Vi rör på oss för lite! Alldeles för lite! Fast det finns grupper som rör på sig ordentligt. Vi har människor som medvetet väljer att promenera och cykla istället för att ta bilen för varje förflyttning. Vi har sportentusiasterna som nästan går till överdrift. Jag brukar ofta göra mig lustig över det fina gänget som tar bilen till gymmet, trycker på dörröppnaren, tar rulltrappan upp till våning två och sedan iklädda det senaste inom sportklädsel kör sitt pass på maskinerna. Men vi blir alla saliga på vårt sätt.
Själv springer jag en runda två gånger i veckan. Måndag och torsdag morgon (med reserv tisdag eller fredag) tar jag på mig löparskorna och springer en runda. Oftast upp på Söderåsen i skogen. Vi är privilegierade som har tillgång till naturen in på knuten. Här uppe finns en mängd skogsvägar och stigar som man kan variera sina rundor på. Jag varierar utbudet och springer rundor på mellan 3 och 12 km åt gången. Halva nöjet med löpningen är naturupplevelsen. Att följa hur våren kommer. Nu har vitsipporna slagit ut. Det börjar knoppas på bokträden. Man kan lyssna på ljudet från naturen. Kanske är det en hackspett som hörs i bakgrunden. Har man tur står det en flock hjortar på vägen som i sakta mak flyttar sig in i skogen för att studera vad det är som kommer flåsande fram. Flera gånger har jag på mina morgonrundor stött på en flock vildsvin som i sakta mak i en lång rad trippar över vägen framför mig. Dom retar man inte utan det är bara att stanna upp och låta hela flocken passera förbi innan man själv springer vidare. Den här naturupplevelsen är halva nöjet med att springa i skogen. Den får man inte när man står inomhus och springer på ett löpband med senaste hitlåtarna i hörlurarna.
Till detta tar jag under helgerna långa promenader på uppåt milen med min autistiska son. Vi njuter båda av att bara promenera och koppla bort allt annat. Jag löser veckans problem som jag inte hunnit lösa medan jag springer. Eller bara går omkring och letar efter lämpliga motiv att fotografera. Vad sonen funderar över vet jag inte eftersom han inte har något talspråk. Men, han njuter av promenaderna.
Det är viktigt att vi rör mer på oss. Vi har ett arbetsliv som innehåller mindre rörelse. Barn och ungdomar är ute och leker (och alltså rör på sig) mindre än vad vi gjorde i min generation. Det här har man tagit till sig på många skolor. Man har kommit på att studierna fungerar bättre om man rör på sig fysiskt också. Detta har gjort att många skolor arrangerar olika former av aktiviteter för att locka till rörelse. Ett exempel är Tågaborgsskolan i Helsingborg. Där arrangerar man varje morgon klockan 0800 tio minuters gemensam dans för eleverna ute på skolgården. Men, det var det vissa grannar som blev störda av. Dom 10 minuternas musik och barnskratt klockan 0800 förstörde morgonron. Till slut kände sig rektorn tvingad att lägga ner projektet. Men när detta fick publicitet var det många som blev upprörda. Det är så många ljud i en stad. Sopbilar, vanliga bilar, motorcyklar och andra människor. Hur kan 10 minuter musik och barnskratt vara en så stor störning? Nu har tydligen rektorn på Tågaborgsskolan kommit fram till att det nog finns ett stort stöd för skolaktiviteterna. Nu kommer troligtvis dansen, musiken och barnskratten tillbaka efter påsk. De stackare som störs klockan åtta på morgonen får skaffa öronproppar!
Finns det något mer glädjande än barn som skrattar och har roligt? När jag tar mina löparrundor på morgonen så möter jag hela tiden barngrupper från förskolor som är ute och går i främst Kalvahagens naturreservat. Dom här barngrupperna vistas oftast utomhus i naturen. Och har man då naturen som närmaste granne till förskolan så ska man också vara ute i naturen. Jag såg för en tid sedan statistik som visade att utemiljön för förskolorna i städerna minskar. Barnen i förskolorna är nästan helt utlämnade till inomhusaktiviteter. Tänk så tacksam jag är för att bo på en mindre ort där det inte är på det viset.
Ut och rör på er!
Sven Tycker 