Etikettarkiv: Kimmy

Straffbeskattning

I dag ska jag ta upp ett ämne som jag haft uppe ett par gånger tidigare och som varje gång gör mig så infernaliskt förbannad på den människosyn som präglar en del politiker.

Vad det handlar om? Jo, att man straffbeskattar människor som t.ex. fötts med ett funktionshinder, som kanske råkat ut för en svår olycka, som drabbats av en obotlig sjukdom och så vidare. För det är ju just det man gör genom det som med en förskönande omskrivning kallas Jobbskatteavdrag!

Men Jobbskatteavdraget är ju inget annat än en straffbeskattning av de som inte kan jobba. De som hyllar denna form av bestraffning av sjuka och skadade människor har en människosyn som handlar om att alla dessa sjuka och skadade människor i själva verket bara är lata.

Låt mig ta min son Kimmy som exempel. Kimmy är 22 år gammal. Han är född med autism. Infantil autism tror jag det står på hans läkarutlåtande. För hans del innebär det t.ex. att han inte har något talspråk. Han förstår lite av det man säger till honom. Troligtvis mer än vad vi tror. Men vi kan ju bara utgå ifrån när han reagerar på att man säger något till honom. Han har olika tvångsbeteenden som att han t.ex. måste röra vid allt möjligt. Saker ska ligga på rätt ställe. Det kan bli ganska jobbigt om det han tycker är rätt ställe egentligen inte är rätt ställe. Men det är också ett privilegium att ha en 22-årig son som ständigt går omkring och skrattar. Som flera gånger om dagen ger mig en riktigt kärleksfull kram utan någon egentlig anledning.

Kimmy har sysselsättning på heltid på Daglig Verksamhet. Det tråkiga för Kimmy är att denna verksamheten har stängt just nu i 14 dagar pga Coronasmittan. Kimmy förstår ingenting, bara att det inte är som vanligt, något som gör honom orolig. Vi försöker sysselsätta oss med utflykter och långa promenader varje dag.

Kimmy skulle också ha flyttat in i ett eget boende på ett LSS-boende. Men det har också Coronasmittan skjutit på eftersom det är besöksförbud på boendet. Och då kan vi ju inte möblera och skola in honom.

Kimmys inkomst är Aktivitetsersättning. Det är en sorts pension som betalas ut till ungdomar innan dom kan få Sjukersättning istället. Som 22-åring får han en Aktivitetsersättning på 8.987 kronor varje månad. Medan han bor hemma är detta ju inget ekonomiskt problem. Så mycket över, att roa sig för, blir det dock inte när han snart ska betala en hyra som är drygt hälften av den summan. Sedan kommer ju mat, kläder osv. Men, han kan ju ha rätt till Bostadstillägg också då när han en dag har flyttat in på sitt LSS-boende.

Men då kommer vi till det som med sitt rätta namn ska kallas Straffbeskattning men alltså av de som introducerat denna straffbeskattning fått namnet Jobbskatteavdrag som en förskönande omskrivning. På Kimmys inkomst på 8.987 kronor betalar han en preliminärskatt på 1.956 kronor. Skulle han inte ha fötts med sitt funktionshinder utan kunnat jobba och tjänat lika mycket (lite….) så skulle han istället ha betalt 1.237 kronor i preliminärskatt. Som bestraffning för att han fötts med sitt funktionshinder får alltså Kimmy betala 719 kronor extra i straffbeskattning varje månad. Det blir 8.628 kronor på ett år. Dvs nästan en månadsinkomst – före straffbeskattningen. Han betalar alltså närmare 60% högre skatt (närmare bestämt 58,1%) som bestraffning för att han fötts med ett funktionshinder.

Autismnål

Jag tycker det säger allt om människosynen hos de politiker och partier som förespråkar denna straffbeskattning. Och som vill utvidga denna ytterligare till och med. Det är uppenbart att Centern och Liberalerna har drivit igenom en ytterligare straffbeskattning i den nya budget som Regeringen ska lägga fram. Men det är tydligen bara en tillfällig straffbeskattning för i Svenska Dagbladet är ledarskribenten Susanna Silfverskiöld irriterad över att denna straffbeskattning bara är tillfällig. Hon har satt som rubrik: Valfläskets skattesänkning och fortsätter med att skriva: – ”Efter 2022, när valrörelsen är ett minne blott, är jobbskatteavdraget borta. Det är ett skamlöst sätt att ragga väljare.”

Denna straffbeskattning av t.ex. funktionshindrade gör mig fly förbannad!

Jag vet att det är grymt, men jag hoppas nästan att sådana som Susanna Silfverskiöld och borgerliga politiker själva ska drabbas av en obotlig sjukdom eller en svår olycka så att dom tvingas till ett fortsatt liv med ett svårt funktionshinder. Kommer ni då fortfarande tycka att det är en bra idé att straffbeskatta er?

Läs:
Valfläskets skattesänkning – Susanna Silfverskiöld ledare i Svenska Dagbladet

PS. Naturligtvis önskar jag inte att någon ska drabbas av funktionshinder, olyckor, sjukdomar. Men man kan ju få fundera hur dom skulle funderat?

Lämna en kommentar

Under Jobbskatteavdrag

Debattklimatet

Vad har hänt med människors hyfs och anständighet? Har det blivit alldeles för lätt att kläcka ur sig vidrigheter under någon form av ”anonymitet” på nätet. Vidrigheter som vi inte skulle ens överväga att säga rakt ut till någon. Vad har gjort att alla dessa spärrar har släppt?

Ilskan

Det som fått mig att fundera i dom här banorna just nu är när jag läser att Henke Larsson bestämt sig för att sluta som tränare för HIF i Helsingborg. Han har helt enkelt tröttnat på alla påhopp i sociala medier. Tonläget på sociala medier är många gånger så vidrigt att jag skäms över mänskligheten. Grupper av HIF:s supportrar har vid flera tillfällen visat sig vara totalt befriade från intelligens. Och jag förstår Henke om han inte vill vara med längre. Det är inte värt detta.

Tonen i kommentarsfälten är många gånger så uppskruvad och hemsk att man vill lämna skiten åt sitt öde. Men, det är egentligen inte så konstigt om anonyma småpåvar runt om i stugorna inte kan behärska sig när respekterade och inflytelserika personer uttrycker sig så obegåvat. Förlåt att jag nämner honom igen, men ett svenskt exempel är Hanif Bali som tror att överdrifter och invektiv gör att läsaren blir mer påverkad. Men han är inte ensam i de svenska kloakerna. Och går vi utomlands så har vi ju Donald Trump som inte drar sig för att kalla de som tycker annorlunda än honom för idioter och annat.

Samtalstonen är märkbart farlig. Det är dessutom möjligt att jag själv några gånger gått ett steg för långt. Jag hoppas att jag inte gjort det, men risken finns ju alltid när man försöker vara satirisk eller ironisk. Jag förstår om många inte vill ge sig ut på nätet överhuvudtaget. Det krävs en uppsträckning.

Kimmy åkar raggarbil

Kanske har det här inte att göra med ”Näthatet”, men det handlar ju också om att visa empati, visa förståelse för att vi alla inte är exakt lika, tycker exakt lika, handlar på exakt lika vis. I Aftonbladet läser jag om autistiska Samantha som busschauffören tyckte var störande så han slängde av henne och hennes mamma från bussen. Orginalartikeln från Borås Tidning är tyvärr låst. Som pappa till en autistisk son (Kimmy är nu 21 år) kan jag förstå mamman och Samanthas reaktion. Kimmy har inget talspråk, vilket gör att han kan göra ”andra ljud”. Oftast sitter han och skrattar när vi åker tåg eller buss eftersom han tycker om detta. Men han är helt enkelt glad. Även om han inte talar själv har han lärt sig att förstå väldigt mycket. Vid något tillfälle var det så fullt på tåget att jag chansade på att gå och sätta oss i ”den tysta avdelningen” på Pågatåget. Det finns alltså på de skånska Pågatågen en avdelning i varje ända av tåget som är Tyst. Jag chansade och sade till Kimmy upprepade gånger att han måste vara tyst. Och detta fungerade. Men, tycker han att något är roligt ska han också få visa detta. Och vi har aldrig haft problem, även om det funnits medresenärer som tittat lite undrande över vad det egentligen är som Kimmy tycker är så roligt. För övrigt anser jag att de mest störande på Pågatågen när jag åker till eller från Helsingborg är de medelålders par (kanske två par tillsammans) som ska ta en tura eller besöka Helsingør. Många har uppenbart ”laddat upp” innan avresa och kan vara ytterst högljudda i tron att dom har roligt.

Men i det nämnda fallet med Samantha tycker jag att det är skönt att den aktuella busschauffören fått en rejäl varning och får utbildning i empati och kundservice. Vi är alla olika. En del har funktionsstörningar som gör att vi reagerar annorlunda än de flesta andra. Vi får leva med detta – ALLA! Vi kan inte gömma undan människor.

Lite bakgrund:
Henrik Larsson: ”Hur kan det vara okej i vår bransch att behöva utstå det mesta?”
Jag kommer inte lägga mer energi på idioterna
Hot och hat på agendan inom fotbollen
Autistiska Samantha, 12, tvingades gå av buss – var för högljudd
Autistiska Samantha, 12, kastades av bussen: ”En åsna kan sitta bättre”

Lämna en kommentar

Under Sociala medier

Vi är alla duktiga

kimmy-150429Jag har i dag på kvällen varit på Musikal i Klippan. Vår Succé hette den. Det var eleverna vid det individuella programmet på gymnasiesärskolan i Klippan som gav sin årliga föreställning. En fantastisk prestation av alla dessa glada ungdomar som ger allt och gör mer än vad man kan förvänta sig med tanke på deras förutsättningar. Allt från föräldrar och andra anhöriga till vänner som gamla skolbusschaufförer och grannar har fått en upplevelse när vi sett någon av de föreställningar som getts. Själv är jag enormt stolt över vad min son Kimmy presterat på scen trots sin autism. Och samma sak med alla hans klasskamrater och andra skolkamrater. Tack Kimmy, det gjorde du fantastiskt!

Och sedan blir det inte mer. Jag har prioriterat musikal framför att skriva blogg. Jag återkommer i morgon! God Natt!

Lämna en kommentar

Under Handikapp