Danderyds bidragsberoende

En av punkterna i JÖK:en (Januariöverenskommelsen) är en ytterligare utvidgning av det svenska Bidragssamhället. Det uttrycks dock inte riktigt så. Det handlar nämligen om de bidrag som främst går till de redan välbeställda som egentligen skulle ha råd att leva utan dessa bidrag från skattebetalarna.

Vad jag pratar om? Jo ROT- och RUT-bidrag. Det var den borgerliga regeringen som 2007 införde ROT- och RUT-bidragen. Motivet var att komma åt svartarbete och att skapa jobb samtidigt som människor som behövde hjälp med olika saker skulle få råd att köpa dessa tjänster. Sedan dess har bidragen utökats med jämna mellanrum, och nu är det alltså dags igen.

Vilka är det då som utnyttjar ROT- och RUT-bidragen? Medan var fjärde innevånare i Danderyd får bidrag från skattebetalarna från RUT så är det mindre än 2% av innevånarna i Åsele som får bidrag. Ungefär 65% av RUT-bidragen går till de 25% med högst inkomster medan drygt 5% av bidragen går till de 25% som tjänar minst. Vi kan förstå att det här är en populär förmån för Moderaterna. Det är ju deras väljare som får utdelningen. Det är väl därför som ROT- och RUT-bidragen inte ingår i det så föraktade bidragssamhället.

Ny har Myndigheten för Tillväxtanalys gjort en utvärdering av ROT- och RUT-bidragen. Och bland annat gjort en beräkning av hur mycket varje nytt jobb inom sektorn har kostat skattebetalarna. Det visar sig då att varje nytt Jobb inom RUT-sektorn kostat skattebetalarna mellan 1,5 – 2,0 miljoner kronor. Varje nytt jobb inom ROT-sektorn har kostat skattebetalarna mellan 6,0 – 8,0 miljoner kronor.

Om det verkligen gällde att skapa jobb så hade det varit mycket effektivare att anställa personer inom välfärdssektorn som kunde hjälpa de som verkligen behöver hjälpen. Men det handlar nu främst om att subventionera lyxliv för de redan privilegierade.

Som ni förstår så passar inte de här siffrorna in i debattklimatet och det politiska arbetet. Det har varit ganska tyst om utvärderingen i media. Det är ju de med Makten som får bidragen! Det är ju skillnad på Bidrag och Bidrag! Det beror på vem som får dom!

Samtidigt så visar den statistik som LO regelbundet tar fram att skillnaden mellan vad toppcheferna inom näringslivet tjänar jämfört med en vanlig industriarbetare ökar. 1980 hade chefen en inkomst som motsvarade 9 arbetare. Sedan dess har det bara gått upp och 2018 låg siffran på 61. Dvs toppchefen har en inkomst som motsvarar vad 61 av hans anställda industriarbetare tjänar. Från 1950 och fram till 1980 minskade skillnaden, men efter det vände det. Samma chef vars inkomster rusar mot nya fantasisummor kan nästa timme argumentera för att vi har inte råd med några löneökningar alls till jobbarna för då går den svenska industrin åt skogen.

Men samhället ska ha råd att subventionera fönsterputsningen, städningen och rengöringen av poolen för honom med allas våra gemensamma skattepengar.

Fy f-n!

Läs lite här:
Prislappen för rotjobben: 8 miljoner kronor styck. – Dagens Arena
Ny rapport: Ett rut-jobb kostar staten miljoner. – Dagens ETC
Analys: Dimridåerna om Rut börjar skingras. – Arbetaren
Ekonomisk elit drar ifrån vanliga löntagare. – SVT
Topp-vd:ns inkomst: 76 gånger lönen för en arbetarkvinna. – LO Bloggen

Pengarna styr

Visst är det så att det är pengarna som styr. Den som har gott om slantar kan lätt köpa sig ett bättre liv. Om man blir lyckligare av alla pengarna är väl inte lika självklart. Det skapar bekymmer också. Låt mig börja med ett udda exempel. Tamara Ecclestone (dotter till den brittiske miljardären Bernie Ecclestone som äger rättigheterna till varumärket Formel 1) har haft inbrott i sin lilla lya i Kensington i London. Den lilla lyan har bara 57 rum, så man misstänker att inbrottet är ett insiderjobb. Hur skulle dom annars veta var dom skulle leta? Totalt har stackars Tamara blivit av med smycken för 600 miljoner kronor. Hur lyckas hon använda så mycket juveler? Detta är bara nämnt för att visa att det förekommer kriminalitet på andra håll än i Sverige.

Dagens Nyheter har granskat hur offentligt finansierade privata vårdgivare behandlar patienter som har en privat sjukvårdsförsäkring. Det visar sig då att nio av de tio vårdgivare som granskats låter den som har en privat sjukvårdsförsäkring gå före i kön. Observera att det alltså handlar om vård som betalas med våra gemensamma skattepengar. Det moderata styret i Stockholm har som mål att privatisera vården i så stor utsträckning som möjligt. En majoritet av primärvården drivs redan i dag av kommersiella företag med syfte att tjäna så mycket pengar som möjligt. Och man drygar alltså ut vinsten genom att låta de som betalar extra för sig gå före i kön. Inte för att dom har större medicinska behov, utan för att dom kan betala extra förutom skattepengarna.

Nu vill Socialminister Lena Hallengren göra ett nytt försök att i Riksdagen få igenom att lagförslag som förbjuder offentligt finansierade vårdgivare att låta de med privata sjukvårdsförsäkringar gå före patienter som har större medicinska behov i kön. I maj 2017 röstade de fyra Högerallianspartierna och Sverigedumokraterna gemensamt ner ett tidigare lagförslag med den innebörden. Men, när man nu har svart på vitt hur det fungerar har man för avsikt att på nytt lägga fram ett lagförslag som förbjuder offentligt finansierade vårdgivare att låta den som har pengar gå före patienter med större behov men utan pengar. Eventuellt verkar Sverigedumokraterna den här gången luta åt att rösta för.

Men, Moderaterna kommer garanterat att kämpa vidare för att låta pengarna styra och inte behoven. Det är ju deras väljare som kan smita före i kön.

Läs lite mer:
Patienter med privat sjukvårdsförsäkring går före. – Dagens Nyheter
Hälso- och sjukvårdsdirektören bekräftar: Försäkringspatienter tränger ut vanliga – Dagens Nyheter
Socialministern vill förbjuda att försäkringspatienter går före. – Dagens Nyheter

Back to ”The Good old days”?

Ja, det är väl tveksamt om jag tycker att det handlar om några ”Good old days”. Men tydligen vill John Norell som är viceordförande för Fria moderata studentförbundet tillbaka till något som han tycker är ”Good old days”. Jag håller inte alls med, men det är ganska typiska åsikter från tokmoderater.

Vad jag pratar om? Jo, nämnda John Norell har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken: – Färre borde plugga på universitet! Det är alldeles för många som skaffar sig en högskole- / universitetsutbildning i Sverige. Det är helt enkelt alldeles för mycket kreti och pleti på de fina utbildningarna. Dom borde vara förbehållna en mindre utvald grupp. Ja, riktigt så bryskt uttrycker sig John Norell inte. Men, det är andemeningen.

– ”En stor del av den högre utbildningen är ett slöseri med skattepengar ur ett samhällsperspektiv.”

Så tycker John Norell. Likt en helt normal moderat så räknar han allt i pengar. Han utgår bland annat ifrån att alla de som studerar på Högskola / Universitet gör detta med lockbetet att få högre lön. Allt räknas i pengar. I John Norells värld så studerar man tydligen inte för att man vill lära sig något. Att man vill få ett jobb som man tycker är spännande och givande. Nä, i John Norells moderata värld så är det bara pengar som räknas. Hans argumentation går i princip ut på att om alldeles för många skaffar en högre utbildning, så kan inte de riktigt utvalda få den där höga lönen som dom eftersträvar och gjort sig förtjänta av. Det finns helt enkelt för många med hög utbildning. Många som börjar jobba efter sin utbildning får jobb dom är överkvalificerade för. Och då kan inte den lilla gruppen utvalda få den där höga lönen som dom eftersträvar och drömmer om.

John Norell funderar bland annat i banorna att utbildningen borde avgiftsbeläggas. Det skulle ju då dels spara skattepengar och dels så skulle ju de som då hade råd med utbildningen slippa att beblanda sig med vanligt kreti och pleti som egentligen inte har råd med utbildningen men får den subventionerad av skattebetalarna.

– ”Alla behöver inte en akademisk utbildning, men när fler skaffar en sådan tvingar det andra att läsa än mer för att utmärka sig på arbetsmarknaden. För att motverka utbildningsinflationen behöver man minska antagningen till svenska universitet och högskolor. Att införa avgifter skulle åtminstone delvis kunna lösa problemen med utbildningsinflationen.”

Visst blir man undrande? Läs det här sista citatet än en gång och fundera. Moderat syn på vårt samhälle!

Jag undrar om John Norell tycker att jag och min familj tillhör dom där onödigt utbildade som bara förstör det fina klassamhället. Min fru har läst till Förskollärare. Men att ”passa barn” behöver man väl inte gå på Högskola för? Min ena son har en Magisterexamen i Statskunskap. Trams antagligen enligt John Norell. Min dotter läser Litteratur vid Universitet i Lund. Det är väl också en totalt onödig utbildning. Antagligen är det jag som är hans föredöme eftersom jag avbröt mina ekonomistudier i Lund. Fast det var förstås inte frivilligt, det var militären som tvingade mig…

John Norell och hela Fria moderata studentförbundet kan dra dit pepparn växer!

Sänk lönerna

Den tidigare moderata riksdagsledamoten Karl Sigfrid skriver numera lite då och då ledarartiklar i Svenska Dagbladet. En av de senaste hade som rubrik: – ”Fler får jobb om vi tillåter lägre löner”. Den gamla moderata riksdagsledamoten tycker att: – ”Givet att det finns många som inte kan få ett jobb till svensk kollektivavtalslön vore det klokt att sänka eller ta bort lönegolvet”.

Jag tycker att ett bra område att testa den teorin på är inom journalistiken. Om vi t.ex. halverar lönerna till journalister, reportrar och ledarskribenter så skulle ju tidningarna kunna anställa många fler journalister. Man skulle kanske kunna anställa några korrekturläsare också. Och i motsats till de grupper som Karl Sigfrid tycker ska ha sänkta löner så skulle ju faktiskt journalister och liknande kunna leva ett gott liv även om deras lön halverades. De grupper som Karl Sigfrid, i sann moderat anda, tycker ska ha ännu sämre lön ligger ju redan i dag på en inkomst som det knappt går att leva på. För samhällsekonomin skulle det vara en katastrof med sänkta löner bland låginkomsttagare. Dom konsumerar alla sina inkomster i motsats till höginkomsttagare. Efterfrågan på konsumtionsvaror skulle sjunka.

Eller varför inte VD-lönerna? Tänk så många som skulle kunna få jobb om dagens VD-löner sattes på en rimligare nivå. Man skulle tom kunna anställa en chaufför, en kaffekokare och en som ställer in stolen till varje VD utan problem.

Det står helt klart att Karl Sigfrid sitter uppe på en piedestal och tittar ner på massorna och tycker att dom ska finnas som en resurs så att han billigt kan få ett bra liv.

Och för att hålla oss inom ett liknande område. Nu utökas ju, efter önskemål från de borgerliga partierna, RUT-subventionerna till det dubbla. Det är ungefär samma fenomen som det Karl Sigfrid argumenterar för. Via RUT-bidragen subventionerar alla skattebetalare höginkomsttagarnas lyxliv. Det är ju inte gamla och handikappade gamla städerskor och grovarbetare som anställer en städare med hjälp av RUT-bidrag. Det är höginkomsttagare i de olika moderatghetton som finns runt om de svenska storstäderna. Danderyd, Täby, Vellinge osv. Det är en skandalös politik att människor som inte har råd att utnyttja tjänsterna med sina skattepengar ska subventionera tjänsterna för de som har råd att betala för dom.

Om vi ska ha skattesubventionerade jobb så ska dessa naturligtvis komma de tillgodo som har behov av hjälpen men inte har råd att betala, inte de som redan har råd att köpa hjälpen. Hur man överhuvudtaget kan tänka i andra banor är för mig helt obegripligt. Ett annat argument är att det gör svarta jobb vita. När borgerliga politiker använder dessa argumenten så berättar man samtidigt att de som utnyttjar RUT-subventionerna är människor utan moral och som utan att fundera är villiga att smita från skatter och blir brottslingar för att tjäna egna pengar på andra skattebetalares bekostnad. Man tror verkligen inte på de egna väljarnas moral!

För övrigt läste jag på Karl Sigfrids blogg. Senaste inlägget är från 2014 och innan dess från 2012. Men han är väl för fin för sån’t som bloggande numera!

Verkligheten är den att Sverige är ett skatteparadis för höginkomsttagare och förmögna. Ingen förmögenhetsskatt. Ingen arvsskatt. Ingen gåvoskatt. En obetydlig fastighetsskatt som dessutom gynnar de redan rika. En mycket hårdare beskattning av arbetsinkomster än arbetsfria kapitalinkomster. Och som sagt dessutom skattesubventioner till att betala lyxlivet.

Så ser det ut

Att Sverige är ett splittrat samhälle är väl ingen större nyhet för läsare av Sven Tycker. Jag tror inte att det är någon stor nyhet för någon. Däremot finns det nog en del som tycker att det ska så vara. Att det är rätt att klyftorna är stora och att dom växer. Det finns faktisk nationalekonomiska teorier som går ut på att ju mer de privilegierade grupperna får desto mer sipprar så småningom ner till pöbeln. Om man sänker skatterna för de med riktigt höga inkomster så kommer dom som genom ett magiskt naturfenomen att betala in MER i skatt. Fråga mig inte riktigt hur det fungerar, men så hävdar man. Det är därför som borgerliga politiker från Högeralliansen så gärna sänker marginalskatter och statliga skatter. Dom tror uppriktigt på att om man sänker skatten för dom här redan privilegierade grupperna så kommer dom att tjäna så mycket mer pengar att dom totalt betalar mer i skatt trots detta. Ett av jordens sju underverk!

Det som får mig att fundera i dessa banor är två olika artiklar i morgonens båda morgontidningar som trillade in genom brevinkastet. Helsingborgs Dagblad berättar om de högst betalda cheferna i Helsingborg. Det är inga småsummor det handlar om. Det är summor som ligger dubbelt mot vad deras politiska chefer har i lön. Och till detta en massa andra förmåner. Toppen i Helsingborg har energibolaget Öresundskrafts VD Anders Östlund. 196.000 kronor i månaden. Till detta jobbar han så hårt att han måste ha extra semester, 37 dagar, förutom bil, mobil, dator, internetuppkoppling hemma, larm i hemmet osv. Allt betalt av kunderna och skattebetalarna. De åtta högst betalda cheferna (7 karlar och ett fruntimmer) ligger på löner över 100.000 kronor i månaden. Till detta en hel del andra förmåner för att kunna sköta jobbet. Det är intressant det där med extra semesterdagar. 37 semesterdagar per år! Med helgdagar och liknande så är man nästan nere i 4-dagars arbetsvecka. De 11 högst betalda cheferna har en lön som ligger över högst betalda politikern, moderaten Peter Danielsson, som i sig har en rejäl politikerlön på 88.977 kronor. Det är alltså 30 anställda chefer som ligger på löner över vad ett heltids kommunalråd har, 66.900 kronor. Jag förstår att det inte finns slantar för att höja lönerna till personalen inom Hemtjänst eller på Förskolor.

I Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga har man en 4 sidors snyftartikel om modebloggaren Mogis lägenhetsaffärsbekymmer. Ja, numera heter det inte bloggare utan ”Influencer”. Ordet ”influencer” kommer av att man påverkar (- influerar) sina läsare till att köpa olika produkter. Det är detta man tjänar sina pengar på, dvs att få betalt för att skriva reklam för produkter. Ni vet: – ”Jag köpte förra veckan världens mest underbara trosor. Bara 298:- kronor hos Veras underwear. Skriver ni att jag skickade er så kan ni få dom för 288:- om ni skyndar er.” Hur som helst har tydligen Malin köpt en bostadsrätt på Östermalm för 4,7 miljoner kronor. 43 kvadratmeter! Sedan har hon lyxrenoverat den och tydligen hoppats på att sälja den med en rejäl förtjänst. Vilket misslyckats! Luften har ju gått ur marknaden för lyxbostadsrätter i Stockholm. Som jag läste någonstans att det är slut på söner och döttrar till miljardärerna som behöver ett krypin. – ”Vi tänkte att det skulle bli som en hotellsvit, ett förstaboende för någon lyxig liten östermalmsdotter som vill ha nära till mamma och pappa, och absolut inte kan tänka sig att renovera själv.” Tänk att jag tycker inte det minsta synd om Malin och hennes bekymmer att sälja med vinst. Spekulationshysterin på bostadsrättsmarknaden har varit sjuk. Det har tagits för givet att man skulle göra stora vinster på sitt boende. Ständigt upptrissade priser som gjort att vanligt folk inte haft råd med ett boende. Det är bra att priserna sjunker. Att spekulationsaffärerna inte lyckas. Jag tycker som sagt inte det minsta synd om Malin!

Det finns en hel del som kan göras åt de ständigt ökande klyftorna. Ett är att göra det mindre förmånligt att tjäna sina slantar på kapitalinkomster och mer förmånligt att arbeta sig till inkomster. Har du högre inkomster så betalar du mycket mindre i skatt på arbetsfria inkomster än på arbetsinkomster. Begränsa avdragsrätten på kapitalinkomster och höj skatten samtidigt som skatterna på arbetsinkomster (och ”bidrag”) sänks. Den enda indragning på avdragsrätten som M+Sd+Kd-budgeten presenterat var att slopa avdragsrätten för Fackföreningsavgiften. DET drabbar inte de redan privilegierade, det drabbar vanligt folk. Helt i enlighet med Högerideologin. Se till att vi har någon form av Fastighetsbeskattning värd namnet. Avskaffandet av Fastighetsskatten var ett misstag, ett stort misstag. Det är helt enkelt dags för Sverige att inte längre vara ett skatteparadis för kapitalägare och andra miljardärer. Ingen Förmögenhetsskatt. Ingen Arvsskatt. Ingen Gåvoskatt. I stort ingen Fastighetsbeskattning. Samt alltså lägre skatt på arbetsfria kapitalinkomster än på arbetsinkomster. Sluta sedan samtidigt upp med att subventionera deras lyxliv med RUT-bidrag, som ju nu i M+Sd+Kd budgeten ska tredubblas. Se sedan till att skatterna fortsätter att vara progressiva också. Det drabbar inte vanligt folk, det drabbar dom högst upp på stegen. Dom har råd. Läs sedan också den här artikeln i Arbetaren om hur vi för över resurser från glesbygden till storstäderna.

Svårt att tycka synd om

Man brukar ibland säga att vi har bara en värld, så vi ska vara rädda om den vi har. Men faktum är att vi lever i helt olika världar. I varje fall lever inte jag på samma planet som en del andra. I gårdagens Dagens Industri läser jag en snyftartikel om företagares problem vid generationsväxlingar. Uppenbarligen har man hoppats på ”förbättringar” i samband med de nya kommande 3:12-reglerna, men det verkar inte läggas in några retroaktiva regler i dessa. Snyftet handlar om en företagare som tagit över pappans företag och nu har pappan problem att ta ut sin ”vinst” från övertagandet utan att behöva skatta så mycket. Om jag läser det hela rätt så kan pappan bara plocka ut 160.000 om året utan att behöva skatta. – ” Ska han få ut hela beloppet på det viset får han hålla på uppemot 50 år” berättar han. Tar han ut allt i ett svep får han betala 57% i skatt på sin vinst, stackaren!

Jag tar fram min miniräknare. 50 år gånger 160.000 om året blir 8 miljoner kronor som alltså skulle vara den ”vinst” från överlåtelsen som pappan skulle tvingas skatta för. Om han får betala 57% i skatt som det står så får han behålla ungefär 3,5 miljoner kronor av sin ”vinst”. Om vi gissar att pappan gått i pension och är 65 år så kommer han alltså, om han lever till 100 år, att ha 100.00 kronor (redan skattade pengar) att leva på ytterligare per år. Till detta kommer andra pensioner och vad de 3,5 miljonerna kan ge i någon form av utdelning under de 35 åren.

Faktum är att jag har mycket svårt för att tvinga fram några tårar. Dom där miljonerna (obs, redan skattade) att leva på ger ett liv som jag själv inte ens kan föreställa mig. Jag tror faktiskt inte riktigt på det där med att vi bara har en värld – vi bor i helt olika världar! Jag tror att det hela helt enkelt handlar om att vi har olika syn på hur vi ska finansiera vårt samhälle. Jag tycker att de som har gott om slantar ska ta ett större ansvar för att betala för vår militär, för vår sjukvård, för vår infrastruktur, för vår polis och rättsväsende, för räddningstjänst, för skola och utbildning, för omsorg om våra barn, för omsorg om våra gamla och för allt det andra som vi gemensamt sköter. Fast det tycker inte en del andra. Dom tycker istället att alla bidrar med lika mycket oberoende av förutsättningarna. Jag tänker inte byta min syn på den saken!

Faktum är att Sverige skapat ett skattesystem som är ytterst förmånligt för rikt folk. I en internationell jämförelse utmärker vi oss genom att ha avskaffat Förmögenhetsskatten. Avskaffat Arvsskatten. Förvandlat Fastighetsskatten där de med stora dyra kåkar betalar mer än de med små gamla villor till en Fastighetsavgift där alla betalar lika – oberoende av om det är en liten villa på 60 kvadratmeter byggt 1930 eller 450 kvadratmeter lyxvilla. Vi har sänkt skatter på kapitalinkomster. Vi har sänkt skatter på bolagsvinster. Det finns skäl till att klyftorna i Sverige vuxit mer än i vår omvärld och att vi har flest miljardärer i förhållande till folkmängden än i andra länder. Vi har genom s.k. ”skattereformer” gynnat den utvecklingen. Men dom redan privilegierade fortsätter gnälla.

Jomenvisst

Ett av problemen i vårt svenska samhälle är bristen på bostäder. Den som söker en hyreslägenhet med rimlig hyra har i stora delar av landet betydande problem. En effektiv lösning vore naturligtvis att bygga mer. Fast antagligen är detta en allt för självklar och enkel lösning. Tyvärr är det så att det är inte så snabba pengar att tjäna på att bygga nya hyreslägenheter. Alltså byggs det istället bostadsrätter som ger snabbare utdelning. Samtidigt byggs det överhuvudtaget för lite. Men nu läser jag att fastighetsekonomen Svante Mandell på KTH har kommit på lösningen. Eftersom så många står i köer som inte krymper så måste ju detta bero på att hyrorna är alldeles för låga. Om man höjer hyrorna rejält så har de flesta inte råd att hyra lägenheterna. Om dom inte står kvar i hyreskön så är problemet löst. Eller?

Kanske skulle det hjälpa med fler byggjobbare och fler lämpliga tomter?

Ökade klyftor

Svensken är pessimist! Enligt en undersökning gjord av Novus tycker 72% av svenskarna att de ekonomiska klyftorna i Sverige är mycket stora eller ganska stora. 69% av svenskarna vill se en politik för minskade klyftor i samhället. Men dom är pessimister, 63% tror faktiskt att klyftorna kommer att öka istället för att minska, som dom helst vill. Vad kan det vara som gör att dom är så pessimistiska? Kan det bero på att dom inte tror på att en majoritet av våra folkvalda politiker i tillräcklig omfattning vågar genomföra en politik som minskar klyftorna? Pengar ger makt, de som står högst på stegen har makt och vill helst behålla sin plats högst upp på stegen på en klar distans från pöbeln där nere. Enligt undersökningen tycker 6% av svenskarna att klyftorna i samhället är små, troligtvis dom där uppe på stegen. Det finns alltså ett stöd bland väljarna för att minska klyftorna. Så vad väntar ni på? Sätt fart!

Verkligheten är den att klyftorna i vårt samhälle ökar. Vi har under 8 år styrts av politiker som ville se rejäla klyftor i vårt samhälle. Politiker som tror att man genom att gynna de redan privilegierade, som ju röstat fram dom, så får man ett bättre samhälle. Nu styrs vi av politiker som säger sig vilja minska klyftorna men som inte vågar gör något åt det eftersom de redan privilegierade skulle bli ledsna.

Dom som inte behöver strejka

I dag bryter strejk ut på en del av arbetsmarknaden. Bland annat Byggnads är inte nöjda med vad arbetsgivaren är villiga att erbjuda. Detta medan Byggnadsarbetsgivarna är upprörda. Nu har ju ”märket” satts i de första avtalen, och att erbjuda mer än det vore en säker konkurs för hela det svenska samhället. Egentligen har man ju inte råd med några löneökningar alls, egentligen borde lönerna sänkas. Men nu är de svenska arbetsgivarna så enormt generösa att man faktiskt erbjuder cirka 2%. Om man ska tolka arbetsgivarrepresentanternas uttalanden så tar dom nog de löneökningar som erbjuds ur sina egna privata fickor. Fackets fruktansvärda omdömeslöshet kommer att driva vårt land till konkursens brant.

Med tanke på ovanstående så var det spännande att läsa Dagens Industri i dag. Dom berättar om Ericssons VD Hans Vestberg. Förra året gick hans ersättning upp 10% och han fick då 61,2 miljoner kronor. Det innebär att hans totala lön sedan 2011 gått upp med 80%. Skulle man inte kunna tänka sig att VD:n satte märket? Personalens lön går upp med samma procentsats som VD:ns lön går upp? Ju högre upp i hierarkin desto större föredöme för de andra är man. Det är för Hasse främst det som kallas ”kortsiktig rörlig ersättning” som har gått upp. Den har sedan 2011 ökat med 479%. Hur den beräknas är dock hemlighållet… Det är i varje fall tur för Hans Vestberg att det inte baseras på kursutvecklingen, för den har visst inte varit så bra. Men antagligen är det så att hans jobb inte är så konkurrensutsatt. Det är väl nästan ingen som vill vara VD för Ericsson, så man måste betala rejält för att få någon att ställa upp. Eller vad tror ni?

Blogg 100 utmaningen del 41 eller åt den som har skall vara givet

SCA-skandalen är väl ett typexempel på att huvudregeln bland det fina folket är att den som har skall ha ännu mer. Resten kan skylla sig själva! Skandalerna har avlöst varandra och kritiken från andra delar av näringslivet beror ju på att bland annat aktieägarna fått stå för fiolerna. Att det är jobbarna ute i företagen som stretar ihop miljonerna har det inte varit lika intressant att redovisa. Och till slut kommer det hela ändå att tystas ner och glömmas. De fina bossarna anser sig alltid ha rätt till mer bara för att dom redan har mer. Detta är dagens tyckeri inom ramen för #blogg100.