Etikettarkiv: Löpning

Rör på er

Vi rör på oss för lite! Alldeles för lite! Fast det finns grupper som rör på sig ordentligt. Vi har människor som medvetet väljer att promenera och cykla istället för att ta bilen för varje förflyttning. Vi har sportentusiasterna som nästan går till överdrift. Jag brukar ofta göra mig lustig över det fina gänget som tar bilen till gymmet, trycker på dörröppnaren, tar rulltrappan upp till våning två och sedan iklädda det senaste inom sportklädsel kör sitt pass på maskinerna. Men vi blir alla saliga på vårt sätt.

Själv springer jag en runda två gånger i veckan. Måndag och torsdag morgon (med reserv tisdag eller fredag) tar jag på mig löparskorna och springer en runda. Oftast upp på Söderåsen i skogen. Vi är privilegierade som har tillgång till naturen in på knuten. Här uppe finns en mängd skogsvägar och stigar som man kan variera sina rundor på. Jag varierar utbudet och springer rundor på mellan 3 och 12 km åt gången. Halva nöjet med löpningen är naturupplevelsen. Att följa hur våren kommer. Nu har vitsipporna slagit ut. Det börjar knoppas på bokträden. Man kan lyssna på ljudet från naturen. Kanske är det en hackspett som hörs i bakgrunden. Har man tur står det en flock hjortar på vägen som i sakta mak flyttar sig in i skogen för att studera vad det är som kommer flåsande fram. Flera gånger har jag på mina morgonrundor stött på en flock vildsvin som i sakta mak i en lång rad trippar över vägen framför mig. Dom retar man inte utan det är bara att stanna upp och låta hela flocken passera förbi innan man själv springer vidare. Den här naturupplevelsen är halva nöjet med att springa i skogen. Den får man inte när man står inomhus och springer på ett löpband med senaste hitlåtarna i hörlurarna.

Till detta tar jag under helgerna långa promenader på uppåt milen med min autistiska son. Vi njuter båda av att bara promenera och koppla bort allt annat. Jag löser veckans problem som jag inte hunnit lösa medan jag springer. Eller bara går omkring och letar efter lämpliga motiv att fotografera. Vad sonen funderar över vet jag inte eftersom han inte har något talspråk. Men, han njuter av promenaderna.

Glada barn

Det är viktigt att vi rör mer på oss. Vi har ett arbetsliv som innehåller mindre rörelse. Barn och ungdomar är ute och leker (och alltså rör på sig) mindre än vad vi gjorde i min generation. Det här har man tagit till sig på många skolor. Man har kommit på att studierna fungerar bättre om man rör på sig fysiskt också. Detta har gjort att många skolor arrangerar olika former av aktiviteter för att locka till rörelse. Ett exempel är Tågaborgsskolan i Helsingborg. Där arrangerar man varje morgon klockan 0800 tio minuters gemensam dans för eleverna ute på skolgården. Men, det var det vissa grannar som blev störda av. Dom 10 minuternas musik och barnskratt klockan 0800 förstörde morgonron. Till slut kände sig rektorn tvingad att lägga ner projektet. Men när detta fick publicitet var det många som blev upprörda. Det är så många ljud i en stad. Sopbilar, vanliga bilar, motorcyklar och andra människor. Hur kan 10 minuter musik och barnskratt vara en så stor störning? Nu har tydligen rektorn på Tågaborgsskolan kommit fram till att det nog finns ett stort stöd för skolaktiviteterna. Nu kommer troligtvis dansen, musiken och barnskratten tillbaka efter påsk. De stackare som störs klockan åtta på morgonen får skaffa öronproppar!

Finns det något mer glädjande än barn som skrattar och har roligt? När jag tar mina löparrundor på morgonen så möter jag hela tiden barngrupper från förskolor som är ute och går i främst Kalvahagens naturreservat. Dom här barngrupperna vistas oftast utomhus i naturen. Och har man då naturen som närmaste granne till förskolan så ska man också vara ute i naturen. Jag såg för en tid sedan statistik som visade att utemiljön för förskolorna i städerna minskar. Barnen i förskolorna är nästan helt utlämnade till inomhusaktiviteter. Tänk så tacksam jag är för att bo på en mindre ort där det inte är på det viset.

Ut och rör på er!

Lämna en kommentar

Under Motionär

Mer än politik

Livet är mer än politik i olika former. Jag har ägnat eftermiddagen åt att springa motionsloppet Springtime i Helsingborg. 10 km runt om i centrala Helsingborg. Det är ett lopp som jag sprungit varje år sedan det startade 1981. Årets upplaga var alltså den 38:e. Som pensionär har man slutat att bry sig så mycket om tiden. Jag vet att det kommer att bli lite sämre än året innan. Sån’t är livet. I veckan började jag dock att misströsta. Lite lätt plockande av skräp i trädgården resulterade i rejält ryggont. I några dagar har jag knappt kunnat resa mig ur en stol. Men, med sjukgymnastik, massage från hustrun och lite piller så har det blivit allt bättre. Jag har dock ställt in mig på att kanske tvingas gå hela rundan och hoppas att dom inte skulle hinna dra in målet innan jag kom dit. Men runt skulle jag, det var jag övertygad om. Man bryter inte en tradition för lite ryggont. Hur som helst inträdde det en märkbar förbättring i dag. Och när det blev dags att springa så visade det sig att jag faktiskt klarade av att springa hela milen utan att få ont i ryggen. Tiden är ju visserligen sämre än förra året, men det blev faktiskt bättre än vad jag hade som mål innan jag fick ont i ryggen.

Springtime

Springtime-loppet i Helsingborg är kul eftersom det är lite folkfest. Folk står och hejar utefter hela vägen. Varma dagar (som i år) står folk och sprutar vatten med en slang över svettiga löpare. Det är helt enkelt folkfest. Men annars föredrar jag att springa för mig själv i skogen. Ingen musik i lurar – man ska njuta av ljuden från naturen. Bara ut i skogen och spring. Finns det något underbarare än att vid en runda en tidig morgon tvingas stanna för att släppa fram en flock vildsvin som ska korsa skogsvägen. Eller att en ekorre hoppar över vägen framför benen. Att en flock hjortar står några meter in i skogen och studerar vad det är för en konstig figur som frustar fram på vägen. Det har hänt att jag haft en hjort som sprungit parallellt med mig ett tiotal meter in i skogen i 500 meter. En gång höll jag på att bli nedflugen av en uggla. Sedan finns det alltså dom som tar bilen till gymmet för att där springa ett löppass på ett löpband med musik i lurarna för att sedan ta bilen hem igen. Och sedan tycker att dom varit duktiga.

Jag förstår mig inte på dom. Det är den rena motionen som bara står för en tredjedel av nöjet. En tredjedel är just naturupplevelsen. Den sista tredjedelen är det rent psykologiska att rensa bort en massa ovidkommande tankar ur hjärnan och kanske lösa problem som känts omöjliga. Det har hänt ett par gånger när jag springer uppe på Söderåsen att jag springer fel. Min hjärna är fullt upptagen med en massa annat för att rensa upp så att jag helt plötsligt upptäcker att jag glömt att svänga av.

Rör på er!

Lämna en kommentar

Under Jogging