Etikettarkiv: Micael Bydén

Musen som ryter för jämnan

Ett av Sveriges minsta partier är Liberalerna, som förr i tiden kallades sig Folkpartiet. Ett parti som under det här århundradet haft en stadigt nedåtgående trend. Flera väljarundersökningar på senare tid har till och med placerat Liberalerna under strecket. Partiet har dock en partiledare som gillar att profilera sig som fanatiker i vissa frågor. I två av de fyra paradgrenarna för Jan Björklund är han dock oftast ganska tyst i dag. Jan Björklund är en av landets stora kärnkraftskramare. Ett område där han dock har tvingats till rejäl tystnad på senare år. Kärnkraftens tid är helt enkelt över. Det som återstår är avveckling. Diskussionen handlar om hur fort detta ska ske. Inte om att bygga ut. Den frågan är död!

Ge Liberalerna fingret

En annan av Jan Björklunds kramdjur handlar om EU och Euro. Frågan om en svensk anslutning till Euron får väl dock också betecknas som död för tillfället. Utvecklingen har väl snarast visat att det svenska beslutet att behålla kronan var ett riktigt beslut. Det var tur att vi inte lydde Jan Björklund utan sade Nej. Ekonomer, politiker och statsvetare är nog ganska eniga om detta. Jan Björklund har väl inte gett upp, men det här är en fråga där han är ganska tyst numera. Han har insett att den frågan är också död!

Det tredje ämnet var uppe i går. Jan Björklund har gjort sig känd som en skoltaliban. Kampen för friskolor och skolval bedrivs in absurdum. De flesta som är insatta i området har insett problemen med den i Sverige i jämförelse extremt marknadsutsatta och kommersialiserade skolan. Stora delar av den svenska skolans problem beror just på den av Jan Björklund så älskade kommersialiseringen. Fast Jan Björklund har inte insett detta än.

Fast det är det fjärde ämnet som inspirerade mig till de här raderna. Det handlar om Jan Björklunds bakgrund som militärt befäl av Majors rang och som gjort honom till en av den svenska politikens främst krigshetsare. Nu senast manifesterat av att Jan Björklund KU-anmält Försvarsminister Peter Hultqvist för att Överbefälhavaren Micael Bydén skiljt generalmajor Anders Brännström från ett uppdrag att leda Försvarshögkvarterets totalförsvarsavdelning. Vilket, enligt Jan Björklund alltså, beror på att Försvarsministern gett ÖB order om detta. Uppenbarligen har Jan Björklund missförstått något här. Det är inte OB som sitter i Försvarsministern knä, det är faktiskt tvärtom. Som gammalt militärt befäl så borde Jan Björklund vara medveten om att i den militära hierarkin så lyder man överordnade utan att ifrågasätta. Punkt!

Naturligtvis handlar det hela om i vilken grad Sverige hotas av en omedelbar attack från Ryssland och hur många tiotals miljarder kronor ytterligare som den svenska generalerna måste ha att leka med. Jag tycker ni ska roa er med att läsa ett debattinlägg i Svenska Dagbladet i dag som är skrivet av Lars Ingelstam som bland annat är f d planeringsforskare vid FOA. Lars Ingelstam tycker att den ”sparkade” Anders Brännström har rätt. Den diskussionen lägger jag mig inte i. Att han fått ”sparken” handlar om militär hierarki. Inom militären lyder man överordnad. Punkt! Istället är det några citat från debattartikeln som jag fäster mig vid:

– ”Jag har följt svensk försvarsdebatt ganska noga i 7 år, och vill påstå att den till 90 procent har handlat om att prata upp försvarsanslaget genom att måla upp militära hot från Ryssland, och endast till liten del fokuserat verklig säkerhet.”

– ”Det är legitimt att argumentera för ett starkt försvar, men det är både olämpligt och kontraproduktivt att detta sker genom ensidiga och överdrivna fiendebilder. Sådana skapar oro snarare än beslutsamhet i befolkningen, splittrar opinionen och försämrar de allmänpolitiska relationerna till våra grannländer.”

Sedan har Lars Ingelstam en del råd. Mycket intelligenta råd.

– ”Försvarssektorn, från försvarsministern och nedåt, förpliktar sig att inte lägga sig i utrikespolitiken, särskilt gentemot Ryssland. Våra relationer dit är svåra nog ändå, och måste innefatta diplomati, handel, kultur, utbildning, turism, vänorter och mycket annat, plus i dagsläget EU:s sanktioner och hur vi ska förhålla oss till en bekymmersam utveckling av mänskliga rättigheter. Allt detta blir svårare om Försvarssektorn anser sig tvungen att i ett allt högre tonläge framställa Ryssland som allmänt opålitligt och en hotfull fiende. Bättre då göra som Finland: inte mucka gräl i onödan, tänka och handla beslutsamt, föra samtal och söka samarbete.”

Non Violence

Läs dom där mycket visa orden Jan Björklund. Sluta hetsa!

1 kommentar

Under Jan Björklund

Håll oss utanför NATO

Den svenska NATO-debatten blossar upp med en regelbundenhet som nästan gör att man misstänker att den styrs upp av en förprogrammerad dator. Men, fortfarande har jag inte hört ett enda argument som förklarar varför Sverige ska ansluta sig till en militärunion och förbinda oss att militärt stödja stater som Turkiet, Ungern, Polen osv. När NATO-älskarna ska argumentera verkar dom helt glömma hälften av vad en militärallians ju faktiskt innebär. Vi ska gå med i NATO för att garanteras hjälp om vi blir attackerade är argumentet. Det är ju det en militärallians innebär. Medlemmarna ställer ”solidariskt” upp för varandra och lovar hjälpa andra medlemmar. Det vill säga, vi lovar att hjälpa andra medlemmar, precis som dom lovar att hjälpa oss.

Fredsduva

Går vi med och ansluter oss till NATO lovar vi alltså att hjälpa alla andra medlemmar militärt. Vi förbinder oss att bli inblandade i militära konflikter som vi egentligen inte är berörda av. En av medlemmarna i NATO som vi alltså förbinder oss att militärt stödja är det Turkiet som allt mer håller på att avlägsna sig från demokratin. Andra NATO-medlemmar med en mycket tveksam syn på demokrati är t.ex. Ungern och Polen. Men detta är alltså NATO-medlemmar som vi förbinder oss att militärt stödja vid ett medlemskap. Jag har som sagt fortfarande inte sett en enda NATO-älskare förklara detta förhållande.

Huvudskälet till att NATO-debatten poppat upp den här gången är nog det faktum att ÖB Micael Bydén i något kryptiska ordalag framfört att han tycker att det finns fördelar med ett svenskt medlemskap i en försvarspakt. Något som omedelbar triggade igång NATO-älskarna i Moderaterna naturligtvis. Fast många experter verkar tycka att Moderaterna lägger in mer i ÖB:s skrivningar än vad där står. S.k. ”Önsketänkande” skulle man kunna säga.

Skapa fred

Vi ska dock vara medvetna om att det här handlar om pengar. Mycket pengar. Det land som redan i dag lägger överlägset mest pengar på sin militär, USA alltså, är på väg att kraftigt öka sina kostnader under Donald Trump. USA är också det land i världen som är överlägset mest inblandade i krig. Gränser flyttas, statsledningar byts ut och krig startas lite här och var lite då och då av amerikansk militär. Amerikansk militär finns överallt runt om i världen och lägger sig i konflikter. Det vi kallar ”supermakter” är aldrig att lita på. För Pentagon eller Kreml är det ALLTID de egna intressena som är viktigast. Står något emellan de egna intressena och andras intressen så är det inte långt till att använda militära maktmedel för att skydda just de egna intressena. Men, det är faktiskt en stor skillnad. Rysslands militära interventioner är i stort sett begränsade till det man ser som den egna maktsfären. Under gamla Sovjetunionen fick inte stater i Östeuropa försöka göra sig fria från sovjetiskt inflytande. I dagens Ryssland handlar det om gamla sovjetdelstater som inte tillåts vända Moskva ryggen. Men, utanför denna maktsfär, agerar inte rysk militär. Det längsta vi kommer är väl dagens agerande för att hjälpa en till Ryssland vänligt sinnad regim i Syrien. Det är en annan militärmakt som ständigt intervenerar med sin militär runt om i världen. De flesta är väl i dag ganska övertygade om att hela al-Qaida / IS egentligen har skapats av just USA. Skapandet av staten Kosovo skedde just genom amerikanska flygbombningar. Kaoset i Libyen skapades av USA. För att inte glömma alla stater i Latinamerika som amerikansk militär lagt sig i. Bara för att ta ett par exempel.

Överhuvudtaget handlar militär om pengar. Mycket pengar! Är ni medvetna om att Sverige är världens största vapenexportör räknar per capita? Just nu ska Saab-Gripen plan säljas till många länder. Och Sverige ska köpa mycket krigsmaterial för att, som det heter, rusta upp den militära förmågan.

Men, när NATO-förespråkarna drar igång. Glöm inte att fråga dom varför vi ska förbinda oss att militärt stödja Turkiet, Ungern, Polen osv? Samtidigt ska vi kanske fråga oss om sannolikheten ökar eller minskar för att vi blir indraga i en konflikt om vi av Ryssland upplevs som en fiende och vårt territorium som en språngbräda för amerikansk trupp. Eller om vi är säkrast UTANFÖR en militärpakt där vi inte har förlorat vår rätt att välja?

Lämna en kommentar

Under NATO