Etikettarkiv: Mediabevakning

Dödsfallsorsaker

» Mediebevakningens betydelse.

Jag såg ett inslag på TV:s nyheter som berättade att det är ungefär fyra gånger så vanligt att personer som får sjukhusvård har fått sina skador pga självskadebeteende än pga våld och skador som förorsakats av andra. Fundera lite på den jämförelsen. Fyra gånger vanligare! Dessutom har antalet personer som skadats pga våld från andra minskat under de senaste 10 åren. Det kan man inte tro om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, en fruktansvärd ökning av våldet i samhället.

Älska din nästa

Jag påminns därför om en tabell jag såg nyligen som visade antalet mord i alla de europeiska länderna. Ska vi ta intryck av medias bevakning och den politiska debatten så har vi en ständig ökning av antalet mord och Sverige ligger bland de värsta länderna i Europa. Verkligheten är att Sverige ligger ganska exakt i mitten. Det sker lite drygt ett mord per 100.000 innevånare i Sverige. Och siffran har legat konstant ungefär där under en lång följd av år. Av de Nordiska länderna har Finland och Danmark lite fler mord än Sverige medan Norge ligger lite lägre (förutom det året när Breivik slog till…). Men det är ju inte en situation man kunde tro var verkligheten om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, situationen i Sverige är extrem och utvecklingen går åt helt fel håll.

Så då kan det kanske vara på sin plats att påminna om medias rapportering om den fruktansvärda utvecklingen när det gäller gängskjutningar. Och som en följd av detta den politiska debatten om ämnet. Verkligheten är att antalet döda i det som kallas gängskjutningar ligger på ungefär 45 per år. Där har siffran legat under i varje fall de senaste fem åren. Den har varken ökat eller minskat under denna perioden. På vissa håll har den minskat och på andra håll har den ökat. Så har våldet minskat radikalt i Malmö, som tidigare låg högt. Medan den har ökat på andra håll i landet. Men totalt har siffran legat ungefär oförändrat under i varje fall fem år. Överhuvudtaget är det så att en mycket stor majoritet av de mord som sker utförs av någon som känner det stackars offret. Att ”oskyldiga” eller ”vanlig allmänhet” drabbas är väldigt ovanligt. Vi som inte är kriminella, vi som inte är gifta med en våldsam make (eller maka), vi som inte är missbrukare osv kan alla känna oss rejält säkra. Risken för att vi ska utsättas för dödligt våld eller våld i allmänhet är mycket låg. Det kan man dock inte tro om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, vi riskerar alla att bli utsatta.

Jag såg förresten för några veckor sedan, när vi talar om risker i vårt samhälle, att antalet trafikdöda under förra året verkar bli rekordlågt. Kan det bero på mindre biltrafik när många inte behöver köra till jobbet? Hur som helst har antalet döda i trafiken faktiskt minskat under åren. Vi har fått säkrare bilar t.ex. Men, antalet döda under 2021 i trafiken var preliminärt 195 döda. Den siffran är alltså nästan dubbelt så hög som antalet som dödats pga yttre våld, alltså mördats. Om vi är rädda för att råka ut för våld eller mördas osv så ska vi verkligen vara rädda för att vistas i trafiken. Men det är inte trafiken vi är rädda för, det är våldet och skjutandet! Vad beror detta på? Jo, naturligtvis på hur media bevakar olika händelser. Gängskjutningar rapporteras i riksmedia, i TV osv nästan utan några inskränkningar alls. ALLT rapporteras. Däremot är trafikolyckor inget som nämns i nyhetsrapporteringen. Ska en trafikolycka nå TV och annan riksmedia så ska det vara en riktigt exceptionell olycka. En vanlig dödsolycka i trafiken blir i allmänhet en liten notis i lokalpressen. Om den ens når dit? Detta präglar naturligtvis vad vi är rädda för. Skjutningarna rapporteras nästan utan undantag i TV-nyheterna osv medan trafikdöden inte bedöms vara av intresse. Alltså tror vi att det dödliga våldet är mycket vanligare än trafikdöden. Medan verkligheten alltså är tvärtom. Det är mycket farligare i trafiken än risken för att utsättas för yttre våld. Detta präglar naturligtvis även den politiska debatten. ”Rädslan” för våldet blåses upp av den politiska oppositionen. Men det är kanske trafikdöden man skulle koncentrera sig på?

Älska din nästa

När vi nu gör jämförelser så kan vi också t.ex. se att det är fler som dör i arbetsplatsolyckor än i dödsskjutningarna. Siffran ligger på ungefär 50 om året, alltså ungefär en i veckan som får offra sitt liv i en olycka på jobbet. Ska vi följa medias rapportering så är det verkligen inte så att det dör fler i olyckor på jobbet än som dödas i gängskjutningar. Men det är samma sak. Vi får vår uppfattning om verkligheten präglad av vad media rapporterar. Arbetsplatsolyckor når nästan aldrig media. Alltså tror vi inte att dom händer. Gängskjutningar rapporteras urskillningslöst i riksmedia. Alltså tror vi att det är så vanligt och skräms upp av detta. Detta blåses sedan upp av politiker som hoppas kunna värva röster på att ytterligare blåsa upp riskerna – för vissa saker!

I ett idealiskt samhälle skulle ingen dö i onödan. Inga mord, inga olyckor osv. Men det samhället finns inte. Vi ska naturligtvis arbeta mot detta. Det är politikernas ansvar att arbeta för ett samhälle där kriminaliteten minimeras – på olika sätt. Ett samhälle där de som trots detta utför kriminella handlingar fångas in och får ett rimligt straff eller vad som är lämpligt för att förhindra att det hela upprepas. Men också att trafiken görs så säker som möjligt. Hastigheterna begränsas där det behövs, att de som bryter mot reglerna tas fast. Att vi alltså följer de hastighetsgränser och andra trafikregler som finns. T.ex. låter bli mobilen när vi kör. Att vi håller oss nyktra när vi kör. Att vi använder en säker bil, säkerhetsbälte osv. Att arbetsplatser görs så säkra att det inte händer olyckor.

Men låt inte medierapporteringen prägla din uppfattning av samhället! Och låt inte politiker ta billiga poäng genom att skrämma upp dig när det inte är nödvändigt.

Läs:
Självskador är en större orsak till sjukhusvård än våldsbrott. – SVT
Laglöst land. – Michael Pålsson i Magasin Para§raf
Antalet dödsfall sjönk under 2021. – SCB

Lämna en kommentar

Under Mord

Det är farligt att leva

» Att värdera faror

Vi är tillbaka i vårens jämförelser av dödstal i Covid-19. Varje dag redovisas hur många nya som avlidit och hela tiden görs det jämförelser mellan olika länder och olika regioner. Vem vinner och vem förlorar? Vi gör jämförelser och verkar nästan tro att det är någon form av tävling.

Det är snarast något mycket tragiskt. I stort sett alla länder har stora problem med att Coronaviruset har tagit sig in på äldreboenden. Och överdödligheten bland äldre är det stora problemet. Här i Sverige har IVO riktat hård kritik mot att vården av äldre inte har varit tillräcklig. Det har exempelvis inte funnits tillräckligt med skyddsutrustning. Från början levde man i den villfarelsen att man kunde beställa vad som behövdes på fredagen och sedan kom leveransen på måndagen för nästa veckas förbrukning. När plötsligt ALLA i nästan hela världen ville ha ny leverans nästa vecka fanns utrustningen inte att hitta i hela världen.

En lärdom vi gjort är att ”just in time-teorin” inte passade för t.ex. skyddsutrustning till vården. Det måste finns rejäla beredskapsförråd att ta till. Kan vi hoppas att vi inte blir tagna på sängen på samma sätt nästa gång? Utvärderingar har också visat att det funnits ett klart samband mellan stor personalomsättning och många timvikarier och hårt Covid-drabbade boenden. Har vi kanske lärt oss att satsa på fast anställda som jobbar intimt ihop istället för timvikarier som hoppar in lite här och där på olika avdelningar.

Men, det är farligt att använda statistik. Den kan nämligen användas till lite vad som helst. Och ofta är den inte jämförbar. Vi (och media) frossar i att jämföra statistiken från olika länder. Men funderar inte på om statistiken är jämförbar. Klart är att olika länder har drabbats olika hårt. Och regioner inom olika länder har drabbats olika hårt. Hur hårt olika länder och olika regioner drabbats beror inte bara på vilka inskränkningar som gjort i våra liv. Det beror på mängder av olika faktorer. Och dessutom kan vi inte jämföra statistiken.

Det finns länder som infört mycket hårda restriktioner och som trots detta drabbats mycket hårt, medan andra länder inte alls infört så hårda restriktioner men ändå drabbats mycket mildare. Inom länder har olika regioner drabbats olika hårt trots att regler och restriktioner varit detsamma. Det finns alltså många andra faktorer som påverkat. Kanske rena tillfälligheter.

Lägg till detta att statistiken inte kan jämföras mellan olika länder. Man räknar helt enkelt olika. Sverige har en mycket ”generös” beräkning när man räknar antalet avlidna pga Corona-viruset. Den som avlider och som under de senaste 30 dagarna fått diagnosen Covid-19 räknas som att ha avlidit i Covid-19. Det behöver inte ens ha bekräftats med provtagning utan det räcker att en läkare gjort den bedömningen och journalfört detta. Varför man sedan avlidit har ingen betydelse. Det kan vara direkt pga Covid-19, kanske pga följdverkningar av sjukdomen. Det behöver inte ens ha varit Covid-19 som är anledningen. Men har man avlidit inom 30 dagar så räknas man in i statistiken. Mycket förenklat skulle man nästan kunnat dö i en trafikolycka men räknas in i statistiken. Många länder har inte samma statistik. Alltså ska vi inte göra allt för stora jämförelser och tro att det är sanningen.

Nyligen fick en rapport från OECD mycket uppmärksamhet eftersom den pekade ut Sverige. Nu har det visat sig att man räknat totalt fel på olika punkter. OECD:s expert har fått bakläxa, dom kunde inte räkna.

Jag nämnde ovan att man kunde i princip räknas in i Covid-19 statistiken även om man dött i en trafikolycka – under förutsättning att man fått diagnosen Covid-19 någon gång under de senaste 30 dagarna. Trafikolyckor fick mig att fundera på hur vi värderar faror här i livet. I veckan dog två personer sedan dom här i Skåne blivit ihjälkörda av en lastbil. Föraren var uppenbarligen alkoholpåverkad och vinglade runt på vägen med sin tunga lastbil och körde på flera mötande bilar. I två av dessa bilar dog en person. Jag har läst om olyckan i lokaltidningen. Samtidigt läste jag i en mängd olika tidningar om en skjutning i Malmö som skadat en person.

Vad tror ni gör människor mest rädda. Att läsa om en skjutning som skadat en person eller att inte få veta om två personer som dött i en trafikolycka?

Covid-19 har i den svenska statistiken skördat över 6.000 dödsoffer i Sverige. En normal säsongsinfluensa skördar några tusen människoliv. Under stora delar av året har dödligheten varit mindre än normalt i Sverige. Men faktum är att Corona-viruset skördar dödsoffer. Först och främst äldre och sköra människor. Och om omtanke om dessa SKA vi vara försiktiga. När Sverige inför restriktioner så lyder vi! Punkt! Vi har få restriktioner jämfört med många länder. Vissa protesterar mot att vi inte infört strängare restriktioner och samtidigt protesterar vi mot de restriktioner som trots allt införts. När det beslutades om stopp för alkoholservering efter 22:00 försökte man hitta kryphål. Det finns länder där alkoholservering helt stoppats. Där restauranger helt stängts ner. Men vi klagar över att vi inte får ta en öl klockan 23:00!

Alla kan drabbas. Till och med Carl Philip och Sofia har tydligen haft lite problem med att hålla avståndet. Coronaviruset kollar inte upp vem det sprider sig till. Så håll avstånden och håll dig nykter!

Läs:
OECD pudlar: Räknade fel i coronarapport om Sverige. – Aftonbladet
Två avlidna i krock med lastbil. – Helsingborgs Dagblad
Gängman sköts i huvudet – tonårspojke gripen. – Expressen
Prins Carl Philip och prinsessan Sofia har testat positivt för corona. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Coronavirus

En farlig pajas i Staffanstorp

Moderaten Christian Sonesson i Staffanstorp är en lustig figur. Han blev ju lite av en pionjär när det gäller att skapa ett Brunblått styre i en svensk kommun. Efter valet 2018 valde Christian Sonesson att överge sina övriga borgerliga partners och istället behålla styret men nu tillsammans med Sverigedumokraterna. Det har resulterat i en hel del kontroversiella utspel och pajaserier.

staffanstorp

Flyktingboende i Staffanstorp

Nu har Christian Sonesson kommit på kant med Sydsvenska Dagbladet. Skälet enligt Christian Sonesson är att Sydsvenskan gömmer artiklar bakom en betalvägg. Dvs Sydsvenskan är inte en gratistidning på nätet utan många artiklar måste man vara prenumerant för att kunna läsa. Något som väl i stort sett alla tidningar gör? Men Christian Sonesson tycker att eftersom Sydsvenskan får presstöd så ska allt material tydligen vara fritt att läsa på nätet. Hur han får ihop det i slutändan vet jag inte. Men alla dagstidningar har väl det systemet. Alltså att många artiklar på nätet ligger bakom en betalvägg. Det kan reta en läsare, men tidningarna ska ju faktiskt få in pengar för att betala löner osv. Det kan handla genom annonser, genom prenumerationer, genom bidrag. Men pengarna ska in, och det gäller i stort sett alla tidningar.

Så det argumentet är egentligen bara ett svepskäl. Verkligheten är nog att Sydsvenskan tydligen har publicerat artiklar som är kritiska till det Brunblå styret i Staffanstorp. Lite läsning på Christian Sonessons Facebook visar att han tycker att Sydsvenskan är vänstervriden, och då kan man ju inte ge intervjuer. Läser man kommentarerna till CS inlägg så förstår man var hans sympatisörer hör hemma. Sverigedumokraterna är jämförelsevis små i Staffanstorp. SD-svansen röstar uppenbarligen på Moderaterna i Staffanstorp istället förstår jag. Det kan påpekas att Christian Sonesson är lillebror till Carl-Johan Sonesson som är moderat Regionråd i Region Skåne. Dom är söner till Carl Sonesson som tidigare har varit moderat Regionråd i Region Skåne. Det handlar alltså om moderata politikerbroilers. Det skulle vara spännande att tjuvlyssna på debatten vid släktmiddagarna!

Sydsvenskan ägs av Bonnier och kallar sig oberoende liberal. Men liberalism är tydligen enligt den Brunblå sörja som styr i Staffanstorp vänster. Min egen lokaltidning, Helsingborgs Dagblad, är sedan en tid en lokal upplaga för NV Skåne av just Sydsvenskan. Ledarsida osv är i huvudsak gemensam. Och jag tycker att HD tog ett klart steg åt höger när Sydsvenskan tog över. Men det steget åt höger inom liberalismen är uppenbarligen enligt Christian Sonesson vänstervridet.

Det säger allt om Christian Sonesson, Moderaterna i Staffanstorp och det Brunblå styret i Staffanstorp. Och om Christian Sonessons syn på demokrati.

Läs:
I Staffanstorp tiger makten. – Heidi Avellan i Sydsvenskan

Lämna en kommentar

Under Staffanstorp

Vad är vi rädda för?

Vad är det som bestämmer vad vi är rädda för? Förra året dog rekordmånga i skjutningar i Sverige. Sammanlagt 44 personer sköts ihjäl i Sverige under 2018. Antalet som dog i arbetsplatsolyckor under 2018 var också en ökning. Totalt dog 50 personer i olyckor på sitt arbete. Antalet döda i trafiken var också en ökning förra året. Totalt dog 325 personer i trafiken under 2018.

Alltså; 325 dog i trafikolyckor, 50 dog i arbetsplatsolyckor och 44 sköts ihjäl. Vad är det vi är rädda för? Är det att vi av misstag ska bli skjutna när vi är ute och går, eller att det ska hända en olycka på jobbet? Eller är det att vi ska råka ut för en trafikolycka?

Skjuttavla

Vad är det som gör att vi är så mycket mer rädda för att råka ut för våld än vi är rädda för att drabbas av en trafikolycka? Sannolikheten för att vi drabbas av en trafikolycka är större, mycket större! Handlar det helt enkelt om vad media skriver om? Det skrevs mycket mer om de 44 som sköts ihjäl än om de 325 som dog i trafikolyckor. De 50 som dog i arbetsplatsolyckor fick knappast någon publicitet heller. Trafikolyckor blir till notiser i lokalpressen. Arbetsplatsolyckor samma sak. Men varje skjutning får stora rubriker och långa och uttömmande artiklar. Människor som befinner sig i närheten blir intervjuade och får ofta frågan om dom är rädda för att gå ut nu? Det är ingen som ställer sig utanför arbetsplatsen där en dödsolycka inträffat och frågar personalen om dom vågar gå till jobbet i morgon. För att inte tala om döden på vägarna. Det är ingen som står på bilparkeringen och frågar om man har blivit rädd för att köra bil.

Utvecklingen när det gäller skjutningar är skrämmande. Vi börjar närma en situation som påminner om USA. Och DET är en oroande utveckling. Jag såg någon som förklarade det hela med att vi i Sverige inte har någon stor Maffia som dominerar. Vi har en massa olika små grupper som slåss om kunderna. Hur det nu är vet jag inte, men utvecklingen är skrämmande. Men, vi ”vanliga” medborgare ska inte gå omkring och vara rädda. De flesta som drabbas är inte oskyldiga utan vet vad som kan väntas. De få ”oskyldiga” som drabbas är lyckligtvis så få att vi som gemene man inte kan gå omkring och vara rädda. Då skulle vi inte våga gå ut, för det finns många andra faror som är mycket större. Men inte ens dom är så farliga att en vanlig svensk ska gå omkring och vara rädd.

Låt dig alltså inte skrämmas av medias stora svarta rubriker. Snarast är det så att ju fler som är ute, desto mindre blir risken för att något händer.

För övrigt har jag börjat fundera på om man inte skulle kräva av media att ALLTID vid brottsrapportering ange etniskt ursprung på den misstänkte / skyldige. I dag har den Sverigedumokratiska svansen lyckats få oss att tro att alla brott begås av människor av utländsk härkomst. Som om det inte fanns kriminalitet utan invandrare.

Lite bakgrundsfakta:
Oron växer i spåren av det brutala våldet – Svenska Dagbladet
/OBS, dessa är samma artikel men med olika rubriker på nätet och i tryckt tidning/
Forskare: Mediarapporteringen bidrar till människors otrygghet – Svenska Dagbladet
Dödsolyckorna ökar – ”en tragisk utveckling” – Sydsvenskan
Statistik om dödsolyckor i arbetet – Arbetsmiljöverket

Lämna en kommentar

Under Mediahysteri

Nyhetsrapportering

Stockholm = Fjollträsk

Antalet svenska kommuner helt utan någon tidningsredaktion, och därmed dålig journalistisk bevakning, fortsätter att öka. När jag var ung här i Åstorp (jag knäckte bland annat som tidningsbud några somrar på morgonen) så fanns det tre konkurrerande morgontidningar. Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes Tidningar och Nyheterna. Alla tre hade egen redaktion i Åstorp. Nyheterna försvann upp i Arbetet i Malmö och försvann sedan helt. Helsingborgs Dagblad tog över Nordvästra Skånes Tidningar och sedan togs alltihop upp av Bonnierägda Sydsvenskan. I dag finns det ingen tidningsredaktion alls i Åstorp. Det sitter väl ett par journalister i Helsingborg (eller i Malmö…) och bevakar med utgångspunkt från TT-telegram och Polisens rapportering alla de mindre kommunerna i Nordvästskåne (Bjuv, Åstorp, Klippan, Perstorp och Örkelljunga). Båstad som storleksmässigt ligger i mitten ungefär har dock lite bättre bevakning. Kundkretsen där är väl lite mer köpstark…

På annat håll ser jag att väldigt få journalister bor i det som kallas ”utanförskapsområden”.

Däremot bor i dag mer än hälften av alla svenska journalister i Stockholms län (23% av svenskarna bor i Stockholms län). Och eftersom ”utanförskapsområdena” är kraftigt underrepresenterade så är andra områden i Stockholm ännu mer överrepresenterade. Gissa vilka!

Vad tror ni? Kan ovannämnda fakta påverka nyhetsrapporteringen?

Lämna en kommentar

Under Journalistik

Rädsla eller inbillad rädsla

Jag besvarade precis en enkät från SCB om brottslighet och upplevd rädsla för att utsättas för brott. Naturligtvis är enkäten föranledd av att vi ju ska vara livrädda för att bli mördade. Men hur mycket av denna rädsla är verklig och hur mycket är en rädsla som blåsts upp av media och av politiker och andra debattörer som vill att vi ska vara rädda?

För inte så länge sedan skrev Svenska Dagbladet: – ”130 mord utreds i Stockholm just nu”. Som stockholmare blir man ju då naturligtvis livrädd. Min första tanke är naturligtvis att det skett 130 mord i Stockholm senaste året. Fast sedan läser jag lite mer av brödtexten. Då visar det sig att det inte alls är 130 mord som Stockholmspolisen utreder. Det är 130 mord eller mordförsök. Hälften är mord (67), resten är mordförsök. Det handlar dessutom om öppna utredningar. Undrar om t.ex. mordet på Olof Palme ingår i de 130 pågående utredningarna?

Älska din nästa

Vad säger då statistiken? Hos Brottsförebyggande rådet hittar jag en kurva över antalet konstaterade fall av dödligt våld under perioden 2007-2016. Här har alltså inte förra året, 2017, kommit med. Vad vi kan konstatera är att siffran går upp och den går ner. Men antalet var högre 2007 än 2016. 2007 var det 110 konstaterade fall av dödligt våld. Alltså färre än 130 – i hela landet. Sedan sjönk siffrorna till 2012 då det var nere i nästan 70. Sedan vände siffran upp igen till 2015 då vi var uppe i ca 110 igen. 2016 sjönk siffran igen. Samtidigt har antalet innevånare i Sverige ökat. Från dryga 9 miljoner år 2007 till dryga 10 miljoner i dag. Alltså ”borde” brottsligheten öka med dryga 10% utan att egentligen öka.

Har vi alltså anledning att gå omkring och vara rädda för att utsättas för brott? Ja, uppenbarligen inte mer än förr i tiden i varje fall. Olika former av brott går upp och går ner. Men det har inte hänt något drastiskt som inte förklaras av att vi faktiskt är fler människor som kan utsättas för ett brott. Istället har vi media och debattörer som sprider rädsla. Jag såg att man gjort en utvärdering av vad som händer med nyhetsbevakningen på orter där tidningarna har lagt ner sin nyhetsredaktion. Som mitt eget Åstorp. I min barndom fanns det tre tidningar med egen redaktion i Åstorp. Nyheterna/Arbetet har lagts ner. NST har köpts upp av HD som i sin tur köpts upp av SDS. Någon representation i Åstorp finns inte alls kvar. Något som väl gäller de flesta kommuner i landet i dag. Vad händer då med nyhetsbevakningen? Jo, den blir allt mer inriktad på s.k. ”blåljusnyheter”. Polis osv lägger ut vad som händer på nätet och det är detta som tidningarna skriver om. Media bevakar brottsligheten och gör stora rubriker av den. Vilket får till resultat att medborgarna skräms upp och ”tror” att brottsligheten har skenat. Vilket den alltså inte har gjort.

Allt detta utnyttjas av politiker och andra debattörer. Brottslighet finns, och har alltid funnits. Allt eftersom samhället förändras så förändras också brottsligheten. Men, det är inte så att du utsätter dig för risker så fort du går utanför dörren. Inte mer än tidigare. Möjligen om du går på krogen och är onykter! För det är där som de flesta våldsbrotten inträffar.

Lämna en kommentar

Under Kriminalitet