Etikettarkiv: Rödgröna

Bad news for Uffe

» Alltid något att glädjas åt.

Så är vi då där igen! Nästa väljarundersökning att gotta oss i. Den här gången är det Svenska Dagbladet som publicerat sin undersökning som gjorts mellan 5-15 april av Sifo. Denna har egentligen inte heller så mycket nytt att berätta. Moderaterna tappar rejält medan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är de största vinnarna. Vi kan också utläsa att det INTE går i rätt riktning för den Brunblå sörja som nu innehåller Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det går istället i rätt riktning för anständigheten och solidariteten.

I rätt riktning

Socialdemokraterna » – » 27,8% (+0,6↑)
Moderaterna » – » 21,3% (-1,6↓)
Sverigedemokraterna » – » 18,9% (+0,5↑)
Vänsterpartiet » – » 9,3% (-0,4↓)
Centerpartiet » – » 8,9% (+0,1↑)
Kristdemokraterna » – » 4,8% (+0,4↑)
Miljöpartiet » – » 4,3% (+0,1↑)
Liberalerna » – » 3,1% (+0,2↑)

Vi kan alltså konstatera att den förlust som Moderaterna gör (som väl är den enda förändring som är säkerställd) uppvägs inte av de mindre mer eller mindre omärkbara ökningar som SD, KD och L gör. Istället kan vi märka en liten, men ändå tydlig förändring, till den Rödgröna sidans förmån. De fyra S+V+C+Mp får 50,6% (+0,4) medan de fyra i den Brunblå sörjan, M+Sd+Kd+L får 48,1% (-0,5). Till detta ligger alltså Liberalerna fortsatt långt under 4%-strecket.

Socialdemokraterna har i varje fall en positiv utveckling. Men, att ligga ganska så stabilt en bit under 30% måste vara ett frustrerande läge för ett parti som snarast skulle önska att man låg kring 40% i opinionen. Det ska bli spännande att se hur utvecklingen blir när nu, trots allt, Coronapandemin börjar trängas tillbaka. Går det upp eller ner när vi inom kort börjar kunna leva ett lite mer normalt liv?

Den nya Brunblå sörjan

Moderaterna kan inte vara allt för nöjda. Just nu är utvecklingen negativ för Moderaterna. Kan man dra slutsatsen att Ulf Kristersson och Maria Malmer Stenergards allt tydligare positionering i Sverigedemokraternas famn inom migrationspolitiken inte ger den utdelning som Ulf Kristersson uppenbarligen hoppas på. Istället verkar supportrarna antingen gå till originalet SD eller helt lämna det Brunblå blocket.

Sverigedemokraterna har en liten uppgång men har hela tiden svårt att komma upp över 20%-strecket. Och Jimmie Åkessons målsättning att göra SD till landets största parti blir allt mer avlägsen. Så länge partiet fortsätter att vara en samlingsplats för olika hatpredikanter, nazistsympatisörer, rättshaverister och annat löst folk så tar tillräckligt många totalt avstånd från partiet. Och eftersom det är just detta som är partiets rötter så lär man inte växa sig större heller.

Vänsterpartiet fortsätter att hålla sig kring 10%-strecket. Den befarade nedgång i opinionen som många räknade med när den långt utanför partiet mycket respekterade Jonas Sjöstedt lämnade har faktiskt uteblivit. Så länge Socialdemokraterna fortsätter att föra en mittenpolitik och glömmer sina rötter så ser framtiden ljus ut för Vänsterpartiets opinionsläge. När Nooshi Dadgostar blivit etablerad har även hon kapacitet att bli populär långt utanför partiet.

Centerpartiet behåller också sin ställning. Trots våldsamma attacker från terriern Ebba Busch för Centerns ovilja att sätta sig i Jimmie Åkessons knä tillsammans med Ebba, Nyamko och Uffe! När Annie Lööf deklarerade att hon kan sätta sig i en regering både med Stefan Löfven och Ulf Kristersson, men inte bli beroende av Jimmie Åkesson, blev upprördheten hos många på den högra planhalvan stor. Dom läste och kommenterade bara den första halvan i Annie Lööfs deklaration. Den om Stefan Löfven, inte den om Ulf Kristersson. Skillnaden mellan Annie Lööf och Nyamko Sabuni är att Annie Lööf tycker sämre om Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna och ser SD som ett värre hot än S. Detta medan Nyamko Sabuni (tillsammans med Ebba Busch och Ulf Kristersson) ser Socialdemokraterna som ett värre hot än Sverigedemokraterna.

Kristdemokraterna har uppenbarligen fått stopp på sitt ras precis ovanför 4%-strecket. Partiet är nere i sina basväljare och kan kanske klara sig över 4%-strecket om Ebba Busch inte trampar i fler klaver. Jag tror att KD kan trilla lite till ner om inte Ebba Busch lugnar ner sig lite. Man det är kanske bara ett önsketänkande. Jag ser hellre att KD åker ut än jag ser att L åker ur.

Miljöpartiet placerar sig som vanligt precis över 4%-strecket. Jag tror att många väljare har svårt för att egentligen lita på MP. I Riksdagen är MP ett tydligt alternativ med en klar grön profil. Men i många kommuner och regioner har MP istället valt att föra en helt annat politik och samarbetar mycket villigt med borgerliga partier och för en klart borgerlig politik. Vad är MP egentligen. Ett rödgrönt parti eller ett blågrönt skimrande parti?

Liberalerna slutligen verkar helt uppenbart inte ha fått någon utdelning på sitt politiska lappkast att helt plötsligt vara villiga att sätta sig i ett antiliberalt SD-knä. Strategin var uppenbar att det handlade om att försöka locka till sig liberalt inriktade moderater och kristdemokrater. En chansning som helt uppenbart inte gett utdelning. Tillskottet har inte varit större än avhoppen. Nu får Nyamko Sabuni hoppas på att det finns tillräckligt många moderatväljare som är villiga att stödrösta på Liberalerna för att rädda partiets fortsatta existens. Kanske hänger det på i vilken utsträckning även KD behöver stödröster för att klara sig kvar. I så fall räddar nog moderata supportrar hellre KD än L.

Läs:
SvD/Sifo: M backar – tappar till SD. – Svenska Dagbladet
Moderaterna backar i ny mätning – tappar till SD. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Den nya Brunblå sörjan

» Fler frågor än svar.

Det är väldigt ofta spännande att läsa debattartiklar. Inte bara för att läsa vad som skrivs av debattörerna. Minst lika mycket för att studera vad dessa debattörer undviker att nämna! Det är nämligen där vi oftast kan hitta de mest spännande delarna i debattartikeln.

Jag läser i dag en sådan debattartikel i Expressen. Där har nämligen 120 liberala partimedlemmar (det finns tydligen så många kvar…) skrivit och krävt att Liberalerna återvänder till den borgerliga fållan. – ”Vi anser att Liberalerna bör återvända till andra borgerliga partier och med dem forma en gemensam vision inför valet 2022.”

Liberalerna ger JÖK:en fingret

Nu vill jag göra klart att jag tycker det är ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 går ut och deklarerar att man har som mål att skapa en Borgerlig regering. Liberalerna är ett högerparti, så är det bara. Vi kan se det på den högerpolitik som man tillsammans med Centerpartiet ”tvingat” Stefan Löfven att föra. Slakten av Arbetsförmedlingen, en fortsatt jakt på sjuka och arbetslösa genom straffbeskattning och andra former av bestraffningar, en skattepolitik som gynnar de redan privilegierade och så vidare. Visst är Liberalerna ett högerparti, och hör hemma i högerburen tillsammans med de andra högerpartierna.

En intressant fråga är ju istället vilket val Liberalerna ska göra om mandatfördelningen i Riksdagen ser ut som den gör idag. De 120 undertecknarna undviker mycket noga att berätta hur dom egentligen har tänkt. Den enda gång debattörerna nämner Sverigedumokraterna är när man konstaterar att de två, som man kallar ”ytterlighetspartierna”, ökar i stöd. Man menar alltså V och SD. Man drar av detta slutsatsen att det beror på att man vägrar prata med dom som dom ökar i stöd.

Ett av kraven från Liberalerna (och Centern) i Januariöverenskommelsen var att Socialdemokraterna vägrades att samtala med och förhandla med Vänsterpartiet. Så vi vänsterpartister ska kanske tacka L och C för att Vänstern ökat i stöd? SD:s ökning har stoppats och vänt ner istället. Främst antagligen eftersom M och KD tagit över deras politik i många frågor.

Hur ska du reda ut det här Nyamko Sabuni?

Den intressanta frågan som debattörerna vägrar att svara på är hur denna borgerliga konstellation ska se ut. I den borgerlighet som finns i dag, alltså den Brunblå sörjan med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna ingår just dessa, alltså SD. Ett parti som deklarerat att deras huvudfiende inom politiken är liberalismen. Vill dessa 120 liberala gräsrötter att Liberalerna inför nästa val ska gå till val tillsammans med ett antiliberalt parti? Eller man inbillar sig att Moderaterna under Ulf Kristersson och Kristdemokraterna under Ebba Busch inför valet helt plötsligt ska dumpa Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna igen? Tror dessa 120 gräsrotsliberaler att Centerpartiet efter Ebba Buschs och Kristdemokraternas ständiga attacker mot Centerpartiet helt plötsligt bara ska hoppa in i fållan igen inför valet 2022?

Nä, de 120 liberalerna skapar egentligen fler frågor än vad dom besvarar. Det är som sagt ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 ska gå till val med målsättningen att skapa en borgerlig regering. Det är något som jag förutsätter. Det är inget nytt, jag hade inte förväntat mig något annat. Nytt är att man uppenbarligen anser att man faktiskt måste börja samtala med Vänsterpartiet och Sverigedumokraterna. För man menar väl även V och inte bara SD? Något som ju också egentligen är självklart. Det förekommer redan i dag, man pratar med varandra. Så fungerar politiken. Däremot besvarar man inte frågan om i vilken utsträckning man ska sätta sig i reella förhandlingar med SD (och V…?) där man är villiga att ge och ta. Vi liberaler köper SD:s främlingsfientlighet (invandringskritik, rasism, kalla det vad ni vill) om SD stödjer vår politik för ett skattesystem som gynnar de som redan har. Om SD stödjer en arbetsmarknadspolitik som gynnar arbetsköparen och missgynnar arbetstagaren. Om SD köper en fortsatt bestraffning av sjuka och arbetslösa. För dom inbillar sig väl inte att SD ska sälja ut sin rasism, främlingsfientlighet, invandringskritik? Utan den så finns det ju ingen sverigedumokrati! Alla andra frågor kan man lätt byta åsikt i bara man får vad man vill här.

Är det så ni har tänkt er kära liberaler? Ni svarar inte på hur ni ska göra om valresultatet 2022 ser ut ungefär som nu efter valet 2018. Dvs varken de Rödgröna partierna eller den gamla borgerliga Högeralliansen kan skapa en majoritet. Det som gäller är antingen en Brunblå sörja med SD eller en blocköverskridande överenskommelse. Hur ska ni ha det? I verkligheten! Av debattartikeln kan jag läsa mellan raderna att ni tycker att L gjorde fel som ingick i Januariöverenskommelsen. Var det en Högeralliansvariant som var beroende av SD som L skulle valt istället? Alltså en Brunblå sörja? Eller var det ett nytt riksdagsval man skulle valt?

Som sagt, fler frågor än svar.

Läs:
120 liberaler: Partiet måste hem till borgerligheten nu. – Expressen debattinlägg

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Det går upp och det går ner

Det var ett tag sedan som jag funderade över väljaropinionen. Det är lite sämre med väljarundersökningar under själva sommaren, så det kan ju vara en viss förklaring. I korthet kan man säga att den Coronauppgång som Stefan Löfven kunde känna av i början nu har lagt sig. Oppositionspartierna ute i den Brunblå sörjan har insett att dom förlorade stöd på affären och har börjat komma med kritik mot beslut som fattades i enighet. Men nu när man har mer av ett facit så är det ju ganska enkelt att vara efterklok. Dessutom har man lyckats driva tillbaka debatten till att handla om kriminalitet osv.

Alltså kan vi i opinionen se att detta har gett viss utdelning för Moderaterna och Sverigedumokraterna. Däremot verkar inte Ebba Buschs ettrighet ha gett någon utdelning för Kristdemokraterna. Kan det vara så att det finns alldeles för många kvar av de ”kristna” kärnväljarna från Alf Svensson och Göran Hägglund tiden. Dom som kommer ihåg det kristna kärleksbudskapet och inte ger något för Ebbas Livets Ord inspirerade s.k. kristna budskap.

Åt var och en efter behov
Vänsterpartiet

Hur som helst så ser det ut så här enligt SR:s väljaropinion. Siffrorna avser mätningar i augusti och förändringarna är jämfört med dels mätningarna i juni och dels jämfört med valet 2018.

Vänsterpartiet »» 9,3% → -0,1 / +1,3
Miljöpartiet »» 3,7% → +0,3 / -0,7
Socialdemokraterna »» 27,9% → -2,5 / -0,4
Centerpartiet »» 7,6% → +0,3 / -1,0
Liberalerna »» 3,6% → +0,2 / -1,9
Moderaterna »» 20,6% → +1,1 / +0,8
Kristdemokraterna »» 6,1% → -0,3 / -0,2
Sverigedumokraterna »» 19,8% → +0,9 / +2,3

Den största vinnaren sedan valet är Sverigedumokraterna (+2,3) följt av Vänsterpartiet (+1,3) men även Moderaterna är vinnare sedan valet (+0,8).

Förlorare sedan valet är Liberalerna (-1,9) men även Centerpartiet (-1,0) och i viss mån Miljöpartiet (-0,7) får räknas dit.

Hur kommer det att gå i framtiden? Vad kan förväntas hända fram till valet? Det vet vi faktiskt inte. Den Brunblå sörjan har inte kommit så långt att man kan få ihop en egen majoritet. Den gamla Högeralliansen ligger långt från egen majoritet. Inte heller de tre Rödgröna partierna får ihop en majoritet även om man är större än den gamla Högeralliansen. Om det inte händer mycket stora förändringar i opinionen så kommer den Brunblå sörjan att behöva stöd från ytterligare ett parti. Närmast till hands är nog Liberalerna att trilla dit. Först ska dom lyckas klara sig över 4%-spärren. Öppnar dom upp till att stödja en Brunblå sörja beroende (eller till och med bestående av) Sverigedumokraterna ställer jag mig mycket tveksam till om dom kommer att klara en 4%-spärr. Klarar dom spärren är jag tveksam till om Liberalerna är villiga att återuppta samarbetet med M och KD om dessa fortsätter att vara villiga att släppa in SD också. Centerpartiet är jag övertygad om att dom inte är intresserade av detta.

Alltså kan vi nog förvänta oss ganska krångliga förhandlingar även efter nästa val om det inte händer radikala förändringar i opinionen och om t.ex. både Mp och L trillar ut.

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion augusti 2020. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Högeralliansens död

Statistikglädjen har slått till igen. Jag hittar en del siffror från den stora SOM-undersökningen som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet regelbundet gör sedan 1986. Och visst är statistik spännande?

sverigeflaggstang

Vad det handlar om den här gången är hur olika gruppers politiska preferenser ser ut, hur vi placerar oss på höger-vänsterskalan. Och t.ex. vilket parti olika partiers sympatisörer har som andrahandsalternativ. Undersökningen gör också en jämförelse med hur det såg ut för 10 år sedan. Och det kan väl vara spännande!

Låt oss börja med stödet för olika partier i olika grupper. I redovisningen gör vi en jämförelse mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedumokraterna.

Bland Arbetare hade Socialdemokraterna 2009 ett stöd på 48%, ett stöd som hade minskat till 34% 2019. Även Moderaterna har tappat stöd under perioden hos arbetare, från 16% till 10%. Detta medan alltså Sverigedumokraterna ökat sitt stöd från 7% till 25%. Övriga partier redovisas inte här. Men vi kan se att även om Socialdemokraterna tappat stöd så är man fortfarande störst. Och Moderaternas tal om ”det nya arbetarpartiet” kan vi slänga i återvinningen. Dom har tappat en stor del av det redan tidigare låga stödet.

Låt oss gå vidare till gruppen Jordbrukare. Där har Socialdemokraterna sedan 2009 ökat sitt stöd från 13% till 16%. Samtidigt har stödet för Moderaterna rasat från 33% till 10%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 4% till 22%. Moderaterna ligger alltså även här i botten och får till och med stryk av Socialdemokraterna. Tyvärr framgår det inte stödet för Centern.

Nästa grupp är Tjänstemän. Här har stödet för Socialdemokraterna ökat från 21% till 23% medan stödet för Moderaterna har rasat från 39% till 22%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 2% till 11%. Bland tjänstemän har alltså Socialdemokraterna ökat sitt stöd de sista 10 åren och man har alltså ett större stöd än Moderaterna idag, och stödet är dubbelt så högt som för Sverigedumokraterna.

Sista gruppen är Företagare. Stödet för Socialdemokraterna har ökat från 8% till 12% medan stödet för Moderaterna har rasat från 59% till 28%. För Sverigedumokraterna är det en ökning från 2% till 23%. Det är alltså bland företagare som Sverigedumokraternas stöd har ökat mest samtidigt som alltså stödet för Moderaterna rasar.

Hela Sverige

Vi kan alltså se att för Socialdemokraterna har stödet ökat bland Jordbrukare, Tjänstemän och Företagare medan det alltså har sjunkit rejält bland Arbetare. Är detta ett tydligt resultat av partiets högervridning? Stödet för Moderaterna har sjunkit rejält inom alla fyra grupper, och allra mest bland Företagare, som man trodde var den stora supportergruppen. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd i alla grupper rejält. Det här är ju SD:s uppgångsperiod. Men den grupp som ökat mest är bland Företagare!

En annan intressant tabell visar vilka partier som de olika partiernas sympatisörer har som andrahandsval. Och det är på en del punkter spännande siffror faktiskt.
Vänsterpartiets sympatisörer har S (57%) som klart andrahandsval. Mp (33%) är också en tydlig favorit medan C (8%) ligger långt efter. Övriga partier är i stort sett helt uteslutna.
Socialdemokraternas sympatisörer gör något liknande. V (36%) är populärast följt av faktiskt C (23%) som slår Mp (20%). Resten är ointressanta.
Centerpartiets väljare har faktiskt S (30%) som sitt förstaval men med L (29%) inte långt efter. M (17%) och Kd (10%) samt Mp (9%) ligger långt efter.
Liberalernas väljare återgäldar förtroendet, C (40%) är klar favorit men med M (32%) inte långt efter. S (12%) kommer trea.
Moderaternas väljare har Kd (40%) som tydlig favorit. L (23%) är tvåa medan Sd (20%) klart klår C (12%)
Kristdemokraternas väljare å andra sidan har M (43%) som klar favorit. Men Sd (26) är klar tvåa och har dubbelt så stort stöd som C (13%).
Miljöpartiets väljare har S (45%) som tydligt förstahandsval men V (20%) får faktiskt stryk av C (26%).
Sverigedumokraternas väljare har egentligen bara två alternativ där lilla Kd (41%) faktiskt klår det större M (40%). Socialdemokraterna får faktiskt 13%.

Vad lär vi oss av detta? Jo, blockpolitiken finns kvar. Men det är frågan om vilket block Centern ska räknas till. De centerpartistiska väljarna föredrar Socialdemokraterna framför M-Kd-Sd. Miljöpartiets många samarbete i olika kommuner med det borgerliga blocket verkar ha ett mycket lågt stöd bland dess väljare. Den gröna profilen hos Centern är OK men resten av det borgerliga blocket är uteslutet. Sverigedumokraterna är helt uteslutna som alternativ bland alla förutom Moderaterna och Kristdemokraterna. Allra helst kopplingen till Kristdemokraterna är mycket tydlig. Liberala väljare föredrar mittenkollegan Centern, men går annars helst åt höger.

Högeralliansen som sådan är uppenbart död. Centern drar sig hellre vänsterut om dom tvingas välja medan Liberalerna velar lite mer. Men beröringen med Sverigedumokraterna avskräcker. Det är snarast så att vi har ett Brunblått Högerblock med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Och sedan har vi ett Rödgrönt block med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ett Liberalerna som inte vet vart man vill gå. Man vill inte något. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Läs:
Tio år med Sverigedemokraterna och Moderaternas strategiska problem. – Politologerna

Lämna en kommentar

Under Blockpolitik

Upp och ner som en jojo

Dags för en liten titt på väljaropinionen när Corona hunnit härja en del och ett antal politiker hunnit bli rejält efterkloka och hunnit komma med kritik mot beslut som man själva var med om när dom fattades. Det är ju alltid lättare att veta vilka beslut man skulle fattat när man har facit. Dagens Nyheter publicerade i går sin senaste undersökning som görs av Ipsos. Dom redovisar bara siffrorna i form av hela procenttal. Jag har valt att göra en jämförelse med senaste valet 2018. Och då även med avkortade siffror till närmaste hela procent.

Socialdemokraterna är då den stora vinnaren, men även Vänsterpartiet har ökat. Alltså har uppenbarligen väljarna tagit ett litet steg åt vänster. Å andra sidan har dom även tagit ett steg åt höger då de båda partierna längst ut på högerkanten, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, även tillhör vinnarna. Förlorare är istället partierna lite mer i mitten som alla är förlorare. Allra mest har Moderaterna tappat. Att jag räknar in Moderaterna i mitten handlar främst om att det passar min teori snarare än att dom är ett mittenparti. Det är uppenbart att Ulf Kristersson faktiskt är en katastrof som partiledare för Moderaterna. Vid valet 2014 fick M dryga 23%. Vid valet 2018 fick man knappa 20%. Och idag ligger man alltså på 17%. Ulf Kristerssons och Moderaternas velande hållning till Sverigedumokraterna spelar naturligtvis in. Trots löften om motsatsen närmar sig Moderaterna allt mer ett intimt samarbete med Sverigedumokraterna. Ute i kommunerna är detta samarbete i dag etablerat i allt fler kommuner. Makthungern är större än Moralen. M väljer det ena M:et framför det andra M:et!

sjostedt-s

Så här ser siffrorna ut enligt Ipsos med förändringen sedan valet 2018 inom parentes:

Socialdemokraterna – 31% (+3)
Sverigedumokraterna – 20% (+2)
Moderaterna – 17% (-3)
Vänsterpartiet – 9% (+1)
Centerpartiet – 7% (-2)
Kristdemokraterna – 7% (+1)
Liberalerna – 4% (-1)
Miljöpartiet – 3% (-1)

Sedan kan man göra jämförelser mellan olika allianser. En gång i tiden hade vi ju Rödgröna (S+V+Mp) och Högeralliansen (M+L+C+Kd). Hur ser det ut för dessa båda grupperingar:
Rödgröna – 43% (+2)
Högeralliansen – 35% (-5)

I dagens Riksdag talar vi snarast om Januariöverenskommelsens partier (S+Mp+C+L) å ena sidan och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd) på andra sidan:
JÖK-partierna – 44% (-3)
Brunblå sörja – 45% (-1)

Till det kan vi tillägga att JÖK-partierna + Vänsterpartiet får 54% (-1). Om ni inte får ihop siffrorna helt så beror det ju på att dom är avkortade till närmaste hela procent. Av detta kan vi utläsa att den enda konstellation som faktiskt fått ökat stöd sedan valet är de tre Rödgröna partierna och att den stora förloraren är den gamla Högeralliansen.

Läs den här:
DN/Ipsos: Januaripartierna är ikapp M, KD och SD. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Det går upp och det går ner

Till min stora glädje så har nu ännu en undersökning publicerats över opinionsläget i vårt Konungarike. Det är Sveriges Radios Väljaropinion som nu publicerat sina nya siffror. Detta är en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för SR:s Ekoredaktion. Eftersom den tar med siffror från flera olika undersökningar så blir antalet tillfrågade personer som undersökningen omfattar större. Samtidigt jämnar den ut en del ”extremare” förändringar som olika institut kan få med. Hur som helst så innehåller undersökningen två större förändringar, en medelstor och ett antal mer eller mindre obetydliga förändringar. Låt oss börja med förändringarna per parti. Jag tar partierna i storleksordning med förändringen sedan förra månaden inom parentes:

Den nya Brfunblå sörjan

Socialdemokraterna: – 24,4% (-0,3)
Sverigedumokraterna: – 24,2% (+1,0)
Moderaterna: – 17,2% (-0,3)
Vänsterpartiet: – 9,8% (+0,4)
Centerpartiet: – 8,1% (±0)
Kristdemokraterna: – 6,2% (-1,1)
Miljöpartiet: – 4,8% (±0)
Liberalerna: – 4,1% (+0,7)

Vad kan vi då utläsa av detta. Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna kan fortsätta att glädjas. Man fortsätter att kannibalisera på sina stödpartier (M + KD) inom den Brunblå sörjan och är nu nästan ifatt Socialdemokraterna. För Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna å sin sida fortsätter raset. Marginalen upp till Centerpartiet är nu större än ner till Miljöpartiet. I viss mån kan vi också fastslå att Nyamko Sabuni har viss glädje att hämta ut eftersom Liberalerna lyckas kravla sig över strecket i varje fall. Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet fortsätter att i varje fall ha en positiv utveckling. Detta medan de traditionellt båda stora, Stefan Löfven och Socialdemokraterna och Ulf Kristersson och Moderaterna kanske ska vara glada att tappet trots allt ligger inom felmarginalen. Annie Lööf och Centern ligger stilla precis som Miljöpartiet gör med god marginal ner till strecket.

Hur går det sammantaget för de olika konstellationer och samarbeten som man kan titta på.

Brunblå sörja (SD + M + KD): – 47,5% (-0,4)
Januariöverenskommelsen (S + C + MP + L): – 41,2% (+0,4)
JÖK:en + V: – 51,0% (+0,8)

Alltså, även om SD har framgångar så sker dessa på stödpartierna M:s och KD:s bekostnad så sammanlagt minskar denna Högerkonservativa Brunblå sörja medan de partier som motsätter sig en sådan konstellation ökar. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna men kan inte få ihop en majoritet eftersom Vänsterpartiet också skulle rösta bort en sådan konstellation. Och, opinionsrörelsen går från Den Brunblå sörjan till JÖK-partierna. Om vi då tittar på de gamla konstellationerna.

Den nya Brunblå sörjan

De Rödgröna (S + V + MP): – 39,0% (+0,1)
Högeralliansen (M + C + KD + L): 35,5% (-0,7)

Och så några andra konstellationer

Högeralliansen + SD: 59,7% (+0,3)
Högeralliansen + MP: 40,3% (-0,7)
Högeralliansen + S: 59,9% (-0,4)

Motgångarna för främst Kristdemokraterna men också för Moderaterna kan inte kompenseras av uppgången för Liberalerna. Den gamla Högeralliansen tappar medan de forna Rödgröna partierna har en svag uppgång. Slutsatsen är att det med dessa siffror inte finns någon realistisk konstellation som kan få ihop en majoritet i Riksdagen. Att C och L skulle acceptera ett samarbete med SD finner jag som osannolikt. Likaså någon form där S + M tillsammans med andra skapar något. Med de här siffrorna som ett valresultat lär vi få fortsätta att leva med någon form av minoritetsregering. Så länge S + V + C och troligtvis L fortsätter att vägra organiserat samarbete eller beroende av SD så är nog nuvarande konstellation den troligaste. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna, men saknar egen majoritet och tappar dessutom totalt i stöd.

Några frågor vi kan ställa oss är t.ex. hur länge de socialdemokratiska rötterna ställer upp på att utrota det Socialdemokratiska partiet? Socialdemokraterna får ingen utdelning på sitt ”ansvarstagande”, väljarna flyr istället av rädsla för den högerpolitik som partiet ”tvingas” föra. En annan fråga är hur länge de moderata och kristdemokratiska partiernas rötter ställer upp på att förvandla sina partier till stödpartier till Sverigedumokraterna. Det blir allt mer tydligt att Sverigedumokraterna är ensamma större än vad Moderaterna och Kristdemokraterna kan samla ihop. Vill Ulf Kristersson spela andrafiol i en Brunblå sörja?

Läs mer:
Grafik: Svensk väljaropinion december 2019. – Sveriges Radio
Svensk väljaropinion: S utmanas av SD som största parti. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion

Ser inte så illa ut

Om jag inte har detaljstuderat en väljarundersökning på en vecka får jag en form av abstinensbesvär. Så när Svenska Dagbladet i dag publicerar sin månatliga undersökning som görs av Sifo så har jag en högtidsstund med glädjetårar i ögonen. Jag är medveten om att man måste vara försiktig med att utläsa för mycket av en enstaka väljarundersökning. Felmarginalerna är stora och faktum är att många av de insiktsfulla kommentarerna i media egentligen främst bygger på förändringar inom just felmarginalen. Men, det kan väl vara spännande trots detta?

Tummarna upp

Hur som helst så har månadens Sifo fem vinnare jämfört med förra månaden och tre förlorare. Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet som får 9,6% (+1,1) och Kristdemokraterna som får 8,6% (+1,1). Vinnare är också Centerpartiet som får 7,7% (+0,8). Miljöpartiet gläds nog åt att kliva över strecket och får 4,3% (+0,4) medan Liberalerna i varje fall närmar sig strecket med 3,8% (+0,2).

De tre förlorarna är de tre stora partierna. Riktigt illa går det för Moderaterna som rasar till 17,2% (-2,3). Socialdemokraterna tappar också till 28,4% (-0,9) medan Sverigedumokraternas 19,2% (-0,7) väl inte heller lyfter Jimmie Åkesson.

Vad kan vi hitta för spännande tendenser i detta som inte Svenska Dagbladet själva tar upp i sina kommentarer? Varför inte påpeka att de partier som röstade emot Stefan Löfven som statsminister, det populistiska Högerkonservativa blocket, (M+Sd+Kd) har tappat 1,9 procentenheter och får 45,0% medan de partier som accepterade Stefan Löfven som statsminister (S+Mp+C+L+V) har ökat med 1,6 procentenheter och får 53,8%. Alla fyra partier förutom Socialdemokraterna har ökat. Även om vi plockar bort Liberalerna som skulle åkt ut så är man klart större än Nej-partierna.

De tre Rödgröna partierna (S+Mp+V) får 42,3% (+0,6) medan det som förr gick under beteckningen Högeralliansen (M+Kd+L+C) får 37,3% (-0,2). Ett rejält försprång alltså!. Samtidigt kan vi också notera att medan Moderaterna får 17,2% (-2,3) så får de andra tre Borgerliga partierna (C+L+Kd) 20,1% (+2,1) och är alltså nu överlägset mycket större tillsammans än Moderaterna. En intressant fråga är hur länge fiaskot Ulf Kristersson får sitta kvar?

Visst finns det mycket spännande att utläsa ur en enda liten väljarundersökning?

Till slut lite dåliga nyheter bara för att ni ska kunna deppa ihop ordentligt:

*   Antalet döda i trafiken under januari blev 31 stycken, medan 1.500 skadades i trafikolyckor. Det är den värsta januarisiffran på mer än 10 år. Har ni sett någon journalist fråga bilister om dom nu är rädda för att ge sig ut i trafiken?

*   I USA har en man efter att ha fått sparken från jobbet återvänt till arbetsplatsen i Illinois och skjutit ihjäl fem personer. Att människor gör hemska saker ibland förekommer överallt. Skillnaden i USA är att där har dom ofta tillgång till skjutvapen. Fast enligt Donald Trump (och vapenmaffian) så är det bästa att alla går beväpnade så kan någon skjuta ihjäl galningen innan han hinner döda så många. Att det innebär att ännu fler har tillgång till ett skjutvapen när det slår slint – så långt tänker man inte.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Statsminister: Stefan Löfven

Så har då Sverige äntligen fått en statsminister och får en riktig regering på allvar. På måndag kommer Stefan Löfven att presentera sin nya regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I Riksdagen har Centern, Liberalerna och Vänsterpartiet valt att avstå från att rösta vilket innebar att de som röstade emot, Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, är i minoritet.

Stefan Löfven

Jag vill göra klart att jag tycker INTE att detta är en bra lösning. Men, det är troligtvis den MINST dåliga lösningen. Att en Socialdemokratisk statsminister sätter nytt Sosse-rekord i att föra högerpolitik är naturligtvis en skandal. Tyvärr tror jag till och med att han inte lider när han gör det. Det Socialdemokratiska partiet har under åren tagit många steg åt höger, och Stefan Löfven har verkligen inte tillhört de som stått på barrikaderna för att stoppa denna utveckling. Men, nu sitter vi här med det valresultat som vi fått. De Rödgröna partierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) har inte majoritet. Högeralliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) har inte majoritet. Den ”nya” Högertrion (Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna) har inte majoritet. Alltså återstår det inte någon annan lösning än en kombination över blockgränserna mellan dessa olika block.

En annan lösning hade ju varit en Ulf Kristersson-ledd regering med de fyra Högerallianspartierna och som hade stöd från Sverigedumokraterna. Är det någon här som tror att denna lösning hade fört en BÄTTRE politik än den som den nu aktuella Stefan Löfven-regering kan komma att föra? En sådan lösning kräver dessutom AKTIVT stöd av Sverigedumokraterna. Det räcker alltså inte med att SD lägger ner sina röster, det krävs att SD aktivt röstar med Ulf Kristerssons förslag. Är det någon som tror att Jimmie Åkesson skulle sälja sina röster till Högeralliansen utan att kräva något i utbyte? Glöm detta!

Ett annat alternativ hade ju varit att provocera fram ett Extraval. Hur många av er tror att resultatet av detta Extraval skulle inneburit ett ”bättre” valresultat? Skulle resultatet efter detta Extraval ha varit sådant att det då plötsligt skulle finnas en klar majoritet för något alternativ? Tyvärr är ju sannolikheten att valresultatet skulle varit sådant att det hade varit ungefär lika svårt att skapa en regering som nu. Lägg sedan till detta att valdeltagandet troligtvis skulle vara mycket lägre. För att inte tala om valdeltagandet i det EU-val som sedan följer om ännu en månad. Extraval hade tyvärr inte löst knutarna!

Alltså är detta vad vi har att välja mellan. Inte bra, men minst dåligt. Att utgå ifrån vilka som är mest upprörda kan vara ett sätt att komma underfund med hur dålig/bra lösningen är. Mest förtvivlade är Ulf Kristersson och hans Moderaterna och Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor. Alltså är kanske inte lösningen så illa som man kan tro om man ska lyssna på upprördheten hos dessa Blå-nissar. Ulf Kristersson är ju nästan gråtfärdig över att han inte fick uppnå sitt stora mål att bli statsminister. Jag tycker vi samlar ihop till en snuttefilt till Uffe!

Ulf Kristerssons egen snuttefilt

 

Lämna en kommentar

Under Stefan Löfven

Stackars Uffe

Så nära det stora målet men ändå så långt därifrån. Det är nästan så att jag känner lite medlidande med moderatledaren Ulf Kristersson. Allt sedan han såg en chans att sparka undan fötterna för Anna Kinberg Batra har han sett framför sig hur han snart skulle sitta på statsministerstolen. Sedan gick ju inte valet som han hade tänkt Uffe. De moderata siffrorna blev inte bättre bara för att man bytte ut Anna mot Uffe. Det var snarast stödboskapen i Centern och Kristdemokraterna som genom sina framgångar räddade Högeralliansen från ett totalfiasko. Visserligen lyckades Ulf Kristersson med lite kreativ matematik hävda att Högeralliansen var större än det Rödgröna regeringsalternativet. Men Uffes optimistiska kreativitet hjälper inte när det kommer till omröstning i Riksdagen. 144 är mer än 143 hur än Uffe försöker förneka detta. Till råga på allt innebar valresultatet också att stödpartierna i Högeralliansen i form av Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna numera är större tillsammans än vad Moderaterna är.

Moderaterna

Till detta kan vi lägga att så fort Ulf på något sätt försöker antyda något som har med Sverigedumokraterna att göra så gör Annie Lööf och Jan Björklund klart för Ulf Kristersson att i så fall får han sköta detta utan dom. Nu lyckades Uffe få ihop en majoritet av den nya stora Högeralliansen till att fälla Stefan Löfvens regering och att välja hans partikompis Andreas Norlén till talman. Det gjorde att han i varje fall kunde uppnå ett delmål. Han fick i uppdrag att bilda en regering. Fast det är ju nu som de verkliga problemen börjar!

Hur f-n ska han få ihop det och slippa nesan av att misslyckas? Ulf Kristerssons drömregering är nog trots allt en Högeralliansregering med sina borgerliga kollegor men som styrs av honom. En regering som räddas kvar av att Stefan Löfven och Socialdemokraterna gör en ny variant av den så hatade Decemberöverenskommelsen – fast alltså tvärtom, och lovar att inte fälla regeringen. Sveriges största parti ska alltså vara snälla och låta de som gett dom sparken få regera utan störningar trots att dom är i minoritet. Visst är det något optimistiskt i överkant med den förhoppningen?

En annan variant som nog har ganska stort stöd inom vissa kretsar i Moderaterna och Kristdemokraterna (se Jimmie Åkessons berättelser om moderater som inofficiellt håller kontakten med honom) är samma regeringskonstellation men som istället har stöd från Sverigedumokraterna. Jimmie Åkesson är dock medveten om sitt pris och lär inte trycka på den gröna knappen om han inte får igenom en hel del av sina krav. Skulle Ulf Kristersson gå honom till mötes har Annie och Jan lovat att då hoppar dom av. Uffes hopp ligger nog i att Centern och Liberalerna i varje fall inte trycker på den röda knappen utan nöjer sig med den gula knappen.

Hur många bedömare som tror att Jimmie Åkesson eller Annie Lööf och Jan Björklund kommer att bryta sina löften är jag inte kompetent att bedöma. Politiker måste alltid vara beredda på att bryta löften. Skulle dom vara för principfasta så skulle läget allt för ofta bli totalt tillknäppt och hopplöst. Om Sverige ska få en regering så krävs det faktiskt att någon eller flera politiker frångår sina löften eller principer och gör sig villiga att kompromissa. Naturligtvis är det så att man då också får vara beredd på att det kostar. Men att vara FÖR principfast kan också kosta.

Men, jag tvivlar faktiskt på att Ulf Kristersson lyckas i den här rundan. Omöjligt är det inte, men jag har mina starka tvivel. Uffe ska nog vara glad för att han fått gott om tid på sig. Enligt Grundlagen ska en omröstning i Riksdagen ske inom fyra dagar, inte 14 dagar! Men, som sagt, ibland krävs det lite kreativitet.

Stackars Uffe! Så nära det stora målet men ändå så långt därifrån.

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson

Makthunger

Räkningen av rösterna i Riksdagsvalet är uppenbarligen nu helt klart. Nu ska det tydligen bara skrivas under. Vi kan då se att 6.535.271 svenskar gick och röstade i Riksdagsvalet. Det är 245.255 fler än vid förra valet. Det är mer än ett helt Uppsala ytterligare. Uppsala kommun är Sveriges fjärde största kommun. Detta ger följande mandatfördelning: Socialdemokraterna 100 mandat (-13), Moderaterna 70 mandat (-14), Sverigedumokraterna 62 mandat (+13), Centerpartiet 31 mandat (+9), Vänsterpartiet 28 mandat (+7), Kristdemokraterna 22 mandat (+6), Liberalerna 20 mandat (+1) och Miljöpartiet 16 mandat (-9).

Valets stora förlorare är alltså Moderaterna som tappat 14 mandat eller uttryckt på annat sätt, nästan 3,5% av de svenska väljarna valde att överge Moderaterna. Totalt tappade Moderaterna 168.819 röster jämfört med förra valet. Ett val som även det var ett rejält bakslag för Moderaterna. Dom dryga 168 tusen väljarna som lämnat Ulf Kristersson i sticket motsvarar mer än hela Linköpings kommun. Som är Sveriges femte största kommun.

Nu hävdar alltså partiledaren för valets allra största förlorare att det är helt självklart att det är han som skall bli den nya statsministern. Detta alltså trots att det block han företräder inte ens är det största blocket. Jag kan inte annat än fundera över vad han bygger denna makthunger på? Jag kan tyvärr inte komma på mer än två anledningar.

Avveckla välfärdsstaten

Ett/ Ulf Kristersson räknar kallt med att Sverigedumokraterna kommer att rösta för honom som statsminister. Ulf Kristersson räknar helt enkelt med att Jimmie Åkesson ska få sina stormtrupper att rösta på Ulf Kristersson och att det nu är klart att Sverigedumokraterna är en del av den nya stora Högeralliansen. Har han fått garantier för detta från Jimmie?

Två/ Ulf Kristersson har i sin makthunger förlorat kontakten med verkligheten. Verkligheten är den att Ulf Kristersson företräder det parti som förlorat allra mest i valet. Ulf Kristersson företräder inte längre ens majoriteten av Högeralliansen. Det tre stödpartierna i form av C + Kd + L är tillsammans större än Moderaterna. Det block som Ulf Kristersson anser att han företräder är dessutom mindre än det Rödgröna blocket.

Nu kommer med största sannolikhet om några dagar en union av Högeralliansen med M + C + Kd + L och Sverigedumokraterna att rösta bort Stefan Löfven från statsministerposten. Vem som sedan ska ta över är en öppen fråga. Men Ulf Kristerssons tro att det självklart ska vara han tyder på mycket dålig förankring till verkligheten.

Nya Högeralliansen

För att Sverige ska kunna få en fungerande regering så krävs det antingen att en utvidgad Högerallians inklusive Sverigedumokraterna enas om Ulf Kristersson. Eller också krävs det någon form av blocköverskridande överenskommelse. Hur denna ska se ut har jag dock ingen aning om. Men min gissning är att om Ulf Kristersson i sin makthunger går Jimmie Åkesson till mötes i tillräcklig omfattning för att få hans stöd så kommer istället inte Annie Lööf eller Jan Björklund att hänga på. Eller dom väljer hellre Ulf + Jimmie än någon annan lösning?

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson