Etikettarkiv: Inkomstskillnader

Danderyds bidragsberoende

En av punkterna i JÖK:en (Januariöverenskommelsen) är en ytterligare utvidgning av det svenska Bidragssamhället. Det uttrycks dock inte riktigt så. Det handlar nämligen om de bidrag som främst går till de redan välbeställda som egentligen skulle ha råd att leva utan dessa bidrag från skattebetalarna.

ROT och RUT

Vad jag pratar om? Jo ROT- och RUT-bidrag. Det var den borgerliga regeringen som 2007 införde ROT- och RUT-bidragen. Motivet var att komma åt svartarbete och att skapa jobb samtidigt som människor som behövde hjälp med olika saker skulle få råd att köpa dessa tjänster. Sedan dess har bidragen utökats med jämna mellanrum, och nu är det alltså dags igen.

Vilka är det då som utnyttjar ROT- och RUT-bidragen? Medan var fjärde innevånare i Danderyd får bidrag från skattebetalarna från RUT så är det mindre än 2% av innevånarna i Åsele som får bidrag. Ungefär 65% av RUT-bidragen går till de 25% med högst inkomster medan drygt 5% av bidragen går till de 25% som tjänar minst. Vi kan förstå att det här är en populär förmån för Moderaterna. Det är ju deras väljare som får utdelningen. Det är väl därför som ROT- och RUT-bidragen inte ingår i det så föraktade bidragssamhället.

Ny har Myndigheten för Tillväxtanalys gjort en utvärdering av ROT- och RUT-bidragen. Och bland annat gjort en beräkning av hur mycket varje nytt jobb inom sektorn har kostat skattebetalarna. Det visar sig då att varje nytt Jobb inom RUT-sektorn kostat skattebetalarna mellan 1,5 – 2,0 miljoner kronor. Varje nytt jobb inom ROT-sektorn har kostat skattebetalarna mellan 6,0 – 8,0 miljoner kronor.

Om det verkligen gällde att skapa jobb så hade det varit mycket effektivare att anställa personer inom välfärdssektorn som kunde hjälpa de som verkligen behöver hjälpen. Men det handlar nu främst om att subventionera lyxliv för de redan privilegierade.

Som ni förstår så passar inte de här siffrorna in i debattklimatet och det politiska arbetet. Det har varit ganska tyst om utvärderingen i media. Det är ju de med Makten som får bidragen! Det är ju skillnad på Bidrag och Bidrag! Det beror på vem som får dom!

ROT och RUT

Samtidigt så visar den statistik som LO regelbundet tar fram att skillnaden mellan vad toppcheferna inom näringslivet tjänar jämfört med en vanlig industriarbetare ökar. 1980 hade chefen en inkomst som motsvarade 9 arbetare. Sedan dess har det bara gått upp och 2018 låg siffran på 61. Dvs toppchefen har en inkomst som motsvarar vad 61 av hans anställda industriarbetare tjänar. Från 1950 och fram till 1980 minskade skillnaden, men efter det vände det. Samma chef vars inkomster rusar mot nya fantasisummor kan nästa timme argumentera för att vi har inte råd med några löneökningar alls till jobbarna för då går den svenska industrin åt skogen.

Men samhället ska ha råd att subventionera fönsterputsningen, städningen och rengöringen av poolen för honom med allas våra gemensamma skattepengar.

Fy f-n!

Läs lite här:
Prislappen för rotjobben: 8 miljoner kronor styck. – Dagens Arena
Ny rapport: Ett rut-jobb kostar staten miljoner. – Dagens ETC
Analys: Dimridåerna om Rut börjar skingras. – Arbetaren
Ekonomisk elit drar ifrån vanliga löntagare. – SVT
Topp-vd:ns inkomst: 76 gånger lönen för en arbetarkvinna. – LO Bloggen

1 kommentar

Under Bidragssamhället

Sänk lönerna

Den tidigare moderata riksdagsledamoten Karl Sigfrid skriver numera lite då och då ledarartiklar i Svenska Dagbladet. En av de senaste hade som rubrik: – Fler får jobb om vi tillåter lägre löner. Den gamla moderata riksdagsledamoten tycker att: – ”Givet att det finns många som inte kan få ett jobb till svensk kollektivavtalslön vore det klokt att sänka eller ta bort lönegolvet”.

Jag tycker att ett bra område att testa den teorin på är inom journalistiken. Om vi t.ex. halverar lönerna till journalister, reportrar och ledarskribenter så skulle ju tidningarna kunna anställa många fler journalister. Man skulle kanske kunna anställa några korrekturläsare också. Och i motsats till de grupper som Karl Sigfrid tycker ska ha sänkta löner så skulle ju faktiskt journalister och liknande kunna leva ett gott liv även om deras lön halverades. De grupper som Karl Sigfrid, i sann moderat anda, tycker ska ha ännu sämre lön ligger ju redan i dag på en inkomst som det knappt går att leva på. För samhällsekonomin skulle det vara en katastrof med sänkta löner bland låginkomsttagare. Dom konsumerar alla sina inkomster i motsats till höginkomsttagare. Efterfrågan på konsumtionsvaror skulle sjunka.

Eller varför inte VD-lönerna? Tänk så många som skulle kunna få jobb om dagens VD-löner sattes på en rimligare nivå. Man skulle tom kunna anställa en chaufför, en kaffekokare och en som ställer in stolen till varje VD utan problem.

Inkomstklyftor

Det står helt klart att Karl Sigfrid sitter uppe på en piedestal och tittar ner på massorna och tycker att dom ska finnas som en resurs så att han billigt kan få ett bra liv.

Och för att hålla oss inom ett liknande område. Nu utökas ju, efter önskemål från de borgerliga partierna, RUT-subventionerna till det dubbla. Det är ungefär samma fenomen som det Karl Sigfrid argumenterar för. Via RUT-bidragen subventionerar alla skattebetalare höginkomsttagarnas lyxliv. Det är ju inte gamla och handikappade gamla städerskor och grovarbetare som anställer en städare med hjälp av RUT-bidrag. Det är höginkomsttagare i de olika moderatghetton som finns runt om de svenska storstäderna. Danderyd, Täby, Vellinge osv. Det är en skandalös politik att människor som inte har råd att utnyttja tjänsterna med sina skattepengar ska subventionera tjänsterna för de som har råd att betala för dom.

Skatteflykt

Om vi ska ha skattesubventionerade jobb så ska dessa naturligtvis komma de tillgodo som har behov av hjälpen men inte har råd att betala, inte de som redan har råd att köpa hjälpen. Hur man överhuvudtaget kan tänka i andra banor är för mig helt obegripligt. Ett annat argument är att det gör svarta jobb vita. När borgerliga politiker använder dessa argumenten så berättar man samtidigt att de som utnyttjar RUT-subventionerna är människor utan moral och som utan att fundera är villiga att smita från skatter och blir brottslingar för att tjäna egna pengar på andra skattebetalares bekostnad. Man tror verkligen inte på de egna väljarnas moral!

För övrigt läste jag på Karl Sigfrids blogg. Senaste inlägget är från 2014 och innan dess från 2012. Men han är väl för fin för sån’t som bloggande numera!

Verkligheten är den att Sverige är ett skatteparadis för höginkomsttagare och förmögna. Ingen förmögenhetsskatt. Ingen arvsskatt. Ingen gåvoskatt. En obetydlig fastighetsskatt som dessutom gynnar de redan rika. En mycket hårdare beskattning av arbetsinkomster än arbetsfria kapitalinkomster. Och som sagt dessutom skattesubventioner till att betala lyxlivet.

Lämna en kommentar

Under Inkomstklyftor

Dom växande klyftorna

Den svenska Riksbanken har ett bekymmer. I flera år har man kämpat för att få upp inflationen. Men, hur man än gör så lyckas man inte. Det mål man har för inflationen är 2%. En obefintlig eller för låg inflation (och ännu värre deflation) är mycket skadligt för ekonomin i stort. För att få igång inflationen har vi därför haft en negativ ränta en lång tid. Har Stefan Inges fått upp inflationen? Nix!

Allt fler ekonomer hävdar därför att det stora problemet är att löneökningarna är för låga. Sverige har under många år haft lönerörelser som slutat i mycket låga lönepåslag, och till detta i stort sett ingen löneglidning. Från Svenskt Näringsliv och andra arbetsgivarorganisationer hävdas det att det inte finns något ekonomiskt utrymme för några löneökningar.

Samtidigt växer näringslivets vinster. Direktörernas löner stiger i höjden. Bonusutbetalningarna till topparna sätter nya rekord. Aktieutdelningarna stiger. Vi får helt enkelt växande klyftor. De som har roffar åt sig medan de som i praktiken jobbar ihop det hela halkar efter. Allt detta medan Stefan Ingves misslyckas med att få ihop någon inflation. Girigheten sätter ständigt nya rekord medan klyftorna också sätter nya rekord.

Girig

Det här lilla meningsutbytet mellan TT:s reporter och Nordeas VD Casper von Koskull kanske förklarar lite av hur det ser ut. Om ni nu inte skulle förstå vem som säger vad så är alltså citat 1 och 3 TT:s reporter medan citat 2 och 4 är Casper.

– ”Inkomstklyftorna är de största i modern tid i Sverige just nu. Hur ser du som en av de högst avlönade börscheferna på detta problem?”

– ”Vi kan inte ha ett tudelat samhälle. Vi måste ha ett samhälle där vi alla känner att vi har samma möjligheter och vi har en möjlighet att skapa ett bättre liv. Jag tror den här frågan om ett tudelat samhälle, som blir mer aktuell med globaliseringen och digitaliseringen – ett sådant samhälle fungerar inte. Där tror jag vi får fundera mycket.”

– ”Finns det något tak för hur hög lön de högst avlönade kan få? Finns det en smärtgräns?”

– ”Det tror jag säkert. Men det är naturligtvis inte helt enkelt att säga var den går.”

Vad tror ni? Ligger Casper von Koskull sömnlös om nätterna och funderar över hur han ska göra för att minska klyftorna i samhället? Eller firar han kanske inte snarare att han ska tjäna ännu lite mer slantar genom att smita från svenska skatter?

Fast Casper ligger långt efter de verkliga höjdarna. Det finns dom som tjänar lika mycket som Casper gör på ett år varje dag året runt. De verkliga höginkomsttagarna! I den absoluta toppen ligger Amazons grundare Jeff Bezos som beräknas tjäna 107,4 miljoner dollar – om dagen. Det är med dagens kurs 867 miljoner kronor – om dagen! Tänk vad mycket gott alla dessa miljarder i inkomster varje dag hade kunnat göra för vår planet och dess innevånare!

Nu ska vi komma ihåg att det finns faktiskt en del av dessa lyckligt lockade som tjänar så mycket pengar att vi helt enkelt inte kan föreställa oss det som faktiskt använder stora delar av sin rikedom till goda insatser. Bill Gates stiftelser har vi väl alla hört talas om. En annan är miljardären George Soros som satsar ganska stora summor pengar på utbildning och demokrati. Det har gjort honom till det värsta hotet mot styret i Ungern. Där ledarna har utpekat juden och f.d. ungraren George Soros som det största hotet mot mänskligheten. Inte ens i Israel är George Soros accepterad. Han tror ju på demokrati!

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Så ser vår värld ut

Den brittiska hjälporganisationen Oxfam har gjort en ny beräkning över förmögenheterna på vår jord. Man kommer då fram till att världens 8 rikaste män (för dom är alla män i den yttersta toppen) äger tillsammans lika mycket som halva jordens befolkning gör. En klyfta som fortsätter att växa.

Pengars makt

Men frågan är vad vi gör för att fördela förmögenheterna mer rättvist. För någonstans måste det vara ett fel i systemet om människor svälter ihjäl samtidigt som andra har så mycket pengar att bada i att dom inte vet vad dom ska göra av dom. Det måste finnas ett internationellt system där de som sitter på så stora förmögenheter och har så stora inkomster får bidra bättre till vårt gemensamma bästa.

På tal om förmögenheter så hör vi ju att SEB:s vd Annika Falkengren nu ska lämna jobbet. Hon gör inte detta direkt utfattig. Hennes lön + förmåner från SEB 2015 var sammanlagt närmare 17 miljoner. Med andra uppdrag lite här och var så var den totala inkomsten det året 25 miljoner kronor. Dessutom har hon samlat på sig aktier i SEB för motsvarande 40 miljoner kronor. Så hon har ju lite slantar att gå in med som delägare i en schweizisk bank. Själv förstår jag att bankerna inte har råd att betala ränta på våra sparslantar eller ha kontor som tar emot kunder. Det måste ju bli några miljoner över till vd och alla dom andra viktiga slipsnissarna.

Jag har ett litet tips! Inför skatter på förmögenheter och arv och se till att finanseliten gör rätt för sig!

Lämna en kommentar

Under Klassklyftor

Funderingar om inkomster

Med jämna mellanrum går olika yrkesgrupper ut i media och berättar om hur underbetalda dom är och berättar om hur flykten från yrket skapar stora problem för samhället och att detta beror på just de usla lönerna som just den aktuella yrkesgruppen har. Det kan röra sig om poliser, det kan vara barnmorskor, det kan vara lärare och det kan vara sjuksköterskor för att ta några aktuella exempel. Fast det är en sak jag reagerat på under en lång tid. När dom här grupperna går ut och beklagar sig över hur låga deras löner är, så är det mycket sällan som man redovisar just hur låga lönerna är! Något som ju faktiskt är intressant att veta för oss som troligtvis tjänar ännu mindre. Är deras krav berättigade, eller handlar det bara om ett inslag i löneförhandlingarna?

Pengar

Naturligtvis är det så att dessa krav ofta är berättigade. Det ÄR många grupper som är på tok för dåligt betalda. Där jag har full förståelse för att man inte vill jobba i yrket med tanke på den utbildning som krävs, de krav som ställs och detta ställt i relation till den lön som betalas ut. Men visst har det betydelse om jag ska ställa upp för polisers krav på höjda löner om en polis tjänar 25.000 i månaden i grundlön eller han tjänar 40.000 kronor. Samma sak med en barnmorska, tjänar hon 25.000 eller kanske 40.000? Tycker jag, som har en grundlön under 25.000, i dag att en polis som tjänar lika mycket är underbetald? Jo, det gör jag. Men om samme polis har 35.000 i grundlön, är det fortfarande polisernas löner som ska prioriteras? Kanske inte!

Därför blev jag väldigt förvånad när jag i en liten artikel med rubriken ”Det lönar sig inte att bli sjuksköterska” såg redovisat genomsnittliga månadslöner för olika yrkesgrupper inom vården. Undersköterska 22.900, Leg sjuksköterska 29.400, Specialistsjuksköterska 31.700, Barnmorska 33.200 och Läkare 58.800. Jag utgår ifrån att de redovisade lönerna är medellön innan eventuellt OB osv. För visst har det betydelse för mig (som alltså har en månadslön under 25.000) att veta liknande siffror om jag ska kunna ta ställning till vilka grupper jag anser ska prioriteras. Vad tjänar en Polis? Vad tjänar en Lärare? Är det dom som ska prioriteras? Varför är grupper som kräver rejäla lönelyft, när dom sk argumentera för sin sak, så ofta restriktiva med att berätta om hur ”låg” deras ”låga” löner i själva verket är?

Girighet

Sedan finns det andra grupper som verkligen inte är snåla med sina ersättningar. SVT:s Uppdrag Granskning kunde i går berätta om hur företagsledare får generösa bonusar som tillägg till sina redan generösa löner bara för att veckan efter få sparken för att dom inte skött jobbet tillfredsställande. Men, hur kunde man då betala ut bonusar? Är inte en bonus som betalas ut något som ska betalas ut för att man skött arbetet bättre än förväntat? Företagsledarna har höga löner för att det ställs stora krav och stora förväntningar är ställda. Om det sedan går riktigt bra ska man kunna få en bonus som tillägg. Men, visar det sig, istället är det så att reglerna för bonusarna utformas på ett sätt som gör att det garanterat ska betalas ut en generös bonus som tillägg. Nyligen fick ju t.ex. Ericssons VD Hans Vestberg sparken. Han hade inte uppfyllt förväntningarna utan fick gå med omedelbar verkan. Förra året fick Hans Vestberg en bonus på 16 miljoner kronor som tillägg till grundlönen som samtidigt hade höjts från 12 till 14 miljoner. I dag kan vi läsa att Ericsson planerar att lägga ner all tillverkning i Sverige och säga upp kanske 3.000 anställda. För att ha försatt Ericsson i det läget fick alltså VD:n 16 miljoner i bonus! Uppdrag Granskning kunde samtidigt berätta att det här inte var något unikt de senaste åren. Generösa bonusar och veckan efter sparken. Det här är siffror vi också ska ha i åtanke när vi funderar över lönerna till sjuksköterskor, poliser eller lärare.

Sedan finns det ju dom som ska bevaka så att allt blir rätt men istället göder sig själv. I dagarna kunde vi läsa om den holländska konkurrenskommissionären Neelie Kroes (från det styrande högerliberala Folkpartiet för frihet och demokrati) som samtidigt som hon alltså var EU-kommissionär och t.ex. av den amerikanska affärstidningen Forbes för några år sedan utnämndes till en av de 100 mest inflytelserika kvinnorna var direktör för ett företag placerat i skatteflyktparadiset Bahamas. Något som hon höll tyst om i sina deklarationer. I dag försvarar hon skattesmitare som Apple som flyttar vinsterna till t.ex. Irland där man tecknat ett specialavtal som ger extremt låg skatt.

Tro inte heller att detta är något unikt. Giganterna Apple, Facebook, Amazon, Google och Linkedin omsatte i Sverige förra året 2,7 miljarder kronor. Sammanlagt betalade man 24 miljoner i skatt!Kreativiteten att flytta pengarna till länder där skatten är låg är mycket stor. Och man ger sig inte. Länder som Luxemburg och Irland (för att ta länder som är medlemmar i EU) har nästan fler brevlådor än innevånare. Lönsamma brevlådor. Men ingen vågar sig på dessa jättar. Vi ska komma ihåg att det är VÅRA pengar dom stjäl. När dom smiter från skatterna så är det vi andra som får betala in skatterna istället. Samtidigt som länder som Irland och Luxemburg inom EU och alla andra skattesmitaröar tacksamt tar emot någon procents skatt istället för ingenting. HÄR har vi de verkliga skurkarna.

Lämna en kommentar

Under Inkomstklyftor

Dom giriga är många

Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson har läst LO:s inkomstutredning som visar att de som redan har sitt på det torra drar ifrån de lite längre ner på stegen. Löneskillnaderna ökar kraftigt i vårt land helt enkelt. Och det är främst näringslivets bossar som drar ifrån rejält medan det som kallas ”byråkratins” maktelit och den ”politiska” makteliten inte på samma sätt drar ifrån. Och vad är då Maria Ludvigssons kommentar till denna kartläggning? Jo, hon skriver: – ”Löneskillnaderna är snarare för små”! I Maria Ludvigssons idealsamhälle i synnerhet (och högerns i allmänhet) är det nämligen viktigt att det längst ner på skalan finns en stor grupp människor som tjänar så lite att dom knappt kan försörja sig. Det måste helt enkelt i deras idealsamhälle finnas en stor lågavlönad grupp tillgänglig som kan passa upp de som klättrat upp lite högre upp på stegen. Dom ska möjligen via välgörenhet ha så pass mycket stöd att dom inte svälter ihjäl. Men i övrigt ska dom tvingas ta alla tillgängliga sysselsättningar med att passa upp de redan privilegierade så billigt som möjligt. De enda samhällsinsatser som kan accepteras för att möjligen förbättra situationen för denna underklass är skattesubventioner till de som har råd att utnyttja deras service (som RUT- och ROT-bidrag). I högerns idealsamhälle kräver den totala samhällsekonomin att det finns en underbetald underklass längst ner som finns tillgänglig för att passa upp de längst upp.

1 kommentar

Under Samhällsklyftor

Ta i med hårdhandskarna mot fattigdomen

SD:s kampI går kunde jag berätta att Oxfam kommit fram till att nästa år äger den rikaste procenten av jordens befolkning hälften av jordens tillgångar medan de andra 99 procenten äger den andra halvan av tillgångarna. Om klyftorna i samhället är något problem har vi olika synpunkter. I Svenska Dagblad konstaterar Maria Ludvigsson att Fattigdom är problemet, inte olikhet och inser inte att det faktum att en liten grupp förbrukar enorma mängder resurser faktiskt får som effekt att det bli färre resurser över till andra. Detta inser Aftonbladets Daniel Swedin bättre när han skriver Ojämlikheten är en plåga i vår tid. Därför är det med glädje jag noterar att det i varje fall finns några som vill ta i med hårdhandskarna mot fattigdomen. I grannkommunen Klippan motionerar därför Sverigedumokraterna om att förbjuda tiggeri i Klippan. Slipper vi se fattigdomen så finns den ju inte! Nu är det ju alltid svårt med det där att förbjuda tiggeri. Man kan ju inte skriva att just romer inte får tigga. Alltså måste man markera undantagen. Och i Klippan ska det handla om gatumusikanter, påskkärringar, välgörenhetsinsamlingar och annat som ger mer ”glans åt Klippans stadsbild” – dvs allt annat förutom romer.

Lämna en kommentar

Under Sverigedemokraterna

Om inkomstklyftor och andra klyftor

Girig slipsnisse» Samhällsklyftorna växer i Sverige:”Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland” säger forskaren Michael Förster som granskat hur inkomstklyftorna utvecklats i Sverige och övriga OECD-länder. Och det är alltså i Sverige som dessa klyftor ökat allra snabbast. Det är en utveckling som egentligen startade kring 2000 men sedan har accelererat. Och i Sverige är det ju också en medveten politisk linje att klyftorna ska öka. Samtidigt som reformer som är förmånliga för människor högt upp i inkomsterna har genomförts på löpande band har situationen istället varit tvärtom för människor längst ner på skalan. Vilka är det som utnyttjar ROT-avdragen? Vilka är det som utnyttjar RUT-avdragen? Vilka är det som gynnats av kraftigt sänkta fastighetsskatter? Vilka är det som gynnats av avskaffad förmögenhetsskatt? Vilka är det som kunnat tillgodoräkna sig Jobbskatteavdrag? Exemplen på hur politiska beslut har haft som syfte att ge pengar till de som redan har är många. Samtidigt har regler för de som t.ex. är arbetslösa, sjuka eller gamla haft motsatt effekt. Straffbeskattning, sänkta nivåer, skärpta regler osv. I början av 80-talet var Sverige unika, ingenstans i världen var klyftorna så små. Medan den ”fattigaste” tiondelen i Sverige under de senaste 20 åren i stort sett inte haft någon utveckling alls i sina inkomster har den rikaste tiondelen fått en ökning i sina disponibla inkomster med 80%. Och detta har alltså varit en medveten politik med just detta mål. Aftonbladet drar slutsatsen Facit: fler fattiga vilket väl kan vara en lättbegriplig slutsats.

» Men alla håller inte med: Fast det finns faktiskt de som inte ser verkligheten. En av Högerpolitikens främst supportrar, Stefan Fölster lyckas i svenska Dagbladet få ihop en debattartikel med rubriken: – ”Sveriges fattiga har fått det största inkomstlyftet i EU”! En onekligen spännande slutsats som han dock aldrig lyckas förklara. Och som jag inte tror att Sveriges fattiga håller med om. Stefan Fölster har under många år varit chefsekonom på Svenskt Näringsliv. I dag är han chef på Reforminstitutet som är en marknadsliberal tankesmedja en gång i tiden startad av Moderaten Gunnar Hökmark och finansierad av svenska kapitalägare och företag.

» Apropå de ökade skillnaderna: I Svenska Dagbladet hittar jag en sammanställning över de riksdagskandidater som tjänar mest. Svenska Dagbladet skriver mest om att politiker tjänar mer än ”folk i stort”. Och det är kanske inte så förvånande. Beslutsfattare (inom den offentliga eller inom den privata sektorn) tjänar helt enkelt mer än vad ”vanligt folk” tjänar. Beslutsfattare inom den privata sektorn ännu mer än från den offentliga sektorn. Vad vi däremot kan fundera över är att om kandidater till riksdagen tjänar mycket mer än ”vanligt folk” så innebär det ju att riksdagsledamöterna inte är representativa för folket. Det måste finnas riksdagsledamöter från alla sektorer, inte bara från det övre skiktet. Den 20-i-topp lista över riksdagskandidaternas inkomster som finns i tidningen innehåller 7 Kristdemokrater, 7 Moderater, 2 Centerpartister, 2 Folkpartister och 2 Socialdemokrater. Och DET säger ju en hel del!

» Att trampa i klaver: Fast det finns politiker som tappat fotfästet. I Aftonbladet och Metro kan vi läsa om när vår Moderata Justitieminister Beatrice Ask och hennes 10 partivänner på Justitiedepartementet behövde diskutera den kommande valrörelsen. En konferens 4-5 februari i Lidingö med alla bekvämligheter och lyx kostade 5.000 spänn per person. Men vill Moderaterna satsa på sina valarbetare så får dom väl göra detta. Fast det blev tydligen något fel på faktureringen för räkningen (inklusive vin för 3.000) skickades till Skattebetalarna. Men det var väl ändå ett misstag…?

1 kommentar

Under Okategoriserade