En av landets ledande skattekverulanter är Leif Östling. Han har startat något han kallar för Kommissionen för skattenytta. Ni minns han som bröt ut i ett ilsket: – ”vad fan får jag för pengarna” när SVT:s Uppdrag granskning i samband med de s.k. Panamadokumenten kunde avslöja att han flyttat delar av sin förmögenhet utomlands för att slippa betala skatt på miljonerna.
Lite då och då gör han reklam för sin kverulantorganisation genom något uttalande eller någon debattartikel. Nu har han skrivit en debattartikel i Dagens Industri med rubriken: – Avveckla alla ”pyttemyndigheter”!. Det handlar om alla mindre myndigheter som har mindre än 50 anställda som han tycker att det vore mest rationellt att avskaffa. Jag förstår att han tror på stordriftens fördelar. Jag gissar att nästa vecka kommer en ny debattartikel med rubriken: – Avveckla alla ”pytteföretag”!
Leif Östling tycker tydligen att allt drivs mycket mer rationellt genom stordrift och då är det ju bättre att stora företag tar över alla småföretag. Dom är ju inte rationella. Fram för att utnyttja stordriftsfördelarna bättre!
Eller vad tror ni?
För övrigt ser jag att det, när vi nu pratar om olika myndigheter, har uppkommit en liten fnurra på tråden mellan vår Brunblå regering med M+Kd+L och dom som egentligen bestämmer, alltså SD. För några dagar sedan deklarerade Justitieminister Gunnar Strömmer (M) att tillsättningen av myndighetschefer beslutas av regeringspartierna, utan inflytande från SD. Men den deklarationen är tydligen inte riktigt i enlighet med vad Sverigedemokraterna anser. – ”Det kommer ju inte tillsättas en generaldirektör på de myndigheterna som SD uppfattar som fientliga mot vårt parti eller de politiska förändringar vi vill få till.”
Ska vi dra slutsatsen att M+Kd+L tillsätter själva myndighetschefer, men man kollar först upp så att inte SD då blir sårade? Undrar om det står något om frågan reglerat i nya katekesen – TiDÖavtalet.
Jag är faktiskt egentligen utbildad ekonom. Sedan har jag kanske i mitt yrkesliv sadlat om från det en liten aning. Men, det kanske förklarar varför jag gärna läser Näringslivssidorna i tidningen och regelbundet t.ex. läser Dagens Industri. Även om jag är lite ”vänstervriden” så kan man hitta mycket matnyttigt även där. Det är alltid intressant att läsa ekonomisidorna och att följa den ekonomiska debatten.
Efter grundskolan gick jag ett år på en yrkesskola och fick vad som kallades Handelsutbildning. Lärde mig skriva maskin, stenografi, bokföring och liknande. Efter det tre år på ekonomisk linje på gymnasiet i Klippan. Under den här tiden jobbade jag ett par somrar med bokföringen (en stor Burroughsmaskin som dönade så att jag hade eget rum) på ett rederi i Helsingborg (Transmarin). Därefter läste jag Nationalekonomi och Företagsekonomi vid Lunds universitet. Tyvärr hade den svenska militärmakten andra planer för mig än en akademisk examen. Att springa runt i skogarna kring Karlsborg vid Vättern och lära mig bygga upp radiolänkkommunikation och liknande militära vitaliteter vid Signalistregementet S2 var viktigare än en akademisk examen i ekonomi. Tyckte dom alltså!
Mer pengar än vad jag rör mig med
Det närmaste jag kommit till att ha nytta av denna utbildning i mitt yrkesliv var nog de allra sista åren innan pensionen vid Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Jag jobbade egentligen som handledare ute på golvet men under den sista tiden hoppade jag ofta in i receptionen och hjälpte under den tiden administrationen med fakturakontroller och liknande ekonomiska frågor. Jag fick till slut lite nytta av mina kunskaper om Debet och Kredit…
En lång inledning för att förklara varför jag har lite ekonomiska funderingar idag. Främst med anledning av en artikel i min lokala Helsingborgs Dagblad som bygger på ett samtal med Nordeas chefsekonom Annika Winsth. I den tryckta tidningen har den fått rubriken: – Vi har haft det lite för bra lite för länge. I webbupplagan har artikeln fått en lite annorlunda rubrik. Se nedan. Men jag tänkte ta ett par citat från artikeln. Så vi börjar med dom.
– ”Trots att inflationen varit låg i många år, så har en annan prisökning varit väldigt tydlig: värdet på egendom har ökat kraftigt. Det har lett till att personer som äger bostäder, aktier eller obligationer har blivit mycket rikare. Personer som inte äger har sackat efter och fått allt svårare att komma in på bostadsmarknaden.”
– ”De ökande priserna på bostäder har fått svenskarnas skulder att öka snabbast i västvärlden, enligt Internationella valutafonden, IMF. Svenskar är numera bland de mest skuldsatta personerna i världen. Den kraftiga prisuppgången har bland annat möjliggjorts av Riksbankens nollränta och minusränta. Med låga räntor har man kunnat låna stora summor till låg kostnad.”
– ”Politikerna har också bidragit till de ökade bostads- och aktiepriserna, genom att steg för steg ha tagit bort olika skatter på egendom. Mellan 1997 och 2012 avskaffades förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten och fastighetsskatten. Skatten på aktieutdelningar och bolagsskatter har sänkts i flera omgångar de senaste tjugo åren. Idag är Sverige ett land med hög skatt på arbete, men väldigt låg skatt på egendom och kapital jämfört med andra länder i OECD. Länder som USA och Storbritannien har mycket högre egendomsskatter än Sverige.”
– ”Det största politiska felsteget, anser Annika Winsth, var när Anders Borg (M) som finansminister ersatte fastighetsskatten med en låg avgift, utan att samtidigt ta bort ränteavdragen. Det gynnade alla med dyra fastigheter då de både fick lägre skatt och behålla ränteavdraget.”
Sven Tycker faktiskt
Ekonomerna är idag nästan eniga om att vara kritiska till att i dagens läge sänka skatter och att med konstlade metoder sänka priset på bensin och diesel och att betala ut stora kompensationer för höga elpriser. Vilket naturligtvis är lätt för dom att säga eftersom dom med största sannolikhet inte sitter med en budget som inte går ihop. Men riskerna med sådana åtgärder är att man blåser på inflationen ännu mer.
Men, jag håller faktiskt med i viss omfattning. Det är inte läge att sänka skatter nu. Däremot kan det finnas anledning att genomföra en rejäl förändring av skatteuttaget. Det är INTE rimligt att vi idag beskattar inkomst av arbete mer än vi beskattar arbetsfria inkomster från kapital. Det mest rimliga är väl trots allt att alla inkomster beskattas på samma sätt, oberoende av var dom kommer ifrån?
När det gäller priserna på bensin och diesel finns det en anledning till att dessa ska hållas höga. Vi måste helt enkelt dra ner på konsumtionen! Det rätta är därför inte att på olika sätt subventionera konsumtionen av petroliumprodukter. Verkligheten är dessutom att om vi tittar på ett lite längre tidsperspektiv så har priserna för kollektivtrafikens biljetter ökat mer än vad bensin- och dieselpriserna har ökat. Om man även tar hänsyn till bilarnas minskade bensinförbrukning och våra ökade inkomster så är det i princip billigare att köra bil idag än det var för ett antal år sedan. Rätt åtgärd vore ju då snarast att vi ser till att priserna i kollektivtrafiken sänks radikalt så att fler lockas att åka kollektivt istället för att reflexmässigt ta bilen av ren bekvämlighet. Sedan måste man kanske på ett eller annat sätt kompensera de som bor i ren glesbygd där det knappt finns någon kollektivtrafik och avstånden är långa. Dvs där det inte finns några alternativ till bilen.
Slutligen elpriserna. Att betala ut stora summor i ”kompensation” till oss elkonsumenter kommer ju främst att komma de som verkligen slösar med elen till godo. Den som snålar och sparar på elen kommer knappt att få någon kompensation medan den som bor i 10-rummaren med elektrisk golvvärme, jacuzzi, inomhusbassäng, bastu osv kommer att få enorma belopp av oss andra skattebetalare. Är den lösningen rimlig? Se istället till att konsumtionen sänks så går priset ner!
Visst är det spännande att fundera som en ekonom?
När jag nu korrekturläser vad jag skrivit så kommer jag att tänka på SD-politikern i Landskrona som i dagarna avslöjades med att en debattartikel han skrivit i princip bara var stulna citat från andra källor som inte angavs. Ingen egen produktion! Men jag anger ju i varje fall källan och är öppen med att det är citat. Men jag är ju inte SD:are heller…
Det är snart dags för lönerörelse och ekonomer och politiker är oroliga. Sverige, precis som i princip resten av världen, har drabbats av en rekordhög inflation. En inflation som inte så mycket beror på faktorer inom länderna utan är till stor del en effekt av Rysslands angrepp på Ukraina och de följder som blivit med energikris och kraftigt ökade priser på energi. Detta i sin tur får andra priser att öka, som får andra priser att öka, som får andra priser att öka och så vidare. Det är alltså inget svenskt problem utan ett internationellt problem. Riksbanker runt om i världen ökar kraftigt räntorna i förhoppningen att det ska få inflationen att sjunka.
Av var och en efter förmåga
Det finns två specifika svenska problem. Svensken är enormt skuldsatt! Sverige som nation har en mycket låg statsskuld. Jämfört med våra EU-kollegor, USA osv ligger vi enormt bra till. Den svenska statsskulden är rekordlåg. Men svenskar är enormt skuldsatta. Vi har under en lång tid med rekordlåga räntor blivit indoktrinerade till att låna pengar till allt. Vi har inte ens behövt betala tillbaka skulderna. Amorteringsfritt har blivit standard. När räntorna är låga gör det inte så mycket att skulden förblir hög. Men, nu när räntorna stiger kommer problemen. Vi är skuldsatta upp över öronen för att köpa hus och bostadsrätter – och annat. Skulden behöver inte ens betalas för när vi ska sälja har prisökningen på vårt boende gjort att vi räknar med att gå vinst trots detta. När nu ”inflationen” på villor och bostadsrätter nästan har förvandlats till fallande priser samtidigt som räntorna stiger är det många som plötsligt sitter på pottkanten.
Ett annat inhemskt problem är den enorma koncentrationen av förmögenhet som Sverige drabbats av. I stort sett ingenstans i världen har antalet miljardärer ökat i samma omfattning. Den mest förmögna procenten av svenskarna har blivit allt förmögnare. Det görs olika jämförelser mellan länder som räknar på olika sätt. Men gemensamt för dom alla är att Sverige idag är nästan det land i världen där förmögenheterna är koncentrerade allra mest på en liten grupp. Nu senast kom Credit de Suisse med sin senaste jämförelse. Den rikaste procenten i Sverige äger ensamma 37,6% av vår totala förmögenhet. Vi får bara stryk av Sydafrika. I andra undersökningar ligger vi ensamma i topp, i andra får vi stryk av Ryssland osv. Allt detta är en effekt av en medveten politik. Vi har avskaffat (vi är ganska unika i världen om det) alla former av skatt på tillgångar. Ingen Förmögenhetsskatt. Ingen Arvsskatt. Ingen Fastighetsskatt. Till detta tar vi ut högre skatt på inkomster från arbete än från kapitalinkomster. Skatten på arbete är progressiv, men skatten på kapital är inte progressiv. Det är alltså mycket förmånligare att tjäna sina pengar på att spekulera i aktier, äga företag eller helt enkelt bara sitta på en stor förmögenhet än det är att jobba.
Åter till det här med inflationen och lönerörelsen. Ekonomer och politiker är nu oroliga för att de fackliga organisationerna ska kräva kompensation till sina medlemmar för inflationen. De fackliga organisationerna ”riskerar” helt enkelt att kräva att deras medlemmar inte ska få en kraftigt försämrad standard och inte ha råd med de skenande kostnaderna. Risken med ”för höga” löneökningar är ju att det späder på inflationen som innebär nya krav på kompensationer från löntagarna som späder på inflationen… Jag tror att ni förstår vad jag menar!
Ekonomer och politiker vill alltså att de fackliga organisationerna ska ”ta ansvar” och acceptera att deras medlemmar får sänkt standard med förhoppningen att detta ska bidra till att få ner inflationen. Hur stort ”samhällsansvar” har våra fackliga organisationer?
Moderaterna – för dig som har redan
Men, om nu de fackliga organisationerna tar detta ”samhällsansvar” och är försiktiga med sina lönekrav tror ni att andra också ställer upp? Kommer företagsledningar, direktörer, företagsstyrelser, aktieägare och andra liknande grupper att ta samma ansvar och föregå med gott exempel och INTE plocka ut höjda ersättningar i samma omfattning som man gjort under senare år? Tror ni att detta ”samhällsansvar” finns hos dessa grupper? Eller ni tror att girigheten tar över och man fortsätter att ta ut en allt större andel av slantarna? Verkligheten är ju att skillnaderna i löner mellan arbetarna och direktörerna har ökat ständigt under årtionden. Det går allt fler arbetarlöner på en direktörslön!
Kan vi förvänta oss samhällsansvar från girigbukarna?
Till slut den första väljarundersökningen gjord EFTER valet. Visst kan det vara spännande att se hur väljarna reagerat. Undersökningen är gjord av Ipsos för Dagens Nyheter. Tänk på att väljarundersökningen bara redovisar stödet för partierna i form av hela procenttal medan siffrorna jag jämfört med från valet har en decimal. Små förändringar behöver alltså inte ens innebära någon förändring. Sett i det perspektivet är det egentligen bara en förändring, uppgång för Socialdemokraterna, som kan ses.
Skatter är spännande att diskutera. Just nu diskuteras Fastighetsskatten livligt. Sedan det från olika håll förts fram propåer om att det är dags att återinföra Fastighetsskatten har föreningen Skattebetalarna dragit igång stora trumman och driver en ytterst intensiv kampanj mot ett återinförande. Skattebetalarna är det som förr hette Skattebetalarnas Förening. Jag för min del kallar lobbygruppen för ”Skattekverulanternas Förening”. Man kallar sig politiskt oberoende, något som skapar förvirring över vad oberoende egentligen innebär. Den s.k. föreningen startades av Marcus Wallenberg och har sedan dess dominerats av Wallenbergare och andra näringslivshöjdare och moderater. Nuvarande ordförande är moderatpolitikern Pia Kinhult.
Skattekverulanterna ska inte förväxlas med organisationen Skattebetalarnas Riksförbund som istället arbetar för att skatter ska användas vettigt och att bekämpa skatteflykt och annat fiffel med skatterna.
Fastighetsskatten förespråkas inte bara av politiker och debattörer på vänsterkanten. Det är också så att skatten har ett stort stöd bland ekonomer. Så här säger t.ex. ekonomiprofessorn Lars Calmfors: – ”Fastighetsskatten behövs, det är i stort sett alla ekonomer eniga om. Men som debatten förs nu blir allt snedvridet – Det blir populistiskt.” Fastighetsskatt finns också i väldigt många länder. Den anses vara en rättvis skatt som det är mycket svårt att smita från att betala. I många länder är Fastighetsskatten den viktigaste finansieringen av lokala eller regionala församlingar, istället för kommunalskatt.
Gör vårt Fosterland ett bättre land
Efter intensivt lobbyarbete från nämnda Skattebetalarnas Förening och Villaägarintressen avskaffade Fredrik Reinfeldts moderatledda regering Fastighetsskatten 2008 och införde istället en djupt orättvis Fastighetsavgift. De stora vinnarna på förändringen var ägare av stora lyxiga mångmiljonvillor i våra miljonärsghetton medan däremot ägare av gamla billiga fastigheter i glesbygden inte märkte någon större skillnad. Som jag brukar säga så betalar idag moster Agda lika mycket skatt för sin lilla gamla villa byggd på 1800-talet som direktör Gyllenskalp betalar för sin 24-rummare i Danderyd.
Det finns många skäl till att många länder har en Fastighetsskatt och att de flesta ekonomer förespråkar ett återinförande. Det finns också skäl till varför moderater i synnerhet och borgerliga politiker i allmänhet lovar att avskaffa en sådan skatt om den återinförs. Det är helt enkelt deras trogna väljare som skulle få ta ett större ansvar för samhällets finansiering!
I ett debattinlägg i Dagens Nyheter går nu LO:s ordförande Susanna Gideonsson tillsammans med andra ledande LO-företrädare och ordförandena i de olika LO-förbunden ut och kräver att personer med höga inkomster och stora förmögenheter måste ta ett större ansvar för samhällets finansiering. Rubriken blev: Inför en rättviseskatt på inkomster över en miljon. Det är så vettiga åsikter att jag ska be att få citera de två första styckena:
– ”En undersköterska i Bräcke och en snickare i Åsele betalar i dag ofta mer inkomstskatt än en person på Östermalm som lever på avkastningen av sin förmögenhet. Den som har en villa i Danderyd betalar samma fastighetsskatt – i kronor och ören – som den med ett radhus i Värnamo.”
– ”För den som har råd går det att göra avdrag på hemstädning och privata omsorgstjänster till ett värde av 75.000 kronor om året, samtidigt har antalet äldre som en anställd i hemtjänsten besöker på ett arbetspass tredubblats sedan 1980-talet. Sverige behöver en skattereform som gynnar vanligt folk.”
Vi behöver en skattereform som förenklar skattesystemet. En reform som innebär att vi avskaffar mängder av olika avdrag som införts under åren. Vi behöver en reform som innebär att alla olika inkomster beskattas på samma sätt. Tjänar jag 300.000 kronor på ett år så ska det inte ha någon betydelse HUR jag tjänar dessa pengarna, skatteskalan är densamma. Olika skatteskalor för arbetsinkomst och kapitalinkomster krånglar till och skapar orättvisor. Mängder med avdrag för allt möjligt och omöjligt krånglar till och skapar orättvisor. Genomför man en sådan reform kan skatten på vanliga arbetsinkomster faktiskt sänkas utan att samhällets inkomster minskar.
Alltså, förenkla skattesystemet genom att avskaffa avdrag som finns för allt möjligt och omöjligt. Beskatta alla inkomster på samma sätt. Oberoende av om det är aktieutdelning, ränta på bankkontot, lön, sjukpenning, pension eller spekulationsvinst på aktier. Låt personer med enorma inkomster och personer med enorma förmögenheter ta ett större ansvar för samhällets finansiering. Dom har så mycket pengar att dom inte ens skulle märka det. Möjligtvis kan dom inte köpa sin 5:e Ferraribil förrän nästa år.
Tack Susanna Gideonsson, Therese, Lisa, Mikael, Pontus, Johan, Malin och alla ni andra. Ni har mitt fulla stöd!
Den svenska staten (dvs alla vi skattebetalare) har satsat 100-tals miljarder på att stötta olika företag och verksamheter som fått ekonomiska problem pga Coronavirusets härjningar och alla de inskränkningar som införts på olika håll.
Inskränkningarna i Sverige har i många fall varit begränsade jämfört med vad som införts i många andra länder. Där t.ex. restauranger totalstängts, utegångsförbud införts, stora delar av affärsverksamheten har stoppats, skolor totalstängts och så vidare. Som en effekt av detta har ekonomin i Sverige inte gjort samma tvärnit som på många andra håll. Och prognoserna (inte bara regeringens prognoser) tyder på att svenskt ekonomi kommer växa rejält och snabbt.
Kort sagt så har svenskt näringsliv trots allt klarat sig bra jämfört med konkurrenter i andra länder. Men alla vi skattebetalare har skyddat verksamheterna.
När jag tidigare här på Sven Tycker tagit upp ämnet så har jag ofta haft en undran om ifall det svenska näringslivet kommer att vara villiga att betala tillbaka alla de miljarder som vi skattebetalare lånat upp för att skydda deras verksamheter? Eller om Näringslivet i sedvanlig ordning tycker att ”någon annan” ska betala tillbaka lånen?
Näringslivets och Borgerlighetens syn på vad skatter är
Nu har vi fått svaret från Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke. – ”Vi ska minsann inte betala något!” Jag ska villigt erkänna att jag inte är förvånad. Skattebetalarna får gärna hjälpa oss, men vi ska minsann inte betala något tillbaka. Det får någon annan göra! Det resonemanget har jag hört förr från det hållet.
Vi får väl konstatera att en hel del av stöden har varit välriktat. Även om en hel del företag missbrukat stöden och använt stödet för att kunna garantera vinstutdelningar till ägarna och höga bonusar till ledningen. Det var inte det som pengarna var tänkta till kan vi väl alla vara överens om. Dom skulle rädda företagen och jobben!
Sedan finns det stöd som verkligen har varit misslyckat. En sådan hjälpinsats som verkligen inte blev vad det var tänkt infördes i Malmö. På moderat initiativ ville Malmö stad stötta sina restauranger genom att tillåta hemleveranser av alkohol i samband med hemleveranser av mat. Sedan ”stödet” införts i Malmö i början av mars så har det utnyttjats fyra gånger totalt. För att kunna administrera och godkänna det hela har Malmö stad haft personal anställda även över helgerna till en total kostnad på 90.000. De fyra leveranser av mat och alkohol som skett under den här perioden har alltså kostat Malmös skattebetalare 22.500 kronor per leverans. Kanske ska vi berätta att två av de fyra leveranserna av mat och alkohol har gått till moderata toppolitiker. Dessa två moderater har alltså kostat Malmö skattebetalare 45.000 kronor för att dom skulle kunna sitta hemma och äta en god middag och få sig en hutt till maten.
En stödinsats som INTE var lyckad skulle jag vilja karakterisera det som. Något som Kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh håller med mig om. Men det håller tydligen inte moderaternas oppositionsråd Torbjörn Tegnhammar med om. Kanske ska vi påpeka att Torbjörn Tegnhammar var en av de två ledande moderater som passade på att få middagshutten hemkörd.
I dag är det 1 april! Men jag lovar, jag kommer inte att lura er med något aprilskämt. Jag känner mig helt enkelt inte upplagd för att kunna hitta på något bra sådant. Ni får alltså nöja er med tidningarnas olika skämt. En del riktigt roliga och andra mindre roliga.
Men, jag tänkte berätta hur glad jag blir när någon argumenterar mot något som jag tycker är rätt och som då använder argument som stärker mig i min egen argumentation! Jag fick sådana upplysande argument när jag läser en gästledare i Svenska Dagbladet i dag. Det är en Magnus Dahl, en svensk företagare som tydligen valt att bosätta sig i Portugal, som skriver. Han har i sitt gästspel på ledarsidan reagerat på Magdalena Anderssons tankar om beskattningen av svenska pensioner för de som flyttar till Portugal. Det är speciellt förmånligt för pensionärer att flytta just till Portugal pga det skatteavtal som finns mellan Sverige och Portugal och som det finns önskemål om att skriva om.
Låt den som ska betala skatter också betala
Magnus har satt som rubrik på sin gästledare ”Magdalena Andersson ljuger om Portugalsvenskar” och den är egentligen en lång uppräkning av skatter som man måste betala i Portugal. Det är när man läser det hela nästan så att man börjar tycka att Sverige är ett riktigt skatteparadis! Det är en lång uppräkning av skatter som finns i Portugal men inte i Sverige, eller skatter som är högre i Portugal än i Sverige. Här har jag gått och trott på myterna om hur fruktansvärt skattebelastade svenskar är jämfört med andra. Och så är det tydligen nästan precis tvärtom.
Främst handlar det naturligtvis om Fastighetsskatten. En form av skatt som faktiskt finns i de flesta länder. Ekonomer och politiker runt om i världen anser att det är en bra skatt. Den är rättvis eftersom den med stora och dyra hus betalar mycket medan den som inte äger något hus inte betalar något. Det är också en bra skatt eftersom det är mycket svårt att smita från skatten. Ska du betala skatten så får du också betala skatten. Detta gör att det inte bara är många politiker som gärna vill återinföra skatten utan även ekonomer argumenterar för skatten. Fastighetsskatten avskaffades ju av de borgerliga partierna efter en mycket framgångsrik lobbykampanj från Villaägarintressen och Skattesänkargrupper. Istället infördes en mycket orättvis Fastighetsavgift där moster Agda betalar samma skatt för sin lilla stuga på landet som direktör Gyllenskalp betalar för sin 25 miljoners villa i Danderyd med 14 rum. Men, det är borgerlig politik att gynna den som redan har!
Magnus berättar också om lagfartsavgift vid köp av hus som är enormt mycket högre i Portugal. Punktskatten på fordon. Och Magnus uppräkning fortsätter. Det är uppenbart att Sverige tydligen är ett skatteparadis. I varje fall för de som redan har det gott ställt. Något att tänka på när vi diskuterar kommande svenska skatter!
Jag läser en artikel i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga som jag inte riktigt begriper mig på. Jag har läst den flera gånger men har svårt för att ta in det i min begränsade hjärna. Men om jag förstått det rätt så handlar det om spekulationsaffärer i digital konst. I den tryckta tidningen har artikeln fått rubriken: – Miljoner för något som är gratis – helt logiskt. I webbupplagan är istället rubriken: – 600 miljoner för något som är gratis.
Men om jag förstått det hela rätt så har tydligen någon hos en auktionsfirma bjudit motsvarande 600 miljoner kronor för 5.000 gratis Instagrambilder. Om jag förstod det rätt så har någon tönt som kallar sig Beeple skapat en .jpg fil av 5.000 gratisbilder från Instagram. Metakovan kallar sig köparen som hade 600 miljoner kronor över för att spekulera med i något jag inte riktigt begriper. Men att hen har för mycket pengar står klart.
Jag begriper ingenting
Det hela kallas tydligen NFT. Vilket betyder ”Non-fungible token”. Björn Jeffery som skrivit artikeln beskriver det som ”ett slags digitalt ägarcertifikat”. Min Google translate översätter ”fungible” till svampbar. Token är ju tecken/symbol och Non är inte. Så en ”icke-svampbar symbol”? Blev ni klokare? Inte jag i varje fall!
Det finns i artikeln en del andra exempel. Jack Dorseys första tweet har ett bud på 2,5 miljoner dollar. Jack Dorsey är alltså en av männen bakom Twitter. Elon Musk (Tesla…) har släppt en sång om NFT som en NFT!
Jag begriper alltså inte det här riktigt. Jag är uppenbarligen alldeles för gammal för att förstå mig på det här. MEN, en sak begriper jag. Det finns alldeles för många som har på tok för mycket pengar så dom vet inte riktigt vad dom ska göra med pengarna. Dom har så mycket pengar att dom kan ”leka” med 100-tals miljoner bara för att det är kul.
Det är dags att minska klyftorna. I Sverige och i hela världen. Dessa multirika som har så mycket pengar att summorna är ofattbara för oss andra. Som har så mycket pengar att dom inte vet vad dom ska göra med dom. Som har så mycket pengar att dom används till helt meningslösa spekulationer och lek.
HÖJ SKATTERNA FÖR DE SUPERRIKA – I HELA VÄRLDEN!
Av var och en efter förmåga – Åt var och en efter behov
För en vecka sedan läste jag en intervju med Finansminister Magdalena Andersson (S) i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga där hon kommer med den radikala tanken att ”kapital måste beskattas mer”. Ett onekligen spännande förslag från en socialdemokratisk finansminister. Men, inte mindre rätt för det!
Samtidigt läser jag att kraven på att Coronakostnaderna i Storbritannien i delar ska betalas genom en ny Förmögenhetsskatt på stora förmögenheter. Sverige har ju ingen Förmögenhetsskatt och har samtidigt en lägre beskattning av inkomster från kapital än vad vi har på inkomster på arbete. Det är just detta faktum som har gjort att klyftorna i Sverige har ökat kraftigt. Människor med stora inkomster från kapital har en mycket förmånligare beskattning och inkomsterna från kapital har skenat.
Det finns en del som badar i pengar!
Det finns ingen anledning att ha olika beskattning av inkomster beroende på hur man fått inkomsterna. Om jag får mina inkomster genom att handla med aktier, genom att få stora avkastningar från enorma förmögenheter, genom att lönearbeta och få en lön, genom att jag får sjukpenning efter att ha råkat ut för en olycka eller om jag är gammal och får pension ska inte ha någon betydelse för hur mycket skatt jag betalar på inkomsten om inkomsten är densamma.
Det är helt enkelt dags att sänka skatterna på arbete och ”bidrag” och höja dem på kapital. Var nivån på en progressiv skatt hamnar är jag inte ekonom tillräckligt för att bedöma. Men samhället behöver skatteinkomster! Vi behöver pengar för att anställa fler poliser. Vi behöver pengar för att förbättra vår sjukvård. Vi behöver pengar för att anställa fler inom äldreomsorgen. Vi behöver förbättra våra skolor. Det är mycket som behöver MER pengar. Vissa tycker att militären också behöver mer pengar. Allt detta ska betalas!
Vi behöver också i Sverige betala notan för stödåtgärder under Coronapandemin. Alla miljarder som betalats ut till företag och andra som drabbats av Covid-19 och åtgärder för att minska spridningen ska på ett eller annat sätt betalas en dag. Man kan inte bara trycka pengar och tro att det inte får andra effekter.
Tror ni att alla de företag och verksamheter som idag skriker på att skattebetalarna ska träda in och rädda deras verksamheter kommer att vara mer villiga att betala in skatter när pandemin är över? Jag har mina onda aningar. Dom kommer i sedvanlig ordning att tycka att någon annan ska betala!
Annus horribilis är en latinsk fras som betyder ”Hemskt år”. Det tvingas vi väl medge att 2020 har varit, ett hemskt år. Corona och Covid-19 har lagt en tung svart slöja över alla aktiviteter under året. Det har inte blivit bättre av att vi fått nya bevis för att klimatproblemet är ett äkta problem. Året har varit rekordvarmt. Även om vädret varierar så kan vi se en tydlig trend. Vi håller på att förstöra vårt klot!
Men vi ska också erkänna att det finns positiva inslag. Coronapandemin har pekat på stora problem i samhället. Än så länge verkar det finnas en vilja att göra något åt många av grundproblemen så att vi inte ska drabbas lika illa nästa gång. Vi har lärt oss att det måste finnas beredskapslager av olika saker. Mycket kan hända som stoppar leveranser. Vi måste helt enkelt ha en beredskap.
Vi har lärt oss att det måste finnas personal på äldreboenden. Det är dags att uppvärdera jobbet och öka bemanningen. Det är dags att se till att det finns fast personal som kan jobba med kontinuitet. Vi har sett att boenden med få fasta anställda men många timvikarier har drabbats värre än andra. Det har också visat sig att det är just privatiserade boenden som tillhört den kategorin. Kan vi hoppas att Marknadstänkandet slängs på sophögen och Servicetänkandet tar över?
Vi har också fått se en kraftig ökning av experter på olika områden. Experter som vet exakt vilka fel som gjorts och som vet precis vad som skulle ha gjorts istället. Tyvärr har de flesta inte sagt detta förrän i efterhand. Men det är så med självutnämnda experter. Dom vet alltid bäst – efteråt!
Jag tillhör själv denna grupp. För visst har det begåtts fel i Coronahanteringen? Jag tycker att vi i alldeles för stor utsträckning har tagit hänsyn till Marknaden istället för att rädda liv och stoppa spridning. Så fort viruset blev känt och började spridas runt om i världen skulle vi satt stopp för utlandsresande. Stängt gränsen! Endast de med speciellt tillstånd skulle fått passera den svenska gränsen. Jimmie Åkessons beryktade resa till Turkiet när spridningen började ta fart skulle naturligtvis aldrig ha tillåtits. Att just nu tillåta att man åker på utlandssemester till Spanien är ju faktiskt rent horribelt. Sedan kvittar det om det handlar om Dan Eliasson eller Sven Svensson med familj.
Att man inte satte stopp för alkoholservering på restauranger omedelbums förstår jag inte. Att hatta med att långt om länge sätta stopp klockan 22.00 och nu 20.00 handlar om att Marknaden måste få leva. Inte om att rädda liv. Vi vet alla att där alkoholen går in går omdömet och vettet ut. Kanske skulle Systembolaget ha stängts ner totalt omedelbart. Men så långt vågade man inte gå. Om det är någonstans jag sett långa köer utanför affären så är det just Systembolaget! Kanske skulle vi då sluppit få se Ebba Busch festa på en blöt fest med sina influencervänner.
Man har helt enkelt varit för rädda om Marknaden och Företagandet. Men vad är värst? Döda människor eller konkurser? Det har pumpats ut miljarder (senast jag såg en siffra så var det 350 miljarder) för att rädda företag och arbeten. 350 miljarder, det är 5 års svensk försvarsbudget! Vi har inte haft råd med ordentligt med pengar till sjukvård, till åldringsvård, till skolan osv. Men plötsligt fanns det 350 miljarder att plocka fram. Och Näringslivet och dess lobbygrupper är inte nöjda med de summor som pumpats ut. Dom vill ha ännu mer! Som jag sagt tidigare, är det någon som tror att vi får höra mindre gnäll om för höga skatter när Coronakrisen är över? Tror ni att Näringslivets organisationer kommer att gå ut med ett gemensamt uttalande som säger att dom nu har insett vikten av att betala in skatter så att samhället har resurser när det behövs?
Visst är det mycket lättare att i efterhand veta vad som skulle gjorts?
Tänk på att stava Annus horribilis rätt så att det inte blir Anus horribilis!
Låt oss för nästa år hoppas på ett Annus mirabilis istället.
Brukar ni titta på Karl-Bertil Jonssons Julafton? Detta så uppenbara bevis på vänstervridningen inom SVT! Eller ni håller inte med? Sedan sänds det ju en massa andra program som är bevis på SVT:s högervridning. Så egentligen tror jag att man ligger ganska bra till.
Hur som helst så läste jag för några dagar sedan en artikel i min facktidning, Publikt, som berättade om lönelyften för de statliga bolagens chefer. Låt mig säga som så att de procentuella ökningarna ligger inte riktigt på samma låga nivå som de centrala avtalen för de vanliga anställda. Det är precis som inom det privata näringslivet. När det är dags för avtalsförhandlingar så finns det egentligen inget löneutrymme alls. Men Facket brukar kunna få ut några ören här och där trots allt. Sedan kommer VD:n, styrelsen och de andra i ledningen och får sina inkomstanpassningar. DÅ har det plötsligt blivit mycket bättre ekonomi!
Karl-Bertil Jonssons julafton
Någon uttryckte det så bra med att beskriva det som att städerskan tjänar per månad lika mycket på att städa VD:ns arbetsrum som VD:n själv tjänar medan han råkar spilla kaffe på skrivbordet!
Vi har sedan en lång tid en situation där de som redan har det väl förspänt ökar sina inkomster mycket mer än de som precis får pengarna att räcka till. Delvis handlar det om att deras arbetsinkomster ökar mycket mer generöst än vad de på golvet anses vara värda. Men ännu mer beror det på att kapitalinkomster ökar kraftigt. Kapitalinkomster som dessutom är skattemässigt mycket mer förmånliga än arbetsinkomster. Skatternas utjämnande effekt blir allt mer obefintlig.
Vilket än en gång aktualiserar mina tankar på ett nytt förenklat skattesystem. Vi börjar med att avskaffa alla mer eller mindre korkade avdrag på skatten. Det är allt från ROT- och RUT till Jobbskatteavdrag, Reseavdrag osv osv. Sedan beskattas alla inkomster lika, oberoende av om det är löner, pensioner, sjukpenning, ränteinkomster, aktieutdelningar eller någon annan kapitalinkomst. Sedan kan man sätta en svagt progressiv skatteskala på alla dessa inkomster så att samhällets skatteinkomster blir lika stora som innan reformen. Vinnare blir pensionärer, jobbare, sjuka och förlorare blir de med stora kapitalinkomster.
Bra va! Sedan kan vi titta mer på Karl-Bertil Jonssons julafton, skratta, mysa och må bra och ha bättre samvete!
Sven har bloggat varje dag sedan 1997, en blogg som innehåller allt från personliga tankar och upplevelser till enkla lösningar på världens problem. Det är både stort och smått. Färdiga åsikter – helt gratis helt enkelt. En färgglad blogg! Sven Tycker finns också på Twitter. @sven_tycker
Sven Tycker 