Spännande siffror

» Ingenting har hänt.

Jag brukar inleda mina funderingar med anledning av väljarundersökningar med att ursäkta mig med att jag är en siffernisse. Statistik är spännande. Man kan bevisa det mesta med hjälp av statistik. I min ungdom var det meningen att jag skulle studerat Statistik vid Lunds Universitet. Dom planerna satte den svenska krigsmakten punkt för. Kanske bottnar min motvilja mot militären lite i denna förstörelse av mina framtidsplaner. Fast motståndare till militären var jag nog redan innan. Så när jag skyller på det så är det nog mest en efterhandskonstruktion. Men siffror, dom gillar jag.

Att inget händer är också av vikt

I morse såg jag de nya siffrorna från Svensk Väljaropinion för februari 2022. Svensk väljaropinion är en sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Siffrorna för februari publicerades alltså i morse. Slutsatsen man kan göra är att det inte hänt något! Den största förändringen är Liberalernas nedgång med 0,5 procentenheter. En förändring som ligger inom felmarginalen… Men man kan ju ändå ha lite funderingar och tyckerier?

Socialdemokraterna » » 30,4% (-0,1↓)
Moderaterna » » 21,0% (+0,2↑)
Sverigedemokraterna » » 19,4% (+0,2↑)
Vänsterpartiet » » 9,7% (±0→)
Centerpartiet » » 6,9% (-0,1↓)
Kristdemokraterna » » 5,2% (+0,3↑)
Miljöpartiet » » 3,4% (+0,2↑)
Liberalerna » » 2,5% (-0,5)↓)

Det har alltså i princip inte hänt något! Men, vi kan i varje fall notera att med dessa siffror som valresultat så kan Magdalena Andersson räkna med att hon kan sitta kvar som statsminister. De Rödgröna (S+V+C+Mp) får 50,4% medan den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) får ihop 48,1%. Nu åker ju, med dessa siffror, både Miljöpartiet och Liberalerna ut eftersom dom hamnar under 4%-spärren. Så segersiffrorna i Riksdagen för de Rödgröna över den Brunblå sörjan blir 47,0% mot 45,6%. Allt under förutsättning att inget händer med olika lojaliteter under tiden fram till valet och efter valet när det ska förhandlas fram vem som ska få förtroendet.

Socialdemokraterna +2,1 sedan valet 2018 borde ju faktiskt egentligen inte vara nöjda. Men faktum är att jag tror att S-strategerna gläds så länge man får ett större stöd än i valet 2018 och placerar sig över 30% och troligen kan sitta kvar som regeringsparti. Man är ju faktiskt den största vinnaren sedan valet 2018.

Gissa vilka som är glada

Moderaterna +1,2 sedan valet 2018 är nog missnöjda. Visst går det uppåt, men de trogna följeslagarna i Kristdemokraterna och Liberalerna har förlorat mer än vad Moderaterna vunnit. Dessutom ser det ut som om Ulf Kristersson misslyckas med sitt mål att bli statsminister. Ännu en period som gnällig oppositionsledare med en allierad som inte går att lita på är nog ingen drömsits för Uffe. Om han inte går självmant är det stor risk (sannolikhet…) att han får kicken.

Sverigedemokraterna +1,9 sedan valet 2018 gör nog inte Jimmie Åkesson nöjd. Han har siktat på att bli störst, nu är han inte ens störst inom den Brunblå sörjan. Dessutom har man ju misslyckats med att störta de förhatliga Socialdemokraterna. Kan det vara så att Jimmie tröttnar och lämnar över till någon annan? Det skulle faktiskt inte förvåna. Fast sådant brukar innebära slutet för populistiska missnöjespartier. Så kanske Jimmie stannar en period till?

Vänsterpartiet +1,7 sedan valet 2018 och dessutom upp en placering genom att man passerar Centerpartiet borde göra Nooshi Dadgostar nöjd. Men jag tror faktiskt att Vänsterpartiet satsar på ett valresultat över 10%. Vilket ju ligger inom felmarginalen! Intressant är också vilken roll Vänsterpartiet ska fortsätta spela. Lydigt röstboskap till en Socialdemokratisk minoritetsregering är nog inget som Magdalena Andersson ska ta för givet.

Centerpartiet -1,7 sedan valet 2018 bör inte göra Annie Lööf allt för nöjd. Och till detta degraderade till Sverige femte största parti. Finns det någon tillräckligt stor opposition inom Centern som är missnöjda med att Centern inte ligger på den borgerliga sidan? Eller är motståndet mot Sverigedemokraterna tillräckligt stort för att Centern ska bli kvar på den Rödgröna sidan. Kommer man att acceptera ett ökat inflytande för Vänsterpartiet? Jag är ju verksam i en kommun som styrs av just S+C+V. Dock i minoritet. Men här är muren mellan de borgerliga M+L+Kd å ena sidan och SD på andra sidan så stor att det inte är realistiskt med ett samarbete.

Miljöpartiet -1,0 sedan valet 2018 gör väl inte landets miljöpartister glada. Har Miljöpartiet spelat ut sin roll? Jag är splittrad i mina funderingar. Dels tycker jag faktiskt att det behövs ett miljöparti. Men samtidigt har dagens Miljöparti inte övertygat. I många kommuner och regioner runt om i landet har man valt sida och placerat sig på den politiska högerflanken. Något som INTE resulterat i någon framträdande miljöpolitik från dessa styren utan snarast ett Miljöparti som suddat ut sin själ.

Liberalerna -3,0% sedan valet 2018. Liberalerna har mer än halverats sedan valet och är verkligen illa ute allra längst ner i botten. Man är mandatperiodens största förlorare. Jag har svårt att se vad som ska få partiet att lyfta i opinionen. Att ytterligare ansluta sig till ett samarbete med M+Kd helt beroende av Sd kan i varje fall inte vara lösningen. Det ska bli spännande att se vad som händer fram till valet medan paniken sprider sig allt mer inom Liberalerna. För att inte tala om vad som händer med partiet efter valet om man åker ur Riksdagen med ett rejält dunder och brak med dessa katastrofsiffror.

Läs:
Svensk väljaropinion februari 2022. – Sveriges Radio

Överlever Nyamko Sabuni?

» Vad tror ni?

Det är dags för siffernörden att ha högtidsstund igen. Sveriges Radios sammanvägning av juni månads väljarundersökningar har presenterats. Det är Kantar Sifo som gör sammanvägningen av flera olika väljarundersökningar från juni månad till Ekoredaktionen. Eftersom jag älskar siffror och statistik är det alltid en högtidsstund när man kan läsa olika opinionsundersökningar. Sedan kan jag ju inte skriva om alla dessa här på Sven Tycker. Ibland för att jag har annat att skriva om. Ibland för att resultatet inte är så kul (jo, jag erkänner att det är så…). Ibland för att jag tycker det blivit lite för mycket på sista tiden.

Men, nu är det ju ett litet tag sedan så vi tar Svensk Väljaropinion och funderar lite med dess siffror som underlag. Vi tar partierna i storleksordning
Socialdemokraterna – 25,5% ↓ (-1,0)
Moderaterna – 22,1% → (±0)
Sverigedemokraterna – 20,5% ↑ (+1,4)
Vänsterpartiet – 10,4% ↑ (+0,8)
Centerpartiet – 9,2% ↓ (-0,1)
Kristdemokraterna – 5,2% → (±0)
Miljöpartiet – 3,4% ↓ (-0,7)
Liberalerna – 2,3% ↓ (-0,4)

Socialdemokraterna. Ska Stefan Löfven känna sig nöjd? Ska han konstatera att han kom undan med blotta förskräckelsen? Ett Socialdemokraterna som ”bara” har stöd av var fjärde svensk är inte så mycket att skryta över. Å andra sidan ligger man med det trots allt ganska bra till i en europeisk jämförelse. Kanske satsar Stefan Löfven på att låta regeringen föra socialdemokratisk politik. Om sedan oppositionen stoppar denna socialdemokratiska politik satsar man på att peka på det i den kommande valrörelsen. – ”Ge oss er röst så ska vi se till att genomföra den här politiken, men då måste ni rösta på oss och inte rösta på de partier som stoppar den här politiken”. Fast kanske inte…

Moderaterna. Vad finns att säga? Så länge det pekar mot att det finns chanser för Ulf Kristersson att bli statsminister så sitter han nog säkert. Men vad händer om opinionssiffrorna börjar visa att det verkar gå åt skogen? Vad händer om SD passerar och blir större? Vågar oppositionen inom M då ifrågasätta Ulf Kristersson? Kommer alla hans gamla skandaler då att tas upp? Inte än på ett tag tror jag faktiskt!

Sverigedemokraterna. Om jag funderar över hur säkert partiledaren sitter i partierna så är det en situation som inte gäller SD. Här sitter Jimmie Åkessons säkert. Det finns ingen, eller i varje fall vågar man inte visa sig, opposition. Frågan är istället vad som händer med SD den dag Jimmie Åkesson hoppar av, tröttnar eller vad som nu kan hända. Han har redan suttit länge.

Vänsterpartiet Det var nog många som undrade hur Nooshi Dadgostar skulle kunna ersätta den populära Jonas Sjöstedt. Men jag måste säga att hon vuxit in i den kostymen riktigt bra. Spelar hon korten rätt i det läge som gäller nu kan det faktiskt gå upp ytterligare. Men det handlar om finkänslighet mellan att undvika att vara dörrmatta men inte ställa orimliga krav.

Centerpartiet Annie Lööf sitter nog säkert. Men hon har försatt sig i en svår situation. Att så tydligt deklarera att hon inte tänker gå med på att prata med Vänsterpartiet och ännu mindre kompromissa kan glädja en del. Men om hon låser sig för mycket riskerar hon bli den som får skulden för att vi går mot ett Extraval sex månader före ordinarie val. Och det kanske straffar sig.

Kristdemokraterna. Den intervju med Lars Adaktusson som jag tyckte till om för någon dag sedan riskerar vara en tändande gnista som sätter fart på en intern kritik mot Ebba Busch. Att intervjun publicerades i just KD:s egen tidning Dagen är ganska talande. Kan det vara så att att vi får se en växande kritik mot Ebba Busch för att hon gjort Kristdemokraterna till en one-man show och drivit partiet i en riktning som gör att stora grupper av kärnväljarna inte känner igen sig. Så länge det gick bra i opinionen tolererades detta, men det gör det ju inte längre.

Miljöpartiet. Vad står egentligen Miljöpartiet för idag? Har man regerat ihjäl sig? Även ute i kommunerna har man blivit en del av etablissemanget. Ibland ett Blågrönt sådant och ibland ett Rödgrönt sådant. Det kvittar tydligen bara man får sitta vid Maktens grytor.

Liberalerna. Räck upp en hand alla som tror att Liberalerna är kvar i den svenska Riksdagen efter nästa val! Hallå! Är det någon där? Var blev ni av alla? Jag tror faktiskt att Liberalerna gjort självmord som en riktig kamikazepilot. Synd på ett parti med en så ärorik historia.

Läs:
Nytt bottenrekord för Liberalerna i juni. – Sveriges Radio
Ny bottennotering för Liberalerna. – Svenska Dagbladet
Ännu en bottennotering för Liberalerna. – Aftonbladet

Hänt? Inget!

» Hur ska det gå?

Jag vet att en del av mina regelbundna läsare troligtvis tycker att jag är för mycket siffernisse. Men faktum är att jag gillar statistik. Statistik kan användas till att bevisa det mesta. Statistik behöver inte ens vara sanningen. Men i allmänhet är det i varje fall en del av sanningen. All statistik ska dock tas emot med ett visst mått av misstänksamhet och en massa nypor av salt. Som någon vis man (eller kvinna) uttryckte det. Det finns tre former av lögn: Lögn, Förbannad dikt och Statistik.

Med den långa inledningen ska jag alltså komma till dagens ämne för Sven Tycker. Svensk Väljaropinion för september 2020. Det handlar om den sammanvägning av väljaropinionen som Kantar Sifo gör varje månad för Sveriges Radio och där man något förenklat uttryckt slår samman flera olika väljarundersökningar gjorda under september.

Den Brunblå sörjan

Vad kan vi då dra för slutsats av septemberopinionen? Ja, den största slutsatsen skulle väl kunna vara att det egentligen inte hänt något i opinionen sedan augusti. Den förhoppning från partierna inom den Brunblå sörjan om att när man nu fått lov att diskutera hur katastrofalt läget är i Sverige med mord, kriminalitet och okontrollerad invandring så ska väl en majoritet av svenska folket inse att Jimmie, Ulf och Ebba står för lösningen och rusa till stöd för de tre.

Verkligheten måste kännas som en besvikelse. Stödet för de tre partierna inom den Brunblå sörjan har ökat med 0,1 procentenheter och det är fortfarande en majoritet av svenska folket som säger Nej Tack till Högertrion. De tre partierna inom den Brunblå sörjan får stöd av sammanlagt 46,6% av svenskarna.:
Moderaterna – 20,6% (-0,1)
Sverigedemokraterna – 19,8% (+0,1)
Kristdemokraterna – 6,2% (+0,1)

De fyra partierna som genom Januariöverenskommelsen i praktiken styr Sverige har ett lägre stöd än de tre partierna i den Brunblå sörjan, sammanlagt 42,7%. Detta är helt oförändrat jämfört med för en månad sedan. Inte upplyftande siffror, men troligtvis är det inte just dessa siffror som får Stefan och dom andra att sova dåligt:
Socialdemokraterna – 27,1% (-0,7)
Centerpartiet – 8,1% (+0,5)
Miljöpartiet – 4,0% (+0,2)
Liberalerna – 3,5% (0)

Vänsterpartiet i Åstorp

Men vi får inte glömma bort det som är Sveriges fjärde största parti. Vänsterpartiet. Ett parti som inte ingår i Januariöverenskommelsen utan istället är i aktiv opposition. Men också ett parti som står till vänster om JÖK-partierna och verkligen inte skulle stödja någon Brunblå sörja. Tvingas Vänsterpartiet välja mellan en regering bestående av de fyra JÖK-partierna eller med de tre Högersörjan-partierna så har V inget annat val än att förhindra att dessa tre populister får någon makt.
Vänsterpartiet – 9,0% (-0,3)

Så nu har jag alltså lyckats fylla ett helt nytt Tyckeri i form av ett blogginlägg för att berätta att ingenting har hänt. Visst är statistik fascinerande?

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion september 2020.– Sveriges Radio
Stabil väljaropinion trots budget – Sveriges Radio

Väljaropinioner

Siffernissen Sven Tycker har en ny väljarundersökning att njuta av. Det är Sifo:s undersökning på uppdrag av Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet som får mig att dregla av lust. De rubriker jag sett av undersökningen är dels att Sverigedumokraterna nu ensamma är större än vännerna i Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans. Och dels att Sverigedumokraterna nu är nästan lika stora som Socialdemokraterna. Egentligen innehåller undersökningen bara två förändringar. Det är alltså dessa förändringar som skapar just ovannämnda rubriker. Det är bara två partier som har någon egentlig förändring. Väljarna fortsätter att fly Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna och går till Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna. Några har kanske också gått till Liberalerna när Ebbas beroende av Jimmie blivit för uppenbart. Så här ser det ut:

Socialdemokraterna – 24,6% (+0,2)
Sverigedumokraterna – 24,4% (+1,4)
Moderaterna – 17,2% (+0,2)
Vänsterpartiet – 9,7% (±0)
Centerpartiet – 8,0% (-0,3)
Kristdemokraterna – 6,0% (-1,8)
Miljöpartiet – 4,7% (±0)
Liberalerna – 4,0% (+0,5)

Egentligen har inget hänt förutom allmän kannibalism inom den Brunblå sörjan. Ebba Busch Thors kärlekssaga med media är över och partiet behandlas nu som andra. Effekten är att Kristdemokraterna rasar i opinionen. Min gissning är att partiet snart är nere och balanserar på strecket igen. En intressant fråga är hur intresserade av samarbetet inom den Brunblå sörjan som man får inom Moderaterna och Kristdemokraterna när Sverigedumokraterna nu är större än de båda andra tillsammans. En annan fråga är vart Liberalerna vill gå. En del tror att Nyamko Sabuni är villig att föra partiet in i den Brunblå famnen. Själv tror jag faktiskt inte detta. Jag tror att även om Nyamko Sabuni för Liberalerna åt höger så är hon inte villig att omfamna Jimmie Åkesson. Observera att den Brunblå sörjan totalt har en marginell minskning av stödet. Lika liten som ökningen för Socialdemokraterna.

Och så över till något helt annat!

Brittiska valet betecknas som en succé för Boris Johnson och de Konservativa. Och det är det om man tittar på antalet parlamentsledamöter. Jag har frenetiskt arbetat för att hitta valresultatet i siffror. Alltså inte i antalet ledamöter utan i röstande. Men här i Sverige har jag faktiskt inte sett valresultatet redovisat någonstans. Antalet ledamöter i Parlamentet? Ja. Men hur många röster har partierna fått?

Efter mycket letande så hittade jag slutligen siffrorna hos brittiska BBC.
Konservativa – 43,6% (+1,2)
Labour – 32,1% (-7,9)
Liberaldemokraterna – 11,5% (+4,5)
Skotska Nationalistpartiet – 3,9% (+0,8)
De Gröna – 2,7% (+1,1)
Brexitpartiet – 2,0% (+2,0)

De Konservativa fick 365 mandat (+47) av de 650 mandaten i brittiska parlamentet. Hade man haft ett proportionellt val som i Sverige skulle man fått 283 mandat och alltså inte egen majoritet. Labour fick 203 (-59) i valet men skulle fått 209 i ett proportionellt system. Liberaldemokraterna fick 11 mandat (-1) men skulle i ett proportionellt val fått 75 mandat. Observera att man ökade 4,5 procentenheter och var det parti som ökade mest, men förlorade ett mandat. Så egentligen var valet inte den stora succé för Boris Johnson som frammålas. Han vann stort i Parlamentet tack vare valsystemet och ett uselt val av Labour. Boris hade inte fått lika lätt att driva igenom Brexit med ett annat valsystem. Snarast tvärtom!

Läs mer
Results. – BBC
Mätning: SD större än M och KD tillsammans. – Expressen

Siffror är alltid spännande

Egentligen har det inte hänt så mycket i opinionen med tanke på hur mycket som hänt i det verkliga livet. Men även små siffror kan vara en spännande tendens som man kan skriva spaltmeter om. SR:s Ekoredaktion har presenterat senaste månadens Svensk Väljaropinion, som är en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar för november. Undersökningar som haft olika tendenser. Förändringarna sedan förra månaden i sammanvägningen är helt inom felmarginalen, men som sagt, man kan spekulera och dra slutsatser precis som man vill ändå.

Vi vill ha fred

När vi satt på jobbet och löste alla världens bekymmer i går var vi inte helt eniga om ifall det som just nu pågår runt om i världen är ett Tredje Världskrig (det dör i dag fler människor i krig än vad det gjort under många av de senaste årtiondena). Eller är vi med tanke på konflikten mellan Ryssland och Turkiet (som ju som medlemmar av Nato är garanterade stöd från alla de andra medlemsländerna) möjligen i varje fall på väg in i ett Tredje Världskrig. Jag för min del hävdade i diskussionen att det även om det krigas i nästan hela världen så kallas det inte Världskrig förrän Europa är drabbat. Och jag tror inte att varken Ryssland eller Nato (dvs USA) är intresserade av något sådant. Dom kommer att göra allt dom kan för att förhindra en spridning. Men, så ser jag att Donald Trump fortfarande leder i jakten på att blir republikanernas presidentkandidat. Och om en pajas av hans kaliber får makten över världens största krigsmakt så är jag tyvärr redo att ändra åsikt i den här frågan. Jag blev omedelbart extremt deprimerad.

Statistiknörden

SR:s Ekoredaktion har publicerat sin Svensk Väljaropinion för oktober. Denna väljarundersökning är egentligen inte en väljarundersökning utan en sammanvägning av flera andra väljarundersökningar. Resultatet visar att det inte rör sig så särskilt mycket. Det faktum att vårt Fosterland ”översvämmas” av flyktingar har gjort att Sverigedemokraternas uppgång tydligen är över och det har gått nedåt sedan förra månaden. Vi kan också konstatera att Ebba Busch Thors kamp för att få publicitet för sin högervridning av Kristdemokraterna har gjort att Kd fortfarande ligger under 4-procentspärren. Moderaterna står helt stilla. Den stora vinnaren är Centern, vilket kanske beror på att Annie Lööf är föräldraledig! Det har alltså inte hänt så mycket. De Rödgröna leder med 39,5% över Borgerligheten med 39,2%. Socialdemokraterna är fortfarande störst med 26,0% (-0,6), Moderaterna 22,8% (oförändrat), Sverigedemokraterna 18,3% (-0,5), Centerpartiet 7,4% (+0,8), Miljöpartiet 6,9% (+0,2), Vänsterpartiet 6,6% (-0,3), Folkpartiet 5,3% (oförändrat), Kristdemokraterna 3,7% (+0,3) och Feministiskt Initiativ 2,1% (-0,1). Dvs allt inom felmarginalen och egentligen ingen anledning att skriva om det alls. Om man nu inte vill berätta att det inte hänt något?

På tal om statistik och enkäter så såg väl en hel del av oss den spännande undersökningen som gjorts av föreningen Vetenskap och Folkbildning och som visade att t.ex. många Miljöpartister tror på änglar och healing, en tredjedel av Kristdemokraterna förkastar evolutionsläran och att var tionde kvinna tror att månlandningen är en bluff. Innan vi tror allt för mycket om det hela så ska vi påpeka att 2011 utsågs nämnda förening till ”Årets Förvillare”. Det handlar nog inte så mycket om varken Vetenskap eller Forskning i den föreningen. Hur som helst visade samma undersökning att just Sverigedemokratiska väljare trodde på att utomjordingar besöker vår planet. En intressant fråga är hur dom ska lösa flyktingproblemet när utomjordingarna väller in (eller ner…)? Flyktingproblemen ska ju lösas genom hjälp på plats och flyktingarna ska stanna i närområdet. Blir det inte väldigt dyrt och komplicerat?

Läs ALLTID väljarundersökningar, statistik och enkätresultat med minst två nypor salt!

Siffernörden slår till

Jag är, som jag nog sagt tidigare, statistiknörd. Jag älskar statistik och allt man kan bevisa med statistik. När det gäller opinionsundersökningar så kan du bevisa i stort sett vad som helst, bara du ställer frågan på rätt sätt. Och när det gäller väljarundersökningar så kan man alltid tolka en förändring på 0,1 procentenheter till att opinionen nu har vänt. Med detta vill jag ha sagt att man ska inte dra för stora växlar på förändringarna i väljarundersökningarnas siffror. Men, om det går åt rätt håll kan man ju få glädjas i varje fall. Och om det går åt fel håll så är det alltid inom felmarginalen.

Denna långa inledning skriver jag eftersom Sveriges Radios Ekot i dag publicerat sin Svensk Väljaropinion, som är en sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar från den senaste tiden. Vinnare i denna, sedan förra månaden, är Socialdemokraterna som gått upp 1,0 procentenheter. Vänsterpartiets, Centerns och Folkpartiets marginella ökning är betydelselös. Förlorare är Moderaterna som tappat 0,7 procentenheter och möjligen Sverigedemokraternas -0,3 kan ha betydelse. Om inte annat som bevis för att SD:s framgångar tagit slut. Att Miljöpartiet och Kristdemokraterna tappat ytterligare 0,1 procentenheter kan man inte läsa ut något ur. Möjligen att Kristdemokraterna parkerat sig ganska rejält under riksdagsspärren. Socialdemokraterna får 26,8%, Moderaterna 22,9% och Sverigedemokraterna 18,7% av de tre stora. I nästa division leder Vänsterpartiet med 6,9%, Miljöpartiet har 6,7% och Centern 6,6%. I bottenträsket slåss Folkpartiet med 5,3% och i absoluta utslängningsgruppen Kristdemokraterna på 3,4%. Detta innebär att det Rödgröna båset får 40,4% (+1,0) medan Högeralliansen får 38,2% (-0,5). Om man nu kan tala om någon Allians? Splittringen ökar medan partierna drabbas av frustration och Annie Lööf sitter hemma vid köksbordet och planerar för hur hon ska navigera för att rycka ordförandeklubban från Anna Kinberg Batra.

En intressant jämförelse är att titta på vad som förändrats sedan valet. Då finns det tre vinnare. Sverigedemokraternas som ökat +5,8, Vänsterpartiet som ökat +1,2 och Centern som ökat +0,5. Övriga är alltså förlorare. Socialdemokraterna -4,2, Kristdemokraterna -1,2, Moderaterna -0,4, Miljöpartiet -0,2 och Folkpartiet -0,1. Det är alltså inte så mycket förändrat för de flesta partierna. Annie Lööfs framgångar med Centerpartiet är egentligen inte så mycket att hänga i julgranen. Och förlusterna för Moderaterna och Miljöpartiet sedan valet är ju ytterst begränsade. Sd:s framgångar och Socialdemokraternas motgångar naturligtvis. Och sedan Vänsterpartiets framgångar under Jonas Sjöstedt och Kristdemokraternas ras under Ebba Busch Thor är egentligen de enda som har betydelse.

Regeringen tappar

I den sammanställning av flera opinionsundersökningar som opinionsinstitutet Novus under namnet Svensk Väljaropinion gör för Sveriges Radios Ekot framgår av novembermätningarna att de Rödgröna partiernas försprång framför Högerallianspartierna krymper. Det ska dock påpekas att Högeralliansens försprång efter tidigare val, när dom vunnit detta, sjönk ännu fortare sedan dom satt sig i Regeringsställning. Den stora vinnaren är Moderaterna som går från 23,3% till 25,7%, dvs +2,4. Och den stora förloraren är Socialdemokraterna som går från 31,0% till 28,9%, dvs -2,1. Bland de övriga vinnarna hittar vi Miljöpartiet på 7,6% (+0,7), Vänsterpartiet på 6,3% (+0,6) och Centern på 6,4% (+0,3) samt Folkpartiet på 5,6% (+0,2). Övriga förlorare är Kristdemokraterna som skulle trillat ur Riksdagen när stödröstande moderater återvänder, dom får 3,7% (-0,7). Feministiskt Initiativ skulle inte heller kommit in med sina 2,4% (-0,7) och även Sverigedemokraterna förlorar med 12,4% (-0,5). Totalt skulle detta inneburit att det Blå blocket (M+C+Fp+Kd+Sd) skulle fått 53,8% (+1,5) medan det Rödgröna blocket (S+Mp+V+Fi) skulle fått 45,2% (-1,5). Vi kan dra lite spännande slutsatser. Att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lämnat in kappsäcken verkar vara bra för Moderaterna! Miljöpartiet är klart större än alla de tre stödpartierna till Moderaterna. Vänsterpartiet är snart större än alla dessa tre röstboskap. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tjänat på den Rödgröna Samarbetsregeringen, medan Socialdemokraterna förlorat på detta. Kristdemokraterna åker ur Riksdagen när inte stödröstare från främst Moderaterna räddar dom över strecket. När det är tyst om Feministiskt Initiativ har dom svårt att samla stöd. Sverigedemokraterna har nått sin höjdpunkt och är nu förhoppningsvis på väg tillbaka. Det ska bli spännande att se hur stödet ser ut när Sd om några dagar röstat Nej till sänkt skatt för pensionärer, förbättrad A-kassa för arbetslösa och förbättrade villkor för sjuka? Läs mer här och här.