Tag Archives: Stefan Löfven

Undrar om dom skäms

Vad tror ni? Tror ni att Stefan Löfven känner sig stolt? – ”Stefan Löfven har en avsevärt bättre invandringspolitik än Annie Lööf” hävdar Jimmie Åkesson i en intervju i Dagens Nyheter. Det är nu snart dags för Sverigedumokraternas landsmöte också och Jimmie Åkesson tycker att han ju måste göra klart för Taxi-Uffe och Batong-Ebba att dom inte ska räkna med ett självklart stöd från Jimmie om han inte får något för det. Enligt intervjun hotar han med att SD mycket väl kan välja att rösta på en S-budget istället för en Moderat Högerallians-budget. Naturligtvis är det så att Jimmie retar sig på att Annie Lööf och Jan Björklund gjort klart att dom inte kan tänka sig att sätta sig i en regering som är beroende av rasisterna i SD.

Sverigedumokraterna

Ulf Kristerssons högergir inom Moderaterna har lockat tillbaka många SD-supportrar till Moderaterna. Sverigedumokraternas väljarstöd har rasat ganska rejält på kort tid. Hade något av de andra partierna förlorat så stor andel av sina väljare på så kort tid hade media varit fyllda med spekulationer. Det är dock uppenbart att media inte tar SD riktigt på allvar. Det är ju faktiskt ganska tyst om raset. Jimmie är dock fortsatt optimist och räknar med 20% i valet. Vi får hoppas att väljarna är intelligentare än så. Som jag sagt tidigare så tror jag faktiskt att Sverigedumokraternas sammanbrott har inletts. Det kommer att ta tid eftersom det inte blir fullständigt förrän Jimmie Åkesson slutar / kuppas ut. Och han kommer att sitta kvar vid de välbetalda grytorna så länge han kan.

Men, som sagt. Undrar om Stefan Löfven känner sig stolt över att Jimmie Åkesson tycker att hans invandringspolitik är bättre i Annie Lööfs. Han borde skämmas öronen av sig om Jimmie överhuvudtaget uppskattar den. SKÄMS!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Twittra mig hit och twittra mig dit

Dagens goda skratt fick jag redan tidigt på morgonen när jag hos BBC läste att en anställd på Twitter under sin allra sista arbetsdag innan han gick hem stängde ner Donald Trumps Twitterkonto. Tyvärr varade avstängningen bara i 11 minuter hävdas det så det hann bara stoppa ett par dumheter från att spridas. Men, det var ju i varje fall ett gott försök.

Det är ju tur att det inte var Stefan Löfvens Twitterkonto som stängdes ner. Då hade vi redan haft ett krav från de fem högerpartierna i Riksdagen på en förtroendeomröstning mot Stefan Löfven och antagligen ytterligare några regeringsledamöter. Det hade ifrågasatts att man gjort sig beroende av ett utländskt företag för information från statschefen. Ett utländskt företag som inte var säkerhetsklassat och där uppenbarligen enskilda anställda kunde göra precis vad som helst. Här hade herrarna och damerna inom den utvidgade Högeralliansen inte haft några problem som helst med att avsätta ett par ministrar för bristande säkerhet.

Fast om vi ska övergå till att vara seriösa. Visst är det skrämmande att en ensam anställd hos en IT-koloss på det här viset kan påverka konton på detta sättet. Om han (eller hon…) så här enkelt kan stänga ner ett konto, hur många konton kan hen stänga ner? Hur lätt är det att ordna så att det sänds ut falska tweets från ovetande konton? Den president som hamnat i den här härvan är samma som gjorde stor sak av att andra använt e-postkonto som inte var säkrade!

Twitter twitter

För övrigt såg jag att Donald Twitter på just Twitter var mycket snabbt ute och krävde dödsstraff för den uzbekiska galning Sayfullo Habibullaevic Saipov som begick vad man utgår ifrån var ett terrordåd och dödade 8 personer i New York vid en attack som påminde om den i Stockholm. De flesta som dog var tydligen turister från Argentina. Han krävde också omedelbara lagändringar när det gäller invandring osv. Donald Trumps mycket snabba krav på dödsstraff riskerar att försvåra rättegången mot mannen eftersom risken blir stor att just det politiska kravet kan utnyttjas som argument av olika grupper som kanske stör den juridiska processen. Eller till och med utnyttjas av försvaret som kan ifrågasätta domstolens självständighet. Lika snabbt ute med krav på dödsstraff och förändring av lagar mot vapeninnehav var inte Donald Trump efter att Stephen C. Paddock i Las Vegas skjutit ihjäl 58 personer i den värsta masskjutningen av oskyldiga i USA sedan Wounded Knee.

USA är ett samhälle som bygger på våld. Tyvärr är det så. Donald Trump som president minskar inte denna katastrof – tvärtom. Inte ens att stänga ner hans Twitterkonto hjälper.

Lämna en kommentar

Filed under Twitter

Spekulationer kan roa

Jag ser att Sverigedumokraternas Mattias Karlsson tycker att Ulf Kristersson är Oansvarig när han ”utesluter helt samtal, förhandlingar och kompromisser med SD”. – ”Kristersson räknar kallt med att vi i alla lägen kommer att stödja hans politik, det kommer vi naturligtvis inte att göra” påpekar Mattias Karlsson. Han är väl lite (eller mycket…) besviken och orolig över det faktum att Taxi-Uffes rejäla högergir med Moderaterna har lockat stora grupper sverigedumokrater till att återvända till fadershuset. Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson ser nu framför sig en ny tillvaro som ledare för ett parti som krymper. De väljarundersökningar som just nu väller in som flodvågor berättar alla i princip samma sak. Moderaterna ökar rejält, men tar främst sina nya supportrar från Sverigedumokraterna och Centern.

Spekulationerna om hur en ny regering ska bildas efter valet och vilka förutsättningar som ska gälla är lika många som partier i Riksdagen. Förmodligen ännu fler. Taxi-Uffes förutsättningar är tydligen att om de fyra partierna som formellt ingår i Högeralliansen är större tillsammans än vad Socialdemokraterna ensamma är så ska Ulf Kristersson få bli statsminister. Han har dock fortfarande inte lyckats berätta hur han ska få ihop den regeringen. Så länge de av de fyra partier som utgör det som kallas Högeralliansen inte har fått fler mandat i Riksdagen än vad de Rödgröna partierna har fått så sitter ju Ulf Kristersson högst upp på piedestalen bara så länge Jimmie Åkesson aktivt stöttar honom. Ett förhållande som Annie Lööf och Jan Björklund förklarat att dom inte ställer upp på.

Den nya Högeralliansen?

Är det så här den nya Högeralliansen ser ut?Vill Ulf Kristersson och Moderaterna bilda en majoritetsregering med stöd av de fem partierna till höger (dvs M + Sd + C + L + Kd) så ska han naturligtvis göra detta om han kan få alla fem partierna att stödja en sådan regering. Personligen tror jag dock inte att en sådan regering är ett realistiskt alternativ. M kanske ställer upp. Kd kanske ställer upp (om dom finns kvar). Sd ställer säkert upp bara dom får igenom sin politik. Men ställer C och L upp? Tvivlar verkligen starkt på detta.

Om den traditionella blockpolitiken (alltså utan Sd till något block) kvarstår så får vi nog snarast inrikta oss på att det block som blir störst försöker bilda regering. Det är alltså ungefär det förhållande som gäller i dag. Det är ett förhållande som kräver fingerfärdighet för att få igenom en politik.

Återstår vad jag länge trott som den troligaste utvecklingen. Dvs att vi efter valet har tre block. Ett högerblock med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor är på väg att föra in sina partier i ett sådant block till stor glädje för Jimmie Åkesson. Men, jag tror faktiskt att Centern och Liberalerna när dom tvingas att välja det minst dåliga alternativet väljer att skapa ett mittenblock tillsammans med Socialdemokraterna. Ett mål som Stefan Löfven ju inte direkt har gjort någon hemlighet av att det är vad han önskar. Ett sådant block har ju faktiskt viss möjlighet att få ihop en majoritetsregering.

En intressant fråga är vad som händer med Miljöpartiet? Kommer partiet att lyckas hålla sig över 4%-spärren? Kommer partiet efter valet att dra sig tillbaka och slicka såren eller kommer man att vilja fortsätta vid maktens grytor som en del av en Mittenregering tillsammans med S + C + L? Vänsterblocket består då av Vänsterpartiet, ett Feministiskt Initiativ som med största sannolikhet inte heller nu lyckas ta sig in i Riksdagen. Samt då eventuellt ett Miljöparti som slickar såren och försöker radikaliseras igen.

Avgörande för om ett Mittenblock kan få ihop en majoritet är ju hur det går för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, och vilken väg Miljöpartiet väljer. Hur som helst är det här en utveckling som glädjer Stefan Löfven.

Ett område där jag blir allt mer övertygad om är Sverigedumokraternas upplösning. Någon gång måste alla skandaler väl ändå bita på SD:s teflonhinna. Från de senaste dagarnas skandaler kan vi se att attacken mot f.d. sverigedumokraten Hanna Wighs bostad stod en f.d. förtroendevald för just Sverigedumokraterna för. I dag läser vi att två riksdagsledamöter från Sverigedumokraterna valt att mot Säpos inrådan åka till Syrien och låta sig bli en del av Assad-regimens propaganda. En av de två är Martin Kinnunen, en av de många SD-representanter som finns med i brottsregistret. Han dömdes för några år sedan för grova skattebrott, förskingring och andra ekonomiska brott för sina affärer i de av SD ägda bolagen Samtid & Framtid AB och Blåsippan AB.

Sverigedumokraterna

Jag tror att den vändning i opinionen som Sverigedumokraterna nu drabbats av kommer att sätta igång en inre upplösning. Det är kul när det går uppåt. Men, när det vänder ner, då är det inte alls kul. Jimmie Åkesson kommer att klamra sig fast vid de välbetalda köttgrytorna så länge som möjligt. Men allt ha ett slut!

Lämna en kommentar

Filed under Moderaterna

Goda och dåliga nyheter

Som siffernörd så läser jag naturligtvis alla väljarundersökningar med stort intresse. Det är alltid spännande att försöka utläsa trender och dra förhastade slutsatser av små förändringar som ligger inom felmarginalen. Men, det kan ju vara rätt…

Sverige

Aftonbladet låter Inizio göra en månatlig undersökning av svenskarnas partisympatier. Alla tidningar med självaktning måste ju ha sin egen undersökning. I dag kan vi läsa Inizios oktobermätning, och denna innehåller ju en del spännande siffror. Det finns två rejäla vinnare sedan förra månaden. Taxi-Uffe har gett Moderaterna ett uppsving med +2,2 medan Socialdemokraterna också går upp med +1,3. Vänsterpartiets och Liberalernas +0,1 är väl däremot inte så mycket att orda om. Om det finns vinnare, så finns det helt självklart också förlorare. Den stora förloraren är Sverigedumokraterna som tappar -2,0. I viss mån kanske också Centern som tappar -0,8. Miljöpartiets och Kristdemokraternas -0,3 är nog inte heller så mycket att orda om.

Av det här kan vi alltså se att Moderaternas högergir och närmande till Sverigedumokraterna har gett utdelning. I varje fall så länge nyhetens behag lyser som en liten gloria över Ulf Kristersson. Däremot verkar inte Sverigedumokraternas totala eftergift till moderaternas högerekonomisk politik ha gett någon utdelning för Jimmie Åkesson. Istället har uppenbarligen stora grupper tidigare missnöjda moderater i främst Sverigedumokraterna men också Centern återvänt till fäderneslandet. Kan det vara så att en del f.d. sosseväljare som tycker att Sverigedumokraternas högermoderata ekonomiska politik blivit för uppenbar nu också börjat återvända till socialdemokratin?

Undersökningen visar att Socialdemokraterna nu är uppe i 30,1% och utan någon konkurrens som vanligt är störst. Däremot har nu Moderaterna återtagit andraplatsen med 18,7% medan Sverigedumokraterna nu tappar ner till 17,9%. Annie Lööf och Centern har långt kvar om man hoppas på att konkurrera med Moderaterna om ledartröjan inom borgerligheten med de 11,5% man får i undersökningen. Vänsterpartiet fortsätter att vara störst efter ledarkvartetten och får 6,6%. Inizio har lite udda siffror bland de tre mindre partierna. Dom har bara Kristdemokraterna på 4,4% ovanför 4%-spärren medan både Liberalerna på 3,7% och Miljöpartiet på 3,2% skulle åkt ur riksdagen.

Om man ska fortsätta prata om de gamla blocken så leder de Rödgröna med 39,9% över Högeralliansen med 38,3%. Om siffrorna blir realitet i ett val skulle alltså S+V bli större i Riksdagen än M+C+Kd om Mp och L åkte ut. Hur tillförlitlig en sådan prognos är får ni själva bestämma. Jag har i varje fall min gissning klar. Den går ut på att det sakta men säkert går uppåt för Socialdemokraterna. Att Moderaterna, i varje fall tillfälligt, hämtar tillbaka väljare från Sd och C. Att Sverigedumokraterna har haft sin höjdpunkt och gissningsvis nu börjar få allt mer motvind.

Förtroendet för partiledaren har en viss betydelse för ett partis popularitetssiffror. Man ska inte överdriva, men en förtroendeingivande partiledare kan lyfta ett parti medan en misslyckad tråkmåns kan sänka ett parti. Jag ser att Sveriges Radio gjort en undersökning av vårt förtroende för partiledarna. Enligt den här undersökningen så är det Stefan Löfven som inger mest förtroende med 35% som har stort eller ganska stort förtroende för honom. Han har passerat Annie Lööf som får 34% och är den som tappat mest. Jonas Sjöstedt och Jan Björklund får 23%, Jimmie Åkesson 22% och Ulf Kristersson ligger först på sjätte plats med 21%. Batong-Ebba Busch Thor ligger en bra bit efter med 16%. Sedan tror jag vi avstår att berätta om siffrorna för Miljöpartiets båda talespersoner eftersom det bara skulle göra Gustav Fridolin och Isabella Lövin ledsna. Om dom nu mot förmodan skulle läsa den här bloggen…

De gamla moderaterna

Att Taxi-Uffe med sina nytillsatta vänner i moderattoppen har gjort en rejäl högergir med den moderata skutan blir allt mer uppenbart. Det är helt klart att det är dags att sluta använda beteckningen Nya Moderaterna. Det är helt enkelt de gamla vanliga Moderaterna, pre-Fredrik, som nu håller på att utkristalliseras. Så förespråkar t.ex. de unga muffarna i en debattartikel i Dagens Industri rejält ökade inkomstklyftor. Att man försöker dölja målet genom att tala om att det ska löna sig att vara ambitiös är bara en skönmålning av målet att öka klyftorna. Det ska finnas en stor grupp lågavlönade tjänstefolk som finns tillgängliga för att passa upp de lyckosamma. Punkt!

Säg Nej till Sverigedumokraterna

En annan intressant fråga för framtiden, som jag funderat över tidigare, är den sverigedumokratiska framtiden. Skandalen med övergreppen mot Hanna Wigh fortsätter. Sedan hon lämnade SD har hennes bil förstörts och hon har fått en brandsläckare inslängd genom fönstret på bostaden. Tyvärr är det ju inget som förvånar att den sverigedumokratiska svansen inte kan uppföra sig. Maffiametoder kallar Hanna Wigh själv det hela för. Jag tror faktiskt att de Sverigedumokratiska framgångarna nu är över. Det som återstår är nedgången och interna stridigheter. Något som sedan på några år kan förstöra hela Jimmie Åkessons bygge. Mannen som gick med i Sverigedumokraterna när partiet fortfarande var öppet nazistiskt. Men som i dag förnekar allt sådant. Förhoppningsvis är det som hänt under senare tid en början på partiets ras i och med att supportrarna kanske börjar inse vad det är för företrädare dom valt att företräda dom. Jag tror att Jimmie Åkesson snart tappar intresset när kurvorna börjar peka nedåt istället för uppåt. När intern kritik kanske vågar yttra sig. Visserligen är han i dag en av Sveriges högst betalda politiker. Något som han nog inte vill bli av med. Men har suttit längre än de andra partiledarna. Jag tror att nu återstår bara ett allt mer minskat stöd för SD. Låt oss hoppas att jag har rätt.

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökningar

Make peace not war

I dag är det Internationella fredsdagen, en dag som är instiftad av Förenta nationerna. Märker ni det?

Vem är det största hotet mot världsfreden? Egentligen en ganska dum fråga att ställa eftersom vi inte har någon världsfred. Det pågår krig på många håll runt om på vårt klot. Striderna i Syrien och i viss mån Irak får ganska stor publicitet. I Afghanistan pågår ett krig som börjar bli det längsta i historien. För USA är kriget i Afghanistan det längsta kriget som dom har varit inbMake love not warlandade i. Dessutom verkar det inte finnas något slut på kriget. Fast i Sverige anser man det vara säkert att åka dit! I Afrika pågår flera krig. I Jemen är USA:s ledande allierad Saudiarabien inblandat i ett långvarigt och blodigt krig som nästan glöms bort. Bortglömt precis som krigen i Afrika.

I vår närhet pågår ett lågskaligt krig i östra Ukraina mellan ryska ”rebeller” och ukrainska styrkor med stöd av högerextrema ”legosoldater”. Hur stor inblandningen från Ryssland är råder det delade meningar om. I Burma pågår ett krig. Osv osv.

Däremot får konflikten mellan USA och Nordkorea stor uppmärksamhet. Med två ledare (Donald Trump och Kim Jong-un) som båda främst är skickliga på att kläcka ur sig dumheter. Att höra dessa två ledare kläcka ur sig den ena dumheten värre än den andra är som att höra två femåringar bråka. Det är en förolämpning mot mänskligheten att två sådana knäppgökar kunnat komma till makten. Men faktum är att jag ställer större krav på Donald Trump än på Kim Jong-un. Den ena har valts till president i det som kallas ”världens största demokrati”. Den andra har ”ärvt” makten i en diktatur. Det här är den konflikt jag är mest rädd för. Jag tror inte att det finns någon risk för att Nordkorea ”går till attack”. Dom har inget att vinna på att inleda en konflikt. SÅ intelligent tror jag faktiskt att till och med Kim Jong-un är. Däremot finns det stor risk för att Nordkorea känner sig så hotade att dom kan bli provocerade att använda sina vapen för att hinna attackera innan dom själva blir attackerade. Ju mer Donald Trump trissar upp tonläget, desto större blir risken för att Nordkorea blir övertygade om att attacken från USA är på gång, och då måste dom trycka på avtryckaren så fort som möjligt så att dom hinner göra detta innan dom utplånas. Som ju Donald Trump har hotat med.

Konflikten med Nordkorea löses inte med upptrissade hot. Konflikten löses med samtal. Nordkoreas ledare vet vad som händer misshagliga ledare som hamnar i konflikt med Pentagon och Vita Huset. Dom vet att enda chansen att överleva är att göra en attack så kostsam för USA att dom avstår. Det är därför man forcerar anskaffandet av kärnvapen och långdistansmissiler.

I den situationen är det inte rätt metod att som Donald Trump använda sitt tal inför Förenta Nationerna till att hota ”ovänner” runt om i världen med krig och utplåning. Det är ovärdigt en medlemsstat i Förenta Nationerna att i FN:s församling använda denna typ av ordval. Hade gubben vetat vad skämmas är för något så borde han göra detta. Men, jag tror faktiskt inte att han vet vad skämmas är för ett ord. Att en annan av de stater som skaffat ”illegala” kärnvapen var den enda som var positiv till Donald Trumps ordkrevader säger en hel del. Jag talar alltså om det beröm Israels Benjamin Netanyahu kommit med. Det är ganska talande att Israel aldrig utsatts för samma hot för att dom ska avveckla sina kärnvapen. Den situationen visar att det är inte för att förhindra spridningen av kärnvapen som Donald Trump hotar. Det är för att inte sprida kärnvapen till fel stater!

Jag hoppas att det erbjudande som tydligen Stefan Löfven i FN gett till Donald Trump om att försöka medla i konflikten kan leda till något. Det är faktiskt ett erbjudande som är seriösare och lämpligare än vad många tror vid en första anblick. Men det är ju så att Sverige representerar USA i Nordkorea. Eftersom USA inte har några diplomatiska förbindelser med Nordkorea är det någon annan som får vara representant. Sverige är, som det heter, skyddsmakt för USA i Nordkorea sedan 1955. Så Stefan Löfven, gör något! DET är mycket viktigare än att slösa pengar på svensk militär.

Make peace not war
Non Violence

Lämna en kommentar

Filed under Fred

Paniken sprider sig

Dom har det inte lätt bland de borgerliga valstrategerna. Hur dom än gör, hur dom än gnäller, hur dom än hotar med världens undergång och hur dom än hotar avsätta ministrar på löpande band så lossnar det inte i opinionen. Väljarna förstår helt enkelt inte riktigt vad dom sysslar med bland borgerliga högerallianspolitiker. Jag tänkte därför med utgångspunkt från den väljarundersökning som Svenska Dagbladet i dag publicerar och som görs av Sifo fundera lite över framtiden.

Moderaterna

Svenska Dagbladet försöker förtvivlat hitta något positivt i det hela och konstaterar i rubriken att ”Moderaterna starkt framåt i Stockholm”. Sedan nu Moderaterna i Stockholm under styrning från Ulf Kristersson lyckats avsätta Anna Kinberg Batra vädrar man väl en ljusning i tunneln uppe i Fjollträsk där många välbetalda moderatpolitiker riskerar bli arbetslösa efter valet. Så där ljus framtid tycker dock inte jag att det verkar vara. Sifo:s undersökning visar att de tre Rödgröna partierna ökar +1,1 till 41,6% medan de fyra borgerliga i Högeralliansen tappar -0,6 till 37,8%. Samtidigt tappar Sverigedumokraterna -1,0 till 17,8%. Det som hänt är alltså en svag ökning för de Rödgröna och en svag minskning för både de fyra borgerliga och SD. Inom borgerligheten har nog moderaterna återfått en liten skara missnöjda från sina borgerliga kollegor. Undersökningens båda största vinnare är Vänsterpartiet med 7,4% (+1,0) och Moderaterna med 17,2% (+1,0). Ökar gör också Miljöpartiet på 4,5% (+0,4) och Kristdemokraterna på 3,7% (+0,1). Dom ligger alltså kvar placerade under strecket. Den stora förloraren är Liberalerna som tappar till 5,0% (-1,2), Centern till 11,9% (-0,5) och Socialdemokraterna 29,7% (-0,3). I korthet kan man säga att ingen av förändringarna är särskilt statistisk säkerställd. Men, tendensen kan tydligt utläsas. Det går inte bra för Högeralliansen!

Vänstern

Stefan Löfven borde egentligen vara mer orolig än vad jag tror han är. Det här är extremt dåliga siffror för Socialdemokraterna. Ett val med de här siffrorna skulle visserligen med största sannolikhet sluta med någon form av regering med Socialdemokraterna i ledningen. Kanske är det så att man från de socialdemokratiska strategerna bara väntar på att Sverigedumokraterna en dag pyser ihop igen som i stort sett alla populistiska extremistpartier gör. När detta sker (frågan är NÄR det sker, inte OM det sker) räknar man väl med att en hel del gamla sosseväljare ska återvända till fadershuset. Men, som sagt, oron borde vara större. Vad innebär egentligen socialdemokratisk politik i dag? Jonas Sjöstedt å andra sidan kan nog se framtiden an med tillförsikt vad det gäller väljarstödet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är, tycker jag, den klart mest förtroendegivande partiledaren. Fast det är väl klart att jag är lite part i målet. Däremot finns det ju stor risk för att Vänsterpartiet efter valet och en ny regerings bildande helt förlorar det inflytande man i dag har. En Mittenregering vore bra för Vänsterpartiets möjligheter att ytterligare öka stödet. Men det hjälper ju inte om man samtidigt förlorar allt inflytande. Slutligen undrar jag hur det ska gå för Miljöpartiet? 4-procent strecket ligger alldeles för nära. Dagens Miljöpartiet har blivit alldeles för mycket ”makt” och alldeles för lite ”kamp”. Vad händer efter valet? Vad händer med Miljöpartiet om det bildas en S + C + L regering efter valet? Hoppar dom på tåget eller stannar utanför och slickar såren?

Den nya Högeralliansen?

Sedan har vi då krisbearbetningen inom den borgerliga Högeralliansen. Ett ganska vilset Moderaterna vet inte riktigt vad som ska göras. Ett problem för ett fortsatt Högerallianssamarbete är vilken väg Moderaterna väljer. Många tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts ”liberala arbetarparti med mänskligt ansikte” är på väg att slutligt slängas på sophögen. Allt fler uttalanden tyder på att det är betonghögern som är på väg att ta över partiet. Det pratas ganska mycket ”skit” om Fredrik Reinfeldts politik och samma gäller Anna Kinberg Batra. Moderaterna har en dålig vana att prata illa om sina gamla partiledare. Ju mer betonghögern tar över desto längre kommer Moderaterna från att få en chans att få bilda en ny regering. Jag tror att Moderaterna under Ulf Kristersson tar ett steg åt höger och det gör det ännu svårare för Annie Lööf och Jan Björklund att hålla fast vid Högeralliansen. Annie Lööf gläds nog åt att Centern ligger bra till i opinionen. Jag tror faktiskt att hon i hemlighet drömmer om att Centern ska växa förbi Moderaterna. Om Centern ska bilda regering med Moderaterna eller Socialdemokraterna struntar hon nog i. Bara man får vara med om att bilda en regering. Ute i kommunerna runt om i landet fungerar ett samarbete mellan Mittenpartierna och Socialdemokraterna på många håll alldeles utmärkt. Jan Björklund på sin sida drog nog en suck av lättnad när Birgitta Ohlsson häromdagen meddelade att hon drog sig ur partiledarstriden i Liberalerna och istället lämnar politiken. Men, Jan Björklund borde vara ytterst orolig över partiets opinionsläge. Partiet hamnar allt närmare att hotas av 4-procent spärren. Liberal skolpolitik har inte varit någon framgångssaga. Att slåss för ett införande av Euron lockar nog inte så många väljare. Vad ska du egentligen profilera dig på Jan? Jag har inget tips! Behövs Liberalerna? Det behövs nog en mer lockande partiledare trots allt. Det finns mängder med allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då har framgång och har den mest attraherande partiledaren. Slutligen får vi inte vara elaka och glömma bort Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Fast det är lätt att glömma dom! Just nu kämpar Batong-Ebba hårt för att placera Kristdemokraterna längst ut på den borgerliga ytterkanten. Kanske i ett försök att rädda partiets existens genom att locka betonghögerväljare från Moderaterna och kanske Sverigedumokraterna. Faktum är att jag tror att Ebba Busch Thor kommer att misslyckas. Mitt tips är att Kristdemokraterna hamnar utanför Riksdagen efter nästa val. Det kommer inte att finnas tillräckligt många stödröstare från dom andra borgerliga partierna som vill rädda dom än en gång. Dom behövs i de egna partierna. Det finns ju en risk för att om för många liberala stödröstare röstar på Kd så åker Liberalerna ut istället. Och C och M-väljare vill nog främst stötta sitt eget parti i kampen om att vara störst.

Sverigedumokraterna

Allra sist har vi då Sverigedumokraterna. Hur ogärna jag än vill nämna denna samling misslyckade individer så måste jag ju. Jimmie Åkesson drömmer nog om att partiet ska fortsätta växa och växa. Men, faktum är att jag tror att partiet har nått sin maxnivå strax under 20%. Resten av väljarna tycker så illa om partiets nazistiska rötter, rasistiska retorik och populistiska agenda att dom inte kan tänka sig att rösta på dom. Jämfört med förra valet kommer med största sannolikhet Sverigedumokraterna att växa även detta val. Men, sedan är det nog stopp. Då kommer frågan upp om hur länge Jimmie Åkesson tycker det är kul att hänga kvar när det inte går framåt längre. Han är redan den partiledare som suttit längst. Min gissning är att någon gång under nästa mandatperiod börjar partiets sönderfall. Partiet kommer helt enkelt att falla sönder genom inre konflikter. Hur illa jag än tycker om Jimmie Åkesson så kan jag inte annat än erkänna att han varit skicklig. Sverigedumokraterna är hur man än ser på det ett teflonparti. Partiet drabbas av den ena skandalen efter den andra. Partiets företrädare hittar på de ena dumheterna efter de andra. Men än så länge rinner skandalerna av partiet som sådant. Även om man tvingas utesluta medlemmar på löpande band, så fortsätter det att dyka upp skandaler där partiets företrädare är representerade. En dag, förr eller senare, kommer dessa skandaler slutgiltigt fastna på partiet. Någon gång kommer väljarna att inse att partiet företräds av en stor samling okunniga eller kriminella individer som inte förtjänar förtroende. Nästa års val blir en framgång (jämfört med förra valet). Men uppgången är slut. Den dag Jimmie Åkesson tröttnar på det hela (dvs när framgångarna uteblir) så tror jag att partiet faller ihop. Som alla andra populistiska extremistpartier alltid gör. Det är bra för den svenska politiken när det äntligen sker.

Min gissning sedan länge är att vi är på väg till att få tre politiska block efter valet – eller kanske till och med innan valet. Högerblocket (M + Kd + Sd), Mittenblocket (S + C + L) och ett Vänsterblock (V + Mp + FI). Där Mittenblocket efter valet bildar regering!

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Ett borgerligt dilemma

Till slut tog, tyvärr, Annie Lööf och Jan Björklund sitt förnuft till fånga. Att fullfölja ett krav på att Peter Hultqvist skulle avsättas i en förtroendeomröstning för en ”skandal” som borgerligheten egentligen själva bär huvudansvaret för hade varit rent trams. Nu står istället Ebba Busch Thor och ett vingklippt Moderaterna ensamma på barrikaderna tillsammans med Jimmie Åkesson. Annie Lööf och Jan Björklund har insett att det inte är en seriös politik medan Ebba Busch Thor och det vingklippta Moderaterna uppenbarligen känner att dom måste visa kampvilja i kampen om de sossehatande väljarna. Jag ”roade mig” med att gå in och läsa på Annie Lööfs Facebook där hon meddelade att Centern inte hade för avsikt gå vidare med en misstroendeförklaring. Det var uppenbart att bland de som var kritiska var det egentligen ett allmänt sossehat och inte sakfrågan som var skäl till en misstroendeförklaring. Undrar hur många som var besvikna sverigedumokrater? Ordvalet tydde på en ganska stor andel. Men är det så, då ska man ju väcka misstroende mot Stefan Löfven. Är den nya Högeralliansens fem partier redo att gemensamt fälla regeringen och istället ta ett eget gemensamt ansvar så ska dom göra det. Centern och Folkpartiet har insett att deras egna väljare inte vill att Annie Lööf och Jan Björklund gör sig beroende av Jimmie Åkesson. Om det riskerar Högerallianssamarbetet så får det vara hänt.

Stefan Löfven

Personligen hade jag, som jag sagt tidigare, gärna sett att Peter Hultqvist fått sparken. En socialdemokratisk Försvarsminister som så uppenbart sitter i generalernas knä och som arbetar hårt för att för att smussla in Sverige i NATO hade jag gärna sett fått sparken. Men det här var fel skäl!

Den stora skandalen är att den tidigare Högeralliansregeringen under Fredrik Reinfeldt drev på hårt för att privatisera IT-driften hos bland annat Transportstyrelsen. Det var så bråttom med att få det hela genomfört att det ju i dagarna avslöjades att man redan under sommaren 2014 medan moderaten Catharina Elmsäter-Svärd var ansvarig minister från den tillförordnade generaldirektören Jacob Gramenius beslutade att frångå säkerhetsreglerna för att hinna med att utlokalisera det hela till IBM. När sedan den nya generaldirektören Maria Ågren tillträtt fortsatte hon på den ingångna vägen. Läs gärna en moderat beskrivning av vad som hänt. Att från seriösa politiker försöka smeta skandalen på Peter Hultqvist visar att det inte rör sig om seriösa politiker. Det visar med tydlighet att ett vingklippt Moderaterna och Ebba Busch Thors Kristdemokraterna är i stor kris. Ebba Busch Thor har ju allt mer börjat medge att man gärna tar makten med stöd av Sverigedumokraterna. Inom Moderaterna är man inte eniga, men kanske börjar den mer hårdföra falangen ta makten. Jimmie Åkesson drömmer om att bli den som tillsätter en borgerlig statsminister, så länge dom lyder honom.

Sverigedumokraterna

Den stora vinnaren på det här är väl trots allt Peter Hultqvist och andra militärkramare. Men även Stefan Löfven har väl stor anledning att göra en rejäl målgest. Förhoppningsvis pekar det på lite mer seriositet på den politiska marknaden.

På tal om målgest. Ett helt annat ämne. Hur många timmar lägger våra professionella fotbollsspelare ner på att träna in en lämplig riktigt maffig målgest? Får dom själva bestämma hur dom ska göra eller är det tränaren och managern som fördelar ut olika målgester? En spännande fråga!

1 kommentar

Filed under Högeralliansen