Vänsterpartiet lyckades övertyga Socialdemokraterna om att genomföra en rejäl höjning av de allra lägsta pensionerna. Upp till en tusenlapp till de allra sämst ställda pensionärerna utlovades. Reaktionen från den Brunblå sörjans partier var omedelbart ”Valfläsk”. Socialdemokraterna försöker köpa pensionärernas röster med skattebetalarnas pengar menade man. Usch så hemskt! Något seriöst förslag var det ju inte. Inget som pensionärerna behövde.
Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.
För någon dag sedan offentliggjorde samma fyra partier i den Brunblå sörjan att man kommit överens om att med skattepengar höja pensionerna. Man hävdar till och med att det handlar om mer pengar än det Rödgröna förslaget. Förslagen är lite olika utformade. Det Rödgröna förslaget ger väl egentligen mest till de allra lägsta pensionerna medan den Brunblå sörjans förslag ger mer generellt till alla pensionärer. Även de med höga pensioner alltså.
Men DET förslaget är naturligtvis inte Valfläsk!
Fast jag ser att till och med högerns ledande lobbygrupp, Timbro, tycker att den Brunblå sörjans pensionsförslag inte är något annat är rent valfläsk. Så det kanske trots allt är just det – valfläsk alltså?
För övrigt verkar man just nu främst bråka om vems förslag som ger mest pengar till pensionärerna. Det Brunblå förslaget kostar tydligen i varje fall alla skattebetalare mer pengar. Kanske ska jag kunna hävda att just den Brunblå sörjans förslag är mest förmånligt för just mig som pensionär. Jag har ju inte den allra lägsta pensionen så jag får väl mest från det Brunblå valfläsket.
Vilket förslag som vinner hänger väl på Centerpartiet om jag förstått det hela rätt. Men Vänsterpartiet har i varje fall lyckats få igenom mer pengar till pensionärerna – oberoende av vem som vinner. Alltid något!
Sveriges pensionärer blev lite missbelåtna när det visade sig att deras ökade pension vid årsskiftet handlade om i värsta fall ensiffriga belopp och i bästa fall dryga hundralappen i ökningar per månad. Det är alltså inte pensionärerna jag menar när jag satt rubriken med girighet. Nu rörde sig kanske upprördheten lite om missförstånd eftersom den förbättring av pensionerna som utlovats inte införs förrän fram till hösten.
Vilket dock inte innebär att jag tycker att pensionerna är tillräckliga ens efter detta. Det är dags att höja grundpensionerna samtidigt som avsättningen till pensionerna kan höjas så att alla får en bättre pension. De löften som gavs en gång i tiden hålls inte!
Jag är inte girig
I ilskan mot låga pensionshöjningar gjordes jämförelser med vad höga politiker fick i lön. På den punkten håller jag dock inte med. Svenska ledande politiker har inte överdrivet för höga inkomster. Jämfört med vad beslutsfattare på den öppna marknaden har i inkomst är politikerlönerna inte generellt för höga. Att vara politiker på hög nivå är inte ett 8-16 jobb 5 dagar i veckan. Det finns ofta nästan ingen fritid alls.
En annan debatt präglad av ”avundsjuka” har handlat om t.ex. kommunala chefer eller andra myndighetschefer som slutar med generösa avgångsvederlag. Här håller jag inte heller helt med om kritiken. Ofta handlar det om att chefer på den här nivån också måste ha någon form av anställningstrygghet. Får man lämna sitt uppdrag med kort varsel så ska man, precis som andra anställda, ha en viss rätt till uppsägningstid. Har man någon form av tillsvidareanställning kan man inte bara få sparken. Det finns en uppsägningstid. Du kan möjligen få sparken om du begår direkt brottsliga handlingar. Men annars finns det någon form av anställningstrygghet. Även om nu borgerliga partier tillsammans med SD och arbetsgivarorganisationer vill försämra detta.
Men, det är av vikt att dessa s.k. avgångsvederlag är rimliga. Det kan inte handla om flera årslöner som utfaller även om man får ett nytt jobb. Att sådant sticker i ögonen på vanliga knegare som har problem med att få lönen att räcka en hel månad samtidigt som jobbet kanske hänger på en skör tråd är fullt rimligt. Den typen av avtal får helt enkelt inte träffas vid anställningar. Därmed basta!
Här i Åstorp har det blivit lite debatt sedan Socialförvaltningens chef sagt upp sig. Hon blev bitter över att Kommunalrådet haft träffar med de fackliga organisationerna utan att först inhämta hennes tillstånd. En form av krav som jag inte har någon som helst förståelse för. Nu har det blivit debatt i kommunen sedan den borgerliga oppositionen satt helgongloria på Socialchefen och gjort politik av frågan. Tycker en förvaltningschef att högste chefen, kommunalrådet, ska inhämta deras tillstånd innan han pratar med de fackliga organisationerna så har nog förvaltningschefen missförstått något. Vad detta handlar om är att Socialchefen nu sagt upp sig med kort varsel och får avgångsvederlag en period. Alltså får kommunen betala lön utan att få något gjort för lönen för att den anställde själv sagt upp sig. Något jag finner tveksamt. Skulle jag säga upp mig på mitt jobb får jag inte behålla lönen ett halvår trots detta.
Jag är värd att få varenda slant
Men, beloppen är inte i närheten av vad som betalas ut inom det privata näringslivet. Det är DÄR som girigheten frodas ordentligt. Det är där siffrorna får ytterligare nollor efter sig. Det står nu t.ex. klart att SKF:s avgående VD fick mer än 20 miljoner kronor i avgångsvederlag för att sluta. Det är ungefär vad jag tjänat ihop under hela mitt yrkesliv. Det fick alltså Alrik Danielsson i ersättning för att han skulle sluta! DET kallar jag girighet.
Ett annat exempel på girighet som verkligen är svinaktig är de bonusar som Volvo Lastvagnar beslutat att betala ut till sina högsta snubbar. För 2020 handlar det om närmare 118 miljoner kronor som betalas ut till en liten grupp i ledningen som extra bonus förutom redan höga mångmiljonlöner. VD:n Martin Lundstedt får t.ex. mer än 21 miljoner kronor i bonus förutom lönen för 2020. Volvo fick mångmiljardstöd från oss skattebetalare i permitteringslön under 2020. En del av dom pengarna använder man alltså för att sprätta ut mångmiljonbelopp till cheferna. Antagligen som tack för att dom var så duktiga i att söka bidrag från oss skattebetalare.
DETTA kallar jag svinaktig girighet. Dom borde skämmas öronen av sig hela vägen till banken. Men troligtvis skäms dom inte alls. Utan skrattar hela vägen till banken och tycker att dom varit riktigt duktiga.
Jag är också övertygade om att dom kommer att fortsätta att aktivt motarbeta att företagen ska betala in några skatter till statskassan även i fortsättningen. Skattepengar ska bara användas för att betala ut till företagen när dom får problem. Inbetalningarna till skattkistan får göras av andra.
Sven har bloggat varje dag sedan 1997, en blogg som innehåller allt från personliga tankar och upplevelser till enkla lösningar på världens problem. Det är både stort och smått. Färdiga åsikter – helt gratis helt enkelt. En färgglad blogg! Sven Tycker finns också på Twitter. @sven_tycker
Sven Tycker 