Etikettarkiv: Högeralliansen

Dödsdom eller Livräddning?

» Liberalerna har bestämt sig.

Så har då Liberalernas digitala partiråd fattat sitt beslut. Med röstsiffrorna 59-31 (en avstod) beslutade partirådet att följa Nyamko Sabunis krav att Liberalerna ska göra klart att man är ett borgerligt parti som vill att Ulf Kristersson ska bli statsminister efter nästa väl. Ett väl i och för sig inte särskilt revolutionerande val från partiets sida. Liberalerna är ett borgerligt högerparti – inget snack om saken. Det visste vi redan.

Problemet uppkommer när vi börjar diskutera hur denna Borgerliga regering ska kunna få majoritet i Riksdagen så att inte en majoritet röstar Nej till Ulf Kristersson efter nästa val. Enligt den senaste väljarundersökningen (Ipsos för DN) så fick de tre M+KD+L totalt 29% av stödet och både L och KD hotas av att inte komma in i Riksdagen pga 4%-spärren. L ligger sedan lång tid långt under spärren. Låt oss lägga till Centern, så får de forna Högerallianspartierna 38% i stöd av väljarna. Det räcker inte långt för att få ihop en majoritet och att inte ha en majoritet som röstar emot i Riksdagen. Ulf Kristerssons kandidatur som statsminister skulle helt enkelt ryka all världens väg. De tre Rödgröna partierna S+MP+V samlar i samma undersökning 42% av stödet. Lägger vi till Centern som valt att stanna kvar inom Januariöverenskommelsen så samlar man 51% av stödet.

Sveriges nya Brunblå sörja

Ulf Kristersson är alltså långt ifrån att kunna bilda en regering baserad på de borgerliga partierna, den gamla Högeralliansen eller den traditionella Högern. För att kunna bli godkänd som statsminister med dessa siffror som underlag så måste Ulf Kristersson ha stöd av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Det räcker inte ens med att Centern röstar för och att SD lägger ner sina röster. För att Ulf Kristersson ska kunna bilda en regering baserad på M+KD+L så måste han köpa Jimmie Åkessons JA-röster! Här har vi Liberalernas dilemma.

Liberalerna har med sitt beslut deklarerat att man ska samtala med alla partier. Dvs även Vänstern (som man i Januariöverenskommelsen krävde att S skulle vägra att förhandla med) och SD! För att M+KD+L ska kunna skapa en regering med Ulf Kristersson som statsminister måste man helt enkelt köpa Jimmie Åkessons röster. Vad kommer SD att kräva? Vad är M+KD villiga att sälja till SD som L kommer att acceptera? DET är det stora problemet.

Är L villiga att göra eftergifter till SD? Ett parti som deklarerat att man anser att liberalismen är partiets huvudfiende. Ett parti som har sina rötter i nazismen och som trots alla påståenden inte har lyckats sudda ut dessa rötter ur partiets själ. Vi ska komma ihåg att Jimmie Åkesson själv valde att gå med i partiet medan man fortfarande hade mycket starka kopplingar till nazismen. SD:s starka uttryck av rasism och islamofobi ska vi inte förglömma. Hur långt är Liberalerna villiga att gå i denna köpslagan med SD? Hur mycket av liberalismens själ är man villiga att sälja ut för att göra Ulf Kristersson till statsminister? DET ska bli spännande att se!

Det är denna insikt som fått mer än var tredje ledamot i partirådet att rösta Nej tack. Det ska nu bli spännande att se vad som händer med Liberalerna. Kan man locka tillbaka tillräckligt många högerliberaler för att kompensera för alla de socialliberaler som nu vänder Liberalerna ryggen och går till Centern? Som inser att för ett liberalt Sverige är faktiskt Stefan Löfven ett mindre hot än Jimmie Åkesson.

Det ska bli spännande att följa – från utanför! Hur som helst har nu Liberalerna valt att ansluta sig till den Brunblå sörjan.

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Skattefunderingar

» Om straffbeskattningar.

Visst är skatter ett fascinerande ämne? Anledningen till att jag inspirerats till detta ämne för dagens tyckeri är att jag råkade se ännu en av alla dessa kritiska inslag mot Socialdemokraterna för att S ännu inte avskaffat den s.k. Pensionärsskatten helt och hållet.

Men jag tycker faktiskt att man är något orättvisa när Socialdemokraterna får kritik för att inte ha fullföljt sitt löfte att helt avskaffa pensionärsskatten. Då glömmer man nämligen av att Socialdemokraterna inte har egen majoritet i Riksdagen. För att få majoritet i Riksdagen är man beroende av flera partier som var med och en gång införde Pensionärsskatten. Den mest populistiska kritiken mot S glömmer av att kritisera de som en gång införde straffbeskattningen av pensionärer. Alltså Högeralliansen! Det är de fyra; Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna som en gång införde en straffbeskattning av pensionerna, med stöd av SD! Vi ska kanske först och främst kritisera dessa för sitt totala feltänk?

Partiet för de som har

Det som kallas Pensionärsskatt är ju en följd av Jobbskatteavdraget. Ett skatteavdrag som införts (och byggts ut) av Högerallianspartierna för att ge en morot till de som jobbar och samtidigt bestraffa de som inte jobbar. Bidragsberoende som man kallar det från högerblocket. Dessa partier vill ytterligare öka Jobbskatteavdraget med instämmande från SD. Ett parti som idag helt har köpt högerns ekonomiska politik. Lever man på det man så föraktfullt kallar bidrag så har man valt detta enligt dessa högerpolitiker. Om dom straffbeskattas kommer dom att vara mer villiga till att sluta leva på bidrag och i stället ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb. Det är denna förnedrande syn på sjuka, handikappade, arbetslösa, pensionärer osv som är grundtanken bakom Jobbskatteavdraget. Så småningom insåg man att det blev lite för magstarkt att straffbeskatta den som blivit gammal så Pensionärsskatten blev inte så populär.

Men från dessa borgerliga partier ute på högerkanten vill man fortsätta att bygga ut Jobbskatteavdraget. Dvs att utöka straffbeskattningen av människor som är sjuka, handikappade, arbetslösa osv. I högerns värld har nämligen de som av olika anledningar inte arbetar valt detta själva. Är man arbetslös så beror detta på att man valt att vara detta och föredrar att leva på ”bidrag”. Är man sjukskriven så är man egentligen bara lat och får man en rejäl spark i häcken så tar man sig i kragen och börjar jobba igen. Har man ett funktionshinder och lever på ”bidrag” så är man egentligen bara simulant och lat. Straffbeskattning (dvs Jobbskatteavdrag till de som jobbar) löser alla dessa problem för då tar man sig i kragen och börjar jobba.

Jag såg att Moderaterna ville införa en form av stimulansbidrag till långtidsarbetslösa som tar ett jobb. Observera att det heter ”TAR” ett jobb. Det handlar inte om att man inte kan få ett jobb, det handlar i den moderata världen om att man inte vill ha ett jobb utan vill leva på bidrag. ”Tar” man ett jobb ska man få en premie!

Autism

Med risk för att låta tjatig så tar jag min son igen som exempel. Kimmy är snart 23 år och är autistisk. Han pratar ingenting även om han förstår en del. Han är beroende av fasta rutiner och har en hel del egenheter för sig. Saker som han tycker är normala och fullständigt nödvändiga men som vi andra inte alls begriper. Men, han är min son och jag är privilegierad som har en 23-årig son som spontant kan ge mig en rejäl kram.

Men Kimmy har ju inte en chans att få ett normalt arbete. Han är totalt ”bidragsberoende” som Moderaterna kallar det. Han har sysselsättning i Daglig verksamhet. Då ska han naturligtvis straffbeskattas genom att inte få något Jobbskatteavdrag på sin inkomst. Han får det som heter Aktivitetsersättning. En form av Förtidspension för ungdomar. I hans ålder får han 9.044 kronor i månaden. På detta får han betala 1.957 kronor i skatt. Om han inte hade haft sitt funktionshinder utan hade haft en möjlighet att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden skulle han om han hade samma inkomst (ett dåligt betalt deltidsjobb alltså) betalt 1.231 kronor i skatt efter avdrag för Jobbskatteavdraget. Eftersom Kimmy har sitt medfödda funktionshinder betalar han alltså 726 kronor varje månad i straffbeskattning. Varje arbetsdag drygt 33 kronor i bestraffning för att han fötts med ett funktionshinder. Nästan 60% högre skatt som bestraffning.

Som ni förstår är jag mer kritisk till de partier som infört straffbeskattning av alla, från pensionärer, sjuka, funktionshindrade och arbetslösa än jag är kritisk till det parti som inte hunnit avskaffa pensionärsskatten fullt ut än. Jag är kritisk mot att Socialdemokraterna inte avskaffat all straffbeskattning men istället avskaffat Värnskatten t.ex. Men jag inser också att ett parti som fick mindre än 30% av rösterna inte kan få igenom i Riksdagen allt man vill utan är beroende av ett antal borgerliga partier för att skrapa ihop en majoritet.

Men kritisera först och främst de som verkligen ska ha kritiken. Det största partiet i den här gruppen har en partiledare som formulerade detta löfte när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Jag tycker det säger en hel del om människosynen. Och det förklarar varför man tycker att Jobbskatteavdrag är en bra idé och vill fortsätta bygga ut detta. Dvs straffbeskatta människor som av olika anledningar inte kan jobba. Sjukdom, funktionshinder, skador eller att man helt enkelt inte är tillräckligt attraktiv på arbetsmarknaden. I den moderata världen väljer vi själva!

Lämna en kommentar

Under Jobbskatteavdrag

Drygt halvvägs

» Vem vill dansa med vem?

Vi är lite drygt halvvägs på mandatperioden. I dagarna har både Annie Lööf och Nyamko Sabuni uttalat sig om Centerns och Liberalernas inriktning inför nästa val. För Annie Lööf är ju inte situationen så prekär. Hon kan sitta lugnt i båten och sitta nöjt medan Socialdemokraterna för hennes politik. För Nyamko Sabuni är det mer panik som gäller. Liberalerna har parkerat rejält under 4%-spärren och det finns inget som tyder på någon förbättring i opinionen.

Nyamko Sabuni har dragit slutsatsen att detta beror på samarbetet i Januariöverenskommelsen och gör vad hon kan för att distansera sig från denna. Hon vågar inte klart ut bryta överenskommelsen men gör allt fler antydningar om att det inte kan bli tal om någon fortsättning efter nästa val.

Den här Högeralliansen finns inte längre

Nyamko Sabunis problem är ju dels Liberalernas läge, frågan är om partiet är kvar i Riksdagen efter nästa val. Dels handlar det ju om att vi vet inte hur valresultatet ser ut efter nästa val den 11 september 2022. Januariöverenskommelsen var ju inget som något parti hade lovat innan valet. Överenskommelsen var en följd av ett valresultat som inte gav någon vinnare i valet. Det var helt enkelt mycket svårt att bilda en regering som inte skulle röstas ner av en majoritet i Riksdagen. Den Högerallians som såg ut så här en gång i tiden fanns inte.

När man hör en del debattörer i dag uttala sig kan man nästan tro att Centern och Liberalerna faktiskt föredrog ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet framför ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna. Problemet var ju att Högeralliansens fyra partier misslyckades med att få en majoritet! Skulle Ulf Kristersson försökt bli statsminister med stöd av M+C+L+Kd så hade han helt enkelt blivit nedröstad. Ulf Kristersson var nästan villig att plocka in Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna också i det samarbetet. Detta hade Centern och Liberalerna lovat sina väljare att inte gå med på. Alltså blev det till slut istället Januariöverenskommelsen. Det alternativ som återstod förutom detta var ett extraval.

Nu har Nyamko Sabuni gått ut och antytt att det inte blir någon fortsättning på Januariöverenskommelsen och hon öppnar upp för ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna (och Sverigedumokraterna…) istället. Vilket i så fall tyder på att hon dels redan nu vet hur valet går 2022 och dels nu klart deklarerar att Liberalerna inte längre säger Nej till att bli beroende av Sverigedumokraterna. Ulf Kristersson och Ebba Busch har ju redan gjort klart att dom inte längre har några invändningar mot en sådan konstellation.

Själv tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att ”lova” något INNAN valet är gjort. Vi vet faktiskt inte hur det går. Vi vet inte vilka majoriteter det kan finnas. Det är egentligen ganska naturligt att M + Kd + L och även C innan valet deklarerar att deras målsättning är att få en majoritet och kunna skapa en Högeralliansregering. Något annat vore underligt och egentligen en sensation. Men, vi är långt därifrån just nu att detta blir möjligt. Det ska ske mycket i väljaropinionen för att de fyra Borgerliga partierna i Högeralliansen ska ha en chans att få en majoritet. Så troligtvis står vi där igen när valet är färdigt 2022. Hur ska vi nu få ihop en regering?

Det här är den nya Högeralliansen

Ulf Kristersson och Ebba Busch har ju gjort klart för sina supportrar att dom nu accepterar att även ta med Jimmie Åkesson i samarbetet. Men räcker detta till efter valet för att få ihop en majoritet? Som det ser ut nu är det ju mycket tveksamt. Fortsätter dagens utveckling så är ju Kd:s och Sd:s tapp större än vad M har i uppgång. L verkar vara villiga till att ingå i denna Brunblå sörja. Men som opinionen ser ut i dag så skulle detta inte heller räcka till för att få en majoritet. Om dom ens är kvar i Riksdagen?

Då kommer vi till Centern. Annie Lööf har ju också gått ut i dagarna och spekulerat och förklarat Centerns inställning. Efter Ebba Buschs hårda angrepp mot Centern och infogandet av Sverigedumokraterna i Högerblocket är jag mycket tveksam till om Centern är villiga att ingå i denna konstellation. Möjligen om Sd utesluts. Men då räcker det troligtvis inte till för att få majoritet.

Vad som händer i väljaropinionen är alltså helt avgörande. Det handlar väldigt lite om Liberalernas vägval eller acceptansen att ta med Sverigedumokraterna i något samarbete. När valet 2022 har hållits kommer vi troligtvis att se nya långa förhandlingar och talmansrundor. Partierna får anledning att fundera över vilka löften dom gett sina väljare om vilka konstellationer dom kan tänkas acceptera. Därför tror jag att Annie Lööfs inställning faktiskt är den riktiga. Man går till val på sin egen agenda. När valresultatet är färdigt får man se med vilka partier man kan tänkas kompromissa sig fram till en helhetslösning.

Kan de fyra Högerallianspartierna få ihop en majoritet så är detta den troligaste utvägen. Kan de Rödgröna få majoritet så blir det troligtvis en sådan lösning som blir den troliga lösningen. Men inget i dagens opinion tyder på att det slutar så. Alltså kommer vi troligtvis att vara tillbaka i ruta ett igen. En ruta där M+Kd+Sd hoppas få med även L. Om dom finns kvar? Men jag tvivlar på att C ställer upp på en sådan lösning.

Har vi tur slipper vi Liberalerna i Riksdagen efter valet. Om Nyamko Sabuni tror att ett närmande till den Brunblå sörjan med M+Kd+Sd ska rädda Liberalerna så tror jag att hon har fel. Har vi ännu mer tur kanske vi till och med kan slippa Kristdemokraterna? Deras nedåtgående trend har hållit på ett tag och kan mycket väl fortsätta. Hur ser en majoritet ut efter det?

Läs:
Sabuni tror inte på nytt januariavtal. – Helsingborgs Dagblad
Lööf ångrar inget – januariavtal med S var rätt. – Aftonbladet
M och KD stärker samarbetet med SD – och Sabuni gläntar på dörren M och KD stärker samarbetet med SD – och Sabuni gläntar på dörren. – Dagens ETC

Lämna en kommentar

Under Högeralliansen

M väljer väg

» Den Brunblå sörjan

Moderaterna håller på att anta ett nytt idéprogram. Man håller alltså på att mer formellt staka ut partiets framtid. Av det nya idéprogrammet kan vi tydligt utläsa att den moderata ledningen gett upp tron på att Högeralliansen ska leda till någon Makt för Moderaterna. Nu är det istället tillsammans i den Brunblå sörjan med SD och KD som Makten ska säkras och framtiden ska byggas.

Den nya Brunblå sörjan under ledning av Jimmie Åkesson

Jag vill poängtera att jag tycker att det är positivt att man nu från Moderaterna är ärliga med att berätta vilket mål man har. Liberalismen suddas ut och Konservatismen och Nationalismen framhävs istället. Allt kryddat med några nypor främlingsfientlighet och ren rasism. Detta naturligtvis för att det ska bli lättare att efter ett val 2022 som går i rätt riktning (från moderat horisont alltså) att kompromissa sig fram till en koalition mellan M + SD + KD. Eventuellt samarbete eller kompromissande med Centern och Liberalerna har man gett upp om. Den gamla Högeralliansen är för lång framtid död och begraven i det moderata idéprogrammet.

Om det är så att man räknar med att Liberalerna ska åka ur Riksdagen är jag inte säker på. Men den dragkamp inom Liberalerna som just nu håller på att slita Nyamko Sabunis parti i spillror gör nog att Ulf Kristersson inte räknar med att få till stånd något samarbete med Liberalerna eftersom dom åker ur Riksdagen. Centern har man nog gett upp. Man väljer hellre Sverigedumokraterna. SD står idag åsiktsmässigt närmare Moderaterna än vad Centern gör.

Teflonpolitikern Ulf Kristersson har valt sida. Tillsammans med SD och KD ska hans gamla löfte infrias:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Detta satsat man alltså på att göra i armkrok med SD och KD.

Nu ska bara väljarna övertygas också! Det blir kanske svårare? Överlever för övrigt KD omfamningen?

Läs:
Moderaterna går tydligt mot KD och SD. – Statsvetare Jonas Hinnfors i Svenska Dagbladet
Moderaternas nya idéprogram – en högergir i SD:s famn. – Idéhistorikern Per Sundgren i ETC Magasin
Så vilseleder Moderaterna om välfärden. – Dagens ETC

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Katastrofen Arbetsförmedlingen

» En borgerlig katastrof

Förtroendet för Arbetsförmedlingen bland Sveriges kommuner ligger inte högt. Snarast verkar många kommuner helt ha tappat förtroendet. Bakgrunden är till stor del att Arbetsförmedlingen lagt ner ett stort antal kontor runt om i landet och sparkat medarbetare. Mindre kommuner känner sig helt övergivna när Arbetsförmedlingen lagt ner och dragit till storstaden och lämnat småkommunerna i sticket.

Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedling?

Bakgrunden till detta i sin tur är den budget som de borgerliga partierna med hjälp av Sverigedumokraterna tvingade på den Rödgröna regeringen och som innebar kraftiga nedskärningar i anslagen till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlandet skulle privatiseras och det trodde den samlade högern och liberalismen skulle bli både bättre och billigare. Resultatet? Sämre och egentligen dyrare för hela statsbudgeten i form av ökad arbetslöshet bland långtidsarbetslösa som behöver hjälpen från Arbetsförmedlingen. Men dom har lämnats i sticket av Arbetsförmedlingen när minskade anslag tvingade myndigheten att med svansen mellan benen lämna alla Sveriges mindre kommuner i sticket.

Och i dag fortsätter Liberalerna och Centerpartiet sina attacker på Arbetsförmedlingen via Januariavtalet, med stöd från den Brunblå sörjan.

Effekten har blivit sämre service till de arbetssökande och kraftigt försämrat samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Kommunerna. Men, det är inget annat att vänta när den enade högern får makt och inflytande. Det är ett led i moderatledaren Ulf Kristerssons löfte när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Han är på god väg. Även om arbetsförmedlingens GD Maria Mindhammar inte verkar hålla med om problemen. Hon verkar ha väldigt dålig koll på läget ute i landet. Men hon sitter väl isolerad i Stockholm?

Läs:
Kommuner sågar Arbetsförmedlingen. – Svenska Dagbladet
Kommuner sågar Arbetsförmedlingen. – Helsingborgs Dagblad
Arbetsförmedlingen: Känner oss rätt trygga. – Helsingborgs Dagblad

Lämna en kommentar

Under Arbetsförmedlingen

Högeralliansens död

Statistikglädjen har slått till igen. Jag hittar en del siffror från den stora SOM-undersökningen som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet regelbundet gör sedan 1986. Och visst är statistik spännande?

sverigeflaggstang

Vad det handlar om den här gången är hur olika gruppers politiska preferenser ser ut, hur vi placerar oss på höger-vänsterskalan. Och t.ex. vilket parti olika partiers sympatisörer har som andrahandsalternativ. Undersökningen gör också en jämförelse med hur det såg ut för 10 år sedan. Och det kan väl vara spännande!

Låt oss börja med stödet för olika partier i olika grupper. I redovisningen gör vi en jämförelse mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedumokraterna.

Bland Arbetare hade Socialdemokraterna 2009 ett stöd på 48%, ett stöd som hade minskat till 34% 2019. Även Moderaterna har tappat stöd under perioden hos arbetare, från 16% till 10%. Detta medan alltså Sverigedumokraterna ökat sitt stöd från 7% till 25%. Övriga partier redovisas inte här. Men vi kan se att även om Socialdemokraterna tappat stöd så är man fortfarande störst. Och Moderaternas tal om ”det nya arbetarpartiet” kan vi slänga i återvinningen. Dom har tappat en stor del av det redan tidigare låga stödet.

Låt oss gå vidare till gruppen Jordbrukare. Där har Socialdemokraterna sedan 2009 ökat sitt stöd från 13% till 16%. Samtidigt har stödet för Moderaterna rasat från 33% till 10%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 4% till 22%. Moderaterna ligger alltså även här i botten och får till och med stryk av Socialdemokraterna. Tyvärr framgår det inte stödet för Centern.

Nästa grupp är Tjänstemän. Här har stödet för Socialdemokraterna ökat från 21% till 23% medan stödet för Moderaterna har rasat från 39% till 22%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 2% till 11%. Bland tjänstemän har alltså Socialdemokraterna ökat sitt stöd de sista 10 åren och man har alltså ett större stöd än Moderaterna idag, och stödet är dubbelt så högt som för Sverigedumokraterna.

Sista gruppen är Företagare. Stödet för Socialdemokraterna har ökat från 8% till 12% medan stödet för Moderaterna har rasat från 59% till 28%. För Sverigedumokraterna är det en ökning från 2% till 23%. Det är alltså bland företagare som Sverigedumokraternas stöd har ökat mest samtidigt som alltså stödet för Moderaterna rasar.

Hela Sverige

Vi kan alltså se att för Socialdemokraterna har stödet ökat bland Jordbrukare, Tjänstemän och Företagare medan det alltså har sjunkit rejält bland Arbetare. Är detta ett tydligt resultat av partiets högervridning? Stödet för Moderaterna har sjunkit rejält inom alla fyra grupper, och allra mest bland Företagare, som man trodde var den stora supportergruppen. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd i alla grupper rejält. Det här är ju SD:s uppgångsperiod. Men den grupp som ökat mest är bland Företagare!

En annan intressant tabell visar vilka partier som de olika partiernas sympatisörer har som andrahandsval. Och det är på en del punkter spännande siffror faktiskt.
Vänsterpartiets sympatisörer har S (57%) som klart andrahandsval. Mp (33%) är också en tydlig favorit medan C (8%) ligger långt efter. Övriga partier är i stort sett helt uteslutna.
Socialdemokraternas sympatisörer gör något liknande. V (36%) är populärast följt av faktiskt C (23%) som slår Mp (20%). Resten är ointressanta.
Centerpartiets väljare har faktiskt S (30%) som sitt förstaval men med L (29%) inte långt efter. M (17%) och Kd (10%) samt Mp (9%) ligger långt efter.
Liberalernas väljare återgäldar förtroendet, C (40%) är klar favorit men med M (32%) inte långt efter. S (12%) kommer trea.
Moderaternas väljare har Kd (40%) som tydlig favorit. L (23%) är tvåa medan Sd (20%) klart klår C (12%)
Kristdemokraternas väljare å andra sidan har M (43%) som klar favorit. Men Sd (26) är klar tvåa och har dubbelt så stort stöd som C (13%).
Miljöpartiets väljare har S (45%) som tydligt förstahandsval men V (20%) får faktiskt stryk av C (26%).
Sverigedumokraternas väljare har egentligen bara två alternativ där lilla Kd (41%) faktiskt klår det större M (40%). Socialdemokraterna får faktiskt 13%.

Vad lär vi oss av detta? Jo, blockpolitiken finns kvar. Men det är frågan om vilket block Centern ska räknas till. De centerpartistiska väljarna föredrar Socialdemokraterna framför M-Kd-Sd. Miljöpartiets många samarbete i olika kommuner med det borgerliga blocket verkar ha ett mycket lågt stöd bland dess väljare. Den gröna profilen hos Centern är OK men resten av det borgerliga blocket är uteslutet. Sverigedumokraterna är helt uteslutna som alternativ bland alla förutom Moderaterna och Kristdemokraterna. Allra helst kopplingen till Kristdemokraterna är mycket tydlig. Liberala väljare föredrar mittenkollegan Centern, men går annars helst åt höger.

Högeralliansen som sådan är uppenbart död. Centern drar sig hellre vänsterut om dom tvingas välja medan Liberalerna velar lite mer. Men beröringen med Sverigedumokraterna avskräcker. Det är snarast så att vi har ett Brunblått Högerblock med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Och sedan har vi ett Rödgrönt block med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ett Liberalerna som inte vet vart man vill gå. Man vill inte något. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Läs:
Tio år med Sverigedemokraterna och Moderaternas strategiska problem. – Politologerna

Lämna en kommentar

Under Blockpolitik

Upp och ner som en jojo

Dags för en liten titt på väljaropinionen när Corona hunnit härja en del och ett antal politiker hunnit bli rejält efterkloka och hunnit komma med kritik mot beslut som man själva var med om när dom fattades. Det är ju alltid lättare att veta vilka beslut man skulle fattat när man har facit. Dagens Nyheter publicerade i går sin senaste undersökning som görs av Ipsos. Dom redovisar bara siffrorna i form av hela procenttal. Jag har valt att göra en jämförelse med senaste valet 2018. Och då även med avkortade siffror till närmaste hela procent.

Socialdemokraterna är då den stora vinnaren, men även Vänsterpartiet har ökat. Alltså har uppenbarligen väljarna tagit ett litet steg åt vänster. Å andra sidan har dom även tagit ett steg åt höger då de båda partierna längst ut på högerkanten, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, även tillhör vinnarna. Förlorare är istället partierna lite mer i mitten som alla är förlorare. Allra mest har Moderaterna tappat. Att jag räknar in Moderaterna i mitten handlar främst om att det passar min teori snarare än att dom är ett mittenparti. Det är uppenbart att Ulf Kristersson faktiskt är en katastrof som partiledare för Moderaterna. Vid valet 2014 fick M dryga 23%. Vid valet 2018 fick man knappa 20%. Och idag ligger man alltså på 17%. Ulf Kristerssons och Moderaternas velande hållning till Sverigedumokraterna spelar naturligtvis in. Trots löften om motsatsen närmar sig Moderaterna allt mer ett intimt samarbete med Sverigedumokraterna. Ute i kommunerna är detta samarbete i dag etablerat i allt fler kommuner. Makthungern är större än Moralen. M väljer det ena M:et framför det andra M:et!

sjostedt-s

Så här ser siffrorna ut enligt Ipsos med förändringen sedan valet 2018 inom parentes:

Socialdemokraterna – 31% (+3)
Sverigedumokraterna – 20% (+2)
Moderaterna – 17% (-3)
Vänsterpartiet – 9% (+1)
Centerpartiet – 7% (-2)
Kristdemokraterna – 7% (+1)
Liberalerna – 4% (-1)
Miljöpartiet – 3% (-1)

Sedan kan man göra jämförelser mellan olika allianser. En gång i tiden hade vi ju Rödgröna (S+V+Mp) och Högeralliansen (M+L+C+Kd). Hur ser det ut för dessa båda grupperingar:
Rödgröna – 43% (+2)
Högeralliansen – 35% (-5)

I dagens Riksdag talar vi snarast om Januariöverenskommelsens partier (S+Mp+C+L) å ena sidan och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd) på andra sidan:
JÖK-partierna – 44% (-3)
Brunblå sörja – 45% (-1)

Till det kan vi tillägga att JÖK-partierna + Vänsterpartiet får 54% (-1). Om ni inte får ihop siffrorna helt så beror det ju på att dom är avkortade till närmaste hela procent. Av detta kan vi utläsa att den enda konstellation som faktiskt fått ökat stöd sedan valet är de tre Rödgröna partierna och att den stora förloraren är den gamla Högeralliansen.

Läs den här:
DN/Ipsos: Januaripartierna är ikapp M, KD och SD. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Det gamla Kungl Postverket

Arvet från Maud Olofsson är åter uppe till debatt. Sveriges dyraste minister – någonsin? Maud Olofssons affärer som Näringsminister har kostat de svenska skattebetalarna ofattbara summor. Skapandet av Högeralliansen var ju inte heller någon höjdare…

postlada

Men, just nu är det skapandet av Postnord som poppat upp i debatten igen. Maud Olofsson var av obegriplig anledning stolt över att ha skapat Postnord. Som alltså var en sammanslagning av den svenska Posten och den danska motsvarigheten. Uppenbart är att Maud Olofsson blev så lurad av danskarna att hon borde få sitta med skämsstruten på för evigt.

I dag lider Postnord av tre problem:

1. Enorma förluster i den danska delen av verksamheten.

2. Kraftigt minskade volymer av brev att dela ut.

3. Ett vansinnigt marknadstänk av politikerna.

Än så länge är inte ekonomin i den svenska delen av Postnord något akut problem. Men enorma förluster i Danmark förbrukar med hög hastigheter bolagets kapital. När Maud Olofsson slog ihop de båda Postverken så blev hon totallurad av danskarna. I någon form av storhetsvansinne ville hon skapa något som någon form av monument efter henne. Det blev fiasko!

Vi skickar av olika anledningar allt färre brev. Postnord får alltså allt mindre post att dela ut. Men man är enligt lag tvingade att upprätthålla samma service trots detta. Något som man ju av begripliga skäl får allt svårare att upprätthålla.

Men nummer tre är ett stort problem. Postnord förutsätts av politikerna kunna gå med vinst och klara sig på egna ben. Men så är det inte om medborgarna i landet ska kunna få den service vi behöver. Postdistribution är en form av samhällelig infrastruktur som MÅSTE fungera. Och då får politikerna vara villiga att skjuta till de pengar som kan behövas för att upprätthålla den servicen även i glesbygd och på andra sätt där det faktiskt är omöjligt att få ekonomi i detta. Postutdelning kan inte vara en marknadsutsatt företagsverksamhet som går med överskott. Det är en samhällelig service som MÅSTE fungera.

Då underlättar det inte om man samtidigt låter kommersiella företag plocka russinen ur kakan och ta hand om den lönsamma delen av postutdelningen. Företaget Citymail delar ut lönsam post i lönsamma delar av Sverige. Man tar inte emot alla sorts post. Bara post som tidskrifter och massbrev. Man delar inte ut post i hela landet, bara där det kan vara lönsamt att dela ut posten. Den olönsamma posten överlåts till Postnord. Att dela ut post i olönsamma områden av Sverige överlåts till Postnord. Man plockar alltså ut de lönsamma russinen i postdistributionen och överlåter resten på Postnord, som är skyldiga att upprätthålla servicen.

Vi har fått en rejäl diskussion över att Postnord bara vill dela ut post varannan dag. Om dom får tillåtelse till detta är väl oklart. Citymail delar ut posten var fjärde dag! För en tid sedan ändrade man från var tredje dag till var fjärde dag. Detta utan någon som helst information om detta i förväg. Vi som får deras post märkte det helt plötsligt när posten inte kom den dag den brukar komma. På förfrågan svarade man att man gått över till var fjärde dag!

postnord

Hur löser vi då de problem som finns. För det första så är det dags att förbjuda den orättvisa konkurrensen. Postnord ska naturligtvis ha ensamrätt. Kommersiella konkurrenter ska inte ha rätt att plocka russinen i kakan. Vill dom konkurrera? OK. Men då ska dom dela ut post i hela landet. OCH ta emot all post, även moster Agdas brev till systerdottern i Gällivare. Vill man inte konkurrera på lika villkor? Glöm då rätten att konkurrera.

Inse att postutdelning är en för samhället livsviktig infrastruktur. Något som ska fungera i hela landet. Vill vi ha det så, så får faktiskt politikerna öppna börsen så att det kan fungera överallt.

Släng ut danskarna! Ett förslag har varit att låta Postnord gå i konkurs och sedan köper svenska staten ut den svenska delen av verksamheten ur konkursboet och skapar ett nytt Postverket! Danskarna får göra som dom vill med sin del. Vill dom ha postservice till danska medborgare i vanliga brevlådor samtidigt som man kräver att danskar ska ha en digital brevlåda för post så får dom vara så snälla att betala för det på något vis. Det är deras problem.

Läs mer:
Så blåste Danmark Sverige i Postnord-affären. – Aftonbladet
Nu vet vi varför posten inte kommer. – Ledare Aftonbladet
Regeringen tillsätter utredning om posten. – Helsingborgs Dagblad
Postärendet börjar brådska. Planera för framtiden nu. – Ledare Helsingborgs Dagblad
Postnord riskerar miljardförlust inom några år. – Sveriges Radio
Kunder lär få betala för daglig post. – Analys Svenska Dagbladet
Postens sista suck – därför kan du inte lita på utdelningen. – Dagens ETC

1 kommentar

Under Postnord

Klyftorna ökar, precis som vissa vill

Klyftorna i samhället ökar! Det är det nog nästan ingen som säger emot. Men, hur ska vi råda bot på detta när flera politiska partier aktivt arbetar för att just öka klyftorna samtidigt som de som kanske snarast skulle vilja minska klyftorna är för mjäkiga och fega för att göra motstånd?

Det är helt uppenbart att Moderat politik och därmed även den politik som förts av den numera saligen avsomnade Högeralliansen har haft som syfte att ÖKA klyftorna i samhället. De åtgärder som genomförts med moderata politiker som huvudansvariga för politiken har hela tiden haft som syfte att gynna de som redan är gynnade och därmed missgynna de som redan innan var missgynnade.

I bland annat Svenska Dagbladet kunde vi för någon dag sedan läsa om en rapport som TT låtit LO-ekonomerna ta fram. Man har tittat på effekterna av de förändringar av skatterna som har genomförts. Som avskaffande av Fastighetsskatt, Förmögenhetsskatt, Arvsskatt och Gåvoskatt. Man har tittat på de ekonomiska effekterna av dessa åtgärder på ett hushåll i moderatghettot Danderyd, i en normal svensk småstad som Sundsvall och riksgenomsnittet. I snitt har avskaffandet av Fastighetsskatt och Förmögenhetsskatt gett en normal villafamilj i Danderyd 200.000 kronor extra per år. Dvs en normal årslön för vanligt folk.

En vanlig Danderydsfamilj betalade 93.990 kronor i Fastighetsskatt per år medan en normal villaägande familj i Sundsvall betalade 13.500 i Fastighetsskatt. Sedan har Högeralliansen avskaffat Fastighetsskatten och istället infört en Fastighetsavgift som i princip är lika för alla. För den gamla 40-tals villan i Sundsvall och lyxbygget med 10 rum i Danderyd – 7.812 kronor. Ingen kan påstå att dessa åtgärder haft som syfte att minska klyftorna. Dom har haft som syfte att gynna de som redan tidigare var gynnade. Att öka klyftorna!

Samtidigt som alltså skatten på förmögenheterna i princip avskaffats är skatterna på arbetsfria s.k. kapitalinkomster lägre än vad dom är på arbetsinkomster. Sverige är helt enkelt ett skatteparadis för Kapitalet medan de som arbetar får dra lasset.

– ”Hur vill vi att man ska bli rik i Sverige, på fastighetsaffärer eller på arbete?”

Det är en fråga som bland annat professor Daniel Waldenström ställer sig. De flesta ekonomer är i dag eniga om att avskaffandet av Fastighetsskatten var ett stort misstag. Och kraven på att Fastighetsskatten ska återinföras växer. Både bland politiker, ekonomer och andra debattörer. Egentligen är det väl bara lobbyorganisationen Villaägarna som bjuder motstånd. Till och med inom Moderaterna kan det i dag höras erkännande att avskaffandet var ett misstag. I många länder är just Fastighetsskatter en stor inkomstkälla för Samhället. Förmögenhetsskatt finns till och med i USA. Men vi har alltså avskaffat dessa skatter och gjort Sverige till ett skatteparadis för förmöget folk.

Samtidigt visar en annan rapport från LO att löneskillnaderna mellan tjänstemän och arbetare fortsätter att öka. De som redan har sitt på det torra tar åt sig en allt större del av den tillgängliga kakan. Medan snittlönerna på två år i snitt har ökat med 5,2% är ökningen bland arbetare 4,4% och bland tjänstemän 5,8%. Snittlönen för en arbetare ligger på 27.000 och för en tjänsteman på 40.500 kronor.

I korthet kan man säga att utvecklingen är sådan att den som har han får mer medan den som inte har får mindre.

Klassklyftor

Finns det då något intresse, någon vilja, att förändra detta? I Januariöverenskommelsen finns en punkt om ett skattereform. Några självklara krav på en sådan reform är att alla inkomster beskattas lika. Det innebär att beskattningen av kapital måste öka och att beskattningen av arbete måste minska. Det innebär också det självklara att straffbeskattning av människor som är sjuka, funktionshindrade, skadade, arbetslösa, gamla, föräldralediga osv måste upphöra.

Finns det intresse bland Socialdemokraterna för detta? Är man villiga att slåss för detta?

Läs lite mer:
En årslön i sänkt skatt för hushåll i Danderyd. – Svenska Dagbladet
Lönerapport år 2019. – LO

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Upp till försvar

Moderatledaren Ulf Kristersson fick ju hård kritik från många håll för att han nu gjort SD:ledaren Jimmie Åkesson överlycklig genom att även han nu är villig att ta honom till sitt hjärta. Genom att genomföra en träff på sitt arbetsrum med Jimmie Åkesson markerade Ulf Kristersson att nu är även Moderaterna inne på att skapa ett Högerkonservativt nationalistiskt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna.

Arbeit macht frei

Ulf Kristersson har förstått att hans enda sätt att komma till makten i Sverige är genom att upprätta samarbete med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Den gamla Högeralliansen är slutgiltigt död och begraven. Istället är den nya Brunblå sörjan nu redo. Kritiken mot Ulf Kristersson har varit intensiv. Mest besvikna är uppenbart liberala krafter i Sverige. Dom har väl in i det sista hoppats att Ulf Kristersson trots allt skulle hålla rent åt höger. Men Ulf Kristersson har visat att han inte är intresserad av detta – chansen till makten är viktigare. Att krafter till vänster är kritiska är väl mer förväntat, vi hade egentligen inte väntat oss något annat från det hållet. Men kritiken från liberala krafter handlar till mycket stor del om besvikelse. Ulf Kristersson lierar sig nu med ett parti som tidigare gjort klart att liberalismen är partiets huvudfiende. Moderaterna brukar beteckna sig som ett liberalkonservativt parti. Ulf Kristersson har nu strukit ”liberal” i den beskrivningen. Det är upp till honom, men han får då också ta konsekvenserna av sin högergir.

Men, kritiken har också handlat om något annat. Ulf Kristersson löftesbrott! Det har bara gått ett år sedan Ulf Kristersson bedyrande för Hédi Fried som överlevt Nazismterrorn i förintelselägren i Auschwitz och Bergen-Belsen att han inte skulle ha något samröre med Sverigedumokraterna.

– ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”.

Så lovade Ulf Kristersson personligen till Hédi Fried förra året. Det löftet höll han i ett år. Men nu försöker han helt enkelt att snacka bort sitt löfte. Så här försöker han bortförklara detta.

– ”När vi gick till val i Alliansen var det en fundamental förutsättning för Alliansens gemensamma arbete, att vi inte skulle ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev. Det var i grund och botten Centern och Liberalerna som drev det kravet.”

Jämför: – ”Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev.” Med: – ”Mina värderingar är inte SD:s.” Alla vi andra har nu lärt oss att ett löfte från Ulf Kristersson är inte ens värt papperet som det är skrivet på. Ulf Kristersson är en falsk politiker beredd till att bryta löften och överenskommelser som han gjort om det passar hans politiska taktik. Han borde skämmas!

Fast det finns de som försvarar Ulf Kristersson hur osannolikt det än kan verka. En sådan är högerdebattören Paulina Neuding som en gång i tiden kallade sig liberal. Det måste vara i en förfluten tid! I en krönika i Svenska Dagbladet går Paulina Neuding i dag ut till försvar för Ulf Kristersson. Hon använder bland annat argumentet att alla judar i Sverige är inte eniga med Hédi Fried. Vilket om det hade varit faktum faktiskt skulle varit en stor sensation. Men i sin långa försvarsskrift för Ulf Kristersson lyckas hon inte en enda gång ta upp vad besvikelsen handlar om. Att han bryter ett löfte han gjort! Det är skickligt gjort av Paulina Neuding att inte en enda gång nämna löftet i sin skrift. Å andra sidan är det kanske inte heller så mycket att förvänta sig från den sidan.

Moderaternas framtid

En sann liberal som däremot är fortsatt besviken är Jens Liljestrand som skriver en krönika i Expressen. Jag tycker ni ska läsa båda två. Länkarna finns här under. Läs dom, fundera och fundera ytterligare en gång.

Själv tycker jag det är spännande att fundera över hur denna Brunblå samarbetssörja är tänkt att fungera när det handlar om att skapa ett regeringsalternativ. Ulf Kristersson drömmer naturligtvis om att få revansch och få bli Statsminister. Men tror verkligen Ulf Kristersson att Jimmie Åkesson skulle låta Ulf Kristersson få bli statsminister om Sverigedumokraterna är större än Moderaterna? Eller ännu mer om, som vissa undersökningar i dag säger, att Sverigedumokraterna till och med är större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans? Är du villig att spela andrafiol i en SD-ledd regering Ulf? För jag tror faktiskt att strömhoppen från Moderaterna och Kristdemokraterna till Sverigedumokraterna kommer att fortsätta. Varför rösta på en kopia som bara apar efter ett annat parti när man i så fall kan rösta på originalet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Ebba Busch Thor driver Kristdemokraterna ner till 4%-strecket igen. Att sätta sig i Jimmie Åkessons knä skrämmer bort liberala väljare, väljare som fortfarande tror på det kristna kärleksbudskapet osv. Så hur långt räcker batong-Ebbas supportrar till för att hålla Kristdemokraterna över strecket. Hur många av Moderaternas huvudsakligen liberala väljarfalang är villiga att följa med till Jimmie Åkessons knä? Populism lönar sig ofta – ända tills man tvingas ta ansvar!

Jag såg förresten att om man lusläser SCB:s stora väljarundersökning så är Vänsterpartiet större än Sverigedumokraterna bland yngre väljare. Hoppet är inte helt ute!

Läs de här texterna:
Förintelseöverlevande är individer, inte symboler. – Paulina Neuding i Svenska Dagbladet
Sveket mot Fried kommer alltid definiera Kristerssons gärning. – Jens Liljestrand i Expressen

Lämna en kommentar

Under Moderaterna