Etikettarkiv: Nooshi Dadgostar

Bättre än befarat

» Och ingen ändring.

Det har hållits val i USA och många befarade att Republikanerna med Donald Trump som galjonsfigur skulle ta makten över Kongressen med både Senaten och Representanthuset. Nu gick det inte så illa som befarat, och många av de republikanska framgångarna uteblev. Kanske innebar valresultatet till och med att det blev slutpunkten för Donald Trump karriär? Jag såg på BBC någon som påpekade att Donald Trump hade hållet helt tyst i mer än 24 timmar. Något av en sensation. Allt är inte elände.

Jag såg i Aftonbladet att dom publicerade Demoskops regelbundna undersökning av vilka partiledare vi svenskar har förtroende för. Faktum är att det egentligen inte var någon egentlig förändring i siffrorna för en månad sedan. Hur som helst, så här många har stort eller mycket stort förtroende för partiledarna:

Magdalena Andersson (S)  57% (-1)
Ulf Kristersson (M)  43% (-1)
Jimmie Åkesson (SD)  41% (+2)
Ebba Busch (KD)  41% (+2)
Annie Lööf (C)  33% (0)
Nooshi Dadgostar (V)  26% (+1)
Johan Pehrson (L)  23% (-1)
Märta Stenevi (MP)  18% (+1)
Per Bolund (MP)  16% (+2)

Vad vi kan utläsa av det hela är att som statsministerkandidat har helt uppenbart Magdalena Andersson förtroende även utanför det Rödgröna blocket, samtidigt som alltså statsministern Ulf Kristersson inte ens kan uppmana till förtroende av alla inom det Brunblå blocket. Vi kan också notera att Jimmie Åkesson kan uppbåda förtroende långt in i det moderata och kristdemokratiska partiet. Förändringarna ligger helt klart alla inom felmarginalen så dom borde inte ens publiceras.

Dagens lästips

I Tidningen Vi läser jag en artikel av Peter Fröberg Idling som jag vill rekommendera. Därför gillar SD-are bara författare födda 1870. Läs den och fundera!

Läs:
Succé för valets förlorare. – Aftonbladet
Därför gillar SD-are bara författare födda 1870. – Tidningen Vi

1 kommentar

Under Donald Trump

Vem kan man lita på

» Inte Ebba i varje fall.

SVT har visat Novus förtroendeundersökning om våra partiledare. Egentligen ganska spännande att studera siffrorna och jämföra med partiets siffror. I princip har partiledare ”bättre” siffror än deras partier. Ungefär dubbelt upp. Naturligtvis beroende på att man kan ”rösta” på mer än en person och att partiledarna kan locka till förtroende även från de som röstar på ett annat parti. Hur som helst, så här såg siffrorna ut:

Magdalena Andersson – 56% (-1)
Ulf Kristersson – 33% (-6)
Ebba Busch – 29% (-2)
Jimmie Åkesson – 27% (-3)
Annie Lööf – 22% (+3)
Nooshi Dadgostar – 21% (+1)
Johan Pehrson – 18% (+7)
Märta Stenevi – 10% (+1)
Per Bolund – 9% (+1)

Något förenklat så har partiledaren ungefär dubbelt så stort förtroende som hens parti har i stöd. Undersökningens stora förlorare är Ulf Kristersson (ner 6 procentenheter), Jimmie Åkesson (ner 3 procentenheter) och Ebba Busch (ner 2 procentenheter). Lägg till detta Johan Pehrsons uppgång med 7 procentenheter och Annie Lööfs uppgång med 3 procentenheter så har vi de förändringar som kan utläsas – om man är väldigt villig till att hitta förändringar. Kan raset för tre av de fyra partiledarna inom den Brunblå sörjan ha att göra med tramsandet med misstroendeomröstning och beslutskalabaliken om regeringens budget? Johan Pehrsons uppgång har nog med den allmänna uppgången för Liberalerna att göra.

Vi kan notera att en majoritet av svenska folket har förtroende för Magdalena Andersson. Ett förtroende som uppenbarligen finns ända in bland borgerliga väljare. Kan man tolka detta som att hon har medvind? I motsats till Ulf Kristersson som tydligen inte ens alla högerväljare har förtroende för trots att han är deras statsministerkandidat.

Domedagsprofeten Ebba Busch laddar upp

En partiledare som jag helt saknar förtroende för är Ebba Busch. Hon har nästan tagit över posten som den värsta representanten för populistiska utspel från Jimmie Åkesson. Senaste utspelet handlar om kemisk kastrering av våldtäktsmän. Troligtvis inspirerade av västerländska demokratier som Ryssland, Sydkorea och Polen där detta kan förekomma. För inte så länge sedan tyckte Ebba att svensk polis tydligen skulle skjuta skarp lite mer mot brottslingar. Vad kan vara nästa utspel? Amputation av fingrar på ficktjuvar?

Ebba har dragit ner Kristdemokraterna i dyn om jag ska vara uppriktig. Det har blivit ett rejält populistiskt gnällparti. Och allt som är fel är naturligtvis regeringens fel. Att KD-politiker ute i regionerna misslyckas med sjukvården är regeringens fel. Alla prishöjningar beror på regeringen. Att den svenska inflationen i själva verket ligger lägre än de flesta andra länder har ingen betydelse. Det är visserligen en socialdemokratisk partsinlaga, men jag såg en KD-annons från KD som berättar om ”Allt som havererar i Socialdemokraternas Sverige” med förklaringar till hur verkligheten är och hur det ser ut i andra länder. Det är som sagt en partsinlaga från Socialdemokraterna men säger en hel del om Gnäll-Ebbas strategi inför valet.

För övrigt har uppenbarligen Ebba Busch fått lite panik av reaktionerna på HD:s beslut om abortförbudet i USA. Ebba var snabbt framme och ville ett partiledarna skulle skriva under ett dokument där dom lovade att inte röra svensk abortlagstiftning. Att löften från Ebba inte är värda ett öre vet vi sedan tidigare. Löftet om att inte släppa in Jimmie Åkesson försvann snabbt i jakten på makten. Makten var viktigare än Moralen. KD vill fortfarande att barnmorskor ska kunna vägra att ha med aborter att göra eller informera om aborter. Dvs ungefär som om jag när jag jobbade på Försäkringskassan skulle kunna vägra vissa arbetsuppgifter eftersom jag tyckte lagen var fel. Eller om en polis som tyckte vi skulle ha fri fart på vägarna skulle ha rätt att låta bli att skriva ut fartböter till fartdårar. Har man skaffat ett jobb så sköter man helt enkelt det som ingår i jobbet. Säger samvetet att det är fel på lagen så får man engagera sig politiskt för att ändra lagen och byta yrke.

Mitt förtroende för domedagsprofeten Ebba Busch ligger och skvalpar på nollstrecket ihop med Jimmie Åkesson.

Läs:
Novus: Kristersson tappar förtroende – Andersson ensam på toppen. – SVT
Kastrera, skjut och straffa med Busch. – Aftonbladet ledare Anders Lindberg
KD – från mjuka optimister till hårda domedagsprofeter. – Aktuellt i politiken (S)

Lämna en kommentar

Under Ebba Busch

Bortglömda frågor

» Men av vikt?

Jag har ett par gånger tidigare kommenterat en del frågor som den lokala gratistidningen Söderåsbladet har ställt till de svenska partiledarna. Den här gången tänkte jag kommentera deras svar på frågan: ”Vilken politisk fråga tycker du är bortglömd”? En intressant slutsats är att man uppenbarligen snarast nämner en fråga som man inte tycker diskuterats tillräckligt mycket. Eller kanske tycker en fråga som man tycker inte diskuterats tillräckligt på rätt sätt. På det senare i något fall aldrig tycker kunde diskuterats tillräckligt. Så här är svaren i varje fall:

Vi börjar med Magdalena Andersson som tycker att vi borde diskutera mer om skolsegregationen som förstärks av marknadsskolan! Och i det fallet så håller jag faktiskt med Magdalena Andersson och tror att vi har liknande åsikter – dock inte helt lika…

Sedan kommer Ulf Kristersson i storleksordningen och som tycker att vi borde diskutera mer hur framtiden ser ut för de barn som får den tuffaste starten, till exempel de som är fosterbarn. Och här kan vi väl inget annat än hålla med…

Så har vi dags för Jimmy Åkesson som tycker att vi borde diskutera bensin- och dieselpriserna. Har vi inte gjort det? Det har ju till och med gått miljardbelopp från statskassan för att sänka priserna och vi har beslutat att göra dieseln mer miljöskadlig. Jimmie lär dock aldrig bli nöjd…

Så kommer vi då till Nooshi Dadgostar som tycker att vi borde diskutera mer hur vi ska bygga bra lägenheter som människor har råd med. Det är ju faktiskt något som inte diskuterats nästan alls. Fast om det finns någon lösning…

Nästa på kö är Annie Lööf som vill att vi diskuterar landsbygdsfrågor mer. Man ska kunna bo och jobba i hela landet med rättvisa villkor. Oftast utgår diskussionen från ett storstadsperspektiv. Och det kan vi väl hålla med om…

Sedan kommer vi till Ebba Busch som vill diskutera mer hur vi ska lösa vårdkrisen. KD:s krav på att centralisera och förstatliga sjukvården tycker tydligen inte Ebba diskuteras tillräckligt. Och det kan vi väl göra lite mer innan vi avfärdar tankarna…

Att representera MP får Märta Stenevi göra och hon vill diskutera klimatet och klimatförändringarna mer. Och det är väl något som vi inte kan annat än hålla med om…

Till slut får Johan Pehrson tycka att vi ska diskutera mer lugn och ro i skolan. Han tycker lärarna ska ges större befogenheter. Och det är väl inte fel att diskutera skolan, skoltrivseln och skollugnet…

Så egentligen har partiledarna goda tankar om vad som behöver diskuteras. Jag tycker inte alltid att slutresultatet av den diskussionen ska bli samma som nämnda partiledare vill. Men diskussionen är motiverad. Ja, förutom bensin- och dieselpris som väl ändå har diskuterats ganska rejält och resulterat i åtgärder – som jag tycker är felaktiga.

Lämna en kommentar

Under Partiledare

Varför behövs Internationella Kvinnodagen fortfarande

» Det är en skam.

I dag är det Internationella Kvinnodagen. Denna dag instiftades av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av en tysk kommunist som hette Clara Zetkin. Första året var 1910. I Sverige började vi fira dagen 1912, det är alltså i år 100-års jubileum här i Sverige. I en del länder är dagen en helgdag. I andra länder firas det hela på andra sätt. I Kina får tydligen alla kvinnor ledigt från jobbet på eftermiddagen. Sedan 1978 finns den 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. Man kan väl säga att från och med det så blev det inte längre en socialistisk högtidsdag utan idag firas dagen utan den typen av partipolitiska förtecken.

Som exempel på detta har jag valt ut tre olika debattinlägg i dagens tidningar. Skrivna med olika politisk utgångspunkt. Något som har varit riktigt spännande att läsa och fundera över.

Feminism

Om vi börjar från höger så har författarinnan och debattören Unni Drougge skrivet ett för mig helt obegripligt stycke med rubriken: – Därför gör jag slut med feminismen. Men det kanske beror mer på mig och inte på Unni Drougge. Kanske har jag en förutfattad mening om henne. Ni kan väl själva läsa och se om ni begriper vad hon egentligen menar.

Sedan har, om vi går mot mitten, de tre liberalerna Nyamko Sabuni, Juno Blom och Gulan Avci skrivit ett partipolitiskt inlägg med rubriken: – Ökad jämställdhet kräver ett maktskifte. Det är uppenbart att paniken inom Liberalerna sprider sig allt mer. Istället satsar man alltså hårt på att bli stödparti för en regering som styrs av Moderaterna (vars föregångare stred förtvivlat för att förhindra att kvinnor fick rösträtt i Sverige) och Sverigedemokraterna (ett parti vars företrädare får gåshud så fort ord som feminism, jämställdhet osv yttras). Istället är uppenbarligen allt sossarnas fel. Att regioner osv inte kan höja lönerna i kvinnoyrken utan istället satsar pengarna på toppcheferna – borgerligt styrda sådana?

Slutligen om vi hamnar till vänster så har två företrädare från Vänsterpartiet, Nooshi Dadgostar och Karin Rågsjö skrivit ett debattinlägg med rubriken: – Vårt löfte: Slutsnålat på förlossningsvården. Alltså ett konkret krav och inte bara svammel. Ni ska ha tack Nooshi och Karin för de raderna.

Sverige har visserligen kommit långt när det gäller att utjämna skillnaden mellan könen – i en internationell jämförelse. Men, Internationella Kvinnodagen behövs fortfarande. Det är faktiskt ofattbart att snittlöner och liknande fortfarande är lägre i typiska kvinnojobb. Detta är något som politiker faktiskt kan påverka. Många kvinnojobb är inom den offentliga verksamheten. Här kan politiker faktiskt påverka. Men, det är viktigare att hålla skatten nere än att betala anständiga löner.

Så tyvärr. Internationella Kvinnodagen behövs fortfarande för att hjälpa till att ge makthavare en spark i häcken !

Läs
Därför gör jag slut med feminismen. – Debattartikel Expressen
Ökad jämställdhet kräver ett maktskifte. – Debattartikel Sydsvenskan
Vårt löfte: Slutsnålat på förlossningsvården. – Debattartikel Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Feminism

Nya spännande siffror

» Rullgardinen ner för Ulf Kristersson.

SVT har idag presenterat sin nya väljarbarometer. En undersökning som Novus gör för SVT. Undersökningens stora vinnare är Socialdemokraterna medan Moderaterna är undersökningens verkligt stora förlorare. Fortsätter det på det här viset för Moderaterna sitter nog stolen löst för Ulf Kristersson. Vi börjar med siffrorna och med förändringen sedan förra månaden inom parentes. Let’s go:

Socialdemokraterna » » 31,3% (+2,0)
Sverigedemokraterna » » 20,1% (+1,1)
Moderaterna » » 18,7% (-2,5)
Vänsterpartiet » » 10,5% (+0,5)
Centerpartiet » » 6,7% (-0,8)
Kristdemokraterna » » 5,6% (+0,9)
Miljöpartiet » » 3,4% (-0,3)
Liberalerna » » 2,2% (-0,8)
Övriga 1,6%

Det är några riktigt stora förändringar som inte bara kan förklaras av tillfälligheter och felmarginaler. Så egentligen är siffrorna riktigt spännande. Jag tycker det i varje fall och hoppas att ni också tycker det.

Nu är vi glada

Socialdemokraterna går sedan partiledarbytet verkligen från klarhet till klarhet. Upp ytterligare två procentenheter till 31,3% ger Magdalena Andersson skäl att fira lite. Ett valresultat med dessa siffror garanterar nog att Magdalena Andersson kan fortsätta som statsminister.

Sverigedemokraterna har den här gången en uppgång. Eftersom Moderaterna rasar ner som dom gör så har helt plötsligt Jimmie Åkesson blivit partiledare för landets näst största parti. Fast Jimmie har ju som mål att få SD till att bli störst, och dit är det långt. Det har blivit ännu längre den här månaden. Det ska också bli spännande att se om intresset från de andra Blåbruna partierna för att förhandla med SD ökar eller minskar när SD plötsligt blivit den största parten i förhandlingarna.

Moderaterna har nog sammankallat krisgruppen. Ett rejält ras i opinionen och dessutom har alltså SD som ju ska bli stödparti i M:s drömmar helt plötsligt flyttat om. Det är M som får bli stödparti till SD! Som jag sett flera kommentatorer konstatera så om Ulf Kristersson misslyckas den här gången så får han se sig om efter nytt jobb efter valet. Fortsätter den här utvecklingen så kanske han får se sig om efter nytt jobb redan innan valet? Att se och höra partisekreteraren Gunnar Strömmer försöka prata bort det i SVT:s Rapport i dag var riktigt komiskt. Jag njöt!

Vänsterpartiet går det bra för trots Socialdemokraternas stora ökning. Nooshi Dadgostar har visat sin kompetens och det ser bra ut för Vänsterpartiet. Det är bra att V finns där ute till vänster om Socialdemokraterna och ger dom en spark på smalbenet när det blir för urvattnat.

Centerpartiet däremot har nog inte så mycket att glädjas över. Är det ett straff för att man såg till att en budget framförhandlad med SD gick igenom i Riksdagen? Är det vägran att ens ta i Vänsterpartiet med tång som bestraffas? Eller är det tvärtom? Vill C-väljarna att Annie Lööf ska sätta sig i Ulf Kristerssons knä istället – med Jimmie Åkesson i det andra knät? Eller det blir Uffe och Annie som får sätta sig i vardera knät hos Jimmie?

Kristdemokraterna har väl lyckats manövrera sig i säkerhet. I varje fall för en tid framåt. Är det missbelåtna moderater som sätter KD i säkerhet? Men varför det?

Miljöpartiet får större problem. De entusiastiska miljöpartisterna räcker uppenbarligen inte till. Har samtidigt de presumtiva miljöpartiröstarna tyckt att MP uppfört sig ansvarslöst? Kan det finnas stödröstare som är villiga att rädda kvar Miljöpartiet när det kommer till kritan på valdagen?

Liberalerna är nog hoppet ute för. Ligger man så risigt till som man gjorde innan och till det tappar en fjärdedel av stödet på en månad då är nog krisen akut. Jag blir allt mer övertygad om att det nog är kört för vårt liberala parti. En intressant fråga är om ett gammalt traditionellt parti som Liberalerna om dom åker ur Riksdagen har någon chans att komma tillbaka vid senare val? Eller blir det totalslut? Vi kan i varje fall konstatera att för ett liberalt parti att bli stödparti till ett rasistiskt populistparti är dödsstöten.

Räknar man ihop stödet för de båda blocken så kan vi se att de Rödgröna får 51,9% mot de Brunblå som får 46,6%. Räknar vi bort Mp och L som skulle åkt ut så är ledningssiffrorna 48,5% – 44,4%. Det är alltså en stabil ledning.

Hej då Ulf Kristersson!

Läs:
SVT/Novus: M tappar väljare. – SVT
M tappar mark i SVT/Novus väljarbarometer. – SVT
Väljarbarometern. – SVT Novus
M backar i väljarbarometer. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Ny väljarundersökning att frossa i

» Och glädjas över.

Så är det då dags igen för en av alla dessa väljarundersökningar som jag älskar att frossa i. Den här gången är det Svenska Dagbladet som publicerar sin undersökning som görs av Sifo. En undersökning som innehåller en del signifikanta förändringar från förra månaden. I korthet kan vi notera att den stora vinnaren är Socialdemokraterna medan Centern och Moderaterna är de stora förlorarna. Så här ser det ut med förändringen inom parentes.

Socialdemokraterna » » 31,1% (+2,4)
Moderaterna » » 20,0% (-1,0)
Sverigedemokraterna » » 19,7% (-0,6)
Vänsterpartiet » » 9,7% (+0,6)
Centerpartiet » » 7,0% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 5,1% (+0,5)
Miljöpartiet » » 3,2% (-0,4)
Liberalerna » » 2,8% (+0,5)

Mycket förenklat så kan vi alltså konstatera att det i varje fall inte står still. Det är intressant att studera vilka som gynnats och missgynnats av det som SvD kallar ”regeringskrisen”.

Socialdemokraterna med Magdalena Andersson är den verkligt stora vinnaren på utvecklingen efter bytet av statsminister och partiledare för Socialdemokraterna. Uppenbart är att väljarna anser att det bland annat är Socialdemokraterna som uppfört sig vuxet under det man vill kalla ”krisen”. Ett antal olika undersökningar om partiledarnas förtroende och popularitet har också visat på starka siffror för Magdalena Andersson. Jag tror att man på S partikansli just nu ser framtiden an med tillförsikt.

Moderaterna är nog inte lika lyckliga. Att Ulf Kristersson just nu dessutom drabbats av Covid-19 strör väl lite salt i såren samtidigt. Uppenbart är i varje fall att de hårda orden från moderat håll inte gett utdelning utan snarast tvärtom. Att bara gnälla är inte alltid en framkomlig väg! Uppenbart är att de genomdrivna förändringarna av budgeten inte gett utdelning hos väljarna i varje fall.

Sverigedemokraterna har en nedåtgående trend. Jimmie Åkessons drömmar om att bli Sveriges största parti får nog förbli hans drömmar. Populistiska missnöjespartier brukar inte bli hur långvariga som helst. Vi kan se det i land efter land. Kan vi hoppas att det tar slut här också en dag?

Vänsterpartiet ökar också. Vilket får sägas är mycket positivt när det sker samtidigt som S har en stark uppgång. Idag är S+V större än M+Sd, 40,8% mot 39,7%. Lägger man till att Nooshi Dadgostar ligger mycket högt i de olika undersökningar av partiledarnas förtroendesiffror som görs så kan nog Vänsterpartiet se framtiden an med tillförsikt.

Centern är undersökningens största förlorare. Kan det ha att göra med Centerns något inkonsekventa agerande när det gäller budgeten för 2022. Först förhandlar man fram budgeten med S (och Mp). Sedan vägrar man att stödja samma budget när det kommer till omröstning för att S haft förhandlingar med V i andra frågor. Resultatet blir en budget som förhandlats fram med Sd. Kanske tycker väljarna att Annie Lööf fått problem med riktningen? Att uppföra sig som barnrumpor lönar sig inte.

Kristdemokraterna har en liten uppgång och har kanske placerat sig tillräckligt högt över spärrgränsen för att känna lite säkerhet en liten tid framöver. Är det en del av Moderaternas tapp som gått till Kd för att säkra deras framtid? Man kan ju spekulera.

Miljöpartiet straffas kanske för att man uppträdde ganska tramsigt i samband med det som SvD kallar ”regeringskrisen”. Var har vi Miljöpartiet? I många kommuner verkar MP:s samarbete med partierna till höger fungera bra. Samtidigt som det uppenbarligen INTE fungerade bra med partierna till vänster i riksdagen! Vad är Miljöpartiet? Behövs Miljöpartiet? Många väljare ställer tydligen den frågan.

Liberalerna slutligen har en liten uppgång som säkert gör Nyamko Sabuni överlycklig. Men, det är långt kvar så jag tvivlar. Men, om Moderaterna fortsätter sjunka tillräckligt långt ner så kanske tillräckligt många går till Liberalerna för att rädda dom.

Regeringsunderlaget under ledning av Magdalena Andersson (S + V + C) leder nu med 180-169 över den samlade oppositionen under Ulf Kristerssons paraply (M + Sd + Kd). Min tidigare gissning som jag upprepat ett antal gånger att valet kan komma att avgöras av vilka partier som åker ur Riksdagen gäller fortfarande. Åker Mp ut medan både Kd och L klarar sig så kan Magdalena Andersson få problem med att få majoritet i Riksdagen. Skulle Mp klara sig men L + Kd åka ut kan Ulf Kristersson inrikta sig på någon annan karriär än den politiska.

Jag hoppas ni är lika fascinerande av siffror som jag…

Läs:
Socialdemokraterna uppåt efter regeringskrisen. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Nya siffror att frossa i

» Visst blir ni glada.

Som en fortsättning på gårdagens SCB-undersökning av svenskarnas politiska preferenser så ser jag i Helsingborgs Dagblad en redovisning av hur väljarströmmarna gått mellan partierna sedan valet. Det handlar alltså om nettoflödena till eller från de olika partierna. Det är faktiskt inga stora flöden det handlar om. De båda största flödena handlar om att Moderaterna stulit 1,2% från Liberalerna och 1,1% från Kristdemokraterna. Moderaternas stora uppgång sedan valet beror alltså främst på att andra borgerliga väljare från Liberalerna och Kristdemokraterna bytt parti. För respektive parti ser det ut så här:

Socialdemokraterna (29,1%). Socialdemokraterna har fått 0,7% från vardera Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Man har dessutom fått 0,3% från det som kallas ”Övriga”. Men sedan har man förlorat 0,7% till Moderaterna och 0,6% till Vänsterpartiet. Vi kan alltså konstatera att S har ett positivt nettoinflöde från de gamla traditionella borgerliga partierna. Men, man har också fått väljare från Miljöpartiet samtidigt som man förlorat väljare till Vänsterpartiet.

Moderaterna (22,7%). M:s uppgång beror främst på att man lockat väljare från sina gamla kumpaner Kristdemokraterna (1,1%) och Liberalerna (1,2%). Men även från Socialdemokraterna (0,7%) har man lockat väljare. Men vi kan konstatera att medan man lockat väljare från S så har S lockat ännu fler väljare från de gamla borgerliga partnerna L och C.

Sverigedemokraterna (18,6%) har inte lyckats locka så många nya väljare. Det enda flöde som ger utslag i statistiken är 0,2% från Centern. I övrigt ligger alltså förändringarna under felmarginalen.

Vänsterpartiet (9,2%) har lockat en del från Socialdemokraterna (0,6%) och lite från Miljöpartiet (0,3%) men i övrigt är förändringarna inom felmarginalen.

Centerpartiet (8,4%) har sitt stora positiva inflöde från Liberalerna (0,7%) men har alltså förlorat lika mycket till Socialdemokraterna (0,7%). Och Centern är alltså det enda parti som förlorat väljare till Sverigedemokraterna (0,2%) på en nivå som ligger över felmarginalen.

Kristdemokraterna (4,6%) har sina stora förluster till Moderaterna (1,1%). I övrigt ligger allt inom felmarginalen. Kd är ju annars den näst största förloraren sedan valet, men dom väljarna har alltså främst gått till Moderaterna.

Miljöpartiet (3,9%) har alltså förlorat mest till Socialdemokraterna (0,7%) men också en del till Vänsterpartiet (0,3%). Kan man locka tillbaka en del av dom så att man kan rädda tillvaron i Riksdagen?

Liberalerna (2,5%) slutligen är ju den stora förloraren sedan valet 2018. Och dessa har gått till Moderaterna (1,2%), Centerpartiet (0,7%) och Socialdemokraterna (0,7%). Kan vi tänka oss att socialliberala väljare som är missnöjda har gått till Socialdemokraterna medan marknadsliberala väljare som är missnöjda har gått till Centern. Men den stora gruppen har alltså gått till Moderaterna.

Sedan hittar jag i Expressen en ny undersökning av förtroendet för våra partiledare. Och inte heller där händer det så mycket. Men det är värt att notera att Magdalena Andersson är den enda partiledare som fler har förtroende för än som saknar förtroende för henne. Så här ser det ut. Första siffran avser hur stor andel av de tillfrågade som har förtroende, inom parentes förändringen sedan förra månaden, och den sista siffran avser skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende.

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet

Magdalena Andersson (S) 50% (+2)  +27%
Ulf Kristersson (M) 34% (-1)  -8%
Nooshi Dadgostar (V) 32% (+4)  -4%
Jimmie Åkesson (Sd) 28% (0)  -27%
Ebba Busch (Kd) 26% (+3)  -28%
Annie Lööf (C) 22% (-8)  -31%
Nyamko Sabuni (L) 11% (0)  -36%
Märta Stenevi (Mp) 9% (-1)  -47
Per Bolund (Mp) 9% (-2)  -47%

I stort sett handlar det om att partiets storlek avspeglar sig också i förtroendesiffran för partiledaren. Det stora undantaget är egentligen Nooshi Dadgostar som det är fler som har förtroende för än Jimmie Åkesson som trots allt representerar ett dubbelt så stort parti. Och när det gäller det man kallar balansvärdet (alltså skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende) där Nooshi Dadgostar även passerat Ulf Kristersson. Det är alltså inte så många som saknar förtroende för henne. Något som kan vara bra i det långa loppet även för partiets utveckling. Jimmie Åkesson utmärker sig med att det är väldigt få utanför SD som har något förtroende för honom. Det finns alltså troligtvis inte så många fler väljare att hämta.

Vi kan konstatera att den stora förloraren är Annie Lööf medan den stora vinnaren är Nooshi Dadgostar. Något att tänka på för Annie Lööf kanske?

Läs:
Valströmmar sedan valet 2018. – Helsingborgs Dagblad
Lööf rasar i förtroende efter politiska kaoset. – Expressen

1 kommentar

Under Politiker

Är det kört för vissa?

» Men för vilka?

Vad säger ni? Är det inte dags för en väljarundersökning igen? Det har ju gått ganska lång tid nu sedan sist. Det är ju nästan en månad sedan. Har ni klarat er så länge? Det är SCB som har presenterat sin stora undersökning som görs två gånger om året. Man försöker få svar från drygt 9.000 statistiskt utvalda svenskar. Av dessa får man svar från ungefär hälften. Resultatet blev det som följer. Med förändringen sedan förra undersökningen i maj inom parentes. Det ska påpekas att man inte helt fått med kalabaliken med statsministerval och budgetbeslut.

Socialdemokraterna » » 29,1% (+0,9)
Moderaterna » » 22,7% (+0,3)
Sverigedemokraterna » » 18,6% (-0,3)
Vänsterpartiet » » 9,2% (+0,3)
Centerpartiet » » 8,4% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 4,6% (+0,1)
Miljöpartiet » » 3,9% (+0,1)
Liberalerna » » 2,5% (±0)

Dvs egentligen inte så stora förändringar på ett halvt år. Möjligtvis då Centerns minskning och Socialdemokraternas uppgång. Men, det kan väl vara kul att fundera lite ändå. Vi kan till exempel notera att den Brunblå sörjan (M, Sd, Kd och L) samlar sammanlagt 48,4% och Liberalerna har då långt kvar för att få näsan över vattenytan. Samtidigt som Kristdemokraterna i varje fall håller sig över vattenytan.

Om vi nu kan kalla det för ett Rödgrönt block (S, V, C och Mp), samlar sammanlagt 50,6% och där Miljöpartiet håller sig precis under vattenytan. Marginalen är inom felmarginalen. Centerpartiet är alltså den stora förloraren om man jämför med siffrorna för ett halvår sedan och Socialdemokraterna är den stora vinnaren.

Socialdemokraterna är alltså undersökningens stora vinnare. Hur kalabaliken med val av statsminister två gånger och förlorad budgetomröstning kan ha påverkat dessa siffror om det hade kommit med vet vi inte. Det är svårt att bedöma hur de som eventuellt röstar S reagerar på kalabaliken. Partiet ligger på plus även sedan valet 2018.

Moderaterna tappar i varje fall inte. Men uppgången är alltså inom felmarginalen. Moderatväljare verkar alltså än så länge inte ha något emot Ulf Kristerssons löftesbrott. Allt för Makten förlåter allt. Vi kan dock konstatera att avståndet upp till Socialdemokraterna växer, men så gör också avståndet ner till SD. Moderaterna är den största vinnaren sedan valet 2018.

Sverigedemokraterna har än så länge i varje fall inte haft något positivt utfall på ökat inflytande över den Brunblå sörjans politik. Men SD ligger fortfarande över valresultatet i förra valet. Marginalen upp till Moderaterna i kampen om att bli största oppositionsparti växer däremot. Skillnaden har växt ännu mer jämfört med förra valet. Jimmie Åkessons dröm om att bli största parti, eller i varje fall största oppositionsparti blir allt mer avlägsen.

Vänsterpartiet behåller sin goda ställning även efter förhandlingarna med Socialdemokraterna. Nooshi Dadgostar har en rejäl ökning sedan valet och behåller denna. Kanske till och med en liten ytterligare ökning sedan halvåret tillbaka. Det är ett läge som bör ge en god förhandlingsposition inför de månader som återstår fram till valet 2022.

Centerpartiet är undersökningens stora förlorare. Man är nu mer eller mindre tillbaka på valresultatet från 2018. Vad tappet nu beror på är svårt att bedöma. Tycker Centerväljarna att C ska börja acceptera SD? Eller är det tvärtom så att C-väljarna tycker att Annie Lööf inte ska vara så kategoriskt negativ gentemot Vänsterpartiet? Att förhandla en budget med S+Mp som Annie Lööf gjorde och sedan inte acceptera den när det kommer till kritan för att S förhandlat med Vänsterpartiet i helt andra frågor kanske inte är den rätta vägen?

Kristdemokraterna håller sig på behörigt avstånd från 4%-spärren. Men den ligger fortfarande oroväckande nära. Kristdemokraterna är, efter Liberalerna, den stora förloraren sedan valet 2018. Vilken effekt har Ebba Buschs budgetförhandlingar med SD på stödet bland kristdemokrater? Mitt intryck är att stora grupper av traditionella KD-väljare är mycket obekväma med att Ebba Busch har visat öppna famnen till Jimmie Åkesson. Debatten är dock tystare än inom Liberalerna.

Miljöpartiet ligger precis under 4%-spärren och den intressanta frågan är om avhoppet från regeringssamarbetet med Socialdemokraterna är det som får opinionen att hoppa över spärren, eller om det är det som får marginalen upp till spärren att öka så att det är kört till nästa val 2022? Jag vågar faktiskt inte spekulera.

Liberalerna då slutligen. Det gamla Folkpartiet är den stora förloraren sedan valet 2018. Partiet är mer än halverat sedan valet och man ligger nu stadigt förankrat under 4%-spärren. Marginalen upp till spärren är nog för stor för att partiet ska överleva nästa val. Det finns ju ingen uppåtgående trend heller. Partiets agerande är ju inte heller ämnat att locka till stöd. Mittenväljare som säger Nej tack till att släppa in SD i värmen väljer nog Centern istället. Och det finns nog inte tillräckligt många liberala väljare som vill ta i ett så antiliberalt parti som SD med tång. Tyvärr Nyamko Sabuni, men det är nog ajöss med Liberalerna efter valet 2022.

Visst kändes det härligt med en väljarundersökning?

Läs:
Ny PSU: Stiltje i opinionen ett knappt år före valet. – SCB
SCB: Både MP och L ute ur riksdagen om det vore val idag. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Dörrmattan tuffar till sig

» Men alla hoppas att det ska lösa sig.

Vi får hållas på halster ett tag till. Nooshi och Magdalena har inte formellt kommit överens än. Men tydligen har man kommit så långt så att talmannen Andreas Norlén nu bestämt att det ska hållas en omröstning i Riksdagen på onsdagen. Då får vi se vem som blir statsminister ett tag till.

Magdalena Andersson räknar nog med att trots allt vinna en omröstning. Dörrmattan har visserligen tuffat till sig men jag tror att Magdalena Andersson kallt räknar med att Vänsterpartiet när man till slut tvingas välja så väljer man det minst dåliga. Alltså en S+MP regering på C:s nåder framför en M+KD regering på SD:s nåder.

Jag tror uppriktigt sagt att Bluff-Uffe, Ulf Kristersson, är mer orolig än Magdalena Andersson. Om Magdalena Andersson misslyckas med att bli godkänd som regeringsbildare så går ju budet till Uffe. Och detta vill han för allt i världen undvika, det är hans värsta mardröm. Då tvingas han ju bekänna färg (den brunblå kulören) bara 9-10 månader innan det ska hållas ordinarie val. Då tvingas han ju visa hur långt han är villig att gå för att hålla Sverigedemokraterna i schack utan att släppa in dom för mycket i maktens korridorer. Något som naturligtvis inte går att genomföra. Alltså blir han tvingad att redan nu frångå sina löften (ja, jag vet att han frångår löften på löpande band). Löftesbrott som han tvingas försvara i en valrörelsen om ett drygt halvår.

Nä, både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson hoppas att Vänsterpartiet ska släppa fram Magdalena Andersson.

1 kommentar

Under Magdalena Andersson

Ett råd till Magdalena Andersson

» Var försiktig med dörrmattan så du inte halkar på den.

Efter partiledarrundor där alla partiledarna hade samtal med talmannen så har talmannen Andreas Norlén (m) kommit fram till att det alternativ till statsminister som finns är Magdalena Andersson (s). Ingen av partiledarna har vid sitt samtal med Andreas Norlén föreslagit någon annan. Ja, Jimmie Åkesson bemödade sig inte ens att komma till talmannen utan det blev tydligen ett kort telefonsamtal bara med honom.

Magdalena Andersson – nästa statsminister

Nu har i varje fall Magdalena Andersson fått sitt uppdrag. Hon har även hunnit med att förhandla ihop sig med Centerpartiets Annie Lööf så att Centern inte ska sätta krokben för en S/MP-regering fram till valet. Ett beslut som, som förväntat, retat upp diverse borgerliga politiker och debattörer till max. Fast dom hade nog inte förväntat sig något annat utan hade nog skrivit sina drapor redan innan Magdalena och Annie hade inlett sina förhandlingar.

Nu ska Magdalena Andersson också förhandla ihop sig med Nooshi Dadgostar (v). Ja, eller vad vi nu ska kalla samtalen. Av någon underlig anledning vill man från Socialdemokraternas sida bara ha Vänsterpartiet som dörrmatta. Någon form av förhandling ska inte ske (då finns det risk att Annie Lööf blir purken). Men Nooshi Dadgostar har samtidigt gjort klart att Vänsterpartiet är ett parti som Magdalena Andersson behöver minst ett passivt stöd från för att hon ska bli statsminister – och inte en dörrmatta! De krav som Nooshi Dadgostar framfört till Magdalena Andersson är ju faktiskt egentligen i huvudsak socialdemokratisk politik. Så om Magdalena Andersson inte kan sy ihop en överenskommelse med Nooshi Dadgostar i de aktuella frågorna så förtjänar hon faktiskt inte att kunna vara socialdemokratisk statsminister.

Enligt de båda moderaterna Elisabeth Svantesson och Gunnar Strömmer är uppenbarligen Socialdemokraterna ett värre hot mot svensk demokrati än vad Sverigedemokraterna är. Om jag ska vara uppriktig så tror jag dock faktiskt att upprördheten mer handlar om att visa upp en fasad av ilska och besvikelse över att Centern väljer demokrati framför rasism och nazism! Ett antal centerpartister förklarar det här förhållandet bättre än vad jag kan göra i en debattartikel i Dagens Samhälle. Även Nyamko Sabuni börjar allt mer att virra bort sig i de Sverigedemokratiska maskorna.

Nooshi Dadgostar vägrar vara dörrmatta

För övrigt är samarbete mellan Centern och Socialdemokraterna inget ovanligt ute i landets kommuner. I 22 av Sveriges kommuner ingår både Centern och Vänsterpartiet i ett och samma styre. Min egen kommun Åstorp är en sådan kommun. Åstorp styrs av en minoritet med Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet (13 mandat) och med två oppositionsblock. Dels en Allians mellan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna med 9 mandat och dels Sverigedemokraterna med 9 mandat. Här håller dock denna högerallians än så länge grinden stängd till SD. Jag förstår dom. Det är ju ett parti som allt som oftast har problem med avhopp och uteslutningar och som inte är seriöst. Vid senaste Kommunfullmäktigemötet här i Åstorp kunde SD bara besätta 5 av sina 9 platser. Och av de fem var en avhoppad/utesluten så han sitter kvar som politisk vilde. SD är helt enkelt inte ett seriöst parti och det inser man här i Åstorp. På riksnivå vill man inte detta eftersom man behöver stödet för att få Makten. Här var man inte ens villiga till detta för att få Makten.

Jag gillar inte Ebba Busch

Den partiledare som allt mer utvecklats till den falskaste av dom alla måste vara KD:s Ebba Busch. Jag såg att hon lagt ut, direkt efter att träffat talmannen i talmansrundan, en text som gick ut på att det finns bättre alternativ än Magdalena Andersson. Och det är ju en åsikt hon har rätt att ha. Jag gissar att det alternativ hon tycker är bättre är Ulf Kristersson sittande i knät på Jimmie Åkesson. Eller möjligen tvärtom, Jimmie Åkesson sittande i Ulf Kristerssons knä? Vi ska kanske påminna Ebba Busch om vad hon sade i förra valrörelsen 2018: – ”Inte realistisk att hennes parti samarbetar med Jimmie Åkessons ens på 20 års sikt.” Det blev uppenbarligen en nolla för mycket i den texten, det skulle heta 2 års sikt… Men det finns ju gott om nollor i KD!

Hur som helst så har faktiskt Ebba Busch ett antal argument till varför Magdalena Andersson är ett dåligt val. Ja, en socialdemokratisk statsminister överhuvudtaget är ett dåligt alternativ. Första argumentet är dock en ren lögn, så vi slutar där. Hon skriver nämligen: – ”Topplacering i antal skjutningar inom EU.” Det är faktiskt en ren lögn! Vad som är sant är att antalet skjutningar ökat kraftigt i Sverige. Så istället för i botten ligger Sverige idag i mitten. Men ”topplacering” är bara en av många andra rena lögner som den damen står för.

Jag tycker att Ebba Busch ska fundera lite över de 10 budorden.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
Jag tar med det nionde budordet också med tanke på Ebba Buschs inflammerade fastighetskonflikt med 81-åriga Esbjörn Bolin som jag skrev om i onsdags senast.

Fast att gå riktigt så långt som den kristdemokratiska riksdagskandidaten Filip Haugland är nog inte Ebba Busch villig att erkänna att Kristdemokraterna ska göra. I en debattartikel argumenterar han för att Kristdemokraterna ska ställa upp i en koalitionsregering med Sverigedemokraterna. Så långt är som sagt Ebba Busch inte villig att erkänna att hon är villig att gå – än. Men man kan ju ändra sig fler gånger!

Läs:
En röst på Centern är en röst på sossarna. – Debattartikel (m) i Expressen
C: Det anstår inte M att tvätta rent SD:s smutsiga byk. – Debattartikel (c) i Dagens Samhälle
Uppenbarligen vill hon inte stöta sig med Jimmie Åkesson. – Börje R P Carlsson i Magasin Para§raf
KD borde samregera med Sverigedemokraterna. – Debattartikel från Filip Haugland i Göteborgs-Posten
Busch om att samarbeta med Åkesson: Tar tid att lära känna varandra. – Aftonbladet
Ebba Busch: Glåporden kommer att hagla över vårt regeringsalternativ. – Aftonbladet

3 kommentarer

Under Magdalena Andersson