Etikettarkiv: Miljöpartiet

Är det kört för vissa?

» Men för vilka?

Vad säger ni? Är det inte dags för en väljarundersökning igen? Det har ju gått ganska lång tid nu sedan sist. Det är ju nästan en månad sedan. Har ni klarat er så länge? Det är SCB som har presenterat sin stora undersökning som görs två gånger om året. Man försöker få svar från drygt 9.000 statistiskt utvalda svenskar. Av dessa får man svar från ungefär hälften. Resultatet blev det som följer. Med förändringen sedan förra undersökningen i maj inom parentes. Det ska påpekas att man inte helt fått med kalabaliken med statsministerval och budgetbeslut.

Socialdemokraterna » » 29,1% (+0,9)
Moderaterna » » 22,7% (+0,3)
Sverigedemokraterna » » 18,6% (-0,3)
Vänsterpartiet » » 9,2% (+0,3)
Centerpartiet » » 8,4% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 4,6% (+0,1)
Miljöpartiet » » 3,9% (+0,1)
Liberalerna » » 2,5% (±0)

Dvs egentligen inte så stora förändringar på ett halvt år. Möjligtvis då Centerns minskning och Socialdemokraternas uppgång. Men, det kan väl vara kul att fundera lite ändå. Vi kan till exempel notera att den Brunblå sörjan (M, Sd, Kd och L) samlar sammanlagt 48,4% och Liberalerna har då långt kvar för att få näsan över vattenytan. Samtidigt som Kristdemokraterna i varje fall håller sig över vattenytan.

Om vi nu kan kalla det för ett Rödgrönt block (S, V, C och Mp), samlar sammanlagt 50,6% och där Miljöpartiet håller sig precis under vattenytan. Marginalen är inom felmarginalen. Centerpartiet är alltså den stora förloraren om man jämför med siffrorna för ett halvår sedan och Socialdemokraterna är den stora vinnaren.

Socialdemokraterna är alltså undersökningens stora vinnare. Hur kalabaliken med val av statsminister två gånger och förlorad budgetomröstning kan ha påverkat dessa siffror om det hade kommit med vet vi inte. Det är svårt att bedöma hur de som eventuellt röstar S reagerar på kalabaliken. Partiet ligger på plus även sedan valet 2018.

Moderaterna tappar i varje fall inte. Men uppgången är alltså inom felmarginalen. Moderatväljare verkar alltså än så länge inte ha något emot Ulf Kristerssons löftesbrott. Allt för Makten förlåter allt. Vi kan dock konstatera att avståndet upp till Socialdemokraterna växer, men så gör också avståndet ner till SD. Moderaterna är den största vinnaren sedan valet 2018.

Sverigedemokraterna har än så länge i varje fall inte haft något positivt utfall på ökat inflytande över den Brunblå sörjans politik. Men SD ligger fortfarande över valresultatet i förra valet. Marginalen upp till Moderaterna i kampen om att bli största oppositionsparti växer däremot. Skillnaden har växt ännu mer jämfört med förra valet. Jimmie Åkessons dröm om att bli största parti, eller i varje fall största oppositionsparti blir allt mer avlägsen.

Vänsterpartiet behåller sin goda ställning även efter förhandlingarna med Socialdemokraterna. Nooshi Dadgostar har en rejäl ökning sedan valet och behåller denna. Kanske till och med en liten ytterligare ökning sedan halvåret tillbaka. Det är ett läge som bör ge en god förhandlingsposition inför de månader som återstår fram till valet 2022.

Centerpartiet är undersökningens stora förlorare. Man är nu mer eller mindre tillbaka på valresultatet från 2018. Vad tappet nu beror på är svårt att bedöma. Tycker Centerväljarna att C ska börja acceptera SD? Eller är det tvärtom så att C-väljarna tycker att Annie Lööf inte ska vara så kategoriskt negativ gentemot Vänsterpartiet? Att förhandla en budget med S+Mp som Annie Lööf gjorde och sedan inte acceptera den när det kommer till kritan för att S förhandlat med Vänsterpartiet i helt andra frågor kanske inte är den rätta vägen?

Kristdemokraterna håller sig på behörigt avstånd från 4%-spärren. Men den ligger fortfarande oroväckande nära. Kristdemokraterna är, efter Liberalerna, den stora förloraren sedan valet 2018. Vilken effekt har Ebba Buschs budgetförhandlingar med SD på stödet bland kristdemokrater? Mitt intryck är att stora grupper av traditionella KD-väljare är mycket obekväma med att Ebba Busch har visat öppna famnen till Jimmie Åkesson. Debatten är dock tystare än inom Liberalerna.

Miljöpartiet ligger precis under 4%-spärren och den intressanta frågan är om avhoppet från regeringssamarbetet med Socialdemokraterna är det som får opinionen att hoppa över spärren, eller om det är det som får marginalen upp till spärren att öka så att det är kört till nästa val 2022? Jag vågar faktiskt inte spekulera.

Liberalerna då slutligen. Det gamla Folkpartiet är den stora förloraren sedan valet 2018. Partiet är mer än halverat sedan valet och man ligger nu stadigt förankrat under 4%-spärren. Marginalen upp till spärren är nog för stor för att partiet ska överleva nästa val. Det finns ju ingen uppåtgående trend heller. Partiets agerande är ju inte heller ämnat att locka till stöd. Mittenväljare som säger Nej tack till att släppa in SD i värmen väljer nog Centern istället. Och det finns nog inte tillräckligt många liberala väljare som vill ta i ett så antiliberalt parti som SD med tång. Tyvärr Nyamko Sabuni, men det är nog ajöss med Liberalerna efter valet 2022.

Visst kändes det härligt med en väljarundersökning?

Läs:
Ny PSU: Stiltje i opinionen ett knappt år före valet. – SCB
SCB: Både MP och L ute ur riksdagen om det vore val idag. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Magdalena sätter rekord

» Uffe och Jimmie drömmer.

Igår hann jag inte få med Miljöpartiets avhopp från regeringen. Lite förvånad blev jag faktiskt över Miljöpartiets beslut att lämna regeringen. Argumentet är att man ju tvingas administrera en budget som satts samman av klimatförnekare och liknande löst folk och som innebär klara försämringar på miljöområdet. Jag har viss förståelse för MP:s beslut, men undrar på vilket sätt det ska göra saken bättre?

Fast så är det kanske, dvs att det blir bättre. Jag tror att det blir lättare för Magdalena Andersson att regera utan att dras med Miljöpartiet. Kanske kan det också innebära opinionsmässiga fördelar för Socialdemokraterna. Även för Miljöpartiet kan det innebära opinionsmässiga fördelar. Kan det faktum att man inte längre behöver ta ansvar vara det som säkrar Miljöpartiet över 4%-spärren? Vem vet?

Kan man med glädje notera

Hur som helst kan nu Magdalena Andersson sätta tre svenska rekord på mindre än en vecka. Först blev hon Sveriges första kvinnliga statsminister. Detta mer än 100 år efter att kvinnor fick rösträtt. En reform som genomfördes av arbetarrörelsen i samarbete med liberala krafter. Detta trots kraftigt motstånd från konservativa högerkrafter i form av dåtidens Moderaterna. Vi kan för övrigt notera att alla svenska riksdagspartier nu har kvinnliga partiledare – förutom just Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Sedan går hon och blir Sveriges mest kortlivade statsminister. 7 timmar hann hon sitta på posten innan Miljöpartiets avhopp tvingade henne att formellt avgå igen. Om jag förstått det så är det Stefan Löfven som får leda en övergångsregering eftersom valet av Magdalena Andersson aldrig hann fullföljas. Hade varje enskild MP-regeringsledamot avgått så hade det fortfarande formellt varit samma regering som bara ombildades. Eftersom Miljöpartiet som parti valde att lämna regeringen så blir det istället en formellt ny regering som ska tillträda. Då ska statsministern väljas om av Riksdagen.

Så Magdalena Andersson kan sätta ännu ett rekord genom att bli vald till statsminister två gånger på mindre än en vecka. Visserligen såg jag att Skandal-Uffe i ett långt inlägg på Facebook förklarade att han gärna ställde upp som statsminister. Bevare oss väl! Hur som helst så hade han i varje fall insett att det skulle innebära en ytterligare total omsvängning av Centerpartiet. Och så djupt tror jag faktiskt inte att Centern är villiga att sjunka – än i varje fall. Fast uppriktigt sagt skulle det varit spännande att se hur en sådan Ulf Kristersson-ministär skulle sett ut. Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna verkar ha blivit riktigt styva i korken och räknar tydligen nu med att man ska få bli medlemmar av en regering skapad av den Brunblå sörjan. En regering som alltså skulle bestå av M + SD + KD. En sådan formation skulle det faktiskt ha varit spännande att få till en omröstning om i Riksdagen. Vilka mer än dessa tre kommer att rösta för en sådan regering? Skulle Liberalerna med Nyamko Sabuni gå så långt att man röstar för en sådan regering? Eller man nöjer sig med att lägga ner sina röster? Eller man skulle till och med rösta emot? Och som sagt Centern?

Visst kan det bli spännande?

1 kommentar

Under Magdalena Andersson

Det står stilla

» Nästan i varje fall.

Börjar ni tröttna på väljarundersökningar här nu? Jag lovar i varje fall att inte kommentera någon ny på ett bra tag nu – efter denna! I varje fall den närmaste veckan…

Den här gången är det Sveriges Radios Ekoredaktion som låtit publicera sin Svensk Väljaropinion, som är en sammanvägning av ett antal olika gjorda undersökningar under oktober. Det är Kantar Sifo som gör den här sammanvägningen som alltså blir en genomsnittsberäkning av ett antal olika publicerade undersökningar. Totalt innebär det att mer än 10.000 svenskar blivit tillfrågade. Något radikalt innehåller den därför naturligtvis inte om man jämför med andra undersökningar. Så här ser det ut i Svensk Väljaropinion för oktober 2021:

Socialdemokraterna » » 26,2% (+0,3)
Moderaterna » » 22,0% (±0)
Sverigedemokraterna » » 19,6% (-0,1)
Vänsterpartiet » » 10,8% (+0,2)
Centerpartiet » » 8,2% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,6% (±0)
Miljöpartiet » » 4,2% (+0,1)
Liberalerna » » 3,0% (+0,2)

Stefan Löfven funderar över vad han ska göra på sin fritid.

Dvs i stort sett inga förändringar, mer än möjligen en liten nedgång för Centerpartiet. Men om det inte händer något så finns det ju inget att kommentera? Alltså får jag titta på de små förändringarna som finns och göra dessa lite större och längre och mer betydelsefulla än vad dom kanske egentligen är. Det är ju inget kul att bara skriva siffrorna utan att ha möjlighet att tycka till något. Det heter ju Sven Tycker!

Socialdemokraterna börjar vi med som vanligt. För att jag inte ska upplevas som partisk så brukar jag ta partierna i storleksordning. Partiskheten får bli i det jag skriver istället. Sossarna har precis bytt partiledare. Stefan Löfven har lämnat och Magdalena Andersson har tagit över. När hon ska ta över statsministerposten är oklart. Vilken betydelse det får för opinionen vet jag inte. På den punkten har jag inget bra svar. Socialdemokraterna har legat här omkring under i varje fall de senaste 6-7 åren. Det går lite upp och ner. Ett par gånger har man lyckats krypa över 30%, men det har varit tillfälligheter under den angivna tidsperioden.

Moderaterna ligger också ganska stilla de senaste åren. Men går vi ett tiotal år bakåt så låg M under en lång period över 30% och konkurrerade med S om att vara störst. Nu ligger man ganska stilla. Ulf Kristersson har dock visat sig vara en överlevare som jag antytt vid flera tidigare tillfällen.

Den Brunblå sörjan formerad

Sverigedemokraterna fortsätter att drömma om att bli störst. Men faktum är att efter en kraftig uppgång och etablering 2014-2015 så har partiet stått mer eller stilla här kring 20%. Jag tror helt enkelt inte att det finns något större underlag än så för SD:s reaktionära tankar. Resten har SD i botten på sina favoritlistor. Inom t.ex. Moderaterna är man villiga att ta stöd av SD för att få igenom sin politik och är villig att sälja ut annat för att kompromissa. Allt för Makten. Men SD står lågt i anseende egentligen.

Vänsterpartiet har haft en sakta uppåtgående trend under de här åren sedan ca 2015. Frågan är om den trenden kan fortsätta? Jag är inte så säker även om jag kan hålla hoppet uppe. Som aktiv vänsterpartist själv så tycker jag naturligtvis att fler borde inse partiets storhet. Men, man får vara realist också.

Centerpartiet håller fast vid att ta avstånd från samarbete med Sverigedemokraterna. Det är något som inte ger någon egentlig effekt på väljarstödet. Jag tycker ju faktiskt att det borde finnas fler allmänborgerliga väljare som tar avstånd från SD. Allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då är störst. Men man förlorar inte heller på sitt avståndstagande.

Kristdemokraterna hade en rejäl topp för ett par år sedan under 2019, men sedan dess har det gått utför. KD är snart tillbaka vid att på allvar få slåss för sin existens. Jag tror att det helt enkelt är alldeles för många s.k. allmänborgerliga väljare som tappat tron på KD:s kristna värderingar och moral och tycker att Ebba Busch drivit KD på tok för långt åt höger istället för att vara någon form av mittenparti – med kristen profil.

Miljöpartiet hade sin topp fram till ca 2014, men har sedan dess fått kämpa för att hålla näsan ovanför ytan. Egentligen är det underligt att man inte fått ett större uppsving på senare tid när man har kunnat peka på att man faktiskt hade rätt i klimatdiskussionen medan en mängd partier till höger aldrig ville erkänna att klimatet var ett framtidsproblem och att vi, och alla andra, faktiskt måste göra något. Uppoffringar som kommer att kosta och som måste göras nu!

Liberalerna slutligen hittar vi i den absoluta botten. Partiet är på allvar hotat av att åka ur Riksdagen vid nästa val som kommer om mindre än ett år. Sett ur några års perspektiv har det sakta gått ner de senaste 5-6 åren så vi kan inte lägga hela skulden på Nyamko Sabuni.

Hur kommer det då att gå i valet 2022? Min tro är inte att det kommer att ske några stora förändringar i opinionen. Jag upprepar den teori jag haft länge. Vilket block som vinner valet kommer att avgöras av vilka partier som inte klarar 4%-spärren. Klarar sig Miljöpartiet inte så är det mycket tveksamt om S har en chans att skrapa ihop tillräckligt stöd. Skulle Liberalerna och Kristdemokraterna inte klara spärren så kan Ulf Kristersson glömma sina Maktambitioner. Sedan kan det vara ytterst spännande vem som lyckas skrapa ihop stöd i övrigt. Magdalena Andersson undvika att få C, V och Mp att rösta emot? Hur många tror att Ulf Kristersson kommer att få lättare att få Sd, Kd och L att inte rösta Nej tack?

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion oktober 2021. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Det går upp och det går ner

» Ganska bra.

För några dagar sedan var man inom de sverigedemokratiska kretsarna överlyckliga över att en udda väljarundersökning som publicerats i en av SD:s medieröster visade att Sverigedemokraterna var största parti. Uppgifterna delades flitigt inom överlyckliga SD-kretsar. Jag undrar om samma kretsar kommer att sprida resultatet av Novus undersökning som görs för SVT och där man intervjuar 3.500 olika svenskar under oktober månad som presenterats idag. Den visar att SD tappar lite till! Så här ser det ut:

Alltid något man kan glädjas åt

Socialdemokraterna » » 25,6% (-0,4)
Moderaterna » » 22,9% (+0,3)
Sverigedemokraterna » » 19,1% (-0,3)
Vänsterpartiet » » 11,3% (+0,7)
Centerpartiet » » 8,5% (-0,3)
Miljöpartiet » » 4,8% (+0,8)
Kristdemokraterna » » 4,1% (-0,5)
Liberalerna » » 2,8% (+0,2)

Vad är då värt att notera från undersökningen? Det är inga stora förändringar ju. Men det finns en del man kan notera:

* De stora vinnarna är Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
* Den största förloraren är Kristdemokraterna.
* Detta har inneburit att Miljöpartiet idag är större än Kristdemokraterna.
* Kristdemokraterna står verkligen inför stupet.
* Sverigedemokraterna fortsätter nedåt och marginalen upp till Moderaterna växer.
* De fyra Rödgröna partierna har nu över 50% av stödet.
* De fyra partierna i den Brunblå sörjan skrapar bara ihop knappt 46% när Liberalerna åker ut.

Inte så tråkig utveckling…

Läs:
Väljarstödet för S påverkas inte av partiledarbytet. – SVT

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Nya spännande siffror

» Och lite sanningar om SD.

Kombinera ett stort politiskt intresse med ett intresse för siffror och statistik och lägg sedan detta på en blogg. Vad får du? Sven Tyckers regelbundna redovisning av olika väljarundersökningar! Det är alltså dags för detta igen. Denna gång är det den undersökning som Ipsos gör varje månad för Dagens Nyheter.

Så stora förändringar är det inte, men ändå spännande sådana. Förlorare är de båda stora partierna i den Brunblå sörjan, alltså Moderaterna och Sverigedemokraterna. Vinnare är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna. Observera att Ipsos inte redovisar decimaler på procenttalen. Alla siffror är alltså avkortade upp eller ner till närmaste heltal. Så här ser Ipsos undersökning för oktober ut. Partierna i storleksordning.

Socialdemokraterna » » 26% (+1)
Moderaterna » » 20% (-2)
Sverigedemokraterna » » 20% (-1)
Vänsterpartiet » » 11% (±0)
Centerpartiet » » 8% (±0)
Miljöpartiet » » 5% (+1)
Kristdemokraterna » » 4% (±0)
Liberalerna » » 4% (+1)

Läs och begrunda vad Sven Tycker

Återigen vill jag alltså påpeka att siffrorna är avkortade till närmaste heltal. Totalt har 1.572 personer intervjuats på olika sätt under perioden 12-25 oktober.

Socialdemokraterna har i varje fall en uppåtgående trend. Men jag misstänker att partiledningen inte är nöjda med siffrorna. Vi kan nog förvänta oss att Socialdemokraterna vill diskutera sociala frågor, socialförmåner och miljöfrågor den närmaste tiden. En intressant fråga är om det fortsätter uppåt som en effekt av partiledarbytet?

Vänsterpartiet är nog ett parti som är ganska nöjda. Det ska bli spännande att se om man lyckas föra debatten inom de områden som man vill diskutera. Välfärd, arbetsmiljö, privatiseringshetsen osv.

Centerpartiet hade nog gärna velat ha ett lite större stöd. Men partiet hamnar lite i bakgrunden i debatten. Egentligen borde man kunna locka fler borgerliga väljare som säger blankt Nej till att släppa in SD i värmen och få inflytande över den borgerliga politiken.

Miljöpartiet är ett parti som också egentligen borde kunna locka fler väljare. Miljöfrågorna har kommit upp på dagordningen mer än tidigare samtidigt som det ju visat sig att det var Miljöpartiet som hade rätt och inte alla klimatskeptiker inom partierna på högerflygeln. Hur som helst hamnar man i varje fall på rätt sida om 4%-spärren, och det är ju alltid något. Om jag förstått det rätt så är 5% en avkortning uppåt.

Liberalerna lyckas få sina siffror upphöjda till 4%, men ligger alltså fortfarande under strecket. Men det går i varje fall uppåt. Alltid något för Nyamko Sabuni att glädja sig åt. Men det borde skapa bekymmer för L när M och SD blir allt mer intima.

Kristdemokraterna balanserar på 4% strecket även dom. Siffran är avkortad nedåt, men KD är alltså nu mindre än MP. Paniken borde sprida sig inom Kristdemokraterna. Kraven på Ebba Busch att lugna ner sig borde bli ännu tydligare.

Moderaterna är undersökningens stora förlorare. Nu har väl större delen av undersökningen gjorts innan Moderaterna höll sitt uppstartsmöte i Spannen i Helsingborg. Jag tror att man skyller de dåliga siffrorna på just detta. Frågan är om det som kom ut från mötet ökat eller minskat stödet för Moderaterna?

Sverigedemokraterna slutligen fortsätter att drömma om att växa. Men jag tror att man nått sin maxpunkt kring 20%, sedan är det stopp. Idag går det nedåt. Resten av väljarna har snarast SD som sämsta parti. Jag upprepar vad jag sagt tidigare, SD är inte ett seriöst parti. SD är ett populistiskt missnöjesparti som lockar till sig allmänt missnöjda med allt. Det är rasister, det är allmänt hatande människor, det är rättshaverister osv. Lokalt runt om i landet håller partiet på många orter på att falla samman. Partiet leder överlägset när det gäller avhopp, uteslutningar osv. I måndags var det kommunfullmäktigemöte här i Åstorp. Kanske årets viktigaste möte eftersom det skulle fattas beslut om budget för 2022. Här i Åstorp har SD 9 mandat. Lika många, 9 mandat, har den borgerliga oppositionen (Allians för Åstorp kallade) bestående av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Åstorps kommun styrs av en minoritet bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet med 13 mandat. Det tog inte lång tid efter valet förrän de båda representanter i Kommunstyrelsen som SD utsett hoppade av / uteslöts ur partiet. SD har alltså inte varit representerade i Kommunstyrelsen trots att man alltså är näst största parti. Partiets förstanamn på listan hoppade av / uteslöts inte långt efter. Partiets gruppledare har avsatts och ersatts. På kommunfullmäktigemötet i måndags var 4 stolar tomma i SD:s avdelning när jag gick därifrån. Man hade alltså bara 5 personer närvarande av de 9 platserna man har.

Sverigedemokraterna är INTE ett seriöst parti. Jag är fullständigt övertygad om att partiet kommer att även centralt falla samman den dag Jimmie Åkesson tröttnar. Som alla andra populistiska missnöjespartier gör så småningom.

Läs:
DN/Ipsos: Flera partier balanserar på riksdagsspärren. – Dagens Nyheter

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Är det synd om Ulf Kristersson

» Den stackaren.

Jag hade lite svårt för att hålla mig från skratt när jag läste dagens huvudledare i moderata Svenska Dagbladet, skriven av Tove Lifvendahl. – ”Det blir ofta känslodramatik runt Moderaterna på sätt som andra partier sällan får erfara.” Så skriver Tove Lifvendahl och verkar tro att Moderaterna skulle vara extra utsatta på Sociala medier t.ex. Det må vara att Moderaterna kan få en hel del kritik av politiska meningsmotståndare. Det utsätts väl alla partier för. Men att gå omkring och tro att Moderaterna skulle vara mer utsatta för ”känslodramatik” än de andra partierna visar snarast på hur enögt man ser på omgivningen.

Jag skulle vilja hävda att det parti som är värst utsatt av Riksdagspartierna tycker jag är Miljöpartiet. Förutom ren politisk kritik så förs det på alla möjliga områden på nätet en kampanj för att förlöjliga partiet även på icke-politiska plattformar. Med kritik och hatkampanjande som inte ens har med politiken att göra. Jag skulle även vilja säga att Sverigedemokraterna är mer utsatt av ”känslostormar” än vad Moderaterna är. För övrigt ska vi inte nämna den hatkampanj som förts mot Stefan Löfven personligen. En hatkampanj som dock i stort upphört nu när han meddelat sin avgång.

Jag skulle faktiskt vilja hävda att Moderaterna och Ulf Kristersson har något av en teflonyta som gör att berättigad kritik inte ens får någon effekt eller uppföljning. En partiledare med alla de skandaler bakom sig som Ulf Kristersson har skulle inte ha haft en chans till fortsatt politisk karriär om han representerat något annat parti.

Ulf Kristersson på vakt mot näsvisa journalister

Låt oss till exempel ta Ulf Kristerssons bostadsskandaler. Som socialborgarråd bodde Ulf Kristersson i en fin central 125 kvadratmeters lägenhet i Stockholm. Bostaden ägdes av föreningen Ersta Diakonisällskap och skulle enligt stadgarna vara avsedd för svårt sjuka och hemlösa. Det finns ett mycket roligt filmklipp av när journalister ville intervjua Ulf Kristersson om hur det gått till och han helt enkelt vägrar svara utan smiter istället ut genom dörren. Se här.

Under sin tid som socialborgarråd i Stockholms stad åkte Ulf Kristersson tillsammans med frun var tredje månad till Kina för 128.000 kronor per gång. Betalt av Stockholms skattebetalare! Själv hävdade han att han åkte till Kina för att diskutera mänskliga rättigheter. Varför Stockholms skattebetalare nu skulle betala det var tredje månad? Kritiker hävdade att Ulf Kristersson bara följde med frun som hade helt andra uppdrag i Kina för Swedish China Trade Council.

Under 2015-2016 var Ulf Kristersson den riksdagsledamot med den högsta taxiräkningen av alla på skattebetalarnas bekostnad. 668 taxiresor i Stockholm för 113.000 kronor på ett år. Detta trots att riksdagsledamöterna rekommenderas att åka kollektivt. Men Ulf Kristersson hävdade att det var för jobbigt eftersom han ofta hade bagage med sig!

Skandalerna var fler. Men trots allt detta valde Moderaterna att utse Ulf Kristersson till partiledare och statsministerkandidat. Allt bara uppräknat apropå Mona Sahlins Tobleroneskandal. Sedan var hennes politiska karriär slut.

Visst kan Moderaterna röra upp känslor. Men att hävda att partiet skulle vara mer utsatta än andra partier? Då får man verkligen vara enögd!

Den nya Brunblå sörjan

Sedan ska det bli spännande att följa valrörelsen. Hur långt i självutplånelse är Liberalerna villiga att gå för att hålla sig så nära Moderaterna att man kan locka stödröster därifrån och rädda partiet kvar i Riksdagen. Eller blir det helt enkelt för nära Sverigedemokraterna till slut så att Nyamko Sabunis högergir får ett abrupt slut?

Kan Ebba Busch få stopp på den interna partikritiken mot hennes högergir och glömska av de ”kristna värderingarna”? Detta efter att ha lyckats smita undan domstolsförhandlingar genom att till slut komma överens med den stackars pensionär hon vill köpa en fastighet av. Kan hon få slut på kritiken och sätta stopp för väljarflykten som placerat partiet allt för nära 4%-spärren för att det ska vara hälsosamt.

Hur långt är Moderaterna villiga att släppa in Sverigedemokraterna i värmen innan självutplånelsen blir för stor och löftesbrotten för många. I förra valrörelsen skulle man knappt prata med SD. Sedan skulle man prata men inte förhandla. Sedan skulle man förhandla men inte kompromissa. Sedan skulle man kompromissa men inte släppa in i en eventuell regering. Sedan skulle man acceptera SD-tjänstemän i Regeringskansliet men inte några statsrådsposter. Sedan skulle man… Ja, ni ser vart vi är på väg. Det är fortfarande trots allt nu mindre än ett år kvar till valet. Vad gör Ulf Kristersson om självutplånelsen av Moderaterna går så långt att Sverigedemokraterna blir större än Moderaterna? Inbillar sig Ulf Kristersson att han fortfarande kan bli statsminister med stöd av SD men kan hålla dom utanför Regeringen om det sker? SD förbereder sig för att ta över ett antal departement och statsrådsposter som motsvarar deras styrka.

Valrörelsen kommer säkert att ge svar på en del av dessa frågor. Svar kommer i varje fall att krävas. Fast kanske Ulf Kristersson väljer att smita från att svara på samma sätt som i den här filmen igen.

Läs (och titta):
En uppgift värdig en ny regering. – Svenska Dagbladet
SD-topp: Förbereder oss för att leda departement. – Svenska Dagbladet
M måste rädda kvar Sabuni i riksdagen. – Svenska Dagbladet
Ja, vem är brun, Jimmie Åkesson? – Arbetet
Det är inte ”problematiskt” Kristersson – det är nazism. – Magasinet Para§raf
Annika Strandhäll: De blåbruna kommer vrida tillbaka utvecklingen. – ETC
Hur många lik i lasten och skelett i garderoben kan en statsminister ha? – Magasinet Para§raf
Ulf Kristersson smiter. – Filmklipp

1 kommentar

Under Ulf Kristersson

Ställ upp för Socialförsäkringen

» Låt inte Ulf Kristersson avskaffa den.

Socialförsäkringen kan bli en stor stridsfråga i valrörelsen. Det är uppenbart att man från Socialdemokraterna vill aktualisera frågan och visa väljarna att Socialdemokraterna är ett parti som tror på att socialförsäkringarna är just det, försäkringar. I dag har Ardalan Shekarabi en debattartikel i Aftonbladet där han erkänner att samhället med sina socialförsäkringar inte uppfyller de löften man ger. Borgerliga regeringar och Socialdemokrater mer än gärna villiga att kompromissa har skapat en socialförsäkring full med hål och som inte uppfyller det löfte den borde ge till sina medborgare.

Samtidigt har Miljöpartiet gjort klart på sin kongress att man i många frågor gör en rejäl vänstergir. Partiet vill bredda sig och ställer också upp för socialförsäkringarna på allvar.

Vad Vänsterpartiet står för vet vi sedan länge. Socialförsäkringen är just det, en försäkring. Som har som syfte att kompensera den som blir sjuk, blir skadad eller arbetslös på ett rimligt sätt så att man kan fortsätta existera.

Vi kan ta en principiell fråga – Karensdagen i sjukförsäkringen. I dag finns det fyra partier i Riksdagen som inser att karensdagen drabbar vissa grupper mycket hårdare än andra. Vissa kan jobba hemifrån, stänga in sig på sitt arbetsrum osv. Andra får absolut inte gå till jobbet lite småkrasslig. Karensdagen gör att sjuka människor går till jobbet ändå eftersom man inte har råd att stanna hemma. Och på jobbet smittar man flera andra. Under pandemin avskaffades karensdagen tillfälligt. Nu vill fyra partier i Riksdagen att karensdagen ska avskaffas permanent. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Fyra andra partier lyder Ulf Kristerssons löfte när han valdes in i Riksdagen: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.” Den moderata synen på sjuka människor är att dom är simulanter och lata. Sätter man åt de sjuka tillräckligt hårt så tar dom sig i kragen. Det handlar om en kamp mot bidragssamhället. Man ser inte socialförsäkringen som en försäkring utan som ett bidrag. I denna förnedrande syn på sjuka människor instämmer Moderaternas stödpartier i den här frågan, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern.

Nu kommer den spännande slutklämmen. Kommer SD att stå fast vid sin åsikt eller är man villiga att sälja ut detta som allt annat för att släppas in i den Moderata famnen och skapa den Brunblå sörja man satsar på? Vi får se. Läs sedan Ebba Buschs gamla debattinlägg från 2013.

Läs:
Samhället lever inte upp till sina löften. – Ardalan Shekarabi (S) i Aftonbladet
De gröna vill avskaffa karensdagen. – Svenska Dagbladet
Ebba Busch (KD): Relativ fattigdom är inte ett problem. – Ebba Busch i Aftonbladet 2013

2 kommentarer

Under Sjukförsäkring

Sven tycker och spekulerar

» Jag vet ju bäst.

Det var ett litet tag sedan jag tyckte till om en ny väljarundersökning. Det görs ju en hel del sådana varje månad. Större tidningar med självaktning har sin egen undersökning. Extra intressant är den sammanvägning av flera undersökningar som Sveriges Radios Ekoredaktion låter Kantar Sifo göra varje månad åt dom. Eftersom den så att säga jämnar ut de olika trubbigheter som de andra undersökningar kan ha så blir den lite mer tillförlitlig. Kanske…

Nu har sammanvägningen av september månads undersökningar presenterats och jag kan med lite överdrift säga att ingenting händer. För naturligtvis händer det lite. Lite förenklat kan man säga att Socialdemokraterna lockar i samband med partiledarbytet tillbaka en del av de missnöjda sossar som valt att stödja Vänsterpartiet. Moderaterna och Sverigedemokraterna kämpar om ungefär samma väljare och slåss om vem som ska ha starkast förhandlingsläge genom att vara störst av de två. Sverigedemokraterna slåss också om att hålla sig över 20%-strecket. Just nu leder Moderaterna medan Sverigedemokraterna trillar under sitt streck och avståndet är extra stort. Centern ligger ganska stabilt stilla. Miljöpartiet kämpar för att hålla sig över 4%-strecket. Just nu lyckas man. Kristdemokraterna kämpar för att inte hamna på samma streck, och det är inte långt ifrån att man trillar dit. Liberalerna kämpar förtvivlat för att komma upp ur bottendyn, men har långt kvar innan man kan få syre.

Sven Tycker har lite funderingar

Så här ser siffrorna för september ut:

Socialdemokraterna » » 25,9% (+0,9)
Moderaterna » » 22,0% (+0,2)
Sverigedemokraterna » » 19,7% (-04)
Vänsterpartiet » » 10,6% (-0,9)
Centerpartiet » » 8,8% (+0,2)
Kristdemokraterna » » 4,6% (±0)
Miljöpartiet » » 4,1% (-0,3)
Liberalerna » » 2,8% (+0,3)

Vad säger då dessa siffror om hur nästa val ska sluta? Får vi ett fortsatt Rödgrönt styre med de partier som inte kan tänka sig styra med stöd av Sverigedemokraterna eller får vi ett Brunblått styre som är villiga att göra sig beroende av samma Sverigedemokraterna? Jag har sagt länge att det som kommer att fälla avgörande är troligtvis vilka partier som hamnar under 4%-spärren och vilka partier som lyckas hålla sig över 4%-spärren. Skulle det hända att både L och KD trillar ur medan MP klarar sig över spärren så kan nog Ulf Kristersson glömma att få sin dröm om Makt uppfylld. Skulle dessa, L och KD, klara sig men inte MP så kommer istället Jimmie Åkessons dröm att gå i uppfyllelse. Svaret kommer vi att få vänta på i ungefär ett år…

Socialdemokraterna har inlett en mindre upphämtning. En hel del missnöjda socialdemokrater som tycker att S under Stefan Löfven kompromissat bort för mycket S-politik och som en följd av detta valt att istället stödja Vänsterpartiet i förhoppning att dom ska kunna driva S åt vänster hyser nog förhoppningar på Magdalena Andersson och återvänder till moderskeppet.

Moderaterna har just nu en bra säkerhetsmarginal ner till Sverigedemokraterna. För Ulf Kristersson vore det nog en mardröm att tvingas förhandla med ett Sverigedemokraterna som är större än Moderaterna. Just nu så oroar sig nog Ulf Kristersson ännu mer över hur långt ner Ebba Busch ska lyckas sänka Kristdemokraterna. Ett KD som åker ur Riksdagen vore nog en ännu större mardröm för Ulf Kristersson. Då är det kört för hans Maktambitioner.

Sverigedemokraterna har ju som mål att bli Sveriges största parti – i varje fall enligt Jimmie Åkesson. Just nu ligger man trea och marginalen upp till tvåan ökar. Och till ettan… Nu är det ingen hemlighet att mitt förtroende för SD är mycket lågt. Det är ett falskt populistiskt parti med en rasistisk agenda och nazistiska rötter. Jag läste hos Resumé en intervju med SD:s kommunikationschef om allt det hat som sprids i kommentarsfälten på sociala medier från den sverigedumokratiska svansen. Man är från SD:s håll mycket dåliga på att rensa bort hatet på sina egna sajter. Och det beror enligt reklamchefen på att man inte vill vara poliskår. Det är alltså mer eller mindre fritt fram att sprida sitt hat. Vi kan se det också på att SD beslutat att fria SD-höjdaren i Göteborg Jörgen Fogelklou som avslöjats med att sprida rasism och nazism under alias på nätet. Det var OK, trots den påstådda nolltoleransen. Samtidigt har ansvarig utgivare på SD:s Samnytt, Mats Dagerlind, dömts för Grovt förtal. Vilket naturligtvis Samnytt hävdar är ett angrepp på yttrandefriheten. För övrigt ser jag att chefsideologen Mattias Karlsson ligger svårt sjuk på sjukhus i Covid-19. Han hade ”inte hunnit” vaccinera sig? Så kan det gå! Gå och vaccinera dig om du inte gjort det redan.

Vänsterpartiet har tappat en del från toppsiffrorna. Man ligger fortfarande högt, men som jag sagt innan så har en hel del missnöjda socialdemokrater som gått till vänster med förhoppningen att Vänsterpartiet ska kunna driva Socialdemokraterna mer till vänster återvänt till modersfamnen när nu Magdalena Andersson står redo att ta över. Jag tror att man på Vänsterpartiet kalkylerat med denna utveckling. Förhoppningen är nog att inte för många ska återvända så att Vänsterpartiet fortsätter att vara större än Centerpartiet.

Centerpartiet fortsätter att ligga ganska stilla kring 8-9 procent. Trots väldigt hårda och fula ord från främst Kristdemokraterna om förräderi och Quislingar när Centerpartiet deklarerat att dom vill inte ha något med det rasistiska SD med sina nasserötter att göra är nog centerväljarna nöjda. Ute i Sveriges kommuner är det inget ovanligt med samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Båda partierna bygger på en folkrörelse, och det har nog stor betydelse.

Kristdemokraterna börjar ligga illa till. Ebba Buschs rejäla högergir att fått många att ställa sig frågan om partiet har något med det kristna budskapet att göra i dag. Den av Livets Ord skolade Ebba Busch agerar på ett sätt som får allt fler KD:are att bli oroliga. Ett antal ledande kristdemokrater, Lars Adaktusson och gamla partiledaren Alf Svensson är bara några, ställer sig mycket frågande. Att KD:s egen tidning Dagen ger ganska stort utrymme åt kritiken visar att den är mycket spridd inom partiet. Hennes totalt okänsliga beteende i sin huskonflikt gör inte saken bättre. Att ha en partiledare som dömts för Grovt förtal i en privat konflikt skulle inte accepteras inom de flesta partierna. Partiledaren hade fått lämna eller ta timeout tills konflikten var över. Men Ebba Busch klamrar sig kvar. Personligen tycker jag att det är bra att hon klamrar sig fast vid partimakten och drar med sig KD ner under vattenytan.

Miljöpartiet fortsätter att kämpa för sin överlevnad. Ska man lyckas hålla näsan över 4%-strecket på valdagen? Man har svårt för att argumentera för gröna frågor samtidigt som man kompromissar med alla möjliga partier runt om i landet. Egentligen borde det ju gå bra för Miljöpartiet nu när det visat sig att man faktiskt hade rätt i klimatfrågan. Allra helst bland partierna till höger var klimatskepticismen väl utbredd tidigare. Men nu när det visat sig att Miljöpartiet hade rätt och till och med moderater och kristdemokrater ställt in sig i ledet och insett att mycket måste göras – omedelbart, borde det gå bättre för Miljöpartiet. Klimatförnekarna inom politiken har nästan försvunnit på kort tid. Dom har tystnat. Men Miljöpartiet har inte lyckats vinna något på att man hade rätt.

Liberalerna? Vad säger man? Finns det någon framtid för Liberalerna efter denna högergir från Nyamko Sabuni. Kan partiet göra något som lockar tillbaka de liberaler som lämnat sedan dom förklarat att dom kan inte tänka sig att ha något med ett antiliberalt parti som Sverigedemokraterna att göra. Jag tror inte det!

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion september 2021. – Sveriges Radio
SD:s kommunikationschef om hatkommentarerna på Youtube: Inte upp till oss att vara en poliskår. – Resumé
Värt att tänka på när SD:s krokodiltårar rinner. – Jan Guillou i Aftonbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Budgetspörsmål

» Vem lyckas.

Den stora politiska frågan just nu är kanske hur regeringen S+Mp ska lyckas få igenom sin nya budget för 2022 i Riksdagen. Man ska alltså lyckas ge både Vänsterpartiet och Centerpartiet tillräckligt mycket så att dom kan godkänna denna budget. Detta samtidigt utan att den innehåller delar som retar upp Centerpartiet eller Vänsterpartiet så mycket att dom inte vill godkänna budgeten. Detta ska Magdalena Andersson lyckas få ihop utan att förhandla med Vänsterpartiet. Annie Lööf vill ju alltså ha en budget att godkänna som även Vänsterpartiet godkänner, men detta ska ske utan att man pratar med Vänsterpartiet. Hur hon har tänkt har jag inte riktigt förstått. Jag trodde hon hade insett att Vänsterpartiet har tröttnat på att vara dörrmatta! Hur framtiden ser ut vet vi inte.

Å andra sidan, vad är alternativet? Tror ni att Moderaterna, för att ta ett exempel, får lättare att skrapa ihop en budget som godkänns av Sverigedemokraterna och Liberalerna samtidigt? Jag måste erkänna att om Liberalerna håller det röda strecket som man hävdar att man satt upp gentemot Sverigedemokraterna vid liv så blir det svårt. Jag tvivlar på att Sverigedemokraterna säljer sig billigt.

Det kan alltså bli en spännande voteringsordning för att få ihop en budget som accepteras.

Läs:
Statsvetare: Ett ovanligt dramatiskt läge. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Statsbudget

En ny högtidsstund

» Men först lite gnäll på militären.

Jag har sagt det många gånger tidigare, jag älskar statistik och siffror. Är man sedan politisk intresserad också så är olika väljarundersökningar mumma för själen. Att jag gillar statistik så väldigt beror nog på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds Universitet i ungdomen som jag planerat. Jag var antagen till en treårig utbildning som innehöll en termin Företagsekonomi, två terminer Nationalekonomi och sedan två terminer Statistik. Sista terminen var väl uppsatsskrivning eller något sådant. Tycker ni inte allihop att det låter lockande?

Hur som helst så efter de två första terminerna, alltså mitt i en ettårig kurs i Nationalekonomi tyckte den svenska Försvarsmakten att jag villkorslöst MÅSTE göra min värnplikt. Uppskov för pågående utbildning? Glöm det grabben, här bestämmer Militärmakten! Jag sökte uppskov, och överklagade avslaget på uppskovet. Jag fick mitt Nej på överklagande på en fredag och ryckte sedan in vid S2 i Karlsborg på måndagen. Sedan tillbringade jag ett år på Karlsborgs Fästning. Jag tror uppriktigt sagt inte att varken jag eller de grönklädda gubbarna var särskilt nöjda efteråt. Jag fick höra att jag var ett ”kräk” och en ”idiot” bland annat. Att mucka från lumpen med löftet/hotet att jag skulle krigsplaceras som telefonist med inomhustjänstgöring och sedan några år senare kallas in för repetitionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet säger allt om militär kompetens. Hur som helst kändes det inte lockande att hoppa på mitt i en utbildning efter ett års uppehåll så jag började jobba istället.

Men, det var inte mina aversioner mot militären jag skulle lufta här i dag. Det handlar istället om Kantar Sifos sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som man gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Sammanvägningen för augusti går i varje fall i rätt riktning i stort sett.

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Socialdemokraterna » » 24.9% (-0,6)
Moderaterna » » 21,8% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 20,1 (-0,4)
Vänsterpartiet » » 11,5% (+1,1)
Centerpartiet » » 8,6% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,5)
Miljöpartiet » » 4,4% (+1,0)
Liberalerna » » 2,5% (+0,2)

I korthet två vinnare, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och i övrigt förluster för i stort sett alla de andra. Gör man en jämförelse mellan de Rödgröna (S+V+Mp) och den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) så vinner de Rödgröna med 40,8% – 37,6%. Och då ingår Liberalerna i underlaget och dom skulle ju åkt ut så i Riksdagen hade försprånget blivit större. Man kan också göra en jämförelse mellan de Rödgröna inkl Centern (S+V+C+Mp) och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) och får då ett resultat 49,4% – 49,1% till de Rödgrönas fördel. Även här ingår ju Liberalerna som skulle åkt ut så i Riksdagen hade övertaget varit större.

Vi kan konstatera att medan Miljöpartiet kravlar över 4%-spärren så fortsätter Kristdemokraterna att trilla ner mot samma spärr. Det ska nog mycket till från Ebba Busch för att vända den utvecklingen. I vilken utsträckning KD kan räkna med stödröster från M och SD-väljare återstår att se. Liberalerna är kvar fast förankrade nere i dyn och ligger man så lågt är det tveksamt om M och SD-väljare är villiga att riskera att i värsta fall få sina stödröster på L helt bortkastade.

Fast det är som sagt ett år kvar. Mycket kan hända – i båda riktningar. Vilken betydelse får ett utbyte av Stefan Löfven mot Magdalena Andersson? Hinner den Sverigedumokratiska svansen få igång samma hatkampanj mot Magdalena Andersson som bedrivits mot Stefan Löfven?

Läs:
Stilla i opinionen i augusti – men rörelser under ytan. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning