Etikettarkiv: Långtidssjuka

Den sjunde myten om sjukfrånvaron

De moderatinfluerade FörsäkringskassanI Svenska Dagbladet läser jag ett debattinlägg från en tidigare sakkunnig i Högeralliansens finansdepartement, Jan Lidhard, som verkligen förklarar varför HA (Högeralliansen) så intensivt jagade och straffade sjuka människor. Efter att jag har jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan och träffat mängder med sjuka och sjukskrivna människor under åren så kanske det första jag ska göra är att påpeka att det finns inga generella lösningar på problemet med sjukskrivningar. Men, när man läser Jan Lidhards ”sex myter” så förstår jag varför HA:s lösning på problemet med långa sjukskrivningar var att helt enkelt förbjuda dom. Dra in sjukpenningen så blir dom nog snart friska! Jan Lidhards sex myter är förenklat dom här: 1/ Problemet handlar om sjukdom, istället handlar det om att folk är lata. 2/ Problemet handlar om sjuka personer, istället handlar det om att folk är lata. 3/ Stanna hemma när du är sjuk och börja arbeta när du är frisk, släpa dig istället till jobbet även om du har 40 graders feber. 4/ Långtidssjuka ska rehabiliteras, istället ska dom kastas på sophögen. 5/ Försäkringskassan är en viktig aktör för att få personer tillbaka i arbete, istället är Försäkringskassans uppgift att kasta ut de sjuka på sophögen. 6/ Företaghälsovårdens är en viktig resurs för minskad sjukfrånvaro, istället har Företagshälsovården arbetsgivarens uppdrag att gallra ut vilka sjuka och skadade som kan vara lönsamma även i fortsättningen eller vilka som bara ska kastas ut på sophögen. En sjunde myt som präglat Jan Lidhard och hans uppdragsgivare inom Högeralliansen men som han glömt att berätta om är: 7/ Sjuka är inte sjuka, dom är bara lata. Det ska kanske påpekas att kommentarerna till Jan Lidhards sex myter är mina – inte Jan Lidhards. Däremot är texten 1-6 i fetstil något som Jan Lidhard kallar myter och alltså inte sanning. Den sjunde myten är den myt som präglat Jan Lidhard och Högeralliansens arbete. Det stora problemet som de flesta gör när det handlar om att hjälpa de som drabbats av sjukdomar eller skador som tar lång tid att rehabilitera är att inte inse att det inte finns bara en lösning. För en del handlar sjukdomen eller skadan helt enkelt om att dom faktiskt aldrig kommer att kunna återgå i ett normalt arbete. Då handlar det istället om att skapa ett drägligt liv även i fortsättningen med en dräglig inkomst för dessa. För andra handlar det om att man kanske inte kan återgå till det gamla jobbet. Men, med hjälp i form av hjälpmedel, utbildning och annat stöd kanske kan dom få ett annat arbete. För andra handlar det om att det krävs hjälp och stöd för att kanske återgå i det gamla jobbet. Och för andra slutligen handlar det kanske helt enkelt om att man gett upp. Man kan kanske inte återgå i arbete, inte pga av det inte går utan för att man helt enkelt inte orkar / vill ta sig igenom den kamp det innebär. För alla gäller att det måste få ta den tid det tar. Att man måste få det stöd det krävs. Och, att man under den här tiden måste ha en rimlig försörjning. Samtidigt måste man ställa krav, men också hjälpa till att klara kraven. Högeralliansens lösning (som uppenbarligen baserats på Jan Lidhards tro på de sex myterna) handlar ju enbart om att kasta ut dom på sophögen efter en fastställd tid. Då hade det gått så långt att de sjuka uppenbarligen aldrig skulle bli lönsamma igen. Och är man inte lönsam så är det ju sophögen som gäller. Förhoppningsvis har vi nu fått en politisk styrning i landet som har en annan syn på saken. En syn som inte bara baseras på lönsamhet utan också på mänsklighet. Jan Lidhard har uppenbarligen en annan människosyn än mig. Och det är tydligt att hans beslutsfattare i Högeralliansregeringen präglats av tron på att detta bara var myter när Ättestupan i sjukförsäkringen skapades.

Lämna en kommentar

Under Rehabilitering