Etikettarkiv: Samhällsplanering

Internationella cykeldagen

I dag är det Internationella cykeldagen eller Cykelns dag. En dag som instiftats av FN för att aktualisera cykeln som transportmedel. Det är ofta många fina ord från de styrande om hur viktigt det är att locka oss alla till att ta till cykeln. Ett färdmedel som är hälsosamt, både för oss som cyklar, för alla andra och för naturen.

Men, hur fungerar det i praktiken? Planerar man in och bygger ordentliga cykelbanor? Planerar man för att cyklister ska kunna ta sig fram till olika destinationer och parkera sin cykel? Finns det en genomgående strategi?

cykelbana

Nä!

Man kan mycket väl göra en fin insats med några hundra meter fin cykelväg när man håller på med byggnationer osv. Men sedan kan cykelvägen mycket väl bara ta slut. För att sedan 500 meter längre fram dyka upp igen, men nu på andra sidan av körbanan. När man bygger en motorväg så bygger man inte en sådan på en sträcka av 1 km för att låta den fortsätta på båda sidor om nybygget som en vanlig enkel landsväg. Man bygger naturligtvis hela den sträcka som ska göras vid ett och samma tillfälle. Så gör man inte med cykelvägar. Man tar en liten bit här och en liten bit där när man håller på i området. Ofta inte ens samordnat.

Hur välkommen är man när man kommer cyklande till en affär? Finns det cykelställ där man kan låsa fast sin cykel? Infarterna osv till affärerna är planerade efter bilisterna. Kommer man cyklande får man gissa sig till hur man ska cykla. Det finns parkeringsplatser för bilar så att det räcker för halva befolkningen att ta sig dit med bil samtidigt. Och sedan finns det kanske 5 platser för cyklar undangömda i ett hörn. Om man har tur. Annars finns det ingen plats alls utan man får försöka hitta en tom plats där man står så lite i vägen som möjligt. De vanliga cykelställen är så tätt placerade att det oftast inte heller är möjligt att utnyttja alla platser. För att inte tala om alla gamla övergivna cyklar som får stå kvar i åratal och ockupera de få platser som finns.

När det anläggs cykelvägar slarvar man ofta med underarbetet. Det ska bli så billigt som möjligt. Naturen är stark och bryr sig inte om när man bara lagt ett lager asfalt på marken. Trädens rötter har på många ställen förvandlat cykelvägen till en form av tvättbräda. Det känns så att cykla där.

Det är många fina ord om att satsa på att vi ska cykla. Men när det kommer till det verkliga utförandet så är det ofta just bara det, många fina ord.

Lämna en kommentar

Under Cykling

Sverige fast i bilsamhället – är vi blinda för det?

Nä, det är inte vänsterextremisten och bilhataren Sven Tycker som författat den meningen. Istället har jag stulit rubriken från Svenska Dagbladet. Där har Elisabet Andersson satt just den rubriken på sin krönika: – Sverige fast i bilsamhället – är vi blinda för det?

Att sitta i bilkö

Det handlar om det skadliga i att hela samhällsplaneringen är uppbyggd efter bilismens krav. När man gör något annat så gör man stor sak av det. Men i grunden är hela samhället planerat efter bilens krav. För varje bil ska det i princip finnas fyra parkeringsplatser. En vid hemmet, en vid jobbet, en vid affären och sedan en fjärde när man handlar i en annan affär, hälsar på en vän eller…. Och mellan dessa olika platser ska det finnas fina asfalterade vägar. Ta en titt på ett flygfoto över större samhällen med omkrets. Enorma ytor som är täckta med asfalt för att möjliggöra bilens förflyttning och stillastående. Hela samhället är uppbyggt för att göra det möjligt att parkera, förvara och förflytta den där bilen.

Alla dessa hårdgjorda ytor skapar problem. Dels för att ta hand om regnvatten. Istället för att vattnet får en chans att tränga ner i marken ska det spolas bort i avlopp. Det skapar barriärer för allt annat att flytta på sig. Både människor och djur. Osv!

Det finns de som tror att bilismens miljöproblem är lösta när vi bytt ut våra avgasspridande bensin- och dieselbilar och gått över till el. Men avgaserna är bara en del av bilismens miljöproblem. Produktion av bilar. Produktion av el till bilarna. Rester och avfall från bilar. Gummipartiklar från däcken. Bilen i sig är ett miljöproblem.

Det innebär inte att jag tror att vi alla skulle klara oss utan bilen. Det skulle vi inte göra! Bilen, i vilken form den nu tar i framtiden, har en funktion att fylla för många även i fortsättningen. Men jag tror också att många av oss skulle klara sig utmärkt utan bilen om vi försökte. Så fort det diskuteras bilismen och kostnaderna så handlar det om problemen för människor i glesbygden att klara sig utan bilen. Och så är det. Men det är inte människor i glesbygd som kör mest bil. Det är istället bilarna i Stockholm som rullar längst sträckor. Och det är också dom som skulle klara sig bäst utan bilen. Eller med en begränsning av bilåkandet. Men, som sagt i början, hela samhällsplaneringen är uppbyggd för att passa bilismen.

Jag är själv ett exempel på att det går att klara sig utan bil. Jag har ingen, och har aldrig haft någon. Jag är van från mina föräldrar, dom hade inte heller någon bil. Jag har lärt mig att hitta andra lösningar, att anpassa livet efter detta. Jag är medveten om att det inte skulle gå för alla. Men många av dagens bilister skulle med lite anpassning av livet klara sig alldeles utmärkt. Och skulle antagligen må mycket bättre på köpet. Både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.

Fast i bilsamhället

Naturligtvis är det så att jag fått anpassa var jag jobbat. Jag har anpassat var jag handlar. Jag får anpassa mig hur jag handlar. Jag anpassar min fritid. Jag har under i stort sett hela mitt arbetsliv haft jobb på hemorten. Jag har kunnat gå eller cykla till jobbet. Jag handlar där jag kan cykla eller gå. Det har jag mått bra av fysiskt, jag har sparat pengar på det och jag har dessutom sparat tid på att slippa pendla. Jag har jobbat några år i Helsingborg och pendlat med tåg. Under totalt ett halvår pendlade jag med tåg till Kävlinge och Burlöv och hann läsa en hel del under den tiden på tåget. Men målet har varit att jobba på hemorten för att spara tid och pengar.

Jag har i stort sett aldrig saknat bilen för att förflytta mig eller familjen. Det finns kollektivtrafik för de flesta tillfällen och det är mycket lugnare att sitta på tåget (eller bussen) och läsa något, prata med någon eller bara blunda än att stressa i bilköer eller på motorvägen. Skulle det hända vid något tillfälle att det är problem finns det möjligheten till en taxi. De gånger jag saknat bilen är för transport av saker.

Men, många skulle klara sig utmärkt utan en bil. Och jag är alltså övertygad om att många av dessa på köpet skulle må bättre, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Det gäller inte alla. Många bor så att det inte går att lösa, måste jobba så att det krävs en bil osv. Men många skulle klara sig utmärkt! Prova så får ni se.

Ännu fler hade klarat sig utmärkt om inte hela samhället var planerat efter bilens behov.

Lämna en kommentar

Under Bilism