Etikettarkiv: Politikerlöner

Girighetens fula tryne

» Men dom skäms inte det minsta.

Sveriges pensionärer blev lite missbelåtna när det visade sig att deras ökade pension vid årsskiftet handlade om i värsta fall ensiffriga belopp och i bästa fall dryga hundralappen i ökningar per månad. Det är alltså inte pensionärerna jag menar när jag satt rubriken med girighet. Nu rörde sig kanske upprördheten lite om missförstånd eftersom den förbättring av pensionerna som utlovats inte införs förrän fram till hösten.

Vilket dock inte innebär att jag tycker att pensionerna är tillräckliga ens efter detta. Det är dags att höja grundpensionerna samtidigt som avsättningen till pensionerna kan höjas så att alla får en bättre pension. De löften som gavs en gång i tiden hålls inte!

Jag är inte girig

I ilskan mot låga pensionshöjningar gjordes jämförelser med vad höga politiker fick i lön. På den punkten håller jag dock inte med. Svenska ledande politiker har inte överdrivet för höga inkomster. Jämfört med vad beslutsfattare på den öppna marknaden har i inkomst är politikerlönerna inte generellt för höga. Att vara politiker på hög nivå är inte ett 8-16 jobb 5 dagar i veckan. Det finns ofta nästan ingen fritid alls.

En annan debatt präglad av ”avundsjuka” har handlat om t.ex. kommunala chefer eller andra myndighetschefer som slutar med generösa avgångsvederlag. Här håller jag inte heller helt med om kritiken. Ofta handlar det om att chefer på den här nivån också måste ha någon form av anställningstrygghet. Får man lämna sitt uppdrag med kort varsel så ska man, precis som andra anställda, ha en viss rätt till uppsägningstid. Har man någon form av tillsvidareanställning kan man inte bara få sparken. Det finns en uppsägningstid. Du kan möjligen få sparken om du begår direkt brottsliga handlingar. Men annars finns det någon form av anställningstrygghet. Även om nu borgerliga partier tillsammans med SD och arbetsgivarorganisationer vill försämra detta.

Men, det är av vikt att dessa s.k. avgångsvederlag är rimliga. Det kan inte handla om flera årslöner som utfaller även om man får ett nytt jobb. Att sådant sticker i ögonen på vanliga knegare som har problem med att få lönen att räcka en hel månad samtidigt som jobbet kanske hänger på en skör tråd är fullt rimligt. Den typen av avtal får helt enkelt inte träffas vid anställningar. Därmed basta!

Här i Åstorp har det blivit lite debatt sedan Socialförvaltningens chef sagt upp sig. Hon blev bitter över att Kommunalrådet haft träffar med de fackliga organisationerna utan att först inhämta hennes tillstånd. En form av krav som jag inte har någon som helst förståelse för. Nu har det blivit debatt i kommunen sedan den borgerliga oppositionen satt helgongloria på Socialchefen och gjort politik av frågan. Tycker en förvaltningschef att högste chefen, kommunalrådet, ska inhämta deras tillstånd innan han pratar med de fackliga organisationerna så har nog förvaltningschefen missförstått något. Vad detta handlar om är att Socialchefen nu sagt upp sig med kort varsel och får avgångsvederlag en period. Alltså får kommunen betala lön utan att få något gjort för lönen för att den anställde själv sagt upp sig. Något jag finner tveksamt. Skulle jag säga upp mig på mitt jobb får jag inte behålla lönen ett halvår trots detta.

Jag är värd att få varenda slant

Men, beloppen är inte i närheten av vad som betalas ut inom det privata näringslivet. Det är DÄR som girigheten frodas ordentligt. Det är där siffrorna får ytterligare nollor efter sig. Det står nu t.ex. klart att SKF:s avgående VD fick mer än 20 miljoner kronor i avgångsvederlag för att sluta. Det är ungefär vad jag tjänat ihop under hela mitt yrkesliv. Det fick alltså Alrik Danielsson i ersättning för att han skulle sluta! DET kallar jag girighet.

Ett annat exempel på girighet som verkligen är svinaktig är de bonusar som Volvo Lastvagnar beslutat att betala ut till sina högsta snubbar. För 2020 handlar det om närmare 118 miljoner kronor som betalas ut till en liten grupp i ledningen som extra bonus förutom redan höga mångmiljonlöner. VD:n Martin Lundstedt får t.ex. mer än 21 miljoner kronor i bonus förutom lönen för 2020. Volvo fick mångmiljardstöd från oss skattebetalare i permitteringslön under 2020. En del av dom pengarna använder man alltså för att sprätta ut mångmiljonbelopp till cheferna. Antagligen som tack för att dom var så duktiga i att söka bidrag från oss skattebetalare.

DETTA kallar jag svinaktig girighet. Dom borde skämmas öronen av sig hela vägen till banken. Men troligtvis skäms dom inte alls. Utan skrattar hela vägen till banken och tycker att dom varit riktigt duktiga.

Jag är också övertygade om att dom kommer att fortsätta att aktivt motarbeta att företagen ska betala in några skatter till statskassan även i fortsättningen. Skattepengar ska bara användas för att betala ut till företagen när dom får problem. Inbetalningarna till skattkistan får göras av andra.

Jag tycker dom ska skämmas!

Läs.
SKF:s vd fick över 20 miljoner för att sluta. – Helsingborgs Dagblad
Trots löftet: Volvocheferna fick miljonbonusar mitt i krisen. – Dagens Industri
P G, kom tillbaka!. – Pernilla Ström i Helsingborgs Dagblad

Lämna en kommentar

Under Girighet

Många sopor

Soptunna

Sopåkarnas strejk i Stockholm i protest mot att ett företag i ekonomisk kris vill sänka deras löner och försämra deras arbetsvillkor har fått igång en hel del debatter. I Aftonbladet i dag fortsätter folkpa… f’låt liberalen Birgitta Ohlsson sin valkampanj för att bli ny partiledare för Liberalerna och ge Jan Björklund sparken. Birgitta Ohlsson tycker uppenbarligen att sopåkarna har på tok för höga löner och gör jämförelser med löner inom vård, skola och omsorg i typiska ”kvinnoyrken”. Visst har hon rätt i att yrken inom offentlig verksamhet med traditionellt främst kvinnlig personal har för låga löner. Dom blir dock inte högre av att sopåkarna tvingas till lägre löner. Jag kan inte heller se att hon jämför med sin egen lön som riksdagsledamot, som ju ligger långt över vad en sopåkare tjänar. Inte heller har hon gjort några jämförelser med traditionellt manliga jobb inom offentlig verksamhet i vård, skola och omsorg. Är skillnaden mellan läkarens lön och undersköterskans lön rimlig? Är skillnaden i lön mellan skolchefen och förskolläraren rimlig? Är skillnaden i lön mellan bankdirektören och sjuksköterskan rimlig? Fast några sådana jämförelser gör inte liberalen Birgitta Ohlsson. Inte heller moderaten Christofer Fjellner gör några sådana jämförelser. Eller kanske mellan sin egen lön som EU-parlamentariker (inklusive alla övriga ”ersättningar” som betalas ut till EU-Parlamentariker) när han ska kritisera sopåkarnas strejk. Han verkar istället tycka att det är fullt rimligt att ett företag på konkursens brant lämnar ett för lågt anbud och sedan tycker att det kan personalen som gör jobbet betala genom lägre löner. Samma åsikt verkar en annan liberal, Anna Starbrink, ha. Det är viktigare att kritisera sopåkarnas metoder för att få behålla sina löner än arbetsköparens metoder för att driva igenom lönesänkningar.

Liberalerna får fingret

Jag ber om ursäkt för att jag har så svårt för att lära mig att Folkpartiet bytt namn till Liberalerna. Jag har fortfarande inte riktigt förstått tanken bakom. Det gör dock inget eftersom jag inte skulle kunna tänka mig att rösta på ett sådant parti. Liberalerna – partiet med potens? I det här fallet blir det fingret istället.

Jag tar för givet att Birgitta Ohlsson, Christofer Fjellner och Anna Starbrink gärna tar jobb som sopåkare, med de löner och arbetsvillkor som arbetsgivaren vill ska gälla, när deras egen nuvarande politiska karriär är slut. Det är nog ett ganska behagfullt arbete att slita med våra soptunnor i vidriga soprum medan regnet vräker ner och blåsten går rakt igenom alla kläder vi har på oss.

Nä, kära Birgitta, Christofer och Anna, det är inte sopåkarna som har för höga löner och för bra arbetsvillkor och arbetsmiljö. Det är istället stora delar av personalen inom vården, skolan och omsorgen som har på tok för låga löner. Birgitta Ohlsson har i sin debattartikel ännu en lösning på denna orättvisa? Halva hennes debattartikel handlar nämligen om protester mot skattehöjningar. Pengar som kan användas till att höja lönerna inom vård, skola och omsorg. Förslag på någon annan inkomstförstärkning för samhället att betala högre löner med kommer inte Birgitta Ohlsson med. Inte heller besparingar som kan betala de höjda lönerna. Möjligen då lägre löner till sopåkare alltså.

Nä, kära Birgitta, Christofer och Anna. Det är nog så att de som tjänar riktigt mycket (alltså ännu mer än sopåkare till och med) får nog acceptera att bidra mer till vårt samhälle. Det är inte rimligt att Sverige fortsätter att vara ett paradis för miljardärer och människor med mångmiljoninkomster. För det är faktiskt Sverige i dag. Vi är ett av få länder i världen som varken beskattar förmögenheter, fastigheter eller arv. Vi har enormt förmånliga regler för skatteavdrag. Istället subventionerar vi miljonärernas liv genom ROT- och RUT-bidrag.

Svenska mynt

Samhället behöver mera pengar. Så är det helt enkelt. Borgerliga politiker är ofta bra på att föreslå ökade utgifter. Just nu ska militären få mycket mer pengar, polisen ska få mycket mer pengar för att ta några exempel. Ökade utgifter som uppenbarligen ska betalas genom att skatter sänks ytterligare… Dvs återigen ökade underskott och växande skulder. För sänkta löner till sopåkarna räcker inte långt. Dom hamnar ändå bara för att rädda det norska sopbolaget Reno Norden.

För övrigt vill jag poängtera att jag inte tillhör de populister som generellt tycker att politiker i Sverige har för höga inkomster. Istället får jag ofta försvara politikerlöner. Att jobba som folkvald politiker på heltid är inte ett 40-timmars jobb. Det ställer mycket högre krav. Snarare är man nästan aldrig ledig. Ständigt under medias lupp och ständigt kritiserad. Jämfört med ”beslutsfattare” inom privat näringsliv har politiker inte generellt höga löner. Det stora problemet är istället att en hel del politiker har tappat kontakten med verkligheten och inte verkar medvetna om de villkor ”vanligt folk” lever under. Eller vill dom kanske bara inte erkänna?

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Höj politikerlönerna

Anders Borg letar sin förmögenhetJo, jag menar allvar. Höj politikerlönerna. Det är uppenbart att svenska politiker är underbetalda, vilket framgår mycket tydligt när man ser vilka inkomster dom får när dom hoppar av som politiker. Faktum är att lönerna till topposter inom offentlig verksamhet ligger mycket lågt jämfört med vad det ”privata näringslivet” betalar ut till sina favoriter. I dagarna kan vi läsa om vår förre moderata finansminister Anders Borg som plockar in stålar på sitt konto via sitt privata bolag i en omfattning som vore otänkbart att betala ut till en politiker. Som jag förstår ligger t.ex. Göran Persson inte så fruktansvärt långt efter. Från sitt relativt nystartade bolag Economic and Financial Management Anders Borg AB kunde Anders Borg förra året plocka ut dels 7,8 miljoner kronor i lön och till det ytterligare ungefär 2 miljoner kronor i aktieutdelning. Något som kan jämföras med den årliga inkomsten på 1,49 miljoner kronor som han fick som finansminister. Det är mer än en sexdubbling på kort tid. Räknat på 40 tim/veckan så blir det 4.700 kronor – i timmen. Inte så illa pinkat! – ”För mycket av det goda kan vara underbart” som någon vis person någon gång sade.

Lämna en kommentar

Under Anders borg