Tag Archives: Jimmie Åkesson

Dessa sverigedumokrater

Kärlek

I går avslutade jag mina tankar om Sverigedumokraterna med: – ”Det är ett rasistiskt missnöjesparti som samlat på sig en mängd misslyckade politiska vrak utan någon annan gemensam nämnare än just rasism, missnöje och allmän inkonsekvens samt total inkompetens.” Inte visste jag att det jag redan hade fått bevis för att jag hade mer rätt än vad jag trodde jag hade. Under gårdagens debatt på Sverigedumokraternas landsdagar tyckte uppenbarligen ett av de valda ombuden från Dalarna (Martin Strid heter han) att på en skala från 0 – 100 så hade vi människor på den ena sidan av skalan och muhammedaner, som han uttryckte det, på den andra sidan. I vilket annat seriöst parti som helst hade en person med den synen på människovärde direkt åkt ut med huvudet före. Men den Sverigedumokratiska reaktionen kom först när media började nysta i det. I andra partier hade åhörarnas reaktion blivit så hård att något hade hänt omedelbart. Nu utgår i varje fall även Jimmie Åkesson ifrån att mannen blir utesluten. Verkligheten är den att mannen redan tidigare visat vilken människosyn han har. Trots detta har han alltså från Dalarna utsetts till officiell representant för partiet. – ”Han har pratat med styrelsen om det här men det har varit så flummigt så det är ingen som i princip brytt sig om det” säger man i dag. Jo, men att utse ”flummaren” till representant säger faktiskt en hel del. Det ska alltså bli spännande att följa hur länge Jimmie Åkesson tycker att ett välbetalt arbete är värt all skit.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Sverigedumokraterna träffas

Den svenska populistiska extremhögern i form av Sverigedumokraterna har sitt uppstartsmöte inför valet. Man träffas tydligen i Norrköping. Sverigedumokraterna är ett parti i kris. Efter att först efter förra valet haft en ständigt uppåtgående trend i opinionen har man sedan under en lång tid stått mer eller mindre stilla. För att nu sedan Ulf Kristersson kuppat in sig som ledare för Moderaterna och drivit partiet till höger ha tappat stora grupper väljare. Upp till var fjärde SD-supporter har på kort tid lämnat partiet. Främst till Moderaterna. För alla de seriösa partierna skulle ett sådant ras på kort tid ha föranlett krisstämning. Både inom partiet och i mediarapporteringen av partiet. Partiledaren hade ifrågasatts och partiets politik hade debatterats av alla. Men nu gäller det Sverigedumokraterna. Ett parti som inte tas på allvar av media, som inte tas på allvar av de andra partierna, som inte tas på allvar av väljarna heller. Jimmie Åkesson sitter väl cementerad i toppen. Han kan fortsätta sitt välbetalda jobb lång tid framåt.

Rasism och populism

Verkligheten är nämligen den att Sverigedumokraterna är ett extremt toppstyrt parti. Detta samtidigt som det på nivåerna under ständigt pågår en våldsam maktkamp. I Expressen läste jag för någon dag sedan om maktkampen i SD:s Skånedistrikt som pågick för några år sedan. Eftersom vår egen sverigedumokrathöjdare från Åstorp var inblandad så läste jag det hela med lite större intresse. Faktum är att det var en av de få gånger jag hört en sverigedumokrat ta till rejäla kraftord (det är ganska vanligt) och faktiskt ha rätt. Om denna Tony Wiklander yttrar sig en ”konkurrent”: – ”Fan vad vidriga Wiklander och Eskilandersson är” säger han bland annat. – ”Nu har du lyckats med samma förödelse som du gjort i din tidigare politiska karriär” fortsätter han. Tony var: – ”En som vill fördärva, sabotera samt rasera hela det fina distrikt som vi byggde upp långt innan Din tid” och avslutar med: – ”Är det någon som ska lämna SD så är det Du Tony Wiklander! Tony, du är ingen Sverigedemokrat”!

Tony Wiklander

Vem är då denna Tony Wiklander? Jo, i dag sitter han i riksdagen för Sverigedumokraterna och kan väl anses vara partiets ålderman i riksdagsgruppen. Han kan nog aspirera på en topp plats på listan över svenskar med flest partibeteckningar på visitkortet. När jag började intressera mig för politik var Tony och jag medlemmar i samma socialdemokratiska förening här i Åstorp. En ganska kontroversiell politiker. Som min mamma berättade tyckte någon: – ”Kan vi utesluta den jäkeln”. Nu löstes detta av sig själv. I besvikelsen över att det socialdemokratiska partiet inte ställde upp för honom när han fick sparken från sitt kommunala chefsjobb lämnade han Socialdemokraterna och gick med i Vänsterpartiet. Samarbetet med resten av Vänstern fungerade väl inte så bra, så småningom drog han igång ett eget parti, Löntagarepartiet. Sedan har det varit Framstegspartiet, Skånes Väl, Kommunens Framtid, Kommunal Demokrati och som sagt Sverigedumokraterna. Jag kan ha missat något!

Det här är alltså en äkta sverigedumokrat. Är det någon som inte förstår varför jag har 0,2 förtroende för det här partiet? Det är ett rasistiskt missnöjesparti som samlat på sig en mängd misslyckade politiska vrak utan någon annan gemensam nämnare än just rasism, missnöje och allmän inkonsekvens samt total inkompetens.

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Undrar om dom skäms

Vad tror ni? Tror ni att Stefan Löfven känner sig stolt? – ”Stefan Löfven har en avsevärt bättre invandringspolitik än Annie Lööf” hävdar Jimmie Åkesson i en intervju i Dagens Nyheter. Det är nu snart dags för Sverigedumokraternas landsmöte också och Jimmie Åkesson tycker att han ju måste göra klart för Taxi-Uffe och Batong-Ebba att dom inte ska räkna med ett självklart stöd från Jimmie om han inte får något för det. Enligt intervjun hotar han med att SD mycket väl kan välja att rösta på en S-budget istället för en Moderat Högerallians-budget. Naturligtvis är det så att Jimmie retar sig på att Annie Lööf och Jan Björklund gjort klart att dom inte kan tänka sig att sätta sig i en regering som är beroende av rasisterna i SD.

Sverigedumokraterna

Ulf Kristerssons högergir inom Moderaterna har lockat tillbaka många SD-supportrar till Moderaterna. Sverigedumokraternas väljarstöd har rasat ganska rejält på kort tid. Hade något av de andra partierna förlorat så stor andel av sina väljare på så kort tid hade media varit fyllda med spekulationer. Det är dock uppenbart att media inte tar SD riktigt på allvar. Det är ju faktiskt ganska tyst om raset. Jimmie är dock fortsatt optimist och räknar med 20% i valet. Vi får hoppas att väljarna är intelligentare än så. Som jag sagt tidigare så tror jag faktiskt att Sverigedumokraternas sammanbrott har inletts. Det kommer att ta tid eftersom det inte blir fullständigt förrän Jimmie Åkesson slutar / kuppas ut. Och han kommer att sitta kvar vid de välbetalda grytorna så länge han kan.

Men, som sagt. Undrar om Stefan Löfven känner sig stolt över att Jimmie Åkesson tycker att hans invandringspolitik är bättre i Annie Lööfs. Han borde skämmas öronen av sig om Jimmie överhuvudtaget uppskattar den. SKÄMS!

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Spekulationer kan roa

Jag ser att Sverigedumokraternas Mattias Karlsson tycker att Ulf Kristersson är Oansvarig när han ”utesluter helt samtal, förhandlingar och kompromisser med SD”. – ”Kristersson räknar kallt med att vi i alla lägen kommer att stödja hans politik, det kommer vi naturligtvis inte att göra” påpekar Mattias Karlsson. Han är väl lite (eller mycket…) besviken och orolig över det faktum att Taxi-Uffes rejäla högergir med Moderaterna har lockat stora grupper sverigedumokrater till att återvända till fadershuset. Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson ser nu framför sig en ny tillvaro som ledare för ett parti som krymper. De väljarundersökningar som just nu väller in som flodvågor berättar alla i princip samma sak. Moderaterna ökar rejält, men tar främst sina nya supportrar från Sverigedumokraterna och Centern.

Spekulationerna om hur en ny regering ska bildas efter valet och vilka förutsättningar som ska gälla är lika många som partier i Riksdagen. Förmodligen ännu fler. Taxi-Uffes förutsättningar är tydligen att om de fyra partierna som formellt ingår i Högeralliansen är större tillsammans än vad Socialdemokraterna ensamma är så ska Ulf Kristersson få bli statsminister. Han har dock fortfarande inte lyckats berätta hur han ska få ihop den regeringen. Så länge de av de fyra partier som utgör det som kallas Högeralliansen inte har fått fler mandat i Riksdagen än vad de Rödgröna partierna har fått så sitter ju Ulf Kristersson högst upp på piedestalen bara så länge Jimmie Åkesson aktivt stöttar honom. Ett förhållande som Annie Lööf och Jan Björklund förklarat att dom inte ställer upp på.

Den nya Högeralliansen?

Är det så här den nya Högeralliansen ser ut?Vill Ulf Kristersson och Moderaterna bilda en majoritetsregering med stöd av de fem partierna till höger (dvs M + Sd + C + L + Kd) så ska han naturligtvis göra detta om han kan få alla fem partierna att stödja en sådan regering. Personligen tror jag dock inte att en sådan regering är ett realistiskt alternativ. M kanske ställer upp. Kd kanske ställer upp (om dom finns kvar). Sd ställer säkert upp bara dom får igenom sin politik. Men ställer C och L upp? Tvivlar verkligen starkt på detta.

Om den traditionella blockpolitiken (alltså utan Sd till något block) kvarstår så får vi nog snarast inrikta oss på att det block som blir störst försöker bilda regering. Det är alltså ungefär det förhållande som gäller i dag. Det är ett förhållande som kräver fingerfärdighet för att få igenom en politik.

Återstår vad jag länge trott som den troligaste utvecklingen. Dvs att vi efter valet har tre block. Ett högerblock med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor är på väg att föra in sina partier i ett sådant block till stor glädje för Jimmie Åkesson. Men, jag tror faktiskt att Centern och Liberalerna när dom tvingas att välja det minst dåliga alternativet väljer att skapa ett mittenblock tillsammans med Socialdemokraterna. Ett mål som Stefan Löfven ju inte direkt har gjort någon hemlighet av att det är vad han önskar. Ett sådant block har ju faktiskt viss möjlighet att få ihop en majoritetsregering.

En intressant fråga är vad som händer med Miljöpartiet? Kommer partiet att lyckas hålla sig över 4%-spärren? Kommer partiet efter valet att dra sig tillbaka och slicka såren eller kommer man att vilja fortsätta vid maktens grytor som en del av en Mittenregering tillsammans med S + C + L? Vänsterblocket består då av Vänsterpartiet, ett Feministiskt Initiativ som med största sannolikhet inte heller nu lyckas ta sig in i Riksdagen. Samt då eventuellt ett Miljöparti som slickar såren och försöker radikaliseras igen.

Avgörande för om ett Mittenblock kan få ihop en majoritet är ju hur det går för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, och vilken väg Miljöpartiet väljer. Hur som helst är det här en utveckling som glädjer Stefan Löfven.

Ett område där jag blir allt mer övertygad om är Sverigedumokraternas upplösning. Någon gång måste alla skandaler väl ändå bita på SD:s teflonhinna. Från de senaste dagarnas skandaler kan vi se att attacken mot f.d. sverigedumokraten Hanna Wighs bostad stod en f.d. förtroendevald för just Sverigedumokraterna för. I dag läser vi att två riksdagsledamöter från Sverigedumokraterna valt att mot Säpos inrådan åka till Syrien och låta sig bli en del av Assad-regimens propaganda. En av de två är Martin Kinnunen, en av de många SD-representanter som finns med i brottsregistret. Han dömdes för några år sedan för grova skattebrott, förskingring och andra ekonomiska brott för sina affärer i de av SD ägda bolagen Samtid & Framtid AB och Blåsippan AB.

Sverigedumokraterna

Jag tror att den vändning i opinionen som Sverigedumokraterna nu drabbats av kommer att sätta igång en inre upplösning. Det är kul när det går uppåt. Men, när det vänder ner, då är det inte alls kul. Jimmie Åkesson kommer att klamra sig fast vid de välbetalda köttgrytorna så länge som möjligt. Men allt ha ett slut!

Lämna en kommentar

Filed under Moderaterna

Det ser ju ganska bra ut?

För några dagar sedan gladdes jag åt att Sverigedumokraterna tappade i opinionen i Aftonbladets mätning av väljaropinionen som görs av Inizio. I dag är det istället dags för Svenska Dagbladet att presentera sin undersökning som görs av Sifo. Även denna undersökning styrker att Sverigedumokraterna nu börjat tappa rejält i opinionen. Om det beror på att supportrarna börjar inse att partiet inte är seriöst eller om det bara handlar om att man istället vänder sig till Moderaterna när Taxi-Uffe i sin politik gör en rejäl högergir, det vet vi inte. Troligtvis är det en kombination av båda.

Socialdemokraterna har i undersökningen också en mindre ökning till 30,5% (+0,8). Moderaterna har återtagit posten som näst störst och får 18,6% (+1,4) medan Sverigedumokraterna alltså rasar rejält till 15% (-2,8). Detta är de sämsta siffrorna för Jimmie Åkesson sedan maj 2015. Även Centern ökar så smått till 12,3% (+0,4). Vänsterpartiet har en lite större ökning till 8,3% (+0,9). Av partierna kring 4%-spärren är läget klart bäst för Liberalerna som ökar till 6,1% (+1,1) medan Miljöpartiet trillar under spärren till 3,8% (-0,7) och Kristdemokraterna som rasar ner ännu längre under spärren till 2,9% (-0,8).

Enligt den här undersökningen leder de tre Rödgröna partierna med 42,6% mot de fyra Högerallianspartiernas 39,9%. En beräkning av mandatfördelningen i Riksdagen ger S+V 149 mandat mot M+C+L som får 142 mandat. En Högeralliansregering behöver alltså aktivt stöd från Sverigedumokraterna för att existera medan en Socialdemokratiskt ledd regering innebär att en enig Högerallians + Sverigedumokraterna går samman för att man inte ska kunna få igenom sin politik.

Fortsätter det så här kan det ju se riktigt bra ut till valet.

Vänster för framtiden

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Goda och dåliga nyheter

Som siffernörd så läser jag naturligtvis alla väljarundersökningar med stort intresse. Det är alltid spännande att försöka utläsa trender och dra förhastade slutsatser av små förändringar som ligger inom felmarginalen. Men, det kan ju vara rätt…

Sverige

Aftonbladet låter Inizio göra en månatlig undersökning av svenskarnas partisympatier. Alla tidningar med självaktning måste ju ha sin egen undersökning. I dag kan vi läsa Inizios oktobermätning, och denna innehåller ju en del spännande siffror. Det finns två rejäla vinnare sedan förra månaden. Taxi-Uffe har gett Moderaterna ett uppsving med +2,2 medan Socialdemokraterna också går upp med +1,3. Vänsterpartiets och Liberalernas +0,1 är väl däremot inte så mycket att orda om. Om det finns vinnare, så finns det helt självklart också förlorare. Den stora förloraren är Sverigedumokraterna som tappar -2,0. I viss mån kanske också Centern som tappar -0,8. Miljöpartiets och Kristdemokraternas -0,3 är nog inte heller så mycket att orda om.

Av det här kan vi alltså se att Moderaternas högergir och närmande till Sverigedumokraterna har gett utdelning. I varje fall så länge nyhetens behag lyser som en liten gloria över Ulf Kristersson. Däremot verkar inte Sverigedumokraternas totala eftergift till moderaternas högerekonomisk politik ha gett någon utdelning för Jimmie Åkesson. Istället har uppenbarligen stora grupper tidigare missnöjda moderater i främst Sverigedumokraterna men också Centern återvänt till fäderneslandet. Kan det vara så att en del f.d. sosseväljare som tycker att Sverigedumokraternas högermoderata ekonomiska politik blivit för uppenbar nu också börjat återvända till socialdemokratin?

Undersökningen visar att Socialdemokraterna nu är uppe i 30,1% och utan någon konkurrens som vanligt är störst. Däremot har nu Moderaterna återtagit andraplatsen med 18,7% medan Sverigedumokraterna nu tappar ner till 17,9%. Annie Lööf och Centern har långt kvar om man hoppas på att konkurrera med Moderaterna om ledartröjan inom borgerligheten med de 11,5% man får i undersökningen. Vänsterpartiet fortsätter att vara störst efter ledarkvartetten och får 6,6%. Inizio har lite udda siffror bland de tre mindre partierna. Dom har bara Kristdemokraterna på 4,4% ovanför 4%-spärren medan både Liberalerna på 3,7% och Miljöpartiet på 3,2% skulle åkt ur riksdagen.

Om man ska fortsätta prata om de gamla blocken så leder de Rödgröna med 39,9% över Högeralliansen med 38,3%. Om siffrorna blir realitet i ett val skulle alltså S+V bli större i Riksdagen än M+C+Kd om Mp och L åkte ut. Hur tillförlitlig en sådan prognos är får ni själva bestämma. Jag har i varje fall min gissning klar. Den går ut på att det sakta men säkert går uppåt för Socialdemokraterna. Att Moderaterna, i varje fall tillfälligt, hämtar tillbaka väljare från Sd och C. Att Sverigedumokraterna har haft sin höjdpunkt och gissningsvis nu börjar få allt mer motvind.

Förtroendet för partiledaren har en viss betydelse för ett partis popularitetssiffror. Man ska inte överdriva, men en förtroendeingivande partiledare kan lyfta ett parti medan en misslyckad tråkmåns kan sänka ett parti. Jag ser att Sveriges Radio gjort en undersökning av vårt förtroende för partiledarna. Enligt den här undersökningen så är det Stefan Löfven som inger mest förtroende med 35% som har stort eller ganska stort förtroende för honom. Han har passerat Annie Lööf som får 34% och är den som tappat mest. Jonas Sjöstedt och Jan Björklund får 23%, Jimmie Åkesson 22% och Ulf Kristersson ligger först på sjätte plats med 21%. Batong-Ebba Busch Thor ligger en bra bit efter med 16%. Sedan tror jag vi avstår att berätta om siffrorna för Miljöpartiets båda talespersoner eftersom det bara skulle göra Gustav Fridolin och Isabella Lövin ledsna. Om dom nu mot förmodan skulle läsa den här bloggen…

De gamla moderaterna

Att Taxi-Uffe med sina nytillsatta vänner i moderattoppen har gjort en rejäl högergir med den moderata skutan blir allt mer uppenbart. Det är helt klart att det är dags att sluta använda beteckningen Nya Moderaterna. Det är helt enkelt de gamla vanliga Moderaterna, pre-Fredrik, som nu håller på att utkristalliseras. Så förespråkar t.ex. de unga muffarna i en debattartikel i Dagens Industri rejält ökade inkomstklyftor. Att man försöker dölja målet genom att tala om att det ska löna sig att vara ambitiös är bara en skönmålning av målet att öka klyftorna. Det ska finnas en stor grupp lågavlönade tjänstefolk som finns tillgängliga för att passa upp de lyckosamma. Punkt!

Säg Nej till Sverigedumokraterna

En annan intressant fråga för framtiden, som jag funderat över tidigare, är den sverigedumokratiska framtiden. Skandalen med övergreppen mot Hanna Wigh fortsätter. Sedan hon lämnade SD har hennes bil förstörts och hon har fått en brandsläckare inslängd genom fönstret på bostaden. Tyvärr är det ju inget som förvånar att den sverigedumokratiska svansen inte kan uppföra sig. Maffiametoder kallar Hanna Wigh själv det hela för. Jag tror faktiskt att de Sverigedumokratiska framgångarna nu är över. Det som återstår är nedgången och interna stridigheter. Något som sedan på några år kan förstöra hela Jimmie Åkessons bygge. Mannen som gick med i Sverigedumokraterna när partiet fortfarande var öppet nazistiskt. Men som i dag förnekar allt sådant. Förhoppningsvis är det som hänt under senare tid en början på partiets ras i och med att supportrarna kanske börjar inse vad det är för företrädare dom valt att företräda dom. Jag tror att Jimmie Åkesson snart tappar intresset när kurvorna börjar peka nedåt istället för uppåt. När intern kritik kanske vågar yttra sig. Visserligen är han i dag en av Sveriges högst betalda politiker. Något som han nog inte vill bli av med. Men har suttit längre än de andra partiledarna. Jag tror att nu återstår bara ett allt mer minskat stöd för SD. Låt oss hoppas att jag har rätt.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökningar

Paniken sprider sig

Dom har det inte lätt bland de borgerliga valstrategerna. Hur dom än gör, hur dom än gnäller, hur dom än hotar med världens undergång och hur dom än hotar avsätta ministrar på löpande band så lossnar det inte i opinionen. Väljarna förstår helt enkelt inte riktigt vad dom sysslar med bland borgerliga högerallianspolitiker. Jag tänkte därför med utgångspunkt från den väljarundersökning som Svenska Dagbladet i dag publicerar och som görs av Sifo fundera lite över framtiden.

Moderaterna

Svenska Dagbladet försöker förtvivlat hitta något positivt i det hela och konstaterar i rubriken att ”Moderaterna starkt framåt i Stockholm”. Sedan nu Moderaterna i Stockholm under styrning från Ulf Kristersson lyckats avsätta Anna Kinberg Batra vädrar man väl en ljusning i tunneln uppe i Fjollträsk där många välbetalda moderatpolitiker riskerar bli arbetslösa efter valet. Så där ljus framtid tycker dock inte jag att det verkar vara. Sifo:s undersökning visar att de tre Rödgröna partierna ökar +1,1 till 41,6% medan de fyra borgerliga i Högeralliansen tappar -0,6 till 37,8%. Samtidigt tappar Sverigedumokraterna -1,0 till 17,8%. Det som hänt är alltså en svag ökning för de Rödgröna och en svag minskning för både de fyra borgerliga och SD. Inom borgerligheten har nog moderaterna återfått en liten skara missnöjda från sina borgerliga kollegor. Undersökningens båda största vinnare är Vänsterpartiet med 7,4% (+1,0) och Moderaterna med 17,2% (+1,0). Ökar gör också Miljöpartiet på 4,5% (+0,4) och Kristdemokraterna på 3,7% (+0,1). Dom ligger alltså kvar placerade under strecket. Den stora förloraren är Liberalerna som tappar till 5,0% (-1,2), Centern till 11,9% (-0,5) och Socialdemokraterna 29,7% (-0,3). I korthet kan man säga att ingen av förändringarna är särskilt statistisk säkerställd. Men, tendensen kan tydligt utläsas. Det går inte bra för Högeralliansen!

Vänstern

Stefan Löfven borde egentligen vara mer orolig än vad jag tror han är. Det här är extremt dåliga siffror för Socialdemokraterna. Ett val med de här siffrorna skulle visserligen med största sannolikhet sluta med någon form av regering med Socialdemokraterna i ledningen. Kanske är det så att man från de socialdemokratiska strategerna bara väntar på att Sverigedumokraterna en dag pyser ihop igen som i stort sett alla populistiska extremistpartier gör. När detta sker (frågan är NÄR det sker, inte OM det sker) räknar man väl med att en hel del gamla sosseväljare ska återvända till fadershuset. Men, som sagt, oron borde vara större. Vad innebär egentligen socialdemokratisk politik i dag? Jonas Sjöstedt å andra sidan kan nog se framtiden an med tillförsikt vad det gäller väljarstödet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är, tycker jag, den klart mest förtroendegivande partiledaren. Fast det är väl klart att jag är lite part i målet. Däremot finns det ju stor risk för att Vänsterpartiet efter valet och en ny regerings bildande helt förlorar det inflytande man i dag har. En Mittenregering vore bra för Vänsterpartiets möjligheter att ytterligare öka stödet. Men det hjälper ju inte om man samtidigt förlorar allt inflytande. Slutligen undrar jag hur det ska gå för Miljöpartiet? 4-procent strecket ligger alldeles för nära. Dagens Miljöpartiet har blivit alldeles för mycket ”makt” och alldeles för lite ”kamp”. Vad händer efter valet? Vad händer med Miljöpartiet om det bildas en S + C + L regering efter valet? Hoppar dom på tåget eller stannar utanför och slickar såren?

Den nya Högeralliansen?

Sedan har vi då krisbearbetningen inom den borgerliga Högeralliansen. Ett ganska vilset Moderaterna vet inte riktigt vad som ska göras. Ett problem för ett fortsatt Högerallianssamarbete är vilken väg Moderaterna väljer. Många tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts ”liberala arbetarparti med mänskligt ansikte” är på väg att slutligt slängas på sophögen. Allt fler uttalanden tyder på att det är betonghögern som är på väg att ta över partiet. Det pratas ganska mycket ”skit” om Fredrik Reinfeldts politik och samma gäller Anna Kinberg Batra. Moderaterna har en dålig vana att prata illa om sina gamla partiledare. Ju mer betonghögern tar över desto längre kommer Moderaterna från att få en chans att få bilda en ny regering. Jag tror att Moderaterna under Ulf Kristersson tar ett steg åt höger och det gör det ännu svårare för Annie Lööf och Jan Björklund att hålla fast vid Högeralliansen. Annie Lööf gläds nog åt att Centern ligger bra till i opinionen. Jag tror faktiskt att hon i hemlighet drömmer om att Centern ska växa förbi Moderaterna. Om Centern ska bilda regering med Moderaterna eller Socialdemokraterna struntar hon nog i. Bara man får vara med om att bilda en regering. Ute i kommunerna runt om i landet fungerar ett samarbete mellan Mittenpartierna och Socialdemokraterna på många håll alldeles utmärkt. Jan Björklund på sin sida drog nog en suck av lättnad när Birgitta Ohlsson häromdagen meddelade att hon drog sig ur partiledarstriden i Liberalerna och istället lämnar politiken. Men, Jan Björklund borde vara ytterst orolig över partiets opinionsläge. Partiet hamnar allt närmare att hotas av 4-procent spärren. Liberal skolpolitik har inte varit någon framgångssaga. Att slåss för ett införande av Euron lockar nog inte så många väljare. Vad ska du egentligen profilera dig på Jan? Jag har inget tips! Behövs Liberalerna? Det behövs nog en mer lockande partiledare trots allt. Det finns mängder med allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då har framgång och har den mest attraherande partiledaren. Slutligen får vi inte vara elaka och glömma bort Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Fast det är lätt att glömma dom! Just nu kämpar Batong-Ebba hårt för att placera Kristdemokraterna längst ut på den borgerliga ytterkanten. Kanske i ett försök att rädda partiets existens genom att locka betonghögerväljare från Moderaterna och kanske Sverigedumokraterna. Faktum är att jag tror att Ebba Busch Thor kommer att misslyckas. Mitt tips är att Kristdemokraterna hamnar utanför Riksdagen efter nästa val. Det kommer inte att finnas tillräckligt många stödröstare från dom andra borgerliga partierna som vill rädda dom än en gång. Dom behövs i de egna partierna. Det finns ju en risk för att om för många liberala stödröstare röstar på Kd så åker Liberalerna ut istället. Och C och M-väljare vill nog främst stötta sitt eget parti i kampen om att vara störst.

Sverigedumokraterna

Allra sist har vi då Sverigedumokraterna. Hur ogärna jag än vill nämna denna samling misslyckade individer så måste jag ju. Jimmie Åkesson drömmer nog om att partiet ska fortsätta växa och växa. Men, faktum är att jag tror att partiet har nått sin maxnivå strax under 20%. Resten av väljarna tycker så illa om partiets nazistiska rötter, rasistiska retorik och populistiska agenda att dom inte kan tänka sig att rösta på dom. Jämfört med förra valet kommer med största sannolikhet Sverigedumokraterna att växa även detta val. Men, sedan är det nog stopp. Då kommer frågan upp om hur länge Jimmie Åkesson tycker det är kul att hänga kvar när det inte går framåt längre. Han är redan den partiledare som suttit längst. Min gissning är att någon gång under nästa mandatperiod börjar partiets sönderfall. Partiet kommer helt enkelt att falla sönder genom inre konflikter. Hur illa jag än tycker om Jimmie Åkesson så kan jag inte annat än erkänna att han varit skicklig. Sverigedumokraterna är hur man än ser på det ett teflonparti. Partiet drabbas av den ena skandalen efter den andra. Partiets företrädare hittar på de ena dumheterna efter de andra. Men än så länge rinner skandalerna av partiet som sådant. Även om man tvingas utesluta medlemmar på löpande band, så fortsätter det att dyka upp skandaler där partiets företrädare är representerade. En dag, förr eller senare, kommer dessa skandaler slutgiltigt fastna på partiet. Någon gång kommer väljarna att inse att partiet företräds av en stor samling okunniga eller kriminella individer som inte förtjänar förtroende. Nästa års val blir en framgång (jämfört med förra valet). Men uppgången är slut. Den dag Jimmie Åkesson tröttnar på det hela (dvs när framgångarna uteblir) så tror jag att partiet faller ihop. Som alla andra populistiska extremistpartier alltid gör. Det är bra för den svenska politiken när det äntligen sker.

Min gissning sedan länge är att vi är på väg till att få tre politiska block efter valet – eller kanske till och med innan valet. Högerblocket (M + Kd + Sd), Mittenblocket (S + C + L) och ett Vänsterblock (V + Mp + FI). Där Mittenblocket efter valet bildar regering!

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning