Avslöjande intervjuer

» Vi ser vår värld genom våra egna glasögon.

Jag tänkte ta två intervjuer från Svenska Dagbladet som jag läst idag som utgångspunkt för mina tyckerier idag. Det är alltid spännande och givande att läsa intervjuer av personer vars åsikter man misstänker att man inte har så stora sympatier för. Att förstå hur en meningsmotståndare resonerar är både nyttigt och intressant.

De två intervjuoffren är först moderaten Lars Tobisson, som bland annat varit partisekreterare i Moderaterna. Dels är det amerikanen Andrew Rosenthal som blev utsedd till chefredaktör för högerprojektet Bulletin innan det körde helt i diket.

Låt oss börja med ett par citat från vardera:

Sven Tycker reagerar

Lars Tobisson: – ”Det är klart att det komplicerar bilden att Sverigedemokraterna har rasistiska rötter, men de är inte socialister och det är naturligt med kontakter i riksdagen med alla demokratiskt valda partier.”

Andrew Rosenthal: – ”Sverige har två val som jag ser det. Att be alla de här människorna att lämna i morgon eller att förändra Sverige. Om du inte förändrar Sverige, vilket inkluderar definitionen av vad det innebär att vara svensk, så kommer du ha Gaza om tjugo år. Folk stannar inte i de segregerade zonerna för alltid. De gör uppror.”

Lars Tobisson: – ”Det är en uppfostringsfråga att de får lära sig att de har ett ansvar också. Det brukar vara välgörande för populister. När de kommer i beslutsställning så brukar de antingen lägga av, eller så anpassar de sig till verkligheten och medverkar till lösningar. Det är det man får hoppas kan fungera.”

Andrew Rosenthal: – ”Ni har välfärdsstat! Det är vänster om hela USA! Inte ens de konservativa är emot abort och homosexualitet. Och till och med Sverigedemokraterna är till vänster om Joe Biden.”

Lars Tobisson berättar bland annat om hur han på Moderaternas uppdrag förde förhandlingar med Ny Demokrati för att försäkra sig om deras stöd. Han berättar också om hur han hela tiden argumenterat för att Moderaterna skulle förhandla med Sverigedemokraterna och att han var motståndare till Fredrik Reinfeldt politik. SD har, menar han, en ekonomiskt ansvarslös politik (som höjd A-kassa, höjda ersättningar och höjda pensioner), men det ska man nog få dom att inse det ansvarslösa med. Visst har dom rasistiska rötter, men det är tydligen inte så farligt med det nu längre. Dom är ju i varje fall inte hemska socialister.

Andrew Rosenthal kallades in för att rädda det vindkantrade högerprojektet Bulletin. Chefredaktörerna byttes ut som jag själv byter kalsonger. Nu är Andrew Rosenthal chefredaktör via den digitala världen. Visst ligger det lite i vad han säger. Men jag tycker nog att det blir en lite väl förenklad världsbild. Att till exempel hävda att det Donald Trump kramande Sverigedemokraterna skulle stå till vänster om det Demokratiska partiet i USA tycker jag trots allt känns som en överdrift. Liknelsen mellan ett kommande Sverige och Gaza av i dag känns också som en något förenklad bild. Men han gillar väl rubriker och det blir ju en riktigt klatschig rubrik.

Läs intervjuerna. Dom är nyttiga att läsa.

Apropå Andrew Rosenthals påpekande om den svenska välfärdsstaten så kanske vi ska påminna om den Brunblå sörjans statsministerkandidat Ulf Kristerssons löfte när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Läs:
Moderatveteran: SD ska uppfostras att ta ansvar. – Svenska Dagbladet
Bulletins chefredaktör: Sverige kan bli ett Gaza. – Svenska Dagbladet

För många vill inte ha fred

» För många vill ha krig.

Konflikten mellan judar i Israel och palestinier i både Palestina och Israel blir allt mer våldsam. Våldet skördar allt fler liv. Oftast oskyldiga liv. Att konflikten urartat och får fortsätta beror på att det på båda sidor finns de som vill ha konflikt och våld.

På den palestinska sidan råder en hård maktkamp om vem som ska styra. I Gaza styr de mer extrema och våldsamma Hamas. På Västbanken i de små ”öar” där den israeliska ockupationsmakten låter palestinierna ha ett visst mått av självstyre styr istället al-Fatah och PLO som är mer moderata. Det skulle ha hållits val på Västbanken men dessa har skjutits upp. Främst av rädsla för att de mer militanta Hamas ska ta makten även här.

Det går att leva i fred

I Israel styr högerpolitikern Benjamin Netanyahu. Men han hotas av rättegång för korruption och slåss för sitt politiska liv. I Israel har det hållits fyra nyval under de senaste 2 åren i desperata försök att bilda en fungerande regering. Men Benjamin Netanyahu kämpar med näbbar och klor för att kunna sitta kvar som premiärminister för att slippa en korruptionsrättegång och en trolig väntande fängelsedom.

Det finns alltså på båda sidor grupper som INTE vill ha fred, utan som VILL ha våld för att motivera sin makt. Nytt i det nuvarande våldsutbrottet är internt våld inne i Israel. Extrema judiska grupper har attackerat israeliska araber och det har inträffat flera lynchningar. Situationen är densamma på andra sidan där palestinier attackerat judar. Att det bara handlar om att få slåss visas av att det till och med rapporterats om att en ung judisk man slagits ihjäl av en mobb av extrema judar i tron att han var arab. Det finns mycket som tyder på ett Benjamin Netanyahu blåst under våldet för att förhindra att hans politiska motståndare ska kunna bilda en regering. Det handlar nämligen om en mycket spridd grupp politiker. Allt från arabiska grupper till extrema judiska grupper. Som främst enas i att man är motståndare till Benjamin Netanyahu.

Men det finns också på den palestinska sidan stora grupper som vill ha våld. Allt för att motivera sin egen existens.

Den utlösande faktorn bakom våldsutbrottet nu är att ett 100-tal palestinska familjer i Östra Jerusalem hotas av vräkning. Israel har ju ockuperat och annekterat Östra Jerusalem (som enligt FN:s fredsplan ska vara huvudstad i en kommande palestinsk stat). Israel hävdar att de judiska familjer som bodde i fastigheterna före 1948 men som flydde till västra Jerusalem och lämnade fastigheterna när Jerusalem delades har rätt till fastigheterna. Det som skapar det stora problemet är att de som bor i fastigheterna i östra Jerusalem själva har fördrivits från Israel och tvingats att lämna sina fastigheter i dagens Israel. Men dom har enligt Israelisk lag inte rätt att återfå sina bostäder. Det finns alltså två lagar med olika regler i Israel. En för judar och en för araber/palestinier. Det är det som kallas rasism och apartheidpolitik.

Det ser alltså inte bra ut. Våldet kommer att fortsätta! Det handlar inte bara om konflikten mellan Israel och Palestina. Det handlar om Makten i Israel och Makten i Palestina.

Läs:
Protester världen över efter upptrappningen i Gaza. – SVT
Israel beskylls för att attackera och utnyttja media. – Sveriges Radio

Invasion

Fyra palestinska ungdomar trängde sig i helgen igenom taggtråden som skiljer mellan Gaza och Israel och invaderade Israel. De fyra reste inne på israeliskt territorium upp ett tält med politiska budskap. Efter en minut återvände ungdomarna till Gaza sedan israeliska soldater öppnat eld mot dom.

Som svar på denna oprovocerade invasion från Gaza trängde den israeliska militären in i Gaza med en stridsvagn och dödade två palestinier i staden Rafah. En tredje palestinier i Gaza dödades i flygbombningar från det israeliska flygvapnet.

– ”Öga för öga, tand för tand”, som det står i den heliga skriften – den s.k. Talionprincipen. Närmare bestämt så står det så på flera ställen i Gamla Testamentets Moseböcker. I både Koranen och i Nya Testamentet har principen modifierats till en fråga om förlåtelse.

Men den israeliska militärens principer handlar om något annat. Om någon reser ett tält, skjut ihjäl tre stycken som bestraffning.

Jag väntar fortfarande på en antydan om vad som är den Israeliska statens långsiktiga mål. En tvåstatslösning? En enstatslösning? En apartheidlösning?

Blodbad

Stärkta av ett villkorslöst stöd från Donald Trump så blev gårdagen den blodigaste på många år från Benjamin Netanyahus Israel i konflikten Palestina – Israel. Ett 60-tal demonstrerande palestinier dödades och många många fler skadades i Gaza av beskjutning från allt från krypskyttar till stridsvagnar. De israeliska förlusterna begränsades till att det gick åt några ton ammunition och att en cykel fick punktering… Agerandet från Donald Trump som uppenbarligen innebär ett villkorslöst stöd till Benjamin Netanyahus styre innebär att den israeliska militären avskaffat alla former av begränsningar när det gäller att öppna eld. Det är ”skjut för att döda” som gäller.

Ett stort antal europeiska ledare, bland annat Stefan Löfven, har krävt en oberoende utredning av vad som egentligen hände. Och, man kräver att båda sidor visar behärskning. Det troligaste är dock att Benjamin Netanyahu fullkomligt struntar i vad resten av världen tycker. Hans ”skjut för att döda” har stöd från Donald Trump så då har internationella lagar, medmänsklighet eller annat ingen betydelse.

Det tar emot att skriva så, men Benjamin Netanyahu står i dag för en politik som går ut på att judar som grupp står över alla andra. Det tar emot att skriva så eftersom det lätt kan tolkas som antisemitiskt. Men det är inte så. Det är inte judar som grupp som står för en sådan politik, det är istället politiska grupper i Israel som står för en sådan politik. Men, jag är övertygad om att jag kommer att beskyllas för antisemitism. Men jag tycker att det är lika fel att säga att Israel är en stat bara för judar som det är fel att säga att Iran är en stat bara för muslimer eller att Sverige är en stat bara för etniska kristna svenskar (vad det nu är).

I ett debattinlägg i HD och Sydsvenskan konstaterar i varje fall Jehoshua Kaufman, som är fd ordförande i judiska församlingen i Malmö, att i stort sett all form av kritik mot Israel bottnar i antisemitism. Jehoshua Kaufman har rätt i en hel del. Antisemitismen är ett stort problem. Både historiskt och i dag finns det en mycket ful och vidrig antisemitism. Bland stora muslimska grupper är denna antisemitism mycket framträdande. Från många muslimska och palestinska företrädare kommer regelbundet direkt avskyvärda yttranden som inte förtjänar annat än fördömanden. Läser man på en del högerextrema och nazistiska sidor så blir man mörkrädd för den antisemitism som där är en viktig del av hela tänkandet. Men, att kritisera staten Israel för en direkt rasistisk politik mot t.ex. palestinier eller de flyktingar från Afrika som tagit sig till Israel är INTE antisemitism. Det handlar om att ta ställning för mänskligt beteende! De ortodoxa högergrupper som styr dagens Israel är själva rasister. För övrigt kan vi notera att inte heller Jehoshua Kaufman berättar vad som egentligen är staten Israels mål, mer än att ockupera och annektera mark där andra folk redan bor och sedan slänga ut dom. Vad vill Israel egentligen göra för att lösa konflikten? Jag har fortfarande inte fått någon som kan berätta detta.

För övrigt kan vi notera att Moderaterna för första gången gått till storms mot kritik mot den svenska politiken. Det är den FN-rapport som kritiserar Sverige för att acceptera rasism mot afrosvenskar, muslimer, romer och judar t.ex. på ett sätt som inte är acceptabelt det handlar om. Tydligen anser inte Moderaterna att det som sker mot muslimer, afrosvenskar och romer är något problem. Man verkar inte heller tycka att det finns någon anledning att på något vis begränsa högerextrema och nazistiska attacker mot demokratin. Det är bara tveksamma extremister som klagar verkar man tycka. Jag tror det säger mer om moderaternas preferenser än vad det säger om FN-rapporten.

Vad vill egentligen Israel?

Den frågan har jag faktiskt ställt tidigare. Vad är egentligen Israels mål? Det har då handlat om frågan om en självständig Palestinsk stat. Vad är egentligen Israels mål i konflikten. Jag kan ju inte tänka mig att man i Israel inte har ett mål som man strävar mot. Det måste ju finnas en förhoppning om att det en dag ska bli en långvarig fred. Den politik man bedriver måste ju ha ett mål. Internationellt finns det ju ett mål där Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida som två demokratiska stater. Detta är FN:s mål, det är EU:s mål och det är alltså då också det mål Sverige officiellt har. Det är därför Sverige har erkänt både staten Israel och staten Palestina.

Men, den politik som Israel för med ockupation av bland annat Västbanken kan ju inte ha ett sådant mål. Med en ständig inflyttning av israeliska bosättare in på det område som ska utgöra staten Palestina samtidigt som de palestinier som bor där fördrivs leder ju inte till något sådant. Det är en inflyttning som står i strid med internationella lagar. Lagar som bland annat förbjuder att man flyttar in sin egen befolkning till ockuperad mark. Att göra detta är ju ett sätt att markera att området inte ”bara” är tillfälligt ockuperat utan istället ska införlivas med det egna territoriet.

Är det alltså detta om är Israels mål. Dvs att även Västbanken ska införlivas i staten Israel? Hur har man tänkt att det ska ske med de palestinier som bor där? Ska dessa fördrivas ytterligare till att ansluta sig till alla de flyktingar som redan finns i t.ex. Libanon eller på den isolerade Gazaremsan? Eller har staten Israel egentligen tänkt sig en gemensam stat där både judar och palestinier ska kunna leva tillsammans på lika villkor? Men det riskerar att bli en stat där judarna är i minoritet, så det är tveksamt om det är målet. Eller målet är att så många palestinier som möjligt alltså ska bli flyktingar på annan plats utan möjlighet att återkomma?

Vad är egentligen Israels mål? Israelvänner i t.ex. Sverige är ofta mycket snabbt ute med kritik mot palestinierna. Som t.ex. när den palestinska ledaren Mahmoud Abbas nyligen yttrade sig ytterst provocerande om Förintelsen. Ett uttalande han var mycket snabb att ta tillbaka och be om förlåtelse för. Men Israelvännerna är som sagt snabbt framme med kritik mot den svenska politiken som ju har som mål två stater som kan leva i fred som grannar. Men inte heller från Israelvännerna hör man något om vad som egentligen är målet. Eftersom man aldrig kritiserar bosättningspolitiken så kan ju inte två stater vara målet. Vad är målet?

Det som egentligen fick mig till att ställa frågan, Vad vill Israel, var en artikel i bland annat Aftonbladet som gick ut på att Israel i dag försöker provocera fram ett krig med Iran. Israeliska bombningar av mål i Syrien (med vilken rätt Israel överhuvudtaget utför flygbombningar i Syrien) har riktats just mot mål med anknytning till Irans stöd till den syriska regimen. För några dagar sedan presenterade Benjamin Netanyahu med stora upprörda gester stora mängder material som man hävdade visade på Irans arbete för att skaffa sig kärnvapen. Allt med målet att få Donald Trump till att säga upp det avtal med Iran som finns för att förhindra Iran att skaffa kärnvapen. Nu avfärdades materialet av de som sett det med att det var mycket gammalt material från innan avtalet skrevs med Iran. Men det israeliska målet är att få USA att säga upp avtalet.

För övrigt kan man undra med vilken moralisk rätt Israel är upprörda över påstådda ambitioner från Iran att skaffa kärnvapen. Något som ju Israel redan gjort! Även om man från Israel inte erkänner det officiellt så räknas Israel till kärnvapenstaterna. Överhuvudtaget tycker jag inte att de stater som redan har kärnvapen har någon moralisk rätt att spela upprörda över om andra vill skaffa samma sak som dom själva har under förutsättning att man inte själva har för avsikt att göra sig av med sina egna kärnvapen. Ingen stat ska ha kärnvapen, kemiska vapen, biologiska vapen eller andra former av massförstörelsevapen. Det är just därför Sverige ska skriva under avtalet mot kärnvapen.

Frågan kvarstår. Vad vill egentligen Israel? Att man vill leva i fred med sina grannar är ganska självklart. Men hur hade man tänkt att uppnå detta? Den politik man för mot sina grannar har ju knappast det målet. Så vad vill man egentligen? Kan inte någon israelvän berätta detta för mig så att jag kan förstå hur målet ser ut. Jag är medveten om att befolkningen i Israel är splittrade. Det finns en stark fredsvänlig opposition. Men det finns också en mycket stark ultraortodox grupp som driver den idag av korruptionsbeskyllningar hårt kritiserade högerregimen med Benjamin Netanyahu framför sig.

Mer mördande

När staten Israel bildades för 70 år sedan, 1948, tvingades många palestinier fly och lämna sina bostäder. Det är detta som är bakgrunden till gårdagens blodiga sammanstötningar vid gränsen mellan Gaza och Israel. Minst 16 palestinier på den palestinska sidan av gränsen dödades av beskjutning från tungt beväpnade israeliska soldater från den israeliska sidan av gränsen. Palestinierna kräver att få återvända och besöka dit där deras föräldrar bodde. Men Israel vägrar. Detta är bakgrunden till demonstrationerna. Ungdomar som kastar sten beskjuts av hårt beväpnad militär över gränsen och besprutas med tårgas från drönare. Totalt dog alltså minst 16 palestinier och kanske så mycket som 1000-talet skadades. Några uppgifter om ifall någon israelisk soldat blev skadad har inte framkommit.

Om det någon gång ska bli fred mellan palestinier och israeler måste båda parter acceptera någon av två olika lösningar. 1/ En gemensam stat bestående av dagens Israel, Gaza och den palestinska Västbanken där judar, kristna och muslimer kan bo tillsammans i fred i ett demokratiskt samhälle där ALLA har samma rättigheter och skyldigheter. Detta är en lösning som Israel med största sannolikhet inte kommer att acceptera eftersom det skulle inom kort innebära att palestinierna blir en majoritet.

Den andra lösningen är den som FN och den största delen av det internationella samfundet har förespråkat i årtionden. Dvs en Israelisk stat och en självständig palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza. Denna lösning har det palestinska styret på Västbanken accepterat och även Hamas som styr i Gaza är på väg att acceptera en sådan lösning. Men, det är uppenbart att de styrande i Israel inte heller vill ha denna lösning. Det skulle innebära att de israeliska bosättningar som byggts på ockuperad mark måste lämnas eller också får de som bor där acceptera att dom bor i Palestina och blir palestinska medborgare.

Alltså återstår frågan vad Israel egentligen vill. Vill man från de styrande i Israel ha fred?

Netanyahu i trubbel

Den israeliska polisen anser att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu bör åtalas för korruption. Utredningen har pågått i mer än ett år. Men nu har alltså polisen kommit fram till att Netanyahu bör åtalas. Det kommande åtalet mot Netanyahu handlar dels om att han tagit emot dyrbara gåvor från vänner och företag mot att han som premiärminister ska ge dom fördelar. Det handlar också om att han försökt få en överenskommelse med tidningen Yedioth Ahronoth om att dom skulle skriva positivt om honom mot att han skulle se till att skada tidningens främsta konkurrent, tidningen Israel Hayom.

Fast enligt Netanyahu så är det inget att bry sig om. Benjamin Netanyahu är perfekt och alla beskyllningar är bara dumheter.

Benjamin Netanyahu har samtidigt lyckats trampa rejält i klaveret och skapat en spricka gentemot sin största allierade, Donald Trump. I ett trängt läge i en diskussion med ultra ortodoxa judiska ledare hävdade tydligen Benjamin Netanyahu att han diskuterat med Donald Trump att annektera de israeliska bosättningarna på Västbanken. En uppgift som retade upp Donald Trump eftersom det inte förts några sådana samtal. Benjamin Netanyahu tvingades motvilligt be om ursäkt.

Men, diskussionen aktualiserar frågan vad Israel egentligen vill. Den tvåstatslösning som FN och större delen av världen tycker är det som ska eftersträvas har ju Israel med sin politik (applåderat från USA) tydligt visat att man inte vill ha som mål. En tvåstatslösning där en israelisk stat och en palestinsk stat existerar sida vid sida. Men bosättningspolitiken visar tydligt att detta inte är vad Israel vill ha som mål. En annan lösning är ju en gemensam stat som omfattar både dagens Israel och Västbanken (och Gaza). Men, om alla som bor i området ska bli medborgare i denna gemensamma stat så innebär det inom kort att judarna blir en minoritet i denna stat. Vilket naturligtvis är en lösning som man från judiskt håll i Israel inte kan acceptera.

Så vad är då Israels mål? Uppriktigt sagt har jag inte förstått detta. För lösningen kan väl inte vara ett status quo, med halvt självstyrande palestinska öar inne i en israelisk stat? Med ett Israel som ständigt bryter mot internationella lagar. I dag respekterar ju Israel inte de gränser som finns. Israeliskt flyg kränker regelmässigt grannländernas territorium. Libanon utsätts ständigt för kränkningar. Samma med Syrien. Det är bara några dagar sedan Israel skickade bomber över Syrien och även fick ett av sina egna stridsflyg nedskjutet. Vi har regelbundna intermezzon när fartyg på väg till Gaza bordas och kapas ute på internationellt vatten av den israeliska flottan.

Så vad är Israels mål egentligen? När Israelvänner i Sverige går ut till försvar av Israels handlande och förklarar att tvåstatslösningen är död presenterar man aldrig någon annan lösning. Vad vill egentligen Israel?

Vem ska vi vara rädda för?

Enligt en norsk studie så är Sverige det land i Europa som haft högst andel mord utförda av högerextrema grupper i hela Europa under de senaste 25 åren. Under dessa år har det vid 16 tillfällen utförts politiskt motiverade mord, utförda av högerextrema grupper eller enskilda. Detta är den högsta siffran i hela Europa! Det sista var morden i Trollhättan, men det sker regelbundet. Men, när SÄPO (den svenska säkerhetspolisen) ska utvärdera hoten, så är man från SÄPO mer rädda för vänsterextremisters hot mot demokratin. Och DET är ju en ganska intressant slutsats som förtjänar en del funderande och tyckande. – ”De har större förmåga än vit makt-anhängarna att använda våldsamma metoder” skriver SÄPO. Jag tolkar SÄPO:s analys på det sätt att de högerextrema grupperna är ganska korkade och okunniga i motsats till vänsterextremisterna (eller de autonoma grupperna som SÄPO verkar föredra att kalla dom). Det måste vara detta som motiverar SÄPO:s slutsats i varje fall. Nu kvittar det vem som utför våldet. Det är lika fel och förkastligt. I en politisk debatt i en demokrati hör det inte hemma med våld. Om man inte har andra argument än knytnäven, tändstickan, kniven, stenen eller vad som nu används, så är det uppenbart att man inte har tillräckliga argument alls för sin sak. Jag vill dock poängtera att jag inte är enig med SÄPO. Jag känner mig mycket mer orolig för vad högerextrema grupper kan hitta på. Jag ser dessa som det stora hotet, följt av extrema och våldsälskande islamister. Men, vi ska inte överdriva hoten. Det är mycket större risk att råka illa ut i trafiken! Den som vill läsa vad Europol tänker, kan läsa det här. Jag orkar inte…

Älska ALLA

Våldet finns dock överallt i vår värld. Snarast är det väl så att Sverige är lyckligt lottade. De senaste dagarna kan vi läsa om mannen i Frankrike som fullt medvetet flera gånger körde rakt mot en grupp militärer som var satta till att bevaka en moské som utsatts för hot. Vilket mannens motiv var behöver vi kanske inte fundera så mycket på.

Dock är det så att det är den ”statliga” terrorn som är värst. Saudiarabien har i dagarna satt nytt rekord i avrättningar. 47 personer avrättades samtidigt. Beskyllda för terrorism, men bland de mördade finns även flera regimkritiker. De saudiska ledarna har dock klart förklarat att man struntar totalt i vad andra tycker. ”Vi gör som vi vill och skiter i vad ni tycker” är reaktionen. Det är skönt att Sverige fortsätter med sin vapenexport till Saudiarabien… Som allierad med USA behöver man inte riskera några former av sanktioner.

Sedan läser vi hur Israel nu erkänt att man använt sig av kemisk krigföring mot befolkningen i Gaza. Från flyg har det spritts ut växtgifter för att utrota all växtlighet längs en bred remsa mellan Gaza och Israel. Gifterna har naturligtvis inte spritts på den israeliska sidan av gränsen. Omkring 170 hektar mark är påverkad enligt palestinska källor. Någon större kritik för den kemiska krigföringen har naturligtvis inte hörts från internationellt håll!

Ett annat land att trampa i klaveret är Turkiet där presidenten Recep Tayyip Erdogan vid en pressträff i dagarna uttryckte sin beundran för Adolf Hitlers Tyskland som exempel på hur ett samhälle kunde fungera perfekt. Det hela ska ses som en beundran för den totala makt som Erdogan själv är på väg att skaffa sig. Kritiken från övriga världen har varit massiv så Erdogan har i efterhand förklarat att det han sade, sade han egentligen inte alls!

Skandalen med Ship to Gaza

Det blev lite debatt från vissa håll när Sverige för inte så länge sedan beslutade att erkänna den Palestinska staten. Förhoppningen var därför hög när Ship to Gaza gjorde ett nytt försök att bryta den illegala israeliska blockaden mot Gaza. Ett svenskflaggat fartyg med en stor grupp svenskar ombord begav sig helt öppet iväg mot Gaza lastade med sjukvårdsutrustning och solpaneler som skulle överlämnas till ett sjukhus. Båten skulle överlämnas till fiskare som fått sina båtar förstörda. Men, i sedvanlig ordning, tillät inte den israeliska makten leveransen att komma fram. Det svenskflaggade fartyget bordades ute på internationellt vatten av beväpnad och maskerad israelisk militär. Fartyget kapades och besättning och passagerare fördes till Israel och fängslades. Båt och last stals och konfiskerades. Läs gärna författarinnan Kajsa Ekis Ekman ledarartikel i tidningen Dagens ETC för några dagar sedan. Hon var en av de svenskar som befann sig ombord och som kidnappades och fängslades i Israel. Hur har då den svenska officiella reaktionen varit när svenska medborgare kidnappas på internationellt vatten och sedan fängslas av en främmande makt ute på internationellt vatten på sin väg från Sverige till en annan av Sverige erkänd stat? Låt mig säga att jag saknar en modig svensk politiker som vågar öppna mun! Stefan Löfven och Margot Wallström har gjort mig besvikna. Jag hade faktiskt väntat mig mer från Margot Wallström. Du har sjunkit rejält i mitt anseende, jag har haft stor respekt för dig – tidigare.

Protestera mot den israeliska blockaden

Som man kunde befara har den israeliska militären bordat, stoppat och kidnappat det svenska Ship to Gaza fartyget Marianne. Fartyget var lastat med medicinsk utrustning och solpaneler för att användas av ett sjukhus i Gaza. Men den illegala israeliska blockaden mot befolkningen på Gaza tillät som väntat inte att denna utrustning nådde Gaza. 100 sjömil (det är nästan 200 kilometer) utanför Gazas kust, på internationellt vatten, stoppades fartyget av den israeliska militären och besättningen (och båten med last) fördes till Israel där besättningen (som bland annat består av sex svenskar) fängslades. Så här skriver t.ex. den svenska författaren Kajsa Ekis Ekman: – ”Jag mår dåligt. Jag är tillfångatagen och kidnappad under pistolhot på internationellt vatten. Utsatt för förhör och hot under förhör där också min son används som ett medel i hoten. Utfrågas om personliga och privata saker. Jag blir fotograferad i olika sammanhang och anklagad för att gömma saker på min kropp. Jag ruttnar i en fängelsehåla.” Så här gör en ”demokrati” (Israel) för att straffa befolkningen i en ”diktatur”. Inte ens sjukvårdsutrustning får föras in i landet, allt för att straffa befolkningen och tvinga dom till underkastelse.

Fast israelvännerna i vårt land tycker naturligtvis annorlunda. Vi kan samtidigt se hur ett borgerligt mediemonopol sakta tar över. För inte så länge sedan var ”min” lokala tidning Helsingborgs Dagblad en oberoende röst. Med en ledarsida utan allt för tydlig politisk styrning, som mycket förenklat, kunde sparka åt alla håll. Men för inte så länge sedan köpte borgerliga Bonnierkoncernen, genom Sydsvenskan, upp Helsingborgs Dagblad. Och nu har ledarsidan förvandlats till en sedvanlig borgerlig megafon, precis som en majoritet av den svenska pressen. Så här skriver t.ex. Erik Svenning på dagens ledarsida i HD. Det är ”konfrontation”, ”närmar sig Israels kust” och ”Ship to Gazas insats är att öka motsättningarna och låsa positionerna”. Allt är naturligtvis palestiniernas och Ship to Gazas fel medan den israeliska militären är hjältar. Läs som motvikt även vad Dagens ETC skriver. Senaste nytt är att samma borgerliga monopol, dvs Bonnier, är på väg att köpa upp Aftonbladet. Som ju konkurrerar med Bonniers egen Expressen (som tidigare köpt upp Kvällsposten i Sydsverige och Göteborgs Tidningen i Västsverige. Bara nämnt så där apropå ordet monopol…