Uffe rivstartar

» Men står bara stilla och spinner.

Enligt rykten så går det tydligen lite trögt med Ulf Kristerssons regeringsförhandlingar. Nu har det snart gått en månad sedan valet den 11 september. Så jag förstår inte varför det tar så lång tid eftersom Uffe och dom andra i gänget under valrörelsen hävdade att dom var så samspelta så. Det skulle inte vara några problem att komma överens. Det var bara finliret som återstod.

Än så länge har man kommit fram till tre saker. Val av talmän! Och där var man tydligen inte riktigt överens ens efter förhandlingarna. Ett antal ledamöter i riksdagen röstade Nej till den Brunblå sörjans förslag till 2:a vice talman, Julia Kronlid (SD). Detta trots att man hade förhandlat sig fram till att vara överens. Men det är tyvärr ingen som vågar berätta att hen röstade Nej. Partipiskan viner, men när man kan vara anonym struntar man i partipiskan. Kanske spelade Svante Pääbos Nobelpris i medicin in. Svantes pris har ju koppling till utvecklingsläran och hur vi härstammar från Neandertalmänniskan. Något som ju Julia Kronlid som den fundamentalist hon är inte tror på utan människan skapades av vår Herre för 6.000 år sedan enligt henne.

Sedan har man lyckats fördela platser i riksdagens olika utskott. Nu har man varit riktigt generösa gentemot Sverigedemokraterna för att dom ska hållas på gott humör. Något som väl snarast har fått tuppkammen att växa.

Den nya fyrhövdade Brunblå sörjan

Slutligen har man kommit överens om att slopa ett stort infrastrukturprojekt (nya stambanor för snabbare tåg och för att avlasta de nuvarande sträckorna som är kraftigt överbelastade). Projektet startades av den tidigare Reinfeldtregeringen och har sedan fortsatt med två socialdemokratiskt ledda regeringar. Man har förhandlat med kommuner som i sin tur har anpassat sina stadsplaneringar efter planerna. Man har byggt bostäder osv enligt planerade nya stambanor. Nu slopar den Brunblå sörjan hela projektet på en vecka. Ilskan bland berörda kommuner och andra inblandade är stor. Man känner sig helt enkelt förrådda. Men den Brunblå sörjans ledande politiker är rädda för att det inte ska bli pengar över till fler motorvägar och mer subventioner av flyget. Klimatproblem? Vad är det?

Enligt rykten är den stora stötestenen i förhandlingarna att Sverigedemokraterna inte vill acceptera Liberalerna i regeringen. Får inte dom vara med så ska inte Liberalerna heller vara med. Och Liberalerna röstar inte för en regering som dom inte är med i. Jag gissar att förhandlingarna just nu handlar om hur mycket ytterligare morötter som Sverigedemokraterna ska erbjudas för att acceptera en M+Kd+L-regering. Hur många tjänstemän ska placeras i regeringskansliet osv.

Ett annat bakslag är väl motgångarna för Storbritanniens nya premiärminister Liz Truss som hade tänkt göra en rejäl rivstart med enorma skattesänkningar samtidigt som det ska betalas ut kraftiga subventioner till brittiska hushåll för höga elpriser. Elpriset i Storbritannien ligger långt över det pris som gäller i Sverige. Allt betalt med lånade pengar. Redan idag är den brittiska statsskulden ungefär tre gånger så hög som den svenska. Resultatet blev katastrof för det brittiska pundet och för opinionsläget för det Konservativa partiet. Ett val idag skulle gett Labour egen majoritet i Parlamentet. Till slut tvingades Liz Truss dra tillbaka den mest kritiserade delen av skattesänkningarna. Som skulle gett höginkomsttagare enorma påfyllningar i sina plånböcker. Även Ulf Kristersson har lovat rejäla skattesänkningar. Men, det är kanske inte det som är det viktigaste i det rådande ekonomiska läget?

Sedan kan jag tänka att man förhandlar om hur Ulf Kristersson ska kunna infria sitt gamla löfte: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Men, Uffe har ju några dagar till på sig. Men så mycket av rivstarten blev det inte. Kanske lika så bra det?

Dörrmattan tuffar till sig

» Men alla hoppas att det ska lösa sig.

Vi får hållas på halster ett tag till. Nooshi och Magdalena har inte formellt kommit överens än. Men tydligen har man kommit så långt så att talmannen Andreas Norlén nu bestämt att det ska hållas en omröstning i Riksdagen på onsdagen. Då får vi se vem som blir statsminister ett tag till.

Magdalena Andersson räknar nog med att trots allt vinna en omröstning. Dörrmattan har visserligen tuffat till sig men jag tror att Magdalena Andersson kallt räknar med att Vänsterpartiet när man till slut tvingas välja så väljer man det minst dåliga. Alltså en S+MP regering på C:s nåder framför en M+KD regering på SD:s nåder.

Jag tror uppriktigt sagt att Bluff-Uffe, Ulf Kristersson, är mer orolig än Magdalena Andersson. Om Magdalena Andersson misslyckas med att bli godkänd som regeringsbildare så går ju budet till Uffe. Och detta vill han för allt i världen undvika, det är hans värsta mardröm. Då tvingas han ju bekänna färg (den brunblå kulören) bara 9-10 månader innan det ska hållas ordinarie val. Då tvingas han ju visa hur långt han är villig att gå för att hålla Sverigedemokraterna i schack utan att släppa in dom för mycket i maktens korridorer. Något som naturligtvis inte går att genomföra. Alltså blir han tvingad att redan nu frångå sina löften (ja, jag vet att han frångår löften på löpande band). Löftesbrott som han tvingas försvara i en valrörelsen om ett drygt halvår.

Nä, både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson hoppas att Vänsterpartiet ska släppa fram Magdalena Andersson.

Alla måste kompromissa

Det börjar bli allvar nu för våra rikspolitiker att kompromissa sig fram till en regeringsbildning. För så är det ju helt självklart. Det krävs kompromisser, att man ger avkall på gamla löften! Hur mycket är Stefan Löfven villig att erbjuda Annie Lööf (och Jan Björklund) för att få deras stöd? Det handlar om att visa kompromissvilja, men också om att göra en avvägning av var gränsen går för att förhindra ett ännu sämre alternativ. Att släppa fram en oduglig statsminister som Ulf Kristersson som ska regera tillsammans med en Ebba Busch Thor som snart har positionerat sitt parti på samma våglängd som Sverigedumokraterna. Samtidigt som Ulf och Ebba gör sig beroende av Jimmie Åkessons infall. Om dom tror att han kommer att sälja sitt stöd billigt så lever dom nog i en fantasivärld. Det vore en katastrof. Spåren från hans tidigare uppdrag förskräcker!

För Annie Lööf (och Jan Björklund) gäller det att inse att man som små partier inte kan inbilla sig att man kan diktera villkoren. Försöker man att bita över ett alldeles för stort stycke kommer Stefan Löfven till slut att konstatera att det inte går att med någon form av anständighet kvar fortsätta förhandla, utan då får Annie Lööf (och Jan Björklund) ta konsekvenserna av sitt agerande. Antingen att krypa tillbaka till Ulf Kristersson och be om förlåtelse eller acceptera ett nyval.

Ett nyval som med största sannolikhet kommer att straffa Centerpartiet och Liberalerna. Om ett nyval kan komma att lösa problemen, det vet vi inte. Dom enda som verkar vilja ha ett nyval är Sverigedumokraterna som nog går och drömmer om att de framgångar som ju faktiskt uteblev i senaste valet ska komma då istället. Jag tvivlar dock på detta!

Vi kan i varje fall konstatera att Centerns och Liberalernas väljare vill ha en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Enligt den undersökning som Expressen gjort så är det 68% av de båda Mittenpartiernas väljare som vill ha denna lösning. Bara 11% vill ha en lösning med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Även en majoritet av de Rödgröna väljarna tycker att denna lösning är den minst dåliga med hänsyn till det valresultat vi har att spela med.

Ett alternativ med Högeralliansen beroende av Sverigedumokraterna har stöd av 80% av M:s och Kd:s väljare, men som sagt av bara 11% av Mittenpartiernas väljare. Faktum är att de Sverigedumokratiska väljarna föredrar ett Extraval (60%) framför en Högeralliansregering beroende av dom (36%).

Stödet för ett Extraval är störst hos Sverigedumokraterna (60%), men är också stort bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare (57%). Bland Högeralliansens väljare är stödet däremot lågt, 16% av M:s och Kd:s väljare och 19% av C:s och L:s väljare tycker att Extraval är den bästa lösningen. Uppenbart är att man på den sidan förstår att ett sådant val troligtvis kommer att försämra deras eget läge.

Det är helt enkelt dags att börja kompromissa – NU! Troligtvis pågår det bakom dörrarna seriösa förhandlingar. Något som jag tycker är helt rätt. Den här typen av förhandlingar ska ske bakom stängda dörrar. Det är inte läge att ge politiska kommentatorer, ledarskribenter och bloggare chansen att ställa det ena löftet mot det andra. Inget parti kan hårdnackat stå fast vid sina löften, för då blir det ingen lösning. Då är det bäst att förhandla bakom en stängd dörr.

Det är hur som helst uppenbart att de svenska väljarna börjar att lite tappa tålamodet. Kritiken mot partierna är utbredd. Fast jag tycker faktiskt att en hel del av kritiken är orättvis. Det är vi väljare som bestämt hur det ska se ut i Riksdagen. Det är vi som valt och inte gett någon gruppering en majoritet. Jag tycker alltså att kritiken är lite orättvis. Men, nu är det dags för Annie Lööf först och främst att bestämma sig. Hon bör tänka på att om man försöker bita över hela stycket så riskerar man att förlora allt.

Sikta in er på Extraval

Det är tydligt att det inte verkar bli någon form av uppgörelse mellan Annie Lööf och Centerpartiet med Stefan Löfven och Socialdemokraterna. Det är uppenbart att Annie Lööf har drabbats av någon form av hybris. Hon verkar tro att hon som företrädare för ett 8%-parti kan diktera villkoren i förhandlingar med ett 28%-parti. Samtidigt som hon tydligen kräver att S ska säga upp bekantskapen med ett annat 8%-parti (V) för att kunna få stöd av hennes eget 8%-parti.

Ett litet tips till Annie Lööf. Eftersom 28% + 8% + 4% är en aning mer än 8% + 5% så kan inte den minsta parten kräva total underkastelse av den stora parten. En förhandling innebär att BÅDA parter är villiga att ge och ta. Passar inte den galoschen så är det bara för Annie Lööf att återvända till det konservativa och reaktionära högerblocket med Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor. Om Annie Lööf tycker att det är mer inbjudande så tycker jag att hon ska göra detta. Eller också får hon inrikta sig på ett Extraval som jag hoppas straffar de som inte visat vilja att lösa problemen. Tyvärr börjar även jag luta åt att använda begreppet sandlåda trots att jag tidigare varit optimist och haft förtroende för våra politiker och försökt undvika denna beskrivning. Annie Lööf skulle kanske bett om råd från några av sina egna kommunpolitiker?

Mitt tips till Stefan Löfven är att nu strunta i Annie Lööf. Har hon så dålig verklighetsanknytning så är det upp till henne att nu ta konsekvenserna. Vill hon hellre vända sig till det konservativa och reaktionära högerblocket under ledning av Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson med Ebba Busch Thor som fripassagerare och bli en ny fripassagerare där så låt henne göra detta. Satsa på nästa val istället. Om detta blir ordinarie val 2022 eller ett Extraval 2019 kan vi låta Annie Lööf bestämma.

Det är tråkigt att behöva acceptera att Moderaterna i sedvanlig ordning strösslar ut pengar i ofinansierade skattesänkningar samtidigt som alla löften om utgiftshöjningar ska infrias. Och att en Högerregering som vanligt lämnar efter sig stora budgetunderskott och ökande statsskuld. Men det är bättre att låta dom själva föra den politiken och ta ansvar för den än att tvingas av andra att föra den politiken ändå och dessutom tvingas ta ansvar för den.

Låt Annie Lööf bestämma sig nu! Hon har själv valt.

Att ge och ta

Vad tror ni? Tror ni att Socialdemokraterna kan komma till en överenskommelse med Centern och Liberalerna som samtidigt även kan accepteras av Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Helt klart är det så att om olika parter ska kunna komma överens så måste alla vara villiga att både ge och ta. Det är i princip 5 olika partier som ska komma överens. Det innebär att alla, jag upprepar ALLA, måste vara införstådda med att man måste ge och ta. Om Annie Lööf är så naiv att hon tror att hon kan ”tvinga” Socialdemokraterna till att föra en ren högerpolitik som nästan ligger till höger om Moderaterna utan att själva få något för det, ja då är hon mer naiv än vad jag trodde om henne.

Eller också handlar det helt enkelt om att Annie Lööf inte vill ha någon överenskommelse så därför ställer hon så stora krav att hon räknar med att dom inte ska kunna uppnås. Vad hon istället vill är jag dock tveksam om. Har hon kommit underfund med att det trots allt är mjukare i Jimmie Åkessons knä än i Stefan Löfvens knä så tycker jag att hon ska säga detta rakt ut. Hon är nu tvungen att välja sida. Antingen stödjer hon en Moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister och som lever på Sverigedumokraternas nåder. Eller också stödjer hon en Socialdemokratisk regering med Stefan Löfven som statsminister och som är beroende av allt från Vänsterpartiet till Centern.

Du måste välja nu Annie!

Det tredje alternativet är ett Extraval som med största sannolikhet egentligen inte löser problemen men där jag tvivlar på att Centern kommer att tillhöra vinnarna. Snarast förlorarna om hon inte kan komma till skott.

Nu håller vi tummarna och hoppas att Jimmie Åkesson förpassas dit där han hör hemma. På utedasset!

Det händer nå’t i varje fall

Så börjar det i varje fall hända något i Regeringsförhandlingarna. Annie Lööf och Centerpartiet har deklarerat att dom kan tänka sig att släppa fram en Socialdemokratisk Stefan Löfven-ledd regering. Nu är ju visserligen de villkor som Annie Lööf ställt fram helt orealistiska. Och hon har inte ens tänkt ta något som helst ansvar även om villkoren uppfylls. Alltså får vi nog se det hela som en form av förhandlingsinvit. För om hon menar fullt allvar med det här så är hon antingen mer naiv än jag trodde eller egentligen helt ointresserad av att nå fram till en lösning. Som någon uttryckte det, det skulle vara som om Stefan Löfven ställt som krav att det ska införas Löntagarfonder, ett totalt avskaffande av Friskolesystemet och dessutom införande av en Förmögenhetsskatt för att han eventuellt skulle vara intresserad av att släppa fram en borgerlig regering.

Förhoppningsvis kommer vi nu under några dagar att se ett intensivt förhandlande. Då menar jag äkta förhandlingar, inte framförda ultimatum i media! Ifall Annie Lööfs utspel är ovillkorligt så tycker jag Stefan Löfven ska tacka för förslaget och önska Annie Lööf lycka till med att få ihop en regering tillsammans med Sverigedumokraterna.

Jag är övertygad om att vi får anledning att återkomma till ämnet!

Det är dags att bestämma sig nu Annie

De svenska regeringsförhandlingarna drar ut på tiden. Något vi ska komma ihåg snarast har blivit regel och rutin i Europa på senare tid. Vi utmärker oss alltså inte på något sätt. Efter att Ulf Kristersson efter 14 dagar insåg att han inte skulle kunna få ihop det fick ju Stefan Löfven uppdraget. Efter ytterligare 14 dagar gav även Stefan Löfven upp. Initiativet är alltså tillbaka till talmannen Andreas Norlén som nu tydligen själv ska försöka övertala någon form av regeringskoalition att enas.

Den stora bromsklossen är faktiskt Centerpartiet och Annie Lööf. Hon har klart deklarerat att hon inte ställer upp och stödjer en Högeralliansregering som är beroende av stöd från Sverigedumokraterna. Alltså är det omöjligt för Ulf Kristersson att få ihop en majoritet. Hon har sedan deklarerat att hon inte ställer upp på en fortsatt regering med Socialdemokraterna. Alltså är det omöjligt för Stefan Löfven att få ihop en regering.

Fråga gärna Annie Lööf hur hon hade tänkt att det då skulle se ut? Om jag förstått Annie Lööf så anser hon att de fyra Högerallianspartierna ska bilda regering och sedan ska Socialdemokraterna efter att precis ha fått sparken av en union mellan Högeralliansen och Sverigedumokraterna och som riksdagens största parti lova att inte rösta emot den borgerliga regeringens förslag! Du är inte lite naiv Annie, eller hur hade du tänkt?

Annie Lööf har helt enkelt målat in sig i ett hörn. Hon måste nu antingen klä av sig i strumpesock och ta sig ut genom att trampa i det nymålade golvet eller också får hon klättra ut genom fönstret. För färgen kommer inte att torka innan hon svultit ihjäl. Det är alltså nu kommit till den punkt då Annie Lööf är tvungen att bryta ett löfte. Antingen accepterar hon en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister och som gör sig beroende av Sverigedumokraterna eller också accepterar hon någon form av koalition med Stefan Löfven som socialdemokratisk statsminister. Eller också får hon välja att svinga sig ut på en lian i form av att själv bilda en minoritetsregering som försöker överleva på hoppande majoriteter.

Du har inga andra alternativ nu Annie. Du får bestämma dig!

Rapport från Regeringsförhandlingarna

En del verkar tycka att det drar ut på tiden med Regeringsförhandlingarna. Men, sanningen är tyvärr den att det är det normala i Europa numera. Det är helt normalt att det tar några månader, och där är vi ännu inte. Men det kan vara dags att ta en titt på hur det går. Jag tänkte därför låta partiledarna berätta. Jag har likt Turkiet gjort med ambassader och konsulat låtit bugga partihögkvarteren:

Annie Lööf – Centerpartiet: – ”Vi vägrar regera ihop med Jimmie Åkesson. Vi vägrar regera ihop med Stefan Löfven. F-n vet hur vi ska få ihop det?”

Stefan Löfven – Socialdemokraterna: – ”Vi är störst, alltså måste vi bestämma. Det måste ni inse förr eller senare.”

Ulf Kristersson – Moderaterna: – ”Hur kan ni vara så taskiga mot mig? När jag är så nära mitt livs mål.”

Ebba Busch Thor – Kristdemokraterna: – ”Det är väl inget fel på Jimmie. Alla är så dumma mot honom.”

Jonas Sjöstedt – Vänsterpartiet: – ”Stefan är störst så han får väl vara statsminister, bara vi får igenom det vi vill.”

Jimmie Åkesson – Sverigedumokraterna: – ”Alla är så dumma mot mig. Buhuuu!”

Jan Björklund – Folkpa… f’låt Liberalerna: – ”Skärp er nu, jag struntar i vem som är statsminister. Bara jag får bestämma över skolan!”

Någon – Miljöpartiet: – ”Hallå, vi finns också – än så länge.”

Se’n är det ju så (enligt dårarna allra längst ut på högerkanten som Nordisk Motståndsrörelse och Alternativ för Sverige) att valresultatet är ett enda stort valfusk. Dom fråntogs valsegern genom de etablerade partiernas gemensamma sammansvärjning.

Jag återkommer med nya ännu mer intelligenta tankar i morgon.