Etikettarkiv: Jimmie Åkesson

Dagens gapskratt

Ja, dagens gapskratt måste var det jag fick när jag såg att moderatledaren Taxi-Uffe Kristersson nu tydligen ska satsa på att få till stånd ett Extraval. Det är uppenbart att Ulf Kristerssons anpassning till den Brunblå sörjan och Sverigedumokratin nu nått så långt att han satsar på att få bli vice statsminister under Jimmie Åkesson. Det är bra Uffe att du nu är ärlig och uppriktig och inte försöker slå några (brun)blå dunster i svenska folket, men…

Det står alltså klart att Ulf Kristersson satsar på att få ihop en regering bestående av Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna, Ulf Kristersson och Moderaterna och Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Är du verkligen villig att spela andra fiol Ulf? Är verkligen drömmen om att få sitta i en regering så stark att du är villig att skapa en regering ledd av Jimmie Åkesson? Lycka till!

Fast jag tror att vännen Ulf saknar tillräcklig majoritet för att tvinga fram ett Extraval. Det kräver nämligen att även Vänsterpartiet stöttar ett misstroendevotum mot Stefan Löfven. Är du villig till det Jonas Sjöstedt? Och sedan ska ju de här tre partierna lyckas få godkänt av de andra partierna i en ny Riksdag? Du har aldrig varit så där väldigt i kontakt med verkligheten Uffe!

Jimmies nya Brunblå sörja

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson

Veckans citat, vecka 52

– ”Det är inte seriöst, det är inte säkerhetsmässigt acceptabelt.”

Vem säger så? Vem är det som sågas så totalt jäms med fotknölarna? Jag hittar citatet i en artikel i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga med rubriken: För sent stoppa stängning av Ringhals.

Kärnkraft

Citatet kommer från Lars Björnkvist, som är projektledare för stängningen av reaktor 2 vid Ringhals. En reaktor som nu är 50 år gammal. Omdömet handlar om de plötsliga kraven från Sverigedumokraterna, Moderaterna och Liberalerna om att stoppa stängningen av Ringhalsreaktorn. Det framgår klart att Lars Björnkvist tycker att Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson och Nyamko Sabuni lever i en drömvärld.

Fast det är uppenbart att man har vaknat upp lite. Antagligen har de som begriper förklarat för herrarna och damerna inom de kärnkraftsvurmande partierna SD + M + L att skälet till att vi stänger ner kärnkraftsreaktorer är att dom helt enkelt inte lönar sig för kraftbolagen. Dom har blivit för dyra att hålla i drift. På senare tid har ju kärnkraftskramarna inom SD + M + L börjat tala om att man kanske måste subventionera kärnkraften för att den ska överleva. För det är den verkligheten som gäller. Kärnkraften är en för dyr energikälla. Ökade krav på säkerhet, ökade krav på att ordna med en säker slutförvaring av radioaktivt bränsle och andra radioaktiva rester från kärnkraftsdriften gör att kärnkraft helt enkelt inte lönar sig.

I Norden är det bara Finland som i dag satsar på kärnkraften. I Olkiluoto pågå sedan 2005 byggandet av en tredje reaktor. Denna skulle varit färdig för drift 2009. Den är fortfarande inte färdig… Den har drabbats av enorma fördyringar och förseningar där beställare och leverantör bråkar om vem som ska stå för stålarna.

Kärnkraft är en dyr och osäker energiproducent. Den är dessutom inte alls klimatneutral som kärnkraftskramarna påstår. När utsläppen från utvinning och bearbetning av uranet, bygget av kärnkraftsanläggningen, driften av kärnkraftsanläggningen, rivningen av den nu kraftigt radioaktiva anläggningen och slutförvaringen av allt avfallet är sammanräknat är det visserligen miljömässigt bättre än koldrift, men…..

Läs lite till:
För sent stoppa stängning av Ringhals. – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Kärnkraft

Det går upp och det går ner

Till min stora glädje så har nu ännu en undersökning publicerats över opinionsläget i vårt Konungarike. Det är Sveriges Radios Väljaropinion som nu publicerat sina nya siffror. Detta är en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för SR:s Ekoredaktion. Eftersom den tar med siffror från flera olika undersökningar så blir antalet tillfrågade personer som undersökningen omfattar större. Samtidigt jämnar den ut en del ”extremare” förändringar som olika institut kan få med. Hur som helst så innehåller undersökningen två större förändringar, en medelstor och ett antal mer eller mindre obetydliga förändringar. Låt oss börja med förändringarna per parti. Jag tar partierna i storleksordning med förändringen sedan förra månaden inom parentes:

Den nya Brfunblå sörjan

Socialdemokraterna: – 24,4% (-0,3)
Sverigedumokraterna: – 24,2% (+1,0)
Moderaterna: – 17,2% (-0,3)
Vänsterpartiet: – 9,8% (+0,4)
Centerpartiet: – 8,1% (±0)
Kristdemokraterna: – 6,2% (-1,1)
Miljöpartiet: – 4,8% (±0)
Liberalerna: – 4,1% (+0,7)

Vad kan vi då utläsa av detta. Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna kan fortsätta att glädjas. Man fortsätter att kannibalisera på sina stödpartier (M + KD) inom den Brunblå sörjan och är nu nästan ifatt Socialdemokraterna. För Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna å sin sida fortsätter raset. Marginalen upp till Centerpartiet är nu större än ner till Miljöpartiet. I viss mån kan vi också fastslå att Nyamko Sabuni har viss glädje att hämta ut eftersom Liberalerna lyckas kravla sig över strecket i varje fall. Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet fortsätter att i varje fall ha en positiv utveckling. Detta medan de traditionellt båda stora, Stefan Löfven och Socialdemokraterna och Ulf Kristersson och Moderaterna kanske ska vara glada att tappet trots allt ligger inom felmarginalen. Annie Lööf och Centern ligger stilla precis som Miljöpartiet gör med god marginal ner till strecket.

Hur går det sammantaget för de olika konstellationer och samarbeten som man kan titta på.

Brunblå sörja (SD + M + KD): – 47,5% (-0,4)
Januariöverenskommelsen (S + C + MP + L): – 41,2% (+0,4)
JÖK:en + V: – 51,0% (+0,8)

Alltså, även om SD har framgångar så sker dessa på stödpartierna M:s och KD:s bekostnad så sammanlagt minskar denna Högerkonservativa Brunblå sörja medan de partier som motsätter sig en sådan konstellation ökar. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna men kan inte få ihop en majoritet eftersom Vänsterpartiet också skulle rösta bort en sådan konstellation. Och, opinionsrörelsen går från Den Brunblå sörjan till JÖK-partierna. Om vi då tittar på de gamla konstellationerna.

Den nya Brunblå sörjan

De Rödgröna (S + V + MP): – 39,0% (+0,1)
Högeralliansen (M + C + KD + L): 35,5% (-0,7)

Och så några andra konstellationer

Högeralliansen + SD: 59,7% (+0,3)
Högeralliansen + MP: 40,3% (-0,7)
Högeralliansen + S: 59,9% (-0,4)

Motgångarna för främst Kristdemokraterna men också för Moderaterna kan inte kompenseras av uppgången för Liberalerna. Den gamla Högeralliansen tappar medan de forna Rödgröna partierna har en svag uppgång. Slutsatsen är att det med dessa siffror inte finns någon realistisk konstellation som kan få ihop en majoritet i Riksdagen. Att C och L skulle acceptera ett samarbete med SD finner jag som osannolikt. Likaså någon form där S + M tillsammans med andra skapar något. Med de här siffrorna som ett valresultat lär vi få fortsätta att leva med någon form av minoritetsregering. Så länge S + V + C och troligtvis L fortsätter att vägra organiserat samarbete eller beroende av SD så är nog nuvarande konstellation den troligaste. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna, men saknar egen majoritet och tappar dessutom totalt i stöd.

Några frågor vi kan ställa oss är t.ex. hur länge de socialdemokratiska rötterna ställer upp på att utrota det Socialdemokratiska partiet? Socialdemokraterna får ingen utdelning på sitt ”ansvarstagande”, väljarna flyr istället av rädsla för den högerpolitik som partiet ”tvingas” föra. En annan fråga är hur länge de moderata och kristdemokratiska partiernas rötter ställer upp på att förvandla sina partier till stödpartier till Sverigedumokraterna. Det blir allt mer tydligt att Sverigedumokraterna är ensamma större än vad Moderaterna och Kristdemokraterna kan samla ihop. Vill Ulf Kristersson spela andrafiol i en Brunblå sörja?

Läs mer:
Grafik: Svensk väljaropinion december 2019. – Sveriges Radio
Svensk väljaropinion: S utmanas av SD som största parti. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion

Upp till försvar

Moderatledaren Ulf Kristersson fick ju hård kritik från många håll för att han nu gjort SD:ledaren Jimmie Åkesson överlycklig genom att även han nu är villig att ta honom till sitt hjärta. Genom att genomföra en träff på sitt arbetsrum med Jimmie Åkesson markerade Ulf Kristersson att nu är även Moderaterna inne på att skapa ett Högerkonservativt nationalistiskt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna.

Arbeit macht frei

Ulf Kristersson har förstått att hans enda sätt att komma till makten i Sverige är genom att upprätta samarbete med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Den gamla Högeralliansen är slutgiltigt död och begraven. Istället är den nya Brunblå sörjan nu redo. Kritiken mot Ulf Kristersson har varit intensiv. Mest besvikna är uppenbart liberala krafter i Sverige. Dom har väl in i det sista hoppats att Ulf Kristersson trots allt skulle hålla rent åt höger. Men Ulf Kristersson har visat att han inte är intresserad av detta – chansen till makten är viktigare. Att krafter till vänster är kritiska är väl mer förväntat, vi hade egentligen inte väntat oss något annat från det hållet. Men kritiken från liberala krafter handlar till mycket stor del om besvikelse. Ulf Kristersson lierar sig nu med ett parti som tidigare gjort klart att liberalismen är partiets huvudfiende. Moderaterna brukar beteckna sig som ett liberalkonservativt parti. Ulf Kristersson har nu strukit ”liberal” i den beskrivningen. Det är upp till honom, men han får då också ta konsekvenserna av sin högergir.

Men, kritiken har också handlat om något annat. Ulf Kristersson löftesbrott! Det har bara gått ett år sedan Ulf Kristersson bedyrande för Hédi Fried som överlevt Nazismterrorn i förintelselägren i Auschwitz och Bergen-Belsen att han inte skulle ha något samröre med Sverigedumokraterna.

– ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”.

Så lovade Ulf Kristersson personligen till Hédi Fried förra året. Det löftet höll han i ett år. Men nu försöker han helt enkelt att snacka bort sitt löfte. Så här försöker han bortförklara detta.

– ”När vi gick till val i Alliansen var det en fundamental förutsättning för Alliansens gemensamma arbete, att vi inte skulle ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev. Det var i grund och botten Centern och Liberalerna som drev det kravet.”

Jämför: – ”Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev.” Med: – ”Mina värderingar är inte SD:s.” Alla vi andra har nu lärt oss att ett löfte från Ulf Kristersson är inte ens värt papperet som det är skrivet på. Ulf Kristersson är en falsk politiker beredd till att bryta löften och överenskommelser som han gjort om det passar hans politiska taktik. Han borde skämmas!

Fast det finns de som försvarar Ulf Kristersson hur osannolikt det än kan verka. En sådan är högerdebattören Paulina Neuding som en gång i tiden kallade sig liberal. Det måste vara i en förfluten tid! I en krönika i Svenska Dagbladet går Paulina Neuding i dag ut till försvar för Ulf Kristersson. Hon använder bland annat argumentet att alla judar i Sverige är inte eniga med Hédi Fried. Vilket om det hade varit faktum faktiskt skulle varit en stor sensation. Men i sin långa försvarsskrift för Ulf Kristersson lyckas hon inte en enda gång ta upp vad besvikelsen handlar om. Att han bryter ett löfte han gjort! Det är skickligt gjort av Paulina Neuding att inte en enda gång nämna löftet i sin skrift. Å andra sidan är det kanske inte heller så mycket att förvänta sig från den sidan.

Moderaternas framtid

En sann liberal som däremot är fortsatt besviken är Jens Liljestrand som skriver en krönika i Expressen. Jag tycker ni ska läsa båda två. Länkarna finns här under. Läs dom, fundera och fundera ytterligare en gång.

Själv tycker jag det är spännande att fundera över hur denna Brunblå samarbetssörja är tänkt att fungera när det handlar om att skapa ett regeringsalternativ. Ulf Kristersson drömmer naturligtvis om att få revansch och få bli Statsminister. Men tror verkligen Ulf Kristersson att Jimmie Åkesson skulle låta Ulf Kristersson få bli statsminister om Sverigedumokraterna är större än Moderaterna? Eller ännu mer om, som vissa undersökningar i dag säger, att Sverigedumokraterna till och med är större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans? Är du villig att spela andrafiol i en SD-ledd regering Ulf? För jag tror faktiskt att strömhoppen från Moderaterna och Kristdemokraterna till Sverigedumokraterna kommer att fortsätta. Varför rösta på en kopia som bara apar efter ett annat parti när man i så fall kan rösta på originalet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Ebba Busch Thor driver Kristdemokraterna ner till 4%-strecket igen. Att sätta sig i Jimmie Åkessons knä skrämmer bort liberala väljare, väljare som fortfarande tror på det kristna kärleksbudskapet osv. Så hur långt räcker batong-Ebbas supportrar till för att hålla Kristdemokraterna över strecket. Hur många av Moderaternas huvudsakligen liberala väljarfalang är villiga att följa med till Jimmie Åkessons knä? Populism lönar sig ofta – ända tills man tvingas ta ansvar!

Jag såg förresten att om man lusläser SCB:s stora väljarundersökning så är Vänsterpartiet större än Sverigedumokraterna bland yngre väljare. Hoppet är inte helt ute!

Läs de här texterna:
Förintelseöverlevande är individer, inte symboler. – Paulina Neuding i Svenska Dagbladet
Sveket mot Fried kommer alltid definiera Kristerssons gärning. – Jens Liljestrand i Expressen

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Väljaropinioner

Siffernissen Sven Tycker har en ny väljarundersökning att njuta av. Det är Sifo:s undersökning på uppdrag av Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet som får mig att dregla av lust. De rubriker jag sett av undersökningen är dels att Sverigedumokraterna nu ensamma är större än vännerna i Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans. Och dels att Sverigedumokraterna nu är nästan lika stora som Socialdemokraterna. Egentligen innehåller undersökningen bara två förändringar. Det är alltså dessa förändringar som skapar just ovannämnda rubriker. Det är bara två partier som har någon egentlig förändring. Väljarna fortsätter att fly Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna och går till Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna. Några har kanske också gått till Liberalerna när Ebbas beroende av Jimmie blivit för uppenbart. Så här ser det ut:

Den Brunblå sörjan

Socialdemokraterna – 24,6% (+0,2)
Sverigedumokraterna – 24,4% (+1,4)
Moderaterna – 17,2% (+0,2)
Vänsterpartiet – 9,7% (±0)
Centerpartiet – 8,0% (-0,3)
Kristdemokraterna – 6,0% (-1,8)
Miljöpartiet – 4,7% (±0)
Liberalerna – 4,0% (+0,5)

Egentligen har inget hänt förutom allmän kannibalism inom den Brunblå sörjan. Ebba Busch Thors kärlekssaga med media är över och partiet behandlas nu som andra. Effekten är att Kristdemokraterna rasar i opinionen. Min gissning är att partiet snart är nere och balanserar på strecket igen. En intressant fråga är hur intresserade av samarbetet inom den Brunblå sörjan som man får inom Moderaterna och Kristdemokraterna när Sverigedumokraterna nu är större än de båda andra tillsammans. En annan fråga är vart Liberalerna vill gå. En del tror att Nyamko Sabuni är villig att föra partiet in i den Brunblå famnen. Själv tror jag faktiskt inte detta. Jag tror att även om Nyamko Sabuni för Liberalerna åt höger så är hon inte villig att omfamna Jimmie Åkesson. Observera att den Brunblå sörjan totalt har en marginell minskning av stödet. Lika liten som ökningen för Socialdemokraterna.

Och så över till något helt annat!

Brittiska valet betecknas som en succé för Boris Johnson och de Konservativa. Och det är det om man tittar på antalet parlamentsledamöter. Jag har frenetiskt arbetat för att hitta valresultatet i siffror. Alltså inte i antalet ledamöter utan i röstande. Men här i Sverige har jag faktiskt inte sett valresultatet redovisat någonstans. Antalet ledamöter i Parlamentet? Ja. Men hur många röster har partierna fått?

Boris Johnson

Efter mycket letande så hittade jag slutligen siffrorna hos brittiska BBC.
Konservativa – 43,6% (+1,2)
Labour – 32,1% (-7,9)
Liberaldemokraterna – 11,5% (+4,5)
Skotska Nationalistpartiet – 3,9% (+0,8)
De Gröna – 2,7% (+1,1)
Brexitpartiet – 2,0% (+2,0)

De Konservativa fick 365 mandat (+47) av de 650 mandaten i brittiska parlamentet. Hade man haft ett proportionellt val som i Sverige skulle man fått 283 mandat och alltså inte egen majoritet. Labour fick 203 (-59) i valet men skulle fått 209 i ett proportionellt system. Liberaldemokraterna fick 11 mandat (-1) men skulle i ett proportionellt val fått 75 mandat. Observera att man ökade 4,5 procentenheter och var det parti som ökade mest, men förlorade ett mandat. Så egentligen var valet inte den stora succé för Boris Johnson som frammålas. Han vann stort i Parlamentet tack vare valsystemet och ett uselt val av Labour. Boris hade inte fått lika lätt att driva igenom Brexit med ett annat valsystem. Snarast tvärtom!

Läs mer
Results. – BBC
Mätning: SD större än M och KD tillsammans. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Storbritannien

Och…?

Moderaten Hans Wallmark går i en debattartikel i HD och Sydsvenskan ut och kritiserar Socialdemokraterna för att dom inte i tillräcklig omfattning tagit avstånd från några socialdemokratiska partier inom EU som han har synpunkter på. Främst handlar det om Malta och Rumänien och partiernas något tveksamma syn på vad demokrati innebär. Hans Wallmark är tydligen moderaternas utrikespolitiska talesperson, vilket kan förklara att han i sin debattartikel inte alls tar upp Moderaterna i Sverige och deras samröre med tvivelaktiga partier.

I debattartikeln, som har rubriken: – Nu måste de svenska Socialdemokraterna markera mot systerpartier i Europa, hävdar Hans Wallmark att ”Stefan Löfven och Ann Linde väljer att prioritera taktik och kohandel framför att utgöra en tydlig röst för värderingar om demokrati, tolerans och rättsstat.” Hans Wallmark tar som exempel på motsatsen Malta och Rumänien, två socialdemokratiska regeringar som är utsatta för grova beskyllningar om korruption. Kritik som är väl underbyggd. Naturligtvis ska man ställa krav på Socialdemokraterna i Sverige att ta avstånd och sätta press på sina systerpartier i dessa länder.

Men det känns lite magstarkt av en representant för Sveriges i dag tredje största parti som precis är på väg att förklara sig villiga till att bli stödparti till ett svenskt populistiskt och rasistiskt parti med sina rötter i nazismen. Man kan verkligen inte säga att Sverigedumokraterna är ”en tydlig röst för värderingar om demokrati, tolerans och rättsstat”. Tvärtom skulle jag vilja säga.

Sverigedumokratiska rötter

Sverigedumokraterna bildades 1988 av personer som var öppet nazistiska och rasistiska. De som bildade partiet kom bland annat från fascistiska Nysvenska Rörelsen, det högerextrema Sverigepartiet, rasistiska Bevara Sverige Svenskt, nazistiska Nordiska Rikspartiet och var gamla SS-veteraner. När Jimmie Åkesson gick med i Sverigedumokraterna var fortfarande nazisten Anders Klarström partiledare och partiet var öppet nazistiskt. Jimmie Åkesson valde alltså att gå med i ett nazistiskt parti! 2005 valdes han till partiledare och började försöka sudda ut den nazistiska profilen.

Observera orden ”försökte sudda ut”. Rötterna går inte att gräva upp hur lätt som helst. Dom fortsätter att gro och sprider sig upp i hela partiet. Hur mycket än Jimmie Åkesson försöker hålla en fasad av att ha rensat ut rasismen och nazismen ur partiet så frodas rötterna inom partiet. Läs tidningen Expos granskning av vad som skrivs och gillas i SD-vänliga grupper på Facebook. Expo har granskat 11 av de största grupperna på Facebook till stöd för Sverigedumokraterna och Jimmie Åkesson. 10 av dessa är slutna grupper som inte vem som helst kan läsa. Det är en enda lång lista av hat, hot om mördande och andra vidrigheter. Det är så att man blir illamående när man läser. Om ni har ett starkt hjärta så läs artikeln. Men ha en spypåse redo… Det här är grupper som befolkas av både SD:s svans och aktiva Sverigedumokrater.

Det är alltså detta parti som Hans Wallmarks eget parti är på väg att bygga upp ett samarbete med. Ett samarbete som redan finns uppbyggt i många kommuner men där Ulf Kristersson nu uppenbarligen vill bygga upp ett förtroendefullt samarbete med SD även på riksplanet. Jag tycker att Hans Wallmark ska rensa upp i sitt eget parti innan han försöker knipa politiska poäng med att kritisera andra.

Den nya Brunblå sörjan

Samtidigt som alltså Ebba Busch Thor nu deklarerar att Kristdemokraterna är villiga att förhandla med Sverigedumokraterna i alla frågor så går 16 ledande representanter för Liberalerna ut och deklarerar att om M och KD viker ner sig inför SD så gäller det inte Liberalerna. Liberalerna lierar sig INTE med Sverigedumokraterna! Liberalerna ställer inte upp i den Brunblå sörjan.

Hur som helst så har Ulf Kristerssons skandalösa löftesbrott till Förintelseöverlevaren Hédi Fried, som blev mycket ledsen och besviken på Ulf och Moderaterna, fått till följd att Ulf Kristersson nu har hoppat av utdelningen av stipendiet från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. Meningen var att just Ulf Kristersson skulle dela ut stipendiet på Förintelsens Minnesdag den 27 januari. Ulf Kristersson har insett att det vore lite väl magstarkt av honom att ställa upp på detta bara månader efter att han inlett ett organiserat samarbete med nazismens arvtagare i Sverige. Om han insett detta själv, eller fått förklarat det olämpliga framgår inte?

Läs lite bakgrund och fakta:
Nu måste de svenska Socialdemokraterna markera mot systerpartier i Europa. – Hans Wallmark i Sydsvenskan
Det bör Löfven viska i örat på Europas paria. – Sigrid Melchior i Dagens Samhälle
Nazisterna som skapade SD. – Dagens ETC
Skjut en flykting – gör världen en tjänst. – Expo granskar Sverigedumokraterna på Facebook.
Hédi Fried: Besviken på Ulf Kristersson. – Dagens Nyheter
Ulf Kristersson hoppar av stipendieutdelning till minne av Förintelsen. – Dagens Nyheter
Delar inte ut Förintelsestipendium. – Sveriges Radio
Ebba Busch Thor: Beredda att förhandla med SD i alla frågor. – Expressen
Ni kan vika ner er – vi lierar oss inte med SD. – Aftonbladet Debatt

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Bravo Jonas!

Slakten av Arbetsförmedlingen bromsas, och förändras förhoppningsvis, tack vare Jonas Sjöstedt och det hot om misstroendeomröstning mot Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark som Vänsterpartiet framfört. Min gissning är att ALLA är glada över att slakten bromsas. Allt från arbetslösa och anställda på Arbetsförmedlingen till kommuner och politiker av olika färger. Då med undantag av Centerpartiet och Almega alltså.

CUF:s Ida Alterå, som är Förbundsordförande för tokcentern i CUF, kommer med rådet: ”Hoppa av om Löfven inte levererar, Lööf”. Så mycket respekterar tydligen tokcentern demokratin. Inte ens Stefan Löfven kan nämligen genomföra dumheter om Riksdagen säger Nej. Men Ida är nog välkommen i den Brunblå sörjan om hon vill.

I och för sig är det underligt att partierna i denna Brunblå sörja (SD + M + KD) stödjer att stoppa slakten eftersom det är just den budget för 2019 som dessa tre partier drev igenom i Riksdagen som inledda nämnda slakt. Elisabeth Svantessons ökända servettskiss ni vet. Men antingen har man inom extremhögern dragit öronen åt sig när det börjar bära käpprätt åt skogen. Eller också ser man det bara som ett sätt att komma åt den Rödgröna regeringen. Motiven kvittar, slakten bromsas in i varje fall. Tack Jonas!

Jonas Sjöstedt

De flesta som kommenterar frågan är ganska eniga om att det är en stor framgång för Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet. Dels har man ju lyckats bromsa slakten även om den inte ställs in. Dels har man gjort klart för de fyra partierna bakom Januariöverenskommelsen att Vänsterpartiet inte är en dörrmatta. Centern och Liberalerna lyckades ju få in i överenskommelsen att Vänsterpartiet skulle hållas utanför allt inflytande. Samtidigt är man fullt införstådda med att hela JÖK:en bygger på att just Vänsterpartiet inte röstar emot. Nu har Vänsterpartiet visat att man inte kommer att acceptera vilka dumheter som helst. Dörrmattan är avskaffad. Bra Jonas!

Fast, det finns uppenbarligen i varje fall en kommentator som inte verkar ha fattat ett dyft. I Aftonbladet skriver Lena Mellin: Sjöstedt är kaosets stora förlorare. Uppriktigt sagt vet jag inte vilken planet Lena Mellin har befunnit sig på den senaste tiden. Men tydligen tror Lena Mellin att man från Vänsterpartiet räknat med att helt kunna stoppa AF-slakten. Eftersom det beslut som nu kommit innebär att det bromsas och förändras, inte stoppas, så skulle alltså Jonas Sjöstedt vara den stora förloraren. Lena Mellin tror alltså att Jonas Sjöstedt har förlorat mer än vad Centern har förlorat för att ta ett exempel. Kära Lena, det krävs mer för att kommentera politik! Hellre en sådan förlust än en hyllning från Lena Mellin!

Stefan Löfven

Jag tror att en av vinnarna också är Stefan Löfven. Han drar nog en suck av lättnad, och skickar en tacksamhetens tanke till Jonas Sjöstedt, nu slipper han genomföra Centerpartiets tokigheter. Samtidigt tror jag (hoppas jag…) att Stefan Löfven ser positivt på att Centerns och Liberalernas krav på att Vänsterpartiet skulle lämnas helt utan inflytande nu fallit när verkligheten tränger sig på.

Sedan får vi se vilka konsekvenser det inträffade får på samarbetet inom den Brunblå sörjan. Ebba Busch Thor har tydligen i varje fall bestämt sig för att bli dörrmatta till Jimmie Åkesson. Du är nog hur som helst mycket välkommen i Jimmie Åkessons famn. Jag har redan tidigare gett upp min tro på din moral. Bye bye, du har hamnat där du hör hemma Ebba!

Läs lite bakgrund och annat:
Hoppa av om Löfven inte levererar, Lööf. – Ida Alterå (CUF) i Aftonbladet
Sjöstedt är kaosets stora förlorare. – Lena Mellin i Aftonbladet
Regeringen backar om AF-reform. Nya nederlag hotar. – Helsingborgs Dagblad
Regeringen skjuter upp reform av Arbetsförmedlingen – efter misstroendehot. – Dagens ETC
AF-reform pausas – partier backar om misstroende. – Svenska Dagbladet
Kan både skratta och gråta – Löfven hade aldrig fått C att backa. – Göran Eriksson i Svenska Dagbladet
Beredda att förhandla med SD i alla frågor. – Ebba Busch Thor i SVT

Lämna en kommentar

Under Jonas Sjöstedt