Etikettarkiv: Politiker

Olika måttstock

» Det händer att man funderar.

Så tvingades han till slut avgå. Dan Eliasson insåg (tvingades inse…) att det var ett klavertramp för mycket. Att tro att det var en nödvändig resa att åka till Spanien för att få fira julen med familjen var nog lite för magstarkt för en generaldirektör på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Att han inte insåg det omedelbart är förunderligt. Att han inte insåg det redan innan han bestämde sig för att resa är makalöst. Jag har aldrig haft förtroende för Dan Eliasson (jag har jobbat ca 30 år på Försäkringskassan…) och hoppas att han inte får något nytt prestigeuppdrag som plåster på såren.

Att han placeras på elefantkyrkogården och tilldelas arbetsuppgifter där är helt i sin ordning. Vi har fortfarande en viss anställningstrygghet (även om borgarna och SD gör vad dom kan för att försämra den). Arbetsgivaren kan inte sparka personal hur som helst. Det Dan Eliasson gjort är inget lagbrott eller liknande. Han har ”bara” helt enkelt inte visat det omdöme som man kan kräva av en generaldirektör.

Så kommer vi då in på ämnet i rubriken. Har vi olika måttstock? När Dan Eliasson var i Spanien för att hälsa på dotter och hustru för att få fira jul med dessa så var han inte ensam där. På ungefär samma plats, under samma tid och med samma motivering så var den moderata riksdagsledamoten Hans Wallmark från Ängelholm också där. Ulf Kristersson krävde att Dan Eliasson skulle avgå, men jag har faktiskt inte sett några sådana krav från moderatledaren när det gäller Hans Wallmark. Kan det vara så att man håller den diskussionen internt? Hans Wallmark är inte vem som helst utan han är moderaternas utrikespolitiska talesperson.

De sanna Moderaterna

Bland annat Stefan Löfven har ju fått hård kritik för att han under julhandeln bland annat var ute och hämtade ut en reservdel till sin rakapparat och köpte julklapp till sin hustru. Dvs vad ungefär hälften av svenska folket trots allt har gjort. Jag har ju redan gjort klart att jag inte deltar i jakten på Stefan Löfven. Jag har själv varit ute i affärer. Även om jag varit mer restriktiv och mer försiktig än normalt. Valt lämplig tidpunkt, och helt enkelt varit försiktig med avstånd, trängsel osv. Jag utgår ifrån att även Stefan Löfven m.fl. varit detta.

Övriga partiledare eller ledande oppositionspolitiker har varit försiktiga med sin kritik. Med största sannolikhet eftersom även dessa har varit ute och shoppat. Många har nog, som Ulf Kristersson uttryckte det, varit ute och stöttat den lokala handeln. Men jag läste om en moderat riksdagsledamot som i en radiointervju kraftigt kritiserat Stefan Löfvens omdöme. Moderaten Cecilie Tenfjord Toftby var inte nådig i sin kritik i en intervju den 30 dec med P4 Radio Sjuhärad. Naturligtvis är det en moderat politikers plikt att kritisera en socialdemokratisk statsminister. Fast det ska ju medges att kritiken blev ganska ihålig när det framkom att Cecilie Tenfjord Toftby när hon lät sig telefonintervjuas befann sig på semester i Spanien! Jag tycker faktiskt att Cecilie Tenfjord Toftby skulle hållit käften!

Det är sådana här händelser som gör att jag undrar om vi har olika måttstock för olika personer. En del får löpa gatlopp medan andra kommer lindrigt undan mediedrevet. Låt mig ta ett helt annat exempel. Har ni hört talas om det moderata regionrådet Dan Sylvebo i Jönköping? Nä, kan tro det – om ni nu inte är från Jönköping. I tidningen Dagens Samhälle (som är en veckotidning som vänder sig till främst politiker i kommuner och regioner) läser jag att han hotas av uteslutning ur Moderaterna. Han har nämligen spritt nakenbilder på sig och f.d. sambos till andra personer och skickat s.k. dick pics till kvinnor. Det har tydligen blivit lite för bra för partiet i Jönköping. Han hotas av uteslutning. Dan Sylvebo har deklarerat att han då fortsätter som politisk vilde. Men något mediedrev har han inte utsatts för.

Jag tänker inte räkna upp alla Ulf Kristerssons skandaler under åren. Den listan är lång, och hade han varit socialdemokratisk politiker hade karriären varit över.

Slutsatsen är att politiker är människor. Med människors fel och brister. Vi ska ställa stora krav på politiker, det är ett förtroendeuppdrag dom har. Kan vi ställa större krav på dom än vad vi ställer på andra människor? Kanske! Men kan vi ställa större krav på politiker än vad vi ställer på oss själva? Mycket tveksamt!

Läs:
Hans Wallmark reste till Las Palmas – ber om ursäkt på Facebook. – Helsingborgs Dagblad
Moderat riksdagsledamot kritiserade Löfven – under Spanienresa. – Dagens Nyheter
Regionråd skickade nakenbilder – kan bli politisk vilde. – Dagens Samhälle
Ska Löfven och Johansson bli lika tysta som Ebba Busch? – Helsingborgs Dagblad

Lämna en kommentar

Under Politikeransvar

Var är ni?

» Upptagna politiker!

För mer än två veckor sedan tyckte jag till om EU:s diskussion om att förbjuda användande av ord som ”korv”, ”hamburgare” om varor som inte innehåller kött utan istället vegetariska alternativ till detta. Samma diskussion fördes om olika mjölkersättningar som inte heller skulle få använda ord som ”mjölk” i namnet om det inte var animalisk mjölk.

En diskussion som jag uppriktigt sagt tycker är hellöjlig. Den som ser en korv som heter ”Vegetarisk korv” tar väl för fasiken inte miste! Men EU-Parlamentet tog upp frågan till omröstning. En omröstning som tydligen slutade med ett förbud när det gäller mjölkprodukter men inte när det gäller köttprodukter.

En äkta rød dansk pølse

Jag skrev ett mejl till samtliga svenska EU-Parlamentariker och undrade hur just han/hon röstat i de båda frågorna och hur man motiverade sina röster. Det är alltså mer än två veckor sedan. Jag skickade mina mejl till deras officiella EU-adress som EU-Parlamentet informerar om. Ett av mejlen kom i retur med mottagare okänd men jag skickade då mejlet istället till den officiella adress som det aktuella partiet publicerar.

Efter en vecka hade jag fått svar från 4 av de svenska parlamentarikerna. Dom är totalt 21! Nu efter dryga två veckor är det fortfarande bara dessa fyra som svarat. Övriga har inte hört av sig alls. Det ska påpekas att samtliga fyra som svarat har inte gjort detta personligen utan svaret kommer från deras kansli. Alla parlamentarikerna har ju tillgång till hjälp. Något som jag fullt ut accepterar.

Men som sagt. Fyra har svarat medan de övriga 17 inte har hört av sig.

Tyvärr är detta ett resultat som jag vant mig vid när det gäller att kontakta politiker eller de politiska partierna. Man verkar vara väldigt upptagna med annat än att hålla kontakt med väljare. Jag har kontaktat partier eller enskilda partiföreträdare många gånger i olika frågor under årens lopp. Och den vanliga reaktionen är – Noll! Totalt ointresse! Ibland har jag fått svar efter att ha skickat en påminnelse efter någon månad. Oftast inte. Vid något tillfälle har jag fått svar efter en tredje påminnelse. Men tyvärr är min erfarenhet att politiker och politiska partier är totalt ointresserade av hålla kontakt med väljarna.

Eller är det så att det väller in synpunkter och frågor i en omfattning som gör att dom inte har tid att besvara alla? Kan det vara så att svenska folket är så engagerade att man i tid och otid kontaktar politikerna via brev och mejl med frågor om hur dom resonerar och vad dom tycker?

Jag är ledsen, men jag tvivlar på det senare. Tyvärr befarar jag att politikerna och partierna mellan valen är allt för ointresserade av att bry sig. Om det inte handlar om rena hyllningsmejl alltså.

Det ska kanske påpekas att de fyra som svarat (via sina sekreterare) är de tre från Miljöpartiet (Alice Bah Kuhnke, Pär Holmgren och Jakob Dalunde) och en från Kristdemokraterna (David Lega). Miljöpartisterna anser att förslaget om förbud är helt fel medan Kristdemokraterna inte anser att det är en fråga för EU-Parlamentet. Dessa fyra har alltså röstat Nej till förslagen om förbud.

Övriga 17? Ingen aning vad dom sysslar med. Men besvikelsen från min sida är svår. Jag skickar i dag en påminnelse, så får vi se om det får någon effekt.

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt

Besparingar

Det är dags för kommuner och landsting att bestämma sina budgetar för nästa år. Många har redan fattat besluten, andra är på gång. Jag ska själv på Kommunfullmäktigemöte i kväll för att bland annat besluta om kommunens budget. Åstorp har precis som de flesta kommuner problem med att få pengarna att räcka. De flesta kommuner i landet gör besparingar på i stort sett allt. Inklusive skola och omsorg. Man är alla livrädda för att höja skatten. Alltså ska samma summa slantar räcka till mer. Vilket är orimligt. Istället blir det besparingar där det går att spara.

Vad ska man spara in på? Frågar man en sverigedumokrat så är naturligtvis den självklara besparingen att spara på invandring. Det är en lösning som löser alla problem. Även moderater och kristdemokrater börjar allt mer låta på samma sätt. Så kräver t.ex. Moderaternas migrationspolitisk talesperson Maria Malmer Stenergard i en debattartikel i Dagens Samhälle att Regeringen ska ”Redovisa vad invandringen kostar kommunerna”. Av den framförda argumentationen märks att den goda Maria bara ser problemen och vill försöka ta billiga politiska poäng på att likt SD skylla alla problem på invandring. Visst kostar invandring, men invandrare skapar också nytta och inkomster för samhället. En mycket stor andel av personalen inom vård och omsorg har utländsk härkomst. Den hade fungerat ännu sämre utan invandringen. Hur många av oss som jobbar eller har jobbat har inte haft arbetskamrater som är invandrare? En invandrare är en investering. Precis som våra barn. Skulle ni kunna tänka er en debattartikel som kräver att regeringen måste redovisa kostnaden för alla nyfödda barn? Det tar kanske 20 år innan ett barn börjar ”betala tillbaka” till samhället alla miljoner som investerats i honom eller henne. Men, vi måste göra det för att överleva. En del ungdomar går det åt skogen för, dom kanske aldrig betalar tillbaka utan fortsätter att kosta. Samma med invandrare. Det tar inte 20 år (tiden ökar inte, den minskar innan invandrare kommer i arbete) innan han eller hon börjar betala tillbaka. Och precis som med barn och ungdomar så finns det dom som aldrig betalar tillbaka. Men vi måste investera i barnen, det är en investering som lönar sig. Och det lönar sig lika bra med investeringar i invandrare.

Många pengar

I Stockholm får vi läsa om uppsägningar på det ena sjukhuset efter det andra. En ideologiskt driven privatisering av vården i Stockholm skapar stora hål i budgeten. Skandalen med NKS är bara toppen på ett isberg. I dag står det klart att det är dags för Södersjukhuset att säga upp läkare och vårdpersonal. Pengarna räcker inte. Men Svenonius sitter kvar!

Ett populärt sparförslag bland populister som inte tänker längre än näsan räcker är att spara på politikerna. Här i Åstorp menar man t.ex. att man kan minska Kommunfullmäktige från 41 ledamöter till 21 ledamöter. Besparingen i pengar skulle knappt märkas. Men däremot skulle troligtvis 2 av de partier som idag är representerade inte vara det längre. Fler kommundelar skulle inte vara representerade osv. Varför inte gå längre, 11 ledamöter? Det räcker egentligen med en ledamot. Från det parti som får flest röster! Tänk så mycket pengar det skulle spara? Man kan spara in på demokratin också. Varför slösa pengar på val? Det räcker med en stark ledare! Samma förslag kommer också ofta när det gäller Riksdagen. Varför så många ledamöter som 349 stycken? Man skulle kunna halvera eller ännu mer? Resultatet skulle bli att ännu fler kommuner skulle inte vara representerade. Ännu fler olika grupper skulle inte vara representerade. Och egentligen, varför inte en enda stark ledare som bestämmer allt. Mycket enklare och billigare!

Ett annat område som brukar föreslås för besparingar är lönerna till politiker och offentliga chefer. Då ska man ha i åtanke att offentliga chefer och höga politiker har klart lägre ersättningar än vad som betalas ut till chefer och ansvariga i motsvarande ställning i det privata näringslivet. Kanske dags att kräva sänkningar där istället?

Slutsats? Det är lätt att kräva besparingar, men f-n så mycket svårare att genomföra dessa i praktiken. Jag tror att de kommunala (i mitt fall) cheferna och anställda gör ett bra jobb med begränsade resurser. Vi ska vara tacksamma för detta. Det är lätt att klaga, men svårare att ta det ansvar som krävs.

Lämna en kommentar

Under Skatter och ekonomi

Falska politiker

Ibland är politiker ärliga och ibland är dom faktiskt falska. Det finns politiker som försöker ge sken av att dom driver en fråga medan dom i verkligheten driver något helt annat. Andra politiker är ärliga och talar klarspråk med vad dom är ute efter. När t.ex. Ulf Kristersson gjorde det här löftet en gång så var det ett ärligt löfte. Och det har han sedan dess jobbat på:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Så sade nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson när han valdes in i Sveriges Riksdag. Men han var ärlig! Hans mål är att avskaffa Välfärdsstaten. Det är inget hymlande. Håller man med honom så röstar man på honom. Tycker man däremot att Välfärdsstaten är viktig så röstar man på någon annan. Så enkelt är det.

Ebba Busch Thor

En politiker som jag däremot anser vara riktigt falsk är Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor. Hon försöker sätta upp en fasad som sjukvårdspolitiker, mjuk politiker med kristna värderingar. I själva verket är hon en hård batongpolitiker. Sjukvårdspolitiken har väl blivit Ebba Busch Thors profil. Men hon håller ganska tyst med att ett av kraven Kristdemokraterna har är att slopa den fria mammografiundersökningen för alla kvinnor mellan 40 och 75 år.

– ”Det slår mot jobb och företagande att utvalda delar av välfärden är kostnadsbefriade.”

Att det räddar liv har ingen betydelse. Du är falsk Ebba Busch Thor! Du vore istället välkommen på barrikaderna med krav på samma gratis erbjudande när det gäller jakten på prostatacancer hos män. Som faktiskt är vanligare och dödligare än bröstcancer. Men det vore väl också skadligt för företagande! Jag gissar att hon tycker att det vore skadligt för den fria konkurrensen på sjukvårdsmarknaden. Men säg så rakt ut och försök inte sätta en stämpel på din panna att du värnar sjukvården. Du värnar rätten att tjäna pengar! Om det kostar några liv har ingen betydelse.

Sverigedumokraten Björn Söder vet jag faktiskt inte var jag ska placera honom. Björn Söder sitter i Riksdagen för Sverigedumokraterna. Förra mandatperioden var han också andre vice talman. Det har väl varit ett par skandaler under åren. Vilket ju inte är så ovanligt när det gäller sverigedumokratiska politiker. Björn Söder sitter också i kommunfullmäktige i Kristianstad för Sverigedumokraterna. I en debatt om miljön i KF i Kristianstad fick vi bland annat höra följande från Björn Söder:

Björn Söder

– ”Vi kommer att se att det här är en stor klimatbluff det handlar om.”

– ”Jag ska inte ge mig in i en debatt kring Greta – där han ni hittat er messias kring era klimatreligioner – för jag tycker det är fruktansvärt hur en sårbar tonåring utnyttjas av cyniska vuxna på det sätt som hon gör.”

– ”Och hon har ju inga lösningar på problemen, hon vill ju bara måla upp ett stort problem och ge våra ungdomar klimatångest, som det heter. Det är ungefär den framgång hon har.”

I debatten fick han mothåll till och med från Moderaterna. Jag för min del tycker att Björn Söder ska läsa på lite mer. Inte på de sedvanliga hatsajterna från den Sverigedumokratiska svansen utan på seriösa sajter. Men jag tror inte att han vill göra det. För då finns det ju risk för att han inser att han är lite fel ute. Han efterlyste att vetenskapsmännen skulle ge sig in i debatten. Hade han läst vanliga tidningar hade han sett att det är just det dom gör. Dom varnar oss för vad det är vi håller på att göra med vår planet. Men sån’t tror man inte på som typisk sverigedumokratisk klimatskeptiker. Jag väljer det ganska neutrala ordet klimatskeptiker för att vara snäll…

Lästips:
Busch Thors hyckleri med det Rosa Bandet. – Aftonbladet ledare
SD-toppens attack på Greta och klimatet: ”Stor klimatbluff”. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Om politiskt hat och moral

Kan man begära mer när det gäller moral och ärlighet av politiskt förtroendevalda än man kan förvänta sig av gemene man? Först och främst så vill jag ha sagt att man ska kunna ställa höga krav på alla! Egentligen så är det ju inte OK med brister i moralen hos någon, men trots allt så tycker jag att förtroendevalda ska föregå med gott omdöme.

Det är som med vuxna och barn. Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger till dom att göra. Om inte vi vuxna gör rätt, hur ska vi då kunna förvänta oss att barnen ska göra rätt. Låt mig ta ett enkelt exempel. Att gå mot röd gubbe på övergångsställen! Jag skulle inte komma på tanken att gå mot rött på ett övergångsställe om det står föräldrar med sina barn och väntar. ALDRIG! Jag ska dock erkänna att jag kan, om jag har bråttom, gå mot rött om det är helt tomt i trafiken och ingen annan står och väntar. Men ALDRIG om det skulle stå en förälder med sina barn och vänta. ALDRIG! Det handlar om att visa omdöme och att föregå med gott exempel. Barn gör som vuxna gör, dom gör inte som vuxna säger till dom att göra om dom samtidigt själva struntar i reglerna.

Och då kommer vi in på förtroendevalda politikers moral och förmåga att föregå med gott exempel. Låt oss börja med den tidigare liberala riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl som avslöjades med verkligt kreativa bostadslösningar för att plocka ut så mycket som möjligt från oss skattebetalare. Avslöjandet var så graverande att den liberala partiledningen uppmanade Emma Carlsson Löfdahl att avgå från riksdagen. Emma Carlsson Löfdahl valde att istället gå ur Liberalerna men stanna kvar i Riksdagen som politisk vilde. Hon har dessutom lämnat det politiska arbetet i riksdagen och är inte närvarande i Riksdagshuset. Däremot fortsätter hon att plocka ut full ersättning – för att inte göra någonting! Det är ett tydligt exempel på total brist på moral och ovilja att föregå med gott exempel.

Just nu är det fyra riksdagsledamöter som är under utredning för bedrägerier. Förutom ovannämnda f.d. liberala Emma Carlsson Löfdahl så har vi den tidigare moderata men numera sverigedumokratiska riksdagsledamoten Patrick Reslow som ju misstänks för kreativa lösningar för att bjuda frun och barn på trevliga vistelser i allt från Almedalen till Singapore. På skattebetalarnas bekostnad! Dom andra två som är under utredning är moderaten Erik Bengtzboe och sverigedumokraten Stefan Jacobsson. Låt oss säga att den moderata talmannen Andreas Norlén inte är överlycklig över riksdagsledamöternas oförmåga att föregå med gott exempel och visa den moral som man kan förvänta sig från en förtroendevald.

Det ska påpekas att det handlar om enstaka exempel. Men i en sådan här grupp av privilegierade förtroendevalda är en enda girigbuk en för mycket!

Ett annat exempel på total brist på moral och anständighet är den moderata riksdagsledamoten Maria Stockhaus som när den moderata riksdagsgruppen hade party på krogen Josefina på Djurgården i Stockholm visade brist på omdöme. Den beskrivs så här: – ”Djurgården har ett flertal fina restauranger, men de drar oftast en ganska mogen och stillsam publik. När det kommer till rent svirande har ön inte så mycket att erbjuda. Undantaget är Josefinas uteservering…”. Hur som helst hade arrangörerna bestämt ett 80-tals tema på partajet. Nämnda Maria Stockhaus tyckte att en lämplig klädsel var att klä sig i en av de hattröjor mot Olof Palme som Moderata Ungdomsförbundet spred och som hon tydligen hade kvar sedan åren i MUF. Sveriges statsminister Olof Palme mördades ju 1986 så Maria Stockhaus tyckte väl att det var ett lämpligt firande. Hatet mot ”klassförrädaren” Olof Palme var enormt inom den svenska högern och Moderata Ungdomsförbundet spred tröjor, pilkastningstavlor osv med elaka karikatyrer på Olof Palme. Ett hat som slutligen ledde till att han mördades. Detta tyckte tydligen Maria Stockhaus var ett lämpligt klädval. Moral? Omdöme? NÄ!

Jag har redan tidigare också nämnt Kristdemokraternas nyvalda EU-Parlamentariker Sara Skyttedal som tydligen inte tyckte att det var något konstigt med att få en Gucci-väska och lite annat till ett värde av över 20.000 kronor helt plötsligt av en av landets många samhällsdebattörer. Tino Sanandaji är ofta aktiv i samhällsdebatten på uppdrag av olika lobbyingorganisationer. Men Sara Skyttedal tyckte inte det var något anmärkningsvärt. Hade jag fått en gåva till ett värde över 20.000 kronor så hade jag verkligen undrat över vad som var haken med det hela. Men uppenbart är att kristdemokraten Sara Skyttedal lever i en annan värld än vi vanliga svenskar. Valrörelsen körde hon omkring i en exklusiv sportbil Lotus Elise som hon fått ”låna”. Som sagt apropå att leva i en annan värld än sina väljare. – Elcyklar är tramsigt tycker för övrigt Sara Skyttedal. – ”Elcyklar är tramsigt. Och vi måste satsa på ett samhälle där bilen faktiskt får plats.” Sagt av kristdemokraten Sara Skyttedal som älskar att få publicitet. – ”Flyg mera” är ju ett annat citat från denna publicitetskåta kristdemokratiska politiker.

Kan man begära mer av förtroendevalda politiker? Ja, jag tycker faktiskt det!

/Detta tyckeri skulle egentligen ha publicerats i går den 20 juni. Men jag tillbringade drygt 7 timmar på akutmottagningen i Helsingborg. Så jag hann aldrig färdigställa det. Det var sängen som gällde när jag strax före midnatt var åter hemma. Det får bli två tyckerier i dag istället./

1 kommentar

Under Moral

Korkade uttalanden

Kommer ni ihåg Leif Östling? En gång i tiden var Leif Östling tydligen SSU:are, men det är läääänge sedan! Han har varit chef för Scania, och sedan ordförande för Svenskt Näringsliv. Just nu är han tydligen rådgivare hos den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley. Fast, om jag skulle lita på hans råd? Nä, tror inte det!

De flesta av er kommer väl främst ihåg Leif Östling sedan SVT:s Uppdrag Granskning kunde avslöja att han för att slippa betala skatt i Sverige hade placerat mångmiljonbelopp på Malta istället. Det var då han kom med det klassiska: – ”Vad fan får jag för pengarna?” Ett uttalande som han tydligen fortfarande står fast vid, även om han tydligen gärna stryker svordomen.

Skatteflykt

Med tanke på vad som framkommer i en artikel i Svenska Dagbladet så undrar jag verkligen vad Leif Östling ger för råd till Morgan Stanleys kunder. Mer än att smussla ut sina pengar till skatteparadis alltså? Nu ser jag att Leif Östling räknar med att systemet kollapsar inom 5-10 år och sedan kommer det privata näringslivet att rädda den offentliga sektorn. – ”Först ska bara systemet kollapsa, det är det som är lösningen.”

Om jag förstår det rätt så tycker Leif Östling att man kan göra sig av med alla politiker och administratörer inom den offentliga sektorn. Då blir det mer tid över för läkare osv att göra sitt jobb. Det är en så enkel lösning att det är ett mirakel att ingen kommit på det tidigare! Vi kan ju slopa lönekontoret, slopa vaktmästeriet, slopa styrelsen (vi kan slopa styrelsen i Svenskt Näringsliv samtidigt…), slopa städningen, slopa dom som sköter webben osv. Så kan läkarna operera i fred. Ja, tills operationssalen ska städas, lönen ska betalas ut, förbrukningsartiklar beställas osv. Eller han menar att läkarna ska fixa det också?

Mitt intryck av Leif Östlings tankar är att han verkar ha anslutit sig till den sverigedumokratiska svansen. Ni vet dom där som vet att allt är skit, och att det kommer att bli ännu mer skit imorgon. Fast avslutningen säger ju en del. Leif Östling får frågan om han inte ska ge sig in i politiken:

– ”Nej jag är för gammal för det. Det är mycket bekvämare att vara lite grann på sidan och tycka till.”

Och det är ju så sant. Det är mycket bekvämare att stå vid sidan om och gnälla. Och smita från att betala!

Lämna en kommentar

Under Skattesmitare

Om politiker

Politik är det möjligas konst, säger en del. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag har ett stort förtroende för politik och politiker. Jag tror faktiskt att de flesta politiker vill göra något gott. Jag är medveten om att vi tycker olika. Att vi har olika sätt att se på verkligheten. Men i det stora hela så har jag faktiskt stort förtroende för de flesta politiker. Jag kan faktiskt till och med respektera en moderat! Jo, det är faktiskt så.

Det finns bland många ute i samhället ett politikerförakt. Det finns en hel del som bara ser politiker som något girigt som bara sitter stilla på sin röv och håvar in pengar. Men, så är det faktiskt inte. De flesta politiker lägger ner enormt med tid på sitt uppdrag. Offrar kvällar och helger. Utslaget per arbetad timme är politikeruppdrag inte speciellt väl betalda. De flesta politiker förtjänar alltså vår respekt. Även om dom står för en helt annan åsikt än den vi själva står för. Vi kanske ser på världen med olika ögon, vi har olika syn på vad som egentligen är det bästa för alla på lite längre sikt.

Men, det innebär inte att jag respekterar alla som jobbar politiskt. Det finns politiker som inte respekterar andra och andras lika värde. Det finns politiker som inte respekterar demokratiska principer. Och det finns politiker som blir maktgalna av makten och pengagalna av möjligheten att tjäna pengar. Här har jag ingen respekt kvar att erbjuda.

Rosenbad

Sverigedumokraterna är ett parti som jag har mycket svårt för att ha respekt för. Partiet bygger på huvudprincipen att vi är inte alla lika mycket värda. Partiet fiskar i grumliga vatten och vädjar till människors allra sämsta sidor. När nu Jimmie Åkesson och männen i hans närhet försöker ge Sverigedumokraterna en mer rumsren profil dyker det upp allt fler protester bland de som tidigare fått utlopp för dessa vidriga sidor. Jag såg att den tidigare uteslutna SD:aren Gustav Kasselstrand nu drar igång ett nytt parti till höger om Sverigedumokraterna. Alternativ för Sverige ska vara det SD inte längre vågar stå för i jakten på att bli upptagna i den Moderata famnen. Och Kasselstrands projekt är inte det enda. Vi kommer att få se många fler. En hel del av de sverigedumokrater som nu rensas ut i jakten på en mer rumsren fasad kommer att starta egna små projekt.

Hur vår egen SD-riksdagsman Tony Wiklander gör vet jag inte. Jag såg att han i varje fall blivit petad från riksdagslistan, så han blir inte omvald. Något han nog hade velat. Om han startar nytt igen vet jag däremot inte. Han har ju viss erfarenhet av att byta parti och starta egna partier. Men han börjar väl bli gammal, och tycker jag har sett trött ut när jag sett honom. Men var säkra på att vi kommer att få se en hel del nya partier dyka upp ute på högerkanten till höger om Sverigedumokraterna. Om dom kan bli så stora så att dom får någon betydelse är dock tveksamt. Men dom kan ju alltid stjäla röster från SD…

Men, som sagt. I allmänhet har jag högt förtroende för politiker. Även politiker som har en helt annan syn på världen än vad jag har själv. Men, jag tror faktiskt att dom menar väl, på sitt sätt. Att sedan nästan alla har fel, det är något annat.

Lämna en kommentar

Under Politiker

Ett vettigt förslag

Sedan ser vi att Civilminister Ardalan Shekarabi vill skärpa upp reglerna för möjligheterna att missbruka den s.k. statsrådspensionen. Att göra en s.k. ”Reinfeldtare” ska inte längre vara möjligt. Att göra en ”Reinfeldtare” innebär att man startar ett mycket lönsamt aktiebolag efter att den politiska karriären nått sin topp. Detta aktiebolag visar sig vara en guldgruva. Men för att kunna ”överleva” så tar man inte ut någon lön från det här företaget. Istället berättar man för sin gamla arbetsgivare att man inte har någon inkomst. Så då får man behålla sin statsrådslön från skattebetalarna. Allt detta medan man fortsätter att bygga upp en rejäl buffert i sitt aktiebolag.

En handfull pengar

Jag vill på det bestämdaste påpeka att jag INTE är motståndare till de ganska generösa statsrådspensionerna. Ett statsråd kan i princip få sluta från en dag till en annan. Det finns ingen uppsägningstid / uppsägningslön och liknande. Alltså har man förhandlat sig till en egen form av ”Arbetslöshetskassa”. Jag klagar inte heller på de löner som betalas ut till politiker på den här nivån. Att vara minister är inte ett jobb med 40 timmars arbetsvecka. Det är att vara tillgänglig mer eller mindre dygnet runt. Det handlar om att ständigt utsättas för mer eller mindre berättigad kritik och förföljelse i media. Det handlar om att många gånger inte kunna vistas offentligt utan att kanske bli påhoppad. Det handlar om att vara ytterst utsatt. Samtidigt som man är en beslutsfattare som i motsvarande typ av jobb inom den privata sektorn oftast betalas med mycket högre löner. Vilket också bevisas av att de ministrar som lägger av med den politiska karriären och går över till den privata sektorn i allmänhet ökar sina inkomster rejält. Men, reglerna ska INTE missbrukas! Att göra en ”Reinfeldtare” ska INTE vara möjligt.

Samtidigt anser jag att många politiker ska ”sitta i karantän” en tid (som måste betalas) innan man får gå från sitt jobb som regeringsledamot till att sälja all den insidesinformation man har till högstbjudande. Man ska alltså, för att ta ett exempel, inte kunna gå direkt från att vara Finansminister till att sälja sina tjänster och kunskaper till jättebanker och finansiella företag – läs att göra en ”Anders Borgare”……

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt

Politik är en fråga om prioriteringar

FrågeteckenAtt vara politiker är hela tiden en fråga om att prioritera och kompromissa. De flesta politiker (av alla färger) har en grundideologi. Denna styr vad man vill. En moderat och en socialdemokrat har olika ideer om hur dom vill att samhället ska se ut. En politiker till vänster tror att det bästa samhället uppnår vi om vi delar på resurserna solidariskt. Var och en bidrar efter förmåga och får stöd från samhället efter vilka behov man har. En politiker till höger tror istället att det krävs drivkrafter för att medborgarna ska producera något. Är du sjuk eller arbetslös måste du ha en piska i rumpan för att ta dig i kragen. Kan du inte eller vill du inte får du skylla dig själv.

När det sedan kommer till att fatta de politiska besluten handlar det om att kompromissa med vad man vill och vad som är möjligt. Att prioritera vad man tycker är viktigast och vad som är mindre viktigt. När våra politiker har infört och behållit ROT- och RUT-bidragen till exempel så handlar det om att prioritera. Förra året kostade dessa bidragsberoende branscher skattebetalarna i Sverige 23 miljarder. Detta är t.ex. mer än vad hela det svenska polisväsendet kostar. Men, de politiker som valt att införa dessa skattesubventioner har gjort en prioritering. Det är viktigt att ge bidrag till hushållen för dessa arbetsuppgifter. Att den övervägande majoriteten av dessa bidragspengar hamnar hos personer med höga inkomster och stora förmögenheter vet man om. Men, man har gjort en prioritering. Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta inom sjukvården? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta hos polisen? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta för underhåll av järnvägar och vägar? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta hos militären? Men, man har gjort denna prioritering!

Politik är att prioritera. Sedan är det upp till väljarna att vid nästa val lägga sina röster på de politiker som man tror gör de prioriteringar vi själva tycker är bäst. Politik är egentligen väldigt simpelt!

2 kommentarer

Under Politiker

Vad gör dom se’n?

Fredrik ReinfeldtAftonbladet har i dagens tidning granskat vad alla Högeralliansregeringarnas ministrar sysslar med i dag. Det jag mest funderar över är hur få av dom som fortfarande i dag sysslar med politik. Det är några stycken som sitter kvar i Riksdagen och någon som var nu var kommunpolitiker. Istället verkar det som om uppdraget som minister var en språngbräda till ännu mer lönsamma uppdrag inom Näringslivet och Lobbyvärlden när man ”tröttnat” på att vara politiker. Var det inte roligare än så att vara politiker så att ta ett steg ner i hierarkin, det var inte en tänkbar utväg. Då kan vi ju inte undvika att komma in på ämnet Avgångsvederlag. Ett ämne där jag inte ställer upp på de mest kverulerande åsikterna. Avgångsvederlaget är en form av A-kassa för politiker som blivit ”arbetslösa”. Som minister i en regering kan du i princip få sparken från en dag till en annan. Det handlar inte om någon uppsägningstid eller liknande. Detta gör att jag mycket väl kan acceptera mer ”generösa” regler än för vanlig A-kassa. Dessutom anser jag att det bör finnas någon form av ”karens” som innebär att man inte ska kunna gå från en dag till en annan från att vara högt uppsatt politiker med insyn i mycket till att ta jobb där denna ”kunskap” är mycket värd och ger stora förmåner till den som anställer dig. Alltså anser jag att det är helt naturligt att en politiker inte kan avkrävas att gå direkt från sitt ministeruppdrag till ett jobb för en lobbyfirma. Under denna tid är ett generöst Avgångsvederlag fullt acceptabelt. Men, när politiker som lagt ner stor möda på att ställa krav på arbetslösa, försämra deras ersättning osv inte anser att likartade krav ska ställas på dom själva, då blir jag upprörd. En ”vanlig” arbetslös som ertappas med att jobba och samtidigt ta ut hel A-kassa ligger ytterst risigt till. Och när högt uppsatta politiker som regelbundet väljer att kalla A-kassan för ”Bidrag” och inte ”Försäkring” anser sig ha andra rättigheter än ”vanligt” folk, då tycker jag att måttet är rågat. Läs om f.d. moderaten Fredrik Reinfeldt. Men som sagt, jag ställer inte upp på allmänt gnäll på generösa förmåner för politiker. En minister i en regering har ingen uppsägningstid eller andra trygghetsavtal. Alltså måste Avgångsvederlag vara generösa i början. Även en minister har rätt till försörjning när man förlorat ett val eller en regering ombildats av andra skäl. Men missbruk av försäkringar är lika förkastligt om det görs av en byggnadsjobbare eller en för detta moderat minister.

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt