Etikettarkiv: Rödgröna

Rapport från den politiska scenen

» Om man nu ska tro allt.

Vad har det då hänt på den politiska scenen sedan sist? Låt oss börja på skandalscenen. Misstankarna mot den Sverigedemokratiska politiker som misstänkts för mord har stärkts. Utredningen har alltså visat att misstankarna har styrkts. Han får tydligen sitta kvar i häktet en tid till. Dock inget nytt på Kent Ekeroth-fronten!

Fallet med Hanif Bali har nu nått Åklagaren, där det skulle hamnat omedelbart och inte utretts internt inom Moderaterna. Hanif Bali har nu gjort det enda rätta, han har tagit en timeout medan utredningen pågår. Nu har även flickan som gjort anmälan fått komma till tals. I en intervju i bland annat Helsingborgs Dagblad berättar flickan om sin syn på saken. Fram tills nu har det ju bara varit Hanif Balis egen syn på saken som kommit fram i media. Nu ska vi låta rättvisan ha sin gång. Är Hanif Bali skyldig är hans politiska karriär slut. Är han oskyldig kan han fortsätta med politiken och ska kritiseras för sina korkade idéer och sätt att uttrycka sig istället.

En annan politiker som begått ett brott men som inte tagit några politiska konsekvenser av detta är Kristdemokraternas ledare Ebba Busch. Först erkände hon brottet Grovt förtal och betalade sina böter för att slippa utsättas för en rättegång. Sedan hävdade hon att hon inte alls gjort något fel, han bara erkände grovt brott ändå. Nu har det kommit fram att hon även accepterat att betala skadestånd till den advokat det handlar om och som hon erkänt grovt förtal av. Hon har gjort en överenskommelse med honom för att slippa nästa rättegång. Undrar om hon fortfarande hävdar att hon egentligen inte gjort något fel? Det måste ha med hennes uppfostran i sekten Livets Ord att göra. Då kan man ju inte synda! Nu återstår bara rättegången i fastighetskonflikten med den gamle mannen. Det är faktiskt oroande att ett parti som säger sig bygga på kristen etik har en partiledare som saknar etik!

Sedan ser jag att en socialdemokratisk lokalpolitiker anmälts för våldtäkt. Vi får ju fördela gracerna mellan partierna.

För övrigt ser jag att den Sifoundersökning som Svenska Dagbladet publicerar idag visar på stora framgångar för Socialdemokraterna efter Stefan Löfvens besked om avgång och det står mer eller mindre klart att det blir Magdalena Andersson som tar över. Lite förenklat kan vi tolka resultatet som en framgång för den Rödgröna sidan i politiken och motgångar för den Brunblå sörjan. Så här ser det ut:

Den Brunblå sörjan i Team Jimmie

Socialdemokraterna » » 26,1% (+2,0)
Moderaterna » » 21,5% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 19,6% (-0,9)
Vänsterpartiet » » 10,6% (-1,3)
Centerpartiet » » 8,9% (+0,3)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,2)
Miljöpartiet » » 4,2% (±0)
Liberalerna » » 3,0% (+0,3)

En del missbelåtna sossar som i protest valt Vänsterpartiet har återvänt. Något som även andra undersökningar visat. Men, det är uppenbart att man plockar väljare från andra håll också. Och då handlar det om från det andra blocket. Att M och Kd och Sd alla tre tappar i stöd kan inte annat än glädja ett rött hjärta till vänster.

Svenska Dagbladets beräkningar visar att de Rödgröna partierna (som står bakom Stefan Löfven / Magdalena Andersson) skulle fått 181 mandat mot den Brunblå sörjan bakom Ulf Kristersson som skulle fått 168 mandat. Tittar man på de gamla blocken så leder de gamla Rödgröna partierna över den gamla Högeralliansen med 149 – 128. Det ser inte så illa ut. Men jag upprepar vad jag sagt flera gånger tidigare. Det är mycket troligt att valet 2022 kommer att avgöras av vilka partier som inte klarar 4%-spärren. Skulle Miljöpartiet åka ur får de Rödgröna partierna mycket svårt. Skulle Liberalerna åka ur blir det mycket svårt för Ulf Kristerssons Brunblå sörja att få bilda regering. Skulle Kristdemokraterna åka ut är det helt kört för Team Uffe och Jimmie!

För övrigt såg jag att det borgerliga styret i Region Skånes beslut att genom upphandlingar privatisera vaccinationen av skåningarna nu får till effekt att Region Skåne inte vet vilka skåningar som fått vaccin eller inte fått vaccin. Hrm! Väl genomtänkt!

1 kommentar

Under Väljarundersökning

En ny högtidsstund

» Men först lite gnäll på militären.

Jag har sagt det många gånger tidigare, jag älskar statistik och siffror. Är man sedan politisk intresserad också så är olika väljarundersökningar mumma för själen. Att jag gillar statistik så väldigt beror nog på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds Universitet i ungdomen som jag planerat. Jag var antagen till en treårig utbildning som innehöll en termin Företagsekonomi, två terminer Nationalekonomi och sedan två terminer Statistik. Sista terminen var väl uppsatsskrivning eller något sådant. Tycker ni inte allihop att det låter lockande?

Hur som helst så efter de två första terminerna, alltså mitt i en ettårig kurs i Nationalekonomi tyckte den svenska Försvarsmakten att jag villkorslöst MÅSTE göra min värnplikt. Uppskov för pågående utbildning? Glöm det grabben, här bestämmer Militärmakten! Jag sökte uppskov, och överklagade avslaget på uppskovet. Jag fick mitt Nej på överklagande på en fredag och ryckte sedan in vid S2 i Karlsborg på måndagen. Sedan tillbringade jag ett år på Karlsborgs Fästning. Jag tror uppriktigt sagt inte att varken jag eller de grönklädda gubbarna var särskilt nöjda efteråt. Jag fick höra att jag var ett ”kräk” och en ”idiot” bland annat. Att mucka från lumpen med löftet/hotet att jag skulle krigsplaceras som telefonist med inomhustjänstgöring och sedan några år senare kallas in för repetitionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet säger allt om militär kompetens. Hur som helst kändes det inte lockande att hoppa på mitt i en utbildning efter ett års uppehåll så jag började jobba istället.

Men, det var inte mina aversioner mot militären jag skulle lufta här i dag. Det handlar istället om Kantar Sifos sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som man gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Sammanvägningen för augusti går i varje fall i rätt riktning i stort sett.

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Socialdemokraterna » » 24.9% (-0,6)
Moderaterna » » 21,8% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 20,1 (-0,4)
Vänsterpartiet » » 11,5% (+1,1)
Centerpartiet » » 8,6% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,5)
Miljöpartiet » » 4,4% (+1,0)
Liberalerna » » 2,5% (+0,2)

I korthet två vinnare, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och i övrigt förluster för i stort sett alla de andra. Gör man en jämförelse mellan de Rödgröna (S+V+Mp) och den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) så vinner de Rödgröna med 40,8% – 37,6%. Och då ingår Liberalerna i underlaget och dom skulle ju åkt ut så i Riksdagen hade försprånget blivit större. Man kan också göra en jämförelse mellan de Rödgröna inkl Centern (S+V+C+Mp) och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) och får då ett resultat 49,4% – 49,1% till de Rödgrönas fördel. Även här ingår ju Liberalerna som skulle åkt ut så i Riksdagen hade övertaget varit större.

Vi kan konstatera att medan Miljöpartiet kravlar över 4%-spärren så fortsätter Kristdemokraterna att trilla ner mot samma spärr. Det ska nog mycket till från Ebba Busch för att vända den utvecklingen. I vilken utsträckning KD kan räkna med stödröster från M och SD-väljare återstår att se. Liberalerna är kvar fast förankrade nere i dyn och ligger man så lågt är det tveksamt om M och SD-väljare är villiga att riskera att i värsta fall få sina stödröster på L helt bortkastade.

Fast det är som sagt ett år kvar. Mycket kan hända – i båda riktningar. Vilken betydelse får ett utbyte av Stefan Löfven mot Magdalena Andersson? Hinner den Sverigedumokratiska svansen få igång samma hatkampanj mot Magdalena Andersson som bedrivits mot Stefan Löfven?

Läs:
Stilla i opinionen i augusti – men rörelser under ytan. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Nooshi Dadgostar som raket

» Det går uppåt.

En ny högtidsstund för en siffernisse som er väldigt populära och tillmötesgående bloggare. Den här gången är det Svenska Dagbladet som idag publicerat sin väljarundersökning från Sifo för augusti månad. En undersökning som i stort sett förstärker ytterligare den trend som gällt en tid.

Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet (+2,3) och Miljöpartiet (+0,7) medan den stora förloraren är Socialdemokraterna (-1,7) följt av Centern (-0,7) och Moderaterna (-0,6). Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning. Förändringarna är gjorda i jämförelse med undersökningen i juni eftersom det inte gjordes någon undersökning i juli.

Stefan Löfven har anledning att fundera

Socialdemokraterna » » 24,1% (-1,7)
Moderaterna » » 21,8% (-0,6)
Sverigedemokraterna » » 20,5% (+0,3)
Vänsterpartiet » » 11,9% (+2,3)
Centerpartiet » » 8,6% (-1,3)
Kristdemokraterna » » 4,9% (-0,2)
Miljöpartiet » » 4,2% (+0,7)
Liberalerna » » 2,7% (+0,4)

Det här är nog inte siffror som glädjer representanterna för den Brunblå sörja som hoppas ta över makten efter valet. Jag har sagt flera gånger tidigare att det är mycket troligt att valet med största sannolikhet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen. I den här undersökningen har Miljöpartiet kravlat sig över 4%-spärren medan Liberalerna trots en liten uppgång är fast förankrade långt ner i dyn. Dessutom fortsätter Kristdemokraterna att falla ner och närma sig 4%-spärren. Denna utveckling i en undersökning till och Miljöpartiet skulle t.ex. ha passerat Kristdemokraterna i storlek.

Svenska Dagbladet har räknat på mandatfördelningen i Riksdagen baserat på undersökningens siffror. Så låt oss titta på deras båda jämförelser.

177 – 172 är de fyra Rödgröna partierna (S + V + C + Mp) i team Stefan Löfvens ledning över den Brunblå sörjan (M + Sd + Kd) i team Ulf Kristersson.

146 – 128 är de tre Rödgröna partiernas (S + V + Mp) ledning över den gamla Högeralliansen (M + C + Kd).

De fyras gäng i den Brunblå sörjan

Det vill sig inte riktigt för Uffe, Ebba och Nyamko. Trots löften om att inte beblanda sig med Sverigedemokraterna har man valt att i Makthungern göra detta. Men, uppriktigt sagt, verkar det inte vara en framkomlig väg. Det där lyftet som man hoppas på verkar inte riktigt infinna sig. Egentligen händer det ju inte så mycket i opinionen.

Något riktigt lyft för Sverigedemokraterna infinner sig inte. Detta trots en våldsam svartmålning av läget i Sverige och en ofta riktigt vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. Om jag ska vara uppriktig så tror jag faktiskt att SD har nått något av en maxnivå omkring 20%. Det finns inte så många fler som kan tänka sig att välja SD. När man gjort undersökningar och där väljarna fått berätta vilket parti dom tycker sämst om så ligger SD på siffror kring 70-80%. M och KD väljare tycker alltså också att SD är det sämsta partiet. Många är villiga att söka stöd hos SD för att uppnå sina Maktambitioner. Men steget är långt till att verkligen stödja SD. Jag har sagt det länge, men jag tror att SD har nått sin maxnivå någonstans kring 20%.

Moderaternas och Kristdemokraternas löftesbrott att till slut i Makthungern släppa in Sverigedemokraterna i värmen gör många av partiets väljare tveksamma. Det är därför vi inte heller kan se något lyft i opinionen för dessa partier. Trots en våldsam svartmålning även från dessa av läget i Sverige så infinner det sig inget lyft – tvärtom. Låt mig därför citera Ulf Kristersson och Ebba Busch för bara några år sedan:

Ebba Busch 2018: – ”Inte realistisk att mitt parti samarbetar med Jimmie Åkessons ens på 20 års sikt.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Något annat än en alliansregering kan inte komma på tal – om inte himlen ramlar ner.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”

Men, som sagt tidigare. Ingen är sämre än att man kan ändra sig för att få Makt.

Vad Liberalerna tycker är det väl inte så många som bryr sig om. Nyamko Sabunis val att plocka in Mauricio Rojas visar på desperationen inom Liberalerna. Samtidigt formerar sig de kritiska liberalerna för att protestera mot Nyamko Sabunis tvära kast höger om.

På den andra planhalvan kan vi se att Centerpartiet tappar. Det skulle vara intressant att veta vart dessa väljare har gått. Lyftet för Miljöpartiet förklarar inte allt. Men kan kanske förklara en del. Den marknadsfundamentalism som Annie Lööf omfamnar delas inte av alla centerpartistiska gräsrötter. Miljöpartiets lyft kan också förklaras av att de flesta kanske nu blivit övertygade om att Miljöpartiets klimatvarningar inte var skrämselpropagande utan verkligheten.

Att det varit ett stort flöde från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet krävs det nog ingen expert för att förstå. Vill Stefan Löfven få stopp på det flödet så gäller det nog att lägga fram Socialdemokratiska förslag. Att försöka bedriva Socialdemokratisk politik. Skulle man sedan inte få igenom den i Riksdagen därför att den Brunblå sörjan enar sig med ett marknadsfundamentalistiskt Centern och stoppar förslagen så är det bara för Stefan Löfven att gå till val på frågorna och berätta att det är det här han vill genomföra. Vill ni väljare att vi ska kunna genomföra detta så får ni rösta på oss och inte på högerpartier som vill gynna andra än arbetare, sjuka, pensionärer och andra svagare grupper.

Läs:
SvD/Sifo: V rusar – kan bli större än S. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Spännande vändningar

» Rekordsiffror för Vänsterpartiet.

SVT har precis presenterat sin senaste väljarundersökning, som utförs av Novus. Denna innehåller en hel del spännande vändningar. Inte bara de enskilda partiernas förändringar utan också förhållandet mellan partierna och grupperingarna. Det är fortsatt ganska jämnt mellan de block vi kan urskilja. Dvs ett Rödgrönt block (anti-SD…) som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet och sedan ett Brunblått block (pro-SD…) bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Om det inte sker radikala förändringar i väljaropinionen fram till valet så kommer nästa regeringsbildning att avgöras av vilka partier som klarar 4%-spärren och vilka partier som åker ur Riksdagen. Så här ser siffrorna ut för juli med förändringen sedan juni inom parentes. Partierna är satta i storleksordning.

Socialdemokraterna » » 23,8% (-1,7) 
Sverigedemokraterna » » 21,6% (+0,2) 
Moderaterna » » 21,0% (-0,8) 
Vänsterpartiet » » 13,3% (+2,1) 
Centerpartiet » » 8,9% (+1,0) 
Kristdemokraterna » » 4,5% (-0,5) 
Miljöpartiet » » 3,8% (+0,3) 
Liberalerna » » 2,2% (-0,3)

Totalt har det Rödgröna blocket ökat med 1,7 procentenheter. Socialdemokraterna tappar, men de andra tre partierna i gruppen ökar alla. Allra mest signifikant är Vänsterpartiets kraftiga ökning men även Centerpartiet har en tydlig ökning. Miljöpartiet ökar lite smått och med en till ökning av den storleken är man över 4%-spärren. Totalt samlar dessa fyra partier 49,8% men om Mp åker ut blir siffran 46,0%.

Inom den Brunblå sörjan kan vi notera att det sammanlagda tappet är 1,4 procentenheter. Sverigedemokraterna har en marginell ökning men de andra partierna tappar. Värt att fundera över är att Sverigedemokraterna nu passerat Moderaterna i storlek. Hur Ulf Kristersson ska hantera en regeringsförhandling med ett SD som är större än M ska faktiskt bli spännande att fundera över. Kristdemokraterna fortsätter att närma sig 4%-spärren. Ett till lika stort fall i opinionen och KD ligger och balanserar på strecket. Liberalerna fortsätter sin vandring mot undergång. Det ska bli spännande att följa om det blir uppror i både Kristdemokraterna och Liberalerna. Totalt ligger den Brunblå sörjan efter med sina 49,3% men om siffrorna håller sig och både Liberalerna och Miljöpartiet åker ut så leder man trots detta med 47,1% över de Rödgröna. Åker KD också ut…

Det går bra för Nooshi Dadgostar

Socialdemokraterna har all anledning att känna en stark oro över partiets läge. Visserligen är man överlägset (nåja…) störst i det Rödgröna blocket. Men om man ska kunna skapa ett fungerande regeringsunderlag så måste man få Centern och Vänsterpartiet att prata med varandra och vara villiga till kompromisser. För kompromisser är vad en demokrati handlar om. Det är farligt att ställa för ultimativa krav. Väljarna måste acceptera att inget parti kan ensamt bestämma. Kompromisser är en effekt av en fungerande demokrati. Annars är det diktatur. Sedan får väljarna i efterhand avgöra om man tycker att de kompromisser som görs är acceptabla.

Sverigedemokraterna har en mycket marginell ökning. Men eftersom Moderaterna tappar ännu mer så är nu Sverigedemokraterna största oppositionsparti. Om detta underlättar en förhandling efter valet med övriga partier i den Brunblå sörjan tvistar de lärda. Låt oss tänka tanken att både KD och L åker ut och sedan ska M och SD förhandla med ett SD som är störst? Kan ni tänka hur den förhandlingen skulle gå till? Men SD har haft en stor framgång. Man har fått M och KD att helt köpa den sverigedemokratiska främlingsfientliga retoriken. Det jag vill kalla rasismen. Liberalerna har väl än så länge inte helt köpt den retoriken. Men å andra sidan är det väl inte så många som bryr sig om vad Liberalerna tycker längre.

Men det går inte så bra egentligen för den Brunblå sörjan

Moderaterna. Egentligen är dagens Novusundersökning en mardröm för Ulf Kristersson. Även om siffrorna tyder på att den Brunblå sörjan kan få en majoritet i Riksdagen så riskerar Ulf Kristersson att hamna i en mardrömssituation efter valet. Liberalerna åker med största sannolikhet ut. Närmaste allierade Kristdemokraterna närmar sig en situation där även dom riskerar att åka ur Riksdagen. Hur han då ska förhandla ihop en regering och budget med ett Sverigedemokraterna som är större än M är nog ingen önskesituation för Ulf Kristersson.

Vänsterpartiet har undersökningens största förändring – uppåt. V håller på att sätta sig i en drömsituation. Vänsterpartiet är nu så stort att Socialdemokraterna inte kan köra över partiet hur mycket än Annie Lööf kräver detta. Dörrmattan är avskaffad, så är det bara. V är idag överlägset större än de tre småpartierna (Kd, Mp och L) är tillsammans. V är större än C och Mp är tillsammans. Nooshi Dadgostar har nästan hamnat i en drömsituation.

Centerpartiet ökar visserligen men Vänsterpartiet drar ifrån. Det är dags för Annie Lööf att acceptera att Vänsterpartiet finns och göra klart att man är villiga till att förhandla och kompromissa. Annars får man byta sida och förhandla med Sverigedemokraterna…

Kristdemokraterna är i kris. Marginalen ner till 4%-spärren är inte stor. I princip ligger den inom felmarginalen. Dessutom börjar det blossa upp en intern kritik av Ebba Buschs högervridning av partiet och att hennes privata affärer påverkar partiet negativt. När de båda tidigare partiledarna (Alf Svensson och Göran Hägglund) ställer sig frågande till partiets ändrade inriktning tyder detta på att något är på gång. Skulle denna interna kritik blossa upp ordentligt så är Kristdemokraterna riktigt illa ute.

Miljöpartiet är vana vid att balansera på gränsen. Just nu har man legat under en tid, men marginalen är inom felmarginalen. Det ska inte vara omöjligt för Mp att ta sig upp över strecket. Men, det finns inga garantier för detta. Det krävs nog en rejäl kraftsamling.

Liberalerna däremot ligger så långt under isen att jag inte tror att ens en rejäl kraftsamling räcker till. Nyamko Sabunis helomvändning blev inte det som räddade L, det blev snarare det som positionerade L ännu längre ner i kvicksanden. Kan vi vänta oss uppror inom Liberalerna? Inte omöjligt! Men uppriktigt sagt tror jag inte det hjälper. Det blir bara för mycket vinglande så ingen litar på Liberalerna längre. Det är nog Good Bye som gäller i nästa val.

Värt att fundera över är att de fyra borgerliga partier som utgjorde den numera havererade Högeralliansen nu bara har stöd av 36,6% av väljarna. De tre traditionella Rödgröna partierna ligger på 40,9%.

Läs:
Novus: Kraftigt ökat väljarstöd för Vänsterpartiet. – SVT Novus

1 kommentar

Under Vänsterpartiet

Bad news for Uffe

» Alltid något att glädjas åt.

Så är vi då där igen! Nästa väljarundersökning att gotta oss i. Den här gången är det Svenska Dagbladet som publicerat sin undersökning som gjorts mellan 5-15 april av Sifo. Denna har egentligen inte heller så mycket nytt att berätta. Moderaterna tappar rejält medan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är de största vinnarna. Vi kan också utläsa att det INTE går i rätt riktning för den Brunblå sörja som nu innehåller Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det går istället i rätt riktning för anständigheten och solidariteten.

I rätt riktning

Socialdemokraterna » – » 27,8% (+0,6↑)
Moderaterna » – » 21,3% (-1,6↓)
Sverigedemokraterna » – » 18,9% (+0,5↑)
Vänsterpartiet » – » 9,3% (-0,4↓)
Centerpartiet » – » 8,9% (+0,1↑)
Kristdemokraterna » – » 4,8% (+0,4↑)
Miljöpartiet » – » 4,3% (+0,1↑)
Liberalerna » – » 3,1% (+0,2↑)

Vi kan alltså konstatera att den förlust som Moderaterna gör (som väl är den enda förändring som är säkerställd) uppvägs inte av de mindre mer eller mindre omärkbara ökningar som SD, KD och L gör. Istället kan vi märka en liten, men ändå tydlig förändring, till den Rödgröna sidans förmån. De fyra S+V+C+Mp får 50,6% (+0,4) medan de fyra i den Brunblå sörjan, M+Sd+Kd+L får 48,1% (-0,5). Till detta ligger alltså Liberalerna fortsatt långt under 4%-strecket.

Socialdemokraterna har i varje fall en positiv utveckling. Men, att ligga ganska så stabilt en bit under 30% måste vara ett frustrerande läge för ett parti som snarast skulle önska att man låg kring 40% i opinionen. Det ska bli spännande att se hur utvecklingen blir när nu, trots allt, Coronapandemin börjar trängas tillbaka. Går det upp eller ner när vi inom kort börjar kunna leva ett lite mer normalt liv?

Den nya Brunblå sörjan

Moderaterna kan inte vara allt för nöjda. Just nu är utvecklingen negativ för Moderaterna. Kan man dra slutsatsen att Ulf Kristersson och Maria Malmer Stenergards allt tydligare positionering i Sverigedemokraternas famn inom migrationspolitiken inte ger den utdelning som Ulf Kristersson uppenbarligen hoppas på. Istället verkar supportrarna antingen gå till originalet SD eller helt lämna det Brunblå blocket.

Sverigedemokraterna har en liten uppgång men har hela tiden svårt att komma upp över 20%-strecket. Och Jimmie Åkessons målsättning att göra SD till landets största parti blir allt mer avlägsen. Så länge partiet fortsätter att vara en samlingsplats för olika hatpredikanter, nazistsympatisörer, rättshaverister och annat löst folk så tar tillräckligt många totalt avstånd från partiet. Och eftersom det är just detta som är partiets rötter så lär man inte växa sig större heller.

Vänsterpartiet fortsätter att hålla sig kring 10%-strecket. Den befarade nedgång i opinionen som många räknade med när den långt utanför partiet mycket respekterade Jonas Sjöstedt lämnade har faktiskt uteblivit. Så länge Socialdemokraterna fortsätter att föra en mittenpolitik och glömmer sina rötter så ser framtiden ljus ut för Vänsterpartiets opinionsläge. När Nooshi Dadgostar blivit etablerad har även hon kapacitet att bli populär långt utanför partiet.

Centerpartiet behåller också sin ställning. Trots våldsamma attacker från terriern Ebba Busch för Centerns ovilja att sätta sig i Jimmie Åkessons knä tillsammans med Ebba, Nyamko och Uffe! När Annie Lööf deklarerade att hon kan sätta sig i en regering både med Stefan Löfven och Ulf Kristersson, men inte bli beroende av Jimmie Åkesson, blev upprördheten hos många på den högra planhalvan stor. Dom läste och kommenterade bara den första halvan i Annie Lööfs deklaration. Den om Stefan Löfven, inte den om Ulf Kristersson. Skillnaden mellan Annie Lööf och Nyamko Sabuni är att Annie Lööf tycker sämre om Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna och ser SD som ett värre hot än S. Detta medan Nyamko Sabuni (tillsammans med Ebba Busch och Ulf Kristersson) ser Socialdemokraterna som ett värre hot än Sverigedemokraterna.

Kristdemokraterna har uppenbarligen fått stopp på sitt ras precis ovanför 4%-strecket. Partiet är nere i sina basväljare och kan kanske klara sig över 4%-strecket om Ebba Busch inte trampar i fler klaver. Jag tror att KD kan trilla lite till ner om inte Ebba Busch lugnar ner sig lite. Man det är kanske bara ett önsketänkande. Jag ser hellre att KD åker ut än jag ser att L åker ur.

Miljöpartiet placerar sig som vanligt precis över 4%-strecket. Jag tror att många väljare har svårt för att egentligen lita på MP. I Riksdagen är MP ett tydligt alternativ med en klar grön profil. Men i många kommuner och regioner har MP istället valt att föra en helt annat politik och samarbetar mycket villigt med borgerliga partier och för en klart borgerlig politik. Vad är MP egentligen. Ett rödgrönt parti eller ett blågrönt skimrande parti?

Liberalerna slutligen verkar helt uppenbart inte ha fått någon utdelning på sitt politiska lappkast att helt plötsligt vara villiga att sätta sig i ett antiliberalt SD-knä. Strategin var uppenbar att det handlade om att försöka locka till sig liberalt inriktade moderater och kristdemokrater. En chansning som helt uppenbart inte gett utdelning. Tillskottet har inte varit större än avhoppen. Nu får Nyamko Sabuni hoppas på att det finns tillräckligt många moderatväljare som är villiga att stödrösta på Liberalerna för att rädda partiets fortsatta existens. Kanske hänger det på i vilken utsträckning även KD behöver stödröster för att klara sig kvar. I så fall räddar nog moderata supportrar hellre KD än L.

Läs:
SvD/Sifo: M backar – tappar till SD. – Svenska Dagbladet
Moderaterna backar i ny mätning – tappar till SD. – Expressen

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Den nya Brunblå sörjan

» Fler frågor än svar.

Det är väldigt ofta spännande att läsa debattartiklar. Inte bara för att läsa vad som skrivs av debattörerna. Minst lika mycket för att studera vad dessa debattörer undviker att nämna! Det är nämligen där vi oftast kan hitta de mest spännande delarna i debattartikeln.

Jag läser i dag en sådan debattartikel i Expressen. Där har nämligen 120 liberala partimedlemmar (det finns tydligen så många kvar…) skrivit och krävt att Liberalerna återvänder till den borgerliga fållan. – ”Vi anser att Liberalerna bör återvända till andra borgerliga partier och med dem forma en gemensam vision inför valet 2022.”

Liberalerna ger JÖK:en fingret

Nu vill jag göra klart att jag tycker det är ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 går ut och deklarerar att man har som mål att skapa en Borgerlig regering. Liberalerna är ett högerparti, så är det bara. Vi kan se det på den högerpolitik som man tillsammans med Centerpartiet ”tvingat” Stefan Löfven att föra. Slakten av Arbetsförmedlingen, en fortsatt jakt på sjuka och arbetslösa genom straffbeskattning och andra former av bestraffningar, en skattepolitik som gynnar de redan privilegierade och så vidare. Visst är Liberalerna ett högerparti, och hör hemma i högerburen tillsammans med de andra högerpartierna.

En intressant fråga är ju istället vilket val Liberalerna ska göra om mandatfördelningen i Riksdagen ser ut som den gör idag. De 120 undertecknarna undviker mycket noga att berätta hur dom egentligen har tänkt. Den enda gång debattörerna nämner Sverigedumokraterna är när man konstaterar att de två, som man kallar ”ytterlighetspartierna”, ökar i stöd. Man menar alltså V och SD. Man drar av detta slutsatsen att det beror på att man vägrar prata med dom som dom ökar i stöd.

Ett av kraven från Liberalerna (och Centern) i Januariöverenskommelsen var att Socialdemokraterna vägrades att samtala med och förhandla med Vänsterpartiet. Så vi vänsterpartister ska kanske tacka L och C för att Vänstern ökat i stöd? SD:s ökning har stoppats och vänt ner istället. Främst antagligen eftersom M och KD tagit över deras politik i många frågor.

Hur ska du reda ut det här Nyamko Sabuni?

Den intressanta frågan som debattörerna vägrar att svara på är hur denna borgerliga konstellation ska se ut. I den borgerlighet som finns i dag, alltså den Brunblå sörjan med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna ingår just dessa, alltså SD. Ett parti som deklarerat att deras huvudfiende inom politiken är liberalismen. Vill dessa 120 liberala gräsrötter att Liberalerna inför nästa val ska gå till val tillsammans med ett antiliberalt parti? Eller man inbillar sig att Moderaterna under Ulf Kristersson och Kristdemokraterna under Ebba Busch inför valet helt plötsligt ska dumpa Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna igen? Tror dessa 120 gräsrotsliberaler att Centerpartiet efter Ebba Buschs och Kristdemokraternas ständiga attacker mot Centerpartiet helt plötsligt bara ska hoppa in i fållan igen inför valet 2022?

Nä, de 120 liberalerna skapar egentligen fler frågor än vad dom besvarar. Det är som sagt ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 ska gå till val med målsättningen att skapa en borgerlig regering. Det är något som jag förutsätter. Det är inget nytt, jag hade inte förväntat mig något annat. Nytt är att man uppenbarligen anser att man faktiskt måste börja samtala med Vänsterpartiet och Sverigedumokraterna. För man menar väl även V och inte bara SD? Något som ju också egentligen är självklart. Det förekommer redan i dag, man pratar med varandra. Så fungerar politiken. Däremot besvarar man inte frågan om i vilken utsträckning man ska sätta sig i reella förhandlingar med SD (och V…?) där man är villiga att ge och ta. Vi liberaler köper SD:s främlingsfientlighet (invandringskritik, rasism, kalla det vad ni vill) om SD stödjer vår politik för ett skattesystem som gynnar de som redan har. Om SD stödjer en arbetsmarknadspolitik som gynnar arbetsköparen och missgynnar arbetstagaren. Om SD köper en fortsatt bestraffning av sjuka och arbetslösa. För dom inbillar sig väl inte att SD ska sälja ut sin rasism, främlingsfientlighet, invandringskritik? Utan den så finns det ju ingen sverigedumokrati! Alla andra frågor kan man lätt byta åsikt i bara man får vad man vill här.

Är det så ni har tänkt er kära liberaler? Ni svarar inte på hur ni ska göra om valresultatet 2022 ser ut ungefär som nu efter valet 2018. Dvs varken de Rödgröna partierna eller den gamla borgerliga Högeralliansen kan skapa en majoritet. Det som gäller är antingen en Brunblå sörja med SD eller en blocköverskridande överenskommelse. Hur ska ni ha det? I verkligheten! Av debattartikeln kan jag läsa mellan raderna att ni tycker att L gjorde fel som ingick i Januariöverenskommelsen. Var det en Högeralliansvariant som var beroende av SD som L skulle valt istället? Alltså en Brunblå sörja? Eller var det ett nytt riksdagsval man skulle valt?

Som sagt, fler frågor än svar.

Läs:
120 liberaler: Partiet måste hem till borgerligheten nu. – Expressen debattinlägg

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Det går upp och det går ner

Det var ett tag sedan som jag funderade över väljaropinionen. Det är lite sämre med väljarundersökningar under själva sommaren, så det kan ju vara en viss förklaring. I korthet kan man säga att den Coronauppgång som Stefan Löfven kunde känna av i början nu har lagt sig. Oppositionspartierna ute i den Brunblå sörjan har insett att dom förlorade stöd på affären och har börjat komma med kritik mot beslut som fattades i enighet. Men nu när man har mer av ett facit så är det ju ganska enkelt att vara efterklok. Dessutom har man lyckats driva tillbaka debatten till att handla om kriminalitet osv.

Alltså kan vi i opinionen se att detta har gett viss utdelning för Moderaterna och Sverigedumokraterna. Däremot verkar inte Ebba Buschs ettrighet ha gett någon utdelning för Kristdemokraterna. Kan det vara så att det finns alldeles för många kvar av de ”kristna” kärnväljarna från Alf Svensson och Göran Hägglund tiden. Dom som kommer ihåg det kristna kärleksbudskapet och inte ger något för Ebbas Livets Ord inspirerade s.k. kristna budskap.

Åt var och en efter behov
Vänsterpartiet

Hur som helst så ser det ut så här enligt SR:s väljaropinion. Siffrorna avser mätningar i augusti och förändringarna är jämfört med dels mätningarna i juni och dels jämfört med valet 2018.

Vänsterpartiet »» 9,3% → -0,1 / +1,3
Miljöpartiet »» 3,7% → +0,3 / -0,7
Socialdemokraterna »» 27,9% → -2,5 / -0,4
Centerpartiet »» 7,6% → +0,3 / -1,0
Liberalerna »» 3,6% → +0,2 / -1,9
Moderaterna »» 20,6% → +1,1 / +0,8
Kristdemokraterna »» 6,1% → -0,3 / -0,2
Sverigedumokraterna »» 19,8% → +0,9 / +2,3

Den största vinnaren sedan valet är Sverigedumokraterna (+2,3) följt av Vänsterpartiet (+1,3) men även Moderaterna är vinnare sedan valet (+0,8).

Förlorare sedan valet är Liberalerna (-1,9) men även Centerpartiet (-1,0) och i viss mån Miljöpartiet (-0,7) får räknas dit.

Hur kommer det att gå i framtiden? Vad kan förväntas hända fram till valet? Det vet vi faktiskt inte. Den Brunblå sörjan har inte kommit så långt att man kan få ihop en egen majoritet. Den gamla Högeralliansen ligger långt från egen majoritet. Inte heller de tre Rödgröna partierna får ihop en majoritet även om man är större än den gamla Högeralliansen. Om det inte händer mycket stora förändringar i opinionen så kommer den Brunblå sörjan att behöva stöd från ytterligare ett parti. Närmast till hands är nog Liberalerna att trilla dit. Först ska dom lyckas klara sig över 4%-spärren. Öppnar dom upp till att stödja en Brunblå sörja beroende (eller till och med bestående av) Sverigedumokraterna ställer jag mig mycket tveksam till om dom kommer att klara en 4%-spärr. Klarar dom spärren är jag tveksam till om Liberalerna är villiga att återuppta samarbetet med M och KD om dessa fortsätter att vara villiga att släppa in SD också. Centerpartiet är jag övertygad om att dom inte är intresserade av detta.

Alltså kan vi nog förvänta oss ganska krångliga förhandlingar även efter nästa val om det inte händer radikala förändringar i opinionen och om t.ex. både Mp och L trillar ut.

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion augusti 2020. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Högeralliansens död

Statistikglädjen har slått till igen. Jag hittar en del siffror från den stora SOM-undersökningen som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet regelbundet gör sedan 1986. Och visst är statistik spännande?

sverigeflaggstang

Vad det handlar om den här gången är hur olika gruppers politiska preferenser ser ut, hur vi placerar oss på höger-vänsterskalan. Och t.ex. vilket parti olika partiers sympatisörer har som andrahandsalternativ. Undersökningen gör också en jämförelse med hur det såg ut för 10 år sedan. Och det kan väl vara spännande!

Låt oss börja med stödet för olika partier i olika grupper. I redovisningen gör vi en jämförelse mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedumokraterna.

Bland Arbetare hade Socialdemokraterna 2009 ett stöd på 48%, ett stöd som hade minskat till 34% 2019. Även Moderaterna har tappat stöd under perioden hos arbetare, från 16% till 10%. Detta medan alltså Sverigedumokraterna ökat sitt stöd från 7% till 25%. Övriga partier redovisas inte här. Men vi kan se att även om Socialdemokraterna tappat stöd så är man fortfarande störst. Och Moderaternas tal om ”det nya arbetarpartiet” kan vi slänga i återvinningen. Dom har tappat en stor del av det redan tidigare låga stödet.

Låt oss gå vidare till gruppen Jordbrukare. Där har Socialdemokraterna sedan 2009 ökat sitt stöd från 13% till 16%. Samtidigt har stödet för Moderaterna rasat från 33% till 10%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 4% till 22%. Moderaterna ligger alltså även här i botten och får till och med stryk av Socialdemokraterna. Tyvärr framgår det inte stödet för Centern.

Nästa grupp är Tjänstemän. Här har stödet för Socialdemokraterna ökat från 21% till 23% medan stödet för Moderaterna har rasat från 39% till 22%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 2% till 11%. Bland tjänstemän har alltså Socialdemokraterna ökat sitt stöd de sista 10 åren och man har alltså ett större stöd än Moderaterna idag, och stödet är dubbelt så högt som för Sverigedumokraterna.

Sista gruppen är Företagare. Stödet för Socialdemokraterna har ökat från 8% till 12% medan stödet för Moderaterna har rasat från 59% till 28%. För Sverigedumokraterna är det en ökning från 2% till 23%. Det är alltså bland företagare som Sverigedumokraternas stöd har ökat mest samtidigt som alltså stödet för Moderaterna rasar.

Hela Sverige

Vi kan alltså se att för Socialdemokraterna har stödet ökat bland Jordbrukare, Tjänstemän och Företagare medan det alltså har sjunkit rejält bland Arbetare. Är detta ett tydligt resultat av partiets högervridning? Stödet för Moderaterna har sjunkit rejält inom alla fyra grupper, och allra mest bland Företagare, som man trodde var den stora supportergruppen. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd i alla grupper rejält. Det här är ju SD:s uppgångsperiod. Men den grupp som ökat mest är bland Företagare!

En annan intressant tabell visar vilka partier som de olika partiernas sympatisörer har som andrahandsval. Och det är på en del punkter spännande siffror faktiskt.
Vänsterpartiets sympatisörer har S (57%) som klart andrahandsval. Mp (33%) är också en tydlig favorit medan C (8%) ligger långt efter. Övriga partier är i stort sett helt uteslutna.
Socialdemokraternas sympatisörer gör något liknande. V (36%) är populärast följt av faktiskt C (23%) som slår Mp (20%). Resten är ointressanta.
Centerpartiets väljare har faktiskt S (30%) som sitt förstaval men med L (29%) inte långt efter. M (17%) och Kd (10%) samt Mp (9%) ligger långt efter.
Liberalernas väljare återgäldar förtroendet, C (40%) är klar favorit men med M (32%) inte långt efter. S (12%) kommer trea.
Moderaternas väljare har Kd (40%) som tydlig favorit. L (23%) är tvåa medan Sd (20%) klart klår C (12%)
Kristdemokraternas väljare å andra sidan har M (43%) som klar favorit. Men Sd (26) är klar tvåa och har dubbelt så stort stöd som C (13%).
Miljöpartiets väljare har S (45%) som tydligt förstahandsval men V (20%) får faktiskt stryk av C (26%).
Sverigedumokraternas väljare har egentligen bara två alternativ där lilla Kd (41%) faktiskt klår det större M (40%). Socialdemokraterna får faktiskt 13%.

Vad lär vi oss av detta? Jo, blockpolitiken finns kvar. Men det är frågan om vilket block Centern ska räknas till. De centerpartistiska väljarna föredrar Socialdemokraterna framför M-Kd-Sd. Miljöpartiets många samarbete i olika kommuner med det borgerliga blocket verkar ha ett mycket lågt stöd bland dess väljare. Den gröna profilen hos Centern är OK men resten av det borgerliga blocket är uteslutet. Sverigedumokraterna är helt uteslutna som alternativ bland alla förutom Moderaterna och Kristdemokraterna. Allra helst kopplingen till Kristdemokraterna är mycket tydlig. Liberala väljare föredrar mittenkollegan Centern, men går annars helst åt höger.

Högeralliansen som sådan är uppenbart död. Centern drar sig hellre vänsterut om dom tvingas välja medan Liberalerna velar lite mer. Men beröringen med Sverigedumokraterna avskräcker. Det är snarast så att vi har ett Brunblått Högerblock med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Och sedan har vi ett Rödgrönt block med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ett Liberalerna som inte vet vart man vill gå. Man vill inte något. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Läs:
Tio år med Sverigedemokraterna och Moderaternas strategiska problem. – Politologerna

Lämna en kommentar

Under Blockpolitik

Upp och ner som en jojo

Dags för en liten titt på väljaropinionen när Corona hunnit härja en del och ett antal politiker hunnit bli rejält efterkloka och hunnit komma med kritik mot beslut som man själva var med om när dom fattades. Det är ju alltid lättare att veta vilka beslut man skulle fattat när man har facit. Dagens Nyheter publicerade i går sin senaste undersökning som görs av Ipsos. Dom redovisar bara siffrorna i form av hela procenttal. Jag har valt att göra en jämförelse med senaste valet 2018. Och då även med avkortade siffror till närmaste hela procent.

Socialdemokraterna är då den stora vinnaren, men även Vänsterpartiet har ökat. Alltså har uppenbarligen väljarna tagit ett litet steg åt vänster. Å andra sidan har dom även tagit ett steg åt höger då de båda partierna längst ut på högerkanten, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, även tillhör vinnarna. Förlorare är istället partierna lite mer i mitten som alla är förlorare. Allra mest har Moderaterna tappat. Att jag räknar in Moderaterna i mitten handlar främst om att det passar min teori snarare än att dom är ett mittenparti. Det är uppenbart att Ulf Kristersson faktiskt är en katastrof som partiledare för Moderaterna. Vid valet 2014 fick M dryga 23%. Vid valet 2018 fick man knappa 20%. Och idag ligger man alltså på 17%. Ulf Kristerssons och Moderaternas velande hållning till Sverigedumokraterna spelar naturligtvis in. Trots löften om motsatsen närmar sig Moderaterna allt mer ett intimt samarbete med Sverigedumokraterna. Ute i kommunerna är detta samarbete i dag etablerat i allt fler kommuner. Makthungern är större än Moralen. M väljer det ena M:et framför det andra M:et!

sjostedt-s

Så här ser siffrorna ut enligt Ipsos med förändringen sedan valet 2018 inom parentes:

Socialdemokraterna – 31% (+3)
Sverigedumokraterna – 20% (+2)
Moderaterna – 17% (-3)
Vänsterpartiet – 9% (+1)
Centerpartiet – 7% (-2)
Kristdemokraterna – 7% (+1)
Liberalerna – 4% (-1)
Miljöpartiet – 3% (-1)

Sedan kan man göra jämförelser mellan olika allianser. En gång i tiden hade vi ju Rödgröna (S+V+Mp) och Högeralliansen (M+L+C+Kd). Hur ser det ut för dessa båda grupperingar:
Rödgröna – 43% (+2)
Högeralliansen – 35% (-5)

I dagens Riksdag talar vi snarast om Januariöverenskommelsens partier (S+Mp+C+L) å ena sidan och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd) på andra sidan:
JÖK-partierna – 44% (-3)
Brunblå sörja – 45% (-1)

Till det kan vi tillägga att JÖK-partierna + Vänsterpartiet får 54% (-1). Om ni inte får ihop siffrorna helt så beror det ju på att dom är avkortade till närmaste hela procent. Av detta kan vi utläsa att den enda konstellation som faktiskt fått ökat stöd sedan valet är de tre Rödgröna partierna och att den stora förloraren är den gamla Högeralliansen.

Läs den här:
DN/Ipsos: Januaripartierna är ikapp M, KD och SD. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Det går upp och det går ner

Till min stora glädje så har nu ännu en undersökning publicerats över opinionsläget i vårt Konungarike. Det är Sveriges Radios Väljaropinion som nu publicerat sina nya siffror. Detta är en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för SR:s Ekoredaktion. Eftersom den tar med siffror från flera olika undersökningar så blir antalet tillfrågade personer som undersökningen omfattar större. Samtidigt jämnar den ut en del ”extremare” förändringar som olika institut kan få med. Hur som helst så innehåller undersökningen två större förändringar, en medelstor och ett antal mer eller mindre obetydliga förändringar. Låt oss börja med förändringarna per parti. Jag tar partierna i storleksordning med förändringen sedan förra månaden inom parentes:

Den nya Brfunblå sörjan

Socialdemokraterna: – 24,4% (-0,3)
Sverigedumokraterna: – 24,2% (+1,0)
Moderaterna: – 17,2% (-0,3)
Vänsterpartiet: – 9,8% (+0,4)
Centerpartiet: – 8,1% (±0)
Kristdemokraterna: – 6,2% (-1,1)
Miljöpartiet: – 4,8% (±0)
Liberalerna: – 4,1% (+0,7)

Vad kan vi då utläsa av detta. Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna kan fortsätta att glädjas. Man fortsätter att kannibalisera på sina stödpartier (M + KD) inom den Brunblå sörjan och är nu nästan ifatt Socialdemokraterna. För Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna å sin sida fortsätter raset. Marginalen upp till Centerpartiet är nu större än ner till Miljöpartiet. I viss mån kan vi också fastslå att Nyamko Sabuni har viss glädje att hämta ut eftersom Liberalerna lyckas kravla sig över strecket i varje fall. Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet fortsätter att i varje fall ha en positiv utveckling. Detta medan de traditionellt båda stora, Stefan Löfven och Socialdemokraterna och Ulf Kristersson och Moderaterna kanske ska vara glada att tappet trots allt ligger inom felmarginalen. Annie Lööf och Centern ligger stilla precis som Miljöpartiet gör med god marginal ner till strecket.

Hur går det sammantaget för de olika konstellationer och samarbeten som man kan titta på.

Brunblå sörja (SD + M + KD): – 47,5% (-0,4)
Januariöverenskommelsen (S + C + MP + L): – 41,2% (+0,4)
JÖK:en + V: – 51,0% (+0,8)

Alltså, även om SD har framgångar så sker dessa på stödpartierna M:s och KD:s bekostnad så sammanlagt minskar denna Högerkonservativa Brunblå sörja medan de partier som motsätter sig en sådan konstellation ökar. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna men kan inte få ihop en majoritet eftersom Vänsterpartiet också skulle rösta bort en sådan konstellation. Och, opinionsrörelsen går från Den Brunblå sörjan till JÖK-partierna. Om vi då tittar på de gamla konstellationerna.

Den nya Brunblå sörjan

De Rödgröna (S + V + MP): – 39,0% (+0,1)
Högeralliansen (M + C + KD + L): 35,5% (-0,7)

Och så några andra konstellationer

Högeralliansen + SD: 59,7% (+0,3)
Högeralliansen + MP: 40,3% (-0,7)
Högeralliansen + S: 59,9% (-0,4)

Motgångarna för främst Kristdemokraterna men också för Moderaterna kan inte kompenseras av uppgången för Liberalerna. Den gamla Högeralliansen tappar medan de forna Rödgröna partierna har en svag uppgång. Slutsatsen är att det med dessa siffror inte finns någon realistisk konstellation som kan få ihop en majoritet i Riksdagen. Att C och L skulle acceptera ett samarbete med SD finner jag som osannolikt. Likaså någon form där S + M tillsammans med andra skapar något. Med de här siffrorna som ett valresultat lär vi få fortsätta att leva med någon form av minoritetsregering. Så länge S + V + C och troligtvis L fortsätter att vägra organiserat samarbete eller beroende av SD så är nog nuvarande konstellation den troligaste. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna, men saknar egen majoritet och tappar dessutom totalt i stöd.

Några frågor vi kan ställa oss är t.ex. hur länge de socialdemokratiska rötterna ställer upp på att utrota det Socialdemokratiska partiet? Socialdemokraterna får ingen utdelning på sitt ”ansvarstagande”, väljarna flyr istället av rädsla för den högerpolitik som partiet ”tvingas” föra. En annan fråga är hur länge de moderata och kristdemokratiska partiernas rötter ställer upp på att förvandla sina partier till stödpartier till Sverigedumokraterna. Det blir allt mer tydligt att Sverigedumokraterna är ensamma större än vad Moderaterna och Kristdemokraterna kan samla ihop. Vill Ulf Kristersson spela andrafiol i en Brunblå sörja?

Läs mer:
Grafik: Svensk väljaropinion december 2019. – Sveriges Radio
Svensk väljaropinion: S utmanas av SD som största parti. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion