Etikettarkiv: Nooshi Dadgostar

Vi tar en vända till

» Med Liberalernas haveri.

Jag kan inte låta bli att ta ännu en dag med att tycka till om Liberalernas haveri när man väljer att inleda sin träskvandring ut i den Brunblå sörjan med att komma överens med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna om migrationspolitiken.

Den Brunblå sörjans överenskommelse bygger på en lögnaktig myt. Men, upprepar man en lögn tillräckligt ofta så blir den en sanning hos många. Hela överenskommelsen bygger på myten om att vi i Sverige har en hög invandring som måste stoppas. Men detta stämmer ju inte! Vi har möjligtvis haft en hög invandring, men den har sedan toppen 2015 sjunkit radikalt för varje år. Idag är antalet asylsökande det lägsta detta årtusende (detta århundrade, de senaste 20 åren) hur du nu vill benämna det. Antalet asylsökande 2020 var mindre än 8% av vad det var toppåret 2015. Vi har dessutom redan stramat åt asylreglerna så kraftigt att bara en bråkdel av de få som söker asyl i dag i Sverige blir beviljade uppehållstillstånd.

Studera de här siffrorna nedanför som visar antalet asylsökande per år och hur stor andel av asylsökande som fått beviljat uppehållstillstånd under samma år. Kom sedan inte och hävda att det väller in asylsökande (för att använda SD-uttryck).

2014 – 81.301 asylsökande, 58% fick uppehållstillstånd
2015 – 162.877 asylsökande, 55% fick uppehållstillstånd
2016 – 28.939 asylsökande, 60% fick uppehållstillstånd
2017 – 25.666 asylsökande, 41% fick uppehållstillstånd
2018 – 21.502 asylsökande, 32% fick uppehållstillstånd
2019 – 21.959 asylsökande, 27% fick uppehållstillstånd
2020 – 12.991 asylsökande, 23% fick uppehållstillstånd

Jimmie Åkessons åsikt om alla invandrare

Lägg till detta att samtidigt är antalet flyktingar som lever i bedrövliga flyktingläger runt om i världen fler än någonsin. Miljoner människor sitter fast i miserabla flyktingläger utanför EU:s gränser. Köp inte rasisternas lögner om en flyktingström som väller in i landet. Vi har redan historiskt låga nivåer på antalet flyktingar. Samtidigt som vi alltså skärpt reglerna så mycket att det snart är omöjligt att ta sig igenom nålsögat och få uppehållstillstånd.

Jag är medveten om att rasisterna i SD inte är nöjda förrän vi har en negativ invandring. Dvs att vi skickar hem de invandrare som finns i Sverige. Hur länge man måste ha bott i Sverige för att i SD:s värld vara välkommen att stanna i Sverige har jag ingen aning om. Redan idag utvisar vi ju människor som är födda i Sverige. Hur länge måste man ha vistats i Sverige för att ha rätt att få stanna i Jimmie Åkessons ögon? Hur många generation ska ha bott i Sverige för att man ska vara välkomna i SD:s idealsamhälle? Drottning Silvia är ju född utomlands och har kommit som anknytningsärende till Sverige, får hon stanna? Knugen själv är ju från en invandrarfamilj, ska dom övertalas om att återvända? De finnar som kom till Sverige för ”evigheter” sedan för att jobba? Ska dom och deras ättlingar övertalas om att återvända? Jag härstammar själv från de Valloner som kom till Sverige på 1600-talet för att jobba inom järnnäringen. Ska jag övertalas om att återvända till Belgien. Min fru har anor från Danmark ett par generationer tillbaka. Ska hon och hennes släkt övertalas att återvända? Jag har själv tydligen dessutom gener från bland annat Ryssland och Tyskland. Vart ska jag egentligen åka för att återvända? Hur länge ska man ha levt i Sverige för att vara välkomna till ett SD-styrt Sverige. När kan man få kalla sig arisk?

Hur är det med samerna. Dom har ju kommit hit efter istidens slut och har blivit utblandade under årtusendena med andra folk som kommit hit. För vi är ju egentligen invandrare allihop. De i SD:s ögon renrasiga arierna är ju också invandrare en gång i tiden. Vi härstammar väl alla egentligen från Afrika? Vikingarna härjade ju långt härifrån och tog med sig främst slavinnor när dom åkte hem. Redan vikingablodet blev uppblandat med gener från många håll.

Snälla SD, berätta hur länge man ska ha bott här för att få lov att fortsätta bo här och kalla sig äkta svensk. För vi är alla invandrare – någon gång.

Jag såg förresten att man låtit tittarna sätta betyg på partiledarna efter partiledardebatten i SVT. I undersökningen var Jimmie Åkesson och Nyamko Sabuni de stora förlorarna. Dom verkar inte få stöd så långt utanför de egna leden… Vinnare är Ulf Kristersson och Nooshi Dadgostar. Uffe får stöd utanför de moderata leden från stora delar av den Brunblå sörjan som ser honom som sin kandidat till Makten. Det intressanta är att Vänsterpartiets Nooshi uppenbarligen får gott om stöd även utanför Vänsterpartiet. Intressant är också att Annie Lööf klår terriern Ebba Busch. Men båda får alltså stryk av Nooshi Dadgostar.

Läs:
När Liberalerna visar stake. – Andreas Magnusson i Magasin Para§raf
Högerns migrationsförslag är okunnigt – och skadar Sverige. – Petter Larsson i Helsingborgs Dagblad (låst artikel)
Löjeväckande att se hur M, KD och L tror sig ha koll på sina nya kompisar. – Johan Croneman i Dagens Nyheter
Tydlig klyfta mellan L och SD – trots uppgörelse. – Helsingborgs Dagblad
Hur vill Annie Lööf stoppa korven? – Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Asylpolitik

Bad news for Uffe

» Alltid något att glädjas åt.

Så är vi då där igen! Nästa väljarundersökning att gotta oss i. Den här gången är det Svenska Dagbladet som publicerat sin undersökning som gjorts mellan 5-15 april av Sifo. Denna har egentligen inte heller så mycket nytt att berätta. Moderaterna tappar rejält medan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är de största vinnarna. Vi kan också utläsa att det INTE går i rätt riktning för den Brunblå sörja som nu innehåller Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det går istället i rätt riktning för anständigheten och solidariteten.

I rätt riktning

Socialdemokraterna » – » 27,8% (+0,6↑)
Moderaterna » – » 21,3% (-1,6↓)
Sverigedemokraterna » – » 18,9% (+0,5↑)
Vänsterpartiet » – » 9,3% (-0,4↓)
Centerpartiet » – » 8,9% (+0,1↑)
Kristdemokraterna » – » 4,8% (+0,4↑)
Miljöpartiet » – » 4,3% (+0,1↑)
Liberalerna » – » 3,1% (+0,2↑)

Vi kan alltså konstatera att den förlust som Moderaterna gör (som väl är den enda förändring som är säkerställd) uppvägs inte av de mindre mer eller mindre omärkbara ökningar som SD, KD och L gör. Istället kan vi märka en liten, men ändå tydlig förändring, till den Rödgröna sidans förmån. De fyra S+V+C+Mp får 50,6% (+0,4) medan de fyra i den Brunblå sörjan, M+Sd+Kd+L får 48,1% (-0,5). Till detta ligger alltså Liberalerna fortsatt långt under 4%-strecket.

Socialdemokraterna har i varje fall en positiv utveckling. Men, att ligga ganska så stabilt en bit under 30% måste vara ett frustrerande läge för ett parti som snarast skulle önska att man låg kring 40% i opinionen. Det ska bli spännande att se hur utvecklingen blir när nu, trots allt, Coronapandemin börjar trängas tillbaka. Går det upp eller ner när vi inom kort börjar kunna leva ett lite mer normalt liv?

Den nya Brunblå sörjan

Moderaterna kan inte vara allt för nöjda. Just nu är utvecklingen negativ för Moderaterna. Kan man dra slutsatsen att Ulf Kristersson och Maria Malmer Stenergards allt tydligare positionering i Sverigedemokraternas famn inom migrationspolitiken inte ger den utdelning som Ulf Kristersson uppenbarligen hoppas på. Istället verkar supportrarna antingen gå till originalet SD eller helt lämna det Brunblå blocket.

Sverigedemokraterna har en liten uppgång men har hela tiden svårt att komma upp över 20%-strecket. Och Jimmie Åkessons målsättning att göra SD till landets största parti blir allt mer avlägsen. Så länge partiet fortsätter att vara en samlingsplats för olika hatpredikanter, nazistsympatisörer, rättshaverister och annat löst folk så tar tillräckligt många totalt avstånd från partiet. Och eftersom det är just detta som är partiets rötter så lär man inte växa sig större heller.

Vänsterpartiet fortsätter att hålla sig kring 10%-strecket. Den befarade nedgång i opinionen som många räknade med när den långt utanför partiet mycket respekterade Jonas Sjöstedt lämnade har faktiskt uteblivit. Så länge Socialdemokraterna fortsätter att föra en mittenpolitik och glömmer sina rötter så ser framtiden ljus ut för Vänsterpartiets opinionsläge. När Nooshi Dadgostar blivit etablerad har även hon kapacitet att bli populär långt utanför partiet.

Centerpartiet behåller också sin ställning. Trots våldsamma attacker från terriern Ebba Busch för Centerns ovilja att sätta sig i Jimmie Åkessons knä tillsammans med Ebba, Nyamko och Uffe! När Annie Lööf deklarerade att hon kan sätta sig i en regering både med Stefan Löfven och Ulf Kristersson, men inte bli beroende av Jimmie Åkesson, blev upprördheten hos många på den högra planhalvan stor. Dom läste och kommenterade bara den första halvan i Annie Lööfs deklaration. Den om Stefan Löfven, inte den om Ulf Kristersson. Skillnaden mellan Annie Lööf och Nyamko Sabuni är att Annie Lööf tycker sämre om Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna och ser SD som ett värre hot än S. Detta medan Nyamko Sabuni (tillsammans med Ebba Busch och Ulf Kristersson) ser Socialdemokraterna som ett värre hot än Sverigedemokraterna.

Kristdemokraterna har uppenbarligen fått stopp på sitt ras precis ovanför 4%-strecket. Partiet är nere i sina basväljare och kan kanske klara sig över 4%-strecket om Ebba Busch inte trampar i fler klaver. Jag tror att KD kan trilla lite till ner om inte Ebba Busch lugnar ner sig lite. Man det är kanske bara ett önsketänkande. Jag ser hellre att KD åker ut än jag ser att L åker ur.

Miljöpartiet placerar sig som vanligt precis över 4%-strecket. Jag tror att många väljare har svårt för att egentligen lita på MP. I Riksdagen är MP ett tydligt alternativ med en klar grön profil. Men i många kommuner och regioner har MP istället valt att föra en helt annat politik och samarbetar mycket villigt med borgerliga partier och för en klart borgerlig politik. Vad är MP egentligen. Ett rödgrönt parti eller ett blågrönt skimrande parti?

Liberalerna slutligen verkar helt uppenbart inte ha fått någon utdelning på sitt politiska lappkast att helt plötsligt vara villiga att sätta sig i ett antiliberalt SD-knä. Strategin var uppenbar att det handlade om att försöka locka till sig liberalt inriktade moderater och kristdemokrater. En chansning som helt uppenbart inte gett utdelning. Tillskottet har inte varit större än avhoppen. Nu får Nyamko Sabuni hoppas på att det finns tillräckligt många moderatväljare som är villiga att stödrösta på Liberalerna för att rädda partiets fortsatta existens. Kanske hänger det på i vilken utsträckning även KD behöver stödröster för att klara sig kvar. I så fall räddar nog moderata supportrar hellre KD än L.

Läs:
SvD/Sifo: M backar – tappar till SD. – Svenska Dagbladet
Moderaterna backar i ny mätning – tappar till SD. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Senaste nytt

» Inget har hänt.

Hur gör man om man älskar väljarundersökningar och njuter av att tycka till om sådana (under förutsättning att dom inte är allt för mycket ”fel”), men om det egentligen inte har hänt något nytt i opinionen? Jo, man får skapa nyheter ur siffrorna i den senaste väljarundersökningen.

Ekoredaktionen på Sveriges Radio låter Kantar Sifo göra en sammanvägning av ett antal månatliga undersökningar. På så sätt jämnar man ut de flesta små felkällor som olika undersökningar har. Man får helt enkelt en ganska tillförlitlig undersökning.

Det tråkiga med undersökningen är att den största förändringen i undersökningen är 0,4 procentenheter. Dvs inom felmarginalen. Men vi får titta på trenderna, och då blir det lite intressantare.

Den Brunblå sörjan

Undersökningens ”stora” vinnare är Moderaterna som får 22,3% (+0,4). Det är uppenbart att Ulf Kristersson och Moderaterna har en svagt uppåtgående trend sedan ungefär ett år tillbaka. Nu innebär det ju inte att ledaren för den nya Brunblå sörjan kommer närmare till att få en majoritet. För samtidigt har partnerna i den Brunblå sörjan båda en nedåtgående trend. SD kommer allt längre från drömmen om att bli Sveriges största parti. Även drömmen om att vara näst störst blir allt mer avlägsen. I dagens undersökning får SD 18,7% (-0,3) vilket befäster en nedåtgående trend i mer än ett år. I dec 2019 hade man en topp på 24,2%. Men sedan dess har det i stort sett bara gått utför. Den andra partnern inom den Brunblå sörjan har en ännu längre pågående nedåtgående trend. I dagens undersökning är Kristdemokraterna undersökningens största förlorare och får 4,9% (-0,4). Ebba Busch hade en makalös topp i april 2019 med 11,6%. Men sedan dess har det bara gått utför. Drar vi ut den fallande kurvan fram till valet så kan Ebba Busch hälsa hem. Hon blir inte kvar i Riksdagen utan får väl hoppas att hon till slut kunnat lura av gamlingen hans fastighet i varje fall. Trots Moderaternas uppåtgående trend kommer inte Ulf Kristersson närmare sitt mål, Makten! Dom som ska ge honom Makten förlorar mer än han själv vinner.

Största förändringen inom Januaripartierna är Centerns (+0,3), dom får 8,1%. Centern har inte vunnit på JÖK:en, men ligger sedan länge ganska stilla. Liberalerna ligger stadigt förankrade långt under spärren kring 3%. I dagens undersökning blir det 3,1% (+0,2). Miljöpartiet i sin tur ligger stadigt kring 4% och balanserar på spärren. I dagens undersökning trillar man under och får 3,8% (-0,2).

Socialdemokraterna ligger också stilla, 27,6% (-0,1) den här gången. S har sedan 2015 ungefär legat kring och under 30%. Man är uppe och nosar på 30-strecket och så går det ner och så går det upp och så går det ner. Stefan Löfven borde fundera på om det är en bra långsiktig strategi att glömma av att man faktiskt är ett vänsterparti? Vänsterpartiet ligger helt stilla på 10,0%. Och där omkring har Vänsterpartiet legat sedan innan valet 2018. Inte ens partiledarbytet till Nooshi Dadgostar har inneburit några egentliga förändringar.

– – – – – – – – – – – – – –

Jag vill härmed också deklarera att jag från och med nu kommer att sluta använda uttrycket ”Sverigedumokraterna”. Det har kommit till min kännedom att medlemmar i och sympatisörer till SD blir lissna i ögat av att få höra att dom är ”sverigedumokrater”. Dom känner sig nedvärderade och diskriminerade när man använder ett negativt uttryck om dom. Dom blir helt enkelt ledsna när någon använder ett sådant negativt ord om dom som grupp. Dom vill påpeka att dom är lika mycket värda som andra och förtjänar inte att bli tilldelade ett sådant negativt epitet.

Och jag vill naturligtvis inte att någon ska börja gråta och känna att man är mindre värd än andra. Vi är ju alla lika mycket värda. Så jag lovar att jag från och med nu inte ska använda epitetet ”sverigedumokrater” om medlemmar och sympatisörer till Jimmie Åkessons parti. Jag vill samtidigt deklarera att jag har svårt för att använda begreppet ”Sverigedemokraterna” också. Jag anser inte att det här partiet har något med svensk demokrati att göra. Så det kommer främst att bli SD kort och gott. Jag kan ibland komma att använda begreppet ”sverigedumokratiska svansen” om de hattroll som ofta är aktiva på olika sociala medier till stöd för rasism och allmänt gnäll och som sprider ett hat mot SD:s motståndare som innebär användande av ord som är mycket värre än ”sverigedumokrat”.

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion januari 2021. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Svensk Väljaropinion

Upp och ner

» En siffernisse tar inte julledigt

Det känns som lite av upprepning att påpeka att jag är siffernisse. Jag gillar statistik! Media förser mig regelbundet med nya uppslag till tyckerier i form av t.ex. väljarundersökningar. Sedan kan man ju välja att skriva när det går åt rätt håll och låta bli att skriva när det går åt fel håll.

Dagens ämne blir Aftonbladets undersökning av förtroendet för våra partiledare. Om man tittar på förändringen sedan förra månadens undersökning så har undersökningen två (eller möjligen tre) vinnare och två förlorare.

Vinnarna är Stefan Löfven som ökar 6 procentenheter samt Nooshi Dadgostar som går upp 5 procentenheter. I viss mån får vi väl räkna Annie Lööf till vinnarna också då hon går upp 3 procentenheter. Förlorarna är två. Jimmie Åkesson som förlorar 4 procentenheter och Ebba Busch som förlorar 3 procentenheter. I övrigt ligger man ganska så stilla.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar är nyast bland partiledarna

Annars ligger faktiskt fortfarande teflonpolitikern Ulf Kristersson i topp när det gäller förtroendet. 44% har förtroende för honom (alltså M+Kd+Sd supportrarna). Ebba Busch har förtroende hos 38% (dvs alla inom den Brunblå sörjan har inte förtroende för Ebba). Stefan Löfven har förtroende hos 38% av väljarna, dvs det är lite fler än sossarna som har förtroende för honom. Jimmie Åkesson ligger på 37%. Dvs en hel del moderater och kristdemokrater har faktiskt förtroende för honom. Annie Lööf ligger på 24%, Per Bolund på 18%, Nooshi Dadgostar har 15%, Isabella Lövin har 14% och Nyamko Sabuni ligger sist på 8%. En sista siffra som jag faktiskt tycker är orättvis.

Man kan dela upp listan på könen. Bland kvinnorna ligger Stefan Löfven i topp följt av Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Bland män ligger Ulf Kristersson i topp följt av Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Stefan Löfven. Bland ungdomarna är det Ebba Busch som ligger i topp följt av Ulf Kristersson, Stefan Löfven och Annie Lööf. Det är alltså samma fyra i topp men i olika ordning när det gäller könen. Men bland ungdomarna klarar Jimmie Åkesson inte att ta sig upp i topp-fyra.

Det finns också en bottenliga. Dvs vilka saknar vi förtroende för. Intressant är att det är bara två partiledare som inte 50% eller ännu fler saknar förtroende för. Det är Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Kan man göra en slutsats? Enigheten inom den Brunblå sörjan är större än inom JÖK-partierna?

Läs:
Restriktionerna lyfter förtroendet för Löfven. – Lena Mellin i Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Sveriges ledande töntar – SD

» Sverigedumokraterna

Finns det någon form av konsekvens inom Sverigedumokraterna? Det här är ju ett politiskt parti befolkat av kompletta dårar. Det är förunderligt att man kan ta detta parti på allvar.

Runt om i landet motionerar sverigedumokrater om att förbjuda muslimsk schal på huvudet t.ex. i skolan. Runt om i landet har det krävts totalförbud mot burka och liknande på offentlig plats. Det handlar naturligtvis om att allt som har med islam att göra är av ondo och ska bekämpas. När det gäller förbud mot schal i skolan använder man religionsfriheten som argument. Dvs att man inte ska utsättas för religiös påverkan i skolan. I de flesta fall handlar förbudet dock inte om kristna kors om halsen, torshammare om halsen, judisk kippa osv eller andra former av religiösa uttryck.

SD:s Björn Söder funderar…

I själva verket använder man som argument hur korkat det är att av religiösa skäl dölja håret osv. Personligen har jag hela tiden argumenterat för att samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss. Det är lika fel om samhället förbjuder något (som en schal, burka osv) som om samhället kräver detta (som i många muslimska länder). Samhället SKA INTE lägga sig i hur vi klär oss.

Om vi väljer att dölja mer eller mindre av kroppen än vad vår kultur just nu anser vara norm är inget som samhället ska lägga sig i. Det finns många som klär sig på ett fruktansvärt vis. Jag tycker att burka är ett extremt korkat klädesplagg (om man inte är biodlare…). Men vad jag tycker är något annat än vad jag anser ska vara förbjudet. En schal om håret kan vara både snyggt och praktiskt. Det motståndet kan jag inte alls begripa. Vi har många klädesplagg i vår kultur som är ytterst korkade. Stilettklackar är både fult och skadligt. Slips är korkat och löjligt (för att inte tala om fluga…). Vem är det som har lyckats övertala en stor del av svenskarna att springa omkring i färdigtrasiga jeans. Att betala extra för att byxorna är trasiga? Tala om korkad klädsel!

Låt människor klä sig som dom vill. Vi kan tycka att det är korkat och fult, men den åsikten behåller vi för oss själva. Det finns säkert många som tycker att många av mina kepsar är fula, just nu ligger det lite drygt 25 olika modeller på hatthyllan som jag varierar mellan beroende på väderlek och tycke och smak. Närmare tiotalet olika hattar ligger på den övre hatthyllan…

Vänsterpartiets nya partiledare Nooshi Dadgostar

Var och en klär sig som den vill, det ska inte samhället lägga sig i! Punkt!

Att jag tar upp ämnet i dag beror på att jag läser att Sverigedumokraternas talman i Riksdagen, Björn Söder, haft synpunkter på att nya Vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar hade haft för kort kjol på sig under riksdagsdebatten. Han tog upp frågan med övriga gruppledare inom Riksdagen. Samtidigt som man alltså från SD tycker att man döljer för mycket när man har en schal på huvudet så har man alltså synpunkter på att man döljer för lite om man har en för kort kjol på sig. Tala om att vara korkad!

Jag kan hålla med om att det finns en gräns för hur mycket det är lämpligt att blotta sig. Att som f.d. moderata Finansministern Anders Borg med lite för mycket innanför västen i samband med ett party plocka fram snoppen i syfte att jämföra storleken på bananerna är att gå för långt. Jag tror också att om en kvinnlig riksdagsledamot valde att ställa sig i talarstolen med bar överkropp så är det att gå för långt. Men, det är vår kultur. Hur mycket man visar och när man gör det är olika i olika kulturer och i olika tidsåldrar. Det finns inget som är rätt eller fel.

Vi kan komma ihåg upprördheten när kjolarna kröp upp ovanför knäna. När kvinnor visade sig slänga BH:n i klädinsamlingen. Men det ska gå långt innan samhället lägger sig i. Att plocka fram snoppen för att visa upp den på bussen är att gå för långt.

Men snälla Björn Söder, längden på kjolen för en riksdagsledamot? Har du inget viktigare att syssla med? Du är en sann företrädare för sveriges samlade töntar och idioter – Sverigedumokraterna! Det är dock inte första gången SD:s Björn Söder trampar i klaveret.

Läs:
Dadgostar: Björn Söder gjorde en stor fråga av min kjol. – Aftonbladet
Dadgostar: Björn Söder sa att jag hade ”för kort kjol”. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Sverigedumokraterna

Det går upp

» Och det går ner

Regelbundna läsare av Sven Tycker har nog förstått att jag gillar siffror och statistik. Om man kombinerar detta med ett politiskt intresse så förstår ni att väljarundersökningar är mumma. Alltså tycker jag till här om sådana lite då och då. Av naturliga skäl så är det roligare när siffrorna går åt rätt håll än när dom går åt fel håll. Alltså känns den undersökning som Svenska Dagbladet publicerade igår inte så illa.

De tre Rödgröna partierna ökar i stöd medan den Brunblå sörjan tappar i stöd. Detta medan den liberala mittgruppen står still. Visst kan det väl ses som något positivt? Egentligen är det inga större förändringar i opinionen utan dessa ligger i huvudsak inom felmarginalen. Men man får väl ändå glädjas!

Liberalerna ligger tryggt förpassade under spärren på oförändrade 3,2%. Detta medan Centerpartiet i sin tur ligger tryggt förankrade som Sveriges femte största parti med 7,7%. Oberoende av vilken väg Liberalerna väljer, dvs att fortsätta säga Nej till ett Brunblått styre beroende av Sverigedumokraterna och stanna kvar inom Januariöverenskommelsen eller byta fot och acceptera SD:s politik i en Brunblå sörja så kvittar ju detta om partiet ändå åker ur Riksdagen. Jag upprepar min fråga, behövs Liberalerna i dagens politiska värld? Vilken funktion fyller dom egentligen som inte fylls upp av ett annat parti?

Inom den Brunblå sörjan trillar Sverigedumokraterna ner under 20%-strecket till 19,9%. Detta samtidigt som Kristdemokraterna sakta men säkert närmar sig den punkt där Ebba Busch får börja kämpa för partiets överlevnad. Ebba:s fjäskande för de sverigedumokratiska strömningarna ger inte längre resultat i ökat stöd. Sedan toppnoteringarna har det sakta men säkert gått utför när väljare som tror på det kristna kärleksbudskapet inte längre känner sig hemma i KD. Nu är siffran 5,7%. Den lilla ökning som Moderaterna har kompenserar inte. Den Brunblå sörjan kommer längre ifrån att få en majoritet inom väljarkåren. 20,8% får Moderaterna medan den totala Brunblå sörjan samlar 46,4%.

Bland de Rödgröna partierna känns det dock lite bättre. Socialdemokraterna är undersökningens största vinnare, även om uppgången inte är jättestor. S får totalt 27,0% av stödet. Det kan kännas tryggt för Stefan Löfven att siffrorna pekar åt rätt håll. Men egentligen borde han vara orolig för väldigt låga siffror. Miljöpartiet lyckas hålla sig över 4%-spärren, men ett minimalt tapp till 4,2% kan inte vara något att ropa hej över. Vänsterpartiet fortsätter att ha medvind. Även med Nooshi Dadgostar vid rodret har svensken förtroende för att Vänsterpartiet är en garanti för att stoppa utvecklingen mot nyliberalism och rasism. Vänsterpartiet får nu 10,2% och är nu Sveriges fjärde största politiska parti med god marginal.

Nooshi Dadgostar, V:s nya ledare

Så här ser siffrorna ut jämfört med för en månad sedan:
Socialdemokraterna: »» 27,0% (+0,6) 
Moderaterna: »» 20,8% (+0,2) 
Sverigedemokraterna: »» 19,9% (-0,3) 
Vänsterpartiet: »» 10,2% (+0,2) 
Centerpartiet: »» 7,7% (±0) 
Kristdemokraterna: »» 5,7% (-0,2) 
Miljöpartiet: »» 4,2% (-0,1) 
Liberalerna: »» 3,2% (±0) 

Även om procenttalen skiljer sig en del från valet så får varken partierna bakom Januariöverenskommelsen eller den Brunblå sörjan egen majoritet. Inte heller de Rödgröna skulle få en majoritet. Det gäller även den saligen avsomnade Högeralliansen. Det kommer alltså även efter valet om de här siffrorna står sig att bli ett komplicerat förhandlande innan det kan bildas en regering. Det kommer däremot att bli svårare för JÖK-partierna att helt utestänga Vänsterpartiet från inflytande. För S gäller det att komma ihåg att V+Mp är större än C+L!

Läs:
L fast under spärren – muller i partiet. – Svenska Dagbladet
L-toppen tar strid mot SD-närmande – Sabuni saknar mandat för ny kurs. – Dagens Industri

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning