Etikettarkiv: Migrationsverket

Svensk migrationspolitik

» En skam.

Fallet med ”Tim” har verkligen visat hur skamlig svensk migrationspolitik är. De starka kraven från stora håll inom den politiska världen om ”minskad invandring” resulterar i det ena horribla beslutet efter det andra. Alla dessa politiker på högerflanken som kräver ”minskad invandring” vet faktiskt inte vad dom pratar om. Vi har redan en rekordlåg invandring till Sverige. Den är nästan obefintlig! Och, den största invandrargruppen är svenskar som återvänder hem!

Men effekten av kraven är beslut som det som handlar ”Tim”. För de som inte vet så är ”Tim” tre år gammal. Han är född i Sverige. Vem hans pappa är, är okänt. Mamman, som är från Nigeria, har återvänt till Nigeria. Hon ansågs direkt efter ”Tims” födelse som helt olämplig som förälder och ”Tim” omhändertogs av de sociala myndigheterna som placerade honom i ett familjehem. Mamman har som sagt återvänt till Nigeria och har inte visat något intresse för sonen. Pappan är okänd. ”Tim” har vuxit upp i ett familjehem i Skåne till en normal skånsk treåring som bara pratar svenska. Med den enda skillnaden en annan hudfärg än de flesta. Men enligt Migrationsverket och Migrationsdomstolen ska ”Tim” utvisas till Nigeria. Inte till mamman utan antagligen till något barnhem. Ett beslut som INTE kan vara enligt Barnkonventionen, alltså vad som är bäst för barnet. Det är ett resultat av de politiska kraven på ”minskad invandring”. Att ”Tim” är född i Sverige och aldrig har varit i Nigeria har ingen betydelse. Att ”Tim” bara pratar svenska och inte har någon anknytning till Nigeria osv har ingen betydelse. Ut med ”Tim”!

Migrationsverkets nya uniform?

Svensk migrationspolitik idag är en skam!

Jag har alltså jobbat mer än 5 år för Migrationsverket. På Migrationsverkets Förvar. Där man ”låser in” personer som ska utvisas eller avvisas från Sverige. Dom hålls inlåsta på något av Förvaren i avvaktan på att t.ex. alla handlingar som krävs kan ordnas fram. När sverigedemokrater och deras supportrar inom främst Moderaterna och Kristdemokraterna kommer med sina reflexmässiga ”skicka hem dom” så tror dom att det är lätt att utvisa människor. Det krävs mycket papper och byråkrati innan det kan göras. ID-handlingar och handlingar som visar att dom kommer att släppas in i det land dit dom ska. Finns inte dessa tar inte flygbolaget dom ombord på ett flygplan. Det är ingen garanti att ”hemlandet” tar emot. Vi behöver bara gå till Sverige där ju kraven har varit ihärdiga att vi inte ska låta s.k. IS-kvinnor komma till Sverige. Är dom svenska medborgare så har vi ett ansvar. Samma gäller andra länder. Men så är det inte alltid. Har man varit på flykt och kanske levt åratal i flyktingläger så har man troligtvis inte ett pass i innerfickan.

Jag har under dessa år träffat på människor som jag är tacksam för att dom inte finns kvar i Sverige. Personer som kanske kommit till Sverige uteslutande för att begå brott. Som kommit hit för att jobba svart. Personer som är direkt farliga. Det är bra att dom utvisas. Jag ställer alltså inte upp på radikala krav som att Förvaren ska avskaffas.

Men, jag har under dessa år träffat människor som gör att jag skämts över Sverige. Jag skäms över att vi har regler som är horribla. Jag skäms över att Sverige är ett rasistiskt land i många avseende. Vi har skickat ”hem” ungdomar till Afghanistan. Ungdomar som i princip aldrig varit i Afghanistan utan dom har vuxit upp i flyktingläger i Iran. Ungdomar som är driftiga och duktiga och som kunde gjort stor nytta för Sverige. Vi har utvisat dom till förföljelse och diskriminering i Afghanistan som gjort att dom tvingats gå under jorden direkt dom kommit till Kabul. Samtidigt som vi när vi beslutar om utvisning har hävdat att det är säkert i Afghanistan har det rått råd om att inte åka till Afghanistan eftersom det inte är ett säkert land. Det har hänt när utvisningar har landat i Kabul så har den personal som medföljt vägrat att lämna flygplanet – av säkerhetsskäl. De som enligt avtalen skulle möta upp och ta emot de utvisade på flygplatsen har vägrat att åka ut till flygplatsen – av säkerhetsskäl. Men när beslut har fattats om utvisning så har vi hävdat att det är säkert i Afghanistan.

Nu har ju utvisningarna i varje fall tillfälligt stoppats – av säkerhetsskäl. Men de som skulle utvisats har nu lämnats i ren tomhet. Dom får inga bidrag så att dom kan försörja sig. Men dom får inte heller jobba så att dom kan försörja sig. Dom kan helt enkelt inte få några pengar till sin försörjning på legala sätt om inte någon annan försörjer dom.

Migrationsverkets nya planerade emblem som skrotades

Svensk migrationspolitik är en skam!

Jag kunde fortsatt min uppräkning av horribla regler och beslut. Men jag blir bara upprörd och förbannat och tänker inte logiskt. Men jag upprepar:

Svensk migrationspolitik är en skam!

1 kommentar

Under Migrationsverket

Hur ska vi tolka det?

» Tolkkarusellen.

Frågan om att bevilja asyl till de tolkar som jobbat för de svenska styrkorna i Afghanistan verkar bli allt mer komplicerad. Det är en verklig karusell. Moderaterna (genom Maria Malmer Stenergard), som kräver kraftigt minskad asylinvandring, kräver att de tolkar som varit anställda av de svenska styrkorna i Afghanistan ska beviljas asyl i Sverige.

Befäst Europa

Regeringen svarar att det är en fråga för Migrationsverket att sköta. En fullt rimlig åsikt. Det är inte politikerna som ska bevilja asyl, det ska myndigheten göra enligt de lagar som politikerna beslutat om. Så småningom ändrade man ståndpunkten till att man gett Migrationsverket och Försvarsmakten i uppdrag att lösa frågan. Med brasklappen att det ju inte rör sig om några tolkar, det rör sig om tusentals personer som på olika sätt jobbat för de svenska styrkorna. Något som Maria Malmer Stenergard hävdar att det inte alls handlar om.

Sedan såg jag i dag att Försvarsmakten hävdar att dom har inte haft några tolkar alls anställda sedan 2014. Man har helt enkelt lånat tolkar när man behövt det från främst de tyska styrkorna.

Vad är det då som vi egentligen diskuterar? Maria Malmer Stenergard börjar tydligen få lite kalla fötter: – ”Därför måste vi nu få reda ut vad det är som pågår, om det nu överhuvud taget pågår någonting. Allt är väldigt oklart.”

För övrigt tycker jag det är självklart att de som känner att deras säkerhet är hotad för att dom på olika sätt hjälpt eller samarbetat med de svenska styrkorna i Afghanistan ska ha hjälp av Sverige. Det är vår skyldighet att ställa upp för dom. Oberoende av om dom varit tolkar, lagat mat, tvättat fordon eller något annat. När Sverigedemokraterna i en debattartikel skriver: – ”Vi kan inte ta emot de afghanska flyktingarna” så snackar dom som vanligt rappakalja. Det skulle varit spännande att se en M+SD-regering lösa den här frågan!

Läs:
Försvarsmaktens afghanska tolkar på 60 sekunder. – SVT
Politikreportern om regeringens hantering av tolkfrågan: Helt annat tonläge. – SVT
Moderaterna om afghanska tolkarna: Allt är väldigt oklart. – Sveriges Radio
Vi kan inte ta emot de afghanska flyktingarna. – Jonas Andersson (SD) och Jennie Åfeldt (SD) på Aftonbladet debatt

1 kommentar

Under Asylpolitik

Hyckleri

» Att inte vara konsekvent.

Oppositionens uppgift är att kritisera regeringen. Men ibland kan man tycka att det krävs lite realism i tankarna också. Man måste vara konsekvent. Låt mig ta några exempel.

Det är inte så många dagar sedan som Moderaterna genom sin Migration- och socialförsäkringspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard ställde krav på att Sverige skulle dra in allt bistånd till Afghanistan som straff eftersom landet förklarat att dom för tillfället inte kunde ta emot de asylsökande som fått avslag och som skulle utvisas. Moderaterna har i princip krävt ett totalstopp för nya asylsökande. Nu kräver samma parti helt plötsligt att regeringen ska ingripa och ge vissa personer från Afghanistan asyl. I princip innan dom ens hunnit söka asyl. Jag tycker faktiskt att regeringens princip, dvs att det är Migrationsverket och inte Regeringen som beviljar asyl, är den riktiga. Sedan tycker jag det är helt självklart att de tolkar som hjälpt den svenska militären i Afghanistan ska beviljas asyl. Precis som många andra asylsökande från Afghanistan. Landet är INTE ett säkert land att leva i.

Man kan verkligen undra

Samma parti kräver att regeringen ser till att Cementa kan fortsätta sin verksamhet på Gotland. Normalt är Moderaterna snabbt framme och klagar på ”ministerstyre” och att regeringen lägger sig i myndigheternas verksamhet. Det är faktiskt domstolarna som dömer. Det är ett tecken på att demokratin inte fungerar när politikerna lägger sig i domstolarnas arbete. I Cementafallet har ansvarig fackdomstol kommit fram till att Cementas ansökan är så dålig att det inte ens går att fatta beslut på ansökan. Farhågorna är stora för att Cementas verksamhet på Gotland ska förstöra grundvattnet för alltid på ön. Cementa har under flera år fått påpekande om detta. Men man har uppenbarligen nonchalerat det. Beskrivningarna i ansökan av hur man ska undvika att förstöra grundvattnet är så dåliga att domstolen inte kan fatta ett beslut baserat på ansökan. Men här tycker Moderaterna (t.ex.) att regeringen ska sätta sig över fackdomstolen.

Ett tredje exempel handlar om EU. Vi som var motståndare till EU i samband med folkomröstningen om medlemskap i EU hävdade bland annat att EU var på väg att bli en överstatlig myndighet som skulle börja bestämma över medlemsstaterna. Moderaterna, och dom andra krafterna som argumenterade för ett svenskt medlemskap, satsade stora resurser på att övertyga svenska folket om vilket himmelrike ett medlemskap skulle vara. Det gick som det gick, Sverige blev medlemmar av EU och samma krafter som argumenterade för ett medlemskap i EU då är nu förtvivlade över att EU lägger sig i för mycket och har blivit en överstatlig myndighet som sätter sig över medlemsstaternas parlament och regeringar.

Det är inte lätt att vara konsekvent om man samtidigt anser sig vara tvungen att klaga på allt! Observera att jag talar om Moderaterna här, men dom är inte ensamma i de här frågorna.

1 kommentar

Under Moderaterna

Om svensk migrationspolitik

» Ibland skäms jag.

Jag läser en artikel i tidningen Arbetaren som kom idag om David Ogundedji. Han satt inlåst på Migrationsverkets Förvar i Märsta i 11 månader för att han skulle skickas hem till sitt hemland i Afrika. För att han där skulle söka om uppehållstillstånd pga anknytning till Sverige så att han skulle kunna återvända till sin fru och barn i Sverige.

Den här typen av ärenden var de ärenden som jag var mest upprörd över när jag själv under 5 år arbetade på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Det handlar om det faktum att den som vill söka uppehållstillstånd i Sverige pga anknytning till en svensk (t.ex. sin hustru och sina barn) så måste man göra detta från sitt hemland. Om du har ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige, blir förälskad, gifter dig och skaffar barn så måste du ändå åka hem till hemlandet för att där uppsöka den svenska ambassaden och söka om uppehållstillstånd i Sverige för att få återvända till hustru och barn (eller make, men det är inte lika vanligt).

Söker man uppehållstillstånd för anknytning så måste du göra det från hemlandet. Man kan inte göra det från Sverige. Söker man asyl så kan man inte göra detta från hemlandet eller annat land utan då måste man ta sig till Sverige först. Det är alltså helt motsatta regler för anknytning eller asyl.

Jag blev lika förbannad över dessa korkade regler varje gång jag såg en gråtande pappa tvingas ta farväl av lika gråtande fru och små barn. Allt för att byråkratin kräver att man söker från hemlandet och sedan sitter där och väntar medan Migrationsverkets byråkrati utreder om förhållandet är seriöst. För det är det detta handlar om. Men, den utredningen hade lika så väl kunnat göras medan alla är kvar i Sverige. Men icke sade Nicke. Barn ska gråtande tvingas ta farväl av sin pappa och inte veta om han kanske ens får lov att återvända.

Det är skandalöst och tragiskt.

Det händer att jag skäms som svensk.

David Ogundedji tvingades sitta 11 månader inlåst på Förvaret. Under denna tid föddes hans dotter, som han aldrig fick träffa under tiden på Förvaret pga besöksförbud förorsakat av Coronarestriktioner. Naturligtvis fick han inte närvara vid förlossningen. Till slut insåg Migrationsverket att det inte skulle gå att skicka hem David så han fick komma hem till sin fru och sitt barn. Men har anmälningsplikt flera gånger i veckan.

Under mina fem år som jag jobbade på Förvaret träffade jag många som jag är tacksam över att dom inte finns kvar i Sverige. Migrationsverkets Förvar fyller en funktion för att hålla personer under kontroll medan man ordnar med handlingar så att personer kan utvisas / avvisas till sina hemländer. Detta är en byråkrati som kan ta tid. Något som jag förstått tyvärr är nödvändigt. Många inser inte hur komplicerat detta kan vara. Det går inte bara att sätta människor på ett flygplan. Det ska ordnas ID-handlingar, biljetter, garantier att dom släpps in och så vidare. Alla hjälper inte till. Så jag accepterar att Förvarstider ibland kan bli långa.

Men, jag träffade och lärde också känna personer där jag verkligen skämdes över svensk migrationspolitik. Jag skämdes över hur Polis och Migrationsverket behandlade människor. Jag skämdes över Sverige!

Läs:
Elva månader i Migrationsverkets förvar. – Arbetaren

1 kommentar

Under Migrationsverket

Världens flyktingskam

» Om när politiker ljuger

En av SD:s stora supportrar inom Moderaterna är Maria Malmer Stenergard som är moderaternas Migrationspolitiske talesperson. Som sådan driver hon en hård kampanj för att försöka kopiera SD:s främlingsfientlighet. För ett par dagar sedan skrev hon ett debattinlägg i Expressen med anledning av att Migrationskommitténs förslag i all oenighet nu överlämnas till Morgan Johansson.

Men Maria får verkligen ta till kreativ bokföring för att lyckas skrämma upp läsarna. Att antalet asylsökande just nu är rekordlågt kan man ju inte skriva. För att få ihop några höga siffror tvingas Maria Malmer Stenergard räkna på flera år. Fram till 2023 beräknas 73.000 personer söka asyl i Sverige enligt Migrationsverket skriver Maria Malmer Stenergard. Migrationsverket räknar med lite drygt 20.000 ansökningar per år. När Maria Malmer Stenergard räknat på hur många som beviljas asyl och anhöriga som kommer till Sverige kommer hon fram till att det motsvarar ett helt Ängelholm fram till 2023. Och det kan ju låta mycket.

Flyktingskam

Men låt oss räkna. 73.000 asylsökande fram till 2023 motsvarar ungefär 7 promille av Sveriges nuvarande befolkning. Inte procent utan promille alltså. 20.000 asylsökande per år motsvarar 2 promille av Sveriges befolkning. Varje år föds det ca 115.000 barn i Sverige. Tillskottet av asylsökande är alltså som att ställa sig och pinka i Rönneå (som slingrar sig genom nämnda Ängelholm). När Maria Malmer Stenergard skriver ”dagens höga invandringsnivå” så ljuger hon helt enkelt. Vi har INTE några höga invandringsnivåer i dag. Siffrorna ligger rekordlågt under genomsnittet för det här århundradet.

Om vi inte klarar av det antalet flyktingar så är det en skam. Antalet flyktingar i världen är just nu rekordhögt. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det i dag ca 80 miljoner flyktingar på flykt från krig, hunger eller förföljelse. De allra flesta finns inne i sina hemländer eller i grannländer. Länder som t.ex. Libanon har tagit emot miljontals flyktingar. Men i Sverige har även Moderaterna valt att bara se flyktingar som ett enda stort problem som får lösas av andra än Sverige. Som Libanon?

Naturligtvis måste Sverige ta sitt ansvar. Men, vi måste ställa krav på andra länder att dom också ska ta sitt ansvar. Länder som partierna i den Brunblå sörjan ser som föredömen har ju egentligen bara smitit undan från sin del av ansvaret. Precis som vi i Sverige har valt att försöka fördela de flyktingar som fått uppehållstillstånd till landets kommuner borde EU ställa som krav att ALLA EU-länder tar sin del av ansvaret. Det får inte gå att smita undan som vissa länder som Ungern, Slovakien för att inte tala om Danmark t.ex. utan att det får konsekvenser. Vägrar dom att ta sitt ansvar ska dom tvingas betala de länder som tar sitt ansvar. Man kan inte surfa på räkmackan och bara ta emot bidrag.

Det antal asylsökande som kommer till Sverige idag är inte alarmerande siffror. De som säger annorlunda ljuger. Kan vi inte klara detta så är det en skam.

Läs:
S är nöjda med dagens höga invandringsnivå. – Maria Malmer Stenergard ljuger i Expressen
150 forskare: Inte värdigt av Sverige. – Sveriges Radio
Morgan Johansson om lägret Moria: ”Grekland har ett eget ansvar”. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Flyktingmottagande

Onämnt virus

Till dagens ämne tänkte jag ta något helt annat än det där viruset som dominerar nyheter och debatt. Men jag kommer alltså inte alls att nämna det idag.

Istället letade jag fram en debattartikel som jag läste för några dagar sedan, närmare bestämt för flera veckor sedan. Så det kan väl vara lämpligt att inte vara så högaktuell för en gångs skull. I tidningen Dagens Samhälle skrev nämligen en Olof Edsinger som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen en debattartikel med rubriken: – Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna.

För de som inte vet vad Dagens Samhälle är så är det en tidning som ges ut en gång i veckan och främst läses av politiker och tjänstemän inom offentlig verksamhet. Den ägs i dag av Bonnier och ingår i samma grupp som Dagens Industri. Men det är ganska nyligen som den köptes från Sveriges Kommuner och Regioner. Jag får den alltså i brevlådan varje vecka som förtroendevald politiker.

Debattartikeln är skriven med anledning av att de barnmorskor som åberopade Samvetsfrihet och vägrade utföra aborter i sitt arbete förlorade i Europadomstolen. Europadomstolen ville inte ens ta upp deras överklagande av besluten i Sverige. Beslut som i princip går ut på att om man tar jobb som barnmorska så måste man utföra de jobb som ingår i arbetet. Man kan inte välja och vraka i de arbetsuppgifter som man vill göra och inte vill göra.

Olof Edsinger tycker dock att vi ska fortsätta att diskutera rätten till Samvetsfrihet. De båda barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen ville ju ha jobb hos Region Jönköping och Region Sörmland som barnmorskor, men deklarerade att dom av Samvetsskäl vägrade utföra aborter. Uppgifter som ingår i arbetet så då vägrades dom anställning. Dom har alltså drivit sitt ärende genom alla tillgängliga instanser med hjälp av advokater bekostade av den internationella antiabortrörelsen. Nu kan dom inte komma längre, det finns inget över Europadomstolen, som alltså vägrar ta upp ärendena.

Som ni förstår så tycker jag det är bra att dom båda förlorat sin kamp för att slippa utföra vissa arbetsuppgifter i sitt yrke. Om jag tar jobb som polis kan jag inte vägra att sätta fast fortkörare för att jag tycker att vi borde ha fri fart på våra vägar. Jobbar jag som socialsekreterare kan jag inte välja och vraka mellan de sökande beroende på om jag tycker att lagen om bistånd är rätt eller fel. Jag har jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan. Jag tyckte det var fel att införa karensdag i sjukförsäkringen, men jag kunde ju inte vägra att dra karensdag från utbetalningar bara för att jag tyckte det var fel. Jobbar jag med något så får jag följa de lagar som gäller – eller byta jobb.

migrationsverketvast

De sista åren innan jag gick i pension arbetade jag på ett av Migrationsverkets Förvar. Där man alltså låser in personer som av olika anledningar ska utvisas eller avvisas från Sverige i avvaktan på att handlingar som biljetter, visum osv kan ordnas så att en utvisning / avvisning kan genomföras. Här fanns allt från kriminella som skulle utvisas efter avtjänat straff till asylsökande som fått avslag eller personer som arbetat svart i Sverige eller på annat sätt saknat arbetstillstånd. Jag träffade personer som jag var tacksam för att dom inte skulle vara kvar i Sverige. Men jag träffade också personer där jag skämdes för hur Sverige behandlade människor.

Svenska lagar kan för många verka vara obegripliga. Låt mig ta exempel på när jag skämdes. Om du vill söka asyl i Sverige så måste du ta dig till Sverige för att söka asyl. Men om du vill söka uppehållstillstånd som anknytning till någon i Sverige så måste du göra detta från ditt hemland. Alltså hade vi på Förvaret flera unga killar från länder i Afrika som hade fru och barn i Sverige. Men dom kunde inte söka uppehållstillstånd för att få bo med sin fru och barn från Sverige. Dom skulle utvisas till sitt hemland så att dom där kunde gå till Svenska ambassaden och söka tillstånd att få återvända till familjen i Sverige. Har man sett 3-4 åriga barn gråtande ta farväl av pappa som ska utvisas till Nigeria då skäms man för att vara Svensk!

I dag har vi exempel på unga killar från Afghanistan som ska utvisas till Afghanistan trots att dom hunnit gifta sig och få barn i Sverige. Men dom ska till Afghanistan, som dom kanske knappt varit i eftersom dom vuxit upp i flyktingläger i Iran. Meningen är att dom alltså ska söka om att få återvända till Sverige på svenska ambassaden. Fast svenska ambassaden i Kabul tar inte emot sådana ansökningar. När dom hamnat i Afghanistan måste dom alltså åka vidare till t.ex. Iran eller Irak för att där söka uppehållstillstånd i Sverige. Det här är inte regler som skapats för att underlätta, det är regler som skapats för att försvåra. Och jag skäms!

Men, jag skulle inte komma på tanken att åberopa någon form av Samvetsfrihet och vägra utföra arbete med just de utvisningsärenden som jag tycker är fel. Jag får välja att göra jobbet utifrån de lagar som gäller. Eller sluta mitt jobb och söka mig därifrån. Jag är glad för att jag inte jobbar kvar utan kunde försvinna från jobbet som pensionär. Mot slutet jobbade jag främst med administration, något som jag var tacksam för.

Men någon Samvetsfrihet skulle jag inte åberopa. Varken för mig på Migrationsverket eller för barnmorskor eller något annat arbete. Arbeta för att ändra lagarna, byt jobb! Men det går inte att välja och vraka vilka arbetsuppgifter man vill utföra.

Läs:
Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna. – Olof Edsinger, Svenska Evangeliska Alliansen

1 kommentar

Under Abort

Social dumpning

Att rika kommuner dumpar fattiga som har ekonomiska problem i fattiga kommuner är ett växande problem som allt mer börjat diskuteras. Detta sedan ett antal fattiga glesbygdskommuner protesterat mot att rika kommuner runt Stockholm skickar personer och familjer som har Försörjningsstöd till andra kommuner för att bli av med dom. I många fattiga glesbygdskommuner finns tomma lägenheter där oseriösa hyresvärdar hyr ut till personer som rika kommuner förser med en enkel biljett till en annan kommun.

Men det är inte bara rika stockholmskommuner som agerar på det här viset. Här i Skåne ser jag om ett exempel på det här agerandet från rika kommuner här. En barnfamilj som kom till Sverige för fyra år sedan har fått uppehållstillstånd i Sverige och placerades av Migrationsverket i Staffanstorp. Staffanstorps kommun är en kommun av samma storlek som Åstorp (där er bloggare bor) och granne med bland annat Malmö. Staffanstorp styrs av Moderaterna med benäget stöd från Sverigedumokraterna.

staffanstorp

Staffanstorp har gjort sig kända för att placera flyktingar som placerats i Staffanstorp av Migrationsverket i gamla husvagnar som ställdes upp på en leråker. Här i Åstorp har Sverigedumokraterna motionerat om att införa ”Staffanstorpsmodellen” här. Inte ens Moderaterna röstade här för att anta den motionen! Men att placera en barnfamilj på det viset var tydligen för mycket även för Staffanstorp. Istället dumpade Staffanstorp familjen i en tillfällig lägenhet i grannkommunen Malmö. När de två år som Staffanstorp är skyldiga att ta ansvar och får bidrag för detta hade gått så tog man sina händer från familjen och dumpade över ansvaret till Malmö, där man alltså själva dumpat familjen.

Sedan använder man alltså Malmö som avskräckande exempel! Ni minns väl reklamfilmen för Staffanstorp där man försökte locka till sig nya innevånare. Fast de nya innevånarna ska alltså vara välbeställda ariska villaägare. Resten kan dumpas i Malmö.

Som sagt, Staffanstorp styrs av Moderaterna men benäget stöd från Sverigedumokraterna.

Läs lite mer:
Hemlös familj bollas mellan två kommuner i Skåne. – SVT

Lämna en kommentar

Under Social dumpning

Åtta tusen

För mindre än en vecka sedan fyllde Bloggen Sven Tycker 22 år. I dag är det dags för blogginlägg nummer 8.000. Detta innebär att Sven Tycker är Sveriges äldsta fortfarande aktiva blogg. Räknar man på antalet år och antalet blogginlägg så ser man att det inte stämmer med exakt dagliga inlägg. Detta beror på att i början, dom första månaderna, skrev jag inte ner mina tankar och tyckerier varje dag. Jag tror till och med att jag vid något tillfälle städade bland tyckerierna och strök sådana som jag inte längre tyckte var relevanta. Men, efter några månader blev det en daglig rutin att skriva ner vad jag tyckte om olika ämnen.

Sven Tycker 8000

Den ursprungliga tanken var egentligen inte att skriva en blogg. Jag tror inte ens att begreppet blogg var uppfunnit då. Jag hade sett om något som kallades ”Dagbok på nätet” och eftersom jag ville lära mig att skapa en Internetsida så började jag i en enkelt texteditor att skriva html-kod enligt anvisningar och tips jag kunde hitta. Egentligen var syftet att lägga ut information om DX-ing och Kortvågslyssning som jag sysslade med. Jag skrev varje månad för Sveriges DX-Förbunds tidning Eter-Aktuellt och tänkte att jag skulle lägga ut den information jag publicerade där och även uppdatera denna allt eftersom jag fick kännedom om vad som hände i etern. Det är också därför som den ursprungliga bloggen finns på den egna domänen SWL.NU. ShortWaveListener! I dag återstår bara bloggen och lite patriotiskt skånskt material här.

Begreppet Blogg verkar också vara på utgående. De som förr kallade sig Bloggare heter nu något så fint som Influencer. När det begreppet dök upp vet jag inte, men helt plötsligt så bara kallade man sig det istället. Jag förknippar i dag begreppet Influencer med en kommersiell blogg där det handlar om att på olika sätt ”få betalt” för att skriva om olika ämnen och få läsarna att köpa tjänster eller produkter. Oftast genom mycket försmädlig reklam som inte sätts ut som reklam. Hur som helst får jag inget betalt för vad jag skriver, utan jag gör det för att jag tycker det är roligt att få tycka till om olika företeelser.

Redan i mitt allra första inlägg framförde jag min oro för invandrarfientligheten. Och detta är ett regelbundet återkommande ämne. En av de personer som deltog i det möte jag nämner i mitt första inlägg är fortfarande politiskt aktiv. Han hann avverka ett antal egna lokala partiskapelser innan han hamnade inom den Sverigedumokratiska famnen där han bland annat varit riksdagsman för SD. Det här är en utveckling av främlingsfientlighet eller rent hat som jag oroas över. En utveckling som skrämmer. Jag har jobbat ihop med svenskar och invandrare från olika håll av världen. Jag har grannar som är svenskar och som är invandrare. Det är ingen skillnad! En del bryter lite i språket. Några har en lite annorlunda humor. Några har andra matvanor. Några har annan hudfärg och andra har annan hårfärg. Men, när det gäller att vara bra eller dålig arbetskamrat, god eller dålig granne osv så är det ingen skillnad. Dessutom har jag, som så många andra ”äkta svenskar” en hel del utländska gener i mig. Min nu 98-åriga mammas släktforskning visar att mina rötter bland annat kommer från Valloner som invandrade från Belgien till Sverige under 1600-talet. Och det finns mycket annat också. Varför vill en del människor så lätt dela upp oss i grupper?

Sven Tycker

Hur som helst så skulle det handla om bloggen Sven Tyckers jubileum. Många tycker nog att bloggens layout är mycket omodern. Det var sådan den blev när man skulle försöka koda ihop en sida med HTML-kod i en texteditor utan några expertkunskaper. Utseendet på orginalbloggen på SWL.NU har inte förändrats så mycket sedan den en gång skapades för 22 år sedan. Av nostalgiska skäl behåller jag utseendet. Här är det inte heller möjligt att skriva kommentarer eller andra moderniteter. Av den anledningen började jag efter en tid att lägga ut texten även genom ett traditionellt bloggverktyg. På WordPress finns den sedan i juni 2007. Alltså mer än halva tiden. På Blogger finns den ända sedan juni 2006. Jag har även använt mig av Aftonbladets bloggsajt, men den har dom lagt ner. Jag tror att jag då flyttade till WordPress. Men jag tror att det var där jag började allra först att kopiera över texten från SWL.NU. Tanken med att lägga ut texten på flera sådana bloggverktyg var från början att jag tänkte ha lite olika ämnen för dom olika. T.ex. politiska frågor på en och lite mer allmänna frågor på en. Så blev det aldrig, utan nu är det bara för er läsare att välja den som är lättast att läsa. Layouten är i stort sett lika gammaldags på alla ställena. Alla sajterna bygger på Rött och Gult, de skånska färgerna!

I love you

När jag nu har avverkat 22 år så kan man börja fundera på hur länge det kan fortsätta. Hur länge överlever begreppet Blogg på Internet? När jag började skriva var jag mitt uppe i mitt yrkesliv. Jag jobbade på Försäkringskassan och hade ett jobb jag trivdes med. Sedan dess har Försäkringskassan utvecklats från en myndighet med en riktigt lokal förankring och inbyggd vilja att först och främst ge medborgarna service. Från detta har det utvecklats till en centraliserad myndighet med uppgift att spara in på skattepengarna. Jag är övertygad om att mycket av den kritik som i dag framförs mot orimliga indragningar och avslag av Försäkringskassan hade inte kunnat ske om myndigheten hade fortsatt att ha en lokal närvaro i kommunerna. Det är helt enkelt mycket lättare att fatta ett negativt beslut och skylla på lagar och förordningar om du inte tvingas möta den du fattar beslut om öga mot öga. Centraliseringen av myndigheter gör det mycket lättare att fatta negativa beslut.

När jag till slut fick nog av Försäkringskassan gjorde jag under några år inhopp som Socialsekreterare och jobbade med Försörjningsstöd. Detta varade några år, men var bara vikariat. De sista åren jobbade jag istället för Migrationsverket. I dag är jag sedan en tid en livsnjutande pensionär som själv bestämmer vad jag ska göra. Förutom när familj, trädgård och olika engagemang ställer krav. Men det blir faktiskt tid över för att varje dag skriva ner dagens tankar och tyckerier på Sven Tycker. Fast ibland undrar jag hur man egentligen hann med att jobba heltid!

Jag hoppas att ni som läser mina tankar, i varje fall ibland, tycker att det är lika spännande och roligt som jag tycker det är att skriva. Har jag tur kanske jag kan få någon att fundera i nya banor också. Då är jag ju en äkta ”Influencer”.

1 kommentar

Under Bloggande

Vad har jag uträttat?

Det händer att jag funderar över vad jag egentligen uträttat i mitt liv. I stort sett hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt två olika myndigheter. Två myndigheter som väl i dag inte står så jättehögt i anseende – tvärtom nästan. Båda har jag lämnat frivilligt. Jag har gjort valet att jag inte vill vara med längre. Sedan jag 1974 hade gjort färdigt min militärtjänst har jag haft sammanlagt 5 olika arbetsgivare. Försäkringskassan som var den första leder med mer än 30 års anställning. Sist var det Migrationsverket med drygt 6 år. Däremellan hann jag med ett par år på Åstorps kommun följt av tre månader på Burlövs kommun och sedan 3 månader hos Kävlinge kommun.

Försäkringskassan

När jag en gång i tiden började jobba på Försäkringskassan var jag faktiskt stolt över detta. Efter några månader i Helsingborg fick jag jobb på lokalkontoret här i Åstorp. För yngre medborgare känns det kanske lite underligt att myndigheten hade service i varje kommun. Men så var det, det fanns minst ett kontor i varje kommun. Ett kontor där man kunde få personlig service med nästan allt. Och jag var stolt över att kunna ge den servicen. Det är många åstorpsföräldrar som jag har haft träffar med för att informera om reglerna och ge tips och svara på frågor om Föräldraförsäkringen. Som resultat är det många fler åstorpare som känner mig än jag känner åstorpare. Bilden visar personalen på Fk i Åstorp en gång i tiden på 90-talet.

För en tid sedan hade jag ett ärende till ett av äldreboendena i Åstorp. När jag skulle gå därifrån kom en gammal dam med sin rollator och frågade mig: – ”Får jag följa med dig hem?” Lite förvånad försökte jag förklara att det kanske inte vore så lämpligt. – ”Det är så tråkigt här. För det är du på Försäkringskassan väl?” Jag tog det som en komplimang trots allt.

När jag började arbeta på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp kom en av mina nya arbetskollegor och berättade att jag hade varit en av de första personer han hade träffat när han kom till Sverige en gång i tiden och besökt Försäkringskassan. Det hade varit en positiv första kontakt med Sverige som han fortfarande kom ihåg. Det märks när jag träffar åstorpare att den goda lokala service som vi kunde ge var uppskattad.

Men, så satte stora centraliseringsrevolutionen igång. Den personliga servicen inom Försäkringskassan är i stort sett avskaffad. Om Försäkringskassan (och andra myndigheter) förr gav service och erbjöd arbetstillfällen runt om i alla Sveriges kommuner har vi nu hamnat i ett läge där det snart inte finns ”statliga” jobb på andra håll än i de allra största städerna. Centralisering och opersonlig ”service” har tagit över. En centralisering som fortfarande pågår. Jag brukar berätta att det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för att det fick vara nog med Försäkringskassan var när jag satt på det centraliserade kontoret i Helsingborg och behandlade ansökningar om Tillfällig Föräldrapenning. Då hade de insända blanketterna skannats av och man öppnade i princip på löpande band upp ärendena på datorn och godkände ett förslag till beslut. Nytt ärende, godkänn, nytt ärende, godkänn. Jättekul och inspirerande! Men helt plötsligt fick jag svaret att jag inte hade behörighet till ärendet. Va? Jag försökte på nytt, samma svar. Försökte igen, samma svar. Då upptäckte jag att det var mitt eget TFP-ärende jag försökte öppna upp. Hade säkerhetssystemet inte sagt ifrån hade jag betalt ut pengar till mig själv som en j-ävla robot! DÅ bestämde jag mig för att det här jobbet var inte för mig. Adjö Försäkringskassan!

Försämringskassan

I dag har Försäkringskassan förvandlats till en ännu mer centraliserad, opersonlig robot. Hårdare regler har gjort att handläggare sitter och ger avslag på ärenden där man ”på den gamla goda tiden” inte hade ens funderat i dom banorna. Men man slipper ju träffa den man säger Nej till och se dom i ögonen. Det har gått utför, och det handlar både om lagar, föreskrifter och en centraliserad opersonlig organisation som glömt att man finns till för ”de försäkrade”, inte för Regering och Riksdag. Försäkringskassan är inte längre tryggheten skrev Aftonbladet i fredags. Så sant, så sant!

De sista dryga sex åren av mitt yrkesliv har jag ägnat åt Migrationsverket. Här i Åstorp finns ett av de Förvar där personer som ska utvisas/avvisas kan hållas inlåsta i avvaktan på att en resa kan ordnas. Men syftet är att den som ska utvisas ska finnas tillgänglig när resan ska ske. Naturligtvis är det så att jag inte personligen håller med om alla beslut som fattas. Så var det inte heller på Försäkringskassan. Det var inte alltid jag tyckte att lagen var rätt, men som tjänsteman får jag hålla mig till lagen och sedan i så fall arbeta för en förändring. Samma sak på Migrationsverkets Förvar. Här träffade jag personer som jag var tacksam för att dom inte skulle stanna i Sverige. Men också personer där jag skämdes för hur Sverige agerar och behandlar människor.

På ett Förvar placeras allt från brottslingar som dömts till utvisning till asylsökande som fått avslag. En stor grupp är personer som rest till Sverige för att försörja sig. Försöka jobba vitt, jobba svart eller rent kriminellt. Den grupp jag skämdes inför främst i början var killar från t.ex. Nigeria eller andra länder i Afrika som hade fru och små barn i Sverige och som sökte uppehållstillstånd som anknytning. Men, svenska regler säger att om man söker som anknytning ska man göra det hemifrån. Alltså tvingas killarna ta farväl av gråtande små barn som inte begriper varför inte pappa får stanna utan ska åka till andra sidan jordklotet och där invänta hela den byråkratiska processen att fastställa att det är ett seriöst förhållande. Vill du söka asyl i Sverige så kan du däremot inte göra detta hemifrån utan måste först ta dig till Sverige.

Migrationsverket

Men, det påpekades hela tiden för oss i personalen att detta var Migrationsverket, inte Kriminalvården. De som fanns på Förvaret ska behandlas som ”boende”, inte som ”kriminella”. Visst kunde det hända att någon hittade på dumheter, som att försöka rymma. Men, det handlade om att vara beredda på detta, inte att förutsätta att dom skulle hitta på dumheter. Men utvecklingen har förändrats. Det har blivit allt mer ”kriminalvårdstänk”. De boende behandlas som presumtiva kriminella. Samtidigt som det blivit fullständigt överbelagt. Vill man skapa konflikter så ska man tvinga människor som inte kan prata med varandra eftersom dom har olika språk, som har olika religion, olika kultur osv att bo i samma lilla rum. Den ena snarkar, den andra fiser och den tredje kan inte sova alls. Samtidigt som någon eller några av dom mår dåligt eftersom dom inte vet vad som ska hända. Har man inte konflikter så skapar man detta. När jag slutade helt efter sommaren ritade man på en utbyggnad i Åstorp samtidigt som det förbereddes för en filial i Ljungbyhed en bit från Åstorp. Men utvecklingen gick åt helt fel håll. Både på grund av överbeläggning, pga de direktiv som kom från ovan som gjorde det hela allt mer likt ett fängelse och det faktum att svensk migrationspolitik har släppt medmänskligheten som ledstjärna för att istället satsa på hårda tag och att ”sända signaler”. Att utvisa unga killar som ofta knappt varit i landet till Afghanistan, det kanske osäkraste landet i världen, är en skam för Sverige! När jag sedan läser dagens ledarartikel i Expressen och läser meningen: – ”Förvaren är misskötta och lätta att lämna, tvångsutvisningarna har minskat kraftigt från redan låga nivåer, utlänningskontrollerna är få och ineffektiva.” Ja då ger jag slutgiltigt upp. Den ledarskribent på Expressen som skrivit dom raderna vet inte vad hen talar om. Hen hänvisar uppenbarligen till Förvaret i Kållered, men hen skriver ”Förvaren” och menar uppenbarligen alla. Hen vet inte vad hen talar om. Men, jag vill inte vara med längre!

Nu njuter jag av en välförtjänt pensionärstillvaro. Kan sitta hemma och kritisera och klaga på bloggen istället! Samtidigt som jag inte längre behöver pussla och improvisera för att ägna mig åt min autistiska son. Tack Kimmy för att du är en så god son. Det är inte många av er som spontant regelbundet får en riktig innerlig kram av en 20-årig son!

Trots allt ångrar jag inte åren på Försäkringskassan och Migrationsverket. Jag har fått träffa ofantligt många trevliga människor. Men, jag är glad att jag lämnat!

Lämna en kommentar

Under Försäkringskassan, Migrationsverket

Vågar ni?

I en debattartikel i Aftonbladet undrar människorättsaktivisten Ahmad Rahimi, grundare av Vakna Sverige, om Heléne Fritzon och Mikael Ribbenvik är villiga att bevisa hur säkert det är i Afghanistan genom att följa med på den flygning med utvisade ungdomar som ska flyga från Förvaret i Märsta till Kabul i Afghanistan i dag. Heléne Fritzon är ju socialdemokratisk migrationsminister med ansvar för just utvisningar till det ”säkra” Afghanistan. Mikael Ribbenvik är generaldirektör för Migrationsverket, som ju hävdar att det är säkert i Afghanistan.

Karta över Afghanistan

De flesta neutrala bedömare anser att Afghanistan är ett av de osäkraste länderna i världen. Med ständiga terrorattentat och mord förutom det krig som pågår. Det är dit vi utvisar ungdomar som i de flesta fall inte har någon familj i Afghanistan. Ungdomar som i många fall i stort sett aldrig varit i Afghanistan eftersom dom vuxit upp som flyktingar i läger i Iran.

Afghanistan har sedan slutet av 70-talet i stort sett befunnit sig i krig hela tiden. Det började med att USA och CIA beväpnade den s.k. mujaheddingerillan för att störta det Moskvastödda militärstyret. Sedan dess har grupper efter grupper krigat och mördat. Det finns alltid någon rik makt med pengar som varit villiga att beväpna de olika grupperna för att stödja de egna ambitionerna. Eller kanske bara för att få avsättning för sina vapen?

Det är en skam att Sverige bryter mot alla internationella regler och konventioner med det enda syftet att sända signaler. Syftet med att utvisa ungdomarna till Afghanistan är nämligen just det – att sända signaler. Det är viktigt att göra klart för andra flyktingar att inte söka sig till Sverige för då riskerar man att skickas till Afghanistan. Att landet tillhör de mest våldsdrabbade i världen har ingen betydelse. Landet anses officiellt vara säkert att utvisa ungdomar till. Att det händer att flygpersonalen som följer med flyget av säkerhetsskäl vägrar lämna flygplanet på Kabuls flygplats har ingen betydelse. Att det händer att den personal i Afghanistan som ska ta emot de utvisade ungdomarna av säkerhetsskäl vägrar åka ut till flygplatsen för att ta emot ungdomarna har ingen betydelse. Afghanistan är ändå säkert!

Det är en skam!

Hur blir det Heléne och Mikael. Varför inte en liten shoppingtur till Kabul. UTAN 15 SÄPO-vakter!

Lämna en kommentar

Under Afghanistan