Etikettarkiv: Järnvägsinvesteringar

Exit Höghastighetståg

Trafikverket har nu lagt fram sitt förslag till järnvägsinvesteringar för de kommande dryga 10 åren. Av detta kan vi förstå att tankarna på Höghastighetståg nu har begravts i Sverige. Det förslag som Trafikverket nu lagt fram innebär en rejäl satsning på att öka kapaciteten på järnvägarna från Stockholm och på en del andra sträckor. Men investeringarna har ett mycket långt tidsperspektiv. Samt att tankarna på höghastighetsbanor har begravts i någon byrålåda på Trafikverket. HD/SDS sätter som rubrik ”Tröghastighetståg tar inte Sverige till framtiden.” Trafikverkets förslag innebär att de nya banor som ska byggas bara ska få en maxhastighet på 250 km/tim, för att spara pengar. Det är en hastighet som vissa gamla sträckor redan i dag byggts för. Men Höghastighetsjärnvägar är det inte. Allt handlar om att spara pengar!

Järnvägsinvestering gjord

När dagens Stambanor byggdes en gång i tiden (dvs långt före mig) sågs detta av Staten som en viktig investering för framtiden. Svenska staten lånade upp pengar för att investera i stambanorna eftersom man såg det som just detta, en investering för framtiden. Lånen är sedan länge betalda. Dagens bygge av ”Höghastighetsbanor” för att förbättra förbindelserna mellan Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö ses uppenbarligen inte som en investering utan bara som en ren kostnad. Betalningen ska alltså ske omedelbart och inte ses som en investering för framtiden. Det får ta den tid det tar, lite byggen här, lite byggen där och kanske klart om 25 år eller så.

Järnvägsinvestering behövs

Att investera i ett realistiskt alternativ till miljöboven flyget ses uppenbarligen inte av politikerna och byråkraterna på Trafikverket som ett önskvärt alternativ. Kanske är det så att gubbarna (och gummorna) längst upp i toppen helst vill fortsätta flyga och slippa trängas med oss andra. På något annat sätt kan vi inte se att viljan att investera i ett rejält alternativ saknas. Istället vill man fortsätta hålla flyget vid liv. Dagens inrikesflyg är kraftigt subventionerat av oss skattebetalare. Dvs flygbiljetterna som företagsledarna, byråkraterna och dom andra köper betalas till en stor del av alla oss andra skattebetalare i form av skattepengar till flygplatserna och i form av försämrad miljö till våra efterlevande. Istället hålls alltså flygplatser runt om i landet vid liv med skattepengar. Flygplatser som helt enkelt inte behövs i tillräcklig omfattning för att kunna bära sina kostnader. Dom här flygplatserna finns runt om i landet. Det rör sig om upp mot flera miljarder kronor varje år som vi skattebetalare via kommunalskatten betalar för att hålla flygplatser vid liv runt om i landet för att näringsliv och andra byråkrater snabbt ska kunna flyga till Stockholm. Det handlar om städer som Norrköping, Linköping, Västerås, Örebro, Kristianstad, Ängelholm/Helsingborg osv osv. Pengar som klubbas i kommunernas budgetbeslut varje år utan några större diskussioner. Däremot rivs hela världen upp när det föreslås en ytterst modest flygskatt. En skatt där beloppet bara är en bråkdel av vad de direkta skattesubventionerna av flygbiljetten redan kostar. Samtidigt som alltså flyget genom att vara skattebefriat dessutom skattesubventioneras ytterligare.

Men, en utbyggnad av järnvägen ska uppenbarligen ses som en kostnad, inte som en investering. Våra politiker och byråkrater borde skämmas öronen av sig.

1 kommentar

Under Järnvägsinvesteringar

Sätt igång

Det svenska järnvägsnätet har under en lång tid misskötts av våra politiker. Dom har under årtionden levt i villfarelsen att ”bilen” ska lösa alla problem. Järnvägen har spelat ut sin roll. Som en följd har mängder av järnvägslinjer lagts ner. Järnvägslinjer har rivits upp. De järnvägslinjer som finns kvar har misskötts. Skulden till detta ligger inte på någon speciell. ALLA regeringar, röda som blå och däremellan, har varit mer eller mindre lika usla. Man har helt enkelt inte velat satsa pengar och har inte trott på järnvägens framtid. Samtidigt har hela det svenska järnvägssystemet avreglerats in absurdum. Den svenska järnvägen tillhör den mest avreglerade i hela världen. Även driften och skötseln av järnvägen är avreglerad och utlämnad till lägstbjudande. Samtidigt som underhåll och skötsel missköts så går det trots allt många fler tåg än någonsin på de spår som återstår. Trafiken är mycket mer intensiv på spåren än vad spåren är byggda för. Resultatet ser vi trafikstörningar och förseningar. Allra minsta fel får stora konsekvenser. Medan de som ska lösa problemen är centraliserade och utlagda till lägstbjudande.

Järnvägsspår

Det är alltså dags att sätta fart. Inte bara att prata om att investera. Utan om att verkligen investera. Det finns många nedlagda järnvägslinjer där ansvariga i dag ångrar bittert att man en gång lade ner och rev upp och trodde att bilen skulle lösa alla transportproblem. Men, även de linjer som återstår räcker inte satsningarna på. Låt mig ta ett par lokala exempel. Det som i dag kallas Söderåsbanan skulle få Pågatågstrafik Åstorp – Malmö. Det är många år sedan beslutet fattades. Upprustning för att klara ökad trafik (i dag går bara godstrafik) och järnvägsstationer ska renoveras och byggas. Men det dröjer och det dröjer. Enligt de ursprungliga planerna skulle trafiken varit igång för några år sedan. Sedan sades det 2017, alltså i år. Sedan sade man 2019. I dag verkar det inte heller hålla. Pengarna och resurserna räcker inte till för de jobb som ska göras. För många år sedan lades den s.k. Skåne-Smålands järnväg ner och spåren revs upp. I dag pratar man om att bygga nytt, vilket är mycket dyrare än om banan funnits kvar. Här i Nordvästskåne finns ett par av Sveriges hårdast belastade enkelspåriga linjer. Händer det något med upprustning till dubbelspår? Nä, inget händer. Läget är på samma sätt i hela landet. De mindre linjer som finns förfaller pga bristande underhåll. Samtidigt som underhåll och utbyggnad av de hårdast belastade linjerna inte räcker till. Det är helt enkelt dags för politiker att sluta prata och göra allvar. Fungerar inte allmänna kommunikationer fungerar inte samhället!

Svenska tåg

I Dagens Industri argumenterar i dag äntligen PM Nilsson för att vi ska sätta fart med att bygga de nya höghastighetsbanorna Stockholm – Göteborg / Malmö. PM Nilsson tycker att det helt enkelt är dags att passa på nu och låna upp pengar till investeringen och sätta igång med bygget så snabbt som möjligt. Staten kan i dag låna pengar till den här typen av investeringar till mycket låga kostnader. Det handlar om en investering på ”100 år”. Det är helt enkelt bara att sätta fart. De stambanor vi har i dag byggdes för upplånade pengar en gång i tiden. Det är en investering ingen ångrar i dag. Nya höghastighetsbanor behövs inte bara för att vi behöver höghastighetsbanor. Det behövs också för att öka kapaciteten på järnvägsnätet. De stambanor som i dag är överbelastade får bättre kapacitet när nya banor byggs. De nya höghastighetsbanorna skapar möjlighet till nya regionala förbindelser på sträckor som i dag saknar den typen av förbindelser.

Det är helt enkelt bara att sätta fart! Det är en investering som lönar sig. Både samhällsekonomiskt, miljömässigt och rent företagsekonomiskt. Sluta hatta! Sätt igång!

Vad väntar ni på?

3 kommentarer

Under Järnvägar

Sätt igång med järnvägsinvesteringarna

Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om en eventuell investering i helt nya snabbtågslinjer Stockholm – Göteborg / Malmö. Det måste göras investeringar för att öka kapaciteten i det svenska järnvägsnätet. Det går enormt många tåg på dessa dubbelspåriga linjer. Dagens snabbtåg ska dela spår med regionala tåg och godstrafik. Tåg som går i olika hastighet. Det innebär att få ihop all denna, ständigt ökande, trafik är ett mycket komplicerat pussel. Men, det innebär också att mycket små problem och förseningar mycket snabbt sprider sig. Alltså MÅSTE det göras stora investeringar för att öka kapaciteten. På de nya snabbtågslinjerna ska nya snabbare tåg dela plats med nya regionala tåg. Men, det innebär också att det blir lite bättre plats på de gamla linjerna. Men det behöver fortfarande göras investeringar även här. Att det måste göras stora investeringar är klart. Både i rent underhåll och i nya investeringar. Min största invändning mot att investera i nya snabbtågslinjer är att dessa investeringar riskerar att tränga ut alla andra investeringar runt om i landet. Investeringar som MÅSTE göras.

Snabbtåg till Stockholm

Det är trångt på spåren. Mycket trångt. Lägg till det en lång tids snålhet när det gäller underhåll så har du skapat problem. Och trängseln finns överallt. Låt mig ta ett eget lokalt problem som exempel. Jag bor i Åstorp, som ligger utefter linjen Helsingborg – Hässleholm, den så kallade Skånebanan. En av Sveriges hårdast trafikerade enkelspåriga järnvägslinjer. Vi har i Åstorp under vardagar ett Pågatåg i halvtimmen till Helsingborg (och under stora delar av dagen även två tåg i timmen i den andra riktningen). På helgerna Pågatåg en gång i timmen. Dessa Pågatåg ska samsas om spåret med Godstrafiken. Det gör att det blir trångt. Mycket små händelser får snabbt följdverkningar.

I torsdags skulle jag göra ett kort besök i Malmö. Tyvärr har våra direkttåg till Malmö fortfarande inte kommit igång. Enligt de ursprungliga planerna skulle Pågatågstrafiken på Söderåsbanan Åstorp – Malmö ha kommit igång nu. Men det saknas pengar. Alltså skjuts de investeringar som måste göras för att det ska få plats med Pågatåg också, på denna linje där det i dag bara går godståg, ständigt upp. Senaste budet är att trafiken ska komma igång till 2021! Alltså gäller det istället att åka till Helsingborg och där byta till ett annat tåg till Malmö. På sträckan Åstorp – Helsingborg finns det fyra stationer emellan med cirka 5 minuter mellan varje station. I Åstorp är det möte med Pågatågen i andra riktningen. Efter 5 minuter kommer man till Bjuv, där det var möte med ett några minuter försenat godståg. Nästa uppehåll var Mörarp, med möte med ytterligare ett godståg. Tredje uppehåll är Påarp där det är möte med nästa Pågatåg. Slutligen Ramlösa där tågen ansluter till den dubbelspåriga Västkustbanan till Helsingborg. Pga lite försenade möten var tåget sent till Helsingborg och jag fick helt enkelt springa i trapporna för att inte missa Øresundståget till Malmö som gick från andra plattformen. Det behövs helt enkelt mycket lite för att det ska bli förseningar. Hade det funnits mer pengar hade i varje fall delar av banan garanterat gjorts dubbelspårig.

Vi kan fortfarande fundera över politikernas och Trafikverkets prioriteringar. På många håll, främst borgerligt håll, tycker man att de ca 230 miljarder som helt nytt snabbtåg Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö skulle kosta är på tok för dyrt. Inom den kretsen verkar de flesta tycka att det är för mycket pengar. Det är samma politiker som tidigare slagits med näbbar och klor för att få genomföra det som kallas Förbifart Stockholm. 2 mil motorväg för mer än 30 miljarder! Dvs dessa 2 mil motorväg i Stockholm kostar en tiondel av vad hela Snabbtågsprojektet skulle kosta. Snacka om att göra prioriteringar.

Varför är jag så intresserad av järnvägen? Ja, ett skäl är naturligtvis att jag är uppvuxen i järnvägssläkt. Min pappa var järnvägare, min farfar var järnvägare och min farfarsfar var järnvägare. Lägg till detta att morfar också var järnvägare. Att min faster gifte sig med en järnvägare och att en av mina kusiner är järnvägare.

Lägg till detta att Åstorp där jag bor inte hade existerat utan järnvägen. När den första järnvägen byggdes här fanns inte Åstorps samhälle. Det fanns två små byar, Åstorp och Björnekulla. Men när järnvägen Hässleholm – Helsingborg byggdes var en av finansiärerna greve Tornerhjelm på Vrams Gunnarstorp. Han krävde en station så nära sitt slott som möjligt. Alltså byggdes det en station mitt emellan dessa små byar precis där spåret rundade Söderåsen. När jag var barn var Åstorp en stor järnvägsknutpunkt där det gick tåg i sex olika riktningar från Åstorp. Mot Malmö. Till Helsingborgs C. Till Helsingborgs Färjestation eller Höganäs / Mölle. Till Ängelholm/Göteborg. Till Örkelljunga och slutligen till Hässleholm/Stockholm. Här passerade (och stannade för byten) internationella tåg Från Oslo till t.ex. Berlin. Från Stockholm till exempelvis Hamburg, Paris, Rom och Holland. Jag kunde alltså stiga på tåget i Åstorp och kliva av i Paris nästa dag. Nu är jag glad över att jag i varje fall kan åka till Helsingborg…

5 kommentarer

Under Järnvägar

Jag älskar tuff-tuff tåg

Skånska järnvägarSom uppvuxen i järnvägssläkt så har jag alltid haft ett gott öga åt kollektivtrafiken i allmänhet och järnvägen i synnerhet. Min pappa var järnvägare, min farfar var järnvägare, min farfars far var järnvägare. Min morfar var järnvägare. Och det finns fler järnvägare i släkten, bland annat är en av mina kusiner i dag lokförare. Alltså har jag ett stort intresse för situationen för den svenska järnvägen. Det finns många järnvägsnedläggningar en gång i tiden som, sett ur dagens perspektiv, var vansinniga och som man nog ångrar bittert. Den här kartan visar alla järnvägarna i Skåne. Det mesta är borta, och det ångrar nog många. Den satsning på underhåll och utbyggnad av dagens återstående järnvägar som görs i dag är skandalöst snål. De pengar som anslås för upprustning och kontinuerligt underhåll räcker helt enkelt inte till.

I dag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet om Citybanan, en satsning på dryga 20 miljarder i Stockholm, som snart är färdig. En satsning som är helt nödvändig. En satsning som Högeralliansen till råga på allt ett tag ville stoppa. En satsning dom INTE ville stoppa utan kämpade med näbbar och klor för att få genomföra är Förbifart Stockholm. För dryga 30 miljarder får stockholmarna några mil ny motorväg i Stockholm. Till detta kan vi lägga utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm för dryga 25 miljarder. I vår kungliga huvudstad har det alltså satsats närmare 80 miljarder kronor på dessa tre projekt under några år. Med tanke på dom kostnaderna kan man undra om de 200-250 miljarder som Höghastighetsbanorna Stockholm – Malmö / Göteborg ska kosta kanske inte är så hemskt mycket. Det är mindre än 10 gånger så mycket som några mils motorväg i Stockholm. Ibland finns det verkligen anledning att fundera över prioriteringar.

Själv är jag dock inte 100% övertygad om ifall just bygget av en helt ny höghastighetsbana är den rätta prioriteringen. Risken är att pengarna sedan inte räcker till för den upprustning och utbyggnad av befintliga banor som krävs. Här i Nordvästskåne märker vi tydligt hur pengarna inte räcker till. Delar av Västkustbanan mellan Malmö – Göteborg är fortfarande enkelspårig, mellan Helsingborg – Ängelholm. En svår flaskhals. Linjen Helsingborg – Hässleholm som passerar mitt Åstorp är bara enkelspårig. En av landets hårdast belastade enkelspåriga järnvägar. Under vardagar går det Pågatåg var 30:e minut i båda riktningarna. Trafik som ska samsas med godstågen. Minsta försening sprider sig eftersom möten inte kan ske där dom är inplanerade. Under de senaste helgerna har det varit extra bökigt eftersom Fjärrtågen Malmö-Stockholm dessutom skulle få plats pga underhåll mellan Malmö – Hässleholm. Söderåsbanan (inklusive Lommabanan) Malmö – Åstorp skulle i dag enligt de ursprungliga planerna varit igång med Pågatågstrafik. Sedan blev det 2017. Sedan blev det 2020. Som jag förstått det är det nu skjutit på ytterligare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar. Man snålar. Högeralliansen var värst, men dagens S + Mp vågar inte heller satsa pengar som inte finns pga tidigare genomförda stora skattesänkningar.

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Järnvägsinvesteringar

Ett gammalt snabbtåg X2000Vi börjar närma oss allt mer den dag då investeringen i det som kallas Höghastighetsjärnvägen kommer igång. I grunden handlar det om att bygga en separat järnväg från Stockholm – Jönköping där det sedan delar sig i två delar. Dels till Malmö (- København – Hamburg osv) och dels till Göteborg. Nu läser jag att man i Skåne kommit mer eller mindre överens hur det ska byggas i Skåne, även om man inte är helt eniga i alla bitar. Och jag tycker att detta är en helt utmärkt idé. Inte bara för att vi behöver snabbare tåg. Men att bygga nya spår för snabbare tåg lämnar plats på de befintliga spåren för en förbättrad godstrafik och regional persontrafik. Ju fler tåg som ska samsas på samma spår och som inte kör i samma hastighet skapar problem. Bort med de riktigt snabba tågen från dagens spår ger som sagt gott om plats till annan trafik. Investeringen är alltså helt korrekt. Problemet är det inte redan är gjort. Problemet är att beslutsfattarna är så rädda för att låna pengar till investeringar. Problemet är att effektiviteten troligtvis kommer att försämras av krav på fri konkurrens, en massa upphandlingar och tillkrånglade uppdelningar mellan många olika intressenter som alla ska kunna tjäna sin slant på det hela. Sätt fart – NU!

Det är dags för ansvariga politiker och beslutsfattare att skaffa sig en helhetssyn på det svenska järnvägsnätet. Att sluta göra det till en lekstuga för olika entreprenörer som var och en gör sin del, men utan fungerande samordning. Att till exempel återföra underhåll av järnvägsnätet till en ansvarig istället för att lägga ut det på anbud till lägstbjudande. I en utredning som lagts fram får Trafikverket hård kritik för dålig kontroll över vart pengarna egentligen går. De flesta är eniga om att ett stort skäl till problemen är det upphandlingsraseri som präglar Trafikverkets verksamhet. Ett ämne som jag har skrivit om på Sven Tycker flera gånger tidigare. Till detta kommer att det tydligen fungerar dåligt på kolossen Trafikverket. Kanske var den tidigare uppdelningen på ett Vägverk, ett Banverk osv inte helt fel. Frågan om privatisering och upphandling är ett svårt bekymmer eftersom Sverige inte får göra det som är bäst för Sverige och dess befolkning eftersom EU i sedvanlig ordning lägger sig i. DEN kolossen rår ingen på förrän den har rasat ihop helt. En utredning av en viss Gunnar Alexandersson, med bakgrund som vice VD för Tågoperatörerna, kom föga överraskande fram till att avreglering och privatisering inte är fel. När den förra Högeralliansregeringen tillsatte honom för utredningen gjordes liknelsen: – ”Som att låta SEB:s vd Annika Falkengren utreda bankbonusar”. Utredningens slutsats var alltså ingen överraskning. Läs gärna vad tidningen ETC skrev för en tid sedan. Eller läs och lyssna på när SR:s Kaliber granskade det hela, del 1 och del 2. Ta tåget!

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Järnvägsinvesteringar

Järnvägsknuten ÅstorpJag har ju regelbundet beklagat mig över bristande investeringar och underhåll av det svenska järnvägsnätet. Hur som helst får jag nu mitt eget lystmäte på den punkten när Trafikverket ska inleda ombyggnaden av bangården här i Åstorp. Åstorp är ju en gammal järnvägsknutpunkt. När jag var liten gick det i princip tåg i sex olika riktningar. Ängelholm – Göteborg – Oslo. Örkelljunga – Markaryd. Hässleholm – Stockholm. Malmö. Helsingborg C. Och slutligen Höganäs – Mölle eller Helsingborg F. Sedan dess har Örkelljungalinjen helt rivits upp. Linjen till Höganäs – Mölle har också rivits upp. Och linjen som ledde till Helsingborgs Färjestation används bara som reservlinje vid trafikproblem. Och sedan går det inga persontåg på Västkustbanan från Malmö och till Göteborg. Återstår gör alltså den s.k. Skånebanan Helsingborg – Åstorp – Hässleholm – Kristianstad. Där får vi ett tåg i timmen, och till detta ett andra tåg i timmen till Helsingborg vardagar och under rusningstid till Hässleholm – Kristianstad. Vad man nu ska göra är att bygga om och modernisera hela bangården här i Åstorp. Dels för att förbättra kvaliteten men också för att möjliggöra en större godstrafik på Västkustbanan när trafiken genom Hallandsåstunneln kommer igång och godstågen slipper ta sig över Hallandsåsen. Samtidigt byggs det som nu kallas Söderåsbanan om för denna trafik och förbereds för den Pågatågstrafik som utlovats om några år mellan Åstorp – Malmö. Det besvär vi nu ska få de kommande månaderna ska förhoppningsvis ge något gott med sig. Men det blir en jobbig tid. Från i morgon 20 april – 4 oktober försvinner all trafik på helgerna och det blir bara ett tåg i timmen på vardagar. Och den 15 juni – 9 augusti försvinner all persontrafik alla dagar. Istället blir det ersättningsbussar under helgerna och under sommaren. Och här tycker jag att Region Skåne / Skånetrafiken verkligen trampar i klaveret. Att det tar längre tid med bussarna och att det kanske inte går lika tätt hela tiden får vi leva med för att en gång så småningom få det bättre. Men, enligt den tidtabell som publicerats än så länge så ska den första förbindelsen på morgonen inte alls ersättas under sommaren. Vilket innebär att min hustru som får åka med just detta tåg en dag i veckan till jobbet inte kommer att kunna ta sig till jobbet. Trots påpekande om detta har Skånetrafiken än så länge inte lovat någon förbättring. Uselt era snåljåpar!

Lämna en kommentar

Under Åstorp