Etikettarkiv: Liberalerna

Johan jublar

» Men jublar Uffe?

Jag såg SVT presentera en ny väljarundersökning från Novus nyligen och blev påmind om att det var ju ganska länge sedan jag tyckte till om en ny väljarundersökning här på Sven Tycker. Jag gillar ju statistik och siffror och det här är ju en form av statistik och det handlar ju verkligen om siffror. Alltså är det dags. Så här hävdar Novus att NI tycker om de olika politiska partierna.

Socialdemokraterna – 31,7%  (+1,5)
Moderaterna – 19,6%  (-1,9)
Sverigedemokraterna – 17,4%  (-0,6)
Vänsterpartiet – 8,8%  (-0,6)
Kristdemokraterna – 6,7%  (+0,4)
Centerpartiet – 5,4%  (-0,5)
Liberalerna – 5,0%  (+1,5)
Miljöpartiet – 3,5%  (+0,2)

Vad är då mest remarkabelt i förändringarna? Moderaterna rasar och Socialdemokraterna ökar. Men allra mest uppmärksammat är väl att Liberalerna gör ett rejält hopp upp. Kan det vara så att liberalt inriktade moderater konstaterat att det troligtvis inte är bortkastade röster att lägga sin röst på Liberalerna nu. Och genom att stärka Liberalerna kan man kanske stoppa dagens konservativa grupper inom Moderaterna från att närma sig Sverigedemokraterna allt för mycket? Kanske ser man Liberalerna som en garanti för att en eventuellt (låt oss slippa den synen…) blivande Blå regering släpper in Sverigedemokraterna eller ger SD allt för stort inflytande över politiken och skapar en Brunblå regering istället?

Den Brunblå sörjan

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna fortsätter att stärka sin ställning samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter att få en allt svagare ställning. I den här undersökningen stärker de Rödgröna partierna sin ställning (+0,6) medan den Brunblå sörjan förlorar stöd (-0,6). Förändringen är dock inte så stor. De Rödgröna får 49,4% medan den Brunblå sörjan får 48,7%. Men, enligt den här undersökningen skulle ju Miljöpartiet inte ha kommit över 4%-spärren så de Rödgröna skulle bara fått platser i Riksdagen för 45,9%. Vilket alltså innebär att vi skulle fått se en överlycklig Ulf Kristersson få bilda en regering tillsammans med Ebba Busch och Johan Pehrson sittande i Jimmie Åkessons knän.

Nu har ju Jimmie-pånken bara två knän så Johan Pehrson hade inte fått plats. Den intressanta frågan är om den gode Johan hade släppt fram den här regeringen med Ulf och Ebba sittande i Jimmies knä. Eller om Jimmie hade släppt fram en regering med Ulf, Ebba och Johan om han inte får dom sittande i sitt knä. Det blir nog en äkta Brunblå sörja av det hela.

Det blir nog som jag sagt hela tiden. Vilken regering vi får avgörs av vilka partier som lyckas kravla sig över 4%-spärren och vilka som trillar under det strecket.

Läs:
L och C nära jämnstora i opinionen. – SVT

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Kommunpolitik kan också vara spännande

» Och det är viktigt.

Jag var på Kommunfullmäktigesammanträde igår. Nu är jag inte ordinarie ledamot utan bara ersättare så jag får sitta på avbytarbänken. Något som har en ergonomisk nackdel. Man har inget skrivbord framför sig utan får sitta på en vanlig enkel stol med läsplattan med materialet och annat i knät eller på en stol bredvid.

I kommunfullmäktige här i Åstorp har vi sju partier representerade. Socialdemokraterna (10 mandat), Sverigedemokraterna (9), Moderaterna (6), Centern (2), Liberalerna (2), Vänsterpartiet (1) och Kristdemokraterna (1). I motsats till exempelvis i grannkommunen Bjuv så har SD och M inte lyckats komma överens om att bilda ett gemensamt styre. Istället har vi tre block. Det största består av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet och har alltså 13 av fullmäktiges 31 platser. Det är detta block som styr Åstorp i minoritet. Ett samarbete som faktiskt fungerar ganska bra.

Sedan finns det alltså två lika stora oppositionsblock. Sverigedemokraterna med 9 mandat och dom som kallar sig Allians för Åstorp (M+L+Kd) som också har 9 mandat. Enar sig dessa båda block så kan man alltså stoppa förslag från den styrande minoriteten. Nu sade jag att Sverigedemokraterna har 9 mandat. Nu har ju SD i Åstorp precis som SD på en massa andra håll i landet, på riksplan och ute i EU drabbats av regelbundna avhopp, uteslutningar och politiska vildar. Lite då och då kan man inte besätta alla 9 platserna. Antalet kvarvarande ersättare räcker inte till helt enkelt. Så har det varit under de två senaste sammanträdena till exempel. Det är bara 8 sverigedemokrater närvarande. Men, det är som sagt inget att förvånas över när det gäller Sverigedumokraterna.

Åstorp – Söderåsstaden

Vad hände då på gårdagens möte? Ja, den största konflikten inträffade redan innan mötet hunnit öppnas! Kommunfullmäktige håller sina möten i det som idag är Kulturhuset Björnen. Tidigare var detta en stor frikyrka (EFS). När den kyrkliga verksamheten upphörde tog Åstorps kommun över den pampiga byggnaden och omvandlade denna till Kulturhuset Björnen. I den stora samlingssalen hålls då bland annat kommunfullmäktigesammanträden varje månad. Här finns en scen så att man kan ha olika uppträdande. I samband med den nyligen arrangerade Konstrundan var lokalen utställningshall. I samband med valen i Sverige är det vallokal för det valdistrikt som er bloggare är ordförande för. Vid valet nu i september är det tydligen så att två olika valdistrikt ska hålla till i salen. Vi i Vänsterpartiet tycker dock att de perfekta lokalerna inte används tillräckligt för de kulturaktiviteter som det var tänkt. Och ett av våra krav inför valet är att man utnyttjar Kulturhuset mer till just det – Kultur!

Men, det var alltså den inledande konflikten det skulle handla om. Förutom den stora samlingslokalen finns det en ”balkong”. På tre av sidorna finns alltså en andra våning för åhörare och andra former av åskådare. I samband med Kommunfullmäktigesammanträdena är det bestämt att ledamöter, ersättare och andra speciellt inbjudna som kanske ska presentera något för sammanträdet ska sitta i den stora salen. Åskådare, press osv ska sitta uppe på balkongen. Detta passade dock under gårdagens sammanträde inte kommunens egen Don Quijote. Den tidigare moderata toppolitikern P.P. bedriver sedan en tid sin egen Don Quijote-kamp mot Åstorps kommun (och även lokala tidningen Helsingborgs Dagblad). Bakgrunden är att för ett antal år sedan när han var den ledande oppositionspolitikern blev han förklarad som ett arbetsmiljöproblem av personalen på kommunkontoret. Som oppositionsråd hade han egen nyckel till kommunkontoret. Men han uppförde sig så illa mot personalen att han förklarades som ett arbetsmiljöproblem. Till slut togs nyckeln ifrån honom och han fick inte komma in i lokalerna om han inte hade någon som följde med honom. Ni kan ju förstå att detta inte gjorde saken bättre (förutom för personalen på kommunkontoret). Det gjordes inslag i SVT:s Sydnytt och Helsingborgs Dagblad skrev flera artiklar om detta. P.P. blev ännu mer upprörd. Till slut gjorde han det stora misstaget att försöka forska efter vilka tjänstemän det var som hade uttalat sig för SVT och HD. Något som är förbjudet i lag. Man får helt enkelt inte forska i vilka källor media har för sina uppgifter. Det blev polisutredning och till slut dömdes P.P. till dagsböter för brott mot Grundlagen. P.P. överklagade domen så långt han kunde men till slut vägrade Högsta Domstolen att ta upp ärendet och domen stod fast. Efter att domen blivit fastställd uppmanades Åstorpsavdelningen av Moderaterna av Moderaterna i Skåne att uppmana P.P. att avgå från sina politiska uppdrag. Något han också gjorde till slut. Men P.P har inte övergett sin kamp. Han bedriver numera en form av Don Quijote-kamp mot allt som händer i Åstorp och mot den enligt honom usla tidningen Helsingborgs Dagblad. Något stöd från sitt gamla parti Moderaterna har han dock inte längre. Mitt intryck att dom helst inte vill ta i honom med tång ens.

Under gårdagens sammanträde vägrade han att lämna fullmäktigesalen trots uppmaning från fullmäktiges ordförande. Det tog en lång tid av diskussion och uppmaningar innan han till slut tog sitt förnuft till fånga och gick upp och satte sig på balkongen för att följa sammanträdet. Det enda stöd han kunde märka verkade komma från Liberalernas Å.H. som gjorde ett något obegripligt inlägg från talarstolen.

Hur som helst kom sammanträdet igång så småningom något försenat. Nu var det två av frågorna som gick så långt som till omröstning. I sedvanlig ordning utmärkte sig rasisterna i Sverigedemokraterna. Som alltid blir partiet upprörda så snart något som kan tänkas tolkas som positivt om invandrare, nya svenskar, flyktingar eller på något sätt människor från annan kultur. Det skulle antas en ny Arbetsgivarpolicy. På ett ställe finns de här båda meningarna: – ”I Åstorps kommun är alla medarbetare lika viktiga och värdefulla oavsett vem man är eller vilken bakgrund man har. Den mångfald som våra olikheter innebär berikar oss och är en tillgång när vi möter våra invånares olika behov.” Ordet ”mångfald” får naturligtvis en rättrogen sverigedemokrat att gå i taket. Trots påpekande om att ”mångfald” gäller många saker, som ålder, kön, ursprung osv krävde man från SD:s sida att ordet omedelbart skulle strykas. Något sådant kan man ju inte gå med på. Det gick så långt som till votering som man lyckligtvis förlorade även om det verkade som om några moderater stöttade dumheterna.

En annan fråga som gick till votering handlade om Kommunfullmäktiges arbetsordning. Det handlar om sådant som hur långa anföranden får vara, hur många dagar innan sammanträdet som frågor osv ska lämnas in osv. Det blev diskussion om en del petitesser som om man skulle få lov att komma med ytterligare material som bilder osv vid sammanträdet men som inte varit med vid beredningen i kommunstyrelsen och hur långt före ett sammanträde man ska lämna in frågor och interpellationer så att den som ska svara hinner få fram ett svar. Liberalernas långtalare Å.H. lyckades nästan alla gånger hålla sig inom de 5 minuter som inläggen är begränsade till. Det var på gränsen några gånger och bara en gång som det gick över tiden. Den votering som genomfördes vann styrets förslag som fick stöd även av Sverigedemokraterna.

Ett par s.k. enkla frågor vållade också lite diskussion. Dels har tydligen Moderaterna i Åstorp inlett en kampanj mot det förslag till ny detaljplan som grannkommunen Bjuv håller på att anta. Man vill att Åstorps kommun ska framföra kritik mot tankarna. Jag hoppas att Moderaterna redan framfört dessa synpunkter till sina partikamrater i Bjuv. Moderaterna ingår ju faktiskt i ledningen för Bjuv även om kommunalrådet kommer från Sverigedemokraterna. Bjuvs styrs av SD (11 mandat), Moderaterna (5) samt en avhoppad liberal som blivit sverigedemokrat och en avhoppad socialdemokrat som blivit politisk vilde. Jag förutsätter att Moderaterna framfört sin kritik till sina partivänner i Bjuv. I princip håller jag med Moderaterna, delvis i varje fall, i sin kritik. Det handlar om att bygga stora industrilador på jordbruksmark. Åstorps kommun har redan byggt sådana lador ända fram till kommungränsen till Bjuv. Och nu vill Bjuv fortsätta på andra sidan gränsen. Sedan tycker jag det verkar vara lite oklart vilken mark det verkligen handlar om. Tittar jag på kartorna i Bjuvs kommuns handlingar så handlar det om mark fram till den s.k. Skånebanan, alltså järnvägen Åstorp – Bjuv – Helsingborg. Här har också Åstorps byggt. Men läste jag i texten så skulle det även gälla ett område mellan Skånebanan och den s.k. Söderåsbanan, alltså järnvägen Åstorp – Billesholm – Malmö. I Åstorps kommuns del av området har bland annat Trafikverket en stor elanläggning för att försörja järnvägen med elström. Men denna marken finns inte med på kartan och inte heller några tankar på hur transporter dit ska ske. Det är alltså ”industrilador” på denna marken som Moderaterna främst är upprörda över. Mig icke begripa!

Vänsterpartiet visar vägen

En annan enkel fråga handlade om en lång följetong i den lokala politiken. Det som kallas ”giftdepån” på Norra Vallgatan. En mindre seriös företagare tog hand om en stor mängd natriumsulfat från Perstorps AB. Det är alltså inget livsfarligt gift, men i de mängder det handlar om är det inte bra för naturen. När det inte gick som han tänkt för företagaren så konkade han och försvann. Så nu står kommunen där med en ”giftskandal”. Det här är mark som i princip var där jag lekte som barn. Det har varit en stor vånda hur kommunen skulle göra med massorna. Till slut blev det ett beslut om att allt skulle täckas över och kapslas in. Det konstaterades att det skulle skapa ännu mer miljöproblem att börja gräva upp allt, transportera bort det och deponera det på någon annan förhoppningsvis lämpligare plats. Det var också de råd man fick från experter och det är dessutom billigare. Men beslutet har överklagats i olika instanser, och sedan har det tagit tid att komma över marken som till slut har exproprierats. Men, nu är det förhoppningsvis dags att göra något. Att ha litat på en oseriös företagare och entreprenör har kostat Åstorps skattebetalare många tiotals miljoner kronor.

Hur som helst så kan det hända spännande saker också i kommunpolitiken.

Jag vill till slut ge en eloge till de som orkat läsa allt detta. Ni har varit duktiga.

Lämna en kommentar

Under Åstorp

Dumpa Liberalerna

» Tycker man ute på högerflanken.

Den nya Högeralliansen – med betong på Höger.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet tycker ett antal debattörer ute på högerflanken att det är dags att dumpa Liberalerna. Dels för att inte slösa bort röster om dom åker ur Riksdagen, men också eftersom man inte riktigt kan lita på Liberalerna. Den politiska högern i Sverige (alltså Moderaterna och Kristdemokraterna) har ju nu bestämt sig för att bjuda in extremhögern i form av Sverigedemokraterna till fikabordet. Och då kan man inte riskera att Liberalerna också måste sitta vid samma fikabord eftersom det är risk för att dom inte accepterar den rejäla högergir som en inbjudan till Sverigedemokraterna skulle innebära.

De tre debattörer som nu talar klarspråk är André Popovski som är ordförande för Föreningen Heimdal, Julian Kroon som är ordförande för Konservativa förbundet och Arvid Hallén som är program­ansvarig på tanke­smedjan Oikos. Föreningen Heimdal är en högerkonservativ studentförening, Konservativa förbundet är ungefär det samma. Tankesmedjan Oikos är starkt kopplad till Kristdemokraterna.

När nu den svenska högern (bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna) tagit ett antal steg åt höger och bestämt sig för att bjuda in extremhögern i form av Sverigedemokraterna till att vara en likvärdig partner så vore ju Liberalerna en något opålitlig partner. Det finns ju krafter inom Liberalerna som faktiskt förespråkar en liberal politik och i en sådan kan det inte finnas utrymme för ett rasistiskt parti med sina rötter i nazismen. Jag kan alltså förstå när den nya högern i svensk politik inte vill riskera att behöva dras med en liberal kraft i samarbetet.

Slutsatsen blir därför inom dessa högerkretsar att det bästa är att Liberalerna åker ur Riksdagen.

Vi andra som har lite anständighet kvar får istället hoppas på att det är Ebba Busch och Kristdemokraterna som kan få åka ur Riksdagen.

Läs:
Högern bör dumpa Liberalerna. – Debattartikel i Svenska Dagbladet
M öppnar för SD i Helsingborg: Kan inte blunda för 20 procent av väljarna. – Helsingborgs Dagblad

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Tråkig läsning för Uffe, Jimmie, Ebba och Johan

» Men inte mig emot.

Jag såg Sifo:s senaste väljarundersökning för Svenska Dagbladet i dag på morgonen. Den innehåller, jämfört med förra månaden, egentligen inga förändringar. Eller snarast så att de förändringar som sker är så små att dom ryms inom felmarginalen. Men, de förändringar som finns går helt i rätt riktning i varje fall. De fyra partierna inom team Uffe och den Brunblå sörjan ligger antingen stilla eller minskar medan de fyra partier som lätt införlivas i ett Rödgrönt block alla ökar. Detta är något som måste vara tråkiga nyheter för våra fyra Brunblå partier som ju klagar på allt och skyller allt på Socialdemokraterna. Trots allt detta gnällande så går opinionen åt andra hållet. Taskigt! Hur som helst, så här ser siffrorna ut med förändringen från förra månaden inom parentes:

Vi får byta ut Nyamko även om det inte gör någon skillnad

Socialdemokraterna: 33,0% (+0,2)
Moderaterna: 21,2% (-0,2)
Sverigedemokraterna: 18,2% (-0,4)
Vänsterpartiet: 8,7% (+0,1)
Centerpartiet: 7,1% (+0,1)
Kristdemokraterna: 4,9% (±0)
Miljöpartiet: 2,9% (+0,2)
Liberalerna: 2,4% (±0)

Vi kan konstatera att med dessa siffror är Socialdemokraterna ensamma lika stora som den gamla hederliga Högeralliansen är tillsammans. Den nya Brunblå sörjan kommer allt längre från att lyckas få ihop någon majoritet i Riksdagen. Läget för Liberalerna blir allt mer kritiskt. Det hjälpte inte ens att byta ut Nyamko Sabuni mot en Johan Pehrson som står för exakt samma sak.

Socialdemokraterna kan nog känna sig allt mer säkra på att man ska lyckas behålla regeringsmakten även efter nästa val. Men, det kommer att kräva mycket lirkande, förhandlande och kompromissande för att få stöd från både Vänsterpartiet och Centerpartiet samtidigt. Dom förhandlingarna hade nog varit spännande att få höra. Både V och C kommer att vilja göra klart att dom inte lägger sig platt.

Moderaterna är säkert mindre nöjda. Jag tror att Ulf Kristersson börjar känna lite av panik. Hur han än gör så går det inte vägen utan snarast åt fel håll. Anpassningen till Sverigedemokraterna ses inte allt för milt av den liberala falang som finns kvar. För en moderatledare är det framgång som räknas. Uteblir framgången så blir det att se sig om efter ett nytt jobb. Min gissning är alltså att den Brunblå sörjan misslyckas vid valet i september och sedan får Ulf Kristersson sparken.

Sven Tycker

Sverigedemokraterna har haft en stadig uppgång för varje val, men det är risk för att detta valet blir vändpunkten. Den här siffran är precis över siffran för valet 2018. Men fortsätter den nedåtgående trend som gällt en tid finns det risk för att partiet hamnar under senaste valet. En intressant fråga är hur Jimmie Åkesson då resonerar. Har han tröttnat? Han riskerar ju inte att få sparken vid ett fiaskoresultat som hans partiledarvänner inom den Brunblå sörjan. Rasistiska och populistiska missnöjespartier brukar vara beroende av ledaren, inte tvärtom. Tröttnar ledaren dör partiet så sakteliga. Så skedde ju med Ny Demokrati. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det är den vanliga trenden för den här sortens partier. Tröttnar Jimmie Åkesson efter detta valet om han misslyckas än en gång? Överlever SD utan Jimmie Åkesson?

Vänsterpartiet behåller sin fjärdeplats. Men Socialdemokratins ökning i opinionen har till viss del plockats från Vänsterpartiet. I den här undersökningen ökar båda, även om det är mycket marginellt. Vi kan konstatera att S+V är större än M+SD. Så var det inte vid förra valet. Men, en regeringsbildning och en regeringspolitik med dessa siffror ska bli spännande att se. Förhandlingarna mellan S + V kan bli hårda. Det gäller för V att inte bara lägga sig utan kräva inflytande. Jag tror inte på någon koalition. Det får vi nöja oss med ute i kommunerna.

Centerpartiet ligger under valet 2018, men över valet 2014. Formellt har Centerpartiet deklarerat att dom inte samarbetar eller förhandlar med varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Vilket innebär att förhandlingarna mellan S + V inte får bli för intensiva för att C inte sedan ska säga Nej. Men å andra sidan om man säger Nej riskerar man att öppna för Sverigedemokraterna. Centerpartiet får helt enkelt bestämma sig för vilket som är värst. Ute i landets kommuner är samarbete mellan C och V (och S…) inte ovanligt.

Kristdemokraterna ligger under siffran för valet 2018, och börjar så sakteliga närma sig siffran för 2014. Risken för att till slut hamna under 4%-spärren är faktiskt inte helt utesluten. Fortsätter Ebba Busch att trampa i klaveret och allt mer förvandla KD till en kopia av SD så är risken stor för partiets överlevnad. Senaste klavertrampet att efterlysa mer skjutgalna poliser insåg hon snabbt var att rejält skita i det blå skåpet och hon har försökt att prata bort det. Så var det ju också med att erkänna förtal av pensionären Esbjörns advokat för att sedan hävda att hon inte alls gjort något fel. Jag tror att Ebba Busch har gjort sitt och det är nog många inom KD som önskar Göran Hägglund eller Alf Svensson tillbaka.

Miljöpartiet ligger risigt till. Men, det går i varje fall i rätt riktning och man ligger närmare strecket än vad Liberalerna gör. Jag tror att ett misstag för Miljöpartiet är systemet med talespersoner. Det finns ingen riktigt tydlig ledare som kan uttala sig och det innebär att allt blir otydligt. Annars borde ju faktiskt ett parti som bedriver aktiv miljöpolitik ha bättre förutsättningar. Att hoppa av regeringen var nog ett annat misstag. Men, kanske kan man klara sig?

Liberalerna slutligen ligger riktigt risigt till. Rejält under strecket och inget som tyder på någon uppgång. Inte ens att byta partiledare fick någon effekt när Sifo frågade ut mer än 7.000 svenskar. Men, jag tror att de flesta insåg att Johan Pehrson står för exakt samma politik som Nyamko Sabuni. Dvs ett närmande till Sverigedemokraternas rasistiska populism, något som står helt i motsats till klassisk liberal politik. Hur Liberalerna ska lyckas föra en liberal politik inom den Brunblå sörjan om nu olyckan är framme och man lyckas rädda sig kvar i Riksdagen är spännande att se. Men att vara minst tillsammans med ett Moderaterna som tagit två steg åt höger, Sverigedemokraterna som anser att liberalism är deras största fiende och ett Kristdemokraterna som tagit 4 steg åt höger gör det till en svår kamp att värna liberala värderingar. Det kommer helt enkelt inte att gå! Kanske är det bäst att man slipper försöka genom att åka ut?

Läs:
SvD/Sifo: Ingen Johan Pehrson-effekt för L . – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Nyamko Sabuni ger upp

» Och SD får bottennotering.

Så kom då beskedet som många har väntat på. Nyamko Sabuni avgår som ledare för Liberalerna! Hon tar tydligen på sig skulden för Liberalernas usla opinionsläge. Eller tvingas göra det… Hon har verkligen inte ensam ansvar för partiets siffror. Liberalerna har haft sjunkande opinionssiffror under en lång tid, långt innan Nyamko Sabuni tog över rodret.

Nyamko Sabuni

– ”Jag är den jag är med styrkor och med brister. I juni 2019 valde partiet hela mig, men hela mig är inte det som nu behövs. Hela mig och diskussionen om hela mig skymmer det som är allra viktigast.”

Så lyder Nyamko Sabunis förklaring till sin plötsliga avgång varefter hon inte vill prata mer med media. Medan partiets vice ordförande Johan Pehrson alltså får ta över. I varje fall tillfälligt.

– ”Det är en ny uppgift som jag tar på mig med ödmjukhet och energi. Liberalerna är nyckeln till en liberal borgerlig regering och jag står redo att leda Liberalerna genom en historisk valrörelse.”

Så lyder Johan Pehrsons förklaring. Hur han nu har tänkt att skapa en ”liberal borgerlig regering” som är helt beroende av ett parti (Sverigedemokraterna) som utnämnt liberalismen till sin värsta fiende. Oberoende av om Uffe och Ebba till slut känner sig tvingade att släppa in SD i regeringen eller i regeringskansliet så är man helt beroende av stödet från ett antiliberalt parti.

Lycka till Johan Pehrson!

I dag publicerar Aftonbladet samtidigt sin nya väljarundersökning som görs av Demoskop. Den innehåller en mycket god nyhet. Sverigedemokraterna tappar i stöd för andra månaden i rad. Man är nu nere i siffror som ligger under valresultatet och man får gå bak till 2017 för att hitta lägre siffror. Lägger man sedan till att det parti som tappar allra mest är Kristdemokraterna så blir man ju ännu gladare. Så här ser det ut, med förändringen sedan förra månaden inom parentes.

Socialdemokraterna: 31,5% (-0,9)
Moderaterna: 22,9% (+0,9)
Sverigedemokraterna: 17,0% (-0,5)
Vänsterpartiet: 8,1% (+0,7 %)
Centern: 8,0% (+0,5)
Kristdemokraterna: 5,4% (-1,1)
Miljöpartiet: 3,5% (+0,6)
Liberalerna: 2,4% (+0,2)

Den Brunblå sörjan (M + SD + KD + L) får 47,7% (-0,5) och utan Liberalerna som ju skulle åkt ut 45,3%.
De fyra Rödgröna partierna (S + V + C + MP) får 51,1% (+0,9) och utan Miljöpartiet som ju skulle åkt ut 47,6%.

Det ser alltså ganska mörkt ut för Ulf Kristerssons stora dröm!

Läs:
Senaste kontroverserna kring Sabuni. – Aftonbladet
Sabunis problem inleddes redan när hon valdes. – Svenska Dagbladet
Statsvetare: Nära halva partiet emot sig. – Svenska Dagbladet
Statsvetare: Vinna eller försvinna som gäller för L. – Dagens Nyheter
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni avgår. – Dagens Nyheter
Gapet mellan M och SD vidgas i ny väljarbarometer. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Nyamko Sabuni

Absolut senaste skvallret

» Från partihögkvarteren.

Socialdemokraterna. Jävla Putin! Vi får ju kasta allt överbord och börja om från början!

Moderaterna. Vem var det som sade att regeringen gjort något bra? Du får sparken! Här gäller ingen anställningstrygghet.

Sverigedemokraterna. Varför tjatar alla om att vi skulle vara rasister? Det ska dom inte lägga sig i! Vi kallar det vad vi vill!

Vänsterpartiet. Va’ säger du? Är sänkta bensinpriser dåligt för miljön? Det kunde du väl kläckt ur dig tidigare!

Centerpartiet. Annie, Annie, jag har goda nyheter. Det är en bonde som begärt att få bli medlem!

Kristdemokraterna. Vad är det för evigt tjatande om kristna värderingar! Här är det Ebbas värderingar som styr

Miljöpartiet. Vem f-n va’ de’ som sade att vi skulle avgå från regeringen? Kan du inte tänka först!

Liberalerna. Hjälp oss! Help us! Hilfe! Aidez nous! ¡Ayúdanos! Aiutaci! Hjælp os! Auta meitä!

Allt är från säkra interna källor.

Lämna en kommentar

Under 1 April

Man kan glädjas åt något

» Men inte åt allt.

Så är vi då där igen. Siffernörden Sven Tycker har hittat en väljarundersökning att fundera över. Det görs en hel del sådana, så ni ska vara glada för att jag inte kommenterar varenda sådan. Men nu tar jag chansen att tycka till om resultatet av den undersökning som Sifo gör för Svenska Dagbladet och som dom publicerade i dagens tidning.

Siffrorna inom () är förändringen sedan förra månadens undersökning medan siffrorna inom // är förändringen sedan förra valet i september 2018. Vi kan då konstatera att Socialdemokraterna är den klart största vinnaren sedan förra månaden (+3,2 procentenheter) och att man dessutom är största vinnaren sedan förra valet (+4,5 procentenheter). Några andra stora vinnare sedan förra månaden finns inte. Det går nedåt för de flesta. Sedan valet har Moderaterna (+1,6) och Sverigedemokraterna (+1,1) också gått upp.

Den största förloraren sedan förra månaden är Vänsterpartiet (-1,5 procentenheter) som väl tappat till Sossarna. Även Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har märkbart tappat (-0,9 procentenheter vardera). Sedan valet är Liberalerna den stora förloraren (-2,1 procentenheter) men även Miljöpartiet (-1,7), Centerpartiet (-1,6) och Kristdemokraterna (-1,4) har märkbart tappat stöd sedan valet.

Socialdemokraterna: 32,8% (+3,2) /+4,5/
Moderaterna: 21,4% (+0,5) /+1,6/
Sverigedemokraterna: 18,6% (-0,9) /+1,1/
Vänsterpartiet: 8,6% (-1,5) /+0,6/
Centerpartiet: 7,0% (+0,1) /-1,6/
Kristdemokraterna: 4,9% (-0,4) /-1,4/
Miljöpartiet: 2,7% (-0,9) /-1,7/
Liberalerna: 2,4% (-0,3) /-2,1/

Sven Tycker till om det mesta

Det nuvarande regeringsunderlaget (om vi nu ska kalla S + C + V + Mp för ett regeringsunderlag) har ökat 0,9 procentenheter sedan förra månaden. Detta medan Uffes Brunblå sörja har tappat 1,1 procentenheter sedan förra månaden. Sedan valet har det Rödgröna regeringsunderlaget ökat 1,8 procentenheter medan den Brunblå sörjan har tappat 0,8 procentenheter. Det går alltså inte så bra för Ulf Kristerssons förhoppning om att få bilda en regering tillsammans med sina vänner i SD, KD och Liberalerna. Då får han nog lyckas locka över Centerpartiet till den planhalvan. Så länge SD finns där är det nog en hopplös uppgift.

Tittar man på mandatfördelningen så skulle de Rödgröna partierna S + V + C få egen majoritet i Riksdagen med 186 mandat medan Ulf Kristerssons Brunblå sörja skulle få nöja sig med 168 mandat. Vi slipper alltså att utsättas för Ulf Kristerssons löfte att lämna in en ansökan om medlemskap i NATO om han blir statsminister!

NATO-hetsarna får ofta lite svårt för att få ihop sina argument när man börjar fingranska dom. Skälet till att Sverige ska ansluta sig till NATO efter 200 år av Alliansfrihet är tydligen att vi då får säkerhetsgarantier om militärhjälp när vi attackeras av Ryssland. Det finns ju ömsesidiga säkerhetsgarantier inom NATO. När vi som håller fast vid att svensk Alliansfrihet bäst gynnar svensk säkerhetspolitik, istället för att vi går med i en militärallians där vi blir skyldiga att gå i krig för andra länder – som Turkiet, så blir svaret att vi inte kan tvingas till militär assistans. Men om vi inte kan tvingas till militära ingripanden i andra länder så kan vi ju inte vara garanterade militär hjälp från de andra länderna heller? Eller har jag missförstått något?

Många säkerhetsexperter menar snarast att vår säkerhet minskar som medlemmar av NATO. Ryssland har ingen anledning att attackera specifikt Sverige. Forna sovjetrepubliker först och främst ska nog inte känna sig 100% säkra så länge Putin sitter kvar. Risken för en rysk attack på Sverige hör ihop med ett totalt krig Ryssland – NATO. Är vi en del av NATO ses vi som en fiende som kommer att hjälpa NATO att hålla ryska flottan borta från Östersjön. Är vi alliansfria kan vi ha en chans att hålla oss utanför och kanske istället spela en lugnande och medlande roll. Som NATO-medlem är vi direkt en del av fienden.

Sedan måste vi ta i beaktande att NATO-medlemskap är inget man gör kortsiktigt. Det är en satsning på lång sikt. Dvs det handlar inte bara om ett medlemskap för att Putin styr i Ryssland och demokraterna styr i USA. När vi ”äntligen” blir medlemmar kan Putin vara störtad och Donald Trump tagit över i USA. DÅ är inte medlemskapet lika attraktivt kan jag tro? Man kan inte gå in ett år och sedan gå ur igen några år senare när förhållandena har förändrats.

Håll NATO-hetsarna med Ulf Kristersson i spetsen på armlängds avstånd från Makten! Inte bara för NATO-frågan!

Läs
Högsta stödet för S på åtta år efter invasionen. – Svenska Dagbladet
S har inte längre veto mot svenskt Natomedlemskap. – Ulf Kristersson Dagens Nyheter debatt
SD står fast vid sin syn på Natomedlemskap. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Liberaler i panik

» Nästan synd om Nyamko Sabuni.

Det svenska liberala partiet (eller vad vi nu ska definiera Liberalerna som?) har panik. Risken för att partiet ska åka ur Riksdagen efter nästa val i september är högst närvarande. Det märks bland annat på den uppsjö av debattartiklar och andra former av utspel med kärnkraftskramande och NATO-fanatism som väller ut från partihögkvarteret. Det är nästan så att jag tycker synd om Nyamko Sabuni. Fast bara nästan…

I en debattartikel för några dagar sedan lägger sig Nyamko Sabuni till och med i Tysklands, Spaniens och Belgiens planer på att helt avveckla sin kärnkraft. Bland annat använder Nyamko Sabuni Putins och Rysslands agerande som argument för att stoppa avvecklingen av kärnkraften runt om i världen och istället bygga ut den. Bland annat beroendet av olja och gas från Ryssland skulle vara ett argument att bygga ut kärnkraften. Vi ska kanske påpeka att nästan hälften av det kärnbränsle som används i Sverige importeras från Ryssland. Den senaste beställningen har annullerats och nu letar Vattenfall efter en annan leverantör. I Finland har man tvingats sätta stopp för nästa bygge av en kärnkraftsreaktor. Den skulle nämligen byggts av ryska intressen! Kanske ger det lite anledning att fundera lite mer på kärnkraftssatsningen i Finland.

Pang sade det

Finlands senaste kärnkraftsreaktor i Olkiluoto som i dagarna beräknas kopplas in på nätet med full effekt började byggas 2005 och beräknades då vara klar 2009. Sedan har startdatum flyttats fram, flyttats fram, flyttats fram och… Ja ni förstår. Istället för 5 år blev det sisådär 17 år. Vi ska inte tala om hur byggkostnaden ha skenat. Det här är ett bygge som gör att vi kan kalla Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm för ett succébygge!

Jag skulle vilja hävda att Putins agerande i Ukraina snarast är ett stort argument för att vi ska hålla oss borta från ett beroende av kärnkraft. Att ha kärnkraft igång och riskera krigshandlingar är katastrof. Ryska bombningar av områden kring kärnkraftverk i Ukraina har skapat panik. En träff i en kärnkraftsreaktor eller att eltillförseln bryts kan skapa en katastrof.

Håll oss borta från kärnkraften! Snälla Nyamko Sabuni, hitta något annat för att ge utlopp för din panik! Varför inte låta Liberalerna börja engagera sig i den svenska skolan igen? Jag förstår att du är orolig Nyamko och att paniken har tagit över. Men lugna ner dig lite! Vi behöver inte skänka ännu mer skit till kommande civilisationer!

Läs:
Putins anfall kräver ny energi­politisk doktrin. – Debattartikel Svenska Dagbladet
Låt de som vill få bygga ny kärnkraft. – Debattartikel Dagens Industri

Lämna en kommentar

Under Nyamko Sabuni

Varför behövs Internationella Kvinnodagen fortfarande

» Det är en skam.

I dag är det Internationella Kvinnodagen. Denna dag instiftades av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av en tysk kommunist som hette Clara Zetkin. Första året var 1910. I Sverige började vi fira dagen 1912, det är alltså i år 100-års jubileum här i Sverige. I en del länder är dagen en helgdag. I andra länder firas det hela på andra sätt. I Kina får tydligen alla kvinnor ledigt från jobbet på eftermiddagen. Sedan 1978 finns den 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. Man kan väl säga att från och med det så blev det inte längre en socialistisk högtidsdag utan idag firas dagen utan den typen av partipolitiska förtecken.

Som exempel på detta har jag valt ut tre olika debattinlägg i dagens tidningar. Skrivna med olika politisk utgångspunkt. Något som har varit riktigt spännande att läsa och fundera över.

Feminism

Om vi börjar från höger så har författarinnan och debattören Unni Drougge skrivet ett för mig helt obegripligt stycke med rubriken: – Därför gör jag slut med feminismen. Men det kanske beror mer på mig och inte på Unni Drougge. Kanske har jag en förutfattad mening om henne. Ni kan väl själva läsa och se om ni begriper vad hon egentligen menar.

Sedan har, om vi går mot mitten, de tre liberalerna Nyamko Sabuni, Juno Blom och Gulan Avci skrivit ett partipolitiskt inlägg med rubriken: – Ökad jämställdhet kräver ett maktskifte. Det är uppenbart att paniken inom Liberalerna sprider sig allt mer. Istället satsar man alltså hårt på att bli stödparti för en regering som styrs av Moderaterna (vars föregångare stred förtvivlat för att förhindra att kvinnor fick rösträtt i Sverige) och Sverigedemokraterna (ett parti vars företrädare får gåshud så fort ord som feminism, jämställdhet osv yttras). Istället är uppenbarligen allt sossarnas fel. Att regioner osv inte kan höja lönerna i kvinnoyrken utan istället satsar pengarna på toppcheferna – borgerligt styrda sådana?

Slutligen om vi hamnar till vänster så har två företrädare från Vänsterpartiet, Nooshi Dadgostar och Karin Rågsjö skrivit ett debattinlägg med rubriken: – Vårt löfte: Slutsnålat på förlossningsvården. Alltså ett konkret krav och inte bara svammel. Ni ska ha tack Nooshi och Karin för de raderna.

Sverige har visserligen kommit långt när det gäller att utjämna skillnaden mellan könen – i en internationell jämförelse. Men, Internationella Kvinnodagen behövs fortfarande. Det är faktiskt ofattbart att snittlöner och liknande fortfarande är lägre i typiska kvinnojobb. Detta är något som politiker faktiskt kan påverka. Många kvinnojobb är inom den offentliga verksamheten. Här kan politiker faktiskt påverka. Men, det är viktigare att hålla skatten nere än att betala anständiga löner.

Så tyvärr. Internationella Kvinnodagen behövs fortfarande för att hjälpa till att ge makthavare en spark i häcken !

Läs
Därför gör jag slut med feminismen. – Debattartikel Expressen
Ökad jämställdhet kräver ett maktskifte. – Debattartikel Sydsvenskan
Vårt löfte: Slutsnålat på förlossningsvården. – Debattartikel Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Feminism

Spännande siffror

» Ingenting har hänt.

Jag brukar inleda mina funderingar med anledning av väljarundersökningar med att ursäkta mig med att jag är en siffernisse. Statistik är spännande. Man kan bevisa det mesta med hjälp av statistik. I min ungdom var det meningen att jag skulle studerat Statistik vid Lunds Universitet. Dom planerna satte den svenska krigsmakten punkt för. Kanske bottnar min motvilja mot militären lite i denna förstörelse av mina framtidsplaner. Fast motståndare till militären var jag nog redan innan. Så när jag skyller på det så är det nog mest en efterhandskonstruktion. Men siffror, dom gillar jag.

Att inget händer är också av vikt

I morse såg jag de nya siffrorna från Svensk Väljaropinion för februari 2022. Svensk väljaropinion är en sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Siffrorna för februari publicerades alltså i morse. Slutsatsen man kan göra är att det inte hänt något! Den största förändringen är Liberalernas nedgång med 0,5 procentenheter. En förändring som ligger inom felmarginalen… Men man kan ju ändå ha lite funderingar och tyckerier?

Socialdemokraterna » » 30,4% (-0,1)
Moderaterna » » 21,0% (+0,2)
Sverigedemokraterna » » 19,4% (+0,2)
Vänsterpartiet » » 9,7% (±0)
Centerpartiet » » 6,9% (-0,1)
Kristdemokraterna » » 5,2% (+0,3)
Miljöpartiet » » 3,4% (+0,2)
Liberalerna » » 2,5% (-0,5))

Det har alltså i princip inte hänt något! Men, vi kan i varje fall notera att med dessa siffror som valresultat så kan Magdalena Andersson räkna med att hon kan sitta kvar som statsminister. De Rödgröna (S+V+C+Mp) får 50,4% medan den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) får ihop 48,1%. Nu åker ju, med dessa siffror, både Miljöpartiet och Liberalerna ut eftersom dom hamnar under 4%-spärren. Så segersiffrorna i Riksdagen för de Rödgröna över den Brunblå sörjan blir 47,0% mot 45,6%. Allt under förutsättning att inget händer med olika lojaliteter under tiden fram till valet och efter valet när det ska förhandlas fram vem som ska få förtroendet.

Socialdemokraterna +2,1 sedan valet 2018 borde ju faktiskt egentligen inte vara nöjda. Men faktum är att jag tror att S-strategerna gläds så länge man får ett större stöd än i valet 2018 och placerar sig över 30% och troligen kan sitta kvar som regeringsparti. Man är ju faktiskt den största vinnaren sedan valet 2018.

Gissa vilka som är glada

Moderaterna +1,2 sedan valet 2018 är nog missnöjda. Visst går det uppåt, men de trogna följeslagarna i Kristdemokraterna och Liberalerna har förlorat mer än vad Moderaterna vunnit. Dessutom ser det ut som om Ulf Kristersson misslyckas med sitt mål att bli statsminister. Ännu en period som gnällig oppositionsledare med en allierad som inte går att lita på är nog ingen drömsits för Uffe. Om han inte går självmant är det stor risk (sannolikhet…) att han får kicken.

Sverigedemokraterna +1,9 sedan valet 2018 gör nog inte Jimmie Åkesson nöjd. Han har siktat på att bli störst, nu är han inte ens störst inom den Brunblå sörjan. Dessutom har man ju misslyckats med att störta de förhatliga Socialdemokraterna. Kan det vara så att Jimmie tröttnar och lämnar över till någon annan? Det skulle faktiskt inte förvåna. Fast sådant brukar innebära slutet för populistiska missnöjespartier. Så kanske Jimmie stannar en period till?

Vänsterpartiet +1,7 sedan valet 2018 och dessutom upp en placering genom att man passerar Centerpartiet borde göra Nooshi Dadgostar nöjd. Men jag tror faktiskt att Vänsterpartiet satsar på ett valresultat över 10%. Vilket ju ligger inom felmarginalen! Intressant är också vilken roll Vänsterpartiet ska fortsätta spela. Lydigt röstboskap till en Socialdemokratisk minoritetsregering är nog inget som Magdalena Andersson ska ta för givet.

Centerpartiet -1,7 sedan valet 2018 bör inte göra Annie Lööf allt för nöjd. Och till detta degraderade till Sverige femte största parti. Finns det någon tillräckligt stor opposition inom Centern som är missnöjda med att Centern inte ligger på den borgerliga sidan? Eller är motståndet mot Sverigedemokraterna tillräckligt stort för att Centern ska bli kvar på den Rödgröna sidan. Kommer man att acceptera ett ökat inflytande för Vänsterpartiet? Jag är ju verksam i en kommun som styrs av just S+C+V. Dock i minoritet. Men här är muren mellan de borgerliga M+L+Kd å ena sidan och SD på andra sidan så stor att det inte är realistiskt med ett samarbete.

Miljöpartiet -1,0 sedan valet 2018 gör väl inte landets miljöpartister glada. Har Miljöpartiet spelat ut sin roll? Jag är splittrad i mina funderingar. Dels tycker jag faktiskt att det behövs ett miljöparti. Men samtidigt har dagens Miljöparti inte övertygat. I många kommuner och regioner runt om i landet har man valt sida och placerat sig på den politiska högerflanken. Något som INTE resulterat i någon framträdande miljöpolitik från dessa styren utan snarast ett Miljöparti som suddat ut sin själ.

Liberalerna -3,0% sedan valet 2018. Liberalerna har mer än halverats sedan valet och är verkligen illa ute allra längst ner i botten. Man är mandatperiodens största förlorare. Jag har svårt att se vad som ska få partiet att lyfta i opinionen. Att ytterligare ansluta sig till ett samarbete med M+Kd helt beroende av Sd kan i varje fall inte vara lösningen. Det ska bli spännande att se vad som händer fram till valet medan paniken sprider sig allt mer inom Liberalerna. För att inte tala om vad som händer med partiet efter valet om man åker ur Riksdagen med ett rejält dunder och brak med dessa katastrofsiffror.

Läs:
Svensk väljaropinion februari 2022. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning