Etikettarkiv: Gustav Fridolin

Vilka lärdomar drar vi?

En dag så är Coronapandemin över. När detta sker vet vi inte, men det kommer att ta slut. Låt oss hoppas att det inte blir som Spanska sjukan som ju härjade i flera år. Men, hur som helst, tar slut gör det. Och en intressant fråga att diskutera är vad vi drar för lärdomar av det som skett? Vad gör vi för att underlätta nästa gång? I dag har jag läst två varianter på vad man tycker vi ska dra för lärdomar. Med tips på hur vi ska göra under den tid som sedan följer.

utropstecken2

I Svenska Dagbladet har ledarskribenten Catarina Kärkkäinen kommit fram till Fyra måsten efter coronakrisen. Låt mig säga att jag, som vanligt, inte håller med henne riktigt. Jag måste erkänna att jag har mer förståelse för vad Gustav Fridolin i sin krönika i Tidningen Syre drar för slutsatser när han tycker att Nu startar vi om. Jag är lat och citerar deras slutsatser rakt av. Ni får själva dra era slutsatser.

Gustav Fridolin i Tidningen Syre

1. Det är bättre att betala människor för att göra allt det som behöver göras än att betala människor för att inget göra. Vi behöver fler vuxna i skolan och fler händer i vård och omsorg. Det behövs stora program för fort- och ombildning. Möjlighet att börja jobba, och plugga vidare samtidigt.

2. Trygga jobb, istället för daglöneri. Nu håller vi företag under armarna – ställ krav! Vettiga villkor. Låt det offentliga går före, avskaffa delade turer och ring-så-jobbar-vi-tjänster.

3. Det är bättre att människor jobbar och håller än jobbar tills de stupar. Målet borde inte vara att de som nu gått ner i tid snart går upp till att jobba jämt igen. Vi borde inte längta efter att apparna fylls med pass och mejlen studsar in i popcorn-intervall igen. Vi kan bygga en ekonomi där vi sliter mindre både på miljön och varandra. Låt företagen som tar emot stöd prova kortare arbetsveckor. Inför motsvarande tjänster för alla som nu ska ombildas till att jobba i omsorg eller förskola. Dela på jobben, helt enkelt.

Jämför dessa slutsatser präglade av solidaritet med när egoismen talar.

Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet:

1. Ökade incitament för jobb och företagande i form av både sänkta skatter och sänkta bidrag. Det är inte bara god stimulanspolitik utan en av de enskilt viktigaste faktorerna för den ekonomiska återhämtningen och tillväxten.

2. Förenkling av företagande genom minskad regelbörda. Det är ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att förbättra villkoren för näringslivet och säkerställa återhämtningen oaktat den krispolitik som nu behöver föras.

3. Lägre löner för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Under krisen har rapporter påvisat den illavarslande låga självförsörjningsgraden hos utrikes födda. Den måste öka, både på grund av segregationen och de stora kostnader som är förknippade med den.

4. Prioritera inom den offentliga sektorn. Sverige har länge dragits med riskerna som är förknippade med en omfattande offentlig sektor. Nu är de slutligen på väg att komma ikapp oss. Redan för två år sedan stod det klart att 200 miljarder kronor saknas i välfärden år 2030, och nu är situationen ännu värre. Kalkylerna kommer inte att hålla över tid. Det gäller särskilt om vi vill kunna satsa på den starka staten i de områden som vi tycker är prioriterade.

Slutsats? Heja Gustav!

Läs:
Fyra måsten efter coronakrisen.– Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet
Nu startar vi om. – Gustav Fridolin i Tidningen Syre

Lämna en kommentar

Under Corona

Länge sedan

Det är ett tag sedan sist som jag tänkte till om en opinionsundersökning. När nu valet är avklarat så är dom ju inte riktigt lika frekventa – eller intressanta. Hur som helst börjar en statistiknörd som jag få lite abstinensbesvär. Så jag blev glad när jag såg att Aftonbladet i dag publicerar en undersökning som dom gör om förtroendet för partiledarna. Det är spännande att fundera över de partiledare som har stort förtroende utanför det egna partiet, det egna blocket. Eller tvärtom…

Jonas Sjöstedt

Egentligen händer det inte så mycket i de här undersökningarna över tiden. Rent generellt har ju stora partiers ledare stort förtroende medan småpartiernas ledare har mindre förtroende. Något som ju är helt naturligt. Faktum är att det inte är så stora skillnader. I topp ligger Ulf Kristersson med 43% som har stort eller mycket stort förtroende och Jonas Sjöstedt på sjätte plats med 37%. 6 procentenheter är ju faktiskt inte mycket mer än felmarginalen i den här typen av undersökningar som sker via webben. Den partiledare som haft den största ökningen är Stefan Löfven som med 39% ligger trea (+5). Överhuvudtaget har de flesta partiledarna fått ökat förtroende sedan för en månad sedan. Regeringsförhandlingarna som alltså än så länge inte har lett till något, har alltså inte gjort att vi fått försämrat förtroende för partiledarna.

Minussiffror har bara de partiledare som redan ligger i botten. Sämst utveckling har Jan Björklund som med 33% har tappat 4 procentenheter. Och Jimmie Åkesson som med 28% (-1) inte lockar allt för många utanför det egna partiet. I sedvanlig ordning är det Miljöpartiets Isabella Lövin (17%) och Gustav Fridolin (16%) som ligger i absoluta botten.

Ebba Busch Thor

Den partiledare som lockar flest utanför det egna partiet är Ebba Busch Thor som 41% har förtroende för. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att stora delar av de moderata och sverigedumokratiska väljarna har förtroende för Ebba. Ebbas rejäla högergir av Kristdemokraterna har uppenbarligen varit lönsam. Ulf Kristersson ligger i topp med 43% vilket väl gör att han lockar en hel del övriga borgerliga och sverigedumokratiska väljare. Det ska poängteras att siffran är bättre än vad Anna Kinberg Batra presterade, men sämre än vad Fredrik Reinfeldt någonsin hade. Jonas Sjöstedts 37% tyder ju också på ett ganska stort förtroende även från icke-vänsterväljare. Annie Lööfs 38% tyder ju också på en hel del förtroende utanför det egna partiet.

Bland kvinnor ligger Stefan Löfven (43%) i topp tätt följt av Annie Lööf och Jonas Sjöstedt (41%). Bland männen är det istället Ulf Kristersson (48%) och Ebba Busch Thor (46%) som ligger topp. Dessa två är de båda partiledare där siffran för män eller kvinnor skiljer mest. Det är intressant att kvinnan Ebba Busch Thor har förtroende bland 46% av männen men ”bara” 35% av kvinnorna. Ulf Kristersson har förtroende bland 48% av männen men bara 38% av kvinnorna. Jimmie Åkesson har 32% bland män och 23% bland män. Detta medan alltså Stefan Löfven har 43% bland kvinnor och 35% bland män. Jonas Sjöstedt har 41% bland kvinnor men 32% bland män. Annie Lööf 41% bland kvinnor och 35% bland männen. De båda miljöpartisterna ligger i botten i båda ligorna men bättre bland kvinnor i varje fall – mindre dåligt alltså.

I listan över partiledare som väljarna inte alls har något förtroende för så är det utan konkurrens miljöpartisterna Gustav Fridolin och Isabella Lövin (båda 55%) och Jimmie Åkesson (54%) som ligger i överlägsen topp – ja botten alltså.

Vad jag saknar i undersökningen är egentligen hur de olika partisympatisörerna har förtroende för andra än den egna partiledaren. I vilken utsträckning når detta förtroende utanför det egna blocket? Hur som helst kan vi i varje fall konstatera att vi faktiskt fått ökat förtroende för de flesta partiledarna under de pågående regeringsförhandlingarna.

Lämna en kommentar

Under Partiledarna

Låt någon annan betala

Resenärer runt om i landet har under sommarhettan haft en hel del problem. Det har varit allt ifrån försenade tåg till inställda flygningar. SAS har tvingats ställa in massvis med flygningar. Man har helt enkelt inte personal till flygningarna. I morgon tvingas Ryanair ställa in ett 20-tal flygningar från Sverige eftersom personalen strejkar i protest mot försämrade villkor, vägran från Ryanair att teckna kollektivavtal, vägran att teckna försäkringar osv som finns på en normal arbetsplats. Även i många andra länder genomför Ryanairs personal strejker i protest mot bolagets anställningsvillkor med resultatet inställda flygningar. Billigt flyg kostar! I går läste jag om paret som skulle flyga till Grekland. Pga teknikproblem på flygplatsen tvingades man landa i Turkiet. Eftersom man inte hade pass utan bara ID för resa inom EU blev man varken insläppt eller utsläppt på flygplatsen i Turkiet. Vi läser om flygresenärer som pga inställda flyg osv blivit flera dagar försenade och tvingats övernatta på sofforna på flygplatsen.

Moderaterna skräpar ner

Även om flyget har sämre förseningsstatistik än järnvägen så har många tågresenärers tålamod frestats på rejält under sommarhettan där de tekniska problemen har avlöst varandra. Om de stackars stockholmarna varit värre drabbat än resenärer på andra håll i landet har jag däremot ingen aning om. Men som så mycket annat så är det först när problem drabbar stockholmare som det blir en större fråga. Jag ser nu att Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin i varje fall har föreslagit att Stockholms resenärer ska kompenseras för sommarens trafikstörningar. Huruvida de stackars stockholmarna varit värre drabbade än andra resenärer i Sverige har jag ingen aning om. Men, jag tvivlar. Hur som helst så ser jag att även moderaternas Trafiklandstingsråd Kristoffer Tamsons tycker att det är en bra idé. Bara det inte är skattebetalarna i Stockholm som står för fiolerna utan det ska skattebetalarna i resten av Sverige göra – tycker alltså moderaten Kristoffer Tamsons!

Om jag ska vara uppriktig så tvivlar jag starkt på att skattebetalarna runt om i Sverige, som också drabbats av stora problem, är så entusiastiska över att betala kompensation till just stockholmarna. Men vi får väl katalogisera det under den allmänna moderata filosofin att någon annan kan betala. Bara dom själva får nytta av det.

I en annan artikel hos SR läser jag att tågexperten Per Corshammar är kritisk mot underhållet av det svenska järnvägsnätet. Ett ämne som jag varit inne på flera gånger tidigare. Svenska politiker av alla färger har under årtionden varit mer intresserade av att bygga motorvägar och subventionera flygplatser än att underhålla och bygga ut det svenska järnvägsnätet. I dag lever järnvägen med ett stort eftersatt underhåll, samtidigt som järnvägsnätet inte är dimensionerat för den trafik som kör. Det är överfullt på spåren och det är nära en trafikinfarkt på många håll.

Järnväg

Skulden till det dåliga underhållet är dock inte bara bristande resurser utan också den avreglering, privatisering och det upphandlingsraseri som präglar svensk järnvägstrafik. Som Per Corshammar poängterar i sin kritik så hamnar bara 20% av de pengar som anslås för underhåll av spåren just på spåren. Snittet i Europa ligger på 50%. Det råder ett totalt upphandlingsvansinne inom järnvägen specifikt, men även rent allmänt i det svenska samhället. Pengar försvinner för att administrera upphandlingar, överklaganden och nya upphandlingar. Vi slösar bort pengar för att tillfredsställa privatiseringsfanatiker.

Sätt igång med ett seriöst underhåll! Låt någon ta ansvar för detta. Inte en myndighet som samtidigt ska ansvara för motorvägarna. Låt mig ta ett exempel. Jag åker regelbundet tåget mellan Åstorp-Helsingborg. En enkelspårig sträcka som vardagar trafikeras av Pågatåg varje halvtimme i båda riktningar förutom godstrafik. Både lokal sådan och fjärrtåg. Sedan sent i höstas eller tidigt på vintern är det problem på banan mellan Bjuv och Mörarp nere i en sänka. Troligtvis förorsakat av den våldsamt blöta hösten som skadat banvallen nere i en sänka. Den nuvarande extrema torkan har uppenbarligen förvärrat problemet. Under i stort sett hela året har det rått en tillfällig nedsättning av hastigheten på sträckan. Min gissning är att en reparation på platsen av Trafikverket lagts in i en 10-års plan där upphandling av entreprenör inleds 2020!

Förstatliga järnvägsunderhållet!

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Anständighet och brist på sådan

Jag har funderat en del över vad jag ska välja för ämne för dagens tyckeri. Jag var ett tag inne på att fortsätta på temat Jean-Claude Arnault, Horace Engdahl och Svenska Akademien. Läs gärna t.ex. Svenska Dagbladets genomgång av Kulturklubben Forum. Den skildrar bland mycket annat hur flera vittnen berättat om Arnaults tafsande på Victoria Bernadotte (Hovet väljer att inte kommentera vittnesuppgifterna). Vi får också veta att nämnda Horace Engdahl av Hovet fått i uppdrag att se till att Victoria Bernadotte inte lämnades ensam med Jean-Claude Arnault (något som Hovet varken vill bekräfta eller dementera). Men ju mer jag funderar på saken så kommer jag fram till att välja detta som ämne för dagens tyckeri vore att sparka på någon som redan ligger. Dom ska lämnas där dom ligger för att fundera över sin framtid!

Istället väljer jag att ge beröm till ett par folkpa… f’låt liberala riksdagsledamöter! Jo, jag tänker faktiskt ge beröm till ledamöter i Riksdagen som kommer från ett borgerligt parti. Det här citatet kanske kan förklara vad det handlar om:

Älska din nästa

– ”Därför vi har haft ett system som har fallerat, och det har slagit hårt mot enskilda människor. Och när systemen faller, då ska vi värna människan, individen och inte systemen.”

Sagt av den liberala riksdagsledamoten Christina Örnebjär, som är en av de liberaler som i Riksdagen planerar att tillsammans med Centerpartiet rösta för Regeringens förslag om att ge en grupp ensamkommande flyktingar från Afghanistan en andra chans att få gå färdigt sina gymnasiestudier.

Det handlar alltså om ungdomar som eftersom Migrationsverket inte hunnit med deras ansökningar i tid så har dom när beslut äntligen kommit hunnit bli äldre och därför omfattas av andra regler än vad som gällde när dom sökte. Dom har alltså fått avslag just eftersom Migrationsverket inte hunnit med att fatta beslut i tid. Centerpartiet och uppenbarligen ett par liberaler har fortfarande lite anständighet kvar i kroppen. I motsats till en grupp rädda populister inom resten av högerborgerligheten (m+kd+sd).

I dom här grupperna har det istället spritts både den ena och den andra lögnen i jakten på att komma åt de som har förmåga att ställa upp för medmänskligheten och anständigheten. Annie Lööf har blivit utsatt för en riktigt vidrig kampanj av de rädda rasistiska högerhatarna på nätet – som Katerina Janouch. Till och med Miljöpartiets Gustav Fridolin gick ut och försvarade Annie Lööf mot vidrigheterna. Något som bland annat fick Adam Cwejman i Göteborgs-Posten att i en ledarartikel gå till angrepp – mot Gustav Fridolin! Inte en stavelse om Katerina Janouch och andras vidrigheter.

Visst är världen ibland lustig. Nä förlåt, lustig är fel ord. Det är snarast så att jag skäms över en stor del av svenskarna!

Lämna en kommentar

Under Flyktingmottagande

En siffernisse njuter av nya siffror

Som politiskt intresserad siffernisse är väljarundersökningar otroligt spännande. Jag är, som jag sagt tidigare, fullt medveten om att man ska ta dessa siffror med en rejäl nypa salt. Men det förtar inte hur spännande det är att följa alla förändringar som sker (även om dom är inom den s.k. felmarginalen). Alltså njuter jag i dag igen. Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten publicerar i dag månadens undersökning från Sifo. Senior blogger Sven O Ohlsson gnuggar händerna av förtjusning.

Det är en undersökning som bekräftar ett antal utvecklingar som pågått en tid. Kristdemokraternas plats långt under riksdagsspärren befästs. Miljöpartiets negativa utveckling fortsätter och man hamnar nu till och med under riksdagsspärren. Sverigedumokraterna har nog nått sitt maximum och fortsätter att i princip stå stilla på en nivå där man befunnit sig i omkring ett år. Det Rödgröna blocket har som helhet en positiv utveckling medan det ser illa ut för Högeralliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.

Jonas Sjöstedt

Undersökningens stora vinnare är Socialdemokraterna som får 29,9% (+1,2) och Vänsterpartiet som får 8,2% (+1,1). Undersökningens stora förlorare är Miljöpartiet som rasar till 3,2% (-1,3) och Moderaterna som fortsätter rasa till 17,5% (-0,9). I övrigt ligger det ganska stilla. Centerns uppgång bromsar och dom får nu 13,8% (-0,4) medan Liberalerna får 5,4% (-0,3) och Kristdemokraterna får 2,9% (+0,1). Sverigedumokraterna står helt stilla på 16,7%. Totalt innebär det att de tre Rödgröna partierna får sammanlagt 41,3% (+1,0) och Högeralliansen får 39,6% (-1,5).

Vad kan då en siffernisse gotta sig i bland dessa siffror? Om utvecklingen fortsätter på samma sätt är Socialdemokraterna om två månader mer än dubbelt så stora som Moderaterna. Samtidigt som Vänsterpartiet om en månad är mer än hälften så stora som Moderaterna. Moderaterna är samtidigt ett parti som hotas av att i allt fler olika undersökningar bli degraderade till tredje största parti. SD har ju faktiskt varit större i några undersökningar och fortsätter utvecklingen så är man snart större i de flesta undersökningarna. Kanske passeras man till och med av Centern om några månader om utvecklingen fortsätter. Man kan undra om Anna Kinberg Batra sitter säkert. AKB kanske kommer att betyda ”Andra Kan Bättre” för allt fler oroliga moderater? Själv hoppas jag att Anna Kinberg Batra sitter kvar. Det är bra för oss andra!

Ett annat parti där man borde vara ytterst oroliga är inom Miljöpartiet. Vilken funktion fyller egentligen Miljöpartiet i dag i den svenska politiken? Jag har svårt för att riktigt komma på det! I rikspolitiken i varje fall har ju miljöprofilen kompromissats bort för att kunna sitta vid maktens grytor och utföra… Ja, nästan ingenting. När en, som jag trodde, intelligent politiker som Gustav Fridolin gör ett populistiskt utspel om fotbojor på utvisningshotade för att dom inte ska försvinna så tappar jag det sista förtroendet. En fotboja är ytterst lätt att ta bort och ska alltså inte användas på någon som man har anledning befara skulle vilja försvinna. Det är bortkastat. Skäms Gustav Fridolin, jag trodde faktiskt bättre om dig!

Ett tredje parti där oron borde vara riktigt stor är naturligtvis Kristdemokraterna. Kd under Ebba Busch Thor fyller helt enkelt ingen funktion längre i svensk politik. De flesta allmänborgerliga väljarna har insett att partiet har gjort sitt och inte längre behövs. Återstår gör de inbitna kristdemokraterna. Men dom är för få för att rädda partiet. Till detta krävs att det finns en stor skara allmänborgerliga väljare som tycker att partiet ska finnas kvar i riksdagen. Men nu behövs dom inte längre som sagt.

Däremot vet jag inte hur man ska känna det inom Sverigedumokraterna. Ska dom vara frustrerade över att dom inte kommer längre? Jag tror faktiskt att de presumtiva väljare som finns för SD redan är lockade i fållan. Resten vill inte ha med SD att göra. Ska dom istället dra en suck av lättnad över att partiet befäster sin ställning som Sveriges ledande Teflonparti. Det kvittar hur mycket skandaler SD-företrädare är inblandade i så påverkar det inte opinionen. Hade andra partiers företrädare trampat i lika många klaver hade det varit kris för partiet. För Teflonpartiet SD gäller att alla skandaler bara rinner av.

Tänk så mycket man kan läsa ut av lite siffror trots att i stort sett alla förändringarna är inom felmarginalen. Dvs dom beror mer på tillfälligheter än på en klarlagt förändring i opinionen.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Jan Björklund är purken

Major Jan BjörklundDen Rödgröna regeringen och den borgerliga oppositionen kom tydligen för en tid sedan överens om att göra ett prov med att ge betyg redan från fjärde klass i en del skolor. Allt för att efter en tid utvärdera om det får någon positiv effekt (som ju skoltalibanen Jan Björklund hävdar) eller om det snarast främst har negativa effekter (som väldigt många pedagoger och experter hävdar). Tanken var att kommuner och skolor frivilligt skulle anmäla sig för att delta i projektet. Men, det har visat sig att intresset inte är så högt. Och Jan Björklund är purken. – ”Jag tycker att det här är helt undermåligt skött av regeringen och av utbildningsminister Gustav Fridolin. Vi kommer hålla Fridolin ansvarig för hur det här nu utfaller”. Enligt Jan Björklund har Gustav Fridolin ett stort inflytande över Sveriges kommuner och de svenska skolorna. Det måste ju vara Gustav Fridolins fel att kommunerna och skolorna inte är intresserade av Jan Björklunds betygshets. Vad fackkunskapen säger, dvs att betygen har fler negativa effekter än positiva effekter, har ingen betydelse för skoltalibanen Jan Björklund. Stackars Jan!

Lämna en kommentar

Under Jan Björklund

Varför Gustav?

FrågandeJag hörde på radion att utbildningsminister Gustav Fridolin vill göra det möjligt för de svenska Friskolorna att låta nyanlända flyktingbarn att gå före i kön och bli antagna till friskolorna. Motivet skulle vara att barnen ju inte haft möjlighet att ställa sig i kön och syftet skulle vara att få en jämnare fördelning av flyktingbarn mellan olika skolor. Men, med tanke på gårdagens avslöjande att eleverna på Friskolor får sämre utbildning och har sämre kunskaper än barnen i kommunala skolor så tycker jag verkligen inte att man ska straffa flyktingbarn på det här viset. Varför Gustav?

Lämna en kommentar

Under Skolan

Mobba Miljöpartiet

MiljöpartietDet är uppenbart att man från Högeralliansen på senare tid har utsett Miljöpartiet till främsta mobbobjekt. Senast manifesterat av Jan Björklund som i dagarna deklarerat att Högeralliansen gärna hade släppt fram en ren Socialdemokratisk regering, bara man kickat ut Miljöpartiet. Och detta är ju inte första uttalandet från företrädare för Högeralliansen som går ut på att Miljöpartiet är det värsta som finns. Jag har till och med sett uttalanden från ledande företrädare för Högerallianspartier som lätt kunnat tolkas som att hellre samarbete med Sverigedemokraterna än med Miljöpartiet. Jag förstår inte denna taktik! Och jag undrar vad det hela egentligen beror på. Om man bara letar efter någon syndabock, eller om det finns någon praktisk politik bakom. Det närmaste jag kommit är Miljöpartiets motstånd mot byggande av några mil motorväg i en tunnel under delar av Stockholm. Ett projekt som är så dyrt att det stjäler många miljarder från andra infrastruktursatsningar och som bygger på felaktiga trafiksiffror. Men Förbifart Stockholm har blivit ett prestigeprojekt för Högeralliansen (och andra bilismälskare) i Stockholm. Kan det vara Miljöpartiets försök att stoppa projektet tillsammans med kravet på att löftet att lägga ner Bromma flygplats äntligen ska infrias som ligger bakom? Jag kan inte komma på något annat. Men jag undrar hur alla de Högeralliansföreträdare känner sig som redan förra mandatperioden och även denna regionalt och lokalt samarbetar med Miljöpartiet? Har dom hyst en djävul vid sin barm? Hur som helst ser jag att Gustav Fridolin också har lite svårt att förstå. Själv har jag ofta lite svårt att förstå mig på Jan Björklund!

Lämna en kommentar

Under Miljöpartiet

Ett gott skratt förlänger livet

Jag ser i ett av dessa reklammagasin om villalivets fröjder som regelbundet trillar ner i brevlådan att nämnda magasin frågat vilken partiledare som man helst vill ha som granne. Och det är faktiskt spännande resultat i den här lite udda opinionsundersökningen. Nästan hälften vill inte ha någon partiledare alls som granne. Fast det framgår inte om detta beror på att man tror att dom alla är otrevliga grannar eller om det beror på att man inte vill ha en kändis som ständigt bevakas som granne. Hur som helst så har i varje fall en majoritet trots allt valt någon som granne. I toppen på popularitetsligan ligger Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt med vardera 11%. Följd av Jonas Sjöstedt och Gustav Fridolin med 10% vardera. Dessa 4 ligger i en klass för sig. Dom följs av en ny grupp bestående av Göran Hägglund, Annie Lööf och Jimmie Åkesson med vardera 6%. Och i den absoluta botten hittar vi Jan Björklund. Bara 3% vill ha honom som granne. Mer än tre gånger så många svenskar vill ha Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som granne jämfört med Folkpartiets Jan Björklund! Kan det vara så att dom gissar att Jonas är solidarisk och delar med sig medan Jan ska betygsätta allt. Från gräsklippning till ansning av fruktträd och putsning av fönster?
<P>

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt