Politisk lekstuga

» Väx upp barnrumpor!

Det började med att Vänsterpartiet tyckte att de pensionärer som hade lägst pensioner faktiskt hade för låga inkomster. Alltså lyckades man övertyga Socialdemokraterna om att införa ett tillägg till pensionen på 1.000 kronor till just den gruppen. Sedan insåg man från partierna i den Brunblå sörjan att man ju inte kunde låta S och V höja pensionerna utan att man själva också ville göra det. Alltså kom man med ett eget förslag, som dock inte var lika specialdestinerat till just de pensionärer som hade lägst inkomster.

Sven tycker dom ska växa upp

Sedan satte ”Hela havet stormar igång”. Partierna som sitter i den s.k. Pensionsgruppen tycker att det är där som man ska diskutera pensionerna. De partierna som inte är insläppta i gruppen (V och SD t.ex.) tycker dock inte att det är riktigt demokratiskt att frågan ska avgöras i en grupp som dom inte har är med i.

Centerpartiet försöker hålla fast vid sitt ursprungliga löfte om att varken förhandla med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Ett löfte som blir allt svårare att förklara för de egna väljarna eftersom en växande majoritet av dom gärna förhandlar med Vänsterpartiet. Till slut fanns det en hel del förslag till pensionshöjningar. Alla försöker bjuda över den andra, men man utformar förslagen lite olika.

Till slut lyckades S och Mp kompromissa ihop ett förslag som både V och C tyckte var bra. Alltså var man överens på den Rödgröna sidan om hur pensionsförslaget skulle se ut. Och nu lovade Centerpartiet också att stödja den budget som Socialdemokraterna lägger fram eftersom man från C:s sida tycker att denna är bättre än det förslag som kommer från den Brunblå sörjan.

Så då skulle väl frågan vara avgjord? Det är knappast troligt att de båda partilösa vildarna (en SD och en V) skulle rösta för budgetförslaget från den Brunblå sörjan.

Men, då har strategerna inom den Brunblå sörjan läst paragrafer och konstaterat att dom kan utnyttja det faktum att dom har majoritet i just Finansutskottet så man bestämmer att det förslaget som de Rödgröna partierna förhandlat fram och som med största sannolikhet skulle fått majoritet i Riksdagen, det får inte lov att läggas fram för Riksdagen så att dom kan besluta om det. Då riskerar ju deras eget förslag att förlora.

Är det inte dags att växa upp? Det är bara några dagar sedan som partierna i denna Brunblå sörja bestämde sig för att stödja en misstroendeförklaring mot Morgan Johansson som Sverigedemokraterna i panik lade fram för att få publicitet sedan SCB:s stora väljarundersökning visade att SD fortsatte att tappa stöd och nu låg under siffran från förra valet. I efterhand har man från M, C och L förklarat att man egentligen inte ville att misstroendeförklaringen skulle läggas fram. Men man var ju tvungna att rösta för den ändå för att hålla Jimmie Åkesson på gott humör.

Är det inte dags för partierna i den Brunblå sörjan att växa upp och ta politiken på allvar? Riksdagen är ingen lekstuga. Det är dags för dessa fyra partier i den Brunblå sörjan att acceptera att man faktiskt förlorade valet 2018. Man är faktiskt i minoritet i Riksdagen!

Valfläsk eller valfläsk

» Det är inte lätt att veta.

Vänsterpartiet lyckades övertyga Socialdemokraterna om att genomföra en rejäl höjning av de allra lägsta pensionerna. Upp till en tusenlapp till de allra sämst ställda pensionärerna utlovades. Reaktionen från den Brunblå sörjans partier var omedelbart ”Valfläsk”. Socialdemokraterna försöker köpa pensionärernas röster med skattebetalarnas pengar menade man. Usch så hemskt! Något seriöst förslag var det ju inte. Inget som pensionärerna behövde.

Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.

För någon dag sedan offentliggjorde samma fyra partier i den Brunblå sörjan att man kommit överens om att med skattepengar höja pensionerna. Man hävdar till och med att det handlar om mer pengar än det Rödgröna förslaget. Förslagen är lite olika utformade. Det Rödgröna förslaget ger väl egentligen mest till de allra lägsta pensionerna medan den Brunblå sörjans förslag ger mer generellt till alla pensionärer. Även de med höga pensioner alltså.

Men DET förslaget är naturligtvis inte Valfläsk!

Fast jag ser att till och med högerns ledande lobbygrupp, Timbro, tycker att den Brunblå sörjans pensionsförslag inte är något annat är rent valfläsk. Så det kanske trots allt är just det – valfläsk alltså?

För övrigt verkar man just nu främst bråka om vems förslag som ger mest pengar till pensionärerna. Det Brunblå förslaget kostar tydligen i varje fall alla skattebetalare mer pengar. Kanske ska jag kunna hävda att just den Brunblå sörjans förslag är mest förmånligt för just mig som pensionär. Jag har ju inte den allra lägsta pensionen så jag får väl mest från det Brunblå valfläsket.

Vilket förslag som vinner hänger väl på Centerpartiet om jag förstått det hela rätt. Men Vänsterpartiet har i varje fall lyckats få igenom mer pengar till pensionärerna – oberoende av vem som vinner. Alltid något!

Läs:
Timbro sågar högerns förslag om pensionen. – Expressen
Bråket om pensionärerna – vems höjning är störst? – Expressen

Alla vill ge mer

» Det är lätt att lova mer.

Nu har ju regeringens budget lagts fram, så nu gäller det för oppositionspartierna att bjuda över. Ännu mer pengar till polisen, ännu mer pengar till militären, ännu mer pengar till kommunerna för äldrevården, ännu mer pengar till skolan och ännu mer pengar till pensionärerna. Listan kan göras lång.

Fast man brukar inte vara lika aktiva med att trumma ut var pengarna ska komma från. Det är ju så med allt, någon ska betala på ett eller annat sätt. Det är aldrig lika roligt att berätta var pengarna ska komma från, vem som ska betala. Partierna inom det jag kallar den Brunblå sörjan (OBS kära Ebba att jag inte skriver Blåbrun) brukar inte vilja höja några skatter utan ska samtidigt sänka skatter. Borgerliga regeringar bruka sluta i ökade underskott i statsbudgeten och ökad skuld som en gång ska betalas. Sedan får en socialdemokratisk regering sanera finanserna igen.

Det ska dock påpekas att Sverige har i dag en internationellt sett mycket låg statsskuld. Det finns alltså pengar att spendera för att få igång ekonomin nu efter Coronainskränkningar.

Jag tänkte berätta om Sverigedemokraterna som kommit fram till att flest röster kan man locka till sig om man ger rejält med pengar till pensionärerna. Alltså lovar SD att alla pensionärer ska få cirka 1.000 kronor mer i sin plånbok varje månad. Något som naturligtvis är enkelt att lova. Lite svårare att genomföra!

Njut av pensionärstillvaron

SD:s trollerilösning är att Arbetsgivarnas ålderspensionsavgift ska höjas rejält från 10,21% till 18,5% av bruttoinkomsten. Något som ju är en rejäl höjning för arbetsgivarna att betala in och det ger ju utrymme för att höja pensionerna rejält. Fast det blir ju en rejäl höjning för arbetsgivarna, och det kan man ju inte förorsaka. Då blir dom ju putta på Sverigedemokraterna och kanske drar in sitt stöd. Alltså ska det som kallas den Allmänna löneavgiften sänkas motsvarande så att arbetsgivarna inte drabbas av höjda kostnader. Så det trixande med finansieringen ger inte några rejält höjda pensioner. Om jag fattat det hela rätt så är det fattiga och svältande runt om i världen som ska betala genom sänkt bistånd. Dvs egentligen inget nytt från den Sverigedemokratiska sidan!

Att höja pensioner är det nog ingen som säger Nej till. Vi har väl alla hört talet om att Sverige har den högsta andelen fattigpensionärer i Norden. Fast det där med statistik kan man lätt ljuga med. Räknar man med vad som kallas ”relativ fattigdom” så har Sverige flest fattigpensionärer. Men räknar man istället med vad som kallas ”absolut fattigdom” så har Sverige minst antal fattigpensionärer. Vad är vilket? Använder man begreppet ”absolut fattigdom” så är det faktiskt möjligt att helt avskaffa fattigdomen bland pensionärer. Men även om du gav alla pensionärer 10.000 kronor extra i månaden så skulle det finnas en stor grupp fattigpensionärer om man räknar med begreppet ”relativ fattigdom”. ”Relativ fattigdom” innebär nämligen att man jämför inkomsterna i gruppen. Det kommer alltid att finnas de som tjänar mindre. ”Absolut fattigdom” är istället att man räknar hur mycket pengar som behövs för en dräglig tillvaro. Då är det ju i teorin möjligt att avskaffa fattigdomen.

Problemet med om man höjer pensionerna rejält för de som har mycket låga pensioner är att då har det plötsligt inte längre lönat sig alls att ha arbetat. De lägsta pensionerna har ju de som bara har sin grundpension utan att ha jobbat något. Höjs deras pensioner så har de som jobbat med låga löner plötsligt inte någon nytta av det i pensionssystemet. Höjer man för dom också har de som jobbat mycket och tjänat mycket inget för det. Det är alltså inte lätt att höja pensioner.

Det finns mycket att önska från det svenska pensionssystemet. Men, de flesta länder är avundsjuka över att vi har ett mycket stabilt pensionssystem – trots allt.

Men, HÖJ PENSIONERNA!

Mitt förslag är att en rejäl höjning av pensioner finansieras med att vi slutar skattesubventionera miljonärerna i villaghettona och deras bygge av pool i trädgården och städning av denna pool och liknande subventioner. Man kan visst till och med få sin pool på franska rivieran skattesubventionerad av de svenska skattebetalarna. Slopa ROT och RUT och ge pengarna till pensionärerna!

Läs:
Vi vill ge vanliga pensionärer 1 000 kronor mer i månaden. – DN Debatt

Vart tog pengarna vägen?

Carl Rudbäck är en högerdebattör långt ute på högerflanken som bland annat Helsingborgs Dagblad (och Sydsvenskan) upplåter utrymme till för att sprida sina tankar. Jag har kommenterat hans dumheter (som jag ser det) tidigare. I dagens tidning hyllar Carl Rudbäck den f.d. chefen för Svenskt Näringsliv som ju undrade: – ”Vad fan får jag för pengarna?” när han kommenterade sina inbetalda skatter. Nu utelämnar Carl Rudbeck svordomen när han citerar Leif Östling. Fast å andra sidan så såg jag nyligen i en intervju att Leif Östling själv ångrar svordomen. Fast inte resten!

Själv tycker jag att en så lärd man som Carl Rudbäck borde ta reda på lite fakta först innan han skriver ner en massa överdrifter och myter. Men, det är väl sådant man får stå ut med i den politiska debatten. Allra helst när högerdebattörer yttrar sig.

Men, det finns ett visst mått av sanning i Carl Rudbecks synpunkter. Den service vi får från samhället uppfyller inte alltid det som man kan önska sig. Samhället har helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att ge oss den service som vi borde få och som vi förtjänar och förväntar oss. Ett stort skäl till detta är alla de olika skattesänkningar som genomförts under en följd av år. Hade Sverige i dag haft samma skattekvot som vi hade för 20 år sedan så skulle samhället ha ytterligare 240 miljarder kronor att använda till en förbättrad sjukvård, fler poliser, mer resurser till skolan, högre pensioner och allt det andra som vi kan önska. Militären kostar i år ungefär 60 miljarder. Tänk vad 240 miljarder kunde gjort? Men, det har varit viktigare att sänka skatterna!

Skattesänkningar som skapat större klyftor i samhället. Dels genom att det är de redan rika och de med höga inkomster som fått ut mest av skattesänkningarna. Dels genom att det är de sjuka, gamla, arbetslösa osv som fått betala skattesänkningarna. Hade samhället haft dessa ytterligare 240 miljarder hade pensionerna varit högre. Sjukvården hade varit bättre. Vi kan fortsätta uppräkningen länge.

Vi kan regelbundet se exempel på hur en liten grupp av svenskarna lever ett liv som den stora majoriteten inte ens kan föreställa sig. Det hade varit lätt att låta dessa privilegierade grupper ta ett större ansvar för samhället. Dom skulle haft råd utan problem. Men de styrande känner uppenbarligen ett större ansvar för denna lilla grupp. När man vill att de redan privilegierade ska handla på ett visst sätt sprider man gåvor till dom. Man använder morötter för att locka dom till ett visst beteende. Däremot när man vill att de på den nedre våningarna ska handla på ett visst sätt så använder man piskan. Man bestraffar det beteende man tycker är fel. Piska och morot. En grupp får piskan en annan grupp får morötterna.

Vi kan se på de ökade klyftorna i samhället vart pengarna tagit vägen!

Läs lite mer:
Välfärdens kris kan inte skyllas på invandringen – Expressen
Den punkt där samhällskontraktet har blivit tomma ord – Helsingborgs Dagblad
Vänsterledaren sågar skattesystemet: ”Det är helt bisarrt” – Dagens Industri
300 000 i entré på hemliga Djursholm Country Club – Svenska Dagbladet
”Det bästa är att vara både rik och adlig” – Svenska Dagbladet
Se intervjun med Leif Östling: ”Vad fan får jag för pengarna?” – SVT

Viktigast och bäst

Vad tror ni att jag menar med den rubriken? Jo, det handlar om den undersökning som opinionsinstitutet Novus gör några gånger om året om vad väljarna tycker är Viktigaste politiska frågan och sedan vilka man tycker är Bästa parti i politiska sakfrågor. Vad vi väljare tycker är viktiga politiska frågor styrs naturligtvis av vad media berättar för oss. Men det fungerar på andra hållet också, media berättar för oss om det dom tror att vi tycker är viktigt. Alltså kan det vara spännande att se vad vi verkligen tycker.

Sjukvården ligger som vanligt i topp. Det är sjukvården som vi tycker är viktigast. 63% av svenskarna har denna i topp, och det är lite mer än vid förra undersökningen. Socialdemokraterna anses ha bäst sjukvårdspolitik, 16% anser det. Men det är en sjunkande siffra! På andra plats kommer Kristdemokraterna med Vänsterpartiet på tredje plats.

Invandring / Integration på andra plats. Det är 53% som tycker detta är viktigast. En liten ökning sedan förra undersökningen, men går vi ett par år tillbaka så har siffran legat på över 60%. Här är det Sverigedumokraterna (28%) som anses ha bäst politik. Med Socialdemokraterna på andra plats och Moderaterna på tredje plats.

Skola och Utbildning är det vi placerar på tredje plats. 52% tycker att detta är viktigast. Även detta är en ökning. Bäst politik (15%) anses Socialdemokraterna ha följt av Liberalerna och sedan Moderaterna. Det här är den enda fråga där svenskarna har något förtroende för Liberalerna. I alla andra frågor ligger man i den absoluta botten.

Lag och Ordning placerar svenskarna på fjärde plats med 50%. Det skiljer alltså mycket lite mellan 2:an och 4:an. Moderaterna (22%) anses ha bäst politik följt av Sverigedumokraterna och Socialdemokraterna. Det kan påpekas att för övriga partier finns det ett mycket lågt förtroende.

Äldreomsorg kommer med 45% på en delad femteplats. Och detta är en ganska stor ökning. När det gäller äldreomsorgen så har vi störst förtroende för Socialdemokraterna (16%) följt av Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Även Vänsterpartiet finns det ett relativt stort förtroende för, men resten av partierna har nog en del att fundera över.

Miljö / Klimat kommer också på delad femteplats, och detta med en ännu större ökning än när det gäller äldreomsorgen. Störst förtroende har vi för Miljöpartiets politik (20%) följt av Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det kan påpekas att 7% av svenskarna har störst förtroende för den sverigedumokratiska politiken inom det här området vilket placerar SD på 5:e plats. Det är väl en ganska bra uppskattning av hur många klimatförnekare det finns i landet!

Landets Ekonomi har svenskarna placerat på en delad sjunde plats en bra bit efter med 32%. Moderaterna vinner här med 22%, men med Socialdemokraterna i hälarna med 21%. Sedan är det långt ner till trean Sverigedumokraterna med 8% och sedan Vänsterpartiet med 5%. Resten av partierna kan vi nog snarast säga att vi saknar förtroende för…

Pensioner delar sjundeplatsen. Här ligger Socialdemokraterna i topp med 16% följt av Sverigedumokraterna och sedan Moderaterna och Vänsterpartiet på delad tredjeplats. Förutom möjligen KD är det nog enklast att säga att vi saknar förtroende för övriga partier.

Sysselsättning / Arbetslösheten / Jobben kommer sedan på nionde plats. Socialdemokraterna med 20% ligger i topp med Moderaterna hack i häl. Sedan är det långt ner till Sverigedumokraterna på tredje och Vänsterpartiet på fjärde plats. Resten av partierna har ingen chans.

Jämställdhet är nykomlingar på tio-i-topp. Det är frågan Skatter som trillat ur och den frågan har trillat ända ner till 16:e plats. När det gäller Jämställdheten har vi överlägset störst förtroende för Socialdemokraterna (17%) följt av Vänsterpartiet med trion Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna på en delad tredjeplats. Det handlar väl då främst om de som inte vill ha jämställdhet utan tycker att sådant är trams.

Övriga områden i undersökningen följer i följande ordning. Energipolitik, Boende, Socialförsäkringarna (a-kassa, sjukförsäkringen mm), Barnomsorg, Försvaret, Skatter, Fördelningspolitiken, Företagande / näringspolitik, Infrastrukturpolitik, Djurrättsfrågor, Familjepolitik, EU / EMU, Privatiseringar, Integritetsfrågor (t.ex. FRA-frågan), Regionalpolitik och slutligen Utrikespolitik.

Ett annat sätt att titta på resultatet är att se hur många ”poäng” de olika partierna får. Jag har då satt 3, 2 eller 1 poäng till de tre partierna i toppen inom varje kategori. Och det följer ju ganska bra den allmänna väljaropinionen. Men inte helt…

Socialdemokraterna vinner helt överlägset. S är det enda parti som placerar sig i toppen inom alla kategorier och vinner alltså 6 av de 10 toppkategorierna. Totalt får man ihop 24 poäng. Sett till det här så borde ju Socialdemokraterna ligga bättre till i opinionen. Upplever väljarna att dom trots allt inte riktigt vågar lita på att man ska bedriva socialdemokratisk politik när det gäller? Socialdemokraternas toppområden är Landets ekonomi, Socialförsäkringarna, Sysselsättningen och Utrikespolitiken.

Moderaterna ligger ganska långt efter och får ihop totalt 12 poäng. Och man vinner två kategorier. Förra undersökningen vann Moderaterna tydligen fyra kategorier så det hela är nog en missräkning för Ulf Kristersson. Totalt lyckas man placera sig i 7 kategorier. Moderaternas toppområden är Företagandet, Lag och ordning samt Landets ekonomi.

Sverigedumokraterna ligger inte långt efter. 11 poäng efter placeringar i lika många kategorier, 7 stycken. SD lyckas dock bara vinna en enda kategori. Sverigedumokraternas toppområden är inte överraskande Invandring, Lag och ordning samt EU.

Kristdemokraterna kommer långt efter med 5 poäng efter placeringar i 3 kategorier. Toppen är Familjepolitiken, Äldreomsorg, Sjukvård och Barnomsorg.

Vänsterpartiet kommer på femte plats och får ihop 4 poäng med tre olika placeringar även dom. Vänsterns toppområden är Privatiseringar, Socialförsäkringar och Fördelningspolitik.

Miljöpartiet placerar sig bara i ett område, men vinner ju på Miljöfrågan. Av alla de 25 områden som ingår i undersökningen är det bara Energipolitik och Djurrätt som Miljöpartiet har något förtroende bland väljarna.

Centerpartiet ligger på delad sistaplats med sina 2 poäng från Miljöfrågan. Man har dock bättre siffror i andra frågor än just Miljöpartiet.

Liberalerna får också bara ihop 2 poäng från skola och utbildning. Liberalerna är också det enda parti som bara lyckas få ihop 1% förtroende inom något av de 25 områdena. Och man lyckas med detta i inte mindre än fyra av de tio-i-topp områdena! Det är uppenbart att Nyamko Sabuni har en hel del att jobba med. Föga förvånande är de enda områden där det finns något förtroende Liberalerna inom Skolan, Försvaret och EU/EMU.

Så hur känner ni? Blev ni förvånade över något? Saknade ni något? Egentligen inte så mycket nytt att det skulle vara befogat att ägna så här mycket utrymme åt det!

Vill ni läsa mer? Här finns en PDF-fil att gotta ner sig i.

Ekonomiska funderingar

Visste ni att Sverige i dag har den högsta andelen av befolkningen i arbete som någonsin uppmätts inom EU? Aldrig någonsin har en medlemsstat i den Europeiska Unionen haft en så stor andel av sin befolkning i arbete. Fast arbetslösheten bedöms vara ett problem…

Enligt Socialminister Annika Strandhäll så finns det ingen annan lösning på pensionsdilemmat än att vi måste jobba mer. – ”Problemet med låga pensioner har ingen annan lösning än att vi jobbar längre” säger hon.

Samtidigt läser jag att den svenska statsskulden ligger på 39% av BNP. Snittet inom EU är över 80%. Grekland ligger högst med 180%. I USA ligger statsskulden på 100% av BNP. Det finns faktiskt ett par länder inom EU som har en lägre statsskuld än Sverige. Den svenska statsskulden sjunker dessutom och beräknas krypa under 30% om några år.

Får ni ihop detta med den politiska diskussionen i Sverige? Hur kan vi ha den högsta sysselsättningen i EU:s historia men ha problem med arbetslöshet? Finns det verkligen ingen annan utväg för att ge pensionärer en dräglig pension i det land inom EU som har den högsta sysselsättningen, de största pensionsfonderna och redan i dag den nästan högsta pensionsåldern? Är det verkligen en naturlag att vi måste jobba tills vi är 70 för att få en rimlig pension?

Pensionens storlek beror på hur mycket vi sätter av medan vi jobbar OCH hur mycket de som fortfarande jobbar kvar är villiga att avstå för ge sina föräldrar och mor- och farföräldrar en rimlig pension. Verkligheten är ju den att vi under de år vi jobbar producerar allt mer. Vi sätter av allt mer. Vi skapar medan vi jobbar helt enkelt ett större mervärde än vad vi gjorde en gång i tiden. Det är också många fler som producerar mervärde (aldrig någonsin har ett EU-land uppmätt en så hög sysselsättning).

När Annika Strandhäll hävdar att: – ”Problemet med låga pensioner har ingen annan lösning än att vi jobbar längre” så pratar hon helt enkelt strunt. Det finns en annan lösning också. Att vi helt enkelt avsätter mer till pensionen medan vi jobbar! Punkt! Att som en del moderater använda fula ord om sina politiska motståndare är dock något jag överlåter till moderatspolingar. Men, du pratar faktiskt strunt Annika Strandhäll.

Det finns andra sätt att finansiera en högre pension. Vi kan beskatta mer t.ex. Att vi på olika sätt kollektivt avsätter mer pengar till våra kommande pensioner eller helt enkelt till våra nuvarande pensioner. Vi får helt enkelt de pensioner vi vill att vi ska ha. UTAN att tvingas jobba längre!

Om svensk ekonomi och valrörelsen

Våra politiska partier börjar berätta om vad dom ska satsa på inför valrörelsen. Senast ut är Moderaterna där Gunnar Strömmer berättar att man ska satsa på kortare vårdköer, bättre skolresultat, fler poliser, hårdare straff, minskad invandring och skattesänkningar. Är det någon som är förvånad? Dom där vårdköerna, skolresultaten, poliserna och fler i fängelser ska tydligen betalas med skattesänkningar. Eller hur dom nu resonerar. Det är väl tänkt att gå som vanligt när Moderaterna får styra. Budgetunderskott. När Anders Borg förlorade valet 2014 så var det svenska budgetunderskottet 60 miljarder kronor. I dag går budgeten åter med plus och statsskulden har kunnat betalas av.

Vi kan observera att Moderaterna i varje fall inte tänkte klaga på den svenska ekonomin i valrörelsen. Något vi kan förstå varför. Istället ska man satsa på att försöka bjuda över Sverigedumokraterna i kampen om de främlingsfientliga rösterna. Vi kan också se att Ulf Kristerssons gamla löfte när han första gången valdes in i Riksdagen nu har strukits från dagordningen. Det tål att påminna om Ulf Kristerssons syn på vårt samhälle i sin ungdom:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Riktigt så uttrycker sig inte Ulf Kristersson i dag. Han har lärt sig att låta mer diplomatisk. Ordvalet är lite annorlunda i dag. Men målet, det är det samma. Jag tänkte hur som helst att presentera ännu ett citat. Ett annat citat som jag tvivlar på att Moderaterna tänker använda sig av i sin valrörelse. Fast citatet är faktiskt hämtat från en moderat tidning.

– ”Svensk ekonomi fungerar i många avseende väl. Statsskulden är låg, hushållens disponibla inkomster ökar och andelen av befolkningen som arbetar är den högsta som EU någonsin har uppmätt.” Sagt av Svenska Dagbladets analytiker Johan Carlström i veckan.

Svensk ekonomi rullar alltså på bra. De flesta av oss har fått det allt bättre. Men det finns områden där det behöver vidtas åtgärder. Jag har dock mycket starka tvivel om att det som behöver göras kommer att genomföras med moderat stöd. Vi måste förbättra de ekonomiska betingelserna för pensionärer. Senast Moderaterna gjorde något på det området så införde man en speciell straffskatt för pensionärer. Vi har snabbt ökade klyftor där något måste göras. Tvivlar på att Moderaterna känner sig hugade att ställa sig på barrikaderna i kampen mot klyftorna i vårt samhälle.

Who’s to blame?

Är det någon som kan gissa vad den här rubriken här under från tidningen Fokus för några veckor sedan handlade om:

– ”Bondfångarnas marknad”?

Rätt svar får ni om vi läser en annan rubrik som jag istället har stulit från dagens SVT:

– ”Pensionssystemet utsatt för omfattande bedrägerier”!

Eller varför inte den här rubriken från Johanna Cervenkas text på SVT. Johanna är ekonomikommentator:

– ”Skandalerna avlöser varandra på det statliga premiepensionstorget”!

Hur kunde det bli så här? Jo, förklaringen hittar vi om vi går tillbaka till när våra politiker en gång skulle skapa ett hållbart system för de svenska pensionerna. Ett system som skulle trygga våra pensioner när vi blir gamla samtidigt som skattebetalarna skulle skyddas från allt för stora påfrestningar när antalet pensionärer fortsätter att öka. Från borgerligt håll var det två paroller som var det viktigaste över allt annat. Privatisering! Valfrihet! Alla vi medborgare skulle tvingas välja ”fritt” samtidigt som det skulle skapas en ny marknad för slipsnissar att tjäna slantar på, så att vi inte riskerade att politikerna fick något inflytande. Moderatpolitikern Bo Könberg var ordförande i den pensionsgrupp i Riksdagen som sjösatte PPM-systemet på 1990-talet. Det här citatet från honom tror jag faktiskt förklarar ganska mycket. Man kan nästan ana ett litet mått av efterklokhet:

– ”Från borgerligt håll var vi inte så förtjusta i tanken på jättelika statligt dirigerade fonder. I synnerhet inte som vi hade löntagarfonderna i färskt minne”!

Alltså fick vi det PPM-system som vi nu dras med. Ett system som i praktiken inte finns främst för att trygga allas pensioner utan snarare har vi fått ett system där mer eller mindre skrupelfria finansmän fått en chans att tjäna nya slantar. Hur det gått? Jo, det ser vi nu. De som klarat sig bäst är helt enkelt de som låtit bli att engagera sig, utan istället låtit den s.k. ”Soffan” (AP7 Såfa) sköta förvaltningen. Inte bara för att dom lyckats placera pengarna bäst (fast i många fall mycket bättre än många av de fonder som haft som huvudsyfte att berika slipsnissarna bakom fonderna). En mycket stor anledning till att VI klarat oss mycket bättre än de flesta andra är just det faktum att fonderna inte kostat så mycket i administration. Fondens slantar har helt enkelt hamnat hos fondspararna och inte i slipsnissarnas fickor.

Tänk på detta nästa gång borgerliga politiker drar sina ramsor om ”Valfrihet” och ”Privatisering”. Det finns en (eller flera) hakar med dom slagorden!

Dagens fråga till Sverigedumokraterna

I en insändare i Helsingborgs Dagblad försökte en Sverigedumokratisk supporter för någon dag sedan förklara varför Sverigedumokraterna röstade emot en sänkt skatt för pensionärerna. Hen hävdar att Sverigedumokraterna i budgetomröstningen inte alls röstade emot pensionärerna. Man röstade emot ”Invandringspolitiken” säger hen. Men kära Sverigedumokrater ni röstade ju istället för en annan budget som innebar exakt samma ”Invandringspolitik”. Om nu båda budgetarna innehöll samma ”Invandringspolitik” och detta är den enda fråga som har någon betydelse så vore ju det naturliga att lägga ner rösterna. Varför röstar ni för en budget som enligt ert sätt att se på världen innehåller fel ”Invandringspolitik”? Varför kan ni inte erkänna att ni inget begriper och syftet bara var att skapa kaos och visa att ni hade störst spade i sandlådan? Varför inte erkänna att ni tror att alla problem löses bara Sverige tar emot färre flyktingar? Varför inte erkänna att Sverigedumokraterna bara har en tanke bakom pannbenet – Vita, renrasiga svenskar är mer värda än alla andra människor och bara denna elit ska ha rätt att bo i vårt vackra fosterland? Varför inte erkänna att ni är rasister?

Känn er lurade

Jag läser ny statistik över hur det gått för vårt PPM-sparande. Det här pensionssparandet som skulle göra oss alla till aktiespekulanter – trodde man. Nu visar det sig att PPM-tankarna i stort sett är ett enda stort fiasko. De, som likt er bloggare, gjorde ett mer eller mindre aktivt val att inte välja någon fondförmedlare utan lät pengarna stanna i ”Icke-vals fonden” kan känna sig lyckliga. Men cirka 700.000 svenskar kan känna sig lurade. AP7 Aktiefond, som icke-vals fonden heter, har under de två senaste åren haft en utveckling på 67% upp. Den bästa fonden av alla de fonder som olika aktieförmedlare erbjuder har under samma tid haft en utveckling på 40%. Dvs, inte en enda av dessa valbara fonder har klarat sig bättre än den fond som alla vi andra har våra pengar i. En del fonder har gått acceptabelt, andra har gått uselt. Känn er lurade! Dom enda som jublar är alla dessa slipsnissar på fondbyråer och banker som tjänat bra med pengar på att lura er andra på slantar. Och de politiker som lurat oss att införa systemet.

PPM-fiaskot