en grävling”, ”Deportera avskummet omedelbart”, ”Muslimer kopulerar som kaniner”, ”Riktiga österrikare kommer snart att vara en förtryckt minoritet i det egna landet”. Ja, ni kan gissa er till fortsättningen.

Fast det fanns naturligtvis även motkrafter. Den katolska biståndsorganisationen Caritas startade uppropet #flowerrain på Facebook. Ett upprop som raderades och togs bort av Facebook!

Vi kan alltså konstatera att det finns intelligenta människor. Men, det finns också en del vars hjärnsubstans blivit förorenad och blivit helt förstörd.

Lämna en kommentar

Under Rasism

Högerallianspanik

Paniken inom Högeralliansen börjar sprida sig. Allra helst Moderaterna och Kristdemokraterna är förtvivlade. Moderaternas enda chans att återigen komma åt köttgrytorna (komma till makten) är ju om Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna lyder och Sverigedumokraterna stöttar upp utan allt för många hårresande krav. Effekterna av att Centern och Liberalerna nu vägrade ställa upp på spelet att rikta misstroendeomröstning mot Peter Hultqvist är ju att man från Moderaterna ser hur köttgrytorna försvinner i fjärran. Jag tror helt enkelt att man nu även inom Moderaterna börjar förstå att sannolikheten för en Mitten/Vänster koalition efter valet har ökat ytterligare. Det gör Moderaterna till ett perifert parti ute på kanten tillsammans med kollegorna i Sverigedumokraterna. Kristdemokraterna kan vi ju glömma.

Den nya stora Högeralliansen

Man kan nästan se framför sig hur Svenska Dagbladets ledande moderatkramare Per Gudmundsson gråtande av ilska författar sin ledare till dagens Svenska Dagbladet: ”Ett hugg rakt mot Alliansens hjärta”. Den som står för hugget är alltså Annie Lööf. I sin beskrivning av sakfrågan glömmer dock Per Gudmundsson ett par saker. Upprinnelsen till det som blev Transportstyrelsegate var en av den förra moderatledda Högeralliansregeringen framstressad privatisering av Transportstyrelsens IT-verksamhet. Redan under den tid då moderaten Catharina Elmsäter-Svärd var ansvarig minister beslutade dåvarande ställföreträdande generaldirektören Jacob Gramenius att man av tidsskäl skulle frångå säkerhetsföreskrifterna för att IBM som fått uppdraget skulle hinna ta över arbetet. Fast om detta skriver Per Gudmundsson inte ett ord. För honom börjar problemen först efter moderaternas valförlust, Fredrik Reinfeldts sorti och Stefan Löfvens entré. Det var ju verkligen tur att Högeralliansen inte fick sitta kvar, för då hade ju Moderaterna inte haft någon skandal att blåsa på för att slippa diskutera de egna interna problemen.

Fast det är tydligen inte bara partierna inom Högeralliansen som är oeniga. Inom Moderaterna var man tydligen också oeniga om hur man skulle ställa sig till Jimmie Åkessons misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Någon moderat röstade för Jimmie Åkesson och mot partiledningen och några andra uteblev helt enkelt från omröstningen. Jag undrar om vi får en ny ilsken ledare från Per Gudmundsson i morgon. Jag har ett förslag på rubrik: ”Ett hugg rakt mot Moderaternas hjärta”.

Make peace not war

Fast det är ju detta demokratin handlar om. Vi väljer i demokratiska val våra representanter som sedan efter bästa förmåga ska fatta det beslut som måste fattas. För att bevara vår demokrati har vi bland annat en militär som ska försvara oss om någon ond utomstående vill sätta stopp för vår demokrati. Fast det är uppenbart att alla militärer inte riktigt tror på demokratin. Det är inte demokratin som ska bestämma, det är just dom som ska bestämma vad som är rätt åsikt och vad som ska kunna framföras. Bland annat en hel drös militärer (inklusive höga befäl inom militären) tyckte att det var en lämplig åtgärd att sabotera den demokratiska demonstrationsrätten. När fredsrörelsen mm samlar in pengar för att anordna en demonstration mot den jättestora militärövningen Aurora 17 där svensk militär ska smälla iväg ett par miljarder kronor på några veckor så tyckte bland annat dessa militärer att en lämplig åtgärd är att Swisha 1 (en) krona till insamlingen för att sabotera denna. En åtgärd som innebär att de som arrangerar insamlingen måste ersätta banken med ytterligare en krona. Varje gång du swishar en summa pengar till någon behåller nämligen banken 2 kronor. Swishar du bara en krona så får de som får pengarna betala en ytterligare krona till banken. Banken ska naturligtvis tjäna ytterligare en slant.

Det är det här som är grundorsaken till att bankerna vill att vi betalar med kort eller swishar istället för med kontanter. Swish och Betalkort genererar säkra vinster för banken i motsats till kontanter som bara är till besvär och kostar pengar för banken. Det här ämnet tänkte jag återkomma till en annan dag.

För övrigt undrar jag om vi efter de stora militärövningarna som just nu pågår (det är ju inte bara i Aurora 17 som svensk militär just nu tränar med NATO) kommer att få en debatt om att hemlig svensk militär planering har läckt till främmande makt (NATO alltså) i samband med övningen? Men det gör nog inget om NATO-högkvarterat vet alla hemligheter!

3 kommentarer

Under Moderaterna

Liberaler utan folk

I måndags var jag ju lite elak mot Jan Björklund och Folkpa… f’låt Liberalerna när jag tyckte att det varit lite tyst om dom. Så jag gissade att Jan Björklunds något panikartade utspel om att regeringen kanske skulle bjuda in Sverigedumokraterna också var just för att få lite publicitet i kampen om medias bevakning. De borgerliga kollegorna Anna, Annie och Ebba är oftast duktigare på det hela än vad Jan Björklund är. Eller också handlar det helt enkelt om att journalisterna tycker det är roligare att skriva om dom tre än att skriva om stackars Jan.

Jan Björklund

Hur som helst fick Jan Björklund en snilleblixt. Om jag går ut och kräver att man ska bjuda in Sverigedumokraterna så får jag säkert lite publicitet, tänkte Jan. Och visst fick Jan Björklund publicitet. Men, ingen höll med honom. Till och med inom Folkpa… f’låt Liberalerna protesterade man. En som protesterade var Birgitta Ohlsson. Men, det var tydligen en gång för mycket som Birgitta Ohlsson inte lyder Jan Björklund blint. Kraven på att hon skulleavgå dök upp från flera håll inom partiet.

Det slutade i dag i ett 8 timmar långt intern partimöte, ett möte som uppenbarligen var både hetsigt och högljutt. Till slut blev resultatet tydligen att Birgitta Ohlsson vägrar lämna partiets ledning, men däremot lämnar hon riksdagsgruppens förtroenderåd eller vad det hette. Det hade hon själv fattat beslut om heter det officiellt. Intressant är vad som skulle hänt om hon INTE avgått. Det hela handlar naturligtvis inte bara om att Birgitta Ohlsson inte kan acceptera vad som bestämts. Det är istället en djup ideologisk spricka inom partiet. Birgitta Ohlsson (och de som stödjer henne, t.ex. LUF) står för en socialliberal linje medan de som krävt hennes avgång står för den högerliberala politik som Jan Björklund står för. En högervridning som alla de fyra borgerliga partierna är inne i, i jakten på sverigedumokratiska väljare.

Jag tror att Folkpa… f’låt Liberalerna snart är utplånade, om inte Jan Björklund tar och ”runkar upp stridskuken ordentligt” som han tydligen använde som argument under sin militära karriär. Ett socialliberalt parti kanske behövs, men vi behöver inte hur många högerpartier som helst.

Lämna en kommentar

Under Jan Björklund

Upp och ner

Det var ett litet tag sedan som jag tyckte till om en väljarundersökning. Som jag sagt tidigare så gillar jag siffror och statistik, så det får väl vara dags att ta upp ämnet en gång igen. En gång i tiden i min ungdom var det tänkt att jag skulle läst två terminer Statistik vid Lunds universitet. Men, jag hann bara med mina två första terminer av universitetsstudier överhuvudtaget innan de militära myndigheterna tyckte att det var mycket viktigare att jag lärde mig ta livet av andra människor. Jag hann med en termin Företagsekonomi och en termin Nationalekonomi, men så kom inkallelse för ett år vid S2 i Karlsborg. Jag begärde uppskov med argumentet att jag var mitt inne i en tvåterminers kurs i Nationalekonomi. Något som den gröna myndigheten struntade blankt i. Jag överklagade också mitt Nej till uppskov, men en fredag i början av sommaren dök ett brev upp med avslag på mitt överklagande upp i brevlådan och på måndagen flyttade jag in i Karlsborgs fästning för 12 månader framåt. Något som nog militären ångrade bittert…

Vänsterpartiet

Men, det var inte militären vi skulle tycka till om utan istället Aftonbladets väljarundersökning i dag som görs av Inizio. Undersökningens största vinnare är Vänsterpartiet som får 9,4% (+1,4), Moderaterna som får 24,6% (+0,9) samt Socialdemokraterna som får 26,1% (+0,7). De stora förlorarna är Sverigedumokraterna som får 17,9% (-1,6) och Kristdemokraterna som får 3,8% (-1,0). Förlorar gör också Miljöpartiet som nog börjar drabbas av panik nere på 3,2% (-0,4). Centerpartiet på 8,3% (+0,4) kan i varje fall kännas sig trygga. Värre är det för Folkpartiet nere på 4,5% (+0,3) som nog inte ska känna sig allt för säkra.

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna är störst, men försprånget över Moderaterna är inget att yvas över. Förhoppningsvis har Sverigedumokraternas storhetstid tagit slut. Vänsterpartiet fortsätter att med god marginal vara fjärde största parti. Miljöpartiet och Kristdemokraterna riskerar på fullt allvar att åka ut om inget radikalt sker. När det gäller Moderaternas dilemma över vem man ska alliera sig med, så ska det påpekas att Sverigedemokraterna ensamma är större än de tre röstboskapen i den Borgerliga Högeralliansen, C, Fp och Kd. Där hotas allra helst Kd men kanske också Fp att helt enkelt åka ut vid nästa val. Intressanta funderingar!

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning