Tag Archives: Liberalerna

Surt sa räven

SCB:s stora väljarundersökning har presenterats. Det är alltid lika spännande att själv studera siffrorna och sedan läsa och höra kommentarer till uppgångar och nedgångar. SCB:s undersökning, som bara görs ett par gånger om året, omfattar många fler tillfrågade vilket gör att den är lite mer tillförlitlig än alla de dussinundersökningar som alla tidningar med självaktning har egna av.

Vänster för framtiden

Hur har det då gått i den här undersökningen för de svenska partierna? Egentligen inga stora sensationer eftersom utfallet stämmer överens ganska bra med de andra mindre undersökningarna. Undersökningens stora vinnare är Moderaterna som får 22,2% (+4,1). Att återhämtningen handlar om att moderater återvänt till fadershuset efter Ulf Kristerssons högervridning framgår tydligt eftersom undersökningens stora förlorare är Sverigedumokraterna som tappar till 14,8% (-3,6). Så mycket att glädjas åt i det borgerliga blocket har man för övrigt inte. Näst största förloraren är Centerpartiet som tappar till 9,5% (-1,8). Liberalerna halkar allt närmare nedflyttningsstrecket och får nu 4,2% (-0,8) medan Kristdemokraterna har långtidsparkerat under strecket på 3,1% (-0,1). Jag tror att man på den Rödgröna sidan är lite gladare. Socialdemokraterna får 32,6% (+1,5) och Vänsterpartiet får 7,0% (+0,7). Det är bara Miljöpartiet som har problem och nu även hos SCB halkar under strecket på 3,8% (-0,7). De tre Rödgröna partierna har en uppåtgående trend och får 43,4% (39,6% utan Mp som ju skulle åkt ut) medan de fyra Borgerliga partierna har en nedåtgående trend och får 39,0% (35,9% utan Kd som ju också skulle åkt ut).

Sedan kommer vi då till de komiska kommentarerna. HD (och Sydsvenskan gissar jag) är förtvivlade över att det inte vill lyfta för de borgerliga partierna. Teflonpartiet (S) behåller greppet om opinionen sätter man som rubrik på sin kommentar. Och så räknar man upp alla ”skandaler” som man tycker att regeringen drabbats av. Kanske är det så att väljarna uppskattar att t.ex. ungdomsarbetslösheten nu är lägre än sedan innan de borgerliga fick makten. Jag såg i dag att enligt den nya Pisa-undersökningen ligger svenska skolelever nu riktigt bra till när det gäller läskunskap t.ex. Kan det vara så att vi hittar en förklaring till Liberalerna och skoltalibanen Jan Björklunds usla siffror här. Kanske är det så att regeringens kritik mot överdrivna vinster inom vård och skola uppskattas av en stor del av väljarna som ser den ena skandalen efter den andra som drabbar privatiserade vårdboenden. Kanske förstår väljarna att polisens problem till stor del beror på den nya polisorganisation som den borgerliga regeringen införde. Kanske förstår väljarna att den s.k. ”Pensionärsskatten” faktiskt införts av de borgerliga partierna. Kanske inser väljarna att problemen för PostNord beror på Maud Olofssons vansinnesaffärer. Kanske litar inte väljarna på att en borgerlig regering inte gör sig beroende av töntarna i Sverigedumokraterna.

hogeralliansen-4.jpg

Vem kan lita på dom här?

Verkligheten är faktiskt den att det inte behövs så stora ytterligare förändringar i opinionen fram till valet för att de tre Rödgröna partierna faktiskt ska kunna få en egen majoritet. Om förändringarna hamnar på rätt ställe. En liten uppgång för Socialdemokraterna, en liten uppgång för Vänstern och en liten uppgång för Miljöpartiet så att dom kommer in i Riksdagen kombinerat med att Liberalerna tappar några tiondelar till så att dom åker ut medan stödröster till Kristdemokraterna inte räcker för att rädda Kd. Går det så får C och Sd inte tappa så mycket mer som inte går till Moderaterna för att de tre Rödgröna partierna inte ska få egen majoritet i Riksdagen. Uppenbart är att mycket av hur en kommande regering kommer att se ut beror på vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen.

Moderaterna uppgång handlar ju inte om att man lockar väljare från de Rödgröna partierna utan om att man tar tillbaks väljare från Centern och Sverigedumokraterna. Istället tappar nu det borgerliga blocket väljare totalt. Det kan ju faktiskt bli riktigt spännande.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Behövs Liberalerna?

Så har då även Liberalerna genomfört sin avstamp inför nästa års valrörelse och val. Av mediarapporteringen att döma var det tre stora frågor som avhandlades på detta möte. Först det faktum att partiledaren Jan Björklund inledde hela mötet med att strippa! Om ni missade det så ska ni inte vara oroliga. Det låter ”värre” än vad det var. Han tog bara av kavajen och slipsen medan han kavlade upp ärmarna. Liberalerna har haft en ständigt nedåtgående trend i många val och snart finns det ett reellt hot mot partiets framtid i form av att man hamnar under 4%-spärren. Fortsätter opinionsutvecklingen så sker det vid kommande val eller kanske vid nästa val om inget radikalt sker. Alltså kavlar majoren Jan Björklund upp armarna!

Nästa stora fråga (enligt media…) var frågan om religiösa friskolor. Partiledningen vill stoppa NYA religiösa friskolor medan en grupp inom partiet vill stoppa ALLA religiösa friskolor. Nu vann till slut partiledningens linje. Det vill säga de friskolor som finns (i huvudsak kristna sådana) får finnas kvar medan det däremot inte ska få öppnas nya religiösa friskolor (som oftast är muslimska). Jag tror dock inte att detta är motivet för det fullt rimliga kravet att vi inte ska med skattepengar finansiera religiösa skolor. Däremot menar man alltså från ledningen att det inte är realistiska att kräva att de som redan finns ska stänga.

De nya Liberalerna ger fingret

Den tredje stora frågan var frågan om förbud mot religiösa kläder. Frågan handlar om i vilken utsträckning samhället ska lägga sig i hur vi klär oss. Är det ett rimligt krav att förbjuda föräldrar att klä barnen som går på dagis och skola i t.ex. slöja? Var går gränsen mellan vad som är rimligt, vad som är demokratiskt och vad som trots allt är acceptabelt. För att inte tala om ifall det är ett verkligt problem eller bara något som skapats för debatten. Jag såg på TV någon talare som ondgjorde sig över att man tvingades ha kläder för att dölja kroppsdelar eftersom det skulle vara sexuellt utmanande att visa t.ex. håret. Men, om man använder det argumentet så får man ju förbjuda kläder överhuvudtaget och övergå till att vi alla blir naturister. I ”vår” kultur anses det för utmanande att visa t.ex. brösten, snoppen, snippan och så vidare. Det är ”vår kultur” som förbjuder detta. Andra kulturer förbjuder annat. Låt oss alla bli naturister – skriv in det som krav i lagen!

Jag återkommer till att upprepa vad jag sagt flera gånger tidigare. Samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss offentligt! Det finns många kläder som jag tycker är otroligt löjliga, opraktiska, dumma och fula. Burka är ett sådant exempel. Färdigtrasade jeans. Slips. Genomskinlig blus. Stilettklackar. Uppräkningen kan göras hur lång som helst. Men samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss. Vill vi väcka uppmärksamhet, göra oss löjliga eller vad vi nu vill så är det upp till var och en. Vi andra kan tycka illa om vad vi ser, men samhället ska inte med lagar reglera detta. Sedan kan det i vissa jobb och i vissa situationer ställas krav av hygienskäl, säkerhetsskäl, identifikationsskäl osv.

En annan som argumenterade för att förbjuda t.ex. burka hävdade att vi ju inte kan veta vem som döljer sig bakom. Det kan ju vara en terrorist! I så fall får vi förbjuda mörka heltäckande hjälmar (mycket vanligare än burka) exempelvis. Länder som fattat sådana beslut har hamnat i situationer att polisen måste bötfälla clowner, reklamgubbar osv. Halloween blir en lönsam period där man kan plocka in gott om böter.

Som sagt, samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss.

Vilket gör att vi återkommer till frågan i rubriken. Behövs Liberalerna? Faktum är att jag faktiskt tror detta. Om vi behöver Jan Björklund är jag tveksam till. Men Liberalerna behövs. Det behöver bara påpekas att det var den liberala rörelsen som tillsammans med arbetarrörelsen införde en allmän och lika rösträtt i Sverige. Med stort motstånd från de konservativa krafterna till höger som i dag heter Moderaterna. Moderaterna tillhör de partier som har en historia som man gärna håller tyst om. Så det behövs en liberal rörelse i Sverige. Kanske kan den få nytt blod den dag Jan Björklund byts ut?

Kära gamla Folkpartiet

Lämna en kommentar

Filed under Liberalerna

Spekulationer kan roa

Jag ser att Sverigedumokraternas Mattias Karlsson tycker att Ulf Kristersson är Oansvarig när han ”utesluter helt samtal, förhandlingar och kompromisser med SD”. – ”Kristersson räknar kallt med att vi i alla lägen kommer att stödja hans politik, det kommer vi naturligtvis inte att göra” påpekar Mattias Karlsson. Han är väl lite (eller mycket…) besviken och orolig över det faktum att Taxi-Uffes rejäla högergir med Moderaterna har lockat stora grupper sverigedumokrater till att återvända till fadershuset. Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson ser nu framför sig en ny tillvaro som ledare för ett parti som krymper. De väljarundersökningar som just nu väller in som flodvågor berättar alla i princip samma sak. Moderaterna ökar rejält, men tar främst sina nya supportrar från Sverigedumokraterna och Centern.

Spekulationerna om hur en ny regering ska bildas efter valet och vilka förutsättningar som ska gälla är lika många som partier i Riksdagen. Förmodligen ännu fler. Taxi-Uffes förutsättningar är tydligen att om de fyra partierna som formellt ingår i Högeralliansen är större tillsammans än vad Socialdemokraterna ensamma är så ska Ulf Kristersson få bli statsminister. Han har dock fortfarande inte lyckats berätta hur han ska få ihop den regeringen. Så länge de av de fyra partier som utgör det som kallas Högeralliansen inte har fått fler mandat i Riksdagen än vad de Rödgröna partierna har fått så sitter ju Ulf Kristersson högst upp på piedestalen bara så länge Jimmie Åkesson aktivt stöttar honom. Ett förhållande som Annie Lööf och Jan Björklund förklarat att dom inte ställer upp på.

Den nya Högeralliansen?

Är det så här den nya Högeralliansen ser ut?Vill Ulf Kristersson och Moderaterna bilda en majoritetsregering med stöd av de fem partierna till höger (dvs M + Sd + C + L + Kd) så ska han naturligtvis göra detta om han kan få alla fem partierna att stödja en sådan regering. Personligen tror jag dock inte att en sådan regering är ett realistiskt alternativ. M kanske ställer upp. Kd kanske ställer upp (om dom finns kvar). Sd ställer säkert upp bara dom får igenom sin politik. Men ställer C och L upp? Tvivlar verkligen starkt på detta.

Om den traditionella blockpolitiken (alltså utan Sd till något block) kvarstår så får vi nog snarast inrikta oss på att det block som blir störst försöker bilda regering. Det är alltså ungefär det förhållande som gäller i dag. Det är ett förhållande som kräver fingerfärdighet för att få igenom en politik.

Återstår vad jag länge trott som den troligaste utvecklingen. Dvs att vi efter valet har tre block. Ett högerblock med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor är på väg att föra in sina partier i ett sådant block till stor glädje för Jimmie Åkesson. Men, jag tror faktiskt att Centern och Liberalerna när dom tvingas att välja det minst dåliga alternativet väljer att skapa ett mittenblock tillsammans med Socialdemokraterna. Ett mål som Stefan Löfven ju inte direkt har gjort någon hemlighet av att det är vad han önskar. Ett sådant block har ju faktiskt viss möjlighet att få ihop en majoritetsregering.

En intressant fråga är vad som händer med Miljöpartiet? Kommer partiet att lyckas hålla sig över 4%-spärren? Kommer partiet efter valet att dra sig tillbaka och slicka såren eller kommer man att vilja fortsätta vid maktens grytor som en del av en Mittenregering tillsammans med S + C + L? Vänsterblocket består då av Vänsterpartiet, ett Feministiskt Initiativ som med största sannolikhet inte heller nu lyckas ta sig in i Riksdagen. Samt då eventuellt ett Miljöparti som slickar såren och försöker radikaliseras igen.

Avgörande för om ett Mittenblock kan få ihop en majoritet är ju hur det går för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, och vilken väg Miljöpartiet väljer. Hur som helst är det här en utveckling som glädjer Stefan Löfven.

Ett område där jag blir allt mer övertygad om är Sverigedumokraternas upplösning. Någon gång måste alla skandaler väl ändå bita på SD:s teflonhinna. Från de senaste dagarnas skandaler kan vi se att attacken mot f.d. sverigedumokraten Hanna Wighs bostad stod en f.d. förtroendevald för just Sverigedumokraterna för. I dag läser vi att två riksdagsledamöter från Sverigedumokraterna valt att mot Säpos inrådan åka till Syrien och låta sig bli en del av Assad-regimens propaganda. En av de två är Martin Kinnunen, en av de många SD-representanter som finns med i brottsregistret. Han dömdes för några år sedan för grova skattebrott, förskingring och andra ekonomiska brott för sina affärer i de av SD ägda bolagen Samtid & Framtid AB och Blåsippan AB.

Sverigedumokraterna

Jag tror att den vändning i opinionen som Sverigedumokraterna nu drabbats av kommer att sätta igång en inre upplösning. Det är kul när det går uppåt. Men, när det vänder ner, då är det inte alls kul. Jimmie Åkesson kommer att klamra sig fast vid de välbetalda köttgrytorna så länge som möjligt. Men allt ha ett slut!

Lämna en kommentar

Filed under Moderaterna

I varje fall delvis glädjande

Siffernörden har fått nya siffror att frossa i. I Metro läser jag om en undersökning som Studentkortet gjort bland sina ”medlemmar”. Drygt 11.000 studenter har svarat på vilket parti dom har sina sympatier hos. Resultatet är faktiskt ganska spännande. Allra störst är ”Vet ej-partiet” som får nästan 27% av rösterna. Något som ju egentligen är positivt att så många trots allt inte bara svarar något vad som helst. Att Moderaterna är störst med nästan 17% av de studerandes sympatier förvånar mig inte alls. Om jag ska vara uppriktig trodde jag att siffran var högre. Fast det förklaras kanske av att ju 27% som inte vet är en egen grupp i resultatet. Socialdemokraterna kommer tvåa med nästan 15%. På tredje plats hittar vi Centerpartiet med dryga 11% och med Vänsterpartiet på fjärde plats inte långt efter med nästan 10%.

De nya Liberalerna?

Sedan kommer vi till småpartierna. Miljöpartiet ligger bäst till med nästan 6% och Feministiskt Initiativ med nästan 5%. Sedan kommer vi till det riktigt roliga. Tre av dagens Riksdagspartier ligger så illa till bland våra studenter att dom skulle inte ens ha kommit in i Riksdagen om det bara varit studenternas röster som räknades. Jag undrar hur ”skoltalibanen” Jan Björklund känner för Liberalernas totalfiasko med under 4% av stödet bland de studerande. Den liberala skolpolitiken går inte riktigt fram hos de som studerar! Jag ska villigt medge att jag hade svårt för att hålla inne ett gapskratt när jag satt i lunchrummet på jobbet och bläddrade i Metro och läste det hela. Ännu mer glädjande är stödet för Sverigedumokraterna som bland studenterna ligger på bara drygt 3%. Eller man ska kanske tala om brist på stöd? Mitt förtroende för Sveriges studenter har faktiskt ökat en hel del. Uppenbart är också att våra studenter inte har imponerats av Batong-Ebba och hennes högervridning av Kristdemokraterna, som får mindre än 2%. Några promille mer än vad övriga partier får. Vilka det nu är?

Ni måste medge att förtroendet för våra studenter har ökat en hel del efter de här siffrorna. Jag kan sova gott när jag tänker på det dåliga förtroendet för skoltalibanerna i Liberalerna eller rasisterna i Sverigedumokraterna. Det bådar gott för framtiden. Sedan ska vi naturligtvis ha i åtanke är det här inte handlar om något statistiskt underlag. Siffrorna är alltså inte allt för relevanta. Men man kan väl få ha roligt åt dom trots detta.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Kärnkraften är död

Kärnkraft

Har ni tänkt på att även de värsta kärnkraftskramarna i Folkpa… f’låt Liberalerna just nu är helt tysta med sitt propagerande för kärnkraften. Kan det vara så att även dom inser att kärnkraftens framtid stavas avveckling, inte utveckling? Vad som hänt är helt enkelt att kärnkraften har blivit så dyr att det inte finns någon framtid. De byggen som pågår gör just det, dom pågår. Dom pågår och pågår men blir aldrig färdiga samtidigt som kostnaderna växer och växer. Det ledande företaget bakom kärnkraftsbyggandet, Westinghouse i USA gick i konkurs i somras. Katastrofer som Tjernobyl och Fukushima har höjt säkerhetskraven så högt att det inte längre är ekonomi i kärnkraften utan kraftiga subventioner.

Samtidigt står det allt mer klart att man ännu inte löst på ett tillfredsställande sätt hur man ska göra med det radioaktiva avfallet från kärnkraften. I Sverige ska vi ju gräva ner skiten och överlämna den till kommande generationer. Utvärderingar tyder på att den metod man tänkt använda inte är tillräckligt hållbar, vilket man dock försöker dölja. Samtidigt står det också klart att de avgifter som kärnkraften får betala för att bekosta slutförvaringen inte räcker till utan avgifterna måste sannolikt höjas. Vilket gör kärnkraften ännu mer olönsam. Om inte kommande generationers skattebetalare ska bekosta sanering i all evighet.

Överhuvudtaget är tanken att gräva ner avfallet som är livsfarligt i tusentals år ett feltänk. Skyltarna som berättar att här har vi grävt ner radioaktivt avfall kommer att vara förstörda långt innan avfallet är ofarligt. Det är våra barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn i all oändlighet som får ta över ansvaret för det livsfarliga radioaktiva avfallet.

Jag förstår som sagt att till och med kärnkraftskramarna är ganska tysta.

Lämna en kommentar

Filed under Kärnkraft

Undrar om det känns hopplöst?

Det politiska läget för det som brukade kallas för Högeralliansen är inte riktigt förmånligt. Situationen för minstingen Kristdemokraterna är ju inte helt idealisk. De flesta väljarundersökningar pekar mot att Kd kommer att hamna under 4%-spärren och åka ur Riksdagen. Folkpa… f’låt Liberalernas läge är inte mycket bättre. Visserligen har ju Major Jan Björklund lyckats gå vinnande ur en strid om partiledarposten, men opinionsläget är ju inte helt idealiskt. Snarast ligger partiet parkerat på historiskt dåliga siffror och inga av Jan Björklunds favoritämnen (mer kärnkraft, mer Nato, mer Euro osv) är ju direkt några kioskvältare i väljaropinionen. Moderaterna som under Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och Anders Borg trodde att man var det nya statsbärande partiet verkar ha tappat både styrfart och flytförmåga. Att Carl Bildt på allvar framfördes som en partiledarkandidat och att man till slut fastnar för Ulf Kristersson visar med önskvärd tydlighet att läget inte är under kontroll. Svenska Dagbladets vänliga beskrivning av Ulf Kristerssons karriär visar tydligt på problemen. När Sveriges Radios Ekot publicerade en mindre inställsam historik över Ulf Kristerssons politiska karriär blev man inom Moderaterna så förtvivlade att SR tvingades ta bort den från nätet och byta ut mot en snällare variant. Den enda som väl egentligen är någorlunda nöjd är väl Annie Lööf och Centerpartiet som nog går och drömmer om att Centern ska återta rollen som borgerlighetens lokförare.

Ledsen

Svenska Dagbladet har studerat hur väljaropinionen sett ut ett år före valet de senaste valen. Inför valet 2006 ledde den borgerliga oppositionen ett år före valet och dom vann ju också valet även om regeringen lyckades förbättra siffrorna lite. Inför valet 2010 ledde den Rödgröna oppositionen ett år före valet men den Borgerliga regeringen lyckades förbättra siffrorna och vinna. Inför valet 2014 ledde den Rödgröna oppositionen ett år före valet och lyckades också vinna även om den Borgerliga regeringen hämtade in lite av försprånget. Ett år före valet 2018 leder för första gången på länge den sittande regeringen och inte oppositionen. Erfarenheten från tidigare val pekar alltså på att om oppositionen inte ens leder ett år före valet så är det kört till valet. Man kan förstå att humöret inte är det bästa inom den s.k. Högeralliansen. Enigheten är samtidigt den sämsta sedan Högeralliansen ”skapades” hemma i Maud Olofssons badtunna.

Dessutom går det ju istället åt fel håll i opinionen. SR:s Ekot låter ju Kantar Sifo göra en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar. I den senaste sammanvägningen för september ökar skillnaden mellan de gamla blocken ytterligare. Undersökningen visar inte på några märkbara förändringar, men något förenklat så ökar de tre Rödgröna medan den Borgerliga Högeralliansen och Sverigedumokraterna minskar. Totalt ökar de Rödgröna +0,6 till 41,7% medan Högeralliansen går -0,6 till 37,3%. De eventuella vinnare vi har är Socialdemokraterna som får 29,7% (+0,3), Vänsterpartiet som får 7,5% (+0,3) och Moderaterna som får 16,6% (+0,3). Dessutom får Centern 12,2% (+0,1). Miljöpartiet ligger stilla på 4,5%. Förlorarna är Liberalerna som får 5,3% (-0,5) och Kristdemokraterna som är stadigt parkerade under spärren på 3,2% (-0,5). Dessutom tappar Sverigedumokraterna till 17,8% (-0,4). Feministiskt Initiativ ligger för långt under spärren på 2,2% även om dom ökat +0,3.

Glad

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna nu är större än Moderaterna + Centern tillsammans (29,7 – 28,8). Ett val med dessa siffror skulle göra att dagens Rödgröna regering (S + Mp) i Riksdagen skulle bli större än hela Högeralliansen (M + L + C) utan stöd av Vänstern eftersom Kristdemokraterna skulle åkt ut (34,2 – 34,1). En annan spännande jämförelse att notera är att Vänsterpartiet i dag är det klart största av de partier som slåss om femteplatsen. Man är överlägset större än Liberaler, Kristdemokrater och Miljöpartister. Vänstern + Feministiskt Initiativ är klart större tillsammans än Liberaler + Kristdemokrater tillsammans. Vi kan konstatera att det blir ännu mer uppenbart att den kraftiga uppgång Sverigedumokraterna hade under 2014-2015 i princip tog slut i början av 2016. Sedan dess har det stått stilla eller möjligen till och med gått bakåt. Jag har sagt det länge, Jimmie Åkessons drömmar om fortsatt uppgång är just det, drömmar. Sverigedumokraterna har nått sitt maximum. Övriga väljare tycker direkt illa om partiet och skulle inte kunna tänka sig att stödja ett rasistiskt, populistiskt part med rötter i nazismen som man inte ens lyckas dölja så bra.

Jag har upprepat det länge, jag tror vi är på väg mot att få tre block inom den svenska politiken. Ett Högerblock med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ett Vänsterblock med Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och kanske också Miljöpartiet. Och sedan ett Mittenblock med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Ett sådant block skulle med dessa siffror få en klar majoritet i Riksdagen. Det är inte bra för den politik som kommer att föras. Men det är kanske den parlamentariska lösning som är troligast. Med de siffror som gäller i dag.

Slutligen kan vi notera att Sverigedumokraterna fortsätter att ha lite interna problem. Att Sd är ett teflonparti där inga skandaler egentligen biter har vi ju kunnat notera sedan länge. I den för Sverigedumokraterna så viktiga omröstningen i Riksdagen om misstroendet för Peter Hultqvist hade ju Sverigedumokraterna 47 ledamöter i Riksdagen som kan rösta. Men hela 11 av dessa var frånvarande av olika anledningar. Allt från uppgiven sjukdom. ”Yttre omständigheter”, dvs att man inte ville rösta som partilinjen. Kent Ekeroth har ju ”time-out” och gömmer sig väl i Ungern. Sedan har vi ju Margareta Larsson och Anna Hagwall som inte ens är SD:are längre utan politiska vildar. Men det är väl så att det finns viktigare saker att göra än löjliga omröstningar utan betydelse!

Lämna en kommentar

Filed under Högeralliansen

Paniken sprider sig

Dom har det inte lätt bland de borgerliga valstrategerna. Hur dom än gör, hur dom än gnäller, hur dom än hotar med världens undergång och hur dom än hotar avsätta ministrar på löpande band så lossnar det inte i opinionen. Väljarna förstår helt enkelt inte riktigt vad dom sysslar med bland borgerliga högerallianspolitiker. Jag tänkte därför med utgångspunkt från den väljarundersökning som Svenska Dagbladet i dag publicerar och som görs av Sifo fundera lite över framtiden.

Moderaterna

Svenska Dagbladet försöker förtvivlat hitta något positivt i det hela och konstaterar i rubriken att ”Moderaterna starkt framåt i Stockholm”. Sedan nu Moderaterna i Stockholm under styrning från Ulf Kristersson lyckats avsätta Anna Kinberg Batra vädrar man väl en ljusning i tunneln uppe i Fjollträsk där många välbetalda moderatpolitiker riskerar bli arbetslösa efter valet. Så där ljus framtid tycker dock inte jag att det verkar vara. Sifo:s undersökning visar att de tre Rödgröna partierna ökar +1,1 till 41,6% medan de fyra borgerliga i Högeralliansen tappar -0,6 till 37,8%. Samtidigt tappar Sverigedumokraterna -1,0 till 17,8%. Det som hänt är alltså en svag ökning för de Rödgröna och en svag minskning för både de fyra borgerliga och SD. Inom borgerligheten har nog moderaterna återfått en liten skara missnöjda från sina borgerliga kollegor. Undersökningens båda största vinnare är Vänsterpartiet med 7,4% (+1,0) och Moderaterna med 17,2% (+1,0). Ökar gör också Miljöpartiet på 4,5% (+0,4) och Kristdemokraterna på 3,7% (+0,1). Dom ligger alltså kvar placerade under strecket. Den stora förloraren är Liberalerna som tappar till 5,0% (-1,2), Centern till 11,9% (-0,5) och Socialdemokraterna 29,7% (-0,3). I korthet kan man säga att ingen av förändringarna är särskilt statistisk säkerställd. Men, tendensen kan tydligt utläsas. Det går inte bra för Högeralliansen!

Vänstern

Stefan Löfven borde egentligen vara mer orolig än vad jag tror han är. Det här är extremt dåliga siffror för Socialdemokraterna. Ett val med de här siffrorna skulle visserligen med största sannolikhet sluta med någon form av regering med Socialdemokraterna i ledningen. Kanske är det så att man från de socialdemokratiska strategerna bara väntar på att Sverigedumokraterna en dag pyser ihop igen som i stort sett alla populistiska extremistpartier gör. När detta sker (frågan är NÄR det sker, inte OM det sker) räknar man väl med att en hel del gamla sosseväljare ska återvända till fadershuset. Men, som sagt, oron borde vara större. Vad innebär egentligen socialdemokratisk politik i dag? Jonas Sjöstedt å andra sidan kan nog se framtiden an med tillförsikt vad det gäller väljarstödet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är, tycker jag, den klart mest förtroendegivande partiledaren. Fast det är väl klart att jag är lite part i målet. Däremot finns det ju stor risk för att Vänsterpartiet efter valet och en ny regerings bildande helt förlorar det inflytande man i dag har. En Mittenregering vore bra för Vänsterpartiets möjligheter att ytterligare öka stödet. Men det hjälper ju inte om man samtidigt förlorar allt inflytande. Slutligen undrar jag hur det ska gå för Miljöpartiet? 4-procent strecket ligger alldeles för nära. Dagens Miljöpartiet har blivit alldeles för mycket ”makt” och alldeles för lite ”kamp”. Vad händer efter valet? Vad händer med Miljöpartiet om det bildas en S + C + L regering efter valet? Hoppar dom på tåget eller stannar utanför och slickar såren?

Den nya Högeralliansen?

Sedan har vi då krisbearbetningen inom den borgerliga Högeralliansen. Ett ganska vilset Moderaterna vet inte riktigt vad som ska göras. Ett problem för ett fortsatt Högerallianssamarbete är vilken väg Moderaterna väljer. Många tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts ”liberala arbetarparti med mänskligt ansikte” är på väg att slutligt slängas på sophögen. Allt fler uttalanden tyder på att det är betonghögern som är på väg att ta över partiet. Det pratas ganska mycket ”skit” om Fredrik Reinfeldts politik och samma gäller Anna Kinberg Batra. Moderaterna har en dålig vana att prata illa om sina gamla partiledare. Ju mer betonghögern tar över desto längre kommer Moderaterna från att få en chans att få bilda en ny regering. Jag tror att Moderaterna under Ulf Kristersson tar ett steg åt höger och det gör det ännu svårare för Annie Lööf och Jan Björklund att hålla fast vid Högeralliansen. Annie Lööf gläds nog åt att Centern ligger bra till i opinionen. Jag tror faktiskt att hon i hemlighet drömmer om att Centern ska växa förbi Moderaterna. Om Centern ska bilda regering med Moderaterna eller Socialdemokraterna struntar hon nog i. Bara man får vara med om att bilda en regering. Ute i kommunerna runt om i landet fungerar ett samarbete mellan Mittenpartierna och Socialdemokraterna på många håll alldeles utmärkt. Jan Björklund på sin sida drog nog en suck av lättnad när Birgitta Ohlsson häromdagen meddelade att hon drog sig ur partiledarstriden i Liberalerna och istället lämnar politiken. Men, Jan Björklund borde vara ytterst orolig över partiets opinionsläge. Partiet hamnar allt närmare att hotas av 4-procent spärren. Liberal skolpolitik har inte varit någon framgångssaga. Att slåss för ett införande av Euron lockar nog inte så många väljare. Vad ska du egentligen profilera dig på Jan? Jag har inget tips! Behövs Liberalerna? Det behövs nog en mer lockande partiledare trots allt. Det finns mängder med allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då har framgång och har den mest attraherande partiledaren. Slutligen får vi inte vara elaka och glömma bort Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Fast det är lätt att glömma dom! Just nu kämpar Batong-Ebba hårt för att placera Kristdemokraterna längst ut på den borgerliga ytterkanten. Kanske i ett försök att rädda partiets existens genom att locka betonghögerväljare från Moderaterna och kanske Sverigedumokraterna. Faktum är att jag tror att Ebba Busch Thor kommer att misslyckas. Mitt tips är att Kristdemokraterna hamnar utanför Riksdagen efter nästa val. Det kommer inte att finnas tillräckligt många stödröstare från dom andra borgerliga partierna som vill rädda dom än en gång. Dom behövs i de egna partierna. Det finns ju en risk för att om för många liberala stödröstare röstar på Kd så åker Liberalerna ut istället. Och C och M-väljare vill nog främst stötta sitt eget parti i kampen om att vara störst.

Sverigedumokraterna

Allra sist har vi då Sverigedumokraterna. Hur ogärna jag än vill nämna denna samling misslyckade individer så måste jag ju. Jimmie Åkesson drömmer nog om att partiet ska fortsätta växa och växa. Men, faktum är att jag tror att partiet har nått sin maxnivå strax under 20%. Resten av väljarna tycker så illa om partiets nazistiska rötter, rasistiska retorik och populistiska agenda att dom inte kan tänka sig att rösta på dom. Jämfört med förra valet kommer med största sannolikhet Sverigedumokraterna att växa även detta val. Men, sedan är det nog stopp. Då kommer frågan upp om hur länge Jimmie Åkesson tycker det är kul att hänga kvar när det inte går framåt längre. Han är redan den partiledare som suttit längst. Min gissning är att någon gång under nästa mandatperiod börjar partiets sönderfall. Partiet kommer helt enkelt att falla sönder genom inre konflikter. Hur illa jag än tycker om Jimmie Åkesson så kan jag inte annat än erkänna att han varit skicklig. Sverigedumokraterna är hur man än ser på det ett teflonparti. Partiet drabbas av den ena skandalen efter den andra. Partiets företrädare hittar på de ena dumheterna efter de andra. Men än så länge rinner skandalerna av partiet som sådant. Även om man tvingas utesluta medlemmar på löpande band, så fortsätter det att dyka upp skandaler där partiets företrädare är representerade. En dag, förr eller senare, kommer dessa skandaler slutgiltigt fastna på partiet. Någon gång kommer väljarna att inse att partiet företräds av en stor samling okunniga eller kriminella individer som inte förtjänar förtroende. Nästa års val blir en framgång (jämfört med förra valet). Men uppgången är slut. Den dag Jimmie Åkesson tröttnar på det hela (dvs när framgångarna uteblir) så tror jag att partiet faller ihop. Som alla andra populistiska extremistpartier alltid gör. Det är bra för den svenska politiken när det äntligen sker.

Min gissning sedan länge är att vi är på väg till att få tre politiska block efter valet – eller kanske till och med innan valet. Högerblocket (M + Kd + Sd), Mittenblocket (S + C + L) och ett Vänsterblock (V + Mp + FI). Där Mittenblocket efter valet bildar regering!

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning