Vem bjuder högst?

» Och snabbast?

Putins vansinnesdåd att få Ryssland att invadera grannlandet Ukraina har skapat en våldsam tragedi i Europa. Naturligtvis värst i Ukraina men hela Europa drabbas. Lägg till detta att attacken helt uppenbart inte gått så enkelt som Putin och hans generaler hade räknat med. Något som förvärrar situationen ännu värre. Tyvärr tror jag inte att mördandet tar slut förrän det antingen blir palatsrevolution i Moskva och Putin spärras in eller någon tar lagen i sina egna händer och tar livet av Putin. Det är tragiskt, men mördandet kommer med största sannolikhet att fortsätta länge. Vi får hoppas att jag har fel igen. Europa kommer att uppleva en flyktingkatastrof som är den värsta på mycket länge. Jag tyckte mig se att Finland får ta emot stora grupper ryssar som flyr och inte vill vara med längre.

Att satsa på fred är alltid bäst

Det kommer att handla om miljontals flyktingar till övriga Europa. En flyktingkatastrof där ALLA Europas länder måste hjälpas åt. I motsats till vad som gällde 2015 måste nu ALLA länder hjälpas åt. Sverige, Danmark, Polen, Ungern, Schweiz, Storbritannien osv. ALLA måste hjälpas åt. Det kommer att krävas uppoffringar på många håll. Precis som det gäller för Europas länder att hjälpas åt och ta sin del av bördan så måste kommunerna i Sverige hjälpas åt och ta sin del av bördan. Nu vill vi inte veta av något ”Nej tack” från Europeiska länder eller Svenska kommuner!

En bieffekt av Putins vansinnesagerande och mördandet i Ukraina är den överbudspolitik vi nu drabbats av när det gäller pengar till militären. De svenska partierna kämpar om vem som kan lova mest pengar till krigsmaterial, snabbast. Det känns nästan som om summan i miljarder kronor och datumet så snabbt som möjligt är viktigare än de verkliga dagsaktuella behoven och möjligheterna för krigsindustrin att kunna leverera vettiga produkter. Nu verkar det vara viktigast att köpa så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Utan en tanke på vilka behoven är och som sagt var det ska köpas från.

Ett av de vettigaste besluten som fattats nu i panik är att skruva upp den svenska värnplikten ordentligt igen. Denna avskaffades ju mer eller mindre totalt 2009 av den dåvarande borgerliga regeringen. Jag ska medge att det inte var med glädje jag kallades in för min värnplikt en gång 1973. Jag gjorde allt jag kunde för att komma undan och istället få göra färdigt mina studier. Jag var nog inte heller någon mönstersoldat. Jag fick från befäl höra att jag var både idiot och kräk och mycket annat. Men jag tog inte illa upp, jag kände mig nämligen mera kompetent än vad de flesta befälen var. Jag hoppas verkligen att dagens yrkesmilitärer har en högre kompetens och förmåga än vad som gällde bland många av befälen på S2 i Karlsborg när jag tillbringade ett år där. Grava alkoholproblem, total inkompetens osv är mina minnen av många av mina befäl som alltså skulle utbilda mig.

Även om sannolikheten för att Sverige ska drabbas av att bli indragen i krig är mycket låg, om vi inte genom vårt agerande provocerar fram något sådant, så tror jag att alla skulle må bra av att göra värnplikt. Med en vettig utbildning finns det förutsättningar att lära sig enormt mycket annat som hela samhället skulle ha nytta av – oberoende av den rent militära utbildningen.

Mer siffror

Jag tror att jag har påpekat för er kära läsare flera gånger tidigare att jag är siffernisse. Det är alltid spännande att jämföra siffror. Statistik kan säga så mycket. Sedan är jag medveten om att man ska ta siffror med en nypa salt. Man kan använda statistik för att ljuga. Det är mycket vanligt faktiskt.

I min ungdom efter gymnasiet började jag att läsa vid Lunds universitet. Jag var antagen till en utbildning över tre år som innehöll kurser i Företagsekonomi, Nationalekonomi och Statistik. Jag hann med en termin Företagsekonomi och den första av två terminer Nationalekonomi. Sedan förstörde de militära myndigheterna allt för mig. Dom tyckte att jag skulle göra min militärtjänst istället för att fullfölja min utbildning. Jag sökte om uppskov med motiveringen att jag var mitt inne i en tvåterminers kurs i Nationalekonomi. Men sådana argument bet inte på förstockade män i gröna uniformer. Jag skulle infinna mig i Karlsborg vid S2 för att bli Radiostationsplutonchef tyckte dom. Jag överklagade avslaget på uppskov men sista dagen på utbildningen fick jag mitt avslag och dagen efter tog jag tåget till Karlsborg.

En militär utbildning som nog varken jag eller militären var nöjda med. Efter ett antal nedklassningar och förflyttningar muckade jag 12 månader senare som telefonist som skulle placeras i inomhustjänst. Att jag några år senare kallades in och gjorde en repetionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet tycker jag säger allt om militär kompetens. Nu sysslade jag inte med någon flygspaning under dessa veckor utan tillbringade mesta tiden vid Falsterbonäset med att tillsammans med prästen i Kivik hindra obehöriga från att komma in på skjutområdet. Men vi hade under dessa dagar många spännande samtal.

Hur som helst, någon statistik fick jag aldrig läst. Jag valde efter militärtjänsten, den så kallade Lumpen, att börja jobba istället för att försöka hoppa in i en kurs som jag läst halva av ett år tidigare. Men jag gillar fortfarande statistik. Jag tycker att det är spännande med alla siffror. Matte har varit min starka sida.

Så då kommer jag till ämnet för dagen. Den senaste väljarundersökningen som Svenska Dagbladet har publicerat. Det är Sifo som gör dessa månatliga undersökningar åt Svenska Dagbladet. Och den här undersökningen har verkligen förändringar som ligger utanför felmarginalen. Stödet för Socialdemokraterna skjuter rejält i höjden medan först och främst Sverigedumokraterna störtdyker i opinionen. Det är precis att Sverigedumokraterna lyckas behålla sin andraplats. Marginalen ner till Moderaterna är 0,3 procentenheter medan gapet upp till Socialdemokraterna nu är 11,1 procentenheter. Låt oss ta siffrorna i partierna storleksordning.

Socialdemokraterna – 30,6% (+6,8)
Sverigedumokraterna – 19,5% (-2,7)
Moderaterna – 19,2% (+1,2)
Vänsterpartiet – 9,4& (-1,8)
Centerpartiet – 6,9% (-1,5)
Kristdemokraterna – 5,9% (-0,9)
Liberalerna – 3,8% (-0,3)
Miljöpartiet – 3,5% (-0,5)

Vi kan notera att både Miljöpartiet och Liberalerna nu har trillat under 4%-spärren. Vi kan vidare notera att den Brunblå sörjan med SD+M+Kd tappat sitt försprång över partierna bakom Januariöverenskommelsen. Förra månaden hade de Brunblå 47,0% mot JÖK-partiernas 40,3%. En månad senare har JÖK-partierna ett litet försprång på 44,8% mot den Brunblå sörjans 44,6%. Inom den Brunblå sörjan rasar Sverigedumokraterna och även Kristdemokraterna tappar och det uppvägs inte på långa vägar av en uppgång för Moderaterna. Inom JÖK-partierna tappar Liberalerna och Miljöpartiet medan Centern ökar. Men den stora förändringen är Socialdemokraternas raketuppskjutning. Det är uppenbart att man plockar stöd främst både från Sverigedumokraterna och Vänsterpartiet. Den intressanta frågan är om uppgången håller i sig.

Allt beror naturligtvis främst på Coronasmittan där det är uppenbart att svenska folket har ett stort förtroende för hur Regering och Myndigheter sköter det hela. Jag tror att det är viktigt att direktiven uppifrån inte skrämmer upp oss mer än nödvändigt. Det är en kris. Vi har drabbats av ett nytt virus som vi vet väldigt lite om, som vi inte har speciella mediciner mot, som vi inte har något vaccin mot. Hur det ska gå i framtiden är osäkert. Många länder har drabbats svårare än Sverige. Här i Europa t.ex. Italien och Spanien och kanske även Frankrike. I dag är USA på väg att bli det land som är värst drabbat.

Men, det är viktigt att komma ihåg att det är inte ett virus som kommer att utrota mänskligheten. Människor kommer att dö, men de flesta som drabbas kommer inte att bli svårt sjuka, många kanske inte ens märker att dom drabbats. Samtidigt ska vi komma ihåg att människor dör hela tiden. Antalet döda pga Coronaviruset än så länge är trots allt så få att det knappt syns i statistiken över antalet döda. Det dör varje dag ca 250 personer i Sverige av olika anledningar. Sjukdomar, olyckor osv. Coronaviruset har förorsakat totalt cirka 800 döda.

Jag såg statistik som visade att under mars månad dog det fler i Sverige år 2018 än det gjorde i år. Även om vi räknar med de som dog pga Coronaviruset. 2018 härjade sedvanlig säsongsinfluensa.

Ta ner skräckskildringarna på jorden! Men ta det lugnt och tänk på de regler som införts och rekommenderats. Vi ska vara försiktiga så att vi inte smittar andra med Coronavirus, men också så att vi inte smittar andra med någon Influensa eller Vinterkräksjuka. Det skördar också offer.

Läs lite mer:
Rekordökning för S i ny SvD/Sifo: ”Exceptionellt”. – Svenska Dagbladet
Fler döda i mars – för två år sedan. – Helsingborgs Dagblad

Upp som en sol, ner som en pa…

Jag erkänner det villigt. Jag är en siffernörd! Detta skyller jag på den svenska militären? Undrar ni hur det hänger ihop? Jo, jag ska förklara. I min ungdom, jag kommer fortfarande ihåg en del även om demensen tagit sin attribut, så läste jag vid Universitetet i Lund. Där hyrde jag en studentlägenhet på Hävdaryggen. Först läste jag en termin Företagsekonomi. Sedan påbörjade jag en tvåterminers kurs i Nationalekonomi. Och tanken var att jag efter detta skulle läsa en tvåterminers kurs i Statistik.

Men, efter den första terminen Nationalekonomi tyckte den svenska militären att jag skulle rycka in och göra min värnplikt som blivande radiostationsplutonchef vid S2 Signalregemente i Karlsborg. Jag för min del tyckte inte alls det var någon bra idé. Avbryta en tvåterminers kurs i Nationalekonomi efter halva kursen? Alltså ansökte jag om uppskov. Svaret kom ganska snabbt – Nej! Alltså överklagade jag beslutet om avslag på min ansökan om uppskov. En mörk och tråkig fredag på senvåren 1973 fick jag ett brev med avslag på mitt överklagande. På måndagen efter tog jag tåget till Karlsborg för att utbilda mig till radiostationsplutonchef. Att det militära äventyret blev ett fiasko är en annan historia. Men när jag ett år senare muckade var inspirationen till att fortsätta på en halvfärdig utbildning inte lockande. Jag började jobba istället och fick aldrig läst min Statistik.

Men siffernörd har jag fortsatt att vara!

Det är därför som jag gillar att kommentera alla de väljarundersökningar som står som spön i backen. Jag är fullt medveten om att felmarginalen i alla dessa undersökningar är stor. Man ska alltså inte dra allt för stora växlar på den ena eller den andra procentens förändringar. Men det förhindrar ju inte att det kan vara spännande att spekulera!

Svenska Dagbladet publicerar i dag sin månatliga undersökning som görs av Sífo. Om vi börjar med siffrorna. Socialdemokraterna 26,8% (+0,3), Moderaterna 19,1% (+0,7), Sverigedumokraterna 18,2% (+0,1), Centerpartiet 8,8% (0), Vänsterpartiet 8,7% (+0,1), Kristdemokraterna 8,4% (-1,1), Miljöpartiet 4,9% (0) och slutligen Liberalerna 3,8% (+0,1). Inom parentes är förändringen sedan förra månaden.

Vad kan vi då utläsa av detta? Jo, det tydligaste är väl att det står stilla! Men, det är ju inget kul att kommentera om det står stilla. Så vi utläser ändå lite förändringar. Den tydligaste är väl att Kristdemokraternas ras fortsätter. Det är inte så länge sedan som Ebba Busch Thor nog gick och drömde om att Kristdemokraterna skulle bli näst största parti och ta över ledarrollen i det nya Högerblocket från Moderaterna. I dag har KD trillat ner och är bara sjätte största parti. I dag går både Centern och Vänsterpartiet om. I övrigt är det inga egentliga förändringar alls. Socialdemokraterna och Moderaterna stärker i varje fall sina ställningar medan Liberalerna fortsätter att parkera under 4%-strecket. Det hjälpte inte att byta partiledare.

Hur stora är då de olika blocken? De gamla Rödgröna partierna (S+V+Mp) får 40,4% (+0,4) medan den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) får 40,1% (-0,3). Förenklat så har alltså de Rödgröna nu passerat och åter blivit största block. Om vi istället går på det nya regeringsunderlaget, alltså de partier som står bakom Januariöverenskommelsen (S+C+Mp+L) så får dom 44,3% (+0,4) medan det nya Högerblocket (M+Sd+Kd) får 45,7% (-0,3). Det skulle alltså inte finnas någon majoritet för att fälla regeringen eftersom jag fortfarande tror att V tvingas välja det som är minst dåligt.

Men i korthet. Det händer inte så mycket mer än att Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor helt uppenbart har passerat ”Upp som en sol” stadiet och nu har nått ”Ner som en pannkaka” stadiet. När media slutade att bara hylla och började kritiskt granska KD som alla andra så tog framgången slut!

Sven Tycker vs Donald Trump

Jag såg en artikel i dagens Svenskan som gör att jag känner en större anknytning till president Donald Trump än vad jag gjort tidigare. Enligt den aktuella artikeln så ”slapp” Donald Trump att kallas in till tjänstgöring i Vietnamkriget pga problem med hälsporre. Jag kan berätta att hälsporre är inte roligt. Det gör enkelt uttryck ont i hälen när man går. Så här skriver Wikipedia om hälsporre:

– ”Hälsporre eller kalkaneussporre är ett litet kalkhorn på hälen, som ofta sätts i samband med så kallad latin plantarfasciit, där plantar står för fot, fasci för hinna och it för inflammation. Det handlar i så fall om en inflammation i fotens hinna, som är resultatet av lång tids felaktig belastning av de stora senytorna under fotsulan. Dessa besvär tillhör belastningssjukdomarna, sitter under foten och berör inte bara hälen. Inom den medicinska terminologin förs hälsporre till entesopatierna. Hälsporre är vanligast i medelåldern och hos människor som rör sig mycket, såsom idrottsmän och dansare.”

Jag har själv haft dylika problem relativt nyligen och tvingades ta det försiktigt med mitt regelbundna löpande. Min syster som ungefär samtidigt drabbades värre försökte förringa mina problem med att hävda att det hette något annorlunda när män drabbades. Hur som helst är jag numera besvärsfri och kan åter ta underbara löprundor i skogen på Söderåsen.

Men jag tycker verkligen synd om Donald Trump som 1968 som 22-åring drabbats av så svår hälsporre att han inte kunde tjänstgöra i Vietnam och försvara sitt fosterland – eller vad dom nu sysslade med i Vietnamn. – ”Made America great”, eller något sådant. Hur som helst så hade tydligen pappa Fred Trump en hyresgäst i en av sina fastigheter som påpassligt nog var läkare och som gärna skrev ut ett intyg om elakartad hälsporre hos denna aktiva 22-åring mot att han skulle få förtur vid reparationer och renoveringar av den hyrda lokalen. På den tiden var ju Donald Trump en mycket sportig ung man, som inte verkade ha några problem med att fortsätta med sina sportsliga aktiviteter efter diagnosen. Troligtvis med hjälp av lämpliga inlägg i skorna som avhjälpte problemen. Inlägg som inte passade i militära marschkängor!

”Så här stor var min hälsporre!”

Jag ska erkänna att även en annan patriot som er egen bloggare gärna också hade sluppit militären. Nu har ju Sverige tack vara neutralitet och alliansfrihet lyckats hålla sig bort från krig. Men när jag var ung var det värnplikt som gällde för alla oss pågar. Något som jag gärna sluppit! Jag försökte t.ex. att få uppskov pga studier. När jag skulle rycka in höll jag på med en två terminers kurs vid Lunds Universitet i Nationalekonomi. Men sådant struntade de militära myndigheterna i. Jag minns att jag på fredagen, sista studiedagen halvvägs in i kursen, fick mitt avslag på ett överklagande för att sedan på måndagen infinna mig på Karlsborgs Fästning för att vid regementet S2 under de kommande 12 månaderna utbilda mig till Radiostationsplutonchef.

Nu ska jag villigt erkänna att jag nog inte var någon mönsterrekryt. En tidig olycka i hinderbanan resulterade i att regementsdoktor Bengtsson skickade mig till Kärnsjukhuset i Skövde för röntgen av foten. En röntgen som i varje fall förklarade varför jag hade så lätt för att stuka min fot. Den är ”vanskapt” med en benformation för mycket. Tydligen en relativt vanlig felkonstruktion av människokroppen. Hur som helst denna sjukskrivning, problem med luftrören och sedan ännu en olycka där mina kompisar tappade en radiolänkmast på samma fot (och nytt besök på KSS i Skövde) gjorde att jag ständigt degraderades från blivande Radiostationsplutonchef när jag ryckte in till telefonist med inomhustjänst när jag ryckte ut. Jag ska dock erkänna att jag väl inte heller gjorde mitt allra bästa. Mitt förtroende för militären blev väl inte bättre av att utsättas för ideliga inkompetenta yrkesbefäl. Det fanns flera som borde kontakta AA eller Länkarna istället för att sättas att utbilda vår framtida Försvarsmakt. Dom var klart bättre på att kräka ur sig svordomar och förolämpningar än att fungera som pedagoger eller ledare.

Inte blev mitt förtroende bättre för militären när jag några år senare kallades in för repetitionsutbildning och jag helt plötsligt hade förvandlats till flygspanare vid luftvärnet!? Fast det var ganska trevligt om jag ska vara uppriktig. Jag tillbringade 14 soliga sommardagar med att tillsammans med prästen i Kivik lösa alla världens problem medan vi höll vakt så att ingen kom in på skjutområdet på Falsterbonäset.

Men mina förväntningar på militären och dess effektivitet är mycket låg. Om moderaternas ekonomiska taleskvinna Elisabeth Svantesson hävdar att svenska Generaldirektörer inte vill spara på pengarna så är det inget av vad jag tror svenska Generaler och dom andra med en massa plåt på axlarna varken vill eller kan klara av. Jo, att slösa med pengarna, men i övrigt?

I den ständigt lika aktuella amerikanska TV-serien M.A.S.H. kan man undra varför min stora favorit Max Klinger väl aldrig använde sig av hälsporre som argument för att bli hemskickad från Koreakriget.

Jag har alltså en mycket stark sympati för Donald Trump som gjort vad han kunnat för att slippa tvingas ikläda sig de gröna kläderna och med fara för sitt liv tvingas ”Försvara” sitt Fosterland. Du gjorde rätt Donald Trump som protesterade mot Vietnamkriget genom att mygla dig undan. För det var väl därför du myglade dig undan?

Militär!

För några dagar sedan blev det lite publicitet om den svenska militärens inköp av avelshundar En affär som väl inte har präglats av intelligens, kunnighet och förmåga att handskas med pengar. När jag läste och hörde om den militära miljonrullningen kom jag att tänka på ett av årets allra elakaste politiska yttrande. Jag räknar inte med vad diverse sverigedumokrater yttrat sig om, dom spelar i en egen division när det gäller dumheter. Det var en av de ledande moderaterna, Peter Danielsson, som hävdade att sjukvården i Skånes ekonomiska problem berodde på att personalen slösade med pengarna. Jo, han hävdade faktiskt att det var personalens fel pga slöseri att sjukvården i Skåne har brist på slantar. Ordagrant sade han: – ”Allt enligt logiken att den som får veta att det snart kommer mer intäkter blir mindre benägen att hålla igen på kostnaderna”. Peter Danielssons yttrande handlade om att de styrande Socialdemokraterna vill höja landstingsskatten i Skåne (Skåne har Sveriges lägsta landstingsskatt) för att råda bot på brister inom främst sjukvården. Detta säger dock oppositionen under ledning av Moderaterna nej till. Eftersom de styrande med lite röd färg saknar egen majoritet så får man inte igenom någon skattehöjning. Därav Peter Danielssons yttrande. Eftersom S vill höja skatten så att sjukvården skulle få lite mer pengar för att lösa problemen så börjar personalen att slösa menar han. Egentligen är det förvånande att det inte blev fler protester från personalorganisationer.

Det var alltså detta jag tänkte på när jag läste om hur den svenska militären köpt avelshundar för mer än 200.000 kronor stycket. Medan experter hävdar att ett normalpris för förstklassiga avelshundar ligger på kanske en fjärdedel av det priset. Själv är jag alltså inte det minsta förvånad över militärt slöseri. När militären ska handla så är kostnaden inget problem. Skattebetalarna hostar snällt upp slantarna. Bara handla. Läs gärna Moa Lundqvist funderingar om just hundköp i Helsingborgs Dagblad (och Sydsvenskan gissar jag).

För några dagar sedan skrev jag ju om vår ”socialdemokratiska” Försvarsminister och militärens planer på att köpa in ett nytt luftvärnssystem för mer än 30 miljarder kronor. Det finns dom som faktiskt inte tycker att frågan handlar om vilket av systemen som ska köpas in utan istället handlar frågan om ifall man överhuvudtaget ska köpa in något. För de där 30 miljarderna får man ett system som kan försvara en bråkdel av Sverige! Ganska många tycker faktiskt att det bästa sättet att försvara Sverige är att se till att vi inte hamnar i konflikt. En ganska korkad tanke kan tyckas, men om man tänker efter så ligger det lite i det.

För någon dag sedan såg jag en liten notis om en svensk officer som blivit av med sitt körkort pga rattfylla. Fast det hindrade honom inte från att under den svenska jätteövningen tillsammans med de andra Nato-medlemmarna, Aurora, köra militärfordon. Han glömde att berätta att han blivit av med körkortet. Eller möjligen tyckte han att det var pinsamt. Eller också kanske han tyckte att det inte hade någon betydelse. Som militär officer har han väl några förmåner? Det hela får mig att tänka på min egen militära karriär. Under ett år under den första halvan av 70-talet tillbringade jag min tid vid S2 i Karlsborg. Varför jag kommer att tänka på det här året i samband med notiser om militärer och fylla ska jag berätta.

Det befäl vi hade som hade hand om fordonsutbildningen hade nämligen liknande bekymmer. Det är möjligt att mitt minne överdriver, men i mitt minne så var han oftare full än nykter. Troligtvis är detta minne något överdrivet, men det blir ju roligare att ha minnet på det viset. Ett av minnena handlar om när han skulle förevisa tvärnit med lastbilen. Mitt framför en grupp värnpliktiga som skulle lära sig tryckte han i hög hastighet på tvärniten. Bilen stannade, men hela gubben försvann ner på golvet i förarhytten. För övrigt tyckte han inte heller det var så viktigt med körkort för att köra militärfordon. Jag hade inget körkort, vilket jag mycket noga påpekade. Något som han struntade totalt i utan beordrade mig att köra runt med de militära lastbilarna på kasernområdet. Lyckligtvis slapp jag ut i allmän trafik.

För övrigt var han inte ensam om att ha alkoholproblem på Karlsborgs Fästning där vi höll hus. Jag ryckte ursprungligen in som blivande plutonsbefäl. Något som dock sjukdom, olyckor (och kanske inställning…) satte stopp för. Så den dag de blivande meniga värnpliktiga soldaterna ryckte in tre månader senare så förflyttades jag till deras kompani istället. Medan de nyinryckta grabbarna stod uppställda i korridoren anlände jag (och en annan kompis) också till detta kompani. Anländ dit togs jag av kompanichefen ut i trappen och fick där en utskällning som innehöll de flesta svordomar (som kräk, svin, idiot osv) från en berusad major. Jag var ju förvarnad om hans alkoholproblem, men borde kanske trots allt om jag hade haft den livserfarenhet jag har idag, gjort en anmälan. Tyvärr gjorde jag inte det, men antagligen hade det inte lett till något heller. Hur som helst såg de stackars nyinryckta grabbarna som stått i korridoren och hört det hela mer chockade ut än vad jag blev. Men mitt förtroende för militären har aldrig hämtat sig.

Kan det vara här vi hittar förklaringar till flera underliga olyckor mellan militärfordon och tåg på obevakade järnvägsövergångar nyligen. Det hände ju en olycka här i Sverige under Aurora-övningen. En olycka som jag fick intrycket att militären tystade ner ganska rejält. Jag har i varje fall aldrig sett någon officiell förklaring till hur ett militärt fordon kunde köra ut på spåret precis när ett tåg passerade. En ännu värre liknande olycka inträffade för några dagar sedan i Finland under en militärövning. Fyra personer dödades när ett militärfordon körde ut mitt framför ett passagerartåg vid Ekenäs i Finland. Fast Svenska Dagbladets beskrivning som en olycka mellan militärfordon och en spårvagn känns lite okunnigt. Ordet ”rälsbuss” används av Sveriges Radio. Fast sådant har kanske ingen betydelse för andra än tågnördar som jag. Kan alkohol förklara något?

Foto: Sven Ohlsson

Förlåt, men det var främst tänkt att handla om militärt slöseri!