Etikettarkiv: Skogspromenad

Nyårslöften

» Har ni gett några?

Har ni gett några nyårslöften i år? Har ni hunnit att bryta dom än?

Det här med nyårslöften vid nyår är ett spännande årligen återkommande ämne. Det hör liksom lite till traditionen att man ska avge löften inför nyåret som innebär en förbättring för dig själv eller för ändra. Sedan brukar det ju tyvärr inte ta så lång tid förrän alla löften är glömda och brutna och livet återgår till det normala. Fast det finns ju faktiskt också människor där ett nyårslöfte kan innebära en vändpunkt till det bättre. Men, som sagt, i allmänhet återgår det snart till det normala och allt är glömt och undanskuffat.

Tingvalladammen i vinterskrud

Jag funderade över det här när jag var ute på en löparrunda i dag på eftermiddagen. Den har inget med nyårslöften att göra. Jag har inte avgett några löften detta nyår. Jag tar en runda två gånger i veckan även om det har blivit lite oregelbundet en tid pga halka, sjukdom, helgdagar och upptagen med annat. Jag reagerade på hur många jag mötte uppe i skogen. I dag sprang jag på eftermiddagen. Det hade börjat att skymma. Det var riktigt disigt. Det föll ett lätt duggregn. Det var alltså inte ideala förhållanden för en skogspromenad. Men jag mötte alltså på den korta rundan i själva skogen (ett elljusspår på mindre än 2 km) mängder av människor. Rundan bestod av knappt 2 km till Tingvalla, knappt 2 km i Tingvallaskogen och sedan knappt 2 km tillbaka hem. Det var ett stort antal hundägare ute med sin hund, det var par och hela familjer ute på promenad och det var ett stort gäng ute på gemensam joggingtur med uppvärmning.

Kan den stora mängden människor i skogen, under trots allt inte så gynnsamma förhållanden, ha något att göra med nyårslöften? Kan vi i så fall hoppas att man kan hålla sina löften och fullfölja sin målsättning? Vi är i Åstorp lyckligt lottade som har tillgång till promenadområde i skogen på åsen i direkt anslutning till samhället. I det vi kallar Tingvallaskogen finns elljusspår, promenadvägar i olika längder och mängder med stigar att utforska för de som är intresserade.

Kan vi alltså hoppas på att det här är nyårslöften som fullföljs? Det är många som redan upptäckt Åstorps förmånliga läge, men det finns plats för fler. Så välkomna upp i skogen och upp på åsen med er!

1 kommentar

Under Nyårslöfte

Ska man skratta eller gråta?

» Men mest tycker jag synd om honom.

Peter Wennblad heter moderata Svenska Dagbladets biträdande chef för ledaravdelningen. Han har i dagens tidning författat en ledartext som gör att jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Rubriken lyder: Befria skogsägarna från Mulle-religionen och har på webben underrubriken: – ”Svenskens vördnad för barr och kottar har fått styra i skogspolitiken”.

Texten går i princip ut på att några töntiga skogsmullar utan verklighetsförankring har inflytande över hur den svenska skogen används. Vilket är upprörande när det ju går att tjäna pengar på kalhyggen. Peter Wennblad inleder med ett citat från Carl von Linné: – ”Vildmarken är ful. Norra Sverige består av kala och hiskliga fjäll”. Svenskar är ett korkat folk som påstås njuta av naturen. Hela artikeln är en lång rad med uppräkningar av hur korkade svenskar är som tycker om naturen. Som tycker om att vistas i naturen. Eller som Peter Wennblad skriver: – ”Skogen är en plats där man blir våldtagen och mördad”.

Vi svenskar är ju totalt korkade som tycker om att ta en promenad. Ty, som Peter Wennblad skriver: – ”Går gör man när man inte har cykel, cyklar gör man när man inte har råd att åka buss, och buss tar man bara om man inte har en bil”. Peter Wennblads upplevelse av naturen är troligtvis att sitta i en bil som i sakta mak kör genom en anlagd parkanläggning med välansade gräsmattor, vackert anlagda blomsterutsmyckningar och några olika välansade exotiska träd. Troligtvis ska det stå små plakat som berättar vilket företag som sponsrat de olika växterna.

Min egen löparrunda i skogen uppe på Söderåsen som jag gjorde i morse är med all säkerhet inget som Peter Wennblad begriper sig på. Troligtvis föredrar han att springa inomhus på ett löpband på ett gym medan han lyssnar på sin favoritmusik i lurarna. Att njuta av att höra en hackspett på avstånd, att se en ekorre sitta på stammen och studera dig när du passerar eller att njuta av en flock hjortar som på avstånd studerar dig och funderar över vad det är för en varelse där kommer flåsande, detta är inget som Peter Wennblad begriper sig på. Träd är inget annat än råmaterial för att tillverka papper och virke av. Att njuta av det stilla porlandet från en liten bäck blir Peter Wennblad troligtvis bara stressad av.

Foto: Er egen bloggare

Stackars Peter Wennblad som inte får uppleva sån’t här.

Peter Wennblad avslutar med stycket: – ”Framtiden för svensk skogsnäring står möjligen istället att finna i andra delar av världen. Där människor värderas högre än död ved. Och där invånarna ringer polisen när vuxna människor klär ut sig till troll och kallar sig barnens vän i skogen”.

Personligen tycker jag synd om Peter Wennblad. Men, han är väl en sann moderat! Pengar är det viktigaste som finns, det enda som står över pengar är ännu mer pengar.

Läs:
Befria skogsägarna från Mulle-religionen. – Peter Wennblad, ledartext i Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Natur