Etikettarkiv: socialliberal

Hvad hvilja Folkpa… f’låt Liberalerna

Vilken väg ska Liberalerna välja? Eller ska vi nu egentligen uttrycka det som; Vilken väg valde Liberalerna? För sedan nu Erik Ullenhag deklarerat att han drar tillbaka sin kandidatur så återstår bara Nyamko Sabuni som ny partiledarkandidat. Och då är ju en del av liberalernas vägval redan gjord. Uppenbart är att det varit en mycket upphetsad stridighet i kampen. Erik Ullenhag kände sig tvingad att deklarera:

liberalerna

– ”Kom ihåg – våra partivänner är inte våra fiender.”

Men argumentationen från olika håll inom partiet har uppenbarligen varit mycket hård. Så här skriver också Erik Ullenhag:

– ”Tonen i sociala medier chockar mig faktiskt – och då är jag ändå van vid tuffa påhopp.”

Som en följd av stridigheterna har flera ledande liberaler med socialliberala värderingar deklarerat att dom nu lämnar. Antingen bara sina uppdrag inom partiet eller helt lämnar partiet. En är den tidigare riksdagsledamoten Kerstin Heinemann som efter mer än 50 år som partimedlem går ur Liberalerna:

– ”Signalerna som jag fått från partiet visar på en högervridning som jag som socialliberal inte kan acceptera. Det handlar om en hårdare ton och en misstänksamhet mot människor från andra länder. Mitt samvete klarar inte av att stödja ett sådant parti.” Och hon fortsätter med att berätta:

– ”Det har varit många obehagliga angrepp mot mig som person. En del av dem har kommit från partikollegor, och det har gjort mig väldigt förvånad. Jag är inte van vid sådant i Liberalerna. Jag har mått väldigt dåligt av det.”

Hon är inte heller ensam om att ni lämna sitt parti. Andra vill dock fortsätta att arbeta för de socialliberala tankarna och bromsa utvecklingen mot hårdare tag:

– ”Vi har alla våra gränser för vad som kan accepteras, så även jag, men fram till dess är det viktigt att många är med och kämpar för att partiet ska hålla rätt kurs.”

Så hur blir det. Innebär valet av Nyamko Sabuni den högervridning och avveckling av socialliberalismen som uppenbarligen många inom Liberalerna befarar och som Moderaterna och Sverigedumokraterna hoppas på? Kan Nyamko Sabuni locka till sig tillräckligt många väljare från höger för att kompensera för ett ytterligare tapp mot vänster så att partiet överlever? Det är ett så kvalificerat gissande att inte ens en tyckerimaskin som eder bloggare vågar uttala sig.

2 kommentarer

Under Liberalerna

Liberaler utan folk

I måndags var jag ju lite elak mot Jan Björklund och Folkpa… f’låt Liberalerna när jag tyckte att det varit lite tyst om dom. Så jag gissade att Jan Björklunds något panikartade utspel om att regeringen kanske skulle bjuda in Sverigedumokraterna också var just för att få lite publicitet i kampen om medias bevakning. De borgerliga kollegorna Anna, Annie och Ebba är oftast duktigare på det hela än vad Jan Björklund är. Eller också handlar det helt enkelt om att journalisterna tycker det är roligare att skriva om dom tre än att skriva om stackars Jan.

Jan Björklund

Hur som helst fick Jan Björklund en snilleblixt. Om jag går ut och kräver att man ska bjuda in Sverigedumokraterna så får jag säkert lite publicitet, tänkte Jan. Och visst fick Jan Björklund publicitet. Men, ingen höll med honom. Till och med inom Folkpa… f’låt Liberalerna protesterade man. En som protesterade var Birgitta Ohlsson. Men, det var tydligen en gång för mycket som Birgitta Ohlsson inte lyder Jan Björklund blint. Kraven på att hon skulleavgå dök upp från flera håll inom partiet.

Det slutade i dag i ett 8 timmar långt intern partimöte, ett möte som uppenbarligen var både hetsigt och högljutt. Till slut blev resultatet tydligen att Birgitta Ohlsson vägrar lämna partiets ledning, men däremot lämnar hon riksdagsgruppens förtroenderåd eller vad det hette. Det hade hon själv fattat beslut om heter det officiellt. Intressant är vad som skulle hänt om hon INTE avgått. Det hela handlar naturligtvis inte bara om att Birgitta Ohlsson inte kan acceptera vad som bestämts. Det är istället en djup ideologisk spricka inom partiet. Birgitta Ohlsson (och de som stödjer henne, t.ex. LUF) står för en socialliberal linje medan de som krävt hennes avgång står för den högerliberala politik som Jan Björklund står för. En högervridning som alla de fyra borgerliga partierna är inne i, i jakten på sverigedumokratiska väljare.

Jag tror att Folkpa… f’låt Liberalerna snart är utplånade, om inte Jan Björklund tar och ”runkar upp stridskuken ordentligt” som han tydligen använde som argument under sin militära karriär. Ett socialliberalt parti kanske behövs, men vi behöver inte hur många högerpartier som helst.

Lämna en kommentar

Under Jan Björklund

Nya turer i inbördeskriget

Kan man lita på FolkpartietI dag berättar Aftonbladet om turerna inom Folkpartiet. – ”Det är ett jävla kuppförsök. Absurt och löjligt” är reaktionen från en folkpartikel på den kritik som dyker upp på många håll i nom partiet. Vad det handlar om är ett försök från de sista kvarvarande socialliberalerna i partiet att försöka diskutera ”mjuka frågor” istället för den marknadsliberala falang som just nu styr Folkpartiet. Samtidigt anser många att det är dags att byta ut Skoltalibanen Jan Björklund, som förutom att han nu är den Högeralliansledare som suttit längst, också av allt för många förknippas med ”hårda tag i skolan” öch en skolpolitik som misslyckats. Det är mer än ett halvår till det landsmöte som Folkpartiet ska hålla i november. Fram tills dess kommer vi att få se mer Björklund-kritik ploppa fram. Vi går en spännande framtid till mötes!

Lämna en kommentar

Under Folkpartiet

Vi vann strejken

» Vi vann: Till slut tog tågstrejken slut. Tack vare ett enormt stöd från allmänheten – inte minst från de som drabbades av strejken – så fick till slut Veolia och arbetsköparorganisationen Almega inse att det fanns en gräns. Det nya avtalet innebär bland annat att kostnaderna för att utnyttja timanställda ökar kraftigt. Den sedan en tid pågående utvecklingen där arbetsgivarna missbrukar deltid och timanställningar i en allt mer ökande omfattning bromsas upp. Bland annat ökar lönerna för timanställda kraftigt. Detta har två positiva effekter. För det första blir det mindre lönsamt att utnyttja timanställda istället för fast anställd personal. Samtidigt kompenseras timanställda ekonomiskt för obehaget att ständigt tvingas stå till tjänst. Det finns ingen riktig fritid. Du måste alltid hålla dig redo att hoppa in. Svenska folket har visat att man står eniga bakom en arbetsmarknad där vi inte har ett A- och ett B-lag. Det enda stöd som Arbetsköparorganisationen Almega fått för sin konfrontationspolitik har varit från en grupp Folkpartister som trampat rejält i klaveren genom att kräva inskränkningar i strejkrätten. I princip verkar deras filosofi gå ut på att en strejk inte får drabba någon. Det enda verkliga påtryckningsmedel som arbetstagare har är att helt enkelt vägra arbeta om villkoren blir för dåliga. För det är ju helt enkelt det som strejk handlar om. Vi vägrar jobba om ni inte förbättrar våra villkor! Sverige har mycket få strejker om vi jämför med andra länder. Och att kräva inskränkningar i den strejkrätten med de väldigt ansvarsfulla fackliga organisationer som vi har tyder på mycket dåligt omdöme. Men det är bara ytterligare ett bevis för att inom Folkpartiet är den socialliberala falangen inlåst i garderoben. Det är marknadsliberalerna som styr.

Annie Lööf, begriper inget men vill bestämma ändå» För en levande landsbygd – säg Nej till Annie Lööf: En annan marknadsliberal megafon är Centerpartiets Annie Lööf. Det är inte så många dagar sedan hon skrev en debattartikel som mycket enkelt gick ut på att Rödgrön politik var ett hot mot landsbygden. Och hon tog då bland annat som exempel ett återställande av krogmomsen. Det är ju ett område som hon snöat in på helt. Och det beror naturligtvis på åtagande gentemot sin företrädare Maud Olofsson, som fick jobb som ordförande för Krogbranschen som tack för det arbetet. Dom har länge lobbat för att branschen var i behov av dom här subventionerna och fick till slut utdelning. Sedan vet jag inte hur Annie Lööf egentligen fick ihop sänkt krogmoms med landsbygdspolitik. Nästan alla miljarderna hamnar ju i storstäderna och inte på landsbygden. Det är ju främst i städerna som krogar, restauranger osv finns. Däremot ser jag att under den tid som Maud Olofsson och Annie Lööf haft ansvar för Näringslivsfrågor och Landsbygd sedan 2006 så har mer än 14.000 statliga arbetstillfällen försvunnit på den svenska landsbygden. Dessa mer än 14.000 försvunna jobb på landsbygden ska jämföras med de knappa 4.000 jobb (i hela landet, alltså främst i storstäderna) som den sänkta krogmomsen genererat. Kanske skulle miljarderna använts till att trygga statliga jobb på landsbygden, vilket samtidigt hade förbättrat servicen där.

» Dagens citat: Det tror jag att jag hämtar från tidningen Publikt som ges ut av Fackförbundet ST. Det handlar om Trafikverkets oförmåga att räkna. Mer specifikt om att Trafikverkets ledning under lång tid mörkat att man räknat fel på behoven av upprustning. När Trafikverkets GD ställs inför uppgiften om att de satsningar på upprustning och underhåll som nu är beslutade så kommer mindre prioriterade järnvägssträckor att fortsätta förfalla. Det uppdämda renoveringsbehovet kommer att vara ännu större 2025 än det är nu. Som kommentar svarar generaldirektören Gunnar Malm: – ”Det är helt korrekt. Men vi följer regeringens direktiv. Vi har varit väldigt öppna med att beskriva vilka konsekvenser det kan få.” Dvs, Trafikverket har informerat vår Högeralliansregeringen och vår moderata Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd om att effekten av den politik som bedrivs är att mindre prioriterade järnvägssträckor förfaller och det uppdämda renoveringsbehovet fortsätter att växa. Men direktiven från Högerregeringen har varit att det är så det ska vara! Är det inte dags att byta ut Catharina Elmsäter-Svärd – och resten av regeringen?

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade