Etikettarkiv: Riskkapitalbolag

Var kommer maten från?

Jag vet inte om ni gör som jag brukar göra? Dvs att titta på förpackningarna när jag handlar matvaror för att se var dom är producerade. Jag försöker i varje fall köpa svenskproducerat så gott det går. Sedan är ju detta inte alltid möjligt. Vissa matvaror produceras helt enkelt inte i Sverige, och i andra fall så får jag väl acceptera att den produkt jag vill köpa faktiskt inte produceras i Sverige. Vill jag köpa Bassets vingummin så får jag acceptera att dom produceras på annat håll!

Står det inte på förpackningen var produkten är tillverkad så ska man bli misstänksam. Och detta är ett ökat problem. Dels genom att stora utländska koncerner köper upp varumärken på löpande band. Och dels genom att affärernas egna varumärken kan produceras lite varstans.

Nomads Foods

Men låt oss börja med de internationella uppköpen. 2017 tog det på skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna registrerade riskkapitalbolaget Nomad Foods Ltd över den svenska livsmedelsproducenten Findus. De största ägarna är olika riskkapitalbolag, hedgefonder osv i USA. Kort efter lade man ner hela Findusfabriken i Bjuv och flyttade större delen av produktionen till Tyskland. Det är nämligen billigare att lägga ner och avskeda i Sverige än i Tyskland. Sedan dess står det inte längre på Findus produkter var dom är tillverkade. Av vilket vi alltså kan dra slutsatsen att dom inte tillverkas i Sverige. Jag har varit i kontakt med Findus svenska kontor för en tid sedan och undrat varför man inte på förpackningarna kan berätta var man tillverkar produkterna. Svaret var att det går inte eftersom produktionen flyttas runt till där det är lämplig kapacitet just då. De produkter vi köper som det står Findus på har alltså egentligen inget med det gamla svenska företaget Findus att göra. Det är ett varumärke som en internationell koncern placerad i ett skatteparadis klistrar på när man säljer produkterna i Sverige (och några andra länder). Produkterna tillverkas lite här och var, men man vill inte berätta var. Personligen har jag i princip slutat köpa Findusprodukter. Jag vill inte stödja amerikanska skattesmitande riskkapitalister!

marabou

I dagarna hamnade jag i ett liknande bekymmer. Jag hade köpt ett paket av Marabou chokladfingrar till sonen. En Marabouvariant av Cadburys Fingers tänkte jag. På paketet stod inget om var dom var tillverkade. Så jag blev naturligtvis misstänksam och gick in på Marabous hemsida och fyllde i ett formulär där jag frågade var man tillverkade produkten. Kort efter fick jag ett mejl från ett företag som hette Mondelez International. Och jag höll nästan på att slänga det i Spam-mappen när jag insåg att det var en reaktion på min förfrågan till Marabou. En kontroll visar att Marabou helt enkelt ägs av Mondelez International som i sin tur tidigare ägdes av Philip Morris. Hit hör mängder av varumärken, som Gevalia t.ex.

Hur som helst svarade Mondelez så småningom på min förfrågan. Marabou Choco Sticks tillverkas i Polen! Det skulle inte förvåna om exakt samma chokladfingrar säljs runt om i världen producerade i Polen men under olika varumärken på olika marknader.

Slutsats? Var djäkligt misstänksamma. Står det inget på förpackningen var det är tillverkat så bli ännu mer misstänksam. Bara för att det är ett ”svenskt” varumärke så är det ingen garanti för var det är tillverkat. Så ska t.ex. Göteborgs Kex flytta sin tillverkning till Baltikum. Tänk på det när du köper en rulle Singoalla eller Ballerina. Bara för att det står Göteborgs kex på förpackningen så kan det mycket väl vara tillverkat på andra sidan jordklotet där lönerna är lägre.

coop

Samma gäller de olika livsmedelskedjornas egna varumärken, som ICA och Coop. Titta på förpackningen om det står var det är tillverkat. Står det inget – var ytterst misstänksam. Här vill jag ge Coop en rejäl eloge. På en mycket stor del av de produkter som säljs under varumärken som Coop, Änglamark osv står det tydligt på förpackningen vilken fabrik och var den finns som tillverkar produkten på uppdrag av Coop. Heder åt Coop för den ärligheten. Det står inte på ICA:s produkter. Där står det ingenting.

Så var misstänksam! Läs på förpackningen! Står det inget, fråga! Köp närproducerat om det går! Vägra köpa produkter som flyttat produktionen utomlands för att spara på lönekostnaderna och öka vinsten!

På tal om Marabou så måste jag berätta vad min idag 99-åriga mamma en gång berättade. Hon har under sitt långa liv bott på många ställen. Under en period bodde hon i Sundbyberg där Marabou på den tiden hade sin fabrik. Och hon har berättat om hur gott det kunde lukta från chokladfabriken. Senare flyttade hon hit ner till Skåne och jobbade bland annat i Helsingborg. En doft som präglar Helsingborg är doften från Zoegas kafferosteri. Mamma tyckte det luktade gott, och det ska jag erkänna att jag också tycker även om jag inte tycker kaffe smakar gott. Sedan hamnade mamma här i Åstorp och när hon kom hit reagerade hon på doften som präglade samhället. Svingödsel! Ack ja, svingödsel luktar inte gott kan jag berätta för de som inte upplevt det. Det är lyckligtvis bara under några dagar om året den sprids på åkrarna runt om.

Jag upprepar. Köp närproducerat om det är möjligt. Läs på förpackningen. Om det inte står något på förpackningen så gäller det att vara misstänksam. Var inte orolig för att fråga.

Köp svenskt!

Lämna en kommentar

Under Närproducerat

Rör på er!

Jag har i dag sprungit Springtime-loppet i Helsingborg. 10 km runt Helsingborg. Med största sannolikhet ett av landets vackraste lopp. Jag har sprungit alla de 37 lopp som arrangerats och är nöjd med tiden på 58:59. Fullt acceptabelt för en gubbe som fyller 65 år om några månader.

Med anledning av detta hade jag planerat att i dag skriva om behovet av att vi rör på oss mer. Vi behöver inte nödvändigtvis jogga och springa lopp. Det viktiga är att vi skaffar oss motion på ett naturligt sätt. Jag hade till och med skrivit färdigt rubriken. Men, jag vill nog helst ligga på soffan ett tag i kväll, så det får bli en kortare blogg med annat ämne i dag. Jag återkommer till motionen!

Jag såg en liten notis i Dagens Industri som berättar att vårdbolaget Attendo (kända för lite skandaler både här och där) nu presenterat sitt kvartalsbokslut. Attendo gjorde på tre månader ett överskott på 279 miljoner kronor (50 miljoner bättre än förväntat). Detta på en nettoomsättning på 2661 miljoner. För varje hundring som Attendo omsätter av våra skattepengar är alltså en dryg tia ren vinst. På ett år är det en dryg tusenlapp i vinst på varenda svensk, från spädbarn till 100-åriga pensionärer. Helt oberoende av om dom är ”kund” hos Attendo eller inte. Attendos huvudägare är ett Riskkapitalbolag som om man följer rötterna till slut hamnar i skatteparadiset Jersey.

Lämna en kommentar

Under Motionär

Mansgrottan

På onsdag, den 8 mars, är det Internationella Kvinnodagen. Som en förberedelse för detta kan det kanske vara dags för lite funderingar över varför vi skiljer på män och kvinnor och vilka konsekvenser detta får. Lyckligtvis är det i dag inte så många i den någorlunda civiliserade världen som har samma synpunkter på detta som den polska EU-Parlamentarikern Janusz Korwin-Mikke som jag nämnde i lördags. I ett tal i EU-Parlamentet sade han:

Feminism

”Självklart måste kvinnor tjäna mindre än män, för att de är svagare, de är mindre, de är mindre intelligenta måste de tjäna mindre, det är allt.”

Att han är kompis med Sverigedumokraterna i EU-Parlamentet och ingår i samma partigrupp där förklarar lite. Men inte allt. Tyvärr har vi tvingats börja vänja oss vid ärkereaktionära polacker. Kombinationen av det djupt katolska Polen och högerextremister skapar en mix som är skrämmande i vad som nästan är vårt grannland.

Men, egentligen var det inte just det jag tänkte tycka till om. För några dagar sedan läste jag att sedan hotet om införande av en ”kvoteringslag” som skulle tvinga börsbolagen att plocka in en viss mängd kvinnor i sina styrelser nu har bordlagts har utvecklingen mot fler kvinnor i dessa styrelser bromsats upp. Näringslivstoppar som Jacob Wallenberg blev lyckliga när hotet om kvotering slopades. När hotet fanns arbetade uppenbarligen börsbolagen aktivt med att locka in kvinnor i sina styrelser. När hotet försvann struntade man i den målsättningen. Slipsnissarna fortsätter att tillsätta sina gamla slipsnissekompisar i sina styrelser. För att som kvinna komma in i maktens boningar krävs extra kompetens. För maktens gubbar, för det är ju fortfarande mest gubbar, gäller som vanligt att det är de gamla kompisarna som rekryteras.

I dagarna presenterade dessutom stiftelsen Allbright, som arbetar för ökad jämställdhet inom Näringslivet, en undersökning som visar att riskkapitalbolagen är extremt dåliga på det här området. I 10 av de 18 granskade riskkapitalbolagen fanns det inte en enda kvinna på det man kallar ”Partnernivå”. Aftonbladets Jonna Simas kommentar om att våra pengar styrs från mansgrottor äger helt klart sin riktighet. Svenska Dagbladets Jan Almgrens kommentar om pinsamt, svenska riskkapitalister säger nog också en hel del. Allbrights vd Amanda Lundeteg säger:

”Det är patetiska siffror och vi på Allbright har aldrig sett ett så bedrövligt resultat efter en kartläggning.”

Är det någon som tror att slipsnissarna i dessa riskkapitalbolag tar åt sig av ord som patetiskt? Eller tror ni som jag att dom bara stänger in sig i sin herrklubb och hoppas att stormen går över så att dom kan fortsätta som innan? Totalt 3% av det som kallas ”partners” är kvinnor. 11% av gruppen heter antingen Johan eller Henrik! Det bolag av de 18 bolagen som ligger bäst till har 25% kvinnor. En majoritet av bolagen har alltså inte en enda kvinna.

Är det mer än jag som nog tycker att det är dags att börja hota med kvotering igen?

#blogg100 – nummer 006

Lämna en kommentar

Under Feminism

Bonusen är viktigast

I Svenska Dagbladet läser jag om senaste upplagan av Finansbarometern. En utvärdering av våra storbanker som analysföretaget Eastbrook gör bland företagare. Denna utvärdering visar att förtroendet för storbankerna bland Sveriges företagare är uselt – och det blir allt sämre. Tydligen är företagare precis som vanliga bankkunder ganska eniga i denna fråga. Intressant är att bankerna uppenbarligen totalt struntar i det dåliga förtroendet. Bankdirektörerna och bankernas aktieägare tjänar ju multum ändå. I varje fall än så länge. I Finansbarometern ligger Nordea i den absoluta botten hur man än mäter. Om jag förstått det hela rätt så gäller det en 10-gradig skala. Så här hamnar de fyra storbankerna dels hos storföretagen och dels hos småföretagen.

Björn Wahlroos, ordförande NordeaHandelsbanken 4,8 – 4,9
SEB 4,3 – 4,2
Swedbank 3,2 – 2,8
Nordea 3,0 – 1,5

Att man kan betala ut alla dessa miljoner i löner, bonusar och pensioner till ansvariga över bankerna som har så lågt förtroende hos sina kunder övergår mitt förstånd. Men kanske är det så att de giriga direktörerna får några extra miljoner som plåster på såren eftersom kunderna tycker så illa om dom? Tror ni att bankernas guldålder kommer att fortsätta länge till? Men det blir väl vi skattebetalare som får rädda dom igen efter nästa bubbla också.

I går konstaterade jag att Wallenbergs riskkapitalbolag EQT bestämt sig för att sälja friskolekoncernen Academedia Filosofin bakom riskkapitalverksamheten är att äga bolagen i 5-7 år, och nu har det gått 5 år sedan man köpte. Nu ska man kassera in vinsten och ska sälja med rejält överskott. Nu är det dock tveksamt hur vi ska karakterisera EQT. Dom brukar väl kallas för svenskt företag, men eftersom man är registrerade på Guernsey så är ju detta tveksamt. Vinsten som nu ska kasseras in på våra skattepengar ger inte några skattepengar i utbyte. Det vill man inte, så det var billigare att hyra en postbox på skatte(fiffel)paradiset Guernsey. Andra människor får gärna betala in skattepengar så att vi kan tjäna pengar på dessa skattepengar. Men vi vill inte betala skatter! Dom borde skämmas öronen av sig!

Jag ser att till och med den brittiska konservativa regeringen tröttnat på landets alla skattefuskare. Jag misstänker att britternas finansminister George Osborne kommer att göra sig till ovän med en del av sina medlemmar och finansiärer. Om man nu menar allvar, så känner man tydligen att det gått för långt i vissa grupper att smita från sitt ansvar. Så här inleder Svenska Dagbladet sin artikel: – ”En välbärgad affärsman med kopplingar till de konservativa flög varje kväll helikopter till Lutons flygplats där han klev ombord på sitt privata jetplan. Under natten flög han ut ur brittiskt luftrum för att återvända på morgonen. Eftersom han inte bodde permanent i Storbritannien behövde han inte betala skatt. Mannens namn kom aldrig fram, men enligt tidningsuppgifter hade han donerat stora summor till det konservativa partiet.” Där som här finns det många metoder för att slippa bidra till samhället efter förmåga. Om alla betalade in de skatter dom var förmodade att betala skulle samhället kunna sänka det totala skattetrycket för alla.

Lämna en kommentar

Under Storbanker