Etikettarkiv: Liberalerna

Budgetspörsmål

» Vem lyckas.

Den stora politiska frågan just nu är kanske hur regeringen S+Mp ska lyckas få igenom sin nya budget för 2022 i Riksdagen. Man ska alltså lyckas ge både Vänsterpartiet och Centerpartiet tillräckligt mycket så att dom kan godkänna denna budget. Detta samtidigt utan att den innehåller delar som retar upp Centerpartiet eller Vänsterpartiet så mycket att dom inte vill godkänna budgeten. Detta ska Magdalena Andersson lyckas få ihop utan att förhandla med Vänsterpartiet. Annie Lööf vill ju alltså ha en budget att godkänna som även Vänsterpartiet godkänner, men detta ska ske utan att man pratar med Vänsterpartiet. Hur hon har tänkt har jag inte riktigt förstått. Jag trodde hon hade insett att Vänsterpartiet har tröttnat på att vara dörrmatta! Hur framtiden ser ut vet vi inte.

Å andra sidan, vad är alternativet? Tror ni att Moderaterna, för att ta ett exempel, får lättare att skrapa ihop en budget som godkänns av Sverigedemokraterna och Liberalerna samtidigt? Jag måste erkänna att om Liberalerna håller det röda strecket som man hävdar att man satt upp gentemot Sverigedemokraterna vid liv så blir det svårt. Jag tvivlar på att Sverigedemokraterna säljer sig billigt.

Det kan alltså bli en spännande voteringsordning för att få ihop en budget som accepteras.

Läs:
Statsvetare: Ett ovanligt dramatiskt läge. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Statsbudget

En ny högtidsstund

» Men först lite gnäll på militären.

Jag har sagt det många gånger tidigare, jag älskar statistik och siffror. Är man sedan politisk intresserad också så är olika väljarundersökningar mumma för själen. Att jag gillar statistik så väldigt beror nog på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds Universitet i ungdomen som jag planerat. Jag var antagen till en treårig utbildning som innehöll en termin Företagsekonomi, två terminer Nationalekonomi och sedan två terminer Statistik. Sista terminen var väl uppsatsskrivning eller något sådant. Tycker ni inte allihop att det låter lockande?

Hur som helst så efter de två första terminerna, alltså mitt i en ettårig kurs i Nationalekonomi tyckte den svenska Försvarsmakten att jag villkorslöst MÅSTE göra min värnplikt. Uppskov för pågående utbildning? Glöm det grabben, här bestämmer Militärmakten! Jag sökte uppskov, och överklagade avslaget på uppskovet. Jag fick mitt Nej på överklagande på en fredag och ryckte sedan in vid S2 i Karlsborg på måndagen. Sedan tillbringade jag ett år på Karlsborgs Fästning. Jag tror uppriktigt sagt inte att varken jag eller de grönklädda gubbarna var särskilt nöjda efteråt. Jag fick höra att jag var ett ”kräk” och en ”idiot” bland annat. Att mucka från lumpen med löftet/hotet att jag skulle krigsplaceras som telefonist med inomhustjänstgöring och sedan några år senare kallas in för repetitionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet säger allt om militär kompetens. Hur som helst kändes det inte lockande att hoppa på mitt i en utbildning efter ett års uppehåll så jag började jobba istället.

Men, det var inte mina aversioner mot militären jag skulle lufta här i dag. Det handlar istället om Kantar Sifos sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som man gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Sammanvägningen för augusti går i varje fall i rätt riktning i stort sett.

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Socialdemokraterna » » 24.9% (-0,6)
Moderaterna » » 21,8% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 20,1 (-0,4)
Vänsterpartiet » » 11,5% (+1,1)
Centerpartiet » » 8,6% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,5)
Miljöpartiet » » 4,4% (+1,0)
Liberalerna » » 2,5% (+0,2)

I korthet två vinnare, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och i övrigt förluster för i stort sett alla de andra. Gör man en jämförelse mellan de Rödgröna (S+V+Mp) och den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) så vinner de Rödgröna med 40,8% – 37,6%. Och då ingår Liberalerna i underlaget och dom skulle ju åkt ut så i Riksdagen hade försprånget blivit större. Man kan också göra en jämförelse mellan de Rödgröna inkl Centern (S+V+C+Mp) och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) och får då ett resultat 49,4% – 49,1% till de Rödgrönas fördel. Även här ingår ju Liberalerna som skulle åkt ut så i Riksdagen hade övertaget varit större.

Vi kan konstatera att medan Miljöpartiet kravlar över 4%-spärren så fortsätter Kristdemokraterna att trilla ner mot samma spärr. Det ska nog mycket till från Ebba Busch för att vända den utvecklingen. I vilken utsträckning KD kan räkna med stödröster från M och SD-väljare återstår att se. Liberalerna är kvar fast förankrade nere i dyn och ligger man så lågt är det tveksamt om M och SD-väljare är villiga att riskera att i värsta fall få sina stödröster på L helt bortkastade.

Fast det är som sagt ett år kvar. Mycket kan hända – i båda riktningar. Vilken betydelse får ett utbyte av Stefan Löfven mot Magdalena Andersson? Hinner den Sverigedumokratiska svansen få igång samma hatkampanj mot Magdalena Andersson som bedrivits mot Stefan Löfven?

Läs:
Stilla i opinionen i augusti – men rörelser under ytan. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Behövs Liberalerna?

» Behövs Kristdemokraterna?

Vi har i Riksdagen tre partier som idag slåss för sin existens efter nästa val. Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Behövs så små partier om dom inte tillför något speciellt till politiken? När blir dom helt enkelt onödiga och försvinner?

Miljöpartiet är ju ett parti som har en speciell miljöpolitisk agenda. Tillför partiet något speciellt inom det miljöpolitiska området? Kanske det! Kan man ge de borgerliga styren i kommuner och regioner som man stödjer en bättre miljöpolitik? Ger man den svenska regeringen en bättre miljöpolitik? Jag vill tro, men känner ibland tveksamhet.

Den Brunblå sörjan

Liberalerna påstår alltså att man är liberala. Vilken liberal politik för Nyamko Sabunis Liberalerna som inte också förs av Moderaterna (och Centern…)? Det som återstår av Liberalernas liberalism är marknadsliberalismen. Det driver Moderaterna nästan bättre! Av socialliberalismen återstår efter Nyamko Sabunis rejäla högergir inte ett skvatt. Följaktligen lämnar de socialliberala krafterna partiet på löpande band. Och ersätts av kändisar! Mauricio Rojas har återvänt efter sin förra sejour i partiet då han inte ens hade hunnit bli medlem. Sedan jobbade han för Moderaterna och hann med en kort sejour i Chiles högerregering. Mycket kort sejour – 90 timmar varade den. Nu ska han alltså tillbaka. Hoppas han betalt medlemsavgiften först denna gången. Senast blev det klart att kändisinfluencern Dominika Peczynski ska ställa upp. Jag tror att opinionssiffrorna på precis över 2% säger allt. Liberalerna behövs inte längre, dom har spelat bort sin funktion.

Kristdemokraterna slutligen. Behöver vi ett Kristdemokratiskt parti som slängt de kristna värderingarna på sophögen för att istället bli ett främlingsfientligt stödparti till ett rasistiskt parti med nazistiska rötter? De interna kritiska rösterna blir allt mer tydliga medan partiledaren själv är invecklad i juridiska konflikter. Kan vi ha ett riksdagsparti som företräds av en person som precis dömts för grovt förtal och har flera rättegångar framför sig? Markkonflikt med en gammal pensionär och skadeståndskrav på uppåt 100.000 kronor? Gamla partiledare ställer sig tveksamma till högergiren och KD-profilen Lars Adaktusson skriver debattartiklar och protesterar. Behövs Kristdemokraterna? Än så länge ligger man över 4%-spärren. Men utvecklingen går åt fel håll (eller ska vi kanske säga rätt håll??)

Läs:
Kändisriksdag räddar inte L. – Helsingborgs Dagblad
Sabuni får liberaler att fly från partiet. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Liberalerna

Det går upp och det går ner

» Väljaropinionen.

Så är det dags för nästa väljarundersökning att frossa i. Denna gången är det Novus undersökning som görs för SVT som jag frossar i. Undersökningen har en stor vinnare, Socialdemokraterna med +2,1 procentenheter upp. Sedan finns det två stora förlorare, som är Vänsterpartiet (-2,1) och Sverigedemokraterna (-2,0). Vi kan alltså konstatera ett stort flöde från V till S. Novus siffra för Vänsterpartiet i augusti var extremt hög. Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning:

Säg Nej till Sverigedemokratgerna

Socialdemokraterna » » 25,9% (+2,1)
Moderaterna » » 22,0% (+1,0)
Sverigedemokraterna » » 19,6% (-2,0)
Vänsterpartiet » » 11,2% (-2,1)
Centerpartiet » » 8,9% (±0)
Kristdemokraterna » » 4,5% (±0)
Miljöpartiet » » 4,4% (+0,6)
Liberalerna » » 2,1% (-0,1)

Socialdemokraterna har plockat tillbaka en del förlorade röster till Vänsterpartiet. Det ska påpekas att undersökningen till största delen gjordes innan Stefan Löfven hade meddelat sin avgång. S ökar marginalen till M och SD. Samtidigt har alltså Vänsterpartiet alltså förlorat en del av de ganska stora röstplocken från Socialdemokraterna. Vi ska ha i åtanke att Novus siffror förra månaden för V var extremt höga. Miljöpartiet kravlar sig över 4%-spärren och nosar nu verkligen KD i hasorna. MP och KD är i princip lika stora. Totalt ökar de tre Rödgröna partierna sitt stöd. Totalt får de fyra partierna i det block som accepterat Stefan Löfven som statsminister 50,4%.

Centerpartiet står helt stilla. Om det ger Annie Lööf oro eller inte vet jag inte. Men när det gäller S+Mp regeringens budgetarbete är det alltså viktigt att påpeka att Vänsterpartiet är klart större än Centerpartiet. Annie Lööfs stora ord är något hon får vara försiktig med.

På högerflanken kan vi notera att medan Moderaterna har en uppgång så har Sverigedemokraterna en dubbelt så stor nedgång. SD trillar samtidigt ner under 20%-strecket. I förra månadens undersökning var SD större än M men nu är marginalen rejäl till M:s fördel. För de två små stödpartierna Kristdemokraterna och Liberalerna blir läget kritiskt. Kristdemokraterna lyckas hålla näsan över 4%-spärren men om den interna kritiken fortsätter så finns det nog ett hot mot partiets framtid. Fast ännu värre är läget för Liberalerna. Man är fast förankrade riktigt långt ner i dyn. Det är nog kört för Liberalerna. Man får återkomma under nästa mandatperiod som nytt parti med ny ledare och nytt namn och hoppas på det bättre. Kan man föreslå Folkpartiet?

Totalt får de fyra partierna i pro-SD blocket 48,2% men sedan åker alltså Liberalerna ut så totalt 46,1% kan man räkna in. För tillfället ser det inte så bra ut för Jimmie Åkesson och hans vänner.

Läs:
SVT/Novus: Vänsterpartiet tappar stöd. – SVT
Mätning: Vänsterpartiets uppgång bruten. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Nyamko satsar på SD

» Nya bevis.

I en debattartikel kräver två liberaler (riksdagsledamöterna Mats Persson och Bengt Eliasson) att rätten till Assistensersättning ska baseras på ursprung. Ett krav helt i sverigedemokratisk anda. Kravet från de båda liberalerna utformas på detta sättet istället för att erkänna att Liberalerna utformat lagen på ett korkat sätt. En utformning som skapat dels en onödig gränsdragningskonflikt mellan kommunen och staten (Försäkringskassan). Dessutom har lagen skapats just med syfte att skapa en ny marknad för privata assistensbolag. Att skapa en ny marknad för privata entreprenörer har varit huvudsyftet med lagen.

Eftersom lagen utformats just för att skapa en marknad för privata utförare har det blivit en lönsam verksamhet att få så stort vårdbehov som möjligt. Ju fler timmars behov som finns desto lönsammare för det privata Assistensbolaget. Det har skapat en marknad där vårdbehovet helt hittats på eller kraftigt överdrivits. Sedan kan man bilda ett bolag och anställa vänner, bekanta och släktingar. Är behovet överdrivet eller helt påhittat så kan man tjäna multum genom att jobbet inte ens behöver utföras.

Dra åt skogen Liberalerna

När Liberalerna ska angripa slöseriet så har man inget att säga om den privata marknaden som skapats eller om hårdare regler. Nä, nu ska rätten till assistens istället baseras på människors ursprung! När man från regeringen försökt komma åt missbruket genom hårdare kontroller har kritiken från Liberalernas varit våldsam. Det viktiga var att skapa en ny marknad för privata entreprenörer!

Genom att bygga in en konflikt mellan Kommun och Stat (Försäkringskassan) har man samtidigt skapat ständiga gränsdragningskonflikter. I dag är det så att kommunen ansvarar för de mindre behoven och sedan ska Staten (Försäkringskassan – Privata entreprenörer) ansvara för stora behov. Detta har skapat ständiga konflikter. Kommunen anser att behoven är så stora att Försäkringskassan ska ha ansvaret. Försäkringskassan anser att behoven är mindre så att det är kommunen som ansvarar.

Samtidigt har tydligen Nyamko Sabuni uttalat att man ska vräka familjer med kriminella barn. På vilket sätt tror Nyamko Sabuni att man minskar utanförskap och kriminalitet om man gör familjen bostadslös? Vi har skapat en utanförskapskris genom att skapa ghetton. Istället för att blanda bebyggelsen bor rikt folk och etablerade medborgare i sina villaghetton. På andra sidan motorvägen, skogen, floden osv har man byggt hyresghetton där de utan jobb osv samlas. Mindre kommuner med höginkomsttagare som innevånare bygger inga hyreslägenheter. Vi har skapat ett enormt segregerat samhälle. Lyxghetton på ett ställe och hyresghetton på ett annat. Istället för att blanda byggandet. På vilket sätt Nyamko Sabuni tror att vi minskar risken för fortsatt kriminalitet genom att göra familjen bostadslös förstår jag inte. Det handlar istället om att försöka rädda partiet genom att locka till sig SD-väljare. Skäms Nyamko Sabuni!

På tal om borgerliga partiers våldsamma högervridning så läser jag en debattartikel från Lars Adaktusson där han ställer sig ytterst kritisk till Ebba Buschs högervridning av Kristdemokraterna till att bli ett stödparti till Sverigedemokraterna. Lars Adaktusson tillhör verkligen inte vänstern i svensk politik. Men till och med han tycker att Ebba Busch drivit partiet för långt åt höger och lämnat de kristna värderingarna på sophögen.

Läs:
Stoppa fusk – begränsa assistans för nyanlända. – Aftonbladet debatt
Därför kan KD inte bilda block med SD. – Svenska Dagbladet debatt

1 kommentar

Under Liberalerna

Nooshi Dadgostar som raket

» Det går uppåt.

En ny högtidsstund för en siffernisse som er väldigt populära och tillmötesgående bloggare. Den här gången är det Svenska Dagbladet som idag publicerat sin väljarundersökning från Sifo för augusti månad. En undersökning som i stort sett förstärker ytterligare den trend som gällt en tid.

Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet (+2,3) och Miljöpartiet (+0,7) medan den stora förloraren är Socialdemokraterna (-1,7) följt av Centern (-0,7) och Moderaterna (-0,6). Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning. Förändringarna är gjorda i jämförelse med undersökningen i juni eftersom det inte gjordes någon undersökning i juli.

Stefan Löfven har anledning att fundera

Socialdemokraterna » » 24,1% (-1,7)
Moderaterna » » 21,8% (-0,6)
Sverigedemokraterna » » 20,5% (+0,3)
Vänsterpartiet » » 11,9% (+2,3)
Centerpartiet » » 8,6% (-1,3)
Kristdemokraterna » » 4,9% (-0,2)
Miljöpartiet » » 4,2% (+0,7)
Liberalerna » » 2,7% (+0,4)

Det här är nog inte siffror som glädjer representanterna för den Brunblå sörja som hoppas ta över makten efter valet. Jag har sagt flera gånger tidigare att det är mycket troligt att valet med största sannolikhet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen. I den här undersökningen har Miljöpartiet kravlat sig över 4%-spärren medan Liberalerna trots en liten uppgång är fast förankrade långt ner i dyn. Dessutom fortsätter Kristdemokraterna att falla ner och närma sig 4%-spärren. Denna utveckling i en undersökning till och Miljöpartiet skulle t.ex. ha passerat Kristdemokraterna i storlek.

Svenska Dagbladet har räknat på mandatfördelningen i Riksdagen baserat på undersökningens siffror. Så låt oss titta på deras båda jämförelser.

177 – 172 är de fyra Rödgröna partierna (S + V + C + Mp) i team Stefan Löfvens ledning över den Brunblå sörjan (M + Sd + Kd) i team Ulf Kristersson.

146 – 128 är de tre Rödgröna partiernas (S + V + Mp) ledning över den gamla Högeralliansen (M + C + Kd).

De fyras gäng i den Brunblå sörjan

Det vill sig inte riktigt för Uffe, Ebba och Nyamko. Trots löften om att inte beblanda sig med Sverigedemokraterna har man valt att i Makthungern göra detta. Men, uppriktigt sagt, verkar det inte vara en framkomlig väg. Det där lyftet som man hoppas på verkar inte riktigt infinna sig. Egentligen händer det ju inte så mycket i opinionen.

Något riktigt lyft för Sverigedemokraterna infinner sig inte. Detta trots en våldsam svartmålning av läget i Sverige och en ofta riktigt vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. Om jag ska vara uppriktig så tror jag faktiskt att SD har nått något av en maxnivå omkring 20%. Det finns inte så många fler som kan tänka sig att välja SD. När man gjort undersökningar och där väljarna fått berätta vilket parti dom tycker sämst om så ligger SD på siffror kring 70-80%. M och KD väljare tycker alltså också att SD är det sämsta partiet. Många är villiga att söka stöd hos SD för att uppnå sina Maktambitioner. Men steget är långt till att verkligen stödja SD. Jag har sagt det länge, men jag tror att SD har nått sin maxnivå någonstans kring 20%.

Moderaternas och Kristdemokraternas löftesbrott att till slut i Makthungern släppa in Sverigedemokraterna i värmen gör många av partiets väljare tveksamma. Det är därför vi inte heller kan se något lyft i opinionen för dessa partier. Trots en våldsam svartmålning även från dessa av läget i Sverige så infinner det sig inget lyft – tvärtom. Låt mig därför citera Ulf Kristersson och Ebba Busch för bara några år sedan:

Ebba Busch 2018: – ”Inte realistisk att mitt parti samarbetar med Jimmie Åkessons ens på 20 års sikt.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Något annat än en alliansregering kan inte komma på tal – om inte himlen ramlar ner.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”

Men, som sagt tidigare. Ingen är sämre än att man kan ändra sig för att få Makt.

Vad Liberalerna tycker är det väl inte så många som bryr sig om. Nyamko Sabunis val att plocka in Mauricio Rojas visar på desperationen inom Liberalerna. Samtidigt formerar sig de kritiska liberalerna för att protestera mot Nyamko Sabunis tvära kast höger om.

På den andra planhalvan kan vi se att Centerpartiet tappar. Det skulle vara intressant att veta vart dessa väljare har gått. Lyftet för Miljöpartiet förklarar inte allt. Men kan kanske förklara en del. Den marknadsfundamentalism som Annie Lööf omfamnar delas inte av alla centerpartistiska gräsrötter. Miljöpartiets lyft kan också förklaras av att de flesta kanske nu blivit övertygade om att Miljöpartiets klimatvarningar inte var skrämselpropagande utan verkligheten.

Att det varit ett stort flöde från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet krävs det nog ingen expert för att förstå. Vill Stefan Löfven få stopp på det flödet så gäller det nog att lägga fram Socialdemokratiska förslag. Att försöka bedriva Socialdemokratisk politik. Skulle man sedan inte få igenom den i Riksdagen därför att den Brunblå sörjan enar sig med ett marknadsfundamentalistiskt Centern och stoppar förslagen så är det bara för Stefan Löfven att gå till val på frågorna och berätta att det är det här han vill genomföra. Vill ni väljare att vi ska kunna genomföra detta så får ni rösta på oss och inte på högerpartier som vill gynna andra än arbetare, sjuka, pensionärer och andra svagare grupper.

Läs:
SvD/Sifo: V rusar – kan bli större än S. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Spridda skurar

» Men med en rak tråd.

Med spridda skurar menar jag inte de senaste dagarnas regnande. Det har ju inte på sina håll rört sig om spridda skurar direkt. Det har varit rejäla skyfall på sina håll. Mest uppmärksammat väl i Gävle där man uppenbarlig fått ta sig fram med kanot och roddbåt. Men översvämningar har drabbat många platser i Sverige. Här nere i Skåne fick Räddningstjänsten i Båstad rejält med jobb ute på Bjärehalvön. Det har varit stora problem på många håll. Vi klarade oss bra här i Åstorp lyckligtvis. Men, det var inte dom spridda skurarna det skulle handla om.

Sven Tycker funderar lite

Vad det handlar om är istället lite varierade ämnen. Dock med en sammanhållande någorlunda rak tråd. Jag tänkte börja med att jag såg i tidningen SCB:s befolkningsstatistik för första halvåret. Sveriges befolkning har under januari-juni 2021 ökat med lite drygt 30.000 innevånare. Det är lite mer än första halvåret 2020 då befolkningsökningen var den lägsta sedan 2005. Totalt bor det nu 10.409.248 personer i Sverige.

Under januari låg dödligheten något över snittet, vilket väl kan förklaras med Coronapandemin. Under övriga månader har däremot dödligheten legat under genomsnittet. Barnafödandet ligger över genomsnittet. Under de första sex månaderna föddes det 58.466 barn i Sverige. Det innebär ett överskott på 11.681 personer om man jämför med hur många som avlidit. Första halvåret 2020 var födelseöverskottet mycket lägre, bara 6.860.

Av detta kan vi konstatera att den största delen av befolkningsökningen beror på invandringsöverskottet. Totalt invandrade 32.900 personer till Sverige. Det är den lägsta siffran på invandring sedan 2005. Kanske skulle den siffran skickas som ett litet meddelande till de som kräver ”minskad invandring” – oberoende av hur stor eller liten den är. Vi har faktiskt rejält minskad invandring! En intressant faktauppgift i statistiken är vilken grupp som är den största när det gäller invandring. Kan ni gissa i vilket land som flest invandrade är födda i? Jo, i Sverige! Den största gruppen som invandrat till Sverige är alltså snarast svenskar som återvänt till Sverige! Den näst största gruppen är födda i Indien. Det handlar alltså till mycket stor del om indier som kommer hit för att jobba inom IT-industrin.

På tal om invandring så ser jag att Liberalernas högervridning tagit ett nytt steg. Mauricio Rojas har tydligen återvänt till Liberalerna efter en tids frånvaro. Han valdes in i Riksdagen för gamla Folkpartiet 2002 trots att han inte ens hade blivit medlem. Innan dess var han bland annat chef på Näringslivets lobbyorganisation Timbro. Sedan dess har han bland annat hunnit återvända till Chile (där han är född 1950 men kom till Sverige 1974). I Chile satte han 2018 nytt svenskt korttidsrekord i att sitta som minister i en regering. Han utsågs till minister i Chiles högerregering av president Piñera men tvingades avgå igen efter 90 timmar. Detta efter ytterst diskutabla uttalanden som skapade ilska i Chile. Han bredde sedan på det hela med att i princip försvara den av USA tillsatta diktatorn Pinochet. 2019 återvände han till Sverige. Han har bland annat arbetat för moderatledaren Ulf Kristersson i en moderat integrationskommission. Nu ska han alltså bli integrationspolitisk rådgivare till Nyamko Sabuni och ska kandidera till Riksdagen för Liberalerna. Lycka till Mauricio Rojas! Hoppas du gått med i partiet den här gången.

En annan svensk politiker som fått lite publicitet är Moderaternas starke man i Malmö, Torbjörn Tegnhammar. Tegnhammar sitter också i Moderaternas partistyrelse. Men han har varit frånvarande en tid från politiken. Nu står det klart att han tagit en liten time-out sedan en kvinna gjort en polisanmälan mot honom. Jag gissar att Torbjörn Tegnhammar fortfarande ställer upp på kraven om hårdare straff! Hur som helst är polisanmälan nedlagd eftersom polisen inte tror att det går att bevisa att ett brott begåtts. Ord står mot ord ni vet.

Läs:
Omstridd toppkandidat ska lyfta L över spärren. – Helsingborgs Dagblad
Nu tar M-toppen Torbjörn Tegnhammar en timeout. – Kvällsposten
Polisen lägger ner anmälan mot Tegnhammar om sexuellt ofredande. – Polisen lägger ner anmälan mot Tegnhammar om sexuellt ofredande

1 kommentar

Under Invandring

Spännande vändningar

» Rekordsiffror för Vänsterpartiet.

SVT har precis presenterat sin senaste väljarundersökning, som utförs av Novus. Denna innehåller en hel del spännande vändningar. Inte bara de enskilda partiernas förändringar utan också förhållandet mellan partierna och grupperingarna. Det är fortsatt ganska jämnt mellan de block vi kan urskilja. Dvs ett Rödgrönt block (anti-SD…) som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet och sedan ett Brunblått block (pro-SD…) bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Om det inte sker radikala förändringar i väljaropinionen fram till valet så kommer nästa regeringsbildning att avgöras av vilka partier som klarar 4%-spärren och vilka partier som åker ur Riksdagen. Så här ser siffrorna ut för juli med förändringen sedan juni inom parentes. Partierna är satta i storleksordning.

Socialdemokraterna » » 23,8% (-1,7) 
Sverigedemokraterna » » 21,6% (+0,2) 
Moderaterna » » 21,0% (-0,8) 
Vänsterpartiet » » 13,3% (+2,1) 
Centerpartiet » » 8,9% (+1,0) 
Kristdemokraterna » » 4,5% (-0,5) 
Miljöpartiet » » 3,8% (+0,3) 
Liberalerna » » 2,2% (-0,3)

Totalt har det Rödgröna blocket ökat med 1,7 procentenheter. Socialdemokraterna tappar, men de andra tre partierna i gruppen ökar alla. Allra mest signifikant är Vänsterpartiets kraftiga ökning men även Centerpartiet har en tydlig ökning. Miljöpartiet ökar lite smått och med en till ökning av den storleken är man över 4%-spärren. Totalt samlar dessa fyra partier 49,8% men om Mp åker ut blir siffran 46,0%.

Inom den Brunblå sörjan kan vi notera att det sammanlagda tappet är 1,4 procentenheter. Sverigedemokraterna har en marginell ökning men de andra partierna tappar. Värt att fundera över är att Sverigedemokraterna nu passerat Moderaterna i storlek. Hur Ulf Kristersson ska hantera en regeringsförhandling med ett SD som är större än M ska faktiskt bli spännande att fundera över. Kristdemokraterna fortsätter att närma sig 4%-spärren. Ett till lika stort fall i opinionen och KD ligger och balanserar på strecket. Liberalerna fortsätter sin vandring mot undergång. Det ska bli spännande att följa om det blir uppror i både Kristdemokraterna och Liberalerna. Totalt ligger den Brunblå sörjan efter med sina 49,3% men om siffrorna håller sig och både Liberalerna och Miljöpartiet åker ut så leder man trots detta med 47,1% över de Rödgröna. Åker KD också ut…

Det går bra för Nooshi Dadgostar

Socialdemokraterna har all anledning att känna en stark oro över partiets läge. Visserligen är man överlägset (nåja…) störst i det Rödgröna blocket. Men om man ska kunna skapa ett fungerande regeringsunderlag så måste man få Centern och Vänsterpartiet att prata med varandra och vara villiga till kompromisser. För kompromisser är vad en demokrati handlar om. Det är farligt att ställa för ultimativa krav. Väljarna måste acceptera att inget parti kan ensamt bestämma. Kompromisser är en effekt av en fungerande demokrati. Annars är det diktatur. Sedan får väljarna i efterhand avgöra om man tycker att de kompromisser som görs är acceptabla.

Sverigedemokraterna har en mycket marginell ökning. Men eftersom Moderaterna tappar ännu mer så är nu Sverigedemokraterna största oppositionsparti. Om detta underlättar en förhandling efter valet med övriga partier i den Brunblå sörjan tvistar de lärda. Låt oss tänka tanken att både KD och L åker ut och sedan ska M och SD förhandla med ett SD som är störst? Kan ni tänka hur den förhandlingen skulle gå till? Men SD har haft en stor framgång. Man har fått M och KD att helt köpa den sverigedemokratiska främlingsfientliga retoriken. Det jag vill kalla rasismen. Liberalerna har väl än så länge inte helt köpt den retoriken. Men å andra sidan är det väl inte så många som bryr sig om vad Liberalerna tycker längre.

Men det går inte så bra egentligen för den Brunblå sörjan

Moderaterna. Egentligen är dagens Novusundersökning en mardröm för Ulf Kristersson. Även om siffrorna tyder på att den Brunblå sörjan kan få en majoritet i Riksdagen så riskerar Ulf Kristersson att hamna i en mardrömssituation efter valet. Liberalerna åker med största sannolikhet ut. Närmaste allierade Kristdemokraterna närmar sig en situation där även dom riskerar att åka ur Riksdagen. Hur han då ska förhandla ihop en regering och budget med ett Sverigedemokraterna som är större än M är nog ingen önskesituation för Ulf Kristersson.

Vänsterpartiet har undersökningens största förändring – uppåt. V håller på att sätta sig i en drömsituation. Vänsterpartiet är nu så stort att Socialdemokraterna inte kan köra över partiet hur mycket än Annie Lööf kräver detta. Dörrmattan är avskaffad, så är det bara. V är idag överlägset större än de tre småpartierna (Kd, Mp och L) är tillsammans. V är större än C och Mp är tillsammans. Nooshi Dadgostar har nästan hamnat i en drömsituation.

Centerpartiet ökar visserligen men Vänsterpartiet drar ifrån. Det är dags för Annie Lööf att acceptera att Vänsterpartiet finns och göra klart att man är villiga till att förhandla och kompromissa. Annars får man byta sida och förhandla med Sverigedemokraterna…

Kristdemokraterna är i kris. Marginalen ner till 4%-spärren är inte stor. I princip ligger den inom felmarginalen. Dessutom börjar det blossa upp en intern kritik av Ebba Buschs högervridning av partiet och att hennes privata affärer påverkar partiet negativt. När de båda tidigare partiledarna (Alf Svensson och Göran Hägglund) ställer sig frågande till partiets ändrade inriktning tyder detta på att något är på gång. Skulle denna interna kritik blossa upp ordentligt så är Kristdemokraterna riktigt illa ute.

Miljöpartiet är vana vid att balansera på gränsen. Just nu har man legat under en tid, men marginalen är inom felmarginalen. Det ska inte vara omöjligt för Mp att ta sig upp över strecket. Men, det finns inga garantier för detta. Det krävs nog en rejäl kraftsamling.

Liberalerna däremot ligger så långt under isen att jag inte tror att ens en rejäl kraftsamling räcker till. Nyamko Sabunis helomvändning blev inte det som räddade L, det blev snarare det som positionerade L ännu längre ner i kvicksanden. Kan vi vänta oss uppror inom Liberalerna? Inte omöjligt! Men uppriktigt sagt tror jag inte det hjälper. Det blir bara för mycket vinglande så ingen litar på Liberalerna längre. Det är nog Good Bye som gäller i nästa val.

Värt att fundera över är att de fyra borgerliga partier som utgjorde den numera havererade Högeralliansen nu bara har stöd av 36,6% av väljarna. De tre traditionella Rödgröna partierna ligger på 40,9%.

Läs:
Novus: Kraftigt ökat väljarstöd för Vänsterpartiet. – SVT Novus

1 kommentar

Under Vänsterpartiet

Överlever Nyamko Sabuni?

» Vad tror ni?

Det är dags för siffernörden att ha högtidsstund igen. Sveriges Radios sammanvägning av juni månads väljarundersökningar har presenterats. Det är Kantar Sifo som gör sammanvägningen av flera olika väljarundersökningar från juni månad till Ekoredaktionen. Eftersom jag älskar siffror och statistik är det alltid en högtidsstund när man kan läsa olika opinionsundersökningar. Sedan kan jag ju inte skriva om alla dessa här på Sven Tycker. Ibland för att jag har annat att skriva om. Ibland för att resultatet inte är så kul (jo, jag erkänner att det är så…). Ibland för att jag tycker det blivit lite för mycket på sista tiden.

Men, nu är det ju ett litet tag sedan så vi tar Svensk Väljaropinion och funderar lite med dess siffror som underlag. Vi tar partierna i storleksordning
Socialdemokraterna – 25,5%  (-1,0)
Moderaterna – 22,1%  (±0)
Sverigedemokraterna – 20,5%  (+1,4)
Vänsterpartiet – 10,4%  (+0,8)
Centerpartiet – 9,2%  (-0,1)
Kristdemokraterna – 5,2%  (±0)
Miljöpartiet – 3,4%  (-0,7)
Liberalerna – 2,3%  (-0,4)

Socialdemokraterna. Ska Stefan Löfven känna sig nöjd? Ska han konstatera att han kom undan med blotta förskräckelsen? Ett Socialdemokraterna som ”bara” har stöd av var fjärde svensk är inte så mycket att skryta över. Å andra sidan ligger man med det trots allt ganska bra till i en europeisk jämförelse. Kanske satsar Stefan Löfven på att låta regeringen föra socialdemokratisk politik. Om sedan oppositionen stoppar denna socialdemokratiska politik satsar man på att peka på det i den kommande valrörelsen. – ”Ge oss er röst så ska vi se till att genomföra den här politiken, men då måste ni rösta på oss och inte rösta på de partier som stoppar den här politiken”. Fast kanske inte…

Moderaterna. Vad finns att säga? Så länge det pekar mot att det finns chanser för Ulf Kristersson att bli statsminister så sitter han nog säkert. Men vad händer om opinionssiffrorna börjar visa att det verkar gå åt skogen? Vad händer om SD passerar och blir större? Vågar oppositionen inom M då ifrågasätta Ulf Kristersson? Kommer alla hans gamla skandaler då att tas upp? Inte än på ett tag tror jag faktiskt!

Sverigedemokraterna. Om jag funderar över hur säkert partiledaren sitter i partierna så är det en situation som inte gäller SD. Här sitter Jimmie Åkessons säkert. Det finns ingen, eller i varje fall vågar man inte visa sig, opposition. Frågan är istället vad som händer med SD den dag Jimmie Åkesson hoppar av, tröttnar eller vad som nu kan hända. Han har redan suttit länge.

Vänsterpartiet Det var nog många som undrade hur Nooshi Dadgostar skulle kunna ersätta den populära Jonas Sjöstedt. Men jag måste säga att hon vuxit in i den kostymen riktigt bra. Spelar hon korten rätt i det läge som gäller nu kan det faktiskt gå upp ytterligare. Men det handlar om finkänslighet mellan att undvika att vara dörrmatta men inte ställa orimliga krav.

Centerpartiet Annie Lööf sitter nog säkert. Men hon har försatt sig i en svår situation. Att så tydligt deklarera att hon inte tänker gå med på att prata med Vänsterpartiet och ännu mindre kompromissa kan glädja en del. Men om hon låser sig för mycket riskerar hon bli den som får skulden för att vi går mot ett Extraval sex månader före ordinarie val. Och det kanske straffar sig.

Kristdemokraterna. Den intervju med Lars Adaktusson som jag tyckte till om för någon dag sedan riskerar vara en tändande gnista som sätter fart på en intern kritik mot Ebba Busch. Att intervjun publicerades i just KD:s egen tidning Dagen är ganska talande. Kan det vara så att att vi får se en växande kritik mot Ebba Busch för att hon gjort Kristdemokraterna till en one-man show och drivit partiet i en riktning som gör att stora grupper av kärnväljarna inte känner igen sig. Så länge det gick bra i opinionen tolererades detta, men det gör det ju inte längre.

Miljöpartiet. Vad står egentligen Miljöpartiet för idag? Har man regerat ihjäl sig? Även ute i kommunerna har man blivit en del av etablissemanget. Ibland ett Blågrönt sådant och ibland ett Rödgrönt sådant. Det kvittar tydligen bara man får sitta vid Maktens grytor.

Liberalerna. Räck upp en hand alla som tror att Liberalerna är kvar i den svenska Riksdagen efter nästa val! Hallå! Är det någon där? Var blev ni av alla? Jag tror faktiskt att Liberalerna gjort självmord som en riktig kamikazepilot. Synd på ett parti med en så ärorik historia.

Läs:
Nytt bottenrekord för Liberalerna i juni. – Sveriges Radio
Ny bottennotering för Liberalerna. – Svenska Dagbladet
Ännu en bottennotering för Liberalerna. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Nyamko Sabuni

Surt sa Ebba och Tobias

» Dåliga förlorare.

Talmannen Andreas Norlén har beslutat att föreslå Stefan Löfven till statsminister. Han gör bedömningen att en omröstning i Riksdagen kan resultera i att INTE en majoritet röstar Nej till Stefan Löfven. Det troligaste är att S + MP röstar JA medan C + V lägger ner sina röster.

Då räcker det inte med att SD + M + KD + L röstar Nej. Det är en minoritet i Riksdagen. Tyvärr vill inte moderatledaren Ulf Kristersson inse detta. Moderaterna och Kristdemokraterna har helt enkelt inte insett att den Brunblå sörjan faktiskt förlorade valet 2018. En majoritet av svenska folket har nämligen den anständiga åsikten att nassar är värre än sossar. Men det vill man inte inse inom dagens Moderaterna och Kristdemokraterna.

Sossar utan sossepolitik

De riktigt sura reaktionerna från Tobias Billström och Ebba Busch visade med önskvärd tydlighet att man inom dessa partier helt har förlorat verklighetsuppfattningen. Jag tycker faktiskt att Ebba Busch ska börja fundera lite på sin situation. När Tobias Billström säger att C kommit ut som stödparti åt S så måste jag säga att jag har mer respekt för det än att M och KD kommit ut som stödpartier åt SD.

En Brunblå nassesörja

Troligtvis har man inom den Brunblå sörjan haft en förhoppning om att den avhoppade / uteslutna vänsterpartisten Amineh Kakabaveh skulle rädda en ny chans för Ulf Kristersson. Men om Amineh Kakabaveh väljer att inte acceptera Stefan Löfven så är sannolikheten att hon inte skulle acceptera Ulf Kristersson ännu större.

Jag tror snarast att man inom den Brunblå nasseanstrukna sörjan ska känna sig mer oroliga för hur Liberalerna röstar. Det ställs inom Liberalerna krav på att L ska lägga ner sina röster. Det finns ledamöter som hotar med att bryta partilinjen om L bestämmer sig för att rösta Nej till Stefan Löfven. Jag tror faktiskt att Nyamko Sabuni kan få problem med att få hela sin partigrupp med sig i den obegripliga situation som hon försatt Liberalerna i. Dvs att förklara att man är beredda att göra sig beroende av ett antiliberalt nasseanstruket rasistparti. Att detta parti skulle vara mindre illa än Socialdemokraterna.

Vi har ju tyvärr ett läge i Riksdagen där det inte finns någon klar majoritet för något äkta block. Centern har insett detta. Socialdemokraterna har insett detta. Jag trodde att Liberalerna hade insett detta. Ett sådant politiskt läge kräver rejäla kompromisser med partier man i allmänhet har många frågor där man tycker olika. Men det kräver att man kompromissar.

Jag är ingen sosseälskare. Men, kan man inte få det bästa måste man acceptera att få det mindre bra hellre än det vidriga. Tyvärr tror jag inte att ett val kommer att lösa problemen. Skulle den (bevare mig väl) Brunblå sörjan få ihop en majoritet i nästa Riksdag ser jag nästan fram emot när M och KD ska kompromissa ihop en politik med ett verkligen sturskt SD. L behöver man dock inte tvingas få att acceptera det hela. Dom åker ut! Låt oss hur som helst slippa dom kompromisserna!

Läs:
Talmannen föreslår Löfven som statsminister. – Sveriges Radio
Annie Lööfs besked – släpper fram Löfven. – Svenska Dagbladet
De har kommit ut som stödparti åt S. – Expressen
Källor: Flera liberaler i riksdagen tvekar ännu. – Svenska Dagbladet
Internt krav på att Liberalerna ska lägga ner sina röster. – Sveriges Radio
Nyamko Sabuni (L): Räknar med att de följer och respekterar partilinjen. – SVT
Miljöpartiet säger nej till Centerns bud. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Stefan Löfven