Tag Archives: Jimmie Åkesson

Det ser ju ganska bra ut?

För några dagar sedan gladdes jag åt att Sverigedumokraterna tappade i opinionen i Aftonbladets mätning av väljaropinionen som görs av Inizio. I dag är det istället dags för Svenska Dagbladet att presentera sin undersökning som görs av Sifo. Även denna undersökning styrker att Sverigedumokraterna nu börjat tappa rejält i opinionen. Om det beror på att supportrarna börjar inse att partiet inte är seriöst eller om det bara handlar om att man istället vänder sig till Moderaterna när Taxi-Uffe i sin politik gör en rejäl högergir, det vet vi inte. Troligtvis är det en kombination av båda.

Socialdemokraterna har i undersökningen också en mindre ökning till 30,5% (+0,8). Moderaterna har återtagit posten som näst störst och får 18,6% (+1,4) medan Sverigedumokraterna alltså rasar rejält till 15% (-2,8). Detta är de sämsta siffrorna för Jimmie Åkesson sedan maj 2015. Även Centern ökar så smått till 12,3% (+0,4). Vänsterpartiet har en lite större ökning till 8,3% (+0,9). Av partierna kring 4%-spärren är läget klart bäst för Liberalerna som ökar till 6,1% (+1,1) medan Miljöpartiet trillar under spärren till 3,8% (-0,7) och Kristdemokraterna som rasar ner ännu längre under spärren till 2,9% (-0,8).

Enligt den här undersökningen leder de tre Rödgröna partierna med 42,6% mot de fyra Högerallianspartiernas 39,9%. En beräkning av mandatfördelningen i Riksdagen ger S+V 149 mandat mot M+C+L som får 142 mandat. En Högeralliansregering behöver alltså aktivt stöd från Sverigedumokraterna för att existera medan en Socialdemokratiskt ledd regering innebär att en enig Högerallians + Sverigedumokraterna går samman för att man inte ska kunna få igenom sin politik.

Fortsätter det så här kan det ju se riktigt bra ut till valet.

Vänster för framtiden
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Goda och dåliga nyheter

Som siffernörd så läser jag naturligtvis alla väljarundersökningar med stort intresse. Det är alltid spännande att försöka utläsa trender och dra förhastade slutsatser av små förändringar som ligger inom felmarginalen. Men, det kan ju vara rätt…

Sverige

Aftonbladet låter Inizio göra en månatlig undersökning av svenskarnas partisympatier. Alla tidningar med självaktning måste ju ha sin egen undersökning. I dag kan vi läsa Inizios oktobermätning, och denna innehåller ju en del spännande siffror. Det finns två rejäla vinnare sedan förra månaden. Taxi-Uffe har gett Moderaterna ett uppsving med +2,2 medan Socialdemokraterna också går upp med +1,3. Vänsterpartiets och Liberalernas +0,1 är väl däremot inte så mycket att orda om. Om det finns vinnare, så finns det helt självklart också förlorare. Den stora förloraren är Sverigedumokraterna som tappar -2,0. I viss mån kanske också Centern som tappar -0,8. Miljöpartiets och Kristdemokraternas -0,3 är nog inte heller så mycket att orda om.

Av det här kan vi alltså se att Moderaternas högergir och närmande till Sverigedumokraterna har gett utdelning. I varje fall så länge nyhetens behag lyser som en liten gloria över Ulf Kristersson. Däremot verkar inte Sverigedumokraternas totala eftergift till moderaternas högerekonomisk politik ha gett någon utdelning för Jimmie Åkesson. Istället har uppenbarligen stora grupper tidigare missnöjda moderater i främst Sverigedumokraterna men också Centern återvänt till fäderneslandet. Kan det vara så att en del f.d. sosseväljare som tycker att Sverigedumokraternas högermoderata ekonomiska politik blivit för uppenbar nu också börjat återvända till socialdemokratin?

Undersökningen visar att Socialdemokraterna nu är uppe i 30,1% och utan någon konkurrens som vanligt är störst. Däremot har nu Moderaterna återtagit andraplatsen med 18,7% medan Sverigedumokraterna nu tappar ner till 17,9%. Annie Lööf och Centern har långt kvar om man hoppas på att konkurrera med Moderaterna om ledartröjan inom borgerligheten med de 11,5% man får i undersökningen. Vänsterpartiet fortsätter att vara störst efter ledarkvartetten och får 6,6%. Inizio har lite udda siffror bland de tre mindre partierna. Dom har bara Kristdemokraterna på 4,4% ovanför 4%-spärren medan både Liberalerna på 3,7% och Miljöpartiet på 3,2% skulle åkt ur riksdagen.

Om man ska fortsätta prata om de gamla blocken så leder de Rödgröna med 39,9% över Högeralliansen med 38,3%. Om siffrorna blir realitet i ett val skulle alltså S+V bli större i Riksdagen än M+C+Kd om Mp och L åkte ut. Hur tillförlitlig en sådan prognos är får ni själva bestämma. Jag har i varje fall min gissning klar. Den går ut på att det sakta men säkert går uppåt för Socialdemokraterna. Att Moderaterna, i varje fall tillfälligt, hämtar tillbaka väljare från Sd och C. Att Sverigedumokraterna har haft sin höjdpunkt och gissningsvis nu börjar få allt mer motvind.

Förtroendet för partiledaren har en viss betydelse för ett partis popularitetssiffror. Man ska inte överdriva, men en förtroendegivande partiledare kan lyfta ett parti medan en misslyckad tråkmåns kan sänka ett parti. Jag ser att Sveriges Radio gjort en undersökning av vårt förtroende för partiledarna. Enligt den här undersökningen så är det Stefan Löfven som inger mest förtroende med 35% som har stort eller ganska stort förtroende för honom. Han har passerat Annie Lööf som får 34% och är den som tappat mest. Jonas Sjöstedt och Jan Björklund får 23%, Jimmie Åkesson 22% och Ulf Kristersson ligger först på sjätte plats med 21%. Batong-Ebba Busch Thor ligger en bra bit efter med 16%. Sedan tror jag vi avstår att berätta om siffrorna för Miljöpartiets båda talespersoner eftersom det bara skulle göra Gustav Fridolin och Isabella Lövin ledsna. Om dom nu mot förmodan skulle läsa den här bloggen…

De gamla moderaterna

Att Taxi-Uffe med sina nytillsatta vänner i moderattoppen har gjort en rejäl högergir med den moderata skutan blir allt mer uppenbart. Det är helt klart att det är dags att sluta använda beteckningen Nya Moderaterna. Det är helt enkelt de gamla vanliga Moderaterna, pre-Fredrik, som nu håller på att utkristalliseras. Så förespråkar t.ex. de unga muffarna i en debattartikel i Dagens Industri rejält ökade inkomstklyftor. Att man försöker dölja målet genom att tala om att det ska löna sig att vara ambitiös är bara en skönmålning av målet att öka klyftorna. Det ska finnas en stor grupp lågavlönade tjänstefolk som finns tillgängliga för att passa upp de lyckosamma. Punkt!

Säg Nej till Sverigedumokraterna

En annan intressant fråga för framtiden, som jag funderat över tidigare, är den sverigedumokratiska framtiden. Skandalen med övergreppen mot Hanna Wigh fortsätter. Sedan hon lämnade SD har hennes bil förstörts och hon har fått en brandsläckare inslängd genom fönstret på bostaden. Tyvärr är det ju inget som förvånar att den sverigedumokratiska svansen inte kan uppföra sig. Maffiametoder kallar Hanna Wigh själv det hela för. Jag tror faktiskt att de Sverigedumokratiska framgångarna nu är över. Det som återstår är nedgången och interna stridigheter. Något som sedan på några år kan förstöra hela Jimmie Åkessons bygge. Mannen som gick med i Sverigedumokraterna när partiet fortfarande var öppet nazistiskt. Men som i dag förnekar allt sådant. Förhoppningsvis är det som hänt under senare tid en början på partiets ras i och med att supportrarna kanske börjar inse vad det är för företrädare dom valt att företräda dom. Jag tror att Jimmie Åkesson snart tappar intresset när kurvorna börjar peka nedåt istället för uppåt. När intern kritik kanske vågar yttra sig. Visserligen är han i dag en av Sveriges högst betalda politiker. Något som han nog inte vill bli av med. Men har suttit längre än de andra partiledarna. Jag tror att nu återstår bara ett allt mer minskat stöd för SD. Låt oss hoppas att jag har rätt.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökningar

Paniken sprider sig

Dom har det inte lätt bland de borgerliga valstrategerna. Hur dom än gör, hur dom än gnäller, hur dom än hotar med världens undergång och hur dom än hotar avsätta ministrar på löpande band så lossnar det inte i opinionen. Väljarna förstår helt enkelt inte riktigt vad dom sysslar med bland borgerliga högerallianspolitiker. Jag tänkte därför med utgångspunkt från den väljarundersökning som Svenska Dagbladet i dag publicerar och som görs av Sifo fundera lite över framtiden.

Moderaterna

Svenska Dagbladet försöker förtvivlat hitta något positivt i det hela och konstaterar i rubriken att ”Moderaterna starkt framåt i Stockholm”. Sedan nu Moderaterna i Stockholm under styrning från Ulf Kristersson lyckats avsätta Anna Kinberg Batra vädrar man väl en ljusning i tunneln uppe i Fjollträsk där många välbetalda moderatpolitiker riskerar bli arbetslösa efter valet. Så där ljus framtid tycker dock inte jag att det verkar vara. Sifo:s undersökning visar att de tre Rödgröna partierna ökar +1,1 till 41,6% medan de fyra borgerliga i Högeralliansen tappar -0,6 till 37,8%. Samtidigt tappar Sverigedumokraterna -1,0 till 17,8%. Det som hänt är alltså en svag ökning för de Rödgröna och en svag minskning för både de fyra borgerliga och SD. Inom borgerligheten har nog moderaterna återfått en liten skara missnöjda från sina borgerliga kollegor. Undersökningens båda största vinnare är Vänsterpartiet med 7,4% (+1,0) och Moderaterna med 17,2% (+1,0). Ökar gör också Miljöpartiet på 4,5% (+0,4) och Kristdemokraterna på 3,7% (+0,1). Dom ligger alltså kvar placerade under strecket. Den stora förloraren är Liberalerna som tappar till 5,0% (-1,2), Centern till 11,9% (-0,5) och Socialdemokraterna 29,7% (-0,3). I korthet kan man säga att ingen av förändringarna är särskilt statistisk säkerställd. Men, tendensen kan tydligt utläsas. Det går inte bra för Högeralliansen!

Vänstern

Stefan Löfven borde egentligen vara mer orolig än vad jag tror han är. Det här är extremt dåliga siffror för Socialdemokraterna. Ett val med de här siffrorna skulle visserligen med största sannolikhet sluta med någon form av regering med Socialdemokraterna i ledningen. Kanske är det så att man från de socialdemokratiska strategerna bara väntar på att Sverigedumokraterna en dag pyser ihop igen som i stort sett alla populistiska extremistpartier gör. När detta sker (frågan är NÄR det sker, inte OM det sker) räknar man väl med att en hel del gamla sosseväljare ska återvända till fadershuset. Men, som sagt, oron borde vara större. Vad innebär egentligen socialdemokratisk politik i dag? Jonas Sjöstedt å andra sidan kan nog se framtiden an med tillförsikt vad det gäller väljarstödet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är, tycker jag, den klart mest förtroendegivande partiledaren. Fast det är väl klart att jag är lite part i målet. Däremot finns det ju stor risk för att Vänsterpartiet efter valet och en ny regerings bildande helt förlorar det inflytande man i dag har. En Mittenregering vore bra för Vänsterpartiets möjligheter att ytterligare öka stödet. Men det hjälper ju inte om man samtidigt förlorar allt inflytande. Slutligen undrar jag hur det ska gå för Miljöpartiet? 4-procent strecket ligger alldeles för nära. Dagens Miljöpartiet har blivit alldeles för mycket ”makt” och alldeles för lite ”kamp”. Vad händer efter valet? Vad händer med Miljöpartiet om det bildas en S + C + L regering efter valet? Hoppar dom på tåget eller stannar utanför och slickar såren?

Den nya Högeralliansen?

Sedan har vi då krisbearbetningen inom den borgerliga Högeralliansen. Ett ganska vilset Moderaterna vet inte riktigt vad som ska göras. Ett problem för ett fortsatt Högerallianssamarbete är vilken väg Moderaterna väljer. Många tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts ”liberala arbetarparti med mänskligt ansikte” är på väg att slutligt slängas på sophögen. Allt fler uttalanden tyder på att det är betonghögern som är på väg att ta över partiet. Det pratas ganska mycket ”skit” om Fredrik Reinfeldts politik och samma gäller Anna Kinberg Batra. Moderaterna har en dålig vana att prata illa om sina gamla partiledare. Ju mer betonghögern tar över desto längre kommer Moderaterna från att få en chans att få bilda en ny regering. Jag tror att Moderaterna under Ulf Kristersson tar ett steg åt höger och det gör det ännu svårare för Annie Lööf och Jan Björklund att hålla fast vid Högeralliansen. Annie Lööf gläds nog åt att Centern ligger bra till i opinionen. Jag tror faktiskt att hon i hemlighet drömmer om att Centern ska växa förbi Moderaterna. Om Centern ska bilda regering med Moderaterna eller Socialdemokraterna struntar hon nog i. Bara man får vara med om att bilda en regering. Ute i kommunerna runt om i landet fungerar ett samarbete mellan Mittenpartierna och Socialdemokraterna på många håll alldeles utmärkt. Jan Björklund på sin sida drog nog en suck av lättnad när Birgitta Ohlsson häromdagen meddelade att hon drog sig ur partiledarstriden i Liberalerna och istället lämnar politiken. Men, Jan Björklund borde vara ytterst orolig över partiets opinionsläge. Partiet hamnar allt närmare att hotas av 4-procent spärren. Liberal skolpolitik har inte varit någon framgångssaga. Att slåss för ett införande av Euron lockar nog inte så många väljare. Vad ska du egentligen profilera dig på Jan? Jag har inget tips! Behövs Liberalerna? Det behövs nog en mer lockande partiledare trots allt. Det finns mängder med allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då har framgång och har den mest attraherande partiledaren. Slutligen får vi inte vara elaka och glömma bort Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Fast det är lätt att glömma dom! Just nu kämpar Batong-Ebba hårt för att placera Kristdemokraterna längst ut på den borgerliga ytterkanten. Kanske i ett försök att rädda partiets existens genom att locka betonghögerväljare från Moderaterna och kanske Sverigedumokraterna. Faktum är att jag tror att Ebba Busch Thor kommer att misslyckas. Mitt tips är att Kristdemokraterna hamnar utanför Riksdagen efter nästa val. Det kommer inte att finnas tillräckligt många stödröstare från dom andra borgerliga partierna som vill rädda dom än en gång. Dom behövs i de egna partierna. Det finns ju en risk för att om för många liberala stödröstare röstar på Kd så åker Liberalerna ut istället. Och C och M-väljare vill nog främst stötta sitt eget parti i kampen om att vara störst.

Sverigedumokraterna

Allra sist har vi då Sverigedumokraterna. Hur ogärna jag än vill nämna denna samling misslyckade individer så måste jag ju. Jimmie Åkesson drömmer nog om att partiet ska fortsätta växa och växa. Men, faktum är att jag tror att partiet har nått sin maxnivå strax under 20%. Resten av väljarna tycker så illa om partiets nazistiska rötter, rasistiska retorik och populistiska agenda att dom inte kan tänka sig att rösta på dom. Jämfört med förra valet kommer med största sannolikhet Sverigedumokraterna att växa även detta val. Men, sedan är det nog stopp. Då kommer frågan upp om hur länge Jimmie Åkesson tycker det är kul att hänga kvar när det inte går framåt längre. Han är redan den partiledare som suttit längst. Min gissning är att någon gång under nästa mandatperiod börjar partiets sönderfall. Partiet kommer helt enkelt att falla sönder genom inre konflikter. Hur illa jag än tycker om Jimmie Åkesson så kan jag inte annat än erkänna att han varit skicklig. Sverigedumokraterna är hur man än ser på det ett teflonparti. Partiet drabbas av den ena skandalen efter den andra. Partiets företrädare hittar på de ena dumheterna efter de andra. Men än så länge rinner skandalerna av partiet som sådant. Även om man tvingas utesluta medlemmar på löpande band, så fortsätter det att dyka upp skandaler där partiets företrädare är representerade. En dag, förr eller senare, kommer dessa skandaler slutgiltigt fastna på partiet. Någon gång kommer väljarna att inse att partiet företräds av en stor samling okunniga eller kriminella individer som inte förtjänar förtroende. Nästa års val blir en framgång (jämfört med förra valet). Men uppgången är slut. Den dag Jimmie Åkesson tröttnar på det hela (dvs när framgångarna uteblir) så tror jag att partiet faller ihop. Som alla andra populistiska extremistpartier alltid gör. Det är bra för den svenska politiken när det äntligen sker.

Min gissning sedan länge är att vi är på väg till att få tre politiska block efter valet – eller kanske till och med innan valet. Högerblocket (M + Kd + Sd), Mittenblocket (S + C + L) och ett Vänsterblock (V + Mp + FI). Där Mittenblocket efter valet bildar regering!

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Ett borgerligt dilemma

Till slut tog, tyvärr, Annie Lööf och Jan Björklund sitt förnuft till fånga. Att fullfölja ett krav på att Peter Hultqvist skulle avsättas i en förtroendeomröstning för en ”skandal” som borgerligheten egentligen själva bär huvudansvaret för hade varit rent trams. Nu står istället Ebba Busch Thor och ett vingklippt Moderaterna ensamma på barrikaderna tillsammans med Jimmie Åkesson. Annie Lööf och Jan Björklund har insett att det inte är en seriös politik medan Ebba Busch Thor och det vingklippta Moderaterna uppenbarligen känner att dom måste visa kampvilja i kampen om de sossehatande väljarna. Jag ”roade mig” med att gå in och läsa på Annie Lööfs Facebook där hon meddelade att Centern inte hade för avsikt gå vidare med en misstroendeförklaring. Det var uppenbart att bland de som var kritiska var det egentligen ett allmänt sossehat och inte sakfrågan som var skäl till en misstroendeförklaring. Undrar hur många som var besvikna sverigedumokrater? Ordvalet tydde på en ganska stor andel. Men är det så, då ska man ju väcka misstroende mot Stefan Löfven. Är den nya Högeralliansens fem partier redo att gemensamt fälla regeringen och istället ta ett eget gemensamt ansvar så ska dom göra det. Centern och Folkpartiet har insett att deras egna väljare inte vill att Annie Lööf och Jan Björklund gör sig beroende av Jimmie Åkesson. Om det riskerar Högerallianssamarbetet så får det vara hänt.

Stefan Löfven

Personligen hade jag, som jag sagt tidigare, gärna sett att Peter Hultqvist fått sparken. En socialdemokratisk Försvarsminister som så uppenbart sitter i generalernas knä och som arbetar hårt för att för att smussla in Sverige i NATO hade jag gärna sett fått sparken. Men det här var fel skäl!

Den stora skandalen är att den tidigare Högeralliansregeringen under Fredrik Reinfeldt drev på hårt för att privatisera IT-driften hos bland annat Transportstyrelsen. Det var så bråttom med att få det hela genomfört att det ju i dagarna avslöjades att man redan under sommaren 2014 medan moderaten Catharina Elmsäter-Svärd var ansvarig minister från den tillförordnade generaldirektören Jacob Gramenius beslutade att frångå säkerhetsreglerna för att hinna med att utlokalisera det hela till IBM. När sedan den nya generaldirektören Maria Ågren tillträtt fortsatte hon på den ingångna vägen. Läs gärna en moderat beskrivning av vad som hänt. Att från seriösa politiker försöka smeta skandalen på Peter Hultqvist visar att det inte rör sig om seriösa politiker. Det visar med tydlighet att ett vingklippt Moderaterna och Ebba Busch Thors Kristdemokraterna är i stor kris. Ebba Busch Thor har ju allt mer börjat medge att man gärna tar makten med stöd av Sverigedumokraterna. Inom Moderaterna är man inte eniga, men kanske börjar den mer hårdföra falangen ta makten. Jimmie Åkesson drömmer om att bli den som tillsätter en borgerlig statsminister, så länge dom lyder honom.

Sverigedumokraterna

Den stora vinnaren på det här är väl trots allt Peter Hultqvist och andra militärkramare. Men även Stefan Löfven har väl stor anledning att göra en rejäl målgest. Förhoppningsvis pekar det på lite mer seriositet på den politiska marknaden.

På tal om målgest. Ett helt annat ämne. Hur många timmar lägger våra professionella fotbollsspelare ner på att träna in en lämplig riktigt maffig målgest? Får dom själva bestämma hur dom ska göra eller är det tränaren och managern som fördelar ut olika målgester? En spännande fråga!

1 kommentar

Filed under Högeralliansen

En svensk politisk rapport

Sverigedumokraterna

Sverigedumokraterna har haft partaj hemma hos Jimmie Åkesson i Sölvesborg och vi har då kunnat få en föraning över vad Sverigedumokraterna ska satsa på inför kommande val. Ett konkret krav i Jimmie Åkessons tal visade med tydlighet att jag gör helt rätt när jag vägrar använda ordet ”demokrat” i samma mening som det aktuella SD-partiet. Enligt Jimmie Åkessons syn på världen gäller demokratiska rättigheter bara de som tycker som Jimmie Åkesson eller i varje fall har vitt skinn. Hans krav är nämligen att de afghanska flyktingar som använder de demokratiska rättigheterna och demonstrerar i Stockholm mot att afghanska ungdomar utvisas till Afghanistan ska rensas bort av polisen och skickas till Afghanistan. Jag har ett förslag till Jimmie Åkesson. Om det nu är så att vi ska utvisa fler ungdomar till krigets Afghanistan så tycker jag att Jimmie, som en politisk demonstration, ska följa med till Kabul och genom att visa hur säkert det är i Afghanistan stanna några veckor i landet och resa runt – utan beväpnade SÄPO-vakter och andra. Han kan väl lifta runt i Afghanistan några veckor och visa att det är ett säkert land! Vad säger du Jimmie? Visst hade det kunnat vare en spännande upplevelse samtidigt som du visar hur ofarligt det är i landet!

Samtidigt satsade Sverigedumokraternas chefsideolog (jag vill be om ursäkt, men jag höll på att skriva chefsidiot…) Mattias Karlsson på att öka intresset för äkta svenska kulturaktiviteter som stångstötning, varpa, folkdans och vävning. Svensk kultur (ja varpa och stångstötning är väl främst gotländsk kultur) som är hotad av importerade dumheter som cricket och boule. Vi får hoppas att de som vävde inte vävde persiska mattor! En annan som INTE kämpade för den svenska kulturen var partiets ordförande Jimmie Åkesson som under de inledande festligheterna kunde ses och höras sjunga Dr Bombays Calcutta, taxi taxi taxi. Äkta svensk musikkultur – eller vad vi nu ska kalla det.

Apropå mina funderingar för ett par dagar sedan om statyer och andra minnesmärken så läser jag att delar av den Sverigedumokratiska svansen mobiliserades för att skydda Kalle Dussin statyn vid Kungsträdgården i Stockholm. Enligt ett upprop från ett nystartat konto på Facebook skulle AFA och en del andra stödorganisationer riva ner statyn. Fast enligt Metros Viralgranskaren verkar allt vara ett påhitt. Hur som helst läste jag på annat håll att ”svansen” i varje fall fick en trevlig eftermiddag på medtagen öl. När denna (ölen alltså) var slut avbröts också skyddsaktionen.

Sverigedumokraterna

För övrigt läser jag att Jimmie Åkesson tydligen hoppas på Hanif Bali som ny moderatordförande. Det är Hanif Bali som nyligen trampade i klaveret en del genom att twittra: – ”Låt dem strejka ihjäl sig fram tills verkställighetsdatum” som kommentar till de tidigare nämnda demonstrerande afghanska ungdomarna i Stockholm. Det är väl det twittret som fått Jimmie Åkesson att plötsligt få en ny moderat favorit. Fast Hanif Bali har i efterhand förklarat att det ju inte var så drastiskt han menade. Det borde varje normal svensk begripa menar Hanif Bali. Fast Jimmie Åkesson är ju inte…

Av detta kan Jimmie Åkesson lära sig att inte ha så bråttom utan ta reda på ALL fakta först. Alla vi andra kan lära oss att vara försiktiga med twittrandet!

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Politiska funderingar

Dagens Nyheter har låtit Ipsos fråga ett urval av svenskar vad dom tycker om den svenska politiken. Undersökningen, som gjordes efter Transportstyrelsegate, visar att förtroendet för den Rödgröna regeringen har minskat samtidigt som allt färre tycker att dom gör ett bra jobb. Samtidigt har också andelen som tror att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb sjunkit. Bara var tredje svensk tror att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb. Dvs inte ens alla borgerliga väljare tror att en Högeralliansregering skulle vara bättre än den nuvarande Rödgröna regeringen! Undersökningen visar också att stödet är stort för en blocköverskridande regering. Allra helst bland centerns och liberalernas väljare (65% resp 62%). Nästan 2/3-delar av de båda mittenpartiernas väljare vill alltså helst ha en blocköverskridande mittenregering. Inte en Högerallians regering! Det här är ju också något som jag länge har trott att vi är på väg mot efter nästa val om inget radikalt händer i väljaropinionen. Inte för att jag tycker det är en bra lösning utan för att jag helt enkelt tror att vi är på väg mot att få tre politiska block. Ett högerblock med Moderaterna – Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Ett mittenblock med Centern – Liberalerna – Socialdemokraterna och eventuellt Miljöpartiet. Slutligen ett litet vänsterblock med Vänsterpartiet – Feministiskt Initiativ och kanske Miljöpartiet. Uppenbart är att detta är vad centerns och liberalernas väljare vill. Jag tror dessutom att det är vad Stefan Löfven satsar på.

Var Miljöpartiet hamnar beror nog på om det blir ”revolt” i partiet efter nästa val. Går det uselt, som det ju ser ut som, så tror jag att den kompromissvilliga ledning som styr och ställer i partiet i dag kommer att åka ut med huvudena före och partiet tas över av en lite mer hårdför falang som vill att Miljöpartiet är ett radikalt grönt miljöparti och inte vilket mittenparti som helst.

Vad som händer med Moderaterna vet vi ju inte heller nu när Anna Kinberg Batra är avpolleterad och har åkt på semester till Italien. Vilken väg den nya ledningen tar har vi ingen aning om. Det vet man nog inte inom partiet heller. Krisen inom Moderaterna verkar vara värre än vad jag trodde. När man seriöst från många för fram till och med en gammal stofil som Carl Bildt som ny partiledare, då är krisen i partiet ju total! Intressant att notera är alla fina ord om Anna Kinberg Batra som nu kommer från media, politiker och andra. Av de orden hördes ingenting när kritiken mot hennes oförmåga var som ihärdigast. Antagligen är det ännu ett bevis för att ingen är så bra som den som är död!

Jimmie Åkesson i Sverigedumokraterna sitter nog och biter på naglarna nu. Ska AKB:s öppning mot honom fullföljas eller ska de få kvarvarande lite mer liberala rösterna inom M ta över. Detta är ju något som har stor betydelse för Jimmie Åkesson. Även han är nog livrädd för en utveckling mot ett nytt mittenblock. Det skulle ju placera honom på Nordpolen igen. Där han ju hör hemma!

Egentligen är Stefan Löfvens drag att dra tillbaka ett par skattehöjningar, men fullfölja med en modifierad flygskatt kanske taktiskt riktig. Återigen ställs Högerallianspartierna inför dilemmat om dom ska fullfölja sin hårda partitaktik som ju egentligen är ganska tramsig. Det handlar om taktik och plakatpolitik eftersom man inte har förmåga till något annat.

Som sagt. Tyvärr är Stefan Löfven en fegis, men kanske är det taktiskt riktigt. Tyvärr är det nog ännu ett steg mot en blocköverskridande mittenregering efter valet.

För övrigt kan vi notera att Sven Tycker på Blogger nu har passerat en halv miljon besökare. Fast jag vete f-n hur det räkneverket räknar!

Lämna en kommentar

Filed under Blocköverskridande

En svensk BNP-bomb

Det är faktiskt inte jag som hittat på den rubriken. Istället är det tydligen Dagens Industri som använt de orden för att beskriva den svenska BNP-utvecklingen. Förra kvartalet ökade den svenska Bruttonationalprodukten med 1,7% jämfört med kvartalet innan. Jämfört med för ett år sedan har BNP i Sverige ökat med 4%. En kraftig ökning som dessutom är högre än vad ”experterna” hade räknat med. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist uttrycker det som: – ”En tydlig bekräftelse på att vi har en het högkonjunktur. Logiken stämmer nu och jag skulle vilja skrika ut att – äntligen!”Det måste bero på den kraftigt företagarfientliga politik som den nuvarande Rödgröna regeringen för?

Vart leder svensk politik

I varje fall är det den motiveringen som den gamla kändisen Richard Herrey använder för att motivera att han för någon månad sedan gick med i Moderaterna och nu ska kandidera för Moderaterna till Riksdagen. I varje fall är det hans målsättning enligt intervjun i Expressen. – ”Det stora problemet är att de för en socialdemokratisk politik som inte är företagsvänlig. Det som får ett samhälle att gå framåt är arbete, och det är företagen som anställer människor. Grundläggande i allting är företagsamheten. En företagsvänlig politik är en arbetsvänlig politik. Jag ser ingen framtidsvision i Stefan Löfvens sätt att agera.” Så motiverar han i varje fall sitt nymornade politiska intresse. Antagligen menar han att Anna Kinberg Batra skulle fört en politik som varit bättre. Det är intressant att notera att Moderaterna har ont om erfarna kandidater om man kan bli nominerad till riksdagslistan efter bara någon månads medlemskap. Det är att verkligen ta tillvara ”nya fräscha idéer”. Eller? Fast det är klart, läser man faktarutan så ser man att det där med att stå på Riksdagslistan nog är lite förhastat. Den är inte fastställd än! Jag tror att det finns en hel del erfarna M-politiker som med dagens opinionssiffror riskerar att bli arbetslösa och som nog har en hel del synpunkter på att helt nya medlemmar tror att det bara är att anmäla intresse och så blir man invald i Riksdagen!

Enligt en undersökning som är gjord av Novus så är Annie Lööf den partiledare som svenskarna har mest förtroende för. 40% har förtroende för Annie medan Stefan Löfven får 37%, Jan Björklund 27%, Jonas Sjöstedt 25%, Jimmie Åkesson 24%, Anna Kinberg Batra 21%, Ebba Busch Thor 19% och så våra två Miljöpartister på 13% och 10%. Den enda som tappat i förtroende är Mp:s Isabella Lövin. Största ökningen har Ebba Busch Thor och den minsta har Anna Kinberg Batra, som om utvecklingen fortsätter snart är den Högeralliansledare som har lägst förtroendesiffror. Som siffernörd har det varit spännande att jämföra partiledarens förtroende med partiets opinionssiffror. Det är två partiledare som uppenbarligen inte har så stort förtroende från väljare utanför de egna leden. Sämst till ligger Jimmie Åkesson, men han ligger inte mycket bättre till än Anna Kinberg Batra. Det är i stort sett bara de egna väljarna som har förtroende för partiledaren. Bäst till ligger Annie Lööf, men Jan Björklund, Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor ligger också mycket bra till. För Ebba Busch Thor kan detta kanske vara det som räddar partiet i valrörelsen. Kanske finns det tillräckligt många ”allmänborgerliga” väljare som kan välja Kristdemokraterna för att rädda kvar partiet. För Moderaterna och Sverigedumokraterna innebär siffrorna faktiskt att partierna inte ha så många nya väljare att slåss om. Det finns helt enkel ingen potential att växa.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik