Etikettarkiv: Januariöverenskommelsen

Hur kunde det gå så?

Höjdpunkt igen för siffernissen Sven. SVT har låtit Novus intervjua totalt drygt 4.000 svenskar via telefon, SMS eller e-post. Om vi tar partierna i storleksordning och sedan jämför med siffrorna för exakt ett år sedan, innan Januariöverenskommelsen, så får vi följande siffror:

Stefan Löfven

Socialdemokraterna – 24,2% (-7,6)
Sverigedumokraterna – 22,6% (+3,4)
Moderaterna – 18,3% (-0,6)
Vänsterpartiet – 10,4% (+2,8)
Centerpartiet – 9,7% (+1,1)
Kristdemokraterna – 6,1% (-0,1)
Miljöpartiet – 4,6% (+0,7)
Liberalerna – 3,5% (+0,1)

Vad är det då som har hänt i opinionen under det gångna året – och varför har detta hänt? Låt oss ta det parti för parti.

Socialdemokraterna. Stefan Löfven är den stora förloraren. Partiet är nere i stödsiffror som egentligen är en katastrof. Att ”ta ansvar” är uppenbart ingen lönande taktik. Eller att sälja ut sitt partis själ för makten är inte heller någon lönande taktik. Att vara en dålig förhandlare kan inte heller sägas vara en framgångssaga. Att styra i minoritet är inte lätt. För övrigt anser jag att det förs en riktigt vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. Det bedrivs i stora grupper ett spridande av ett hat och ett förtal som uppriktigt sagt säger mer om de som ligger bakom än det säger om Stefan Löfven.

jimmiefolkdrakt1

Sverigedumokraterna. Jimmie Åkesson är den riktigt stora vinnaren på det som händer. Han är den enda vinnaren till höger om JÖK-partierna. Hans kollegor inom den nya Brunblå sörja som han har blivit ledare för har inte lyckats fånga upp ett enda dugg av missnöjet med JÖK-partierna. Fast han ligger faktiskt på andra plats fortfarande. Men med en rejäl marginal ner till trean. Den intressanta frågan är vad som händer den dag bubblan brister. För jag är övertygad om att det gör den en dag. Det kan ta några år, men… En dag tröttnar Jimmie Åkesson, en dag inser svenska folket att dom blivit lurade av en grupp klavertrampare. Om inte tidigare så sker det den dag som Sverigedumokraterna tvingas ta ansvar. Frågan är vart SD-sympatisörerna tar vägen den dag bubblan spricker.

Ulf Kristersson

Moderaterna. Frågan är faktiskt om det inte är Ulf Kristersson som är den verkligt stora förloraren. Han har ju misslyckats med att göra mål, med ett vidöppet mål. Som oppositionsledare med en uppenbart impopulär regeringskonstellation så tappar Moderaterna i stöd! Det är ett fiasko av historiska mått. Hur kan Ulf Kristersson och Moderaterna så totalt misslyckas med att öka sitt stöd? Jag tycker faktiskt att Ulf Kristerssons fiasko är ännu större än Stefan Löfvens katastrof. Hur länge låter man i partiledningen Ulf Kristersson sitta kvar? Närmandet till Sverigedumokraterna har ju opinionsmässigt blivit katastrof för Moderaterna. Att bryta löften är INTE en framkomlig väg. Virrandet fram och tillbaka även i andra frågor är en katastrof för den som trodde att Ulf Kristersson var oppositionsledare. Han har blivit en marionett till Jimmie Åkesson utan någon kompass.

Jonas Sjöstedt

Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt har gjort Vänsterpartiet till Sveriges fjärde största parti. Partiet är i dag mer än dubbelt så stort som Miljöpartiet, större än Centerpartiet, snart tredubbelt så stora som Liberalerna och om det fortsätter så här är man snart hälften så stora som Socialdemokraterna. Det fanns nog de som befarade att Vänsterpartiet skulle förlora på att släppa fram JÖK-partierna. Men Jonas Sjöstedt har visat att Vänsterpartiet inte är den dörrmatta som JÖK:en förutsatte. Jonas Sjöstedt har visat för Stefan Löfven och de andra bakom JÖK:en att man faktiskt är beroende av aktivt eller passivt stöd av Vänsterpartiet. Och då kan man inte skriva in i överenskommelsen att Vänsterpartiet inte skulle ha något som helst inflytande. För det får dom. Och, tror jag, till många socialdemokraters glädje.

Centerpartiet. Annie Lööf är en av vinnarna på Januariöverenskommelsen. Centern var villiga att ta sitt ansvar i en besvärlig situation. Man lyckades få igenom en hel del egen politik i överenskommelsen. Samtidigt som man infriade sitt löfte att inte ge Sverigedumokraterna inflytande. Detta i motsats till Ulf Kristersson som ju var snabb med att bryta sitt löfte. Det lönar sig inte att bryta vad man lovat. Men, det kan löna sig att visa att man är villig att ta ansvar.

Kristdemokraterna. Ebba Busch hade en kort period när allt gick Kristdemokraternas väg. Media riktigt gullade med Ebba och KD och det kvittade vad Ebba sade, så hyllades hon och höjdes i skyarna av media. Men så plötsligt hände något. Den gamla SVT-kommentatorn Lars Adaktussons politiska gärningar avslöjades. Och plötsligt började även Ebba Busch och Kristdemokraterna att granskas som alla andra partier. Och då sjönk opinionen igen som en sten. Att sätta sig i Jimmie Åkessons knä gav ingen som helst utdelning. Sedan JÖK:en har Kristdemokraterna inte fått någon utdelning av att vara i opposition. Väljarna har insett att Kristdemokraterna faktiskt inte behövs. I varje fall inte om man inte värnar några kristna principer.

Miljöpartiet. I motsats till alla de andra partierna med sina partiledare har Miljöpartiet två språkrör. Två personer som även om man slår ihop dom blir totalt anonyma. Vem kan räkna upp vilka som är språkrör? Men, konstigt nog har Miljöpartiet en fast stödgrupp. Sedan JÖK:en har det gått upp lite. Vilket egentligen är förvånande. Men det är här, strax över 4%, som Mp har parkerat sig. Egentligen är det underligt eftersom partiet runt om i landet på många håll istället lierat sig med ett Högeralliansblock som bedriver en politik som inte på en punkt överensstämmer med partiets centrala politik. Men man har en fast och trogen partikader som nog inte överger partiet i första taget.

Liberalerna. Nyamko Sabuni har inte lyckats lyfta partiet. Det är uppenbart att väljarna faktiskt inte riktigt vet var dom har Liberalerna. Tillsammans med Centern drev man igenom en hel del ”borgerlig-liberal” politik i JÖK:en. Centern har fått opinionsmässig betalning för detta. Men Liberalerna fortsätter att tröska nere under 4%-spärren. I Motsats till Centern som än så länge ställer upp för JÖK:en så har Liberalerna vacklat och beroende av vem som uttalar sig känts som ett väldigt vickigt ben som när som helst kan byta sida. Kan detta vara en förklaring till att det inte vill sig? Tvekar väljarna till att Liberalerna håller sitt löfte om att inte befatta sig med Sverigedumokraterna?

Vad händer då i framtiden? Ja, inte vet jag. Även om jag har mina förhoppningar.

Läs lite:
S förlorare efter ett år med Löfvens nya regering. – SVT
S partisekreterare: Ett pris man får betala när man kompromissar – SVT

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Flyttskatt

När man läser om den politiska debatten kan man ibland hamna i dilemmat att man undrar hur det egentligen står till. När man försöker följa den politiska debatten så är det ingen amatör som med gott samvete kan påstå att man begriper allt. Man tvingas ibland konstatera att det där begriper jag inte så det lägger jag mig inte i, där tar jag inte ställning. Erkänn! Visst är det så?

En sådan fråga som jag helt enkelt inte ”gittat” engagera mig i omnämns i Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Närmare bestämt är det punkt 45, som lyder så här:

– ”Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.”

Vad är då ”Flyttskatt” och ”Uppskovsbelopp”? Nu såg jag i dagens Näringslivsbilaga till Svenska Dagbladet en artikel med rubriken: – ”Oklarheter kring uppskovsräntan skapar stridigheter i politiken.” Nu, tänkte jag, ska jag försöka sätta mig in i vad det hela handlar om.

Låt pengarna jobba

Låt oss då börja med vad ”Flyttskatt” egentligen är. Jo, ”Flyttskatt” är tydligen den ”Reavinstskatt” som man får betala om man säljer sitt hus med vinst. Uppenbarligen lägger man ibland in mer i begreppet. För att förenkla, om du köper en villa för 1 miljon och sedan säljer den veckan efter igen för 2 miljoner så har du gjort en ”Reavinst” på 1 miljon kronor. Är det någon som kan förklara för mig varför man inte ska betala skatt på den vinsten? Naturligtvis är det oftast inte så enkelt. Man har bott i flera år i huset, renoverat osv för en stor summa pengar osv. Så naturligtvis är inte hela ”vinsten” en beskattningsbar ”Reavinst”. Man får göra avdrag för investeringar som gjorts. Men kan någon ge mig ett argument till varför man inte ska betala skatt för den ”Reavinst” man gör? Köp ett hus för 1 miljon, lyxrenovera det för 2 miljoner och sälj det sedan för 6 miljoner. 3 miljoner i vinst! Visst ska man betala skatt på den vinsten! Varför ska ”Flyttskatten” avskaffas?

Sedan kommer vi till ”Uppskovsräntan”. Vad är det? Jo, om vi tar det sista exemplet. Pelle Jöns gör en ”Reavinst” på 3 miljoner kronor på sin fastighetsaffär. Tydligen kan man få uppskov med att betala in skatten på ”Reavinsten”. I dag får man då betala en ränta (0,5% tydligen) på den skatt man skulle betalt men som man skjuter upp betalningen av. Förenklat så lånar man pengar av alla oss andra skattebetalare under en tid genom att inte betala den skatt man ska betala utan kan använda dom pengarna till annat. Varför ska man inte betala skatt på pengar man lånar av Staten? Om jag inte betalar min ”Restskatt” i tid så får jag snällt betala ränta på dom pengarna. En ränta som är högre än 0,5% kan jag berätta. Förklara för mig varför man inte ska betala någon form av ”Dröjsmålsränta” när man inte betalar in sina skatter eller räkningar eller något annat i tid.

Jag har alltså konstaterat att efter att ha försökt sätta mig in i ämnet så är punkt 45 i Januariöverenskommelsen uppenbarligen ännu ett av de korkade krav som Centern och Liberalerna tvingat på Regeringen. Varför ska man inte betala skatt på den vinst man gör på fastighetsaffärer? Varför ska man inte betala ränta om man ”lånar” pengar av oss andra skattebetalare?

Sedan kan man alltid diskutera hur hög skatten ska vara på vinsten. Den är tydligen i dag 22%, dvs lägre än skatten på vanliga kapitalinkomster eller arbetsinkomster. Vi kan också diskutera hur ”Reavinsten” ska beräknas om man bott länge i huset, gjort renoveringar osv. Eller hur hög skatten ska vara på ”Uppskovsbeloppet”. Dvs på den skatt man själv väljer att vänta med att betala in. Med dagens låga räntor rent allmän är kanske 0,5% en rimlig nivå?

Lämna en kommentar

Under Januariöverenskommelsen, skatter

(S)lakten

Det finns tyvärr många områden där dagens Socialdemokrati snällt fortsätter den borgerliga slakten av den svenska Välfärdsstaten. På ett för mig totalt obegripligt sätt sväljer dagens Socialdemokrati högerns idéer och högerns verkställighet av det moderatledaren Ulf Kristersson lovade när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Arbetsförmedlingen

Varför Socialdemokratin fullföljer istället för att motarbeta denna slakt är helt obegripligt. Den innebär ju samtidigt en slakt av väljarstödet för Socialdemokraterna. Varför ska man stödja ett Socialdemokratiskt parti som för borgerlig högerpolitik? Stefan Löfven (och gänget kring honom) må vara skickliga administratörer, men de verkar ha glömt vilket parti det är dom valts in som folkvalda för.

Det område jag tänkte att jag skulle koncentrera mig på idag är Slakten av Arbetsförmedlingen. Socialdemokratin har ingen skuld i att den servettskiss till budget som moderaten Elisabeth Svantesson drev igenom i Riksdagen med hjälp av Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna innebar en slakt av anslagen till Arbetsförmedlingen. Men, man köpte rakt av Centerns krav på en total reformering av Arbetsförmedlingen (dvs slakt av Arbetsförmedlingen) i Januariöverenskommelsen. Man undvek också chansen att i tilläggsbudgeten ge Arbetsförmedlingen extra pengar så att omställningen i varje fall kunde ske under ordnade former.

Nu lägger man i princip ner Arbetsförmedlingen innan något annat finns på plats. När Sverige går rakt in i en lågkonjunktur så finns det alltså ingen Arbetsförmedling som kan hjälpa arbetssökande och arbetsgivare att matcha varandra. När till och med kritiken från näringslivet är hård så borde man från en regering ledd av Socialdemokraterna begripa att något är på väg att gå käpprätt åt helsikotta. Men icke sade Nicke. I dagens regering verkar det inte finnas någon form av krisberedskap eller förmåga att se bortom Januariöverenskommelsens texter.

Teorierna bakom den s.k. omstruktureringen av Arbetsförmedlingen är felaktiga. Det kommer inte att fungera som tänkt. Det kommer att bli dyrare än i dag med ett sämre resultat. Men att fortsätta rakt in i bergväggen som man gör nu är självmord. Att ett svenskt politiskt parti (s)laktar sig själv på det här viset är obegripligt.

Socialdemokraterna

Har du glömt att du är socialdemokrat Stefan Löfven? Det är inte ditt politiska uppdrag att avskaffa Välfärdsstaten åt Ulf Kristersson!

Läs lite här:
Löfven administrerar en slakt på välfärden. – Daniel Suhonen i Aftonbladet
Ett politiskt haveri måste undvikas. – Svenska Dagbladet debatt
Brådskan beror på politisk logik. – Fredrik Furtenbach på Sveriges Radio
Arbetsförmedlingen om reformen: Möjlig att genomföra. – Sveriges Radio

2 kommentarer

Under Socialdemokraterna

Vem kan man lita på?

Jag tillhör inte de som klagar på att man aldrig kan lita på politiker. Jag tror faktiskt att politiker rent allmänt försöker uppfylla det som dom har lovat. Däremot är jag införstådd med att det inte alltid går som man har tänkt. Man kanske måste kompromissa, förutsättningarna kanske ändras och mycket annat kan hända. Men, jag tror faktiskt att man i allmänhet kan lita på att politiker försöker genomföra vad dom har lovat. Man lovar generellt inte bara för att värva röster. Men, ibland blir jag tveksam! Här är ett par exempel.

Nyamko Sabuni

Den s.k. Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna innehöll många svåra kompromisser för alla inblandade parter. I alla punkterna döljer sig löften där partier verkligen har fått kompromissa med sina samveten. Socialdemokraterna har fått svälja en hel del för att få C och L med på båten. Men, än så länge finns det inget som tyder på att man från S sida tänker bryta vad man lovat. Jag tycker att överenskommelsen nästan innehåller alldeles för många eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna för att motivera det hela. Men nu har man från S sida valt att göra en sådan här rejäl högergir. När debatten om julklappar till Sveriges högavlönade elit via avskaffad Värnskatt är som mest intensiv har Liberalerna och Nyamko Sabuni mage att deklarera att dom tänker hoppa av en av punkterna i Januariöverenskommelsen som man alltså kommit överens om för mindre än ett år sedan. Nyamko Sabuni har nämligen förklarat att Moderaterna ska ha vetorätt när det gäller byggandet av nya stambanor för höghastighetståg. Sveriges för tillfället tredje största politiska parti ska alltså plötsligt få införd vetorätt i en fråga där man redan har kommit överens i en stor kompromiss. Hur som helst så är den interna debatten inom Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna stor i frågan. Det finns starka krafter i dom här partierna som tycker att partiledningen är helt fel ute. Hur som helst har vi lärt en sak. Gör aldrig en överenskommelse med Nyamko Sabuni och Liberalerna. Man kan inte lita på dom!

Donald Trump

En annan som vi redan tidigare har lärt oss att vi aldrig ska lita på är Donald Trump! Han har gjort till sitt signum att säga upp avtal som tecknats tidigare. Gör man detta upprepade gånger så blir ju till slut effekten att ingen tar ett avtal med USA och Donald Trump på allvar. Men vet ju att han mycket väl helt plötsligt kan få för sig att säga upp avtalet, allt efter som det passar hans intressen eller nycker. Nu läser vi att Donald Trump bestämt sig för att offra den kurdiska YPG-armén för att gå Erdogan och Turkiet till mötes. Det är just tack vare de militära insatserna från kurdiska YPG som IS kunde besegras i Syrien. I dag håller kurderna tusentals IS-soldater som fångar i norra Syrien. Fångar som västvärldens länder vägrar ta emot. Samma länder som kräver att andra länder ska ta emot brottslingar som dömts i deras länder vägrar nu ta emot sina egna medborgare som begått brott i Syrien. Nu ska alltså USA dra sig tillbaka och tillåta Turkiet att invadera in i Syrien. Donald Trump offrar kurderna som redan offrat sig för oss. Mardrömmen är att en turkisk invasion kommer att resultera i att IS-fångar kommer på fri fot. Slutsatsen är att man aldrig ska lita på Donald Trump och USA. Dom struntar i överenskommelser, sanningen eller moralen. Det är annat som styr.

FY F-N!

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt

Bygg nya stambanor – NU

Det är trångt på de svenska järnvägsspåren. Mycket trångt! Aldrig tidigare har det varit så trångt. Under många årtionden var det motorvägar och flygplatser som gällde. Järnvägen var satt på undantag. Underhållet var bristfälligt och anpassningen av kapaciteten till behoven uteblev. Det populäraste som fanns var att lägga ner en ny bandel. Sedan en tid tillbaka har det vänt. I varje fall när det gäller ord och löften. I praktiken händer det inte tillräckligt mycket. Det saknas handlingskraft och pengar.

Möte i Åstorp

Tankarna på nya höghastighetsbanor har diskuterats länge. Se t.ex. den här mer än 10 år gamla artikeln där dåvarande Banverket tyckte det var dags. Överenskommelser har skrivits och löften har getts. Sedan har inget hänt! Det finns inte pengar. Det verkar som om man ser en utbyggnad av nya stambanor enbart som en kostnad och inte som en investering. För egentligen är det detta det först och främst handlar om. Att bygga nya stambanor så att man kan öka kapaciteten och ansluta nya städer till stambanenätet. Att man sedan passar på att bygga för högre hastigheter är något vi får på köpet. Höghastighetståg är idag självklart runt om i världen.

Men, kanske kan det äntligen börja röra på sig. Utbyggnad av nya stambanor med höghastighetståg finns med i Stefan Löfvens överenskommelse med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Liberalerna har tidigare varit tveksamma men har nu också skrivit under. Nya Infrastrukturministern Tomas Eneroth har gått ut offentligt och hävdat att nu är det bråttom att komma igång. I dag är det Moderaterna och Sverigedumokraterna som dock fortfarande säger Nej. Centern och Miljöpartiet vill också sätta fart.

Så, tryck på startknappen! De stambanor som vi har i dag byggdes genom att svenska staten lånade upp pengar för bygget. Man insåg på den tiden att det var en investering. I dag verkar många tyvärr främst se det som en kostnad.

Det finns två tydliga argument för att bygga nya stambanor för snabbtåg. 1/ Kapaciteten MÅSTE ökas. I dag är det så trångt på de spår som finns när snabbtåg, regionala tåg och godståg ska trängas på samma spår. Tåg som kör olika fort och där därför snabbtåg inte kan köra så fort som dom egentligen kan. Genom att bygga nya stambanor kan trafiken delas upp på ett smartare sätt och det blir plats på spåren. Kapaciteten MÅSTE ökas. 2/ Vi måste resa på ett mer miljöacceptabelt sätt. Alltså måste tågen bli en bättre konkurrent med flyget och bilen. Bygger vi nya banor (som vi MÅSTE), så ska dom byggas för en högre hastighet.

Snabbtag

Sätt fart!

Lämna en kommentar

Under Järnvägsinvesteringar