Etikettarkiv: Koreakriget

Sven Tycker vs Donald Trump

Jag såg en artikel i dagens Svenskan som gör att jag känner en större anknytning till president Donald Trump än vad jag gjort tidigare. Enligt den aktuella artikeln så ”slapp” Donald Trump att kallas in till tjänstgöring i Vietnamkriget pga problem med hälsporre. Jag kan berätta att hälsporre är inte roligt. Det gör enkelt uttryck ont i hälen när man går. Så här skriver Wikipedia om hälsporre:

– ”Hälsporre eller kalkaneussporre är ett litet kalkhorn på hälen, som ofta sätts i samband med så kallad latin plantarfasciit, där plantar står för fot, fasci för hinna och it för inflammation. Det handlar i så fall om en inflammation i fotens hinna, som är resultatet av lång tids felaktig belastning av de stora senytorna under fotsulan. Dessa besvär tillhör belastningssjukdomarna, sitter under foten och berör inte bara hälen. Inom den medicinska terminologin förs hälsporre till entesopatierna. Hälsporre är vanligast i medelåldern och hos människor som rör sig mycket, såsom idrottsmän och dansare.”

Jag har själv haft dylika problem relativt nyligen och tvingades ta det försiktigt med mitt regelbundna löpande. Min syster som ungefär samtidigt drabbades värre försökte förringa mina problem med att hävda att det hette något annorlunda när män drabbades. Hur som helst är jag numera besvärsfri och kan åter ta underbara löprundor i skogen på Söderåsen.

Men jag tycker verkligen synd om Donald Trump som 1968 som 22-åring drabbats av så svår hälsporre att han inte kunde tjänstgöra i Vietnam och försvara sitt fosterland – eller vad dom nu sysslade med i Vietnamn. – ”Made America great”, eller något sådant. Hur som helst så hade tydligen pappa Fred Trump en hyresgäst i en av sina fastigheter som påpassligt nog var läkare och som gärna skrev ut ett intyg om elakartad hälsporre hos denna aktiva 22-åring mot att han skulle få förtur vid reparationer och renoveringar av den hyrda lokalen. På den tiden var ju Donald Trump en mycket sportig ung man, som inte verkade ha några problem med att fortsätta med sina sportsliga aktiviteter efter diagnosen. Troligtvis med hjälp av lämpliga inlägg i skorna som avhjälpte problemen. Inlägg som inte passade i militära marschkängor!

Donald Trumps hälsporre

”Så här stor var min hälsporre!”

Jag ska erkänna att även en annan patriot som er egen bloggare gärna också hade sluppit militären. Nu har ju Sverige tack vara neutralitet och alliansfrihet lyckats hålla sig bort från krig. Men när jag var ung var det värnplikt som gällde för alla oss pågar. Något som jag gärna sluppit! Jag försökte t.ex. att få uppskov pga studier. När jag skulle rycka in höll jag på med en två terminers kurs vid Lunds Universitet i Nationalekonomi. Men sådant struntade de militära myndigheterna i. Jag minns att jag på fredagen, sista studiedagen halvvägs in i kursen, fick mitt avslag på ett överklagande för att sedan på måndagen infinna mig på Karlsborgs Fästning för att vid regementet S2 under de kommande 12 månaderna utbilda mig till Radiostationsplutonchef.

Non violence

Nu ska jag villigt erkänna att jag nog inte var någon mönsterrekryt. En tidig olycka i hinderbanan resulterade i att regementsdoktor Bengtsson skickade mig till Kärnsjukhuset i Skövde för röntgen av foten. En röntgen som i varje fall förklarade varför jag hade så lätt för att stuka min fot. Den är ”vanskapt” med en benformation för mycket. Tydligen en relativt vanlig felkonstruktion av människokroppen. Hur som helst denna sjukskrivning, problem med luftrören och sedan ännu en olycka där mina kompisar tappade en radiolänkmast på samma fot (och nytt besök på KSS i Skövde) gjorde att jag ständigt degraderades från blivande Radiostationsplutonchef när jag ryckte in till telefonist med inomhustjänst när jag ryckte ut. Jag ska dock erkänna att jag väl inte heller gjorde mitt allra bästa. Mitt förtroende för militären blev väl inte bättre av att utsättas för ideliga inkompetenta yrkesbefäl. Det fanns flera som borde kontakta AA eller Länkarna istället för att sättas att utbilda vår framtida Försvarsmakt. Dom var klart bättre på att kräka ur sig svordomar och förolämpningar än att fungera som pedagoger eller ledare.

Inte blev mitt förtroende bättre för militären när jag några år senare kallades in för repetitionsutbildning och jag helt plötsligt hade förvandlats till flygspanare vid luftvärnet!? Fast det var ganska trevligt om jag ska vara uppriktig. Jag tillbringade 14 soliga sommardagar med att tillsammans med prästen i Kivik lösa alla världens problem medan vi höll vakt så att ingen kom in på skjutområdet på Falsterbonäset.

Men mina förväntningar på militären och dess effektivitet är mycket låg. Om moderaternas ekonomiska taleskvinna Elisabeth Svantesson hävdar att svenska Generaldirektörer inte vill spara på pengarna så är det inget av vad jag tror svenska Generaler och dom andra med en massa plåt på axlarna varken vill eller kan klara av. Jo, att slösa med pengarna, men i övrigt?

I den ständigt lika aktuella amerikanska TV-serien M.A.S.H. kan man undra varför min stora favorit Max Klinger väl aldrig använde sig av hälsporre som argument för att bli hemskickad från Koreakriget.

Jag har alltså en mycket stark sympati för Donald Trump som gjort vad han kunnat för att slippa tvingas ikläda sig de gröna kläderna och med fara för sitt liv tvingas ”Försvara” sitt Fosterland. Du gjorde rätt Donald Trump som protesterade mot Vietnamkriget genom att mygla dig undan. För det var väl därför du myglade dig undan?

Lämna en kommentar

Under Donald Trump

Rätt är inte alltid rätt

Vad ligger bakom en så krystad rubrik? Det jag tänkte var att i dag tycka till lite om den allt mer upptrappade konflikten mellan Nordkorea och resten av världen. Nordkorea är en ganska absurd diktatur. Nordkorea, eller som det formellt heter Demokratiska folkrepubliken Korea, styrs i praktiken av den gudomliga ledaren Kim Il Sungs avkommor. Kim Il Sung dog 1994 men har titeln Evig president. I praktiken har Nordkorea blivit en form av monarki där den eviga presidentens avkomma Kim Jong Un nu styr. För att behålla makten är befolkningen utsatt för en formlig hjärntvätt.

Nordkoreas flagga

Det finns alltså inga argument för att stödja regimen i Pyongyang. I stort sett hela världen är också eniga i kritiken av den nordkoreanska ledningen. Det återspeglas av att ett enigt Säkerhetsråd i FN för några dagar sedan röstade för kraftigt utvidgade sanktioner för att tvinga Nordkorea att lägga ner sina missilprogram och kärnvapenprogram. Även Kina, som väl är det närmaste en allierad till Nordkorea man kan komma, röstade för resolutionen i FN:s säkerhetsråd.

Det är här som det första ”rätt” kommer in. Den nordkoreanska diktaturen är farlig för omvärlden (och för innevånarna i Nordkorea). Att införa sanktioner för att ”tvinga” Nordkorea att ta sitt förnuft till fånga är alltså egentligen rätt. Men…

Kim Jong Un

Nordkoreas ledare fungerar inte rationellt. Eller ska man kanske istället säga att ledarna i Pyongyang egentligen resonerar rationellt? Den stat som är ledande i kampanjen mot Nordkorea är USA. Det vi alltså har sett under en period är en upptrappad konflikt mellan USA och Nordkorea. Där USA har höjt tonläget och ökat det militära hotet, samtidigt som Nordkorea har gjort exakt det samma. Följt av upptrappning från USA, följt av upptrappning från Nordkorea. Så låt oss försöka sätta oss in i hur de gudomliga ledarna i Pyongyang resonerar. Vad händer med de stater i världen som hamnar i konflikt med USA? Man invaderas (se Irak t.ex.), man bombas (se Libyen t.ex.) eller det finansieras ett internt militärt uppror! Hur många stater i Latinamerika och Karibien som utsatts dessa åtgärder är otaliga. Men även på andra håll i världen har USA tagit på sig att vara det stora militära samvetet och lagt sig i konflikter överallt. Så resonerar alltså ledarna i Nordkorea. Dom har redan varit i krig med USA en gång i det blodiga Koreakriget. Ger vi med oss och rustar ner vårt militära hot så är risken stor att det slutar med att USA invaderar eller bombar. Sett ur ledarna i Pyongyangs ögon så är helt enkelt enda chansen att överleva att se till att en militär intervention från USA blir så dyr att det upplevs som för dyrt.

Jag tror alltså att även om sanktioner mot Nordkorea är en fullt rimlig åtgärd, så tvivlar jag på att det får önskad effekt. Tvärtom om! Försöker man sätta sig in i hur ledarna i Nordkorea resonerar så är det inte en möjlig utväg att lägga ner missil- och kärnvapenprojekt. DET hotet är enda chansen att överleva hotet från USA. För det är just ett hot från USA man ser det som. Det kvittar om det är Sydkorea, Japan, Kina eller FN som säger något. Sett ur deras ögon så är dom bara marionetter för Washington. Alltså tror jag faktiskt att ökade sanktioner är fel väg. Eller snarare att ytterligare öka hotet mot ledarna är fel väg. Tyvärr!

Lämna en kommentar

Under Nordkorea