Etikettarkiv: Försäkringskassan

Om Bank-ID terrorn

» Sätt stopp för Bank-ID terrorn.

Vi har fått brev från vårt försäkringsbolag, Folksam. Dom berättar att det nu är ”Hej då papperspost”. Dom hävdar att det är för miljön och klimatets skull! Själv tror jag mest att det handlar om att spara pengar!

Stoppa Bank-ID terrorn

Hur som helst är det bara att med Bank-ID logga in och bekräfta att det är korrekt e-postadress dom har registrerat. Sedan är det bara att logga in på Mina sidor med Bank-ID när man fått mejl om att det finns ny post att läsa. Simpelt och bra! Snabbt och behändigt?

Om det nu inte hade varit för det där med att alla människor faktiskt inte har Bank-ID. Alla människor kan faktiskt inte få Bank-ID. Men, lite svinn får man väl räkna med resonerar dom! Vi lever i en tid med Bank-ID terror. Allt ska utföras genom inloggning på Mina sidor med Bank-ID. Företag, myndigheter osv har hoppat på tåget. Att det finns stora grupper som inte har Bank-ID är ju mest synd om dom. Företag och myndigheter mer eller mindre struntar i de grupper som är utanför.

Låt mig ta några exempel. Min yngsta son är autistisk, han är 23 år gammal. Jag är utsedd till God Man för honom. Det innebär att han inte har någon egen bankinloggning. Istället sköter jag som God Man hans bankärenden via min bankinloggning. När jag loggar in på min Internetbank dyker även hans konton upp. När jag betalar räkningar så betalar jag samtidigt hans räkningar från hans konto. En gång om året ska jag sedan lämna en redogörelsen till Överförmyndaren med bokföring, kvitton osv. Men, eftersom han inte har någon egen bankinloggning så kan han inte heller få något Bank-ID. Så han kan inte (genom mig) komma åt alla ställen, företag, myndigheter osv som kräver Bank-ID för att kunna logga in och utföra sina ärenden.

Jag sköter min 100-åriga mammas ekonomiska ärenden via en Fullmakt hos banken. Mamma är fullt klar i huvudet så hon ska inte ha en God Man. Men hennes tekniska kunskaper, tillgång till utrustning och fingrarnas funktion räcker inte till för att sköta detta själv. Alltså har jag en fullmakt hos banken. När jag loggar in på min Internetbank dyker även mammas konton upp så att jag kan betala hennes räkningar osv. En gång i månaden får hon i posten ett kontoutdrag där hon kan se vad jag sysslat med på hennes konto. Än så länge skickas detta ut i pappersform till henne. Men det kommer väl snart att man ska logga in med Bank-ID för att få det…

Jag är arg på Bank-ID terrorn

Min svägerska sköter min svärfars ekonomi med en fullmakt. Jag hjälper ibland till med olika saker. Alla tre, min son, min mamma och min svärfar har alltså ingen egen bankinloggning till någon Internetbank. Vilket alltså innebär att dom kan inte få ett Bank-ID.

Exempel på problem. När mamma behövde förnya recept kunde vi tidigare fylla i en blankett som vi lämnade i en brevlåda på Vårdcentralen. Den enkla manuella metoden har nu avskaffats! Nu ska man istället logga in på 1177 och där tala om vilka recept man vill ha förnyade. Inloggning på 1177 sker genom Bank-ID! Några fullmakter eller liknande finns inte. Alltså kan mamma inte förnya recept på det viset. Istället ska man ringa till VC. Tryck 1, tryck 2 osv ni vet. Sedan möts man av att det är många som ringer. Och slutligen får man besked om att ifall det gäller recept ska man ringa mellan 1300-1500. För att logga in på Mitt personliga konto hos Telia krävs Bank-ID! Har man inte detta hänvisas man till telefonen. – ”Det är många som ringer, du har nummer 98 i kön…”. Arbetsförmedling, Försäkringskassan osv har lagt ner sin personliga service i landets kommuner. Logga in med Bank-ID för att sköta dina ärenden! Min son är på väg att flytta in i en egen lägenhet på ett LSS-boende. Alltså ska det köpas in möbler osv. För att sköta detta ekonomiska så praktiskt som möjligt tänkte vi ta det via en Faktura. Vill du ha faktura, logga in med Bank-ID! Kimmy har ett bankkort så det kunde kanske användas. Nä visst, det är av säkerhetsskäl spärrat för Internetköp. Så den spärren får vi ta bort. För att göra detta krävs inloggning med Bank-ID! Till och med det fastighetsbolag där jag bor kräver Bank-ID för att man ska kunna logga in och göra en felanmälan!

Riksrevisionen har granskat myndigheternas telefonköer. Dom får alla hård kritik. Den personliga servicen har avskaffats eller gömts undan bakom enorma telefonköer och Bank-ID. Nu får jag ringa Folksam för min mammas och min sons uppdrag. Tror ni telefonkön är mindre än 45 minuter?

Jag är övertygad om att man hos dessa myndigheter och företag resonerar så här: Vi sparar en massa resurser om vi låter våra kunder sköta sina ärenden själva. Att det finns några som inte kan göra detta är tragiskt. Men lite svinn får man räkna med. Det är mest gamlingar och funktionshindrade som drabbas. Det är inte så viktigt med dom. Som sagt, lite svinn får man räkna med.

Sätt stopp för Bank-ID terrorn!

Läs:
SVT testar: Så långt kommer du utan Bank-id. – SVT
Myndigheternas telefonköer får hård kritik. – SVT

Lämna en kommentar

Under BankID

Veckans rekord i rappakalja

Vi lever olika liv, vi har olika förutsättningar och vi gör olika prioriteringar. Vi lever i ett klassamhälle med stora klyftor. Ett exempel på detta hittar jag när jag läser en text av Johanna Möllerström i dagens Svenska Dagbladet. Johanna Möllerström forskar i nationalekonomi vid Harvard University i USA och är dessutom affilierad forskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN). Ett ”Forskningsinstitut” i Stockholm som finansieras av Svenskt Näringsliv. Det bildades redan 1939 eftersom man ansåg att näringslivet var alldeles för passiva inom politiken.

Hur som helst så har Johanna Möllerström valt den här rubriken på sin kolumn i dagens Svenska Dagbladet:

Barnledig pappa”Föräldraledigheten går till överdrift”

Låt mig därför citera hela det första stycket i rappakaljan från Johanna: – Ett par gånger varje år – ofta vid ungefär den här tiden på året, då det varken är sommarfint eller julmysigt i Sverige – ser jag på Facebook att ytterligare någon av mina vänner har åkt på långresa tillsammans med sin partner och deras bebis. Det verkar nämligen vara en grej i Sverige: får man barn och har en hyfsat hög inkomst så åker man på en föräldraledighetsbetald långresa. Jag har fått fenomenet förklarat för mig ett antal gånger. ”Det är ju ett jättebra tillfälle att resa lite längre bort, under lite längre tid”, berättar mina vänner. ”Man behöver inte ta ut någon semester, och föräldradagarna är ju ändå så många.”

Jag har jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan. Under en stor del av dessa år med ansvar för Föräldraförsäkringen. Oräkneliga är de informationsträffar jag hållit med förväntansfulla blivande föräldrar. Jag har under åren svarat på frågor från tusentals blivande eller nyblivna föräldrar om vad som gäller för Föräldrapenningen och Föräldraledigheten. Jag lovar, jag har inte under dessa många år fått en enda fråga om ifall det är möjligt att för mamma och pappa och den nyblivna bebisen att åka på en månads kryssning i Västindien, eller en månad i Australien eller en månad på playan i Thailand. Inte en enda gång! De frågor jag fick handlade om hur man ska göra för att få ersättningen att räcka till livets nödvändigheter samtidigt som dagarna ska räcka tills barnet kan börja gå på Förskola och mamma / pappa kan återgå i arbete. Hur kan man kombinera mamman och pappans dagar? Föräldraledighetsbetald långresa? ALDRIG!

Det är uppenbart att Johanna Möllerström och jag (och i stort sett alla nyblivna föräldrar i vårt land) inte lever i samma värld. Jag tycker att Johanna Möllerström ska ifrågasätta varför hennes vänner skaffat barn istället för att ifrågasätta den svenska Föräldrapenningen och Föräldraledigheten. Men så går det när man lever i en annan värld!

Jo, den goda Johanna tycker faktiskt att den svenska Föräldraledigheten är alldeles för generös. Vi ska vara stolta över den svenska Föräldrapenning / Föräldraledigheten. Den finns till för barnen! Johanna Möllerström skriver rappakalja!

Läs hela dumheterna här:
Föräldraledigheten går till överdrift. – Johanna Möllerström i Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Föräldrapenning

Stackars Fjollträsk

Jag läser i Aftonbladet en intervju med förre ministern Aida Hadzialic (S) som nu fått ett nytt välbetalt jobb (111.200 kr/mån) som finansregionråd för oppositionen i Stockholm. Vilket innebär att hon instämmer i klagokören från Fjollträsk över att rika och privilegierade kommuner och regioner får bidra till att finansiera verksamheter i mindre och fattigare kommuner och regioner.

Aida och andra Stockholmare vill inte bidra till alla de kommuner som Staten övergett. I de flesta mindre kommuner i landet finns idag ingen som helst statlig service. Staten har inga anställningar att erbjuda, det finns ingen statlig verksamhet. Ingen statlig service alls. Nu senast är det Arbetsförmedlingen som lämnar större delen av de svenska kommunerna i sticket. Detta efter beslut fattade i Stockholm. Innan dess har Försäkringskassan, Polisen, Skattemyndigheten osv stuckit och lämnat kommunerna utan service och utan arbetstillfällen. Centralisering har varit modeordet under lång tid. Den här centraliseringen sker i stort, och den sker i smått. En gång i tiden fanns det personal på alla landets järnvägsstationer. I dag är dom bortrationaliserade och arbetet sköts på distans från ett litet antal platser i städerna. Nu är det på gång samma sak på flygplatserna. Flygledarna på de mindre flygplatserna ska bort och flygledningen sköts centralt från Stockholm. Exemplen är många på hur mindre kommuner dräneras på arbetstillfällen av samhället. Men människor är otacksamma och fortsätter att leva där!

Stockholm

Samtidigt är inkomstnivåerna mycket högre i de rika kommunerna och regionerna. Löner som betalas genom skatter och arbete av alla i hela landet. Vad beror det på att rikemansghetton som Danderyd, Lidingö, Täby osv i Stockholm kan hålla lägre kommunalskatt än fattigare kommuner? Det beror inte på skickliga politiker som kan sköta ekonomin bättre. Det beror på att kommuninnevånarna har så mycket högre inkomster att var och en betalar in ett högre skattebelopp till kommunen. Alltså kan kommunen hålla en lägre skattesats, varje kommuninnevånare betalar ändå in mer. Genom att se till att det inte finns billiga hyresrätter kan man slippa innevånare med lägre inkomster.

Vi kan se hur människor i hela landet är med och finansierar många verksamheter som sedan bara finns i Stockholm. Inom t.ex. kultur. Dom har ingen möjlighet att utnyttja servicen, men får hjälpa till att betala. Till detta kan vi lägga att hela landet får bidra till rikemansghettonas innevånares lyxliv genom ROT- och RUT-bidrag. Det är nämligen dom som utnyttjar den här typen av bidrag och har blivit bidragsberoende.

Jag har därför ett förslag. Vi avskaffar omfördelningen av bidrag mellan rika och fattiga kommuner och regioner. Men, istället baserar vi alla statliga bidrag till kommunerna på hur höga inkomsterna är i kommunen och regionen. Och man baserar de statliga bidragen på hur många statliga arbetstillfällen det finns i kommunen och regionen. Har man genomsnittsinkomster som ligger högt över snittet för landet får man helt enkelt klara den kommunala ekonomin utan statliga bidrag. Är snittinkomsterna låga blir de statliga bidragen mycket högre. Har man en låg andel statliga jobb, eller inga statliga jobb alls, så får man rejäla statliga bidrag som kompensation. Detta medan kommuner och regioner med stor andel statliga jobb över snittet får avdrag på de statliga bidragen för detta. Kommunen får ju redan en massa pengar från Staten.

Vad tror ni? Kommer de redan privilegierade regionerna köpa den uträkningen? Kommer Stockholm att tjäna eller förlora på uträkningen?

Egoismen frodas bland 08:or.

Läs mer här:
Hadzialic går emot regeringen om fattiga kommuner – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Stockholm

Och?

– ”Äntligen får även Stockholm betala” har Aftonbladet satt som glad rubrik på sin ledare i dag om den av Stefan Löfven utlovade utvidgningen av det kommunala utjämningsbidraget. – ”Löfvens omfördelning för välfärd gäller pluttpengar” har Expressen satt som rubrik på sin ledarartikel om samma ämne. Uppriktigt sagt så ligger Expressens rubrik närmare sanningen.

Hela Sverige ska levaFast man kan undra om Expressenrubriken ska ses som kritik av förslaget eller som kritik av de upprörda reaktionerna från Moderaterna i Stockholm. – ”Det är en enorm besvikelse att S i dag lämnar beskedet att svika 2,3 miljoner invånare i Region Stockholm” kommenterar Moderaternas Irene Svenonius det hela med. Egentligen är det förvånande att hon får sitta kvar efter fiaskot med Nya Karolinska Sjukhuset. Där Moderaterna slösat bort mångdubbelt mer än vad utjämningssystemet kostar på totalt misslyckade upphandlingar (som skedde av partiideologiska skäl) och konsulter till absurda belopp.

Men, det ligger alltså mycket i Expressens invändning. Vad det handlar om är att utjämningssystemet utökas från att omfatta 9,7 miljarder till 11,5 miljarder. En utökning med mindre än 20%. Jag kan inte se att det skulle vara så kontroversiellt. Att göra stor affär av hur bra det är, är att inte ha så stora förväntningar på reformer. Att tala om att svika hela Stockholm är att inte kunna räkna. Men att Svenonius inte kan räkna är ju i och för sig ingen nyhet.

Jag vill istället peka på något annat. Staten har själva bidragit kraftigt till utarmningen av glesbygd och mindre kommuner! Socialdemokrater är inte ensamma skyldiga till detta, utan på den punkten är man inom partierna ganska eniga. Faktum är ju att i dag finns det knappt några statliga jobb att erbjuda i mindre kommuner. All form av statlig verksamhet har på inte allt för många år centraliserats till Sveriges storstäder. Den som vill jobba inom statlig verksamhet, som har utbildning för olika yrken inom detta området eller som på andra sätt är lämpliga till detta kan helt enkelt inte bo kvar utan tvingas flytta in till storstäderna eller kranskommunerna och pendla in. Postkontoren har lagts ner. Poliskontoren har lagts ner. Försäkringskassans kontor har lagts ner. Skattemyndighet och Kronofogde osv har centraliserats. Och just nu lämnar den sista myndigheten all sin verksamhet på mindre orter. Arbetsförmedlingen lägger ner sina flesta kontor och centraliserar den personal man har kvar till större städer. Den masscentralisering till vansinne som skett av svenska statliga myndigheter och annan statlig verksamhet har en mycket stor skuld till utarmningen av svensk glesbygd!

Med den kraftiga satsning på digitala tjänster som skett så skulle faktiskt myndigheternas personal lika gärna kunna sitta och jobba på mindre kontor runt om i landet än i jättelika kontorslandskap i storstädernas centrum. Jag är övertygad om att kostnaden skulle blivit mycket mindre genom mycket lägre hyreskostnader. Dessutom skulle man kanske till och med fått till effekt att myndigheternas anställda som fattar beslut som har avgörande betydelse för människor (sina kunder som det nu heter) kanske kunde träffa den dom fattar livsavgörande beslut om!

Läs mer:
Äntligen får även Stockholm betala
Löfvens omfördelning för välfärd gäller pluttpengar

1 kommentar

Under Hela Sverige ska leva

Jag skäms

Jag har ägnat mer än 30 år av mitt yrkesliv åt att jobba på Försäkringskassan. Den mesta av denna tiden genom att arbeta på Försäkringskassans lokalkontor på hemorten Åstorp. För de som är lite yngre kanske det låter lite konstigt, men det fanns ett Försäkringskassekontor i varje kommun – I större städer fanns det flera kontor. På dessa lokalkontor kunde man få hjälp med det mesta. De flesta förmånerna handlades av handläggare på dessa lokalkontor. Var det problem kunde man utan större problem få träffa sin egen handläggare och diskutera ärendet. Den handläggare som skulle handlägga en ansökan om något kunde lätt ordna ett möte med den som hade sökt förmånen. Handläggaren fick se sin ”kund” i ögonen, och den som sökte en förmån (den försäkrade – df, som det hette) hade personlig kontakt med sin handläggare.

Försäkringskassans lokalkontor

Under en stor del av dessa åren var min specialitet Föräldraförsäkringen. Alla blivande föräldrar (mamma och pappa) bjöds in till ett personligt informationsmöte. Jag kunde berätta om reglerna, tipsa om hur man kunde göra och de blivande föräldrarna kunde ställa frågor. Dom kunde återvända till mig, personligt möte eller via telefon, om nya frågor dök upp. Jag satt också i kundmottagningen och tog emot besök, hjälpte till med blanketter, förklarade regler eller skickade vidare mer komplicerade frågor till speciella handläggare. Hade vi på lokalkontoret frågor vi inte kunde besvara fick vi kontakta vårt centralkontor där det fanns specialister. Ett centralkontor i varje län.

Den här personliga servicen var uppskattad. Jag får fortfarande bevis på detta genom olika människor som jag träffat i arbetet och som i dag kan hälsa vänligt, ställa frågor eller bara beklaga sig över utvecklingen. Jag brukar ta som exempel när jag för en tid sedan hade varit på ett av kommunens äldreboende, av helt andra skäl. När jag skulle gå kom en äldre dam stultande med sin rollator och frågade mig: – ”Jag får följa med dig hem!” Jag försökte förklara att det nog inte var så lämpligt osv. Varvid hon frågade: – ”Det är väl du på Försäkringskassan?” Jag tog det som en stor komplimang även om jag förstod att damen kanske var lite dement. Hur som helst avslutade hon med: – ”Här är så tråkigt!” Sedan stultade hon vidare och jag kunde fortsätta hemåt medan jag funderade över våra liv.

Hur som helst nådde så småningom den stora centraliseringsvågen även Försäkringskassan. Lokalkontoren lades ner och det skapades handläggningscentrum där allt skulle handläggas så rationellt som möjligt som det hette. Men ack så opersonligt och med dålig service. Samma centraliseringsvåg har nu också nått Arbetsförmedlingarna. Inom kort finns det i stort sett inga statliga myndighetsjobb att få på orter utanför storstäderna. Dom lämnas åt sitt öde. Samtidigt som den personliga servicen är avskaffad.

Försäkringskassan

Jag stod ut på denna opersonliga handläggningsfabrik en kort period innan jag sökte mig bort från det sjunkande skeppet – Försäkringskassan. Jag brukar säga att det som slutligen fick mig att bestämma mig var när jag höll på att helt göra bort mig. Jag jobbade med Tillfällig Föräldrapenning. Jag satt vid min dator och öppnade upp ärenden på löpande band. Godkände ansökan och betalade ut pengarna. Öppnade nästa ärende osv. Jag hade förvandlats till en robot! Helt plötsligt sade datorn till mig att jag hade inte behörighet att öppna ärendet! Men, va’ fan? Jag gjorde flera försök att öppna upp ärendet så att jag kunde handlägga det, men samma svar – ingen behörighet! Då upptäckte jag vad som var fel, det var min egen personliga ansökan om TFP som jag försökte handlägga. Det var tur att jag stoppades av systemet, annars hade jag betalt ut pengar till mig själv utan att fundera. Jag hade förvandlats till en robot som inte visste vad jag gjorde.

Jag bestämde mig för att nu får det vara nog och sökte mig bort. Och sedan dess har Försäkringskassan fortsatt att rasa i förtroende bland svenska folket. Samtidigt som centraliseringsvansinnet fortsätter medan den personliga servicen är avskaffad. Försäkringskassan ligger i den absoluta botten när det gäller förtroende. Visst har politiker gjort sitt genom politiska beslut som kraftigt försämrade förmåner. Moderaternas kamp för att försämra sjukpenningen och sjukersättningen har varit intensiv. Sjuka människor är egentligen bara lata simulanter som försöker lura skattebetalarna. Ungefär så resonerar man inom Moderaterna. Och de andra borgerliga partierna i det som förr kallades Högeralliansen har snällt jamsat med. Vid en utvärdering som gjorts nyligen visade det sig att Sverigedumokraterna dock hade den absolut sämsta politiken. Men, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte bjudit motstånd på det sätt man kan förvänta sig.

Moderatledaren Ulf Kristerssons klassiska löfte när han valdes in i Riksdagen förklarar lite av hur Moderaterna ser på välfärd och socialförsäkringar:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Försämringskassan

Men, det är inte bara politiska beslut som skapat denna totala brist på förtroende för Försäkringskassan som svenska folket har. Det jag berättat om här i början, alltså ett centraliseringsvansinne som skapat en totalt avpersonifierad brist på service har hjälpt till att skapa denna sörja. Ledningar som sett ”besparingar” som enda ledord har sedan ytterligare försämrat läget. Den som sitter 50 mil från den som drabbas av ett negativt beslut har mycket lättare att fatta detta negativa beslut efter påtryckningar uppifrån (både ledning och politiker) än den som personligen träffat den som berörs av beslutet. I dagens Försäkringskassa blir det negativa beslutet bara ännu ett anonymt beslut i en lång rad av beslut som inte har någon egentlig betydelse för beslutsfattaren. Vi har ju till och med haft hårresande exempel där andelen avslag gav resultat i lönekuvertet.

– Försäkringskassan måste återta sin samhällsfunktion skriver Elisabeth Wallenius som är ordförande för Funktionsrätt Sverige i en debattartikel i Dagens Samhälle. Det är dags för våra styrande politiker att ta Försäkringskassans problem på allvar. Och lösningen är inte ännu mer centralisering, ännu mer IT-stöd, ännu fler chefer som ser besparingar och indragningar som något positivt. Jag skäms för vad som hänt med min gamla arbetsgivare!

1 kommentar

Under Försäkringskassan

Inbördeskrig

Inbördeskriget inom den gamla Högeralliansen börjar bli allt blodigare. Reaktionerna från främst Kristdemokraterna på att Centerpartiet vägrade lyda order och rösta för att avsätta Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är nästan komiska, om det inte hade varit för att det handlar om seriösa politiker som uttrycker sig på det viset.

Försämringskassan

Vad det i praktiken handlar om är att Regeringen, där Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är huvudansvarig, beslutade sig för att ge Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparken för ett år sedan. Från regeringens sida ansåg man inte att hon lyckats med sitt uppdrag. För två år sedan fick Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll en mycket skarp skrivelse som undertecknats gemensamt av Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. De båda organisationerna sågade Försäkringskassans arbete jäms med fotknölarna. Även generaldirektör Ann-Marie Begler fick en kopia av brevet. Samtidigt är det väl för milt att säga att de fackliga organisationerna är nöjda med Försäkringskassans arbete. Hos allmänheten ligger förtroendet för Försäkringskassan sedan flera år som bekant i botten.

Försäkringskassan

Situationen blev dock inte bättre!

Ett år senare så var slutligen tålamodet slut och generaldirektör Ann-Marie Begler fick sparken från Försäkringskassan. Strax efter att detta skett dök ett brev från tjänstemän på flera olika myndigheter upp där man protesterade mot att Ann-Marie Begler fått sparken. Bland initiativtagarna till brevet fanns den förre moderata försvarsministern Mikael Odenberg som nu inte uttalade sig som moderatpolitiker. Det gjordes efter detta en anmälan till Konstitutionsutskottet som som fick uppdrag att utreda om sparkandet av Försäkringskassans generaldirektör gjorts på rätt sätt. Denna granskning är ännu inte klar.

Men den svenska Högern var så besvikna över att man inte lyckades få ta över statsministerposten och få fortsätta att skära ner på Sjukförsäkringen och andra Socialförsäkringar att man hade inte ens tid att invänta KU:s granskning av ärendet. Annika Strandhäll skulle avsättas! Punkt! Alltså begärde man en förtroendeomröstning i Riksdagen. Besvikelsen inom den gamla Högeralliansen hos främst Kristdemokraterna och Moderaterna över att Centerpartiet inte ville ställa upp på stolligheterna är nu våldsamma. Det innebar ju att försöket att avsätta henne misslyckades. Jag har svårt för att se hur Ebba Busch Thor och Annie Lööf någon gång ska kunna samarbeta seriöst. Den som sågar av grenen slutgiltigt är dock Ebba Busch Thor.

Lite lästips:

Strandhälls kritiker är politiska skojare – Aftonbladet
C och L landade olika om Strandhäll. Inte orimligt – Helsingborgs Dagblad
Centerns tunna fernissa – Svenska Dagbladet
Framgångarna har stigit Busch Thor åt huvudet – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Försäkringskassan

Åtta tusen

För mindre än en vecka sedan fyllde Bloggen Sven Tycker 22 år. I dag är det dags för blogginlägg nummer 8.000. Detta innebär att Sven Tycker är Sveriges äldsta fortfarande aktiva blogg. Räknar man på antalet år och antalet blogginlägg så ser man att det inte stämmer med exakt dagliga inlägg. Detta beror på att i början, dom första månaderna, skrev jag inte ner mina tankar och tyckerier varje dag. Jag tror till och med att jag vid något tillfälle städade bland tyckerierna och strök sådana som jag inte längre tyckte var relevanta. Men, efter några månader blev det en daglig rutin att skriva ner vad jag tyckte om olika ämnen.

Sven Tycker 8000

Den ursprungliga tanken var egentligen inte att skriva en blogg. Jag tror inte ens att begreppet blogg var uppfunnit då. Jag hade sett om något som kallades ”Dagbok på nätet” och eftersom jag ville lära mig att skapa en Internetsida så började jag i en enkelt texteditor att skriva html-kod enligt anvisningar och tips jag kunde hitta. Egentligen var syftet att lägga ut information om DX-ing och Kortvågslyssning som jag sysslade med. Jag skrev varje månad för Sveriges DX-Förbunds tidning Eter-Aktuellt och tänkte att jag skulle lägga ut den information jag publicerade där och även uppdatera denna allt eftersom jag fick kännedom om vad som hände i etern. Det är också därför som den ursprungliga bloggen finns på den egna domänen SWL.NU. ShortWaveListener! I dag återstår bara bloggen och lite patriotiskt skånskt material här.

Begreppet Blogg verkar också vara på utgående. De som förr kallade sig Bloggare heter nu något så fint som Influencer. När det begreppet dök upp vet jag inte, men helt plötsligt så bara kallade man sig det istället. Jag förknippar i dag begreppet Influencer med en kommersiell blogg där det handlar om att på olika sätt ”få betalt” för att skriva om olika ämnen och få läsarna att köpa tjänster eller produkter. Oftast genom mycket försmädlig reklam som inte sätts ut som reklam. Hur som helst får jag inget betalt för vad jag skriver, utan jag gör det för att jag tycker det är roligt att få tycka till om olika företeelser.

Redan i mitt allra första inlägg framförde jag min oro för invandrarfientligheten. Och detta är ett regelbundet återkommande ämne. En av de personer som deltog i det möte jag nämner i mitt första inlägg är fortfarande politiskt aktiv. Han hann avverka ett antal egna lokala partiskapelser innan han hamnade inom den Sverigedumokratiska famnen där han bland annat varit riksdagsman för SD. Det här är en utveckling av främlingsfientlighet eller rent hat som jag oroas över. En utveckling som skrämmer. Jag har jobbat ihop med svenskar och invandrare från olika håll av världen. Jag har grannar som är svenskar och som är invandrare. Det är ingen skillnad! En del bryter lite i språket. Några har en lite annorlunda humor. Några har andra matvanor. Några har annan hudfärg och andra har annan hårfärg. Men, när det gäller att vara bra eller dålig arbetskamrat, god eller dålig granne osv så är det ingen skillnad. Dessutom har jag, som så många andra ”äkta svenskar” en hel del utländska gener i mig. Min nu 98-åriga mammas släktforskning visar att mina rötter bland annat kommer från Valloner som invandrade från Belgien till Sverige under 1600-talet. Och det finns mycket annat också. Varför vill en del människor så lätt dela upp oss i grupper?

Sven Tycker

Hur som helst så skulle det handla om bloggen Sven Tyckers jubileum. Många tycker nog att bloggens layout är mycket omodern. Det var sådan den blev när man skulle försöka koda ihop en sida med HTML-kod i en texteditor utan några expertkunskaper. Utseendet på orginalbloggen på SWL.NU har inte förändrats så mycket sedan den en gång skapades för 22 år sedan. Av nostalgiska skäl behåller jag utseendet. Här är det inte heller möjligt att skriva kommentarer eller andra moderniteter. Av den anledningen började jag efter en tid att lägga ut texten även genom ett traditionellt bloggverktyg. På WordPress finns den sedan i juni 2007. Alltså mer än halva tiden. På Blogger finns den ända sedan juni 2006. Jag har även använt mig av Aftonbladets bloggsajt, men den har dom lagt ner. Jag tror att jag då flyttade till WordPress. Men jag tror att det var där jag började allra först att kopiera över texten från SWL.NU. Tanken med att lägga ut texten på flera sådana bloggverktyg var från början att jag tänkte ha lite olika ämnen för dom olika. T.ex. politiska frågor på en och lite mer allmänna frågor på en. Så blev det aldrig, utan nu är det bara för er läsare att välja den som är lättast att läsa. Layouten är i stort sett lika gammaldags på alla ställena. Alla sajterna bygger på Rött och Gult, de skånska färgerna!

I love you

När jag nu har avverkat 22 år så kan man börja fundera på hur länge det kan fortsätta. Hur länge överlever begreppet Blogg på Internet? När jag började skriva var jag mitt uppe i mitt yrkesliv. Jag jobbade på Försäkringskassan och hade ett jobb jag trivdes med. Sedan dess har Försäkringskassan utvecklats från en myndighet med en riktigt lokal förankring och inbyggd vilja att först och främst ge medborgarna service. Från detta har det utvecklats till en centraliserad myndighet med uppgift att spara in på skattepengarna. Jag är övertygad om att mycket av den kritik som i dag framförs mot orimliga indragningar och avslag av Försäkringskassan hade inte kunnat ske om myndigheten hade fortsatt att ha en lokal närvaro i kommunerna. Det är helt enkelt mycket lättare att fatta ett negativt beslut och skylla på lagar och förordningar om du inte tvingas möta den du fattar beslut om öga mot öga. Centraliseringen av myndigheter gör det mycket lättare att fatta negativa beslut.

När jag till slut fick nog av Försäkringskassan gjorde jag under några år inhopp som Socialsekreterare och jobbade med Försörjningsstöd. Detta varade några år, men var bara vikariat. De sista åren jobbade jag istället för Migrationsverket. I dag är jag sedan en tid en livsnjutande pensionär som själv bestämmer vad jag ska göra. Förutom när familj, trädgård och olika engagemang ställer krav. Men det blir faktiskt tid över för att varje dag skriva ner dagens tankar och tyckerier på Sven Tycker. Fast ibland undrar jag hur man egentligen hann med att jobba heltid!

Jag hoppas att ni som läser mina tankar, i varje fall ibland, tycker att det är lika spännande och roligt som jag tycker det är att skriva. Har jag tur kanske jag kan få någon att fundera i nya banor också. Då är jag ju en äkta ”Influencer”.

1 kommentar

Under Bloggande

HELA Sverige ska leva

När våra riksdagsmän sittande i sina bänkar i Stockholm uttalar sig så är det väldigt viktigt att påpeka att Hela Sverige ska leva. Men sedan finns det ju verkligheten också!

Vi som bor i mindre kommuner, vi som bor utanför storstäderna, vi betalar exakt lika mycket skatter som storstadsborna betalar. Snarast är det nog så att vi betalar lite högre kommunalskatt. Däremot har vi ofta lite lägre löner. Men, trots att vi alltså betalar samma skatter till Staten, så får vi sämre service av Staten!

Hela Sverige ska leva

Det är nu ett antal år sedan som Försäkringskassan lade ner all personlig service utanför storstäderna. Skattemyndigheten samma sak. Nu är det Arbetsförmedlingens tur. Till viss del som ett resultat av Högerns ogenomtänkta servettskiss till budget som man drev igenom i Riksdagen så ska Arbetsförmedlingen göra sig av med en stor del av sina anställda. Och samtidigt väljer man då att lägga ner sina kontor med personlig service i cirka 130 kommuner i Sverige. Under åren 2015-2017 lade Arbetsförmedlingen ner 78 kontor och nu ska alltså ytterligare 130 av de kvarvarande 242 kontoren läggas ner.

Det ska alltså påpekas att nedläggningen är ett led i en utveckling som pågått länge. Det beror inte bara på Högeralliansens genomdrivna hafsbudget. Svenska medborgare som bor i mindre kommuner är helt enkelt mindre värda när Staten ska spara och rationalisera. Det handlar alltså inte bara om en försämrad service till de som bor i mindre kommuner. Det handlar lika mycket om arbetstillfällen. I dag finns det snart inga statliga eller offentliga arbeten att få i kommuner utanför städerna förutom de som kommunen själva erbjuder.

Och till och med de kommunala jobben outsourcas till städerna. Här i Nordvästra Skåne förekommer ett samarbete mellan kommunerna som kallas Familjen Helsingborg. Så är t.ex. kommunens löneadministration centraliserad – till Helsingborg. Vi har alltså en utveckling där mindre kommuner förvandlas till sovstäder. Det finns inga jobb utan man tvingas pendla för att få ett jobb. Staten som arbetsgivare lämnar, Regionerna lämnar och till och med kommunerna själva flyttar bort jobben. Här nere i Skåne handlar det trots allt om korta avstånd. I glesbygdsområden handlar det om helt andra sträckor.

Hela Sverige ska leva! Glöm dessa fina ord. Dom är inte värda ens trycksvärtan när det kommer till kritan och politikerna sittande i sina bänkar i Stockholm ska fatta sina beslut. Då har uppenbarligen till och med de som ursprungligen bor i mindre kommuner förvandlats till storstadsbor som inget vill se eller höra.

Arbetsförmedlingen
Aftonbladet
SVT
Sveriges Radio
Dagens Nyheter

1 kommentar

Under Hela Sverige ska leva

Hela Sverige ska leva

Så låter det så vackert när politiker av olika kulörter ska avge sina löften. Men, detta är löften som många av dessa politiker lägger undan när det börjar talas pengar. DÅ skiner egoismen och besparingsivern igenom och dom blir alla stockholmare.

Hela vårt land

Moderaternas Finanslandstingsråd Irene Svenonius (varför tänker jag alltid på Nya Karolinska Sjukhuset-skandalen när jag ser hennes namn?) har flera gånger uttalat sig kritiskt mot skatteutjämningen mellan rika och välmående kommuner och regioner och till små och fattiga glesbygdskommuner och landsting. Hon har flera gånger haft synpunkter på att välmående stockholmare ska skicka pengar till ”misskötta kommuner” på andra håll i landet. Skatteutjämningen mellan rika och fattiga är ett sätt att se till att hela landet kan leva. Att även små kommuner med låga skatteinkomster ska kunna erbjuda sina medborgare en godtagbar service just för att människor ska kunna fortsätta att leva även i glesbygd.

Men, vårt samhälle (styrt från Stockholm….) försämrar samtidigt möjligheterna att leva och arbeta i glesbygden. Offentlig service är snart helt avskaffad i våra mindre kommuner. Det handlar inte bara om att servicen försvinner, det innebär samtidigt att arbetstillfällen försvinner. En gång i tiden hade Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Polisen kontor i alla kommuner. Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten fanns kanske inte i alla kommuner men i många. Sedan dess har den stora centraliseringsivern under många år styrt offentlig verksamhet. Försäkringskassan finns i dag bara i de stora städerna. Arbetsförmedlingen finns än så länge trots allt i de flesta kommuner. Men många kommuner har redan sett Arbetsförmedlingen lägga ner. Och snart lägger Arbetsförmedlingen ner ännu fler kontor när Moderaternas och Kristdemokraternas servettskiss till budget som drevs igenom får genomslag. Den innehåller mängder med besparingar som man inte funderat över konsekvenserna av innan man plitade ner lite väl valda siffror på servietten. Polisen har lämnat många kommuner. Här i mitt Åstorp är Poliskontoret ”stängt tills vidare” enligt en skylt, som börjar bli ganska gammal nu. Dom lär aldrig öppna igen. Tills vidare innebär för evigt. Skattemyndigheten koncentrerar sin verksamhet till de större städerna. Allt det här innebär inte BARA att servicen för de som bor på mindre orter försämras. Det innebär också att arbetstillfällen försvinner. De flesta kommuner i Sverige har i dag i stort sett inga arbeten att erbjuda inom Offentlig Service. Är du så dum att du vill bo utanför de stora städerna så får du snällt pendla in till stan för att försörja dig.

Här i Skåne har det nya Högeralliansledda styret bestämt sig för att bland annat spara in på Skånetrafiken, alltså kollektivtrafiken. De som drabbas är de som bor på glesbygden när busslinjer får färre turer eller i värsta fall helt dras in. Samtidigt sker det en utveckling där främst busslinjer rätas ut för att det ska gå fortare. För att det ska gå fortare att åka från A till C så slopas stoppet i B. Det bor ju fler människor i A och C än det bor i B. Alltså struntar vi i dom!

Så när våra politiker säger att Hela Sverige ska leva, så fråga dom om dom menar allvar och om dom är villiga att betala för det. Eller om det bara är en fras dom lärt sig att dom ska säga med jämna mellanrum. Tyvärr tror jag att det för många politiker som sitter i Stockholm, eller möjligen i Göteborg eller Malmö, så är det just det senare som gäller när det kommer till kritan.

Lämna en kommentar

Under Hela Sverige ska leva

Vad har jag uträttat?

Det händer att jag funderar över vad jag egentligen uträttat i mitt liv. I stort sett hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt två olika myndigheter. Två myndigheter som väl i dag inte står så jättehögt i anseende – tvärtom nästan. Båda har jag lämnat frivilligt. Jag har gjort valet att jag inte vill vara med längre. Sedan jag 1974 hade gjort färdigt min militärtjänst har jag haft sammanlagt 5 olika arbetsgivare. Försäkringskassan som var den första leder med mer än 30 års anställning. Sist var det Migrationsverket med drygt 6 år. Däremellan hann jag med ett par år på Åstorps kommun följt av tre månader på Burlövs kommun och sedan 3 månader hos Kävlinge kommun.

Försäkringskassan

När jag en gång i tiden började jobba på Försäkringskassan var jag faktiskt stolt över detta. Efter några månader i Helsingborg fick jag jobb på lokalkontoret här i Åstorp. För yngre medborgare känns det kanske lite underligt att myndigheten hade service i varje kommun. Men så var det, det fanns minst ett kontor i varje kommun. Ett kontor där man kunde få personlig service med nästan allt. Och jag var stolt över att kunna ge den servicen. Det är många åstorpsföräldrar som jag har haft träffar med för att informera om reglerna och ge tips och svara på frågor om Föräldraförsäkringen. Som resultat är det många fler åstorpare som känner mig än jag känner åstorpare. Bilden visar personalen på Fk i Åstorp en gång i tiden på 90-talet.

För en tid sedan hade jag ett ärende till ett av äldreboendena i Åstorp. När jag skulle gå därifrån kom en gammal dam med sin rollator och frågade mig: – ”Får jag följa med dig hem?” Lite förvånad försökte jag förklara att det kanske inte vore så lämpligt. – ”Det är så tråkigt här. För det är du på Försäkringskassan väl?” Jag tog det som en komplimang trots allt.

När jag började arbeta på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp kom en av mina nya arbetskollegor och berättade att jag hade varit en av de första personer han hade träffat när han kom till Sverige en gång i tiden och besökt Försäkringskassan. Det hade varit en positiv första kontakt med Sverige som han fortfarande kom ihåg. Det märks när jag träffar åstorpare att den goda lokala service som vi kunde ge var uppskattad.

Men, så satte stora centraliseringsrevolutionen igång. Den personliga servicen inom Försäkringskassan är i stort sett avskaffad. Om Försäkringskassan (och andra myndigheter) förr gav service och erbjöd arbetstillfällen runt om i alla Sveriges kommuner har vi nu hamnat i ett läge där det snart inte finns ”statliga” jobb på andra håll än i de allra största städerna. Centralisering och opersonlig ”service” har tagit över. En centralisering som fortfarande pågår. Jag brukar berätta att det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för att det fick vara nog med Försäkringskassan var när jag satt på det centraliserade kontoret i Helsingborg och behandlade ansökningar om Tillfällig Föräldrapenning. Då hade de insända blanketterna skannats av och man öppnade i princip på löpande band upp ärendena på datorn och godkände ett förslag till beslut. Nytt ärende, godkänn, nytt ärende, godkänn. Jättekul och inspirerande! Men helt plötsligt fick jag svaret att jag inte hade behörighet till ärendet. Va? Jag försökte på nytt, samma svar. Försökte igen, samma svar. Då upptäckte jag att det var mitt eget TFP-ärende jag försökte öppna upp. Hade säkerhetssystemet inte sagt ifrån hade jag betalt ut pengar till mig själv som en j-ävla robot! DÅ bestämde jag mig för att det här jobbet var inte för mig. Adjö Försäkringskassan!

Försämringskassan

I dag har Försäkringskassan förvandlats till en ännu mer centraliserad, opersonlig robot. Hårdare regler har gjort att handläggare sitter och ger avslag på ärenden där man ”på den gamla goda tiden” inte hade ens funderat i dom banorna. Men man slipper ju träffa den man säger Nej till och se dom i ögonen. Det har gått utför, och det handlar både om lagar, föreskrifter och en centraliserad opersonlig organisation som glömt att man finns till för ”de försäkrade”, inte för Regering och Riksdag. Försäkringskassan är inte längre tryggheten skrev Aftonbladet i fredags. Så sant, så sant!

De sista dryga sex åren av mitt yrkesliv har jag ägnat åt Migrationsverket. Här i Åstorp finns ett av de Förvar där personer som ska utvisas/avvisas kan hållas inlåsta i avvaktan på att en resa kan ordnas. Men syftet är att den som ska utvisas ska finnas tillgänglig när resan ska ske. Naturligtvis är det så att jag inte personligen håller med om alla beslut som fattas. Så var det inte heller på Försäkringskassan. Det var inte alltid jag tyckte att lagen var rätt, men som tjänsteman får jag hålla mig till lagen och sedan i så fall arbeta för en förändring. Samma sak på Migrationsverkets Förvar. Här träffade jag personer som jag var tacksam för att dom inte skulle stanna i Sverige. Men också personer där jag skämdes för hur Sverige agerar och behandlar människor.

På ett Förvar placeras allt från brottslingar som dömts till utvisning till asylsökande som fått avslag. En stor grupp är personer som rest till Sverige för att försörja sig. Försöka jobba vitt, jobba svart eller rent kriminellt. Den grupp jag skämdes inför främst i början var killar från t.ex. Nigeria eller andra länder i Afrika som hade fru och små barn i Sverige och som sökte uppehållstillstånd som anknytning. Men, svenska regler säger att om man söker som anknytning ska man göra det hemifrån. Alltså tvingas killarna ta farväl av gråtande små barn som inte begriper varför inte pappa får stanna utan ska åka till andra sidan jordklotet och där invänta hela den byråkratiska processen att fastställa att det är ett seriöst förhållande. Vill du söka asyl i Sverige så kan du däremot inte göra detta hemifrån utan måste först ta dig till Sverige.

Migrationsverket

Men, det påpekades hela tiden för oss i personalen att detta var Migrationsverket, inte Kriminalvården. De som fanns på Förvaret ska behandlas som ”boende”, inte som ”kriminella”. Visst kunde det hända att någon hittade på dumheter, som att försöka rymma. Men, det handlade om att vara beredda på detta, inte att förutsätta att dom skulle hitta på dumheter. Men utvecklingen har förändrats. Det har blivit allt mer ”kriminalvårdstänk”. De boende behandlas som presumtiva kriminella. Samtidigt som det blivit fullständigt överbelagt. Vill man skapa konflikter så ska man tvinga människor som inte kan prata med varandra eftersom dom har olika språk, som har olika religion, olika kultur osv att bo i samma lilla rum. Den ena snarkar, den andra fiser och den tredje kan inte sova alls. Samtidigt som någon eller några av dom mår dåligt eftersom dom inte vet vad som ska hända. Har man inte konflikter så skapar man detta. När jag slutade helt efter sommaren ritade man på en utbyggnad i Åstorp samtidigt som det förbereddes för en filial i Ljungbyhed en bit från Åstorp. Men utvecklingen gick åt helt fel håll. Både på grund av överbeläggning, pga de direktiv som kom från ovan som gjorde det hela allt mer likt ett fängelse och det faktum att svensk migrationspolitik har släppt medmänskligheten som ledstjärna för att istället satsa på hårda tag och att ”sända signaler”. Att utvisa unga killar som ofta knappt varit i landet till Afghanistan, det kanske osäkraste landet i världen, är en skam för Sverige! När jag sedan läser dagens ledarartikel i Expressen och läser meningen: – ”Förvaren är misskötta och lätta att lämna, tvångsutvisningarna har minskat kraftigt från redan låga nivåer, utlänningskontrollerna är få och ineffektiva.” Ja då ger jag slutgiltigt upp. Den ledarskribent på Expressen som skrivit dom raderna vet inte vad hen talar om. Hen hänvisar uppenbarligen till Förvaret i Kållered, men hen skriver ”Förvaren” och menar uppenbarligen alla. Hen vet inte vad hen talar om. Men, jag vill inte vara med längre!

Nu njuter jag av en välförtjänt pensionärstillvaro. Kan sitta hemma och kritisera och klaga på bloggen istället! Samtidigt som jag inte längre behöver pussla och improvisera för att ägna mig åt min autistiska son. Tack Kimmy för att du är en så god son. Det är inte många av er som spontant regelbundet får en riktig innerlig kram av en 20-årig son!

Trots allt ångrar jag inte åren på Försäkringskassan och Migrationsverket. Jag har fått träffa ofantligt många trevliga människor. Men, jag är glad att jag lämnat!

Lämna en kommentar

Under Försäkringskassan, Migrationsverket