Funderingar i joggingspåret

» Det här med kriminalitet.

Jag tillhör den där skaran av regelbundna motionslöpare. Jag tror att det är nyttigt både för kroppen och själen, så länge det inte går till överdrift. Alltså ger jag mig ut, oftast i skogen, på en runda två morgnar i veckan. I allmänhet en lite kortare runda på måndagen och sedan en lite längre runda på torsdagen. Beroende på väder, humör osv kan underlaget variera från allt från skogsstigar till asfaltvägar och trottoarer.

I torsdags morse gav jag mig ut på en runda uppe på Söderåsen som blev totalt lite drygt 10 km när jag var hemma igen. Medan man springer far tankarna runt. Ofta rensar man helt enkelt bort en massa onödiga och vilseledande tankar eller löser problem. Det händer lite då och då att mina tankar flödar så fritt att jag helt enkelt glömmer var jag är och missar att svänga av där jag planerat att göra detta och liknande. Men i det stora hela så är det med all säkerhet nyttigt. Som sagt, både för kroppen och själen.

Gårdagens runda fick mig att fundera en hel del på det här med kriminalitet och straff för kriminellt beteende. Jag gissar att det som ledde mig in på dom banorna var att jag vid flera tillfällen sprang förbi där idioter kört upp i skogen och dumpat sin skit. På ett ställe har man kört långt upp på skogsvägar som är utan biltrafik och dumpat 6-8 stora sopsäckar med skit. På ett annat ställe står bland annat en TV och en massa annan skit. Här i Åstorp kan man som privatperson lämna ifrån sig i princip alla former av avfall helt gratis på Återvinningen. Där är visserligen inte öppet 7 dagar i veckan, men… Den här formen av beteende får mig att instämma i kraven på skärpta straff osv.

Men medan jag sprang löpte tankarna fritt. Den nya regeringen vill ju fortsätta på vägen med kraftigt skärpta straff. Snart ska man väl nästan spärras in på 5 år om man hälsat på en misstänkt medlem av ett kriminellt gäng om man mött honom på gatan. Samtidigt står det klart att man planerar en kraftig utbyggnad av antalet fängelseplatser för att hysa alla dessa som ska spärras in så länge som möjligt.

Men, detta betyder ju att man inte tror på devisen att man ska få ner brottsligheten genom skärpta straff. Om jag förstått det rätt så ska ju de skärpta straffen verka avskräckande. Genom att man riskerar 15 år i fängelse istället för 5 år så ska man bli avskräckt och inte göra något kriminellt. Genom skärpta straff ska brottsligheten gå ner! Men, i så fall behövs det ju inte fler fängelseplatser? Visserligen kommer de som sitter inspärrade att få sitta längre tid. Men istället ska ju så många fler inte ens behöva spärras in – för dom har ju inte gjort något? Då ska det väl inte behövas fler fängelseplatser? Tror man inte ens själva på den avskräckande effekten?

En annan tanke fick jag apropå den kraftiga bilbomb som sprängdes i Laröd (norr om Helsingborg) för några dagar sedan. En rejält kraftig bomb hade placerats under en bil och utlöstes uppenbarligen med fjärrkontroll när husägaren precis kommit hem. Han klarade sig genom att det just när det small fanns en stor betongpelare mellan honom och bomben.

I den brunblå regeringens TiDÖavtal ingår ju bland annat vad som kallas visitationszoner där polisen i princip utan någon som helst misstanke ska ha rätt att visitera vem dom nu ser. Naturligtvis ska detta bara kunna ske i vad man kallar ”utsatta” områden. Du ska straffas för att du bor där. Definitionen på detta måste vara att området är utsatt för våldsam kriminalitet. Kan det vara så att Laröd nu kommer att deklareras som ett extra ”utsatt” område? Enorma bilbomber på kvällarna som kunnat döda flera personer om dessa hade befunnit sig mer utsatta?

Nu ska vi vara medvetna om att Laröd är där de ”fina” och ”förmögna” bor. Här står det inte en rostig Volvo utanför bostaden. Snarast står det två BMW och en Porsche på garageuppfarten framför den fina villan. Så vid närmare eftertanke så kommer man nog inte att upprätta några visitationszoner här för att fritt tvinga människor till kroppsvisitation. Man hade nog kunnat hitta en del här också, men det är inte det klientelet man är ute efter.

Visst kan man få många spännande tankar av några sopsäckar och en TV i skogen?

Nyårslöften

» Har ni gett några?

Har ni gett några nyårslöften i år? Har ni hunnit att bryta dom än?

Det här med nyårslöften vid nyår är ett spännande årligen återkommande ämne. Det hör liksom lite till traditionen att man ska avge löften inför nyåret som innebär en förbättring för dig själv eller för ändra. Sedan brukar det ju tyvärr inte ta så lång tid förrän alla löften är glömda och brutna och livet återgår till det normala. Fast det finns ju faktiskt också människor där ett nyårslöfte kan innebära en vändpunkt till det bättre. Men, som sagt, i allmänhet återgår det snart till det normala och allt är glömt och undanskuffat.

Tingvalladammen i vinterskrud

Jag funderade över det här när jag var ute på en löparrunda i dag på eftermiddagen. Den har inget med nyårslöften att göra. Jag har inte avgett några löften detta nyår. Jag tar en runda två gånger i veckan även om det har blivit lite oregelbundet en tid pga halka, sjukdom, helgdagar och upptagen med annat. Jag reagerade på hur många jag mötte uppe i skogen. I dag sprang jag på eftermiddagen. Det hade börjat att skymma. Det var riktigt disigt. Det föll ett lätt duggregn. Det var alltså inte ideala förhållanden för en skogspromenad. Men jag mötte alltså på den korta rundan i själva skogen (ett elljusspår på mindre än 2 km) mängder av människor. Rundan bestod av knappt 2 km till Tingvalla, knappt 2 km i Tingvallaskogen och sedan knappt 2 km tillbaka hem. Det var ett stort antal hundägare ute med sin hund, det var par och hela familjer ute på promenad och det var ett stort gäng ute på gemensam joggingtur med uppvärmning.

Kan den stora mängden människor i skogen, under trots allt inte så gynnsamma förhållanden, ha något att göra med nyårslöften? Kan vi i så fall hoppas att man kan hålla sina löften och fullfölja sin målsättning? Vi är i Åstorp lyckligt lottade som har tillgång till promenadområde i skogen på åsen i direkt anslutning till samhället. I det vi kallar Tingvallaskogen finns elljusspår, promenadvägar i olika längder och mängder med stigar att utforska för de som är intresserade.

Kan vi alltså hoppas på att det här är nyårslöften som fullföljs? Det är många som redan upptäckt Åstorps förmånliga läge, men det finns plats för fler. Så välkomna upp i skogen och upp på åsen med er!

God fortsättning

» Ett helt nytt oförstört år

Välkomna till ett helt nytt alldeles oförstört år. Ett år som faktiskt börjat ganska bra – på ett sätt i varje fall. Efter en period med i stort sett konstant regnande så har det i dag faktiskt varit i stort sett uppehåll. Det har till och med tittat fram en sol vid några tillfällen. Meteorologerna lovar faktiskt till och med lite mer sol i morgon. Fast deras löften ska man alltid ta med en rejäl nypa salt.

Då kom jag in på dagens ämne. Löften! Nyårslöften alltså. Har ni gett några sådana? Jag har några sådana.

Är det någon mening med nyårslöften

→  Jag lovar att fortsätta skriva ett Tyckeri varje dag. Men lovar att försöka att inte vara allt för långrandig! Men det blir fortsatt oftast ur ett vänsterperspektiv.

→  Jag lovar att försöka sätta mig in i hur sverigedumokrater egentligen tänker – även om det är svårt att begripa sig på!

→  Jag lovar att fortsätta ta en löparrunda två gånger i veckan.

→  Jag lovar att fortsätta hålla daglig kontakt med min snart 100-åriga mamma. Med besök varje dag så fort Coronaläget medger detta.

→  Jag lovar att varje dag ge min älskade hustru minst en puss.

→  Jag lovar att i år återigen försöka vara aktiv i Fotoklubbens månatliga fototävlingar. Så fort Coronaläget gör att mötesverksamheten kan komma igång igen.

→  Jag lovar att ta mig tid att börja läsa böcker igen.

→  Jag lovar att försöka hålla mina nyårslöften!

Vad tror ni? Kommer jag att lyckas? Det blir väl som vanligt. Att man i varje fall försöker ett tag.

Djupa funderingar och joggning

Jag har ju redan tidigare konstaterat att i Coronasmittans spår sprider sig egoismen. Det mest komiska beviset på detta är väl den våldsamma hamstringen av toapapper. Ett fenomen som tydligen inte ens är typiskt svenskt. Folk har släpat hem kundvagnar och bilar fyllda med toapappersrullar. I många hem finns nu toapapper så att det räcker till nästa år. Jag kan inget annat än ruska på huvudet.

Ett annat exempel på egoismen ser jag när jag läser om personer som exempelvis hamstrat viktig skyddsutrustning och sedan säljer denna för ockerpriser. Ett sådant exempel är William Hahne som lyckats komma över ett parti skyddsmasker. Han säljer nu dessa på nätet för 249 kronor per styck. Liknande skyddsmasker kan köpas på Jula för 149 kronor – för en förpackning med 10! Jag hoppas att ingen nappar på William Hahnes ockererbjudande så kan han sitta där med sina skyddsmasker och så blev det ingen god investering.

Om ni inte vet vem William Hahne är så är han vice ordförande för Alternativ för Sverige. Vet ni inte ens vad det är? Jo, det är i det här ”politiska partiet” som man försöker samla besvikna sverigedumokrater som tycker att SD blivit för mjäkiga i sina försök att göra sig rumsrena för Moderaterna och Kristdemokraterna.

Har ni förresten funderat över det faktum att de debattörer som är ivrigast i sin kritik av Regeringen, Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten och Knugen och istället kräver mycket kraftfullare inskränkningar och åtgärder är debattörer som i vanliga fall klagar på Förbudssverige, statlig inblandning och i övrigt kräver mer individuell frihet och ökat personligt ansvar? Har dom svårt för att bestämma sig? I går läste ju även Knugen upp sitt förberedda tal som gick helt i enlighet med vad Folkhälsomyndigheten än så länge har rekommenderat och som sedan Regeringen har följt deras råd.

I Sverige har ju politikerna följt experternas råd i motsats till i många andra länder där politikerna av någon anledning velat slå till hårdare än vad experterna rekommenderat. I Danmark avrådde ju t.ex. Sundhedsstyrelsen från att i panik helt plötsligt stänga gränserna. Men politikerna lyssnade inte på experterna utan slog till för att visa handlingskraft. Vi ska nog vara glada för att vi i Sverige har väldigt lite av ministerstyre.

Själv har jag ägnat en del av förmiddagen åt en längre joggingrunda uppe på Söderåsen, ca 12,5 km. Vi har här i Skåne haft strålande solsken i dag och det gladde mig att se hur många som var ute och njöt av våren med en skogspromenad. Många över 70 år som inte har lytt uppmaningarna att hålla sig inomhus i isolering. Jag tror faktiskt att dom alla mår bättre av en skogspromenad än att sitta instängd i en lägenhet framför TV:n. SÅ trångt var det inte uppe i skogen att vi riskerade att smitta varandra! Läget är annorlunda här ute i Landsorten som stockholmarna så gärna kallar allt utanför Tullarna. Här trängs vi inte utan det är plats för oss alla. Det är inte ”fullt”, hur mycket än Jimmie Åkesson försöker hävda detta.

Källor:
AfS-toppen William Hahne säljer skyddsmasker – för 249 kronor styck. – Dagens ETC

Fem tankar ett par dagar före valet

Så sitter man då där igen framför datorn och kan inte komma på något bra att tycka till om. Jag har lite problem med att bestämma mig för något självklart ämne. Uppslagen är många. Vad tycker ni att jag ska välja av nedanstående?

¤ 1.   Vi skulle ju kunna fundera lite över alla Sverigedumokrater som dagligen tvingas avgå. Det är varje dag någon SD-kandidat som avslöjas som den nasse eller rasist som dom är allihop. Det är många som missat Jimmie Åkessons påbud att SD ska ha en anständig fasad. Varje dag tvingas någon lämna in. Till det kommer de giriga. Nu senast riksdagsledamoten Stefan Jakobssonsom gillade att åka privata taxiresor på riksdagens bekostnad. Nu får han skaffa nytt jobb. Men partiet är bra på att ge media något att skriva om. Det är det här partiet som kanske var femte svensk ska rösta på? Lyckligtvis finns det dom som reagerar. Fast det hjälper nog inte. En sann sverigedumokrat tror inte på media om det inte handlar om invandrare som begått brott.

¤ 2.   På tal om taxiresor så ser jag att Folksam gjort en undersökning av yrkestrafikens förmåga att hålla sig till hastighetsgränserna. Det märks att undersökningen är gjord i Stockholm. Man kommer nämligen fram till att de som är allra sämst på att hålla sig inom hastighetsgränserna är taxibilar. Så är det möjligen i storstäderna. Här ute i Landsorten, som stockholmarna kallar allt utanför Stockholm, så är det knappast så. Här ser man nämligen nästan aldrig några taxibilar! Ser man en taxibil här i Åstorp så är det en bil som kör Färdtjänst. Min erfarenhet är att de som är sämst på att följa trafikreglerna är unga killar som kör en svart Audi eller BMW! Det är bilar som bara har ett läge för gaspedalen – i botten. För Oj så tuff man är när man gasar på rejält i sin svarta BMW eller Audi. Taxiförbundets förslag om bättre övervakning är inte så dumt. Till och med jag kan tycka att det borde finnas fler poliser…

¤ 3.   Senaste bankskandalen i närområdet står tydligen Danske Bank för som avslöjats med att hjälpa ryska kriminella med att tvätta rent ett antal 100-tals miljarder. Visst är det skönt med hjälpvilliga banker som är villiga att ge sina kunder maximal service. Ja, i varje fall vissa kunder! Vi vanliga kunder som inte kommer hastande med några miljarder kan hälsa hem. Vi ska vara glada för att vi i varje fall kan få ett konto att få in vår lön på.

¤ 4.   För övrigt läste jag en spännande insändare i min lokala Helsingborgs Dagblad, som har som målsättning att dagligen publicera minst en, helst flera, insändare från den sverigedumokratiska svansen. Den jag läste i dag hade rubriken ”Religiös klädsel passar inte in i det sekulära Sverige”. Nu handlade som ni väl har gissat hela insändaren om kläder som vi förknippar med muslimer. Men det finns ju många andra former av religiös klädsel än t.ex. burka, niqab eller bara slöja. Om det nu är religiös klädsel och inte snarast kulturell klädsel. Jag gissar att C-G Pernbring även kommer att ge sig ut på jakt efter en eventuell biskop i Svenska kyrkan som visar sig på gatan. Eller varför inte kyrkoherden i den lokala kyrkan. För att inte tala om ifall någon nunna skulle få för sig att visa sig i offentligheten. Jag tar för givet att en judisk kippa är strängeligen förbjuden. Eller om det skulle komma en buddhistmunk spatserande så bör han spärras in. Undrar om man får ha ett kors om halsen? Eller en Torshammare? Dra nå’t gammalt över dig! Se till så att det inte kan finnas någon form av religiös symbol på de där gamla filten du drar över dig!

¤ 5.   Eller vi ska kanske hålla oss helt borta från politiken och juridiken? I morse tog jag en lång (drygt 12 km) löparrunda uppe på Söderåsen. Tiden blev lite sämre än förra gången jag sprang den rundan. Men det skyller jag på flera fotopauser… Det finns gott om vilt uppe i skogen på åsen. Den här gången fick jag först stanna för att försöka få en acceptabel bild med mobilen på en liten flock unga hjortar. Några hundra meter senare dök det plötsligt upp en stor svart vildsvinsgalt framför mig på vägen. Jag stannade direkt, men trots att galten studerade mig i ett par sekunder innan han återvände in i skogen hann jag inte få fram mobilen. Knappa hundra meter senare kom hela vildsvinsflocken och trippade över vägen, en efter en. Jag hann med att få en dålig bild på en av ungarna i varje fall. När det tagit slut på vildsvin och jag skulle passera platsen så var jag mycket försiktig och med mobilen redo. I varje fall galten hade inte passerat än… 500 meter senare stod det en hel flock andra hjortar och studerade mig en bit in i skogen. Mindre skygga än de första unga djuren, mest nyfiken på vad det var för en konstig varelse som flåsade förbi på vägen. Hur som helst blir jag allt mer övertygad om att jag inte begriper de som istället betalar pengar för att inomhus stå och springa på ett löpband! Det finns en natur där utanför full av upplevelser.

Ni kan väl berätta vilka tankar ni tycker att jag ska vidareutveckla.

Mer än politik

Livet är mer än politik i olika former. Jag har ägnat eftermiddagen åt att springa motionsloppet Springtime i Helsingborg. 10 km runt om i centrala Helsingborg. Det är ett lopp som jag sprungit varje år sedan det startade 1981. Årets upplaga var alltså den 38:e. Som pensionär har man slutat att bry sig så mycket om tiden. Jag vet att det kommer att bli lite sämre än året innan. Sån’t är livet. I veckan började jag dock att misströsta. Lite lätt plockande av skräp i trädgården resulterade i rejält ryggont. I några dagar har jag knappt kunnat resa mig ur en stol. Men, med sjukgymnastik, massage från hustrun och lite piller så har det blivit allt bättre. Jag har dock ställt in mig på att kanske tvingas gå hela rundan och hoppas att dom inte skulle hinna dra in målet innan jag kom dit. Men runt skulle jag, det var jag övertygad om. Man bryter inte en tradition för lite ryggont. Hur som helst inträdde det en märkbar förbättring i dag. Och när det blev dags att springa så visade det sig att jag faktiskt klarade av att springa hela milen utan att få ont i ryggen. Tiden är ju visserligen sämre än förra året, men det blev faktiskt bättre än vad jag hade som mål innan jag fick ont i ryggen.

Springtime-loppet i Helsingborg är kul eftersom det är lite folkfest. Folk står och hejar utefter hela vägen. Varma dagar (som i år) står folk och sprutar vatten med en slang över svettiga löpare. Det är helt enkelt folkfest. Men annars föredrar jag att springa för mig själv i skogen. Ingen musik i lurar – man ska njuta av ljuden från naturen. Bara ut i skogen och spring. Finns det något underbarare än att vid en runda en tidig morgon tvingas stanna för att släppa fram en flock vildsvin som ska korsa skogsvägen. Eller att en ekorre hoppar över vägen framför benen. Att en flock hjortar står några meter in i skogen och studerar vad det är för en konstig figur som frustar fram på vägen. Det har hänt att jag haft en hjort som sprungit parallellt med mig ett tiotal meter in i skogen i 500 meter. En gång höll jag på att bli nedflugen av en uggla. Sedan finns det alltså dom som tar bilen till gymmet för att där springa ett löppass på ett löpband med musik i lurarna för att sedan ta bilen hem igen. Och sedan tycker att dom varit duktiga.

Jag förstår mig inte på dom. Det är den rena motionen som bara står för en tredjedel av nöjet. En tredjedel är just naturupplevelsen. Den sista tredjedelen är det rent psykologiska att rensa bort en massa ovidkommande tankar ur hjärnan och kanske lösa problem som känts omöjliga. Det har hänt ett par gånger när jag springer uppe på Söderåsen att jag springer fel. Min hjärna är fullt upptagen med en massa annat för att rensa upp så att jag helt plötsligt upptäcker att jag glömt att svänga av.

Rör på er!

Rör på er!

Jag läste en artikel i Dagens Industri med rubriken: ”Professorn: Så lever du längre”. Det är professor Mai-Lis Hellénius som konstaterar att en vuxen svensk sitter ner i genomsnitt 10 timmar om dagen. Något som aldrig skett tidigare. Livsstilsprofessorn, som hon kallas, propagerar för att vi måste röra oss mer, inte bara sitta stilla på våra stolar. Hennes fem råd för en bättre hälsa är:

1. Bryt stillasittandet. Res dig upp minst en gång i halvtimmen och rör dig några minuter
2. Rör dig i vardagen. Sträva mot 10.000 steg per dag.
3. Prioritera sömnen. Varva ner med släckt dator, sänkt ljud osv ett tag innan läggdags.
4. Tänk tvärtom. Dvs låt grönsakerna osv vara huvudmålet och låt kött och fisk vara tillbehör.
5. Sluta banta.

Jag tycker själv att jag lever ganska bra efter de fem reglerna. Med undantag för fyran! Jag fortsätter nog med att ha köttbullarna, isterbanden och kasslern som huvudrätt och det gröna som tilltugg. Förutom när jag äter bruna bönor… Jag tror dock mycket skarpt på den naturliga motionen. Jag har medvetet försökt att styra mina arbetsplatser så att jag utan problem kan gå eller cykla till jobbet. I mitt nuvarande jobb får jag en dryg halvtimmes motion varje dag med att cykla till och från jobbet. Däremot är ju mina arbetsuppgifter sådana att jag förväntas sitta på en stol framför en dator. Det försöker jag lösa genom att inte missa ett tillfälle att lämna stolen. Ibland känns det som om jag faktiskt skapar anledningar till att gå ärenden. Men jag rör på mig och lämnar stolen så ofta jag kan. Problemet är att jag har porttelefoner som ska bevakas.

Till detta kan läggas att jag försöker att regelbundet ta en löparrunda. Målsättningen är två gånger i veckan och då en runda på allt från 3 km till 12 km. Däremot skulle jag ha svårt för att sitta på en träningscykel på ett gym eller springa på ett löpband på ett gym. Jag skulle känna mig ytterst fånig som betalar för att göra detta när det är mycket skönare att göra det ute i verkligheten uppe på Söderåsen. Fast jag tror att det allra viktigaste är att ta tillvara den vardagliga rörelsen. Man måste inte ta bilen så fort man ska någonstans. Många av oss kan faktiskt leva utan en bil. Jag har lyckats med det hela mitt liv och är övertygad om att väldigt många också skulle kunna göra det om dom verkligen ville.

Jag brukar som skämt ta motionären som tar bilen till gymmet, trycker på dörröppnaren för att slippa öppna själv, tar sedan rulltrappan upp till andra våningen för att där betala för att köra ett svettigt arbetspass på rullbandet och träningscykeln. Sedan samma sak, rulltrappan ner, dörröppnaren och så bilen hem. Sedan känner hen sig jätteduktig som har kört ett pass på gymmet. Det hade garanterat varit mycket bättre att börja förflytta sig med cykel eller gående så mycket som möjligt istället.

RÖR PÅ ER!

Trettiosjätte gången

Er bloggare är inte bara bloggare utan också motionslöpare. Jag ”njuter” av att springa en runda på skogsvägar och stigar på Söderåsen. För att locka ut mig även om det skulle ta emot så deltar jag varje år i två motionslopp. Springtime – Helsingborgs stadslopp i början av maj och sedan Skanneloppet i början av november här hemma i Åstorp. Så i dag var det alltså dags för Springtime i Helsingborg. Ett lopp som jag sprungit samtliga 36 år som det arrangerats. Jag tillhör alltså Springtime-veteranerna. Om jag förstod det hela rätt så var vi 13 stycken av veteranerna som var anmälda till årets lopp varav 7 visst även i år sprang den längre 10 km rundan. Några av oss har kommit så långt upp i åldern att det får räcka med den kortare 5 km rundan. Det gick förhållandevis bra på de 10 kilometrarna. Med tanke på hur det känts under våren utgick jag ifrån att det i år skulle bli allra första året som tiden blev över en timme. Men preliminärt verkar tiden ha blivit cirka 58 minuter, så jag är fullt nöjd. Lägg till att jag inte kollapsade efter målgång utan nog snarare såg ganska fräsch ut när jag stillsamt joggade fram mot målet på Kullagatan. Den här bilden är tagen bara några minuter efter målgång.

Jag mår bra av att springa. Det är ett perfekt sätt att koppla bort allt oväsentligt ur hjärnan och rensa denna från all skit som samlas. Sedan hävdar jag inte att man MÅSTE springa för att må bra. Jag är övertygad om att för normalsvensken är promenader fullt tillräckligt. Men, jag håller med ministern som hävdade att vi rör på oss alldeles för lite. Det företas en fruktansvärd mängd helt onödiga bilresor i vårt samhälle. Ta på er ett par promenadskor och gå till affären eller jobbet. Plocka fram en cykel och cykla till affären eller jobbet. Man måste inte ta bilen varje gång man ska längre bort än 100 meter. RÖR PÅ ER! Ni mår mycket bättre då.

Bloggare som tidningskändis

Er bloggare dök upp i tidningen i dag! Det är ju alltid spännande när man är på bild i tidningen. Man känner en fantastisk önskan att andra ska se en och uppmärksamma detta. Tyvärr verkar inte så många ha känt igen mig på bilden. Jag har fått peka på bilden och till och med ofta fått peka ut vem jag själv är på bilden. Det känns mindre inspirerande! Hur som helst är det nu mindre än två veckor kvar innan det 35:e Springtime-loppet i Helsingborg går av stapeln. Ni kan väl hålla tummarna den 9 maj!

Det är alltså jag som står längst fram i mitten med den ena handen nonchalant i fickan! Sedan blir det inte mer av dagens bloggande. Drygt 4 timmars övertid (totalt 13 timmars arbetstid) gör att jag bestämt mig för att det får räcka.