Myglarnas paradis

Den som läser vad Sven Tycker skriver är nog medveten om att jag inte tillhör de svenska EU-älskarna. Jag har istället en mycket kritisk syn på EU. Jag sade nej till ett svenskt medlemskap i dåvarande EEC, som ju nuvarande EU hette till året innan den folkomröstning hölls som tyvärr gjorde att vi blev medlemmar i EU. Snarare hade det kanske varit mycket bättre om vi låtit EFTA utvecklas istället. Vi ska vara väldigt tacksamma för att svenska folket i varje fall sade Nej till ett införande av Euron. Att behålla kronan har varit mycket bra för den svenska ekonomin. Euro-tanken är fel. Det går inte att ha samma valutapolitik i så olika ekonomier. Euron är det som hjälpt till att skapa den grekiska krisen. Euron har helt enkelt tvingat Grekland att föra en valutapolitik som skadat den grekiska ekonomin medan den var bra för de centraleuropeiska ekonomierna. Det var ju dom bestämde. Däremot är jag i dag inte helt övertygad om att en svensk SVEXIT är det rätta. Kanske är det så att medlemskapet har vävt oss samman så mycket att ett utträde är en ännu sämre lösning än att stanna kvar och fortsätta försöka förändra. Tyvärr är detta svårt eftersom EU:s utveckling är en självgående maskin som likt en cancersvulst bara tar över utan att det går att stoppa.

Det var dock inte EU rent allmänt jag tänkte tycka till om. Utan istället peka på den privilegierade grupp makthavare som bestämmer och som uppenbart mest pratar. Alla EU-Parlamentariker får förutom en väl tilltagen ”lön” (som är ungefär 20.000 kr högre än vad en svenska riksdagsledamot har) en skattefri ersättning på motsvarande drygt 42.000 kronor i månaden som är tänkta att användas till hyra och andra omkostnader som EU-parlamentarikerna kan ha i sina hemländer. Det intressanta är att pengarna betalas ut utan något som helst krav på att man behöver redovisa hur man använder pengarna – eller om man överhuvudtaget använder pengarna till något eller bara stoppar dom i fickan eller ger till moderpartiet.

Regelbundet har det varit uppe i EU-Parlamentet krav på att man ska införa ett krav om att ledamöterna ska redovisa pengarna. Senast nu i april i år. Då röstade de flesta svenska EU-Parlamentarikerna för att det ska införas krav på redovisning. Men det var faktiskt fyra ledamöter som röstade mot kravet och istället vill att pengarna även i fortsättningen ska betalas ut villkorslöst utan några som helst motkrav. Dessa fyra svenska parlamentariker som borde stå med skämshuvud var Kristdemokraternas Lars Adaktusson och de tre Moderaterna Christofer Fjellner, Anna Maria Corrazza Bildt och Gunnar Hökmark. Dessa fyra tycker alltså att dom ska fortsätta att få utbetalt skattefritt varje månad en kostnadsersättning som ligger långt över vad en normal jobbare tjänar och helt utan krav på att man berättar vad man använder pengarna till. Undrar hur den f.d. politiska kommentatorn i Public Service, Lars Adaktusson, hade kommenterat den här frågan i Rapport på SVT om han jobbat kvar och inte ”kommit ut” som en äkta ärkereaktionär kristdemokrat?

Hur som helst så har Svenska Dagbladet kontaktat samtliga svenska EU-Parlamentariker och undrat om dom är villiga att frivilligt redovisa för tidningens journalister hur dom använder pengarna. Dom vill inte! Moderaterna Christofer Fjellner, Anna Maria Corrazza Bildt och Gunnar Hökmark, kristdemokraten Lars Adaktusson, liberalerna Jasenko Selimovics och Cecilia Wikström, centerns Fredrick Federley, miljöpartisterna Jakob Dalunde, Max Andersson och Linnéa Engström, socialdemokraterna Jens Nilsson, Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Jytte Guteland och Anna Hedh och sverigedumokraterna Kristina Winberg och Peter Lundgren tackar alla Nej Tack. Dom vill inte lämna ut uppgifterna till media. Uppenbart i en del fall efter påtryckningar ”uppifrån”.

Fast det är faktiskt en (1) EU-Parlamentariker som anser att valda politiker har ett ansvar inför de som valt dom. Som anser att dom som demokratiskt valda representanter inte står över alla andra. All heder åt Vänsterpartiets Malin Björk! Vänsterpartisten Malin Björk var den enda av de svenska EU-parlamentarikerna som vågar stå för att hon är vald av folket och att hon därför också har ett ansvar inför sina väljare. All heder åt Malin Björk. Jag blir ännu mer övertygad över vart min röst ska gå nästa gång också.

I dag fyller Sven Tycker här på bloggportalen WordPress år. Det var den 17 juni 2007 som jag började lägga ut min blogg även här. Då hade jag alltså i mer än 10 år innan skrivit blogg på annat håll. Det är här allt finns att läsa sedan starten i april 1997. Grattis till mig själv!

Jordens undergång är nära

Nästa vecka avgörs om jorden ska gå under! Den 23 juni ska britterna folkomrösta om ifall Storbritannien ska stanna kvar i EU eller om man ska lämna EU. –”Det är frustrerande, skrämmande och farligt just nu” säger moderaten Anna Maria Corazza Bildt. Socialdemokraten Marita Ulvskog varnar för att om Storbritannien lämnar EU så kanske Sverige kan tvingas gå med i Euron. Fråga inte mig hur hon får ihop det hela? Det är egentligen ingen hejd på alla hemskheter som kommer att inträffa om britterna överger EU. Jag kan inte riktigt förstå hur Storbritannien egentligen kunde existera, innan dom gick med i EU om man ska lita på alla hemskheterna som kommer att ske om dom nu lämnar. Skräckpropagandan, från båda sidor i valkampanjen i Storbritannien, är skrämmande. Överdrifterna från båda sidor gör att jag börjat undra över hur demokratin egentligen fungerar om den här typen av lögnaktig propaganda verkligen är effektiv. Jag vill poängtera att propagandan i Storbritannien är lika lögnaktig från båda sidor. Själv hade jag faktiskt inte riktigt vetat vad jag skulle röstat om jag bodde i Storbritannien och hade haft rösträtt. Visst är jag mycket kritiskt till det EU som växt fram, men mycket av den propaganda som sprids från Nej-sidan är sådan att jag skulle skämmas för att rösta på deras alternativ. Men skräckskildringarna över vad som kommer att hända om britterna lämnar är också lika överdrivna. Och det är den typen av skräckskildringar som sprids i svensk media. Röstar britterna Nej kommer i stort sett världen att gå under. Jag tror att en Brexit på kort sikt är negativ för brittisk ekonomi. Men samtidigt tror jag att EU skulle må bra av en Brexit, som en varningsklocka. Kanske ska man fundera på om medborgarna är med på allt som bestäms i Bryssel och Paris. Kanske är det så att det bästa hade varit om det var EFTA och inte EEC som utgjort grunden för det ekonomiska samarbetet mellan de europeiska länderna. Helt klart är att medborgarna inte hänger med i turerna som EU-byråkrater och EU-politiker bestämmer, uppenbart helt isolerade från omvärlden och okänsliga för vad som egentligen är lämpligt. Jorden kommer inte att gå under den 23 juni. Skulle den gå under den 23 juni så är det inte pga en brittisk Brexit utan snarare då för att någon råkat trycka på fel knapp någonstans på vår jord.

Släng ut Ungern

Jag har ett par gånger tidigare tyckt till om EU:s planer på att fördela flyktingar. Det handlar dels om 40.000 flyktingar som i dag finns i Italien och Grekland pga Dublinkonventionen. Och dessutom handlar det om 20.000 av FN:s kvotflyktingar som finns i flyktingläger i Afrika. Först gjordes det upp en fördelning bland EU:s medlemsländer baserat på storlek, resurser och andra faktorer. Men, så kom man fram till att ”frivillighetsprincipen” skulle gälla. EU:s medlemsländer erbjöds därför att själva föreslå hur många man skulle ta emot. Sverige och flera andra länder använde EU:s ursprungligen framräknade tal, och Sverige erbjöd sig att ta emot de ca 1.800 som räknats fram i det första förslaget. Men, det finns de som är mindre intresserade. Ungern t.ex. erbjöd sig att ta emot 0 (noll) flyktingar. Just nu håller Ungern på att bygga upp en flera meter hög taggtrådsbarriär utmed gränsen mot Serbien. Allt för att förhindra flyktingar från att kunna ta sig in i Ungern. För en liten tid sedan meddelade Ungern att man inte längre tänkte följa Dublinkonventionen som säger att det är det första EU-landet en flykting kommer till som ansvarar för asylprövningen. Ungern vägrar numera helt enkelt ”pga tekniska problem” att återta flyktingar från andra EU-länder som enligt Dublinkonventionen ska återsändas till Ungern. Det är från detta Ungern som övriga Europa, bland annat efter händelserna 1956, tog emot stora mängder flyktingar med öppna armar. Bland annat i Sverige finns en hel del ättlingar från denna flyktingvåg. Men i Ungern styr i dag ett högernationalistiskt parti med starkt främlingsfientlig profil som uppenbarligen inte tycker att EU:s regler passar. Detta har fått till resultat att t.ex. socialdemokraten Marita Ulvskog och folkpartiets Cecilia Wikström ifrågasätter Ungerns medlemskap i EU. – ”Ungern har under en följd av år visat att man inte tar europeiska värden på allvar” säger Cecilia Wikström och drar slutsatsen att ”kräva att Sverige driver frågan om att införa sanktioner mot landet.” I Aftonbladet drar Somar Al Naher helt enkelt slutsatsen att: ”Dra in Ungerns EU-medlemskap”. Bra tankar!

Jag är starkt kritisk till mycket inom EU, och anser att man från EU-byråkratin lägger sig i allt för mycket. EU är också i mångt och mycket ett marknadsliberalt experiment. Men, samtidigt inser jag att samarbete mellan de europeiska länderna är både nyttigt och nödvändigt. Medlemskapet (som jag var motståndare till) innebär både fördelar och nackdelar. Egentligen tyckte jag att tankarna bakom gamla EFTA var mycket mer acceptabla. Men, nu är vi medlemmar, och då får vi acceptera vad medlemskapet ger – både det positiva och negativa. Allt samarbete innebär att ge och ta. Vi kan inte välja och vraka utan får nu när vi trots allt är medlemmar arbeta på att förändra det som är fel. Och blir det för mycket ”fel” i medlemskapet så får vi arbeta för ett utträde. Ett exempel på saker som är fel är just ovan nämnda Dublinkonventionen. Det finns många skäl att förändra denna överenskommelse. Som bland annat skapar svåra problem för ”första-landet” typ Grekland, Italien och i viss mån Spanien just nu. Men, vi får arbeta för att få denna förändrad – och för att lära Ungern hyfs!