Etikettarkiv: Offentlig sektor

Vilka lärdomar drar vi?

En dag så är Coronapandemin över. När detta sker vet vi inte, men det kommer att ta slut. Låt oss hoppas att det inte blir som Spanska sjukan som ju härjade i flera år. Men, hur som helst, tar slut gör det. Och en intressant fråga att diskutera är vad vi drar för lärdomar av det som skett? Vad gör vi för att underlätta nästa gång? I dag har jag läst två varianter på vad man tycker vi ska dra för lärdomar. Med tips på hur vi ska göra under den tid som sedan följer.

utropstecken2

I Svenska Dagbladet har ledarskribenten Catarina Kärkkäinen kommit fram till Fyra måsten efter coronakrisen. Låt mig säga att jag, som vanligt, inte håller med henne riktigt. Jag måste erkänna att jag har mer förståelse för vad Gustav Fridolin i sin krönika i Tidningen Syre drar för slutsatser när han tycker att Nu startar vi om. Jag är lat och citerar deras slutsatser rakt av. Ni får själva dra era slutsatser.

Gustav Fridolin i Tidningen Syre

1. Det är bättre att betala människor för att göra allt det som behöver göras än att betala människor för att inget göra. Vi behöver fler vuxna i skolan och fler händer i vård och omsorg. Det behövs stora program för fort- och ombildning. Möjlighet att börja jobba, och plugga vidare samtidigt.

2. Trygga jobb, istället för daglöneri. Nu håller vi företag under armarna – ställ krav! Vettiga villkor. Låt det offentliga går före, avskaffa delade turer och ring-så-jobbar-vi-tjänster.

3. Det är bättre att människor jobbar och håller än jobbar tills de stupar. Målet borde inte vara att de som nu gått ner i tid snart går upp till att jobba jämt igen. Vi borde inte längta efter att apparna fylls med pass och mejlen studsar in i popcorn-intervall igen. Vi kan bygga en ekonomi där vi sliter mindre både på miljön och varandra. Låt företagen som tar emot stöd prova kortare arbetsveckor. Inför motsvarande tjänster för alla som nu ska ombildas till att jobba i omsorg eller förskola. Dela på jobben, helt enkelt.

Jämför dessa slutsatser präglade av solidaritet med när egoismen talar.

Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet:

1. Ökade incitament för jobb och företagande i form av både sänkta skatter och sänkta bidrag. Det är inte bara god stimulanspolitik utan en av de enskilt viktigaste faktorerna för den ekonomiska återhämtningen och tillväxten.

2. Förenkling av företagande genom minskad regelbörda. Det är ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att förbättra villkoren för näringslivet och säkerställa återhämtningen oaktat den krispolitik som nu behöver föras.

3. Lägre löner för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Under krisen har rapporter påvisat den illavarslande låga självförsörjningsgraden hos utrikes födda. Den måste öka, både på grund av segregationen och de stora kostnader som är förknippade med den.

4. Prioritera inom den offentliga sektorn. Sverige har länge dragits med riskerna som är förknippade med en omfattande offentlig sektor. Nu är de slutligen på väg att komma ikapp oss. Redan för två år sedan stod det klart att 200 miljarder kronor saknas i välfärden år 2030, och nu är situationen ännu värre. Kalkylerna kommer inte att hålla över tid. Det gäller särskilt om vi vill kunna satsa på den starka staten i de områden som vi tycker är prioriterade.

Slutsats? Heja Gustav!

Läs:
Fyra måsten efter coronakrisen.– Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet
Nu startar vi om. – Gustav Fridolin i Tidningen Syre

Lämna en kommentar

Under Corona

Korkade uttalanden

Kommer ni ihåg Leif Östling? En gång i tiden var Leif Östling tydligen SSU:are, men det är läääänge sedan! Han har varit chef för Scania, och sedan ordförande för Svenskt Näringsliv. Just nu är han tydligen rådgivare hos den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley. Fast, om jag skulle lita på hans råd? Nä, tror inte det!

De flesta av er kommer väl främst ihåg Leif Östling sedan SVT:s Uppdrag Granskning kunde avslöja att han för att slippa betala skatt i Sverige hade placerat mångmiljonbelopp på Malta istället. Det var då han kom med det klassiska: – ”Vad fan får jag för pengarna?” Ett uttalande som han tydligen fortfarande står fast vid, även om han tydligen gärna stryker svordomen.

Skatteflykt

Med tanke på vad som framkommer i en artikel i Svenska Dagbladet så undrar jag verkligen vad Leif Östling ger för råd till Morgan Stanleys kunder. Mer än att smussla ut sina pengar till skatteparadis alltså? Nu ser jag att Leif Östling räknar med att systemet kollapsar inom 5-10 år och sedan kommer det privata näringslivet att rädda den offentliga sektorn. – ”Först ska bara systemet kollapsa, det är det som är lösningen.”

Om jag förstår det rätt så tycker Leif Östling att man kan göra sig av med alla politiker och administratörer inom den offentliga sektorn. Då blir det mer tid över för läkare osv att göra sitt jobb. Det är en så enkel lösning att det är ett mirakel att ingen kommit på det tidigare! Vi kan ju slopa lönekontoret, slopa vaktmästeriet, slopa styrelsen (vi kan slopa styrelsen i Svenskt Näringsliv samtidigt…), slopa städningen, slopa dom som sköter webben osv. Så kan läkarna operera i fred. Ja, tills operationssalen ska städas, lönen ska betalas ut, förbrukningsartiklar beställas osv. Eller han menar att läkarna ska fixa det också?

Mitt intryck av Leif Östlings tankar är att han verkar ha anslutit sig till den sverigedumokratiska svansen. Ni vet dom där som vet att allt är skit, och att det kommer att bli ännu mer skit imorgon. Fast avslutningen säger ju en del. Leif Östling får frågan om han inte ska ge sig in i politiken:

– ”Nej jag är för gammal för det. Det är mycket bekvämare att vara lite grann på sidan och tycka till.”

Och det är ju så sant. Det är mycket bekvämare att stå vid sidan om och gnälla. Och smita från att betala!

Lämna en kommentar

Under Skattesmitare