Etikettarkiv: Inkomstklyftor

Minska klyftorna

Svenska folket vill MINSKA klyftorna i samhället. Det är faktiskt bara bland kristdemokratiska väljare som inte en majoritet anser att det är viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. ”Bara” 46% av kristdemokraterna tycker att det är mycket viktigt eller ganska viktigt med minskade ekonomiska klyftor. Det är bara inom ett enda parti som fler inte alls tycker att det är särskilt viktigt än vad det är som tycker att det är mycket viktigt. Kan ni gissa vilket parti vi pratar om? Om jag säger att dom kallar sig ”Arbetarparti”, kan ni gissa då? Rätt gissat det är Anna Kinberg Batras trupper inom Moderaterna! Till Moderaternas förlåtelse ska vi säga att hela 46% av de moderata väljarna tycker att det är ganska viktigt med minskade klyftor även om inte så många tycker att det är mycket viktigt. Att Sverigedumokraterna är ett borgerligt parti kan vi se tydligt i den här undersökningen. Som jag sade så tycker 46% av kristdemokraterna att det är mycket eller ganska viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. 55% av de moderata väljarna tycker detta. 58% av de sverigedumokratiska väljarna. 65% av de liberala väljarna, 78% av Centerpartiets väljare tycker det är mycket eller ganska viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. 98% av Vänsterpartiets och Socialdemokraternas väljare tycker att det är mycket eller ganska viktigt. För Miljöpartiet gäller 100%.

Vi kan alltså fundera över vad politikerna väntar på. Inom alla partierna finns alltså en majoritet som tycker att det här är viktigt (förutom lilla Kristdemokraterna alltså, men där är det trots allt fler som tycker det är viktigt än som inte tycker det är viktigt). Det borde ju finnas en stabil majoritet i Riksdagen för åtgärder som minskar klyftorna. Det borde inte vara några problem att komma överens om åtgärder som först och främst stoppar utvecklingen mot ökade klyftor som just nu pågår för att sedan vända utvecklingen åt det andra hållet.

Men, det är uppenbart att bland de borgerliga partierna tycker partiernas ledning annorlunda än vad partiernas väljare tycker. Kan det bero på att partiernas ledningar tillhör de som tjänat på utvecklingen mot ökade klyftor medan stora grupper av väljarna tillhör förlorarna? Samtidigt är det också uppenbart att våra regeringspartier är på tok för fega för att våga lägga fram rejäla förslag som minskar våra ekonomiska klyftor. Feghet och försiktighet har ersatt ideologi. Dom borde skämmas öronen av sig!

Slutligen kan vi också konstatera att Sverigedumokraternas placering i det borgerliga blocket är uppenbar. Vi kan också konstatera att det är mycket få inom Liberalerna och i ännu högre grad inom Centerpartiet som inte alls tycker att det är viktigt. Kanske något för Annie Lööf och hennes marknadsliberala stödtrupper i partiet att fundera lite över en ledig dag.

Så ser det ut i vårt samhälle

Undersökningen har gjorts av Novus på uppdrag av det fackliga idéinstitutet Katalys. De som har svarat har fått frågan: ”Hur viktigt är det att regeringen försöker minska de ekonomiska klyftorna i Sverige?” Svarsalternativen har varit Mycket viktigt, Ganska viktigt, Varken eller, Inte särskilt viktigt och Inte alls viktigt.

6 av 10 väljare tycker att de med höga inkomster ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt (det som alltså kallas progressiv skatt). Undersökningen visar också att 55% av väljarna tycker att det är fel att den som har en privat sjukförsäkring ska kunna gå före i vårdkön. Ett förslag om att förbjuda detta har precis stoppats av de borgerliga partierna med hjälp av Sverigedumokraterna. Var tredje alliansväljare tycker att det är fullt rimligt att den som har en privat sjukvårdsförsäkring får smita före i kön medan i princip inga av de Rödgröna väljarna tycker så. 9 av 10 väljare tycker att en VD ska tjäna högst 5 gånger så mycket som en vanlig arbetare (i dag gäller i verkligheten 54 gånger så mycket). Det finns alltså en stark majoritet för en mycket radikalare politik. Det är bara att sätta igång. Vad väntar ni på?

Annonser

Lämna en kommentar

Under Inkomstklyftor

De växande klyftorna

Just nu pågår avtalsrörelsen. Riktmärket på 2% får, enligt arbetsgivarnas organisationer, inte överskridas eftersom detta skulle innebära den svenska nationens undergång. Men, det finns dom som den här regeln inte gäller för. Dom som sitter allra högst upp hos dom som tycker att för stora ökningar innebär den totala undergången. Jag sågstatistik över hur de högst betalda VD:arna ersättningar utvecklats jämfört med en vanligt industriarbetare. Som alltså absolut inte kan få mer än 2%. 1950 motsvarade de 50 högst betalda VD:arna 26,1 industriarbetarlöner. Den siffran sjönk fram till 1980 då den var nere på 9,1 industriarbetarlöner. De kommande 20 åren fram till år 2000 hade den mångdubblats till 46,4 industriarbetarlöner. Och sedan dess har det fortsatt uppåt och förra året låg siffran på rekordnoteringen 53,7 industriarbetarlöner. Så man kan ju förstå att industriarbetarlönen inte får stiga för mycket då skulle ju VD-lönen bli totalt orimlig! Läs gärna listan på gubbarna (det är nästan bara det) som tvunget ska ha så mycket slantar till kontot att dom inte har en chans att använda dom.

Fast det finns dom som är ännu värre. Googles VD Sundar Pichai fick förra året mer än 100 miljoner dollar i ersättning. Det är drygt 90.000 kronor i timmen, dygnet runt och 7 dagar i veckan. Eller räknat på normal arbetstid nångdubbelt mer än en normal årslön i timmen. Antagligen har man valt fel karriär.

Lämna en kommentar

Under Inkomstklyftor

En sanning till Annie, Ebba och Anna

De borgerliga partierna har på löpande band kommit med förslag på att sänka lägstalönerna som ett sätt att skapa jobb till ungdomar och invandrare. Borgerliga ekonomer har inte varit sena med att hänga på Annie Lööf, Anna Kinberg Batra, Ebba Busch Thor och Jan Björklund. Att pressa ner lönerna för de som tjänar mindre har alltid varit ett mål bland borgerliga politiker. Däremot har man inte själva erbjudit sig att sänka sina egna löner. Att föreslå en lagstiftning som skulle ge vissa svaga grupper så låga löner att dom skulle få svårt att leva på denna är naturligtvis direkt skamligt. Men det finns faktiskt de som tänker längre än vad näsan räcker. I en intervju i Dagens Industri ger gamle Scania chefen och Svenskt Näringslivs tillträdande ordförande Leif Östling sin syn på saken. Han avfärdar de borgerliga partiledarna förslag som i det närmaste okunnigt:

”De förstår inte riktigt svensk arbetsmarknad och traditionen på den svenska arbetsmarknaden”

Det är ord och inga visar när han avfärdar Annie Lööf, Ebba Busch Thor och dom andra. Lyssna och lär!

3 kommentarer

Under Lägstalöner

Vi lever i olika världar

Vår värld är inte helt rättvis. Om alla jordens resurser fördelades någorlunda rättvist skulle inte människor behöva svälta ihjäl. Det finns resurser om vi vill. Hos Veckans Affärer läser jag en uträkning av hur mycket en del miljardärer har tjänat – per dag under sitt liv. Det är en del som måste ha problem med att hinna bokföra pengarna. 31-åringen Mark Zuckerberg (Facebook) har en förmögenhet på 44,6 miljarder dollar som han tjänat ihop under sina 31 år. Det innebär fördelat på alla dagarna att han varje dag tjänat 32½ miljoner kronor. Dvs något förenklat så tjänar Mark Zuckerberg mer på en dag än vad jag får ihop under hela mitt yrkesliv. Mark Zuckerberg leder VA:s tabell med 3,8 miljoner dollar om dagen före Bill Gates (Microsoft) med 3,4 miljoner dollar om dagen. Trea kommer Jeff Bezos (Amazon) med 2,3 miljoner, Larry Page (Google) 2,2 miljoner och på femte plats investeraren Warren Buffett med 1,9 miljoner dollar. Det finns som sagt slantar.

Vad används då alla dessa slantar till? Några kanske köper en Bentley Bentayga. En liten nätt SUV som kan vara bra att ha när man ska storshoppa på köpcentrat. Bara Breitling-klockan i bilen kostar 1,3 miljoner kronor. Hoppar du över klockan kan du köpa en Porsche 911 Carrera GTS istället och ha när du kör till jobbet och tycker att Bentleyn är för stor att parkera på parkeringsplatsen. Som sagt, det finns en del slantar i vår värld, samtidigt som det finns en del som svälter ihjäl.

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Mer om Löne-utveckling

Sveriges nya sedlarI går fick jag ju anledning att antyda vad jag tycker om växande löneklyftor i vårt land genom en hänvisning till hur löneutvecklingen varit inom Region Skåne. Det har inte direkt gått åt rätt håll kan man något förenklat säga! Faktum är att löneskillnaderna bara ökar och ökar i vårt Fosterland. Lönegapet mellan tjänstemän och arbetare är nu större än någonsin. I dag ligger snittet för en tjänsteman på 11.700 mer i månaden jämfört med arbetare, det är 47% mer. Det här gapet har vuxit varje år under de senaste 20 åren. 1994 var skillnaden 4.600 och i dag alltså 11.700, vilket är en ökning med 150%. Och det här glappet växer mer här i Sverige än i andra länder. Någon vilja att råda bot på detta finns inte heller bland beslutsfattare. Är det detta samhälle vi vill ha? Mitt intryck är att resonemanget bland ”beslutsfattarna” är att utrymmet för löneökningar är ganska litet. Då är det bättre att dom själva får hela summan än att pytsa ut småsmulor fördelat på många.

Lämna en kommentar

Under Inkomstskillnader

Vi lever olika liv

De orimliga samhällsklyftorna finns överallt i världen. Hos Veckans Affärer läste jag om den kinesiska miljardären Liu Yiqian. Han hade några slantar över och tänkte att det lämpligaste att använda dessa dryga 170 miljoner dollarna till (nästan 1,5 miljarder kronor) var att köpa en tavla av den italienska konstnären Amedeo Modigliani. Något förenklat kan man säga att det är en tavla med en naken donna målad under Första Världskrigets slutskede. Men, det var en sniken miljardär. För att få ut maximal bonus på sitt American Express-kort så använde han detta för att betala. Det hela gav honom 170.400.000 poäng. Något som gör att han och hans familj kan flyga gratis under resten av livet. Så mycket får jag inte själv ihop, men jag fick faktiskt ett presentkort på 100 kronor från Clas Ohlson nyligen!

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Målet uppnått – ökade klyftor

De nya Moderaterna  älskar dom med pengarEtt av målen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs åtta år vid makten var att öka klyftorna i det svenska samhället. Nu sade man ju inte det rakt ut, men målet var i praktiken detta. Medlen för detta har varit olika reformer där bidrag och förmåner som främst utnyttjas av de mindre privilegierade har slopats, sänkts eller kraven har skärpts. Samtidigt har förmåner och bidrag som främst utnyttjas av de mer privilegierade utökats, höjts eller införts. Effekten har blivit den eftersträvade – ökade samhällsklyftor. I dagarna kunde vi läsa i bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet och hos SVT att Sverige fått allt fler dollarmiljonärer. Antalet har ökat mer i Sverige än i resten av världen. Klyftorna växer i de flesta länder i världen, men mer i Sverige än i de flesta andra länder. Så är i dag t.ex. inkomstklyftorna i Sverige de största i Norden. Allt enligt OECD:s officiella statistik. Om vår rödgröna regering skulle drista sig till att vilja göra något som bromsar denna utveckling utbryter panik inom Högerblocket. Exempelvis när Svenska Dagbladet ska kritisera Decemberöverenskommelsen efter omröstningen av den nya budgeten så är det just åtgärder som minskar klyftor som tas upp först och främst. Att kostnaderna för sjukförsäkring och integration ökar är allvarligt skriver man. Att kostnaderna för RUT och ROT minskar är lika allvarligt. Gissa vilka ”bidrag” som främst tillfaller de privilegierade och vilka ”bidrag” som dessa privilegierade har minst nytta av? Vad vi har återfått i vårt samhälle är en utbredd barnfattigdom. Något som nästan varit utrotat. Men lite panik får man nog i högerkretsarna när IMF deklarerar att den ökade ojämlikheten hämmar tillväxten. Enligt IMF:s chef Christine Lagarde i veckan så ger en höjning av inkomstandelen till låg- och medelklassen med 1% en ökning av BNP-tillväxten med 0,38%. Om däremot inkomstandelen för de rika ökar med 1% så sjunker BNP med 0,08%. Och det är egentligen ganska självklart. Om låg- och medelklassen får mer pengar konsumerar dom dessa och får fart på ekonomin. Detta kan ske genom t.ex. höjda bidrag, förbättrad sjukförsäkring osv. Om överklassen däremot får mer pengar är det osäkert om dom konsumerar dessa pengar. Dom har redan köpt vad dom behöver köpa. Att sänka marginalskatter, öka bidrag till rika (ROT och RUT…) får ingen effekt på ekonomin. Eller som Bengt Silfverstrand påpekar i veckans ETC Malmö, i den rapport som OECD publicerat konstaterades att den svenska tillväxten skulle varit 7 procentenheter högre om inte inkomstklyftorna ökat under tiden 1990-2010. Skatteinkomsterna skulle varit 300 miljarder högre i dag jämfört med under Göran Perssons tid. Ett exempel på bidrag som främst tillfaller de redan privilegierade är ränteavdragen, som till 85% går till den rikaste halvan av svenska befolkningen medan resterande 15% går till den fattigare halvan av befolkningen. Enkelt uttryckt: Vill vi få fart på ekonomin måste vi minska inkomstklyftorna och se till att de längst ner på inkomsttabellen får mer pengar. Pengar som omedelbart sätts sprätt på och får mer fart på ekonomin. Men högern har alltså haft som mål att öka klyftorna. Och man har lyckats, och då också bromsat den ekonomiska utvecklingen.

Lämna en kommentar

Under Inkomstklyftor