Etikettarkiv: Järnvägsunderhåll

Det är dags att satsa

» NU.

Jag har funderat en del på vad jag ska skriva om idag. Och funderat igen! Till slut har jag kommit fram till att det får bli det vanliga. Dvs att jag klagar på något.

Jag var ute och åkte med tåg idag. Jag tänkte ta en utfärd till Malmö för några ärenden. Vi har nu blivit lyckligt lottade här i mitt Åstorp med direkta tåg till Malmö via det som kallas Söderåsbanan. En gång i timmen går det ett Pågatåg från Åstorp – Malmö. Åstorp är ju en gammal järnvägsknut så det är en liten effekt av detta. Sedan tycker jag faktiskt att tåget skulle fortsatt de sista mindre än 20 km till Ängelholm från Åstorp. Det skulle gett oss en tågförbindelse varje timme sju dagar i veckan som bara skulle ta cirka 10 minuter. Istället för dagens buss som bara går måndag- fredag och dessutom tar 30 minuter.

Tåget hem till Åstorp – via Rosengård.

Tyvärr missade jag tåget till Malmö som gick i tid kl. 10:01. Det gjorde att jag istället fick ta omvägen via Helsingborg. Det tåget går 10:10. Tyvärr lite förseningar så det kom inte iväg förrän 10:15. Under tiden jag väntade hann jag konstatera att det uppenbarligen var problem på sträckan mellan Helsingborg – Ängelholm. Såg att det uppenbarligen var någon sorts signalfel ett tag. Medan jag står och väntade på mitt Pågatåg i Åstorp passerad Øresundståget till Göteborg som fick köra en omväg mellan Helsingborg – Ängelholm via Åstorp. Det är ju tur att det finns en omväg att köra när det är problem!

Hur som helst blev mitt Pågatåg ytterligare försenat mellan Åstorp – Helsingborg. Det är en enkelspårig bana med tät trafik. Första uppehåll är i Bjuv, där var det möte med ett godståg. Nästa uppehåll är Mörarp, där fick vi invänta det Pågatåg som vi normalt ska möta vid nästa uppehåll i Påarp. Detta eftersom vi ju redan var sena och för att denna försening inte ska sprida sig till mötande tåg. Detta innebar att vi var mer än 5 minuter sena i Ramlösa där det var meningen att jag skulle byta tåg till Pågatåg till Malmö. Men det är bara 5 minuter tid för byte och vi var mer än 5 minuter sena så det var bara att fortsätta till Helsingborg och därifrån ta nästa tåg mot Malmö istället. På den enkelspåriga banan mellan Åstorp – Helsingborg som tar 23 minuter är det fyra uppehåll, alltså mindre än 5 minuter mellan varje station. Här ska det samsas 2 Pågatåg i varje riktning i timmen förutom godstrafiken. Det är alltså ett invecklat pussel med tågmöten där varje försening sprider som sig som en löpeld.

Sammanfattningen av det här är att investeringarna i järnvägsnätet och underhållet av järnvägsnätet lämnar mycket övrigt att önska. Det har talats om dubbelspår i årtionden. Och det lär dröja många årtionden till…

Jag vill alltså med det här ha sagt att det finns ett stort behov av investeringar i det svenska järnvägsnätet. Det är inte bara på ”min” bana de här önskemålen finns. Dom finns runt om i landet. Det är dags för våra politiker att på allvar satsa på dessa investeringar.

NU!

Lämna en kommentar

Under Järnvägsinvesteringar

Jävla SJ

» Fast det är kanske inte deras fel.

Tillhör ni alla dom som brister ut i ett: – ”Jävla SJ” så fort ett tåg är försenat? SJ får skulden för allt även om man är helt oskyldiga. För så är det, SJ har t.ex. inget med skötseln av spår osv att göra. Så när det är spårfel, signalfel osv så är SJ helt oskyldiga.

Lägg till detta att SJ bara står för en liten del av alla tåg som går. Regionaltrafiken ansvarar regionerna för. Här i Skåne då alltså Region Skåne och Skånetrafiken. Men sedan ”säljer” regionaltrafiken ut rätten att köra tågen till lägstbjudande. Om vi håller oss kvar i Skåne så körs lokaltågen, de s.k. Pågatågen, för tillfället av ett bolag som heter Arriva. Arriva ägs formellt från Storbritannien. Men i grunden är det alltså de gamla statsjärnvägarna i Tyskland, DB, som äger Arriva. Øresundstågen som kör regionaltåg i Syd- och Västsverige och i Danmark körs av ett annat företag på uppdrag av de regionala trafikbolagen.

Svensk järnväg?

Så är det alltså i alla regioner. Den regionala tågtrafiken ansvarar regionaltrafiken för, men dom ”säljer ut” trafiken till lägstbjudande. Även när det gäller rikstrafiken är SJ inte ensamma om denna. Det finns flera bolag som kör persontåg. Kinesiskägda MTR kör t.ex. mellan Göteborg – Stockholm. Det kinesiskägda bolaget kör också t.ex. tunnelbanan i Stockholm. Det finns också t.ex. bolaget Snälltåget som med utgångspunkt från Malmö kör tåg till Stockholm, upp till Norrland och även ut i Europa.

Samma sak är det med godstrafiken. Det från gamla hederliga SJ avknoppade Green Cargo är ett av bolagen. Men det finns en uppsjö av svenska bolag som kör godståg. Och utländska godstågsbolag. Tidigare nämnda tyska DB kör t.ex. godståg i Sverige.

Kort sagt, järnvägstrafiken i Sverige är en av världens mest avreglerade och privatiserade järnvägsmarknad. Alla dessa bolag får sedan alltså söka och få beviljat rätt att köra tåg. Man tilldelas tider i en tidtabell av Trafikverket som man sedan får betala för att köra tågen på spåren.

Trafikverket i sin tur ansvarar för spåren osv så att det fungerar. Man ansvarar för vilka investeringar som ska göras, vilka utbyggnader som ska göras och så vidare. Men, man gör inte jobbet själva. Nä, här gäller samma sak. Det svenska järnvägsunderhållet tillhör världens mest avreglerade, privatiserade och konkurrensutsatta system. Olika företag får alltså lämna anbud på olika bansträckningar osv. Här runt Åstorp var det t.ex. tidigare Infranord som stod för underhåll osv. Vid senaste upphandlingen vann istället företaget Strukton upphandlingen. Så nu är det dom som ska sköta underhåll osv. Dom har faktiskt skaffat ett flashigt kontor på ett industriområde här i Åstorp. Vid nästa upphandling kan det bli ett tredje företag som får ansvaret.

Avreglerad järnväg

Eftersom det gäller att vinna kontrakt så gäller det att lämna in ett så lågt anbud som möjligt. Och då gäller det att spara pengar så att det ändå går ihop och ger vinst. Något som kanske går ut över kvaliteten på arbetet? Facket SEKO har i sin rapport ”Privatiserat järnvägsunderhåll” t.ex. räknat ut att antalet järnvägstekniker i Sverige nästan har halverats mellan 1998-2020. Från 7.257 till cirka 3.800. Under den tiden har järnvägstrafiken ökat!

Sverige är ett av världens mest avreglerade, privatiserade och upphandlingsfixerade länder. ALLT ska avregleras, upphandlas och privatiseras. När det gäller järnvägsunderhållet så har många länder som en gång privatiserat järnvägsunderhållet senare tagit tillbaka det i statlig regi igen. Det fungerade helt enkelt inte bättre till ett lägre pris. Det fungerade sämre till ett högre pris! Exempel på detta är allt från Norge till Nya Zeeland via Storbritannien. Ett av de länder där tågen verkligen håller tiderna utan stora problem är Schweiz. Där ansvarar det bolag som kör tågen också för underhållet av de spår som deras tåg ska köra på. Kanske något att tänka på för Sverige?

Nu ska vi inte skylla alla förseningar på bristande underhåll, besparingar och liknande heller. Det är vi vanliga människor som förorsakar förseningar. Jag åker ju tåg regelbundet. Min hustru åker varje dag. Min ena son åker några dagar i veckan. Min dotter åker lite då och då. Alltså följer jag med hur tågen håller tidtabell osv. En mycket vanlig anledning till förseningar är vad som kallas ”obehöriga i spåret”. Det handlar alltså om att människor genar över spåren, står beredda att begå självmord genom att hoppa fram framför ett tåg eller av andra anledningar befinner sig där dom inte ska befinna sig. Som lokförare måste du tyvärr vara beredd på att någon hoppar ut framför tåget för att begå självmord. Alltså stoppas all trafik så fort det kommer en rapport om att man sett någon på fel plats. Sedan släpps inte trafiken på igen förrän man är säker på att där inte finns någon. Alla ni som genar över spåren förorsakar alltså många ilskna kommentarer när man kommer för sent till jobbet eller skolan pga stopp i trafiken.

Att säga ”Jävla SJ” är i allmänhet inte rätt. Det är inte ofta som det är SJ:s fel om ett tåg är försenat. Inte ens om det är ett SJ-tåg!

Vi kan börja med att kräva att man återförstatligar järnvägsunderhållet så att kvaliteten blir viktigare än besparingar och vinst!

Läs:
Nu behöver vi en fungerande järnväg. – Dagens ETC debatt
Vi måste få stopp på kapitalförstöring av svensk järnväg. – Dagens ETC debatt
Vi måste vara framtiden på spåren. – Dagens Industri debatt

1 kommentar

Under Järnvägar

Bilismlobbyn

En av bilkramarnas ledande företrädare, Robert Collin i Aftonbladet, går i sin kolumn i dag till storms mot en investering i höghastighetsjärnvägar. Tyvärr verkar han ha läst på dåligt. Jag tror att Robert Collin ska hålla sig till att skriva om bilismens landvinningar.

– ”Hellre upprustade stambanor än supertåg” har Robert Collin satt som rubrik på sin kolumn i dagens tidning. Själv tycker jag att Robert Collin ska hålla sig till att lobba för lägre bensinpriser, mer motorvägar och avskaffade hastighetskameror. För skriva om järnvägar verkar han inte ha tillräckligt stora kunskaper för att göra.

Robert Collin tycker att byggandet av nya snabbtågslinjer Stockholm – Jönköping – Göteborg / Malmö blir alldeles för dyrt. Så är det med alla framtidsinvesteringar. Dom som vill hålla fast vid det gamla tycker att det blir för dyrt. Robert Collin hävdar i sin kolumn bland annat att det är tågmöten på enkelspåriga stambanor som är så dåligt underhållna att hastigheten är nedsatt som gör att de snabbtåg som idag går Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö går saktare än vad dom gjorde för ett antal år sedan. Om Robert Collin kollat in fakta innan han skrev så skulle han fått veta att dessa stambanor är dubbelspåriga. Och många andra också. Att det inte går fortare beror på att det är så trångt på spåren av tåg som kör i olika hastigheter att det inte går att köra så fort som man egentligen skulle kunna. Det finns helt enkelt inte plats på de dubbelspåriga stambanorna för alla snabbtåg, regionala tåg och godståg.

Olika tåg

Att bygga helt nya stambanor för snabbare tåg skulle samtidigt göra plats på de befintliga spåren för de tåg som behöver köra där. Det handlar alltså inte bara om att kunna köra snabbare, det handlar om att bygga helt nya linjer så att alla tågen får plats. Jag tror faktiskt som jag sade att Robert Collin ska hålla sig till att skriva om för höga bensinpriser, hastighetskameror som inte fungerar och nya motorvägar. Så slipper jag läsa honom!

Det är dags att skriva under beslutet om nya stambanor för snabbare tåg. Det kostar pengar, men det gör alla investeringar. Och bygger vi nya stambanor så sparar vi in investeringar i nya startbanor på Arlanda, nya utbyggda motorvägar osv. Sätt fart! Passa på att ta upp lån nu när vi kan låna i princip gratis. Investeringar i stambanor är just det – investeringar. Det är inte en kostnad som ska få plats i en budget. Det är en investering där möjligen amorteringen ska få plats i en budget. Några räntor lär det knappast bli med dagens ränteläge.

Läs lite här:
Bygg snabbspår och sluta dumsnåla.
Snabbtåg kör allt långsammare i Sverige.
Collin: Fartkamerorna är en gigantisk bluff.
Collin: När bildas Bensinupprorspartiet?
Fast den här krönikan från Robert Collin hittar jag inte på nätet!

Lämna en kommentar

Under Snabbtåg

Låt någon annan betala

Resenärer runt om i landet har under sommarhettan haft en hel del problem. Det har varit allt ifrån försenade tåg till inställda flygningar. SAS har tvingats ställa in massvis med flygningar. Man har helt enkelt inte personal till flygningarna. I morgon tvingas Ryanair ställa in ett 20-tal flygningar från Sverige eftersom personalen strejkar i protest mot försämrade villkor, vägran från Ryanair att teckna kollektivavtal, vägran att teckna försäkringar osv som finns på en normal arbetsplats. Även i många andra länder genomför Ryanairs personal strejker i protest mot bolagets anställningsvillkor med resultatet inställda flygningar. Billigt flyg kostar! I går läste jag om paret som skulle flyga till Grekland. Pga teknikproblem på flygplatsen tvingades man landa i Turkiet. Eftersom man inte hade pass utan bara ID för resa inom EU blev man varken insläppt eller utsläppt på flygplatsen i Turkiet. Vi läser om flygresenärer som pga inställda flyg osv blivit flera dagar försenade och tvingats övernatta på sofforna på flygplatsen.

Moderaterna skräpar ner

Även om flyget har sämre förseningsstatistik än järnvägen så har många tågresenärers tålamod frestats på rejält under sommarhettan där de tekniska problemen har avlöst varandra. Om de stackars stockholmarna varit värre drabbat än resenärer på andra håll i landet har jag däremot ingen aning om. Men som så mycket annat så är det först när problem drabbar stockholmare som det blir en större fråga. Jag ser nu att Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin i varje fall har föreslagit att Stockholms resenärer ska kompenseras för sommarens trafikstörningar. Huruvida de stackars stockholmarna varit värre drabbade än andra resenärer i Sverige har jag ingen aning om. Men, jag tvivlar. Hur som helst så ser jag att även moderaternas Trafiklandstingsråd Kristoffer Tamsons tycker att det är en bra idé. Bara det inte är skattebetalarna i Stockholm som står för fiolerna utan det ska skattebetalarna i resten av Sverige göra – tycker alltså moderaten Kristoffer Tamsons!

Om jag ska vara uppriktig så tvivlar jag starkt på att skattebetalarna runt om i Sverige, som också drabbats av stora problem, är så entusiastiska över att betala kompensation till just stockholmarna. Men vi får väl katalogisera det under den allmänna moderata filosofin att någon annan kan betala. Bara dom själva får nytta av det.

I en annan artikel hos SR läser jag att tågexperten Per Corshammar är kritisk mot underhållet av det svenska järnvägsnätet. Ett ämne som jag varit inne på flera gånger tidigare. Svenska politiker av alla färger har under årtionden varit mer intresserade av att bygga motorvägar och subventionera flygplatser än att underhålla och bygga ut det svenska järnvägsnätet. I dag lever järnvägen med ett stort eftersatt underhåll, samtidigt som järnvägsnätet inte är dimensionerat för den trafik som kör. Det är överfullt på spåren och det är nära en trafikinfarkt på många håll.

Järnväg

Skulden till det dåliga underhållet är dock inte bara bristande resurser utan också den avreglering, privatisering och det upphandlingsraseri som präglar svensk järnvägstrafik. Som Per Corshammar poängterar i sin kritik så hamnar bara 20% av de pengar som anslås för underhåll av spåren just på spåren. Snittet i Europa ligger på 50%. Det råder ett totalt upphandlingsvansinne inom järnvägen specifikt, men även rent allmänt i det svenska samhället. Pengar försvinner för att administrera upphandlingar, överklaganden och nya upphandlingar. Vi slösar bort pengar för att tillfredsställa privatiseringsfanatiker.

Sätt igång med ett seriöst underhåll! Låt någon ta ansvar för detta. Inte en myndighet som samtidigt ska ansvara för motorvägarna. Låt mig ta ett exempel. Jag åker regelbundet tåget mellan Åstorp-Helsingborg. En enkelspårig sträcka som vardagar trafikeras av Pågatåg varje halvtimme i båda riktningar förutom godstrafik. Både lokal sådan och fjärrtåg. Sedan sent i höstas eller tidigt på vintern är det problem på banan mellan Bjuv och Mörarp nere i en sänka. Troligtvis förorsakat av den våldsamt blöta hösten som skadat banvallen nere i en sänka. Den nuvarande extrema torkan har uppenbarligen förvärrat problemet. Under i stort sett hela året har det rått en tillfällig nedsättning av hastigheten på sträckan. Min gissning är att en reparation på platsen av Trafikverket lagts in i en 10-års plan där upphandling av entreprenör inleds 2020!

Förstatliga järnvägsunderhållet!

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Exit Höghastighetståg

Trafikverket har nu lagt fram sitt förslag till järnvägsinvesteringar för de kommande dryga 10 åren. Av detta kan vi förstå att tankarna på Höghastighetståg nu har begravts i Sverige. Det förslag som Trafikverket nu lagt fram innebär en rejäl satsning på att öka kapaciteten på järnvägarna från Stockholm och på en del andra sträckor. Men investeringarna har ett mycket långt tidsperspektiv. Samt att tankarna på höghastighetsbanor har begravts i någon byrålåda på Trafikverket. HD/SDS sätter som rubrik ”Tröghastighetståg tar inte Sverige till framtiden.” Trafikverkets förslag innebär att de nya banor som ska byggas bara ska få en maxhastighet på 250 km/tim, för att spara pengar. Det är en hastighet som vissa gamla sträckor redan i dag byggts för. Men Höghastighetsjärnvägar är det inte. Allt handlar om att spara pengar!

Järnvägsinvestering gjord

När dagens Stambanor byggdes en gång i tiden (dvs långt före mig) sågs detta av Staten som en viktig investering för framtiden. Svenska staten lånade upp pengar för att investera i stambanorna eftersom man såg det som just detta, en investering för framtiden. Lånen är sedan länge betalda. Dagens bygge av ”Höghastighetsbanor” för att förbättra förbindelserna mellan Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö ses uppenbarligen inte som en investering utan bara som en ren kostnad. Betalningen ska alltså ske omedelbart och inte ses som en investering för framtiden. Det får ta den tid det tar, lite byggen här, lite byggen där och kanske klart om 25 år eller så.

Järnvägsinvestering behövs

Att investera i ett realistiskt alternativ till miljöboven flyget ses uppenbarligen inte av politikerna och byråkraterna på Trafikverket som ett önskvärt alternativ. Kanske är det så att gubbarna (och gummorna) längst upp i toppen helst vill fortsätta flyga och slippa trängas med oss andra. På något annat sätt kan vi inte se att viljan att investera i ett rejält alternativ saknas. Istället vill man fortsätta hålla flyget vid liv. Dagens inrikesflyg är kraftigt subventionerat av oss skattebetalare. Dvs flygbiljetterna som företagsledarna, byråkraterna och dom andra köper betalas till en stor del av alla oss andra skattebetalare i form av skattepengar till flygplatserna och i form av försämrad miljö till våra efterlevande. Istället hålls alltså flygplatser runt om i landet vid liv med skattepengar. Flygplatser som helt enkelt inte behövs i tillräcklig omfattning för att kunna bära sina kostnader. Dom här flygplatserna finns runt om i landet. Det rör sig om upp mot flera miljarder kronor varje år som vi skattebetalare via kommunalskatten betalar för att hålla flygplatser vid liv runt om i landet för att näringsliv och andra byråkrater snabbt ska kunna flyga till Stockholm. Det handlar om städer som Norrköping, Linköping, Västerås, Örebro, Kristianstad, Ängelholm/Helsingborg osv osv. Pengar som klubbas i kommunernas budgetbeslut varje år utan några större diskussioner. Däremot rivs hela världen upp när det föreslås en ytterst modest flygskatt. En skatt där beloppet bara är en bråkdel av vad de direkta skattesubventionerna av flygbiljetten redan kostar. Samtidigt som alltså flyget genom att vara skattebefriat dessutom skattesubventioneras ytterligare.

Men, en utbyggnad av järnvägen ska uppenbarligen ses som en kostnad, inte som en investering. Våra politiker och byråkrater borde skämmas öronen av sig.

1 kommentar

Under Järnvägsinvesteringar

Besök i upphandlingsträsket

Ett par ”skandaler” i dagarna får mig att fundera en del på det upphandlingsraseri som styr offentlig verksamhet. Allt ska upphandlas genom anbudsförfarande. Ofta så överdrivet att skattebetalare och medborgare drabbas illa. Ofta kan det vara nödvändigt med en upphandling med anbud för att säkerställa att allt går rätt till. Men ibland går det till överdrift på ett sätt som gör att allt till slut blir dyrare och sämre. Låt oss ta några exempel.

Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren fick sparken efter en mindre lyckad upphandling. När Transportstyrelsen 2015 upphandlade IT-driften vanns upphandlingen av IBM. Inget konstigt med det. Det var bara det att det visade sig att IBM i sin tur ”utlokaliserade” delar av IT-driften till lägstbjudande som visade sig ibland kunna finnas i Östeuropa (lägre löner ni vet…). Det innebar att den ”onda fienden” kunde riskera få tillgång till Transportstyrelsens datorer som innehåller uppgifter som SÄPO m.fl. ansåg vara mindre lämpliga att den ”onde fi” fick kännedom om. Maria Ågren fick sparken som GD och ansvarig minister har visst anmälts till KU för att oppositionen inte informerats tillräckligt snabbt om den snart kommande ryska invasionen som ju kunde befaras när nu Kreml kunde få kännedom om hur många ton olika broar kan bära osv. Om uppgifterna även kunde finnas tillgängliga i Pentagon har ingen större betydelse. Naturligtvis är det så att upphandlingen brustit i säkerhet. Men det stora bekymrat är att ALLT måste upphandlas till lägstbjudande. Då kan det gå så här…

Det luktar tydligen värre än vanligt i vår Kungliga Huvudstad. En stor del av sophämtarna strejkar i protest mot att arbetsgivaren vill sänka lönen och öka jobbet. Bolaget som vunnit upphandlingen av sophämtningen i större delen av Stockholm (Reno Norden) står på konkursen brant. Alltså måste man spara in slantar så att det hela går ihop. Anbudet är lämnat (kanske en liten miss i Excel-arken så att kostnaden beräknades fel?) så det är bara att anpassa kostnaderna. Alltså måste personalen jobba mer för mindre pengar. Annars går firman i putten. Fast debatten har inte kommit att handla så mycket om upphandlingsraseriet utan istället om sophämtarnas löner. Dom ska väl inte klaga skriver tidningarna. Dom tjänar ju mer än personalen inom vården som ju är kvinnodominerad. Fast jag har inte sett någon journalist eller ledarskribent jämföra med sin egen lön…

Och när vi nu ändå är och hälsar på uppe i Stockholm så ser jag att ungefär hälften av den personal som jobbar med städningen i Stockholms tunnelbana och pendeltåg riskerar att få sparken. Inte för att det är mindre att städa utan för att det företag som vunnit upphandlingen räknat fel i sitt anbud. Ersättningen från SL räcker inte till personalens löner så då får man ju anpassa lönekostnaden. Alltså riskerar hälften av personalen få sparken. Hur den halva som är kvar ska lyckas städa har än så länge inte förklarats. Men upphandlingen är ju gjord…

Broras i Ludvika

Låt oss fortsätta med den spårbundna trafiken. För några dagar sedan rasade ett brobygge över järnvägen i Ludvika. Trafikverket har i uppdrag att bygga en bro över järnvägen i Ludvika. Upphandlingen (nu kan ni det där ordet) vanns av Skanska. Fast det är tydligen inte Skanska som bygger. Lite längre ner i entreprenörsleden hittar vi tydligen slutligen ett polskt bolag som utför arbetet. Dom har ju lägre löner så man kunde från Skanska lämna ett lägre anbud i upphandlingen. Nu gick det som det gick, när betongen hälldes på rasade hela konstruktionen och 12 personer som befann sig på bygget skadades, några allvarligt. Men upphandlingen var gjord i några led…

Varför inte hålla oss till järnvägarna ett tag till. Kritiken mot försenade tåg är ju just nu intensiv. Egentligen inte för att förseningarna i allmänhet är katastrofala (flygets förseningar är mycket värre). Men det hjälper ju inte den som blir stående på stationen och inte kan ta sig till jobbet eller hem och som tycker att inget händer och ingen information lämnas. Att det dröjer med reparationer och besked beror på mycket. Mycket mer trafik än förr, centralisering av underhåll och effekter av upphandlingar (där var ordet igen). I dag är det ju så att underhåll och reparationer är upphandlat. Den som ska reparera kan befinna sig långt bort och måste resa för att kunna reparera. Förr i tiden fanns det folk utplacerade överallt. I dag är allt upphandlat från lägstbjudande. Det innebär att det är olika företag som ska sköta olika saker. Det kan mycket väl finnas personal på närmare håll, men inte hos det företag som ska reparera just det som gått sönder. Svenskt järnvägsunderhåll är upphandlat värre än i de flesta andra länder. Upphandling löser inte bara problem, det skapar problem också…

Om vi återvänder till Stockholm så har ni kanske hört talas om Nya Karolinska Sjukhuset och upphandlingen av det bygget. Jag behöver nog inte säga mer…

Till slut ett lite mer närliggande exempel. Jag jobbar ju på en statlig myndighet på min hemort Åstorp. Statliga myndigheter är skyldiga att upphandla i princip allt. Inköp av allra minsta lilla gem ska vara upphandlat. Effekten är mycket ofta att man ”tvingas” köpa mindre lämpliga varor i mycket större förpackningar och till ett högre pris än att helt enkelt bara uppsöka närmaste butik för att köpa det som behövs. Upphandling har gjorts och måste följas. Upphandlingen kan spara pengar, men allt för ofta kostar det snarare pengar. Som en stor statlig myndighet drabbas också ofta mindre lokala och regionala företag som inte har möjlighet att lämna anbud utan en central upphandling görs där bara stora koncerner har en chans. Lokalt och regionalt näringsliv och småföretagare slås ut…

Åstorp - Söderåsstaden

Låt mig hålla mig till min arbetsplats. Varje dag serveras det mat till de boende. Kanske 50 portioner lunch och middag. Det finns ett kök här i Åstorp (ett par kilometers transport bort). Men, dom får inte ens lov att lämna anbud vid upphandlingen. Det är nämligen kommunens eget centralkök som levererar mat till skolor, boenden osv. Men det är ju en kommunal verksamhet och dom får inte lov att konkurrera vid en offentlig upphandling. Vi fick mat därifrån under en kort period mellan olika upphandlingar men det var bara för att rädda matleveranserna mellan de olika avtalen. Ingen kritik mot maten då. Nu körs istället matleveranser två gånger om dagen från Malmö (80 km enkel resa, dvs fyra turer per dag). Dom vann ju upphandlingen. Ingen kritik mot maten här heller. Men 2 km biltransport eller 80 km biltransport fyra gånger varje dag är skillnad. Det blir inte billigare heller. Men upphandlingsreglementet styr…

Lämna en kommentar

Under Upphandling

Sätt igång

Det svenska järnvägsnätet har under en lång tid misskötts av våra politiker. Dom har under årtionden levt i villfarelsen att ”bilen” ska lösa alla problem. Järnvägen har spelat ut sin roll. Som en följd har mängder av järnvägslinjer lagts ner. Järnvägslinjer har rivits upp. De järnvägslinjer som finns kvar har misskötts. Skulden till detta ligger inte på någon speciell. ALLA regeringar, röda som blå och däremellan, har varit mer eller mindre lika usla. Man har helt enkelt inte velat satsa pengar och har inte trott på järnvägens framtid. Samtidigt har hela det svenska järnvägssystemet avreglerats in absurdum. Den svenska järnvägen tillhör den mest avreglerade i hela världen. Även driften och skötseln av järnvägen är avreglerad och utlämnad till lägstbjudande. Samtidigt som underhåll och skötsel missköts så går det trots allt många fler tåg än någonsin på de spår som återstår. Trafiken är mycket mer intensiv på spåren än vad spåren är byggda för. Resultatet ser vi trafikstörningar och förseningar. Allra minsta fel får stora konsekvenser. Medan de som ska lösa problemen är centraliserade och utlagda till lägstbjudande.

Järnvägsspår

Det är alltså dags att sätta fart. Inte bara att prata om att investera. Utan om att verkligen investera. Det finns många nedlagda järnvägslinjer där ansvariga i dag ångrar bittert att man en gång lade ner och rev upp och trodde att bilen skulle lösa alla transportproblem. Men, även de linjer som återstår räcker inte satsningarna på. Låt mig ta ett par lokala exempel. Det som i dag kallas Söderåsbanan skulle få Pågatågstrafik Åstorp – Malmö. Det är många år sedan beslutet fattades. Upprustning för att klara ökad trafik (i dag går bara godstrafik) och järnvägsstationer ska renoveras och byggas. Men det dröjer och det dröjer. Enligt de ursprungliga planerna skulle trafiken varit igång för några år sedan. Sedan sades det 2017, alltså i år. Sedan sade man 2019. I dag verkar det inte heller hålla. Pengarna och resurserna räcker inte till för de jobb som ska göras. För många år sedan lades den s.k. Skåne-Smålands järnväg ner och spåren revs upp. I dag pratar man om att bygga nytt, vilket är mycket dyrare än om banan funnits kvar. Här i Nordvästskåne finns ett par av Sveriges hårdast belastade enkelspåriga linjer. Händer det något med upprustning till dubbelspår? Nä, inget händer. Läget är på samma sätt i hela landet. De mindre linjer som finns förfaller pga bristande underhåll. Samtidigt som underhåll och utbyggnad av de hårdast belastade linjerna inte räcker till. Det är helt enkelt dags för politiker att sluta prata och göra allvar. Fungerar inte allmänna kommunikationer fungerar inte samhället!

Svenska tåg

I Dagens Industri argumenterar i dag äntligen PM Nilsson för att vi ska sätta fart med att bygga de nya höghastighetsbanorna Stockholm – Göteborg / Malmö. PM Nilsson tycker att det helt enkelt är dags att passa på nu och låna upp pengar till investeringen och sätta igång med bygget så snabbt som möjligt. Staten kan i dag låna pengar till den här typen av investeringar till mycket låga kostnader. Det handlar om en investering på ”100 år”. Det är helt enkelt bara att sätta fart. De stambanor vi har i dag byggdes för upplånade pengar en gång i tiden. Det är en investering ingen ångrar i dag. Nya höghastighetsbanor behövs inte bara för att vi behöver höghastighetsbanor. Det behövs också för att öka kapaciteten på järnvägsnätet. De stambanor som i dag är överbelastade får bättre kapacitet när nya banor byggs. De nya höghastighetsbanorna skapar möjlighet till nya regionala förbindelser på sträckor som i dag saknar den typen av förbindelser.

Det är helt enkelt bara att sätta fart! Det är en investering som lönar sig. Både samhällsekonomiskt, miljömässigt och rent företagsekonomiskt. Sluta hatta! Sätt igång!

Vad väntar ni på?

3 kommentarer

Under Järnvägar

Jag älskar tuff-tuff tåg

Skånska järnvägarSom uppvuxen i järnvägssläkt så har jag alltid haft ett gott öga åt kollektivtrafiken i allmänhet och järnvägen i synnerhet. Min pappa var järnvägare, min farfar var järnvägare, min farfars far var järnvägare. Min morfar var järnvägare. Och det finns fler järnvägare i släkten, bland annat är en av mina kusiner i dag lokförare. Alltså har jag ett stort intresse för situationen för den svenska järnvägen. Det finns många järnvägsnedläggningar en gång i tiden som, sett ur dagens perspektiv, var vansinniga och som man nog ångrar bittert. Den här kartan visar alla järnvägarna i Skåne. Det mesta är borta, och det ångrar nog många. Den satsning på underhåll och utbyggnad av dagens återstående järnvägar som görs i dag är skandalöst snål. De pengar som anslås för upprustning och kontinuerligt underhåll räcker helt enkelt inte till.

I dag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet om Citybanan, en satsning på dryga 20 miljarder i Stockholm, som snart är färdig. En satsning som är helt nödvändig. En satsning som Högeralliansen till råga på allt ett tag ville stoppa. En satsning dom INTE ville stoppa utan kämpade med näbbar och klor för att få genomföra är Förbifart Stockholm. För dryga 30 miljarder får stockholmarna några mil ny motorväg i Stockholm. Till detta kan vi lägga utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm för dryga 25 miljarder. I vår kungliga huvudstad har det alltså satsats närmare 80 miljarder kronor på dessa tre projekt under några år. Med tanke på dom kostnaderna kan man undra om de 200-250 miljarder som Höghastighetsbanorna Stockholm – Malmö / Göteborg ska kosta kanske inte är så hemskt mycket. Det är mindre än 10 gånger så mycket som några mils motorväg i Stockholm. Ibland finns det verkligen anledning att fundera över prioriteringar.

Själv är jag dock inte 100% övertygad om ifall just bygget av en helt ny höghastighetsbana är den rätta prioriteringen. Risken är att pengarna sedan inte räcker till för den upprustning och utbyggnad av befintliga banor som krävs. Här i Nordvästskåne märker vi tydligt hur pengarna inte räcker till. Delar av Västkustbanan mellan Malmö – Göteborg är fortfarande enkelspårig, mellan Helsingborg – Ängelholm. En svår flaskhals. Linjen Helsingborg – Hässleholm som passerar mitt Åstorp är bara enkelspårig. En av landets hårdast belastade enkelspåriga järnvägar. Under vardagar går det Pågatåg var 30:e minut i båda riktningarna. Trafik som ska samsas med godstågen. Minsta försening sprider sig eftersom möten inte kan ske där dom är inplanerade. Under de senaste helgerna har det varit extra bökigt eftersom Fjärrtågen Malmö-Stockholm dessutom skulle få plats pga underhåll mellan Malmö – Hässleholm. Söderåsbanan (inklusive Lommabanan) Malmö – Åstorp skulle i dag enligt de ursprungliga planerna varit igång med Pågatågstrafik. Sedan blev det 2017. Sedan blev det 2020. Som jag förstått det är det nu skjutit på ytterligare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar. Man snålar. Högeralliansen var värst, men dagens S + Mp vågar inte heller satsa pengar som inte finns pga tidigare genomförda stora skattesänkningar.

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Goda nyheter

TågPå ännu ett område är vi till min glädje på väg att ansluta oss till resten av världen. Jag hörde på SVT att Staten nu ska ta över kontrollen över järnvägsunderhållet. DET är verkligen på tiden. Experimentet med ett privatiserat järnvägsunderhåll håller på att sluta med förskräckelse. Hela det svenska järnvägssystemet är mer privatiserat än vad som gäller i stort sett hela resten av världen. Det är dags att sluta med upphandling och privatisering och låta kontrollen över järnvägsunderhållet övergå till Staten. Ett stort tack till infrastrukturminister Anna Johansson som gått ut med löftet. Du är min idol!

Lämna en kommentar

Under Järnvägar

Låt statliga företag syssla med det dom ska

Skandalen med Vattenfalls vidlyftiga affärer ute i Europa visar med önskvärd tydlighet att statliga företag ska syssla med det dom ska, inte försöka efterlikna kommersiella företag. Ansvaret för Vattenfalls skandalösa affärer har många regeringar. Maud Olofssons ansvar för köpet av holländska Nuon som kostade Vattenfall (dvs vi skattebetalare) mer än 50 miljarder kronor känner vi alla till. Att Maud Olofsson vägrade komma till Konstitutionsutskottet och svara på varför man valde att köpa upp kan vi begripa. Nu står det klart att Vattenfall kommer att förlora nästan lika mycket på köpen av tysk kolenergi.

Vattenfall

Grunden bakom dessa skandalaffärer är den nyliberala ideologi som präglat inte bara Högeralliansregeringar utan även till viss del Socialdemokratiska politiker. Statliga Vattenfall har till uppgift att trygga den svenska energitillgången. Inget annat borde det vara. Bolaget ska inte ge sig ut och växa och efterbilda kommersiella företag. Man har en uppgift – trygga energitillförseln. Låt Vattenfall göra just det och inget annat. Då finns det mycket starka skäl att låta Vattenfall förbli ett statligt och framgångsrikt företag.

Samma sak är det med gamla hederliga Postverket som i nyliberal anda förvandlats till ett kommersiellt företag utan något övergripande ansvar för postservice utan istället ansvar för den egna kommersiella verksamheten. Vi kan ju inte direkt påstå att servicen blivit bättre av detta – tvärtom. Men samtidigt lägger vi alltid skulden på Posten (numera Postnord) när det inte alls är säkert att det är deras fel. Det kommersiella företaget Bring Citymail har plockat russin i kakan och delar ut en del av vår post i brevlådorna. På morgonen kommer tidningsutbäringen med tidningen, och lite annat också ibland. Sedan finns det hos oss även kommersiell reklamutdelning som lägger papper i brevlådan. Men så fort något hamnat fel är det ”Postens” fel. Men det kanske inte alls var ”Posten”? Däremot kan det inte vara rationellt med dessa konkurrenter. Låt Posten vara ett statligt företag där en fungerande postservice är det övergripande målet. Inte att tjäna slantar.

Exemplen där den nyliberala andan förstört servicen och kvaliteten är många. Ta Underhållet av järnvägen. En gång i tiden ansvarade SJ för detta. Dom visste att om dom inte skötte underhållet kom deras egna tåg inte fram. Sedan delades detta upp på SJ för persontåg, Green Cargo för godståg och en massa andra som körde tåg och Banverket som skulle sköta underhållet av spåren. Det blev sedan Trafikverket med ansvar för vägar och annat också. Och så köper man upp själva jobbet från lägstbjudande. Men på vägen till dom som ska köra tågen försvinner ansvaret för att spåren fungerar i jakten på att istället spara en slant och tjäna en slant till aktieägarna. Nyliberalism i sin prydnad!

Lämna en kommentar

Under Statliga företag