Etikettarkiv: Miljöpartiet

Budgetspörsmål

» Vem lyckas.

Den stora politiska frågan just nu är kanske hur regeringen S+Mp ska lyckas få igenom sin nya budget för 2022 i Riksdagen. Man ska alltså lyckas ge både Vänsterpartiet och Centerpartiet tillräckligt mycket så att dom kan godkänna denna budget. Detta samtidigt utan att den innehåller delar som retar upp Centerpartiet eller Vänsterpartiet så mycket att dom inte vill godkänna budgeten. Detta ska Magdalena Andersson lyckas få ihop utan att förhandla med Vänsterpartiet. Annie Lööf vill ju alltså ha en budget att godkänna som även Vänsterpartiet godkänner, men detta ska ske utan att man pratar med Vänsterpartiet. Hur hon har tänkt har jag inte riktigt förstått. Jag trodde hon hade insett att Vänsterpartiet har tröttnat på att vara dörrmatta! Hur framtiden ser ut vet vi inte.

Å andra sidan, vad är alternativet? Tror ni att Moderaterna, för att ta ett exempel, får lättare att skrapa ihop en budget som godkänns av Sverigedemokraterna och Liberalerna samtidigt? Jag måste erkänna att om Liberalerna håller det röda strecket som man hävdar att man satt upp gentemot Sverigedemokraterna vid liv så blir det svårt. Jag tvivlar på att Sverigedemokraterna säljer sig billigt.

Det kan alltså bli en spännande voteringsordning för att få ihop en budget som accepteras.

Läs:
Statsvetare: Ett ovanligt dramatiskt läge. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Statsbudget

En ny högtidsstund

» Men först lite gnäll på militären.

Jag har sagt det många gånger tidigare, jag älskar statistik och siffror. Är man sedan politisk intresserad också så är olika väljarundersökningar mumma för själen. Att jag gillar statistik så väldigt beror nog på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds Universitet i ungdomen som jag planerat. Jag var antagen till en treårig utbildning som innehöll en termin Företagsekonomi, två terminer Nationalekonomi och sedan två terminer Statistik. Sista terminen var väl uppsatsskrivning eller något sådant. Tycker ni inte allihop att det låter lockande?

Hur som helst så efter de två första terminerna, alltså mitt i en ettårig kurs i Nationalekonomi tyckte den svenska Försvarsmakten att jag villkorslöst MÅSTE göra min värnplikt. Uppskov för pågående utbildning? Glöm det grabben, här bestämmer Militärmakten! Jag sökte uppskov, och överklagade avslaget på uppskovet. Jag fick mitt Nej på överklagande på en fredag och ryckte sedan in vid S2 i Karlsborg på måndagen. Sedan tillbringade jag ett år på Karlsborgs Fästning. Jag tror uppriktigt sagt inte att varken jag eller de grönklädda gubbarna var särskilt nöjda efteråt. Jag fick höra att jag var ett ”kräk” och en ”idiot” bland annat. Att mucka från lumpen med löftet/hotet att jag skulle krigsplaceras som telefonist med inomhustjänstgöring och sedan några år senare kallas in för repetitionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet säger allt om militär kompetens. Hur som helst kändes det inte lockande att hoppa på mitt i en utbildning efter ett års uppehåll så jag började jobba istället.

Men, det var inte mina aversioner mot militären jag skulle lufta här i dag. Det handlar istället om Kantar Sifos sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som man gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Sammanvägningen för augusti går i varje fall i rätt riktning i stort sett.

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Socialdemokraterna » » 24.9% (-0,6)
Moderaterna » » 21,8% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 20,1 (-0,4)
Vänsterpartiet » » 11,5% (+1,1)
Centerpartiet » » 8,6% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,5)
Miljöpartiet » » 4,4% (+1,0)
Liberalerna » » 2,5% (+0,2)

I korthet två vinnare, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och i övrigt förluster för i stort sett alla de andra. Gör man en jämförelse mellan de Rödgröna (S+V+Mp) och den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) så vinner de Rödgröna med 40,8% – 37,6%. Och då ingår Liberalerna i underlaget och dom skulle ju åkt ut så i Riksdagen hade försprånget blivit större. Man kan också göra en jämförelse mellan de Rödgröna inkl Centern (S+V+C+Mp) och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) och får då ett resultat 49,4% – 49,1% till de Rödgrönas fördel. Även här ingår ju Liberalerna som skulle åkt ut så i Riksdagen hade övertaget varit större.

Vi kan konstatera att medan Miljöpartiet kravlar över 4%-spärren så fortsätter Kristdemokraterna att trilla ner mot samma spärr. Det ska nog mycket till från Ebba Busch för att vända den utvecklingen. I vilken utsträckning KD kan räkna med stödröster från M och SD-väljare återstår att se. Liberalerna är kvar fast förankrade nere i dyn och ligger man så lågt är det tveksamt om M och SD-väljare är villiga att riskera att i värsta fall få sina stödröster på L helt bortkastade.

Fast det är som sagt ett år kvar. Mycket kan hända – i båda riktningar. Vilken betydelse får ett utbyte av Stefan Löfven mot Magdalena Andersson? Hinner den Sverigedumokratiska svansen få igång samma hatkampanj mot Magdalena Andersson som bedrivits mot Stefan Löfven?

Läs:
Stilla i opinionen i augusti – men rörelser under ytan. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

En helig ko

» Med nackdelar – och fördelar.

Jag vet att jag inte är neutral i ämnet. Vilket ämne undrar ni kanske? Jo, bilismen! Jag har nämligen ingen bil, jag har aldrig haft någon bil och har inte heller något körkort. Jag har aldrig haft och är uppvuxen med föräldrar som inte heller hade bil. Min bilkörning inskränker sig till att köra lastbil i det militära. Jag försökte berätta att jag inte hade något körkort, men det sk-t befälen i!

Jag saknar inte bilen heller. I varje fall inte för persontransporter. Jag bor på en ort med relativt goda tågförbindelser. Dom har varit bättre, men blir förhoppningsvis bättre igen vid nästa tidtabellskifte. De gånger jag kan sakna tillgången till en bil så handlar det om transport av skrymmande varor. Antingen vid inköp eller när man ska göra sig av med det hela. Men det är så få gånger detta inträffar att jag har sparat in pengar rejält så att jag kan köpa tjänsten då.

Sluta stressa i bilen

Jag mår bra av att röra på mig. Att gå kortare sträckor eller cykla om det bli lite längre. Och som sagt, utnyttja kollektivtrafiken när det gäller ännu längre sträckor. I dag när klimatet och utsläppen verkligen kommit i blickfånget känns det extra skönt att ligga bra till i den ligan. Och jag mår bättre!

Sedan är jag fullt medveten om att alla kan inte vara lika lyckligt lottade som jag är. Beroende på hur man bor, hur man arbetar osv så finns det naturligtvis stora grupper som har stort behov av en bil. Men stora grupper skulle faktiskt klara sig alldeles utmärkt utan en egen bil. Det förekommer en enorm mängd, vad jag kallar okynneskörning och ren lathetskörning.

Det handlar faktiskt inte bara om alla de utsläpp som bilarna ger upphov till. Det handlar om att hårdgöra (dvs asfaltera) enorma ytor för att få plats med alla bilar. Dom ska ha en parkeringsplats vid bostaden, en vid jobbet och så några vid affärer osv. Det är enorma ytor i våra städer som upplåts till bilismen.

Men, när det uppkommer olika former av begränsningar så tar stora vrålet vid. Bilismen har mäktiga lobbygrupper som mobiliserar när något händer. I dag läste jag en artikel om ilskan som kommit när det framkommer att Miljöpartiet (och Vänsterpartiet) vill se ett stopp för försäljning av bensin- och dieselbilar till 2025. Det är alltså 4 år dit! Men man måste ju ha bensinbilar? Det måste man inte alls! I oljelandet Norge är nu 70% av de bilar som säljs elbilar.

Om ett antal år behöver det inte säljas några bensin- eller dieselbilar alls. Då har elbilar helt tagit över den biltrafik som faktiskt är nödvändig. Det invänds att det är för dyrt, ett det inte finns laddplatser och att kollektivtrafiken inte räcker till. Men se då till att bygga ut kollektivtrafiken! I storstäderna skulle många inte behöva en bil om kollektivtrafiken var bättre och latheten mindre. Om det inte finns laddplatser så kommer Marknaden säkert att ordna detta när efterfrågan ökar. Marknaden löser ju alla problem… Den löser säkert detta problem också.

Sedan har vi ju alla dessa som inte är nöjda om inte deras bil låter rejält. Dom här som är ute och rent nöjeskör för att visa upp hur mycket deras bil kan låta när dom trycker ner gasen. DOM är ett stort problem. Det är ju ingen status om det inte låter om motorn! Ännu värre är denna företeelse när det gäller motorcyklar. Det är verkligen underligt att ljuddämparna på motorcyklar håller så usel kvalitet!?

Så kan det gå när hatten är på

Överhuvudtaget står transportsektorn för en orimligt stor andel av de utsläpp vi gör. Det finns mycket som kan göras. Till en början med att eliminera helt onödiga resor. Och sedan göra de resor som måste göras mer miljövänliga. Skrattretande blir det när man läser att Helsingborgs stad deltar i en miljötävling om mest miljövänliga kommun. För att delta flyger ett 10-tal tjänstemän och politiker till Finland! Man har svårt för att hålla sig för skratt även om man helst vill gråta. Men jag gissar att man i övervägandena lagt in att man ju måste hålla flygplatsen i Ängelholm under armarna. Bland annat Helsingborg gick ju in med mångmiljonbelopp för att rädda flygplatsen.

Men, som sagt. Bilismen har mäktiga lobbygrupper och starkt politiskt stöd. Som exempel kan vi ta den debattartikel som en moderat riksdagsledamot skrev för några dagar sedan för att försöka stoppa investeringar i nya järnvägar. Hade det handlat om miljöintresse så hade Anders Hansson protesterat mot att bygga nya järnvägar OCH motorvägar över kulturbygder, åkermark och skog, som han uttrycker det. Inte bara protesterat mot att bygga järnvägar.

Ett annat exempel är den hopplösa kampen för att bevara den olönsamma, omoderna och hopplöst placerade flygplatsen i Bromma. En flygplats som dessutom inte behövs. Stockholm behöver helt enkelt inte två flygplatser! Stockholm är internationellt sett en småstad. Det finns mängder med mycket större städer som bara har en flygplats. Men vissa kretsar vill fortsätta att ha en liten vansinnigt placerad flygplats mitt inne i bebyggelsen. På mark som kunde använts enormt mer effektivt.

Som sagt, bilism och oljeindustri har mäktiga lobbygrupper. Och bland bilisterna finns stora grupper som är totalt ansvarslösa. Trafikregler som inte följs för att ta ett litet exempel. Verkligheten är att trafiken skördar fler offer än vad skjutningar gör. Men det är skjutningar vi är rädda för. Människor uttalar sig att dom inte vågar gå ut. Men det är ingen som säger att dom är rädda för trafiken och vågar inte ge sig ut och köra. Men, det är faktiskt mycket farligare i trafiken!

Slutligen kostnaderna. Bilister som klagar på dyr bensin osv är dagligt förekommande. Jag såg för en tid sedan en undersökning om kostnader för bilägande i olika länder. Man har då tagit hänsyn till inte bara bensinpriser utan även försäkringar, inköpspriser, andra skatter osv. Och även tagit hänsyn till inkomstnivån i landet. Det visar sig då att Sverige är det femte billigaste landet i världen att ha bil i. Sug på den karamellen nästa gång ni klagar. Det är dags att börja betala för all mark som krävs, alla utsläpp, all övervakning osv. Lägg därtill att priserna i kollektivtrafiken ökar mer än vad bensinpriserna gör. Det är så samhället gör för att locka resenärer till kollektivtrafiken. Neddragningar i trafiken och höjda biljettpriser.

I detta korkade land!

Läs:
MP-kravet: Förbjud nya bensinbilar om fyra år. – Aftonbladet
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/66ox13/splittrat-om-vad-som-kan-radda-klimatet. – Aftonbladet
Nytt elbilsrekord i Norge – förmåner kan minskas. – Sveriges Radio
Vänsterpartiet vill använda kollektivtrafiken som ett rättviseverktyg. – Sydsvenskan
De tar flyget till miljötävlingen – väljer bort tåg. – Helsingborgs Dagblad
Tvinga inte fram ny järnväg över kulturbygder, åkermark och skog. – Sydsvenskan
Företag ställer om – drar ner på flygresor. – Svenska Dagbladet
Gotlandsföretagaren efter Brommautredningen: En stor oro i kroppen. – SVT
Bromma flygplats kan läggas ner 2025. – Sveriges Radio
Norska miljardärerna: Oljan måste skyddas. – Dagens ETC
Norska miljardärerna: Oljan måste skyddas, del 2. – Dagens ETC
Nio av tio tunga fordon körde för fort utanför skolor. – SVT
Sverige – det femte billigaste landet att äga bil i. – Teknikens värld
Bensin blir billigare och kollektivtrafik dyrare i vårt korkade land. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Bilism

Behövs Liberalerna?

» Behövs Kristdemokraterna?

Vi har i Riksdagen tre partier som idag slåss för sin existens efter nästa val. Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Behövs så små partier om dom inte tillför något speciellt till politiken? När blir dom helt enkelt onödiga och försvinner?

Miljöpartiet är ju ett parti som har en speciell miljöpolitisk agenda. Tillför partiet något speciellt inom det miljöpolitiska området? Kanske det! Kan man ge de borgerliga styren i kommuner och regioner som man stödjer en bättre miljöpolitik? Ger man den svenska regeringen en bättre miljöpolitik? Jag vill tro, men känner ibland tveksamhet.

Den Brunblå sörjan

Liberalerna påstår alltså att man är liberala. Vilken liberal politik för Nyamko Sabunis Liberalerna som inte också förs av Moderaterna (och Centern…)? Det som återstår av Liberalernas liberalism är marknadsliberalismen. Det driver Moderaterna nästan bättre! Av socialliberalismen återstår efter Nyamko Sabunis rejäla högergir inte ett skvatt. Följaktligen lämnar de socialliberala krafterna partiet på löpande band. Och ersätts av kändisar! Mauricio Rojas har återvänt efter sin förra sejour i partiet då han inte ens hade hunnit bli medlem. Sedan jobbade han för Moderaterna och hann med en kort sejour i Chiles högerregering. Mycket kort sejour – 90 timmar varade den. Nu ska han alltså tillbaka. Hoppas han betalt medlemsavgiften först denna gången. Senast blev det klart att kändisinfluencern Dominika Peczynski ska ställa upp. Jag tror att opinionssiffrorna på precis över 2% säger allt. Liberalerna behövs inte längre, dom har spelat bort sin funktion.

Kristdemokraterna slutligen. Behöver vi ett Kristdemokratiskt parti som slängt de kristna värderingarna på sophögen för att istället bli ett främlingsfientligt stödparti till ett rasistiskt parti med nazistiska rötter? De interna kritiska rösterna blir allt mer tydliga medan partiledaren själv är invecklad i juridiska konflikter. Kan vi ha ett riksdagsparti som företräds av en person som precis dömts för grovt förtal och har flera rättegångar framför sig? Markkonflikt med en gammal pensionär och skadeståndskrav på uppåt 100.000 kronor? Gamla partiledare ställer sig tveksamma till högergiren och KD-profilen Lars Adaktusson skriver debattartiklar och protesterar. Behövs Kristdemokraterna? Än så länge ligger man över 4%-spärren. Men utvecklingen går åt fel håll (eller ska vi kanske säga rätt håll??)

Läs:
Kändisriksdag räddar inte L. – Helsingborgs Dagblad
Sabuni får liberaler att fly från partiet. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Liberalerna

Det går upp och det går ner

» Väljaropinionen.

Så är det dags för nästa väljarundersökning att frossa i. Denna gången är det Novus undersökning som görs för SVT som jag frossar i. Undersökningen har en stor vinnare, Socialdemokraterna med +2,1 procentenheter upp. Sedan finns det två stora förlorare, som är Vänsterpartiet (-2,1) och Sverigedemokraterna (-2,0). Vi kan alltså konstatera ett stort flöde från V till S. Novus siffra för Vänsterpartiet i augusti var extremt hög. Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning:

Säg Nej till Sverigedemokratgerna

Socialdemokraterna » » 25,9% (+2,1)
Moderaterna » » 22,0% (+1,0)
Sverigedemokraterna » » 19,6% (-2,0)
Vänsterpartiet » » 11,2% (-2,1)
Centerpartiet » » 8,9% (±0)
Kristdemokraterna » » 4,5% (±0)
Miljöpartiet » » 4,4% (+0,6)
Liberalerna » » 2,1% (-0,1)

Socialdemokraterna har plockat tillbaka en del förlorade röster till Vänsterpartiet. Det ska påpekas att undersökningen till största delen gjordes innan Stefan Löfven hade meddelat sin avgång. S ökar marginalen till M och SD. Samtidigt har alltså Vänsterpartiet alltså förlorat en del av de ganska stora röstplocken från Socialdemokraterna. Vi ska ha i åtanke att Novus siffror förra månaden för V var extremt höga. Miljöpartiet kravlar sig över 4%-spärren och nosar nu verkligen KD i hasorna. MP och KD är i princip lika stora. Totalt ökar de tre Rödgröna partierna sitt stöd. Totalt får de fyra partierna i det block som accepterat Stefan Löfven som statsminister 50,4%.

Centerpartiet står helt stilla. Om det ger Annie Lööf oro eller inte vet jag inte. Men när det gäller S+Mp regeringens budgetarbete är det alltså viktigt att påpeka att Vänsterpartiet är klart större än Centerpartiet. Annie Lööfs stora ord är något hon får vara försiktig med.

På högerflanken kan vi notera att medan Moderaterna har en uppgång så har Sverigedemokraterna en dubbelt så stor nedgång. SD trillar samtidigt ner under 20%-strecket. I förra månadens undersökning var SD större än M men nu är marginalen rejäl till M:s fördel. För de två små stödpartierna Kristdemokraterna och Liberalerna blir läget kritiskt. Kristdemokraterna lyckas hålla näsan över 4%-spärren men om den interna kritiken fortsätter så finns det nog ett hot mot partiets framtid. Fast ännu värre är läget för Liberalerna. Man är fast förankrade riktigt långt ner i dyn. Det är nog kört för Liberalerna. Man får återkomma under nästa mandatperiod som nytt parti med ny ledare och nytt namn och hoppas på det bättre. Kan man föreslå Folkpartiet?

Totalt får de fyra partierna i pro-SD blocket 48,2% men sedan åker alltså Liberalerna ut så totalt 46,1% kan man räkna in. För tillfället ser det inte så bra ut för Jimmie Åkesson och hans vänner.

Läs:
SVT/Novus: Vänsterpartiet tappar stöd. – SVT
Mätning: Vänsterpartiets uppgång bruten. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Nooshi Dadgostar som raket

» Det går uppåt.

En ny högtidsstund för en siffernisse som er väldigt populära och tillmötesgående bloggare. Den här gången är det Svenska Dagbladet som idag publicerat sin väljarundersökning från Sifo för augusti månad. En undersökning som i stort sett förstärker ytterligare den trend som gällt en tid.

Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet (+2,3) och Miljöpartiet (+0,7) medan den stora förloraren är Socialdemokraterna (-1,7) följt av Centern (-0,7) och Moderaterna (-0,6). Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning. Förändringarna är gjorda i jämförelse med undersökningen i juni eftersom det inte gjordes någon undersökning i juli.

Stefan Löfven har anledning att fundera

Socialdemokraterna » » 24,1% (-1,7)
Moderaterna » » 21,8% (-0,6)
Sverigedemokraterna » » 20,5% (+0,3)
Vänsterpartiet » » 11,9% (+2,3)
Centerpartiet » » 8,6% (-1,3)
Kristdemokraterna » » 4,9% (-0,2)
Miljöpartiet » » 4,2% (+0,7)
Liberalerna » » 2,7% (+0,4)

Det här är nog inte siffror som glädjer representanterna för den Brunblå sörja som hoppas ta över makten efter valet. Jag har sagt flera gånger tidigare att det är mycket troligt att valet med största sannolikhet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen. I den här undersökningen har Miljöpartiet kravlat sig över 4%-spärren medan Liberalerna trots en liten uppgång är fast förankrade långt ner i dyn. Dessutom fortsätter Kristdemokraterna att falla ner och närma sig 4%-spärren. Denna utveckling i en undersökning till och Miljöpartiet skulle t.ex. ha passerat Kristdemokraterna i storlek.

Svenska Dagbladet har räknat på mandatfördelningen i Riksdagen baserat på undersökningens siffror. Så låt oss titta på deras båda jämförelser.

177 – 172 är de fyra Rödgröna partierna (S + V + C + Mp) i team Stefan Löfvens ledning över den Brunblå sörjan (M + Sd + Kd) i team Ulf Kristersson.

146 – 128 är de tre Rödgröna partiernas (S + V + Mp) ledning över den gamla Högeralliansen (M + C + Kd).

De fyras gäng i den Brunblå sörjan

Det vill sig inte riktigt för Uffe, Ebba och Nyamko. Trots löften om att inte beblanda sig med Sverigedemokraterna har man valt att i Makthungern göra detta. Men, uppriktigt sagt, verkar det inte vara en framkomlig väg. Det där lyftet som man hoppas på verkar inte riktigt infinna sig. Egentligen händer det ju inte så mycket i opinionen.

Något riktigt lyft för Sverigedemokraterna infinner sig inte. Detta trots en våldsam svartmålning av läget i Sverige och en ofta riktigt vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. Om jag ska vara uppriktig så tror jag faktiskt att SD har nått något av en maxnivå omkring 20%. Det finns inte så många fler som kan tänka sig att välja SD. När man gjort undersökningar och där väljarna fått berätta vilket parti dom tycker sämst om så ligger SD på siffror kring 70-80%. M och KD väljare tycker alltså också att SD är det sämsta partiet. Många är villiga att söka stöd hos SD för att uppnå sina Maktambitioner. Men steget är långt till att verkligen stödja SD. Jag har sagt det länge, men jag tror att SD har nått sin maxnivå någonstans kring 20%.

Moderaternas och Kristdemokraternas löftesbrott att till slut i Makthungern släppa in Sverigedemokraterna i värmen gör många av partiets väljare tveksamma. Det är därför vi inte heller kan se något lyft i opinionen för dessa partier. Trots en våldsam svartmålning även från dessa av läget i Sverige så infinner det sig inget lyft – tvärtom. Låt mig därför citera Ulf Kristersson och Ebba Busch för bara några år sedan:

Ebba Busch 2018: – ”Inte realistisk att mitt parti samarbetar med Jimmie Åkessons ens på 20 års sikt.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Något annat än en alliansregering kan inte komma på tal – om inte himlen ramlar ner.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”

Men, som sagt tidigare. Ingen är sämre än att man kan ändra sig för att få Makt.

Vad Liberalerna tycker är det väl inte så många som bryr sig om. Nyamko Sabunis val att plocka in Mauricio Rojas visar på desperationen inom Liberalerna. Samtidigt formerar sig de kritiska liberalerna för att protestera mot Nyamko Sabunis tvära kast höger om.

På den andra planhalvan kan vi se att Centerpartiet tappar. Det skulle vara intressant att veta vart dessa väljare har gått. Lyftet för Miljöpartiet förklarar inte allt. Men kan kanske förklara en del. Den marknadsfundamentalism som Annie Lööf omfamnar delas inte av alla centerpartistiska gräsrötter. Miljöpartiets lyft kan också förklaras av att de flesta kanske nu blivit övertygade om att Miljöpartiets klimatvarningar inte var skrämselpropagande utan verkligheten.

Att det varit ett stort flöde från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet krävs det nog ingen expert för att förstå. Vill Stefan Löfven få stopp på det flödet så gäller det nog att lägga fram Socialdemokratiska förslag. Att försöka bedriva Socialdemokratisk politik. Skulle man sedan inte få igenom den i Riksdagen därför att den Brunblå sörjan enar sig med ett marknadsfundamentalistiskt Centern och stoppar förslagen så är det bara för Stefan Löfven att gå till val på frågorna och berätta att det är det här han vill genomföra. Vill ni väljare att vi ska kunna genomföra detta så får ni rösta på oss och inte på högerpartier som vill gynna andra än arbetare, sjuka, pensionärer och andra svagare grupper.

Läs:
SvD/Sifo: V rusar – kan bli större än S. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Spännande vändningar

» Rekordsiffror för Vänsterpartiet.

SVT har precis presenterat sin senaste väljarundersökning, som utförs av Novus. Denna innehåller en hel del spännande vändningar. Inte bara de enskilda partiernas förändringar utan också förhållandet mellan partierna och grupperingarna. Det är fortsatt ganska jämnt mellan de block vi kan urskilja. Dvs ett Rödgrönt block (anti-SD…) som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet och sedan ett Brunblått block (pro-SD…) bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Om det inte sker radikala förändringar i väljaropinionen fram till valet så kommer nästa regeringsbildning att avgöras av vilka partier som klarar 4%-spärren och vilka partier som åker ur Riksdagen. Så här ser siffrorna ut för juli med förändringen sedan juni inom parentes. Partierna är satta i storleksordning.

Socialdemokraterna » » 23,8% (-1,7) 
Sverigedemokraterna » » 21,6% (+0,2) 
Moderaterna » » 21,0% (-0,8) 
Vänsterpartiet » » 13,3% (+2,1) 
Centerpartiet » » 8,9% (+1,0) 
Kristdemokraterna » » 4,5% (-0,5) 
Miljöpartiet » » 3,8% (+0,3) 
Liberalerna » » 2,2% (-0,3)

Totalt har det Rödgröna blocket ökat med 1,7 procentenheter. Socialdemokraterna tappar, men de andra tre partierna i gruppen ökar alla. Allra mest signifikant är Vänsterpartiets kraftiga ökning men även Centerpartiet har en tydlig ökning. Miljöpartiet ökar lite smått och med en till ökning av den storleken är man över 4%-spärren. Totalt samlar dessa fyra partier 49,8% men om Mp åker ut blir siffran 46,0%.

Inom den Brunblå sörjan kan vi notera att det sammanlagda tappet är 1,4 procentenheter. Sverigedemokraterna har en marginell ökning men de andra partierna tappar. Värt att fundera över är att Sverigedemokraterna nu passerat Moderaterna i storlek. Hur Ulf Kristersson ska hantera en regeringsförhandling med ett SD som är större än M ska faktiskt bli spännande att fundera över. Kristdemokraterna fortsätter att närma sig 4%-spärren. Ett till lika stort fall i opinionen och KD ligger och balanserar på strecket. Liberalerna fortsätter sin vandring mot undergång. Det ska bli spännande att följa om det blir uppror i både Kristdemokraterna och Liberalerna. Totalt ligger den Brunblå sörjan efter med sina 49,3% men om siffrorna håller sig och både Liberalerna och Miljöpartiet åker ut så leder man trots detta med 47,1% över de Rödgröna. Åker KD också ut…

Det går bra för Nooshi Dadgostar

Socialdemokraterna har all anledning att känna en stark oro över partiets läge. Visserligen är man överlägset (nåja…) störst i det Rödgröna blocket. Men om man ska kunna skapa ett fungerande regeringsunderlag så måste man få Centern och Vänsterpartiet att prata med varandra och vara villiga till kompromisser. För kompromisser är vad en demokrati handlar om. Det är farligt att ställa för ultimativa krav. Väljarna måste acceptera att inget parti kan ensamt bestämma. Kompromisser är en effekt av en fungerande demokrati. Annars är det diktatur. Sedan får väljarna i efterhand avgöra om man tycker att de kompromisser som görs är acceptabla.

Sverigedemokraterna har en mycket marginell ökning. Men eftersom Moderaterna tappar ännu mer så är nu Sverigedemokraterna största oppositionsparti. Om detta underlättar en förhandling efter valet med övriga partier i den Brunblå sörjan tvistar de lärda. Låt oss tänka tanken att både KD och L åker ut och sedan ska M och SD förhandla med ett SD som är störst? Kan ni tänka hur den förhandlingen skulle gå till? Men SD har haft en stor framgång. Man har fått M och KD att helt köpa den sverigedemokratiska främlingsfientliga retoriken. Det jag vill kalla rasismen. Liberalerna har väl än så länge inte helt köpt den retoriken. Men å andra sidan är det väl inte så många som bryr sig om vad Liberalerna tycker längre.

Men det går inte så bra egentligen för den Brunblå sörjan

Moderaterna. Egentligen är dagens Novusundersökning en mardröm för Ulf Kristersson. Även om siffrorna tyder på att den Brunblå sörjan kan få en majoritet i Riksdagen så riskerar Ulf Kristersson att hamna i en mardrömssituation efter valet. Liberalerna åker med största sannolikhet ut. Närmaste allierade Kristdemokraterna närmar sig en situation där även dom riskerar att åka ur Riksdagen. Hur han då ska förhandla ihop en regering och budget med ett Sverigedemokraterna som är större än M är nog ingen önskesituation för Ulf Kristersson.

Vänsterpartiet har undersökningens största förändring – uppåt. V håller på att sätta sig i en drömsituation. Vänsterpartiet är nu så stort att Socialdemokraterna inte kan köra över partiet hur mycket än Annie Lööf kräver detta. Dörrmattan är avskaffad, så är det bara. V är idag överlägset större än de tre småpartierna (Kd, Mp och L) är tillsammans. V är större än C och Mp är tillsammans. Nooshi Dadgostar har nästan hamnat i en drömsituation.

Centerpartiet ökar visserligen men Vänsterpartiet drar ifrån. Det är dags för Annie Lööf att acceptera att Vänsterpartiet finns och göra klart att man är villiga till att förhandla och kompromissa. Annars får man byta sida och förhandla med Sverigedemokraterna…

Kristdemokraterna är i kris. Marginalen ner till 4%-spärren är inte stor. I princip ligger den inom felmarginalen. Dessutom börjar det blossa upp en intern kritik av Ebba Buschs högervridning av partiet och att hennes privata affärer påverkar partiet negativt. När de båda tidigare partiledarna (Alf Svensson och Göran Hägglund) ställer sig frågande till partiets ändrade inriktning tyder detta på att något är på gång. Skulle denna interna kritik blossa upp ordentligt så är Kristdemokraterna riktigt illa ute.

Miljöpartiet är vana vid att balansera på gränsen. Just nu har man legat under en tid, men marginalen är inom felmarginalen. Det ska inte vara omöjligt för Mp att ta sig upp över strecket. Men, det finns inga garantier för detta. Det krävs nog en rejäl kraftsamling.

Liberalerna däremot ligger så långt under isen att jag inte tror att ens en rejäl kraftsamling räcker till. Nyamko Sabunis helomvändning blev inte det som räddade L, det blev snarare det som positionerade L ännu längre ner i kvicksanden. Kan vi vänta oss uppror inom Liberalerna? Inte omöjligt! Men uppriktigt sagt tror jag inte det hjälper. Det blir bara för mycket vinglande så ingen litar på Liberalerna längre. Det är nog Good Bye som gäller i nästa val.

Värt att fundera över är att de fyra borgerliga partier som utgjorde den numera havererade Högeralliansen nu bara har stöd av 36,6% av väljarna. De tre traditionella Rödgröna partierna ligger på 40,9%.

Läs:
Novus: Kraftigt ökat väljarstöd för Vänsterpartiet. – SVT Novus

1 kommentar

Under Vänsterpartiet

Stefan returns

» Uffe gråter och Jimmie…

Det gick ungefär som väntat vid Riksdagens omröstning om Stefan Löfven som fortsatt statsminister. 116 röstade Ja, 60 avstod från att rösta och 173 röstade Nej. Inom den Brunblå sörjan hyste man väl fortfarande en viss förhoppning om att de 174 Nej-röstarna från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skulle få följe av någon protesterande eller bara felröstande ledamot från andra sidan så att man kom upp i de erforderliga 175 Nej-rösterna för att stoppa Stefan Löfven.

Stefan Löfven får fortsätta grubbla

Nu blev det inte så utan istället tvärtom. En Liberal ledamot hade lite anständighet kvar och markerade att hon vill inte ge Jimmie Åkesson nyckeln till Rosenbad. Nina Lundström ska ha all heder för sin moral. Stefan Löfven kan återvända som statsminister! Nu återstår det svåra? Nu ska alltså Stefan Löfven jämka ihop Vänsterpartiet och Centern. Han ska jämka ihop Centerpartiet och Miljöpartiet. Han ska få alla fyra partier att prata med varandra. Lycka till Stefan!

Jag vill poängtera att jag tror inte att det är svårare att jämka ihop Annie Lööf och Nooshi Dadgostar än vad det skulle varit att jämka ihop Jimmie Åkesson och Nyamko Sabuni. Skillnaden är att medan C och V är ungefär lika stora är SD mer än tre gånger större än L. C och V får faktiskt vara så vänliga att visa anständighet och att prata med varandra och kompromissa medan SD ju bara kör över L med ångvält

För övrigt läser jag att statsvetaren Olof Petersson i en debattartikel i Svenska Dagbladet argumenterar för att man ska ändra systemet med att rösta om statsministern. Om jag förstår det rätt så tycker Olof Petersson att det är talmannen som helt enkelt ska utse statsministern. Naturligtvis baserat på valresultatet. Att man inte valde det systemet när det nuvarande systemet infördes för nästan 50 år sedan beror på att de borgerliga partierna då inte litade på att talmannen skulle vara opartisk. Just då var det en talman som var socialdemokrat. Jag tycker uppriktigt sagt att det nuvarande systemet är bra. Det tar hänsyn till demokratin. Tycker en majoritet i Riksdagen att en statsministerkandidat inte ska vara statsminister så blir det inte så heller. Tycker inte en majoritet att det är fel val så blir han statsminister. Simpelt, enkelt och demokratiskt.

Att det blir krångligt ibland beror ju på att det är många partier och att inget block har majoritet. Och DET problemet löser man ju inte med att avskaffa en omröstning i Riksdagen.

Läs:
Stefan Löfven röstas fram till statsminister – liberal gick emot sitt parti. – Aftonbladet
Liberalen Nina Lundström röstade gult – trotsade partiet. – Aftonbladet
Rösta om statsministern kan ifrågasättas. – Olof Petersson i Svenska Dagbladet debatt

1 kommentar

Under Stefan Löfven

I morgon vet vi mer

» Kanske…

Imorgon ska Stefan Löfven lämna besked. Vill han utlysa Extraval i ett försök att skapa bättre förutsättningar för att sedan skapa en handlingskraftig regering. Eller vill han att talmannen försöker föreslå en ny statsminister som sedan får en chans att skapa en fungerande regering.

Väljer Stefan Löfven att utlysa Extraval så skapar han problem för flera partier. Överlever Liberalerna ett Extraval? Sannolikheten för detta är inte allt för stor om jag ska vara ärlig. Nyamko Sabuni och gänget kring henne hoppas att stödröster från de nya vännerna inom den Brunblå sörjan ska rädda Liberalerna kvar i Riksdagen. Frågan är hur intresserade KD-sympatisörer är av att stödrösta på Liberalerna samtidigt som Kristdemokraterna själva inte ligger allt för långt över 4%-spärren. Är SD:s sympatisörer villiga att stödrösta på Liberalerna? SD har ju utnämnt liberalismen till partiets huvudfiende. Tveksamt! Återstår M-sympatisörer. Visst kan det finns M-sympatisörer som vill rädda kvar Liberalerna och samtidigt se till att det finns lite anständighet kvar inom den Brunblå sörjan som faktiskt inte är villiga att sälja ut allt till Sverigedemokraterna. Fast jag tror faktiskt att man kommer att vara rädda för att genom sin stödröst helt kasta bort sin röst om Liberalerna ändå åker ut. Kanske finns det också L-sympatisörer som är rädda för att kasta bort sina röster genom att rösta på Liberalerna och därför väljer Centern eller Moderaterna istället. Slutsats? Liberalerna åker ut! Sedan är Liberalernas partikassa tömd och man får svårt för att återvända vid ordinarie val ett år senare i september 2022.

Även Miljöpartiet hänger ju på gärsgårn. Men hotet mot MP är mindre. Jag tror faktiskt att partiet kan mobilisera och kanske få stödröster från andra partier för att klara sig.

Ett Extraval kommer också att tömma partiernas valkassor. De som har minst att frukta är Socialdemokraterna och Centern som har ganska rejäla partikassor.

Frågan är sedan om ett Extraval skulle skapa förutsättningar för en mer handlingskraftig regering. Jag tvivlar! Även om jag gissar att MP klarar sig medan L åker ut så är marginalerna inte så stora.

Den nya Brunblå sörjan

Det andra alternativet är ju att be talmannen att sondera förutsättningar för en ny statsminister. I lite av ett panikutspel försökte tydligen Ulf Kristersson i dagarna locka över Annie Lööf till Högerblocket med lite godis till Centern. Om han förankrat det hela hos Jimmie Åkesson framgår inte. Men det måste han ju! Annie Lööf var snabb med att nobba Ulf Kristerssons invit. Att göra sig beroende av Sverigedemokraterna är uteslutet. Om det faktum att Moderaterna och Kristdemokraterna, för att få makten, har närmat sig SD:s rasism är ett faktum så har Centern inte några antydningar i den riktningen. Även Liberalerna har ju i ökad utsträckning anpassat sig till rasismen inom SD, men motståndet inom L är fortfarande stort. Ulf Kristersson lär nog inte lyckas nu heller med att få sin dröm uppfylld. Det är dags för Ulf Kristersson att inse att Moderaterna, även med stöd av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, faktiskt har en majoritet emot sig. Detta gäller även om Liberalerna ansluter sig till den Brunblå sörjan.

Talmannens alternativ är nog att låta Stefan Löfven försöka på nytt. Men för att det ska lyckas måste faktiskt Stefan Löfven förmå Annie Lööf att acceptera att även Vänsterpartiet ingår i detta underlag. Att skapa en ny regering som bygger på förväntningen att Vänsterpartiet ska rösta för men fortfarande förnedras genom att man skriver in i en ny överenskommelse även denna gång att Vänsterpartiet ska lämnas utanför inflytande är dömt att misslyckas. Om inga avhopp görs inom partierna skulle Stefan Löfven bli godkänd som statsminister även om Vänsterpartiet inte röstar för utan bara avstår. Men, man ska ha igenom en budget också och om man vill det så får man vara så snälla att prata med Vänsterpartiet. Annars är det kört!

Det är faktiskt inget unikt med samarbete mellan S och C. Det har skett förr och det sker i många kommuner idag. Båda partierna har sitt ursprung i olika folkrörelser och står inom många områden nära varandra. Det stora problemet är den marknadsliberalism med ursprung inom den s.k. Stureplanscentern som frodas inom Centerpartiet. Men det är för Centerpartiet att bestämma sig för vilka som är värst? Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna? Ett val som inte kan vara så svårt för ett anständigt parti.

Min gissning är alltså att vi får se en ny talmansrunda. Där kanske Ulf Kristersson får första försöket för att markera att Stefan Löfven faktiskt röstats bort. Men lyckas han undvika att inte få en majoritet till att inte rösta för honom? Om han nu lyckas att ens få ihop något som både accepteras av Sverigedemokraterna och Liberalerna. Jag tycker det ska bli spännande att se hur mycket Nyamko Sabuni och Liberalerna är villiga att sälja ut för att slippa ett Extraval? Fast jag gissar väl fel igen så vi får ställa in oss på Extraval! Och jag får ett dilemma. Ska jag ställa upp som valförrättare igen? Gänget med Mona och Mona har deklarerat att det var sista gången 2018. Så det blir ju inte det samma sak om man ska lära upp nya.

Skulle talmannen misslyckas blir det Extraval ändå!

Läs:
M skickar invit till C – får nobben direkt. – Svenska Dagbladet
Utanför boxen. – Per T Ohlsson i Helsingborgs Dagblad
Hatet mot socialdemokratin driver politiken. – Björn Wiman i Dagens Nyheter
Sabuni: Inga gränser i förväg för SD-samarbete. – Svenska Dagbladet
Dramat inför måndag – tre låsningar som avgör krisen. – Svenska Dagbladet
Regeringen har fallit – nu bantar vi staten. – MUF Expressen debatt

1 kommentar

Under Extraval

Förlorarna

» Klimatförnekarna förlorade.

Det är värt att notera att dom är borta

I klimatdebatten kan vi konstatera att de verkliga klimatförnekarna har gått under jorden. Dom där som förnekade att människans påverkan på klimatet var skadlig och som inte trodde på att om inget görs så kommer vi att få stora problem i framtiden. Här i Sverige var dessa klimatförnekare främst aktiva och häckade i Sverigedemokraterna. Men även inom Moderaterna och Kristdemokraterna fanns det en hel del med skygglapparna framme. Med tiden har dessa totalförnekare insett verkligheten och bytt åsikt eller gått under jorden. Dom finns knappt kvar. Man får leta ganska intensivt för att hitta dom numera i debatten.

Vi har alltså kommit så långt nu att i stort sett alla är eniga om att vi måste göra något. Nu handlar istället diskussionen om VAD som är lämpligast att göra och hur mycket var och en medborgare faktiskt måste göra eller avstå från att göra.

Världens stora ledare träffas och har alla insett allvaret. Dom gör det ena löftet efter det andra. En dag kanske man till och med uppfyller sina löften. Svensken har insett allvaret och kräver av samhället att vidta åtgärder, innan dom flyger till Thailand för två veckor med sol och krogrundor.

Man kan uttrycka det som att Miljöpartiet vann men förlorade ändå.

Klimatförnekarna har förvandlats till Kärnkraftskramare och Plastpåseälskare.

Läs:
En mörk bild för klimatet – varnas för extrem hetta och torka. – SVT

1 kommentar

Under Klimatkrisen