Etikettarkiv: Regeringsbildning

Stefan Löfven?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den kritik som framförs mot Stefan Löfven är berättigad eller inte. Jag tycker att Socialdemokraterna (som får representeras av Stefan Löfven) har sålt ut sin ideologi för mycket i den överenskommelse som ligger bakom Januariöverenskommelsen. Socialdemokratin har under en lång period sakta men säkert sökt sig från vänster och mot mitten. En utveckling som Stefan Löfven inte är ensam ansvarig för.

På nätet förs en mycket vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. En diskussion i vilket ämne som helst på t.ex. Facebook osv kan resultera i svinaktigheter och ett hat mot Stefan Löfven som är obeskrivligt. Där han får skulden för precis allt – och lite till. Den Sverigedumokratiska svansen är som vanligt aktiv. Det här är en kritik som egentligen inte ens är värd att lägga möda på. Den säger mer om de som skriver vidrigheterna än den säger om Stefan Löfven och det Socialdemokratiska partiets utveckling. Den här hatkampanjen är egentligen värre än vad den var mot Olof Palme, som ju slutade med att Olof Palme mördades. Men, att den är värre beror nog främst på att samtalsklimatet på nätet har sjunkit så djupt ner i dyn. Det här fanns ju inte ens på Olof Palmes tid.

lofven

Men, sedan finns det naturligtvis en kritik som är mer berättigad. Har Stefan Löfven sålt ut det Socialdemokratiska partiets själ för att få sitta kvar vid makten? Har han sålt sig för billigt till den nyliberala marknadsliberalismen inom Centern och Liberalerna? Eller är det så att det faktiskt inte fanns något annat alternativ? Om inte Stefan Löfven med Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet hade skapat en regering med stöd av Centern och Liberalerna, vilken regering skulle det då ha bildats? S + V + Mp hade inte det stöd som krävdes i Riksdagen för att kunna bilda en regering. M + C + Kd + L hade inte heller det stöd i Riksdagen som krävdes för att kunna bilda en regering. M + Kd + Sd hade inte det stöd i Riksdagen som krävdes för att bilda en regering. Det fanns med största sannolikhet inte något annat alternativ om det skulle bli en regering. Att utlysa Extra val hade naturligtvis varit ett alternativ. Men, fanns det förutsättningar för att valresultatet skulle blivit radikalt annorlunda så att det skulle kunna gå att bilda en regering?

Min slutsats är helt enkelt att den kritik som går ut på att beskylla Stefan Löfven för att vara villig att sälja ut allt för att få behålla makten är inte riktigt sann. Ulf Kristersson hade chansen att försöka bilda en regering. Det gick helt enkelt inte så han ska faktiskt inte komma med någon sådan kritik. Annie Lööf hade också chansen men lyckades inte heller. Jimmie Åkesson hade gärna fått försöka, men han var nog inte intresserad av att ta något ansvar och hade dessutom garanterat misslyckats. Slutsats: Den delen av kritiken är bara skitsnack från dåliga förlorare!

Däremot tycker jag att kritiken mot att Socialdemokraterna är alldeles för trogna Januariöverenskommelsen är riktig. Det är faktiskt möjligt för Socialdemokraterna att förklara att i just denna aktuella fråga är det inte vad vi helst ville, men Januariöverenskommelsen är en kompromiss mellan olika önskemål. S har fått ge sig ibland, Mp ibland, C ibland och L ibland. Sedan tycker jag faktiskt att S verkar ha fått ge sig alldeles för ofta.

I den aktuella debatten framförs det nu att Stefan Löfven ska avgå och lämna över till någon annan. Min undran är på vilket sätt det skulle lösa några problem? Är Stefan Löfven verkligen så inkompetent att han måste ”få sparken” och ersättas av någon annan? Vem skulle i så fall innebära den ”nystart” för Socialdemokraterna som dessa kommentatorer drömmer om? En som föreslagits är nuvarande Försvarsminister Peter Hultqvist! Bevare mig väl för en socialdemokratisk partiledare som älskar att sitta i de svenska militära generalernas knä – om han inte sitter i knät någonstans i Pentagon. En socialdemokrat som regelbundet hyllas av moderater är inte lämplig som partiledare för Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna

Jag tror att Socialdemokraternas hopp får stå till nästa valrörelse. Kan man lyckas få väljarna att tro på att socialdemokratisk politik blir mer socialdemokratisk om partiet får ett större stöd så kanske man kan lyckas. Jag kan inte se att det finns någon bakom Stefan Löfven som skulle vara så märkbart bättre på att förklara det än Stefan Löfven. Även om jag tvivlar på att han heller kan förklara det på ett trovärdigt sätt!

Låt oss avsluta med den senaste väljarundersökningen från Aftonbladet. Utförd av Demoskop. Partierna i storleksordning:
Socialdemokraterna – 24,7% (+1,3)
Sverigedumokraterna – 23,5% (-1,0)
Moderaterna – 18,9% (+0,7)
Vänsterpartiet – 9,3% (+0,3)
Centerpartiet – 8,9% (-0,6)
Kristdemokraterna – 6,3% (+0,4)
Miljöpartiet – 3,8% (-1,0)
Liberalerna – 3,2% (-0,1)

Vi kan alltså se att sedan förra månaden så är det Socialdemokraterna (+1,3) och Moderaterna (+0,7) som ökat mest. Men även Kristdemokraterna (+0,4) och Vänsterpartiet (+0,3) har ökat. Största förlusterna står Sverigedumokraterna (-1,0) och Miljöpartiet (-1,0) för, men även Centern (-0,6) och Liberalerna (-0,1) har backat sedan förra månaden. De Rödgröna partierna (S+V+Mp) har ökat med 0,6 procentenheter. JÖK-partierna (S+C+Mp+L) har minskat lite med 0,3 procentenheter. Den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) har ökat med 0,4 procentenheter. Den nya Brunblå sörjan (Sd+M+L) har ökat med 0,1 procentenheter.

För övrigt ger jag inte så mycket för Lena Mellins kommentarer…

Läs lite:
S tillbaka i topp – men SD hack i häl. – Aftonbladet
Siffran som avgör Löfvens framtid. – Aftonbladet
Löfven försöker köpa sig tid. – Lena Mellin i Aftonbladet

2 kommentarer

Under Socialdemokraterna

Att skapa en regering

Det svenska regeringsbildandet fick ju våldsam kritik för att det drog ut på tiden. Främst från de som inte själva fick vara med om att bilda någon regering. Till slut fanns det ju de som tog ansvar och kompromissade. Vi kan ha våra synpunkter på vad som kompromissades bort. Men samtidigt måste vi ha åtanke vad som var alternativet!

funderar

Men, det är faktiskt inget unikt för Sverige att det är problem med att bilda en regering efter valet. Eller för en regering som skapats att hålla ihop. Vårt södra grannland Danmark är på väg in i ett nyval som hålls den 5 juni. Det gick inte längre för Lars Løkke Rasmussen att hålla ihop sin regering. Väljarundersökningar tyder på att danskarnas SD, Danskt Folkeparti, tillhör de stora förlorarna medan väljarkåren tar ett steg till vänster. Tyvärr bland annat eftersom de danska Socialdemokraterna till stora delar svalt Dansk Folkepartis invandringsrädsla.

Belgien som höll Parlamentsval samtidigt med EU-valet förra helgen ser ut att få stora problem med att få ihop en regering. I Österrike har Sebastian Kurz regeringskoalition tillsammans med extremhögern i FPÖ fallit sedan FPÖ:s kopplingar till Ryssland blivit allt för tydliga. Detta efter en skandalvideo där FPÖ:s partiledare Heinz-Christian Strache avslöjats med att lova dottern till en rysk oligark förmåner mot att Ryssland hjälpte honom i senaste valet. Nu blir det nyval i Österrike.

Nu står det också klart att Benjamin Netanyahu i Israel har misslyckats med att bilda en regering i Israel efter senaste valet. Högerpolitikern Benjamin Netanyahu är beroende av dels de ultraortodoxa judiska grupperna men också av sin gamla Försvarsminister Avigdor Liebermans parti för att få ihop en regering. Nu har Knesset röstat för att upplösa parlamentet sedan det inte har gått för Benjamin Netanyahu att ena grupperna. Om jag förstått det hela rätt så föll det på frågan om de ultraortodoxas skyldighet att även göra värnplikt som andra israeler. Avigdor Lieberman kräver att även de ultraortodoxa ska göra värnplikt medan dessa tycker att dom är för fina och religiösa för detta. Och Benjamin Netanyahu behöver båda för att få ihop ett regeringsunderlag. I sin besvikelse drämde han till med det värsta tillmäle han kunde komma på för Avigdor Lieberman – han var vänster!

Aftonbladet
Expressen
Sveriges Radio

Nu blir det nyval i Israel och Danmark och Österrike och….. Det slapp vi i varje fall i Sverige – än så länge. Vi hade politiker som tog ansvar och var villiga att kompromissa.

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Statsminister: Stefan Löfven

Så har då Sverige äntligen fått en statsminister och får en riktig regering på allvar. På måndag kommer Stefan Löfven att presentera sin nya regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I Riksdagen har Centern, Liberalerna och Vänsterpartiet valt att avstå från att rösta vilket innebar att de som röstade emot, Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, är i minoritet.

Stefan Löfven

Jag vill göra klart att jag tycker INTE att detta är en bra lösning. Men, det är troligtvis den MINST dåliga lösningen. Att en Socialdemokratisk statsminister sätter nytt Sosse-rekord i att föra högerpolitik är naturligtvis en skandal. Tyvärr tror jag till och med att han inte lider när han gör det. Det Socialdemokratiska partiet har under åren tagit många steg åt höger, och Stefan Löfven har verkligen inte tillhört de som stått på barrikaderna för att stoppa denna utveckling. Men, nu sitter vi här med det valresultat som vi fått. De Rödgröna partierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) har inte majoritet. Högeralliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) har inte majoritet. Den ”nya” Högertrion (Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna) har inte majoritet. Alltså återstår det inte någon annan lösning än en kombination över blockgränserna mellan dessa olika block.

En annan lösning hade ju varit en Ulf Kristersson-ledd regering med de fyra Högerallianspartierna och som hade stöd från Sverigedumokraterna. Är det någon här som tror att denna lösning hade fört en BÄTTRE politik än den som den nu aktuella Stefan Löfven-regering kan komma att föra? En sådan lösning kräver dessutom AKTIVT stöd av Sverigedumokraterna. Det räcker alltså inte med att SD lägger ner sina röster, det krävs att SD aktivt röstar med Ulf Kristerssons förslag. Är det någon som tror att Jimmie Åkesson skulle sälja sina röster till Högeralliansen utan att kräva något i utbyte? Glöm detta!

Ett annat alternativ hade ju varit att provocera fram ett Extraval. Hur många av er tror att resultatet av detta Extraval skulle inneburit ett ”bättre” valresultat? Skulle resultatet efter detta Extraval ha varit sådant att det då plötsligt skulle finnas en klar majoritet för något alternativ? Tyvärr är ju sannolikheten att valresultatet skulle varit sådant att det hade varit ungefär lika svårt att skapa en regering som nu. Lägg sedan till detta att valdeltagandet troligtvis skulle vara mycket lägre. För att inte tala om valdeltagandet i det EU-val som sedan följer om ännu en månad. Extraval hade tyvärr inte löst knutarna!

Alltså är detta vad vi har att välja mellan. Inte bra, men minst dåligt. Att utgå ifrån vilka som är mest upprörda kan vara ett sätt att komma underfund med hur dålig/bra lösningen är. Mest förtvivlade är Ulf Kristersson och hans Moderaterna och Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor. Alltså är kanske inte lösningen så illa som man kan tro om man ska lyssna på upprördheten hos dessa Blå-nissar. Ulf Kristersson är ju nästan gråtfärdig över att han inte fick uppnå sitt stora mål att bli statsminister. Jag tycker vi samlar ihop till en snuttefilt till Uffe!

Ulf Kristerssons egen snuttefilt

 

Lämna en kommentar

Under Stefan Löfven

Bra? Dåligt? Minst dåliga?

Så ser det trots allt ut som om det kan bli en överenskommelse mellan S + Mp + C + L som gör att Sverige kan få en riktig regering. Är då detta bra? Ett sätt att avgöra om det var en efter omständigheterna trots allt bra lösning är att se vilka som är mest missnöjda.

Jag undrar

När jag såg moderaternas ledare Taxi-Uffe Kristersson uttala sig i TV i går på kvällen kunde jag inte avgöra om han skulle börja gråta eller om han ska bryta ihop av ilska över att hans ambition att bli statsminister gått i kras. Kristdemokraternas Sara Skyttedal (hon med ”Flyg mer” som paroll) skrev på Twitter: – ”Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig.” Svenska Dagbladet konstaterar att Allians för Sverige nu är död och begraven. Hos Moderaterna och Kristdemokraterna är det en kombination av tårar och ilska medan Sverigedumokraterna troligtvis främst gråter eftersom dom förlorar sin chans till att spela vågmästare.

Ska vi gå efter dessa reaktioner från Höger så är faktiskt överenskommelsen kanske inte så illa trots allt! Kan man göra Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor förtvivlade och nästan gråtfärdiga så har man kanske lyckats? Att Sara Skyttedal (som är KD:s förstanamn i kommande EU-val) kläcker ur sig dumheter för att få publicitet är väl intet att förundras över. – ”Min mor flydde till Sverige undan Vidkun Quisling och hans norska nazistkollaboratörer. Man ska vara varsam med orden” uppmanar Jan Björklund medan tom Ebba Busch Thor tar avstånd genom att säga: – ”Ett olämpligt ordval”. Men Sara Skyttedal har ju fått publicitet igen och det är det hon är ute efter. Hon tillhör de mer publicitetskå-a politikerna. Och nu har jag också hjälpt henne på traven…

Ett annat sätt är att se på vad som är alternativen. Hade en regering ledd av Ulf Kristersson tillsammans med Ebba Busch Thor och på Jimmie Åkessons nåder varit ett bättre alternativ? Jag ställer mig starkt tvivlande till detta. Dels beroende på den ännu mer extrema högerpolitik detta skulle resulterat i och dels pga Ulf Kristerssons allmänna inkompetens. Vi kan konstatera att detta med all säkerhet hade varit en ännu sämre utväg. Den fråga man kan ställa sig är vad ett Extraval hade kunnat ge för resultat. Tyvärr tror jag inte det skulle löst några knutar man det hade resulterat i ett lägre valdeltagande och troligtvis ett ännu lägre valdeltagande i det EU-val som sedan följt strax efter.

Vi kan också titta på det sakpolitiska innehållet i överenskommelsen. Det är en överenskommelse som faktiskt innehåller en hel del positiva delar. Flygskatten blir kvar. Flyget får alltså inte fortsätta att vara ett skattesubventionerat skattefrälse. Samtidigt utlovas en rejäl ökning av kapaciteten på järnvägen genom ett bygge av Höghastighetstågen. Ett mobilförbud i skolan är helt rätt. Ett stopp för nya religiösa friskolor är ett steg på vägen. Några steg mot en mer anständig flyktingpolitik kan inte vara fel. Alla har fått ge och ta, och så är det i en förhandling. Man kan tycka att Stefan Löfven sålt ut för mycket, men kanske är det på lång sikt det rätta för att få hål på Högeralliansen?

Sedan är det ju helt klart bra för oss vänsterpartister rent opinionsmässigt. Vänsterpartiet kan nog se fram emot fortsatt ökat stöd!

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Om att anpassa sig

Regeringsproblemet handlar till stor del om hur mycket de svenska Högerpartierna (Moderaterna och Kristdemokraterna) ska anpassa sig till Extremhögerns (Sverigedumokraterna) retorik. I sina försök att locka in Centern och Liberalerna i fållan försöker Ulf Kristersson hävda att man INTE tar hänsyn till Sverigedumokraterna. SD är välkomna att stödja Högeralliansen hävdar man. Men vi kommer inte att anpassa oss till SD:s retorik. Vill dom inte stödja Högeralliansen så står det dom fritt att stödja de Rödgröna istället – om dom nu tycker att det är bättre. Ungefär så säger Ulf Kristersson.

Fungerar detta?

Den nya HÖGERalliansen

Här nere i Syd kan vi se att Moderaterna (och Kd) på många håll redan valt sida. Den Sverigedumokratiska sidan! I Sverige kan vi också se hur Ebba Busch Thor allt mer valt en retorik som passar som hand i handske med Sverigedumokraternas. Uppenbart skiner nu hennes rötter i den kristna sekten Livets Ord igenom.

I våra grannländer som Norge och Danmark har vi kunna se hur retoriken från ”de etablerade” partierna anpassats till SD:s bröder och systrar där. Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti har där släppts in till Maktens grytor. Samtidigt som de andra partierna i en allt mer ökad utsträckning har anpassat sin politik och sin retorik till sina populistiska samarbetspartners.

Både Moderaterna och Kristdemokraterna är i EU-Parlamentet medlemmar av samma politiska grupp, Europeiska Folkpartiet, EPP. Gruppen för de högerkonservativa partierna. En annan medlem i den partigruppen är Ungerska Fidesz. Det parti som under ledning av Victor Orban håller på att avskaffa demokratin i Ungern med en antisemitisk och rasistiskt politik. – ”Grattis till Viktor Orban och Fidesz för den klara segern i det ungerska valet. Jag ser fram emot att fortsätta att arbeta för gemensamma lösningar på europeiska utmaningar” gratulerade EPP:s ordförande Manfred Weber Victor Orban till valsegern förra året. Ett val som väl ingen mer än Victor Orban och möjligen Vladimir Putin ansåg vara demokratiskt. Snarast är det många inom EU som anser att det är dags att införa olika former av sanktioner eller bestraffningar för Ungern som inte längre är en värdig medlem av EU.

I Spanien är Spaniens högerparti Partido Popular på väg att acceptera kraven från det spanska Francoanstrukna partiet Vox för att få deras stöd. – ”Gällande lag som straffbelägger kvinnomisshandel och manligt våld i familjen måste bort” kräver Vox och Partido Popular är villiga att gå dom till mötes. Det vore ju värre att Socialisterna i Spanien får makt. Då gör det inte så mycket att man tar bort straffbeläggandet av kvinnomisshandel. Det handlar alltså om att anpassa sig till Extremhögern.

I Tyskland släppte den tyska högern in Adolf Hitler till makten. Snart hade han hela makten!

Problemet för Ulf Kristersson är att om han distanserar sig för mycket från Sverigedumokraterna och inför Annie Lööf och Jan Björklund förbinder sig att inte ge Jimmie Åkesson något som helst inflytande så kommer Jimmie Åkesson att beordra sina skaror i Riksdagen att säga Nej till Ulf Kristersson. Den avvägningen för Ulf Kristersson blir svår och med tanke på spåren av hans tidigare eskapader så tvivlar jag på att han lyckas.

Lämna en kommentar

Under Högeralliansen

Alla måste kompromissa

Det börjar bli allvar nu för våra rikspolitiker att kompromissa sig fram till en regeringsbildning. För så är det ju helt självklart. Det krävs kompromisser, att man ger avkall på gamla löften! Hur mycket är Stefan Löfven villig att erbjuda Annie Lööf (och Jan Björklund) för att få deras stöd? Det handlar om att visa kompromissvilja, men också om att göra en avvägning av var gränsen går för att förhindra ett ännu sämre alternativ. Att släppa fram en oduglig statsminister som Ulf Kristersson som ska regera tillsammans med en Ebba Busch Thor som snart har positionerat sitt parti på samma våglängd som Sverigedumokraterna. Samtidigt som Ulf och Ebba gör sig beroende av Jimmie Åkessons infall. Om dom tror att han kommer att sälja sitt stöd billigt så lever dom nog i en fantasivärld. Det vore en katastrof. Spåren från hans tidigare uppdrag förskräcker!

För Annie Lööf (och Jan Björklund) gäller det att inse att man som små partier inte kan inbilla sig att man kan diktera villkoren. Försöker man att bita över ett alldeles för stort stycke kommer Stefan Löfven till slut att konstatera att det inte går att med någon form av anständighet kvar fortsätta förhandla, utan då får Annie Lööf (och Jan Björklund) ta konsekvenserna av sitt agerande. Antingen att krypa tillbaka till Ulf Kristersson och be om förlåtelse eller acceptera ett nyval.

Ett nyval som med största sannolikhet kommer att straffa Centerpartiet och Liberalerna. Om ett nyval kan komma att lösa problemen, det vet vi inte. Dom enda som verkar vilja ha ett nyval är Sverigedumokraterna som nog går och drömmer om att de framgångar som ju faktiskt uteblev i senaste valet ska komma då istället. Jag tvivlar dock på detta!

Vi kan i varje fall konstatera att Centerns och Liberalernas väljare vill ha en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Enligt den undersökning som Expressen gjort så är det 68% av de båda Mittenpartiernas väljare som vill ha denna lösning. Bara 11% vill ha en lösning med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Även en majoritet av de Rödgröna väljarna tycker att denna lösning är den minst dåliga med hänsyn till det valresultat vi har att spela med.

Ett alternativ med Högeralliansen beroende av Sverigedumokraterna har stöd av 80% av M:s och Kd:s väljare, men som sagt av bara 11% av Mittenpartiernas väljare. Faktum är att de Sverigedumokratiska väljarna föredrar ett Extraval (60%) framför en Högeralliansregering beroende av dom (36%).

Stödet för ett Extraval är störst hos Sverigedumokraterna (60%), men är också stort bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare (57%). Bland Högeralliansens väljare är stödet däremot lågt, 16% av M:s och Kd:s väljare och 19% av C:s och L:s väljare tycker att Extraval är den bästa lösningen. Uppenbart är att man på den sidan förstår att ett sådant val troligtvis kommer att försämra deras eget läge.

Det är helt enkelt dags att börja kompromissa – NU! Troligtvis pågår det bakom dörrarna seriösa förhandlingar. Något som jag tycker är helt rätt. Den här typen av förhandlingar ska ske bakom stängda dörrar. Det är inte läge att ge politiska kommentatorer, ledarskribenter och bloggare chansen att ställa det ena löftet mot det andra. Inget parti kan hårdnackat stå fast vid sina löften, för då blir det ingen lösning. Då är det bäst att förhandla bakom en stängd dörr.

Det är hur som helst uppenbart att de svenska väljarna börjar att lite tappa tålamodet. Kritiken mot partierna är utbredd. Fast jag tycker faktiskt att en hel del av kritiken är orättvis. Det är vi väljare som bestämt hur det ska se ut i Riksdagen. Det är vi som valt och inte gett någon gruppering en majoritet. Jag tycker alltså att kritiken är lite orättvis. Men, nu är det dags för Annie Lööf först och främst att bestämma sig. Hon bör tänka på att om man försöker bita över hela stycket så riskerar man att förlora allt.

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Lite funderingar i kalabaliken

Den första väljarundersökningen som fått med det mesta av de senaste turerna i Regeringsbildningen (eller ska vi säga icke-regeringsbildningen) presenteras i dag av Dagens Nyheter. Det är Ipsos som gör undersökningen med hjälp av telefonintervjuer. Undersökningens största förändring är att Socialdemokraterna ökar till 32% (+4). Centerpartiet tappar till 7% (-3) samtidigt som Kristdemokraterna ökar till 8% (+3). Sverigedumokraterna tappar till 18% (-2) och Liberalerna tappar till 4% (-1). Moderaterna 18%, Vänsterpartiet 8% och Miljöpartiet 4% ligger stilla. Jämförelsen är alltså gjord med läget för en månad sedan. Om vi ska fortsätta tala om de båda blocken så ökar alltså de tre Rödgröna partierna till 44% medan den Borgerliga Högeralliansen tappar till 37%. Sverigedumokraterna har 18%. Om vi ska prata om SD:s favoritämne, det Högerkonservativa blocket (M + SD + KD) så får detta 44%. Socialdemokraternas favoritkonstellation, ska vi kalla det ett Mittenliberalt block (S + C + L + MP) så får detta 47%.

I de här nya blockkonstellationerna har det alltså inte hänt något speciellt. En omföring av röster från Sverigedumokraterna till Kristdemokraterna i blocket till höger medan det i blocket i mitten har varit en överföring av röster från Centern till Socialdemokraterna. Däremot har vi alltså en tydlig förskjutning inom den gamla blockpolitiken där de Rödgrönas försprång nu är klart märkbart.

Funderar

Vad beror då förändringarna på? Vad som får Kristdemokraterna till att öka (på Sverigedumokraternas bekostnad?) har jag faktiskt ingen teori om. Jag förstår mig inte på Ebba Busch Thors storhet. En inställsam karriärpolitiker. Men kanske ser en del sverigedumokrater Kd som lite mer rumsrent ute på högerflanken? Att Annie Lööfs och Jan Björklunds hattande straffar sig är jag däremot inte förvånad över. Allra helst bland de centerpartistiska väljarna finns det ett stort stöd för ett samarbete i mitten med Socialdemokraterna. Kanske är det så att delar av dessa väljare nu gått till Socialdemokraterna inför risken att Annie Lööf istället ska sätta sig i Jimmie Åkessons knä.

Samtidigt balanserar både Miljöpartiet och Liberalerna på strecket vid ett eventuellt Extraval. Och ska jag vara uppriktig så är det tveksamt om jag kommer att sakna Miljöpartiet. Ett parti som allt mer börjat göra hattande till en politisk konst. Här i Skåne har Miljöpartiet anslutit sig till den Borgerliga minoriteten och tagit över styret. Första beslutet från det nya Blå styret var att höja skatten i Skåne. I fyra år har de Borgerliga partierna sagt Nej till de Rödgrönas önskan om att höja skatten. Det vore förödande och skulle bara få personalen i sjukvården att slösa med pengarna sade man nästan rakt ut. Sedan fick man makten, och dagen efter förklarade man att man ska höja skatten – med det dubbla. För någon dag sedan står det klart att den nya majoriteten i Region Skåne chockhöjer taxorna inom Folktandvården. Priserna i Skåne har tidigare legat i anslutning till den s.k. Referensprislistan. Nu stiger taxorna med i snitt 20%. Inget tal om att likställa tandvård med annan sjukvård där inte. Miljöpartisten Dolores Öhman som är ansvarig för tandvården kallar beslutet för ”Ansvarsfullt”. Kan det vara så att man vill minska köerna till Folktandvården. Ännu dyrare och ännu lite fler avstår från att sätta sig i tandläkarstolen. Bra tänkt! Här i Åstorp har den miljöpartist som satt i Kommunfullmäktige förra perioden men som åkte ut vid valet nu dykt upp – i Liberalerna!

Från Riksdagen rapporteras också att den Sverigedumokratiska kalabaliken fortsätter. Nästa SD-politiker som tvingas gå efter skandaler är SD-riksdagsmannen Jonas Millard efter avslöjande om vilka vidrigheter som skrivits på hans olika konton på t.ex. Flashback. Nu tvingas han att lämna sitt uppdrag i Riksdagen. Vem blir nästa?

Jag tänker inte ytterligare kommentera den spännande servettskissen till budget som Moderaterna tillsammans med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna drivit igenom i Riksdagen. Att den inte var särdeles genomtänkt har väl de flesta redan upptäckt. Besparingar som är större än hela anslaget. Besparingar som ingen begriper. Besparingar som får extrema konsekvenser. Tyvärr, men inget annat att vänta från den sidan. Spåren efter Ulf Kristerssons tidigare eskapader avskräcker ju tyvärr. Eller som den tidigare moderata justitieminister Beatrice Ask förklarade: – ”Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme.” Det var alltså Ulf Kristersson hon talade om!

Lämna en kommentar

Under Rageringsbildning, Regeringsbildning

Atjo

Förkyld

Snörvel, snörvel, Ah, ahhh, ahhhhhh, ahhhhtschjjoooooooooooo! Just nu är det deprimerande på högsta nivå. Eder bloggare har åkt på en rejäl förkylning och den stora undringen just nu handlar om hur kroppen egentligen kan producera så mycket snor? Var hämtar den alla ingredienser ifrån? Människokroppen är egentligen fantastisk!

Funderar man över politiken i vårt fosterland så blir man inte mycket mer optimistiskt. Tydligen ska våra högt ärade Riksdagsledamöter rösta en andra gång om en blivande statsminister i morgon. Stefan Löfven, som är den som har förts fram för avrättning, är så övertygad om utgången att han åker till EU istället. Stefan Löfven tycker för övrigt att man egentligen borde rösta om Ulf Kristersson istället eftersom det ju är hans budget som den blivande regeringen ska jobba med. Fast ingen verkar vilja bli statsminister. Intresset för politiken är tydligen så lågt att partiledaren för Rikets tredje största parti har åkt på semester till Thailand över jul och nyår. Antagligen ska det ses som ett klart ställningstagande i frågan om Klimatkrisen från Jimmie Åkesson. Han instämmer i Kd:s Sara Skyttedals ”Flyg mera”.

Och i helgen ska ”debattören” Katerina Janouch (välkänd för den i dag riksbekanta ”Janousch-minareten” på Helsingborgs Rådhus från 1897) återigen demonstrera mot ansvarslös invandringspolitik och maktmissbruket bland svenska politiker. Hoppas hon inte hittar fler misstänkta minareter på gamla svenska byggnader.

Snörvel, snörvel, Ah, ahhh, ahhhhhh, ahhhhtschjjoooooooooooo!

Lämna en kommentar

Under Svensk politik

Hvad Hvilja Lööf

Detta är en fullt berättigad fråga. Hon vill inte se en regering styrd av Ulf Kristersson och Moderaterna tillsammans med Ebba Busch Thor men som är beroende av Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna. Hon vill uppenbarligen inte heller acceptera en regering styrd av Stefan Löfven och Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet men som är beroende av Vänsterpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Med det valresultat som vi har så undrar jag vad hon egentligen vill – om hon nu vet det själv?

Utropstecken

Jag såg att hon besviket konstaterat att Socialdemokraterna inte accepterat att delta i en regering där inte Socialdemokraterna besatte statsministerposten. Vad är det hon egentligen är ute efter? Är det inte en ganska självklar huvudregel att det största partiet (alternativt största gruppen) i regeringsunderlaget besätter statsministerposten? Hade hon hoppats på en regering med C + L + S där hon själv är statsminister och som för en nyliberal högerpolitik? Men att Socialdemokraterna skulle vara så snälla och stödja den regeringen. Har hon tappat fotfästet med verkligheten och glömt valresultatet? Har hon glömt att läsa tidningen där resultatet presenterades? De tre Rödgröna partierna S + V + Mp fick fler röster (och därmed fler mandat i Riksdagen) än vad hennes egen Högerallians med M + C + Kd + L fick. Vill man sedan lägga till rösterna (och mandaten) för Sverigedumokraterna (som ju Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor gärna gör) så är Högerblocket större. Alltså blir det i så fall naturligt att detta det större blocket med fem partier bildar någon form av regering med Ulf Kristersson som statsminister. Men, detta har ju Annie Lööf sagt Nej till. Alltså finns inte detta stora block med fem partier som kan få ihop en regering.

Nästa alternativ är det som nu fått nobben av Annie Lööf. Alltså att Riksdagens största parti, Socialdemokraterna, erbjuder stora eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna mot att dom accepterar en regering ledd av Stefan Löfven och som är beroende av stöd från allt från Vänsterpartiet och Miljöpartiet till Centern och Liberalerna. Men, som sagt, det tyckte hon inte heller var en bra lösning!

Så vad vill hon egentligen? Bilda en egen regering med sig själv som statsminister som för en nyliberal högerpolitik? En regering som Stefan Löfven och Socialdemokraterna av ren omtänksamhet om Annie Lööfs tillfredsställelse ska stödja oberoende av vilken politik dom för?

Har du fått storhetsvansinne Annie Lööf?

Next stop Talmannen. Slutdestination Extraval. Kan någon då lita på Annie Lööf och rösta på Centerpartiet?

Lämna en kommentar

Under Annie Lööf

Vem ska frukta Extraval?

I dag släppte SCB sin stora väljarundersökning som görs två gånger om året. Och alltså den första efter valet och gjord medan regeringsskapandet pågår. Eftersom det är ett litet tag sedan jag som siffernisse funderade över en väljarundersökning kan det kanske vara spännande att fundera över vad siffrorna visar. Om man inte lyckas skrapa fram en statsminister (dvs efter fyra misslyckade försök) så ska det genomföras ett extraval. Låt oss alltså därför titta på siffrorna i SCB:s undersökning och jämföra dessa med valresultatet. Sedan kan vi fundera vad dessa kan få för betydelse.

Stefan Löfven

Socialdemokraterna 30,5% (+2,2)
Moderaterna 19,2% (-0,6)
Sverigedumokraterna 18,3% (+0,8)
Centerpartiet 8,6% (+-0)
Vänsterpartiet 8,4% (+0,4)
Kristdemokraterna 5,4% (-0,9)
Liberalerna 4,3% (-1,2)
Miljöpartiet 4,0 (-0,4)

Medan det Rödgröna blocket (S+V+Mp) ökat med 2,2 procentenheter till 43,9% så har Högeralliansen (M+C+Kd+L) tappat 2,7 procentenheter och är nere i 37,5%. Inget av Allianspartierna har ökat. Alla har minskat förutom Centern som står stilla. Sverigedumokraterna har ökat, men egentligen marginellt och troligtvis inte så mycket som man på SD hoppats på. Man har fortfarande inte passerat Moderaterna i storlek. Jag tror att SD:s maxgräns är mycket nära. Resten av väljarskaran kan inte tänka sig att rösta på SD utan saknar helt förtroende för partiet.

Nej till Borgaralliansen

Vad kan de här siffrorna få för betydelse för regeringsbildandet? Den borgerliga kaxigheten blir nog lite nedtonad. Ska vi gissa att Moderaterna och Kristdemokraterna nu ännu hellre vill undvika ett Extraval? Dom har inget att vinna men desto mer att förlora på detta. Det troliga är att chansen (risken…) att Ulf Kristersson blir statsminister har minskat. Den våldsamma kritiken mot att Centern och Liberalerna håller sitt vallöfte, dvs att inte stödja en regering som är beroende av SD, som kommer från höger-högern kommer troligtvis dock att fortsätta. I Svenska Dagbladet skriver t.ex. Per Gudmundson på ledarsidan om Stefan Löfvens plan: – Planen är att mala ner Annie Lööf. Han avslutar med – ”Centerpartiet kommer att malas ner till stoft.” Annars är alltså Centern det parti som klarat sig minst dåligt av Allianspartierna. Andra undersökningar visar att ungefär 70% av Centerväljarna tycker att Centerpartiet gör rätt som försöker få till stånd ett samarbete med Socialdemokraterna.

Det troliga är att siffrorna däremot kommer att öka den Socialdemokratiska självkänslan. S behöver helt enkelt inte frukta ett Extraval och kan använda detta som argument i förhandlingarna med Centern och Liberalerna. Stefan Löfven kan helt enkelt använda siffrorna i förhandlingarna med C och L. – ”Ni gör nog bäst i att försöka komma överens med oss, för blir det Extraval så blir vår förhandlingsposition ännu starkare.”

Annie Lööf och Jan Björklund har helt enkelt två val. Antingen accepterar man att det blir någon form av överenskommelse med S. Men tvingas samtidigt acceptera att S är den starka parten i de förhandlingarna. Eller också får man gå tillbaka till Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor men har försvagat sin egen position i förhandlingarna med Sverigedumokraterna. För intresset från S att göra en överenskommelse har helt försvunnit så Högeralliansen kommer att tvingas till förhandlingar med SD för att få igenom sin politik. Vi kan t.ex. konstatera att med dessa siffror så är inte längre höger-högerblocket med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna större än de tre Rödgröna partierna. Dessa båda block är nu jämnstarka.

Så Annie och Jan. Se vad Stefan vill erbjuda, men tänkt på att det S kan erbjuda måste också accepteras av Mp och V. Försök inte bita över hela stycket, risken finns att det då inte blir något alls och att det slutar i Extraval. Ett Extraval som riskerar att bli ett ännu större fiasko för den samlade Högeralliansen än vad det senaste valet ju faktiskt var.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning