Tag Archives: Miljöpartiet

Bra Jan

Afghanistans flagga

Den som läst vad jag tycker vid tidigare tyckerier på Sven Tycker har nog upptäckt att jag inte är någon stor älskare av Folkp… f’låt liberalen Jan Björklund. Och nu precis när jag börjar tro att hans tid nog snart är ute så kommer karlen med ett riktigt vettigt krav. – Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Bra Jan! Bland annat Tyskland har i dagarna tagit beslutet att tillfälligt stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Landet är helt enkelt inte säkert – för någon. Sverige skickar på löpande band ungdomar till Afghanistan där det största skälet är att vi ska ”markera” att det inte bara är att komma till Sverige. Men, det är inte en human politik, det är inte att visa ansvar. Läget i Afghanistan är kritiskt, och för tillfället blir det allt sämre. Du ska ha all heder för ditt krav Jan. Även Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna instämmer i kravet. Att Moderaterna säger Nej är inget att förvåna sig över. Även Centerpartiet är inne på ett tillfälligt stopp även om man virrar runt lite. Vad Sverigedumokraterna anser behöver vi väl inte antyda?

Så vad väntar ni på i Socialdemokraterna? Är Socialdemokraterna är parti med solidaritet och medmänsklighet i ryggraden eller har man förvandlats till ett feghetens banerförare utan någon ryggrad alls?

Att det börjar bli allt mer ”hela havet stormar” inom den borgerliga högeralliansen är inget att förvåna sig över. Nu vill alla rädda sig själva i stormen. Att Maud Olofsson har blivit orolig är inget jag oroar mig över. Jag oroas mest rent allmänt så fort hon yttrar sig. Efter att ha fått utmärkelsen ”Sveriges dyraste fiaskominister” tycker jag hon borde hålla sig tyst.

För övrigt kan vi glädjas åt att Konjunkturinstitutet spår fortsatt gott stämningsläge i den svenska ekonomin. Det rullar helt enkelt på rejält för ånglokomotivet Sverige. Alla ni som gnäller över katastrofläge kanske ska lugna ner er lite!

Lämna en kommentar

Filed under Afghanistan, Okategoriserade

Läget i Sverige

Det ju helt klart är mer spännande att fundera över hur Theresa May ska få ihop en regering i Storbritannien tillsammans med ärkereaktionära nordirländska Demokratiska unionistpartiet än svensk politik. Enligt Theresa May är man överens, men det tycker dom tydligen inte inom DUP. Dom vill väl ha igenom en del reaktionära krav som stopp för aborter, stopp för skilsmässor och liknande. I Frankrike verkar Emmanuel Macron ha stora framgångar i parlamentsvalet. Fast vad man egentligen står för är väl lite oklart medan valdeltagandet är rekordlågt. Kan fransmännen vara trötta på det hela? I Finland har ju den etablerade högern och centern valt att stoppa in extremhögern i form av Sannfinnländarna i regeringen. Nu har dom valt en ny partiledare, Jussi Halla-aho, en man som är ännu mer reaktionär än Jimmie Åkesson. Det knakar alltså i fogarna i den finska regeringen. Senaste budet är att regeringen faller. För att inte tala om Washington och Vita Huset. De enda som gläds över den mannen är väl komiker och satiriker som får gratis arbetsmaterial. Även i vårt grannland Norge kan det börja bli spännande. Opinionsundersökningarna tyder på att Erna Solbergs högerregering får ge sig för en ny mitten-vänster koalition.

Nä, låt oss istället övergå till den tråkiga svenska inrikespolitiken. I dag såg jag att Anna Kinberg Batra fått en glädjebesked. Det är bara 41% av de moderata väljarna som tycker att hon ska avgå. Det måste kännas skönt att inte en majoritet av hennes kvarvarande väljare vill att hon lämnar in handduken. Lika många vill att hon sitter kvar medan resten inte vet vad dom vill. Själv vill jag nog helst att hon stannar kvar. Fast jag får nog inte svara på frågan i en så’n här undersökning eftersom jag inte ens skulle komma på tanken att rösta på moderaterna. Men som sagt, för oss andra är det nog bara bra om hon sitter kvar.

Partiet för de som har allt

Inom Folkpa… f’låt Liberalerna är det hela havet stormar som gäller. Jan Björklund har utmanats av Birgitta Ohlsson om ledartröjan och de liberala väljarna vet uppenbarligen inte riktigt vad dom ska tycka. Själv har jag inte riktigt förstått vad som skiljer dom två. Jag menar då alltså i syn på politiken! Men det visar sig väl en gång. Om det nu blir någon förändring alltså.

Inom Centern sitter man stilla och bara väntar och njuter. Vad som skiljer Annie Lööf från Anna Kinberg Batra och Jan Björklund rent politiskt har jag ingen aning om. Förutom då alltså AKB:s flört med Jimmie Åkesson som inte blev någon större succe. Men det faktum att moderaternas fiasko är extra stort i Stockholm medan Centern har vuxit rejält i just Stockholm ger ju en föraning om att det är den marknadsliberala Stureplansmaffian som tagit kommandot i partiet.

Kristdemokraterna under strecket

Sedan skulle man ju kanske också skriva om Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor. Men det är lite svårt att komma på något att skriva. Ingen politisk kommentator verkar bry sig om Kristdemokraterna längre. Det är uppenbart att Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna numera bedöms ha gjort sitt i den svenska politiken. Jag tror att även de borgerliga kollegorna har gett upp om Kd:s framtid i svensk politik. Sannolikheten för att Kristdemokraterna ska lyckas jobba sig över 4%-spärren till valet bedöms nog som mycket låg. Väljarundersökningarna pekar på att man ligger rekordlågt och att man gör detta hela tiden utan någon tendens till ökning. Det är nog så att de enda som återstår är den innersta kretsen. De allmänborgerliga väljare som valde att stödja Kd har nog försvunnit. Det är därför jag valt att illustrera med den här versionen av Kristdemokraternas nya partisymbol. Med Kd under strecket istället för ovanför strecket. Jag inser att det kan vara lite elakt att påpeka, men……..

Jag tror faktiskt att Stefan Löfven och Socialdemokraterna är mindre oroliga än vad dom borde vara med de opinionssiffror som redovisas. Den socialdemokratiska strategin går nog ut på att låta hela havet stormar råda inom borgerligheten och låta dom bråka fritt fram till valet. Sedan satsar man på att fortsätta partiets fortsatta högervridning genom att efter valet forma en mittenregering med Centern och Liberalerna (och Miljöpartiet om dom överlever och vill fortsätta regera ihjäl sig).

För det är väl det som Miljöpartiet håller på att göra. Istället för att vara en grön blåslampa i röven på de andra partierna har man blivit en del av etablissemanget. Det är möjligt att man genom att sätta sig i en regering har kunnat uppnå en del mål, men uppriktigt sagt så tror jag inte att det är så mycket. Mycket av det man tar åt sig äran för tror jag hade genomfört även utan Miljöpartiet. De flesta politiker runt om i världen har insett (tack Mp för att ni hjälpt till med att få dom att inse detta) att något måste göras. Ja, Donald Trump naturligtvis är ju ett undantag. Men behövs Miljöpartiet längre?

Var och en efter förmåga

Vänsterpartiet i sin tur är helt uppenbart mycket oroade över att Socialdemokratins vridning åt mitten ska fortsätta så att partiet förlorar sin möjlighet att regelbundet sparka Socialdemokraterna i rumpan åt vänster. Kanske är det så att Vänsterpartiets möjlighet att få nya väljare ökar om Socialdemokraterna fortsätter giren åt mitten. Det bör finnas en del ”äkta” socialdemokrater som kommer att känna missnöje. Men vad hjälper nya väljare om man förlorar inflytande?

Slutligen Sverigedumokraterna. Taktiken inom den politiska utvecklingen går ju faktiskt inte som Jimmie Åkesson önskade. Anna Kinberg Batras flört med Jimmie Åkesson blev ett fiasko för AKB. Frågan är om hon (och moderater i allmänhet) är villiga att göra om det. Alltså förlorar man det inflytande man var på väg att få. Får vi efter valet en Mittenregering med S+L+C så har ju hela Sd:s taktik kastats i gödselkurran. Partiet har efter en rejäl uppgång efter valet ju i stort sett stått stilla i opinionen sista året. Jag tror faktiskt att man lyckats rafsa åt sig alla de sympatisörer som kan tänka sig att stödja Sverigedumokraterna. Det finns inte så många kvar att locka. Det är insikten om detta som förklarar partiets senaste försök att utpeka sig själva som något annat än det rasistiska högerparti som man är. Lämnar man rasisterna i sticket och försöker bli något annat så riskerar nog många av dessa att tröttna istället. Den stora frågan är då hur länge Jimmie Åkesson tycker att det är roligt? Han är ju redan den partiledare som suttit längst på sin post. Visserligen tjänar han ju bra med slantar på att både ta ut riksdagsarvode och partiledararvode. Men till och med Jimmie Åkesson ska väl en dag tycka att pengar är inte allt och börja tycka att det är tråkigt. Vad händer med Sd när Jimmie tröttnar (eller utmanövreras av andra i partiet som tröttnat på honom). Partiet är ju det överlägset mest toppstyrda av de svenska partierna.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Låt AKB sitta kvar

Moderaternas ras i SCB:s väljarmätning blev bara ett katastrofalt ras och inte ännu värre. Alltså drar man en suck av lättnad inom Moderaterna. Vad Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” Kinberg Batra tycker är det nog ingen som vet. Hon är i USA! Hur som helst hoppas jag, som jag sagt tidigare, att AKB (Andra Kan Bättre) får sitta kvar. Det är det bästa för alla andra.

En stilla undran

Vinnarna i SCB:s undersökning jämfört med valet 2014 är Sverigedumokraterna (+5,5) och Centern (+5,2) Övriga som gått upp sedan valet är Vänsterpartiet (+0,6) och Socialdemokraterna (+0,1). SD:s ökning kom direkt efter valet men man har den senaste tiden stått stilla. Medan Centerns ökning främst ligger på senare tid. Den stora förloraren sedan valet är Moderaterna (-5,2), Miljöpartiet (-2,4), Kristdemokraterna (-1,4) och Liberalerna (-0,4). Den Rödgröna regeringen har alltså sedan valet tappat 1,7 procentenheter medan Högeralliansen (det som återstår av den) tappat 1,8 procentenheter.

De tre Rödgröna partierna får sammanlagt ihop 41,9% medan de fyra Borgerliga partierna får ihop 37,6%. Men eftersom Kd skulle åkt ut kan man bara räkna med 34,4%. De Rödgröna har alltså ett rejält försprång men det räcker inte till för att få ihop en majoritet. Istället blir jag som jag sagt allt mer övertygad om att vi efter valet kommer att få en kompromissregering i mitten med S + C + L + Mp. Ingen bra lösning, men kanske den lösning som kan fungera minst dåligt.

Vi kan alltså konstatera att vi har en riktig covfefe-situation i det svenska politiska systemet.

Apropå det nya ”Covfefe-fenomenet” så kan jag inte annat än undanhålla er ett citat från Donald Trumps valkampanj: ”I’m very highly educated. I know words. I have the best words.” Så sant som det var sagt. En rejäl covfefe!

Lämna en kommentar

Filed under Moderaterna

Minska klyftorna

Svenska folket vill MINSKA klyftorna i samhället. Det är faktiskt bara bland kristdemokratiska väljare som inte en majoritet anser att det är viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. ”Bara” 46% av kristdemokraterna tycker att det är mycket viktigt eller ganska viktigt med minskade ekonomiska klyftor. Det är bara inom ett enda parti som fler inte alls tycker att det är särskilt viktigt än vad det är som tycker att det är mycket viktigt. Kan ni gissa vilket parti vi pratar om? Om jag säger att dom kallar sig ”Arbetarparti”, kan ni gissa då? Rätt gissat det är Anna Kinberg Batras trupper inom Moderaterna! Till Moderaternas förlåtelse ska vi säga att hela 46% av de moderata väljarna tycker att det är ganska viktigt med minskade klyftor även om inte så många tycker att det är mycket viktigt. Att Sverigedumokraterna är ett borgerligt parti kan vi se tydligt i den här undersökningen. Som jag sade så tycker 46% av kristdemokraterna att det är mycket eller ganska viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. 55% av de moderata väljarna tycker detta. 58% av de sverigedumokratiska väljarna. 65% av de liberala väljarna, 78% av Centerpartiets väljare tycker det är mycket eller ganska viktigt att minska de ekonomiska klyftorna. 98% av Vänsterpartiets och Socialdemokraternas väljare tycker att det är mycket eller ganska viktigt. För Miljöpartiet gäller 100%.

Vi kan alltså fundera över vad politikerna väntar på. Inom alla partierna finns alltså en majoritet som tycker att det här är viktigt (förutom lilla Kristdemokraterna alltså, men där är det trots allt fler som tycker det är viktigt än som inte tycker det är viktigt). Det borde ju finnas en stabil majoritet i Riksdagen för åtgärder som minskar klyftorna. Det borde inte vara några problem att komma överens om åtgärder som först och främst stoppar utvecklingen mot ökade klyftor som just nu pågår för att sedan vända utvecklingen åt det andra hållet.

Men, det är uppenbart att bland de borgerliga partierna tycker partiernas ledning annorlunda än vad partiernas väljare tycker. Kan det bero på att partiernas ledningar tillhör de som tjänat på utvecklingen mot ökade klyftor medan stora grupper av väljarna tillhör förlorarna? Samtidigt är det också uppenbart att våra regeringspartier är på tok för fega för att våga lägga fram rejäla förslag som minskar våra ekonomiska klyftor. Feghet och försiktighet har ersatt ideologi. Dom borde skämmas öronen av sig!

Slutligen kan vi också konstatera att Sverigedumokraternas placering i det borgerliga blocket är uppenbar. Vi kan också konstatera att det är mycket få inom Liberalerna och i ännu högre grad inom Centerpartiet som inte alls tycker att det är viktigt. Kanske något för Annie Lööf och hennes marknadsliberala stödtrupper i partiet att fundera lite över en ledig dag.

Så ser det ut i vårt samhälle

Undersökningen har gjorts av Novus på uppdrag av det fackliga idéinstitutet Katalys. De som har svarat har fått frågan: ”Hur viktigt är det att regeringen försöker minska de ekonomiska klyftorna i Sverige?” Svarsalternativen har varit Mycket viktigt, Ganska viktigt, Varken eller, Inte särskilt viktigt och Inte alls viktigt.

6 av 10 väljare tycker att de med höga inkomster ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt (det som alltså kallas progressiv skatt). Undersökningen visar också att 55% av väljarna tycker att det är fel att den som har en privat sjukförsäkring ska kunna gå före i vårdkön. Ett förslag om att förbjuda detta har precis stoppats av de borgerliga partierna med hjälp av Sverigedumokraterna. Var tredje alliansväljare tycker att det är fullt rimligt att den som har en privat sjukvårdsförsäkring får smita före i kön medan i princip inga av de Rödgröna väljarna tycker så. 9 av 10 väljare tycker att en VD ska tjäna högst 5 gånger så mycket som en vanlig arbetare (i dag gäller i verkligheten 54 gånger så mycket). Det finns alltså en stark majoritet för en mycket radikalare politik. Det är bara att sätta igång. Vad väntar ni på?

Lämna en kommentar

Filed under Inkomstklyftor

En siffernisse njuter av nya siffror

Som politiskt intresserad siffernisse är väljarundersökningar otroligt spännande. Jag är, som jag sagt tidigare, fullt medveten om att man ska ta dessa siffror med en rejäl nypa salt. Men det förtar inte hur spännande det är att följa alla förändringar som sker (även om dom är inom den s.k. felmarginalen). Alltså njuter jag i dag igen. Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten publicerar i dag månadens undersökning från Sifo. Senior blogger Sven O Ohlsson gnuggar händerna av förtjusning.

Det är en undersökning som bekräftar ett antal utvecklingar som pågått en tid. Kristdemokraternas plats långt under riksdagsspärren befästs. Miljöpartiets negativa utveckling fortsätter och man hamnar nu till och med under riksdagsspärren. Sverigedumokraterna har nog nått sitt maximum och fortsätter att i princip stå stilla på en nivå där man befunnit sig i omkring ett år. Det Rödgröna blocket har som helhet en positiv utveckling medan det ser illa ut för Högeralliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.

Jonas Sjöstedt

Undersökningens stora vinnare är Socialdemokraterna som får 29,9% (+1,2) och Vänsterpartiet som får 8,2% (+1,1). Undersökningens stora förlorare är Miljöpartiet som rasar till 3,2% (-1,3) och Moderaterna som fortsätter rasa till 17,5% (-0,9). I övrigt ligger det ganska stilla. Centerns uppgång bromsar och dom får nu 13,8% (-0,4) medan Liberalerna får 5,4% (-0,3) och Kristdemokraterna får 2,9% (+0,1). Sverigedumokraterna står helt stilla på 16,7%. Totalt innebär det att de tre Rödgröna partierna får sammanlagt 41,3% (+1,0) och Högeralliansen får 39,6% (-1,5).

Vad kan då en siffernisse gotta sig i bland dessa siffror? Om utvecklingen fortsätter på samma sätt är Socialdemokraterna om två månader mer än dubbelt så stora som Moderaterna. Samtidigt som Vänsterpartiet om en månad är mer än hälften så stora som Moderaterna. Moderaterna är samtidigt ett parti som hotas av att i allt fler olika undersökningar bli degraderade till tredje största parti. SD har ju faktiskt varit större i några undersökningar och fortsätter utvecklingen så är man snart större i de flesta undersökningarna. Kanske passeras man till och med av Centern om några månader om utvecklingen fortsätter. Man kan undra om Anna Kinberg Batra sitter säkert. AKB kanske kommer att betyda ”Andra Kan Bättre” för allt fler oroliga moderater? Själv hoppas jag att Anna Kinberg Batra sitter kvar. Det är bra för oss andra!

Ett annat parti där man borde vara ytterst oroliga är inom Miljöpartiet. Vilken funktion fyller egentligen Miljöpartiet i dag i den svenska politiken? Jag har svårt för att riktigt komma på det! I rikspolitiken i varje fall har ju miljöprofilen kompromissats bort för att kunna sitta vid maktens grytor och utföra… Ja, nästan ingenting. När en, som jag trodde, intelligent politiker som Gustav Fridolin gör ett populistiskt utspel om fotbojor på utvisningshotade för att dom inte ska försvinna så tappar jag det sista förtroendet. En fotboja är ytterst lätt att ta bort och ska alltså inte användas på någon som man har anledning befara skulle vilja försvinna. Det är bortkastat. Skäms Gustav Fridolin, jag trodde faktiskt bättre om dig!

Ett tredje parti där oron borde vara riktigt stor är naturligtvis Kristdemokraterna. Kd under Ebba Busch Thor fyller helt enkelt ingen funktion längre i svensk politik. De flesta allmänborgerliga väljarna har insett att partiet har gjort sitt och inte längre behövs. Återstår gör de inbitna kristdemokraterna. Men dom är för få för att rädda partiet. Till detta krävs att det finns en stor skara allmänborgerliga väljare som tycker att partiet ska finnas kvar i riksdagen. Men nu behövs dom inte längre som sagt.

Däremot vet jag inte hur man ska känna det inom Sverigedumokraterna. Ska dom vara frustrerade över att dom inte kommer längre? Jag tror faktiskt att de presumtiva väljare som finns för SD redan är lockade i fållan. Resten vill inte ha med SD att göra. Ska dom istället dra en suck av lättnad över att partiet befäster sin ställning som Sveriges ledande Teflonparti. Det kvittar hur mycket skandaler SD-företrädare är inblandade i så påverkar det inte opinionen. Hade andra partiers företrädare trampat i lika många klaver hade det varit kris för partiet. För Teflonpartiet SD gäller att alla skandaler bara rinner av.

Tänk så mycket man kan läsa ut av lite siffror trots att i stort sett alla förändringarna är inom felmarginalen. Dvs dom beror mer på tillfälligheter än på en klarlagt förändring i opinionen.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökningar

Siffernörden slår till igen

Jag har påpekat det så många gånger nu att det känns nästan enformigt. Men, jag gillar siffror! Att läsa väljarundersökningar är alltid lika spännande. Jag är fullt medveten om att felmarginalen är mycket stor (egentligen klart större än den som opinionsinstituten själva erkänner). Men, trots detta är det hela tiden lika spännande att följa staplarnas upp- och nedgångar. Man kan läsa ut precis vad som helst – som man vill läsa ut – ur en undersökning. I dag är det Svenska Dagbladet som publicerar sin månatliga undersökning, som görs av Sifo.

Vad kan vi då läsa ut av denna? I den tryckta tidningen gör man en jämförelse med årets första undersökning, den som gjordes i januari 2016. I en sådan jämförelse är Socialdemokraterna den stora vinnaren. S är nu uppe i 27,6% (+4,4 sedan årets början). En annan stor vinnare är Centerpartiet som med 9,1% (+2,3) ligger på sina högsta siffror det här årtusendet (dvs sedan 1991). För övrigt är det bara ett parti till som ökat sedan januari, Vänsterpartiet som får 8,4% (+0,3). Alla de andra partierna ligger nu på minus sedan årets början med undantag för Folkpa… f’låt Liberalerna som ligger stilla på exakt 6,0%. Störst förlust har Moderaterna som får 22,2% (-3,4). Sverigedumokraterna har också tappat rejält sedan januari och får 15,2% (-3,0). För övrigt har Kristdemokraterna nu 3,6% (-0,8 sedan januari) och Miljöpartiet 5,2% (-0,7).

Vänsterpartiet emblem

Är då detta positiva siffror? Visst är det så. Allt fler politiska kommentatorer har börjat göra en ny indelning av den politiska kartan i Sverige. Där Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor håller på att föra Moderaterna och Kristdemokraterna allt längre ut på högerkanten. En högervridning inom det borgerliga blocket där Centerpartiet och Folkpartiet inte följer med. Samtidigt har ju Stefan Löfven helt uppenbart fört Socialdemokraterna allt längre högerut in i en mittfålla. Alltså börjar allt fler dela upp den svenska politiken i ett Högerblock (M + Sd + Kd), ett Mittblock (S + Mp + C + L) och sedan ett Vänsterblock med Vänsterpartiet. Visst är en sådan fundering spännande? Det positiva är att det är just Högerblocket som är den stora förloraren i opinionen. Anna ”Stockholmare är smartare än lantisar” Kinberg Batra har totalt misslyckats i sin högervridning av Moderaterna. Distanserandet från Fredrik Reinfeldt och närmandet till Sverigedumokraterna har inte givit någon positiv utdelning, utan många (tydligen främst i just Stockholm) har lämnat M och gått över till C. Totalt får detta Högerblock nu 41,0% (-7,2 sedan januari). Det nya Mittenblocket som skapats får 47,9% (+6,0 sedan januari). Ett val med just dessa siffror skulle gett detta Mittenblock en egen majoritet i Riksdagen eftersom Kd ju skulle åkt ut. Även om en vänstermajoritet är vad jag skulle önskat så vore detta i varje fall den näst bästa lösningen. Det skulle ge en regering med majoritet som kan driva en lite mer konsekvent politik.

Den stora glädjen med en sådan här fundering är ju det faktum att högern håller på att tappa rejält. Allt fler undersökningar visar att Sverigedumokraternas framgångar nu nått sin kulmen. Allt fler inser att det här partiet är en samling rasistiska högerextrema pajasar. Det som återstår är en nedgång. Samtidigt är Moderaternas högtidsstund nog också över. Anna Kinberg Batras högergir har främst gett till resultat att liberala moderater ser sig om efter en annan hemvist. Att locka till sig avhoppade sverigedumokrater räcker inte till. Socialdemokraterna ligger historiskt lågt, men är i varje fall på väg uppåt igen. Vänsterpartiet stretar sig sakta uppåt samtidigt som Ebba Busch Thors Kristdemokraterna med allt större sannolikhet har gjort sitt i den svenska rikspolitiken. Miljöpartiet har tappat sin idealitet när man fått makt. På riksplanet tillsammans med S, men ute i kommunerna ofta i samarbete med det borgerliga blocket. Förutom de gröna frågorna vet folk helt enkelt inte vad Mp står för. Det är allt och inget, som kompromissas bort mot lite soppa vid maktens bord.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Det ser ganska bra ut

SCB:s stora väljarundersökning har offentliggjorts i dag. Det ser faktiskt ganska trevligt ut på de flesta håll. SCB gör den här undersökningen två gånger om året. Den är mycket mer tillförlitlig än de månatliga undersökningar som olika institut gör för olika tidningar. Dels handlar det om att man har mångdubbelt fler tillfrågade och till detta gäller att man använder lite mer vetenskapliga (men dyrare…) metoder. Hur som helst tycker jag att det ser bra ut på de flesta områdena. Man kan ju göra en jämförelse med situationen för ett halvår sedan, men också med senaste valet. I min redovisning här så är den första siffran förändring sedan valet och den andra sedan förra undersökningen för ett halvår sedan.

Vänsterpartiet

Socialdemokraterna 29,2% (-1,8 / -0,3)
Moderaterna 22,8% (-0,5 / -1,9)
Sverigedemokraterna 17,5% (+4,6 / +0,2)
Vänsterpartiet 7,7% (+2,0 / +0,9)
Centerpartiet 7,1% (+1,0 / +1,0)
Liberalerna 5,0% (-0,4 / -0,4)
Miljöpartiet 4,5% (-2,4 / -0,2)
Kristdemokraterna 3,1% (-1,5 / +-0)

Vi kan alltså se att de tre Rödgröna partierna behåller sin ledning. Försprånget är lägre än vid valet, men har ökat sedan för ett halvår sedan.

Vad det gäller de enskilda partierna så har Socialdemokraterna fortsatt med sin negativa utveckling, precis som regeringskollegan Miljöpartiet. Däremot verkar Miljöpartiets nedgång ha bromsats. Kanske är man nu nere i bara basväljaren? Däremot har Vänsterpartiet en stadigt pågående uppgång och partiet är nu störst av de fem mindre partierna och ligger på en klar fjärdeplats. Även Centerpartiet har en uppgång, något man ju är ensam om inom det borgerliga blocket. Moderaterna har tappat hela den uppgång man haft innan – och lite till. Anna Kinberg Batras succé får nog sägas vara ganska begränsad. Folkp… f’låt Liberalerna har inte heller så mycket att glädjas åt, det går sakterliga nedåt. Kristdemokraterna ligger kvar stadigt förankrade på rekordlåga siffror. Ebba Busch Thor har mycket att göra om partiet ska lyckas överleva nästa val. När det gäller Sverigedumokraterna är, som jag påpekat flera gånger tidigare, uppgången över och partiet ligger numera ganska rejält stilla.

Ett val med de här siffrorna skulle egentligen inte göra någon skillnad. Förutom att de Rödgrönas ledning över de Borgerliga skulle ökat eftersom Kristdemokraterna ju skulle åkt ut. En annan intressant fråga är egentligen vilken effekt på opinionen det har när nu de Borgerliga och SD i gemensam kraft röstar Nej till förslag (t.ex. Flygskatten, vinstbegränsningar i den privatiserade omsorgen och skolan samt kraven på drägliga villkor vid upphandlingar) som har ett ganska stort folkligt stöd långt in bland de borgerliga supportrarna. Lite om den saken tänkte jag fortsätta med i morgon.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning