Etikettarkiv: Rysshot

Kränkningar

Ja, det ska inte handla om människor som känner sig kränkta utan om militära kränkningar av svenskt territorium. Fast det är klart, det kan kanske finns en och annan militär som känner sig kränkt av min åsikt om militärer. Men det får dom tåla och inte vara så lättkränkta.

– ”Det är en vanlig missuppfattning att Ryssland skulle stå bakom de flesta överträdelser.”

Fred

Så mycket mer än detta citat av Överstelöjtnant Stefan Wilson skriver inte Svenska Dagbladet om den rapport över kränkningar av svenskt territorium som inträffat de senaste tre åren. Enligt SVT så berättar en rapport från Försvarsstaben att svenskt territorium under de tre åren 2016, 2017 och än så länge 2018 har kränkts av främmande makt sammanlagt 49 gånger. Tre (3) av dessa gånger har det varit Ryssland som kränkt svenskt territorium. De tre ryska kränkningarna (av flyg) specificeras i artikeln. Men, det står ingenting av vilka de andra kränkningarna är som inträffat som andra länder står för. Hur som helst kan vi se en minskad trend i kränkningar av svenskt territorium. 2016 var det 20 (6 sjövägen, 12 luftvägen och de andra 2 på marken). 2017 hade det minskat till 16 (1 sjövägen, 13 luftvägen och en på marken). Än så länge 2018 är det nere i 13 (3 sjövägen, 7 luftvägen och 3 på marken).

Det hela ska bygga på en rapport från Försvarmakten, men jag kan inte hitta den någonstans. Tänkte jag skulle försöka se en bättre precisering av vad det egentligen handlar om. Men mitt sökande på nätet visade att i varje fall en av kränkningar på marken handlade om tyska militärer på övning i Norge som inte visste var gränsen mellan Sverige och Norge låg så dom kom in i Sverige. Jag tycker mig också ha läst om att tyska och amerikanska stridsflyg ”av misstag” vid flera tillfällen råkat komma in på svenskt territorium när man är ute över Östersjön och spionerar eller leker.

Hur som helst så påpekar tydligen Försvarsmakten att det i allmänhet handlar om misstag eller som man kallar det administrativa misstag. Men vi har ju alla främmande U-båtar (läs ryska U-båtar på spionageuppdrag) som troligtvis inte finns med i statistiken eftersom dom inte kunnat fastställas. Eller kanske fastställts som fiskstim, minkar, roddbåtar eller teknisk bekymmer på mätutrustningen.

Men, den lede ryssen använder tydligen mer förfinade metoder för att hota den svenska säkerheten. Vi kan ju glädjas åt att den nya M+Sd+Kd-budgeten i varje fall utlovar en kraftig höjning av pengarna till det militära försvaret. Satsningen på att rädda miljön från klimathotet däremot skärs ner från redan mycket lägre nivåer. Men det är klart, skulle det gå åt helvete med planeten så har vi ju varje fall gott om JAS-plan, Luftvärnsrobotar, Stridsvagnar och annat att försvara oss med.

Fred

Personligen tycker jag inte att militärerna ska få några höjda anslag att leka med förrän dom lärt sig att hushålla med de pengar dom har. Det kvittar hur mycket krigshetsare av olika färg och dimension skriver. Hur som helst får väl vår ”Rödgröna” regering glädja sig åt att Försvarsminister Peter Hultqvist är den minister som svenskarna har störst förtroende för. Det måste bero på att han är populär bland borgerliga väljare? Peter Hultqvists strategi att sittande i generalernas knä sakta smyga in Sverige i NATO har varit framgångsrik – för hans förtroende bland borgerliga väljare. Som någon gissade så kan han bli den enda minister som får sitta kvar om Ulf Kristersson skulle bli statsminister. Bevare oss för detta!

Lämna en kommentar

Under Militär

Musen som ryter för jämnan

Ett av Sveriges minsta partier är Liberalerna, som förr i tiden kallades sig Folkpartiet. Ett parti som under det här århundradet haft en stadigt nedåtgående trend. Flera väljarundersökningar på senare tid har till och med placerat Liberalerna under strecket. Partiet har dock en partiledare som gillar att profilera sig som fanatiker i vissa frågor. I två av de fyra paradgrenarna för Jan Björklund är han dock oftast ganska tyst i dag. Jan Björklund är en av landets stora kärnkraftskramare. Ett område där han dock har tvingats till rejäl tystnad på senare år. Kärnkraftens tid är helt enkelt över. Det som återstår är avveckling. Diskussionen handlar om hur fort detta ska ske. Inte om att bygga ut. Den frågan är död!

Ge Liberalerna fingret

En annan av Jan Björklunds kramdjur handlar om EU och Euro. Frågan om en svensk anslutning till Euron får väl dock också betecknas som död för tillfället. Utvecklingen har väl snarast visat att det svenska beslutet att behålla kronan var ett riktigt beslut. Det var tur att vi inte lydde Jan Björklund utan sade Nej. Ekonomer, politiker och statsvetare är nog ganska eniga om detta. Jan Björklund har väl inte gett upp, men det här är en fråga där han är ganska tyst numera. Han har insett att den frågan är också död!

Det tredje ämnet var uppe i går. Jan Björklund har gjort sig känd som en skoltaliban. Kampen för friskolor och skolval bedrivs in absurdum. De flesta som är insatta i området har insett problemen med den i Sverige i jämförelse extremt marknadsutsatta och kommersialiserade skolan. Stora delar av den svenska skolans problem beror just på den av Jan Björklund så älskade kommersialiseringen. Fast Jan Björklund har inte insett detta än.

Fast det är det fjärde ämnet som inspirerade mig till de här raderna. Det handlar om Jan Björklunds bakgrund som militärt befäl av Majors rang och som gjort honom till en av den svenska politikens främst krigshetsare. Nu senast manifesterat av att Jan Björklund KU-anmält Försvarsminister Peter Hultqvist för att Överbefälhavaren Micael Bydén skiljt generalmajor Anders Brännström från ett uppdrag att leda Försvarshögkvarterets totalförsvarsavdelning. Vilket, enligt Jan Björklund alltså, beror på att Försvarsministern gett ÖB order om detta. Uppenbarligen har Jan Björklund missförstått något här. Det är inte OB som sitter i Försvarsministern knä, det är faktiskt tvärtom. Som gammalt militärt befäl så borde Jan Björklund vara medveten om att i den militära hierarkin så lyder man överordnade utan att ifrågasätta. Punkt!

Naturligtvis handlar det hela om i vilken grad Sverige hotas av en omedelbar attack från Ryssland och hur många tiotals miljarder kronor ytterligare som den svenska generalerna måste ha att leka med. Jag tycker ni ska roa er med att läsa ett debattinlägg i Svenska Dagbladet i dag som är skrivet av Lars Ingelstam som bland annat är f d planeringsforskare vid FOA. Lars Ingelstam tycker att den ”sparkade” Anders Brännström har rätt. Den diskussionen lägger jag mig inte i. Att han fått ”sparken” handlar om militär hierarki. Inom militären lyder man överordnad. Punkt! Istället är det några citat från debattartikeln som jag fäster mig vid:

– ”Jag har följt svensk försvarsdebatt ganska noga i 7 år, och vill påstå att den till 90 procent har handlat om att prata upp försvarsanslaget genom att måla upp militära hot från Ryssland, och endast till liten del fokuserat verklig säkerhet.”

– ”Det är legitimt att argumentera för ett starkt försvar, men det är både olämpligt och kontraproduktivt att detta sker genom ensidiga och överdrivna fiendebilder. Sådana skapar oro snarare än beslutsamhet i befolkningen, splittrar opinionen och försämrar de allmänpolitiska relationerna till våra grannländer.”

Sedan har Lars Ingelstam en del råd. Mycket intelligenta råd.

– ”Försvarssektorn, från försvarsministern och nedåt, förpliktar sig att inte lägga sig i utrikespolitiken, särskilt gentemot Ryssland. Våra relationer dit är svåra nog ändå, och måste innefatta diplomati, handel, kultur, utbildning, turism, vänorter och mycket annat, plus i dagsläget EU:s sanktioner och hur vi ska förhålla oss till en bekymmersam utveckling av mänskliga rättigheter. Allt detta blir svårare om Försvarssektorn anser sig tvungen att i ett allt högre tonläge framställa Ryssland som allmänt opålitligt och en hotfull fiende. Bättre då göra som Finland: inte mucka gräl i onödan, tänka och handla beslutsamt, föra samtal och söka samarbete.”

Non Violence

Läs dom där mycket visa orden Jan Björklund. Sluta hetsa!

1 kommentar

Under Jan Björklund

Säkerhetsfunderingar

I dag inleds Militärlobbyns högtidsstund när det som kallas Folk och Försvar håller sin årliga konferens i Sälen. Inför denna högtidsstund för militärlobby och militärälskare brukar militärlobbyn dra på extra i media. Så kräver i dag t.ex. Jonas Gummesson att Stefan Löfven ska göra klart för svenska folket att ett ryskt överraskningsanfall mot Sverige kan komma vilken dag som helst. Vi har under de senaste veckorna blivit översköljda med debattartiklar och nyhetsartiklar som alla beskriver det omedelbara hotet mot det svenska territoriet. Skräckskildringar som alla utmynnar i slutsatsen att Sverige måste kraftigt rusta upp militären och omedelbart söka medlemskap i NATO. Det förekommer just nu mer eller mindre någon form av överbudspolitik där våra partier slåss om vem som kan bjuda högst. Dock har jag inte sett någon samtidigt skriva hur det ska betalas!

Jag har inte heller sett någon form av beskrivning av varför Ryssland skulle vilja riskera en någorlunda fred genom att attackera Sverige. Vid en eskalerad konflikt i Europa kan det finnas ett intresse för Ryssland att säkra kontrollen av Östersjön för att förhindra att NATO tar den kontrollen. Det ryska intresset finns alltså där uteslutande pga att man i Moskva kan göra den bedömningen att om NATO får kontroll över Östersjön får Ryssland svårt att försvara sig. Det vill säga, det är hotet från NATO som eventuellt kan skapa en sådan aktivitet. Men det är inte detta som är ett inledande skede.

Non Violence

Den risk som finns för en konflikt i närområdet handlar istället om situationen för alla de ryssar som lever som statslösa i de Baltiska staterna (som alla är NATO-medlemmar). I dessa stater har NATO kraftigt ökat sina styrkor. Något som Ryssland ser som ett hot mot rysk säkerhet. Situationen för ryssarna i Baltikum kan utnyttjas av Ryssland för att skapa en utökad konflikt. Det var detta som hände i Ukraina. Där områden (som Krim) där en majoritet av innevånarna var ryssar som efter Ukrainas förändrade politik riskerade att förlora det ryska inflytandet. Ryssland har ett intresse av att bevara det ryska inflytandet i de forna Sovjetrepublikerna. Men att försöka inbilla människor att Ryssland aspirerar på något annat är rent ut sagt skitsnack. Rysk militär kapacitet är helt enkelt inte av den digniteten, om dom nu skulle ha haft den typen av ambitioner. Även om vi av militärlobbyn hotas med att Ryssland riskerar att anfalla vilken dag som helst och att den ryska militären upprustas på ett oroväckande sätt.

Make love not war

Verkligheten är tyvärr den att militären runt om i hela världen rustas upp. Men den ryska militären är inte den jätte som militärlobbyn gör gällande. USA står för mer än en tredjedel av världens totala militära rustning. Kina, Ryssland, Saudiarabien, Indien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Tyskland och Sydkorea står tillsammans för en tredjedel medan resten av världen står för den resterande tredjedelen. Ryssland kommer alltså inte ens på andra plats. Ryssland har helt enkelt inte de militära musklerna eller de ekonomiska resurserna att skapa dessa militära muskler för att utgöra ett hot. De som hävdar detta gör det bara för att få mer pengar till generalerna för att leka med och för att avskaffa den svenska Alliansfriheten och istället tvinga in Sverige i den amerikanska militäralliansen NATO.

Vad alla dessa NATO-förespråkare mycket noga låter bli att berätta är att ett medlemskap i NATO inte bara innebär att övriga NATO-medlemmar förbinder sig att militärt stödja Sverige om vi hamnar i militär konflikt. Det handlar också om att Sverige som medlemmar förbinder sig att militärt hjälpa övriga NATO-medlemmar om dom hamnar i militär konflikt. Vi förbinder oss alltså att militärt stötta ett Turkiet styrt av en allt mer diktatorisk Erdogan, som i dagarna hotat med att militärt angripa kurdiskafästen i Syrien. Det är just kurdiska styrkor som står för en mycket stor del av bekämpandet av IS. Men NATO-medlemmen Turkiet är sedan lång tid livrädda för en Kurdisk stat som ju också skulle omfatta delar av Turkiet där en majoritet är kurder. Vi skulle också förbinda oss att militärt hjälpa ett allt mer fascistiskt Ungern. Vi kan fortsätta uppräkningen med flera ytterst tvivelaktiga NATO-medlemmar i forna Östeuropa. För att inte tala om att vi ju faktiskt också förbinder oss att militärt stödja ett USA som i dag styrs av en mentalt handikappad skrytmåns.

I dagarna har det också diskuterats vilka konsekvenser som ett svenskt ratificerande av FN:s avtal om förbud för kärnvapen får. NATO och USA har ju hotat (fast militärlobbyn använder inte ordet ”hota” utan ”informera”) med att om Sverige förbjuder kärnvapen så vill inte NATO ha med Sverige att göra. Det handlar ju om att ifall det uppstår en militär konflikt i området så vill NATO (dvs USA först och främst) placera kärnvapen i Sverige för att härifrån kunna attackera Ryssland. Det är alltså ganska självklart att Sverige ska förbjuda kärnvapen.

En helt annan fråga är vår beredskap för olika former av IT-krigföring. Detta hot är verkligt. Det är inte JAS-plan, luftvärn, stridsvagnar, ubåtar och sådant vi behöver. Det är ett säkerhetstänk, en beredskap och en rejäl misstänksamhet mot vad som sker i den digitala världen. Allt ifrån falska nyheter till dataattacker mot känsliga installationer och så vidare. HÄR måste vi satsa mycket mer och bygga upp ett kunnande och beredskap. Inte med fler stridsflygplan, soldater och stridsvagnar. Hoten inom detta område kommer inte bara från Ryssland!

Håll Sverige utanför NATO – för vår egen säkerhets skull.
Öka vår beredskap mot IT-attacker – för vår egen säkerhets skull. 

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet