Etikettarkiv: Trafikolyckor

Medievärlden

» Journalistikens ansvar

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skapade en hel del hullabaloo när han nyligen deklarerade att han skulle låta Greta Thunberg vara chefredaktör för Dagens Nyheter en dag i december. Protesterna från en del håll var ganska intensiva. Huvudkonkurrenten Svenska Dagbladet var väl den som var mest upprörda. Peter Wolodarski försökte förklara sig: – Därför bjöd jag in Greta Thunberg som chefredaktör.

På ledarplats skrev Tove Lifvendahl en upprörd ledare med rubriken: – Även DN borde skilja på åsikter och nyheter. Som om Svenska Dagbladet inte genom urvalet av de nyheter man väljer att berätta om också tar ställning. Tove verkar tro att tidningen på ledarplats tar ställning i olika frågor men övrig journalistik är helt neutral.

Struntprat!

Även om den text som skrivs kan försöka vara neutral i frågan så styr ju urvalet av vilka nyheter man berättar om vad man vill förmedla. Genom att välja att berätta om vissa saker och låta detta ta upp stort utrymme och samtidigt inte ägna utrymme alls åt andra frågor så tar ju tidningen ställning. Detta är helt omöjligt att undvika för en tidning. Men att förneka det är att ljuga. Visst kan man märka att Svenska Dagbladet är en tidning med högeragenda utan att läsa ledarsidan. Man ser det genom att se vilka nyheter man väljer att berätta om. Samma gäller t.ex. Dagens ETC att det är en vänstertidning är uppenbart osv. Det är omöjligt att undvika och något som vi som läsare måste hålla i minnet.

Låt mig ta ett par exempel.

Älska dina nära
Älska dina vänner

Läser man dagens tidningar så är det lätt att tro att vi har en pandemi av mord i Sverige. Det ägnas mycket stort utrymme i tidningarna åt skjutningar, sprängningar och andra mord. Verkligheten är den att vi har inte någon ökning av antalet mord. Siffran ligger ganska stilla. Den var högre på 80- och 90-talet än vad den är idag. Vi har ungefär lika många mord i Sverige som i Danmark (räknat med hänsyn till innevånareantal). I Norge är det lite färre och i Finland är det lite fler. Men vi har, även om man kan tro det av mediebevakningen, inte någon mordpandemi. Men vad media väljer att rapportera ger oss intrycket att verkligheten är annorlunda.

Mycket förenklat så dör det i Sverige varje vecka någon i en arbetsplatsolycka. Och det mördas ungefär 2 personer i veckan. Alltså ungefär dubbelt så många. Är medieutrymmet för arbetsplatsolyckor hälften av vad det är för våldet? Av medieutrymmet kan man knappt tro att det händer några dödsolyckor på arbetsplatserna.

Det dör ungefär dubbelt så många i trafiken under ett år som mördas i Sverige. Sverige har internationellt mycket få trafikolyckor. Om vi tittar på medieutrymmet, står det ungefär dubbelt så mycket om trafikdöden som om morden? Nä, just det. Media överdramatiserar vissa ämnen och bryr sig inte om att berätta om annat.

En trafikolycka med dödlig utgång får en notis i lokaltidningen. Skulle flera dö i samma olycka kan det bli större rubriker och bevakning i hela landet. Men jämfört med bevakningen av våldet är det inget. Resultatet är att svenskarna är rädda för att gå ut och tror att dom ska råka illa ut men är inte rädda för att ge sig ut i trafiken. Vilket alltså egentligen är ungefär dubbelt så farligt.

Och det ligger naturligtvis en politisk agenda bakom detta! Det är ju vissa partier som vill att vi ska tro att läget är så illa.

Låt mig ta ett helt annat exempel. Från dagens Aftonbladet. På en sida berättas att Drottning Silvia är i sorg. Hennes bror Walther har efter en tids sjukdom avlidit. 75% av en helsida i Aftonbladet ägnas åt detta. På sidan finns två andra nyheter ytterligare. På 14% av utrymmet berättas i en mindre notis om protesterna i Polen mot nya abortlagar som i princip gör abort olagligt i Polen. Och på ännu mindre utrymme, 11% av helsidan berättas att 140 personer dött i en båtkatastrof utanför Senegal när en båt med flyktingar fattade eld och förliste. Men som sagt, 75% av utrymmet ägnas åt Drottning Silvias sorg. De 140 döda utanför Senegals kust är fler än vad som dör i Sverige efter våld, alltså mördas under ett år. Men detta blir alltså en notis medan Drottning Silvias sorg slås upp stort.

Så snälla Tove Lifvendahl, det finns ingen objektiv nyhetsförmedling. Om Greta Thunberg en dag får välja vilka nyheter Dagens Nyheter ska välja att berätta så gör det ingen större skillnad. Mer än att vi kanske börjar fundera lite mer över vad vi håller på att göra med vårt klimat. DET är ett större hot än några mord!

Läs:
Därför bjöd jag in Greta Thunberg som chefredaktör – Dagens Nyheter
Även DN borde skilja på åsikter och nyheter – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Media

Vem skrämmer oss och varför?

Alla som känner en rädsla för det kraftigt ökade våldet i Sverige, var vänlig och räck upp en hand! Vad tror ni, är det många uppsträckta händer? Titta på staplarna här under. Dom visar hur många som mördats (dött pga dödligt våld) i Sverige för varje år sedan 1970-talet. Siffran talar om antalet döda per 100.000 innevånare. Det tydliga vi kan läsa ut av tabellerna är att det helt uppenbart var en större risk för att bli dödad på 80- och 90-talet än vad det är nu. Staplarna visar att det går lite upp och ner, men dom visar inte på någon ”katastrofal mordepidemi” i varje fall. Tvärtom snarast.

Mordstatistik

Varför tror vi då att det är så hemskt just nu? Kan det finnas en så enkel förklaring som att det finns stora grupper som vill att vi ska tro detta? Som vill att vi ska skrämmas upp? Som kanske vill ta politiska poäng på att skrämma upp oss? Jag gjorde ett litet experiment i dag och tittade i min lokala tidning för i går och i dag. Vad skriver tidningen om? Min lokala tidning är alltså Helsingborgs Dagblad. Jag hade båda tidningarna aktuella i dag eftersom tidningsbudet hävdade att han inte kunde ta sig in genom porten i går och lämna någon tidning så jag har fått två tidningar i dag. Jag har alltså gjort en jämförelse med hur man behandlar trafikolyckor jämfört med sprängningar (eftersom en sådan hänt).

I gårdagens tidning fanns en liten notis (9 spaltcentimetrar) om att en 60-årig man dödats i en singelolycka utanför Höganäs. Det fanns också en liten notis (10 spaltcentimetrar) om att en flicka 10-15 år fått livshotande skador i en annan singelolycka utanför Ängelholm.

I dagen tidning får vi läsa lite mer om olyckan utanför Ängelholm (28 spaltcentimetrar) som berättar att det var två personer som fått allvarliga skador och fyra andra som fått lindrigare skador (de flesta barn) när en liten buss kört av vägen. Och att alla kom från Klippan. Vi kan också läsa om en annan singelolycka utanför Svalöv utan några allvarligare skador (6 spaltcentimetrar).

Men, vi får också läsa en stor artikel över hela sidan (6 x 17 spaltcentimetrar = 102 cm) om en detonation i Bjuv. Ingen våldsam sprängning, men en smäll som tydligen under natten förstört ett par fönster. Det hela upptäcktes några timmar senare. Ingen människa är skadad men en del materiella skador. Vad det hela handlar om vet man naturligtvis inte. Ungdomar som smällt en rejäl banger på okynne? Förutom artikeln fanns det även en kortare blänkare på framsidan.

Totalt ägnades alltså 53 cm text åt att berätta att en person dödats, 2 fått allvarliga skador och att ytterligare 5 personer fått lättare skador i tre trafikolyckor i området medan dubbelt så mycket utrymme ägnades åt att rapportera att ett par skyltfönster gått sönder! Gissa vad nordvästskåningar kommer att vara mest rädda för? Det är inte att ge sig ut i trafiken i varje fall. Det är snarast att råka ut för en sprängning eller överfall. Vilket ju inte stämmer överens med vad vi har störst risk att råka ut för.

xxxxx

Men politiker och andra debattörer försöker skrämma upp oss och ta politiska poäng på att överdriva vissa risker. Genom lögner eller våldsamma överdrifter sprider man rädsla och tar politiska poäng. Debattören Björn Ranelid hävdade nyligen att Sverige befinner sig i krig. En talesperson för det statliga Nationella bombskyddet sade för inte så länge sedan att situationen med sprängningar i Sverige är värre än det var under baskiska ETA:s stora bombkampanj på 80-talet. Under åren 1986-87 sprängde ETA mängder av bomber i Spanien. Totalt dödades under de två åren 67 personer och 215 skadades. Under de senaste två årens ”bombepidemi” i Sverige har totalt en person skadats. Detta skulle alltså vara värre? Högerextrema grupper har hävdat att läget i Sverige närmar sig situationen i Afghanistan och att därför flyktingar därifrån i Sverige ju borde fly tillbaka. Förra året dödades 26.800 personer i stridigheterna I Afghanistan varav man uppskattar att cirka 4.000 var civila helt oskyldiga personer. Antalet döda i Sverige är en bråkdel av den siffran. Det rör sig om ett 100-tal eller drygt detta. En stor del inom familjen.

Varför sprids då dessa våldsamma överdrifter? Varför vill politiker och andra debattörer sprida en rädsla bland svenskar? Hur mycket handlar bara om att ta partipolitiska poänger? Hur mycket handlar om ren rasism och främlingshat? Och varför hänger media på? Handlar det bara om att locka lösnummerköpare? Varför är vi alla så lättlurade och lättskrämda.

När Polisen gör sina s.k. trygghetsmätningar så är vi alla mer eller mindre rädda för vad som händer i samhället. Samtidigt som mätningarna visar att allt färre utsätts för brott så blir allt fler rädda för att utsättas för brott. Antalet inbrott i lägenheter och villor minskar kontinuerligt sedan flera år tillbaka. Har vi blivit mindre oroliga för att utsättas? En brottsform som ökar kraftigt är olika former av bedrägerier. Kortbedrägerier, bedrägerier med hjälp av Bank-ID. Hur är utvecklingen i samhället? Vi ”tvingas” in i ett samhälle där vi måste använda våra kort till allt. Allt fler ställen kräver att du använder Bank-ID för att kunna använda tjänster. Jag måste själv i dag logga in med Bank-ID bara för att anmäla till hyresvärden att en lampa i trappan har slocknat!

Slutsats: Var kritisk! Köp inte all svartmålning. Fundera över varför politiker och andra sprider uppgifter. Granska alla rykten och myter. Brottslighet och kriminalitet i samhället är ett problem. Det har varit ett problem, och kommer att fortsätta att vara ett problem. Ibland ökar vissa brott, ibland minskar andra brott. Men, vi har ingen brottsepidemi. Låt dig inte skrämmas. Låt inte ditt liv förändras. Det finns risker. Det är farligt att leva. Men det är inte att utsättas för våld eller brott som är den stora risken. Låt dig inte luras av politiker och debattörer med en falsk agenda.

Läs lite bakgrund:
Massinvandringen har slagit sönder nationen. – Jimmie Åkesson (S) sprider lögner och myter
Redovisa vad invandringen kostar kommunerna. – Maria Malmer Stenergard (M) sprider rädsla
SVT smurfar med i Jimmies smurf. – Martin Aagård i Aftonbladet
Kriminalpolitik – en arena för lögner. – Magasin Para§raf
Vad är det för Sverige du saknar Jimmie Åkesson? – Magasin Para§raf
Öppen fråga om vilka som spränger och varför. – Magasin Para§raf
Pensionär efterlyst för vapenbrott – är kontakten mellan svenska nazister och ryska paramilitärer. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Våld

Det är farligt att leva

Jag ser en notis som berättar att under 2018 dog sammanlagt 1,3 miljoner människor i trafikolyckor i världen. Sug in den siffran, 1.300.000 människor dog i slakten på världens vägar. Mer än 100.000 barn under 14 år dog i trafiken. Det gör trafikdöden till den näst vanligaste dödsorsaken för barn.

Trafikolycka

Här i Sverige dog ungefär 350 människor i trafikolyckor förra året. Det är fler än som dör pga olika former av våld. Den siffran var en ökning från året innan. Men jag kan inte se att politikerna diskuterar några panikåtgärder för att få ner döden på vägarna. Varför accepterar vi det som något normalt?

Vad är det som gör människor rädda för att gå ut i samhället men inte är rädda för att ge sig ut i trafiken. Det är större risk för att råka ut för en trafikolycka än det är att bli överfallen. Har vi blivit så ”vanda” vid att det ska ske lite trafikolyckor hela tiden? Jag hör regelbundet Räddningstjänsten här i Åstorp rycka ut. Vanligaste skälet är en trafikolycka på E4:an eller 21:an!

Det finns många i trafiken som verkligen inte borde befinna sig där. Människor som ser bilen som en leksak. Som, uppriktigt sagt, kör som idioter. Vad är det som gör att unga grabbar med en svart BMW eller Audi tror att hastighetsskyltarna anger minimihastighet. Man MÅSTE trycka gasen i botten så att man snarast kommer upp i minst vad skylten säger. Varför har speciellt unga tjejer och yrkestrafiken så svårt för att fatta att man INTE kör bil samtidigt som man fibblar med sin mobiltelefon?

Det ska påpekas att i en internationell jämförelse så är trafiken i Sverige mycket säker.

Lämna en kommentar

Under Trafikolyckor

Vad är vi rädda för?

Vad är det som bestämmer vad vi är rädda för? Förra året dog rekordmånga i skjutningar i Sverige. Sammanlagt 44 personer sköts ihjäl i Sverige under 2018. Antalet som dog i arbetsplatsolyckor under 2018 var också en ökning. Totalt dog 50 personer i olyckor på sitt arbete. Antalet döda i trafiken var också en ökning förra året. Totalt dog 325 personer i trafiken under 2018.

Alltså; 325 dog i trafikolyckor, 50 dog i arbetsplatsolyckor och 44 sköts ihjäl. Vad är det vi är rädda för? Är det att vi av misstag ska bli skjutna när vi är ute och går, eller att det ska hända en olycka på jobbet? Eller är det att vi ska råka ut för en trafikolycka?

Skjuttavla

Vad är det som gör att vi är så mycket mer rädda för att råka ut för våld än vi är rädda för att drabbas av en trafikolycka? Sannolikheten för att vi drabbas av en trafikolycka är större, mycket större! Handlar det helt enkelt om vad media skriver om? Det skrevs mycket mer om de 44 som sköts ihjäl än om de 325 som dog i trafikolyckor. De 50 som dog i arbetsplatsolyckor fick knappast någon publicitet heller. Trafikolyckor blir till notiser i lokalpressen. Arbetsplatsolyckor samma sak. Men varje skjutning får stora rubriker och långa och uttömmande artiklar. Människor som befinner sig i närheten blir intervjuade och får ofta frågan om dom är rädda för att gå ut nu? Det är ingen som ställer sig utanför arbetsplatsen där en dödsolycka inträffat och frågar personalen om dom vågar gå till jobbet i morgon. För att inte tala om döden på vägarna. Det är ingen som står på bilparkeringen och frågar om man har blivit rädd för att köra bil.

Utvecklingen när det gäller skjutningar är skrämmande. Vi börjar närma en situation som påminner om USA. Och DET är en oroande utveckling. Jag såg någon som förklarade det hela med att vi i Sverige inte har någon stor Maffia som dominerar. Vi har en massa olika små grupper som slåss om kunderna. Hur det nu är vet jag inte, men utvecklingen är skrämmande. Men, vi ”vanliga” medborgare ska inte gå omkring och vara rädda. De flesta som drabbas är inte oskyldiga utan vet vad som kan väntas. De få ”oskyldiga” som drabbas är lyckligtvis så få att vi som gemene man inte kan gå omkring och vara rädda. Då skulle vi inte våga gå ut, för det finns många andra faror som är mycket större. Men inte ens dom är så farliga att en vanlig svensk ska gå omkring och vara rädd.

Låt dig alltså inte skrämmas av medias stora svarta rubriker. Snarast är det så att ju fler som är ute, desto mindre blir risken för att något händer.

För övrigt har jag börjat fundera på om man inte skulle kräva av media att ALLTID vid brottsrapportering ange etniskt ursprung på den misstänkte / skyldige. I dag har den Sverigedumokratiska svansen lyckats få oss att tro att alla brott begås av människor av utländsk härkomst. Som om det inte fanns kriminalitet utan invandrare.

Lite bakgrundsfakta:
Oron växer i spåren av det brutala våldet – Svenska Dagbladet
/OBS, dessa är samma artikel men med olika rubriker på nätet och i tryckt tidning/
Forskare: Mediarapporteringen bidrar till människors otrygghet – Svenska Dagbladet
Dödsolyckorna ökar – ”en tragisk utveckling” – Sydsvenskan
Statistik om dödsolyckor i arbetet – Arbetsmiljöverket

Lämna en kommentar

Under Mediahysteri

Alla ska våga gå hem från jobbet

Den här rubriken har Timbros utsända, Lydia Wålsten, på Svenska Dagbladets ledarredaktion satt på dagens ledarartikel. Hon har som utgångspunkt en bok som heter Vägen till ett tryggare Sverige skriven av ”samhällsdebattören” Nima Sanandaji och Säkerhetsföretagens chef Li Jansson. Tänk, där dök han upp igen, Nima Sanandaji! Den här gången tillsammans med Li Jansson med en reklamskrift för organisationen Säkerhetsföretagens medlemsföretag, som Li Jansson är chef för.

Älska din nästa

Naturligtvis handlar det om att skapa mer jobb för Säkerhetsföretagen samtidigt som Lydias ledarartikel naturligtvis handlar om att ytterligare skrämma upp svenskarna och ta lite politiska poäng. – Alla ska våga gå hem från jobbet sätter alltså Lydia Wålsten som rubrik. Som om det skulle vara det farligaste vi kan hitta på? Att gå hem från jobbet.

Jag vill därför berätta för Lydia att många fler människor dödas i olyckor på sitt arbete än som dödas av okända människor som dom blir överfallna av på allmänna platser. Det är alltså mycket farligare att jobba än att ta sig hem från jobbet. Jag vill också påpeka att det är många fler som dödas där hemma av familjemedlemmar / bekanta än som råkar ut för något ute på allmänna platser. Kanske ska vi tolka Lydias fråga som att hon egentligen inte menar att ta sig hem från jobbet som skulle vara farligt utan att vara hemma istället för att vara på jobbet som skulle vara farligt?

När vi talar om risker så får vi inte glömma alla trafikolyckor som skördar liv. Dom är mångdubbelt fler än arbetsplatsolyckorna till och med. Och alltså verkligen mångdubbelt fler än att människor råkar ut för överfall av okända människor på allmänna platser. Det är alltså inte farligt att vistas ute på allmänna platser. Det är farligare på jobbet, det är farligare hemma och det är verkligen farligare i trafiken.

Varför vill du skrämma upp människor Lydia? Kan det bero på att det inte går att ta politiska poänger på att kräva säkrare arbetsplatser? Kräva begränsningar av alkoholförsäljningen? För att inte tala om kraftiga begränsningar i biltrafiken i form av t.ex. kraftigt sänkta hastigheter?

Jag bor så att jag regelbundet hör Räddningstjänsten rycka ut med sirener på högsta volym. Men jag vet också att oftast är det en ny trafikolycka ute på E4:an eller 21:an. Det är inte bränder! Ibland kan man se en liten notis i HD:s papperstidning eller oftast i den digitala upplagan om att E4 fått stängas av för en olycka eller liknande. Men allt som oftast får man inte veta något. Men, skulle det inträffa någon form av våldsbrott så kan vi vara säkra på att det rapporteras.

Det händer som sagt många fler olyckor på arbetsplatser än det sker olika former av våldsbrott. Men jag har aldrig än så länge hört en reporter fråga någon om dom blivit rädda för att gå till jobbet. Men händer det något våldsbrott så får man ofta höra frågan: – ”Har du blivit rädd för att gå ut nu?”

Vi ska inte förringa våldsbrotten som sker. Skjutningar där kriminella grupper gör upp inbördes. Eller sprängningar där någon försöker vara tuff eller försöker skrämma någon. Men, det är inget nytt. Åstorp ligger nära Hasslarp och Kattarp. Här hade MC-gängen Hells Angels och Bandidos vardera ett högkvarter en gång i tiden. Och sköt med pansarskott över åkrarna mot varandra! Uppgörelser mellan kriminella grupper är inget nytt!

Låt dig inte skrämmas! Ju fler som är ute och rör sig ännu mer minskar riskerna för att någon råkar illa ut!

Lämna en kommentar

Under Kriminalitet

Varför tycker vi vad vi tycker?

Aftonbladet berättar i dagens tidning att Lag och ordning seglat upp som de svenska väljarnas viktigaste fråga. Den har passerat sjukvården som det vi anser vara viktigast. Man kan då fundera över VARFÖR vi tycker det. Vad skriver media om egentligen?

Låt mig därför ta dagens Aftonbladet som exempel. Två helsidor ägnas åt ett gammalt mord som inträffad 2018 (tror jag, det står inte när det hände). Dessutom ytterligare en halvsida med kommentar till rättegång osv. Totalt dör ungefär 100 personer om året pga dödligt våld. Antalet svenskar som utsätts för brott räknat per innevånare är ganska konstant över åren.

Vägra våld

Långt fler svenskar dör i trafiken t.ex. Bara under en månad, januari i år, dog 31 svenskar i trafiken. Men trafikolyckor får inte samma publicitet i media. I samma Aftonbladet som jag läste om våra preferenser inom politiken och om ett gammalt mord så står det om en dödsolycka i trafiken som inträffat. En man död i Växjö. Åt denna olycka ägnas en sjundedels sida! De flesta trafikolyckor blir möjligen en notis i lokaltidningen.

Antalet skjutningar har ökat på senare år. Allt fler kriminella ha skaffat vapen och verkar ha tappat proportionerna för hur mycket våld man kan använda. Men, det dör fler svenskar på jobbet än vad som skjuts ihjäl. Skjutningar får stor publicitet i media medan arbetsplatsolyckorna får en notis. När någon skjutits ihjäl får människor i närheten frågor av journalister om dom är rädda för att gå ut nu. Ingen frågar om vi är rädda för att gå till jobbet. Men det är alltså större risk för att råka ut för en olycka på jobbet än att bli skjuten. Och det är mycket större risk för att råka ut för en allvarlig trafikolycka. Men ingen frågar om vi är rädda för att ge oss ut i trafiken efter att det hänt en trafikolycka.

Är alltså den rädsla vi har för att utsättas för brott en ”äkta” rädsla? Eller är det en uppblåst rädsla av media? De flesta våldsbrott inträffar mellan människor som känner varandra. Uppgörelser mellan konkurrerande kriminella gäng eller inom familjen. Mycket få våldsbrott drabbar helt oskyldiga och okända. Och när detta händer handlar det oftast om berusade människor utanför krogar och restauranger.

Gå inte omkring och var rädd för att utsättas för brott? Riskerna är ofantligt små. Det finns mycket annat som är mycket farligare. Att ge sig ut i trafiken t.ex. Eller att gå till jobbet! Men media skrämmer upp oss. Livligt påhejade av politiker som vill ha publicitet och kan komma med enkla lösningar. Som oftast inte ens löser de problem som finns.

Lämna en kommentar

Under Kriminalitet

Ser inte så illa ut

Om jag inte har detaljstuderat en väljarundersökning på en vecka får jag en form av abstinensbesvär. Så när Svenska Dagbladet i dag publicerar sin månatliga undersökning som görs av Sifo så har jag en högtidsstund med glädjetårar i ögonen. Jag är medveten om att man måste vara försiktig med att utläsa för mycket av en enstaka väljarundersökning. Felmarginalerna är stora och faktum är att många av de insiktsfulla kommentarerna i media egentligen främst bygger på förändringar inom just felmarginalen. Men, det kan väl vara spännande trots detta?

Tummarna upp

Hur som helst så har månadens Sifo fem vinnare jämfört med förra månaden och tre förlorare. Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet som får 9,6% (+1,1) och Kristdemokraterna som får 8,6% (+1,1). Vinnare är också Centerpartiet som får 7,7% (+0,8). Miljöpartiet gläds nog åt att kliva över strecket och får 4,3% (+0,4) medan Liberalerna i varje fall närmar sig strecket med 3,8% (+0,2).

De tre förlorarna är de tre stora partierna. Riktigt illa går det för Moderaterna som rasar till 17,2% (-2,3). Socialdemokraterna tappar också till 28,4% (-0,9) medan Sverigedumokraternas 19,2% (-0,7) väl inte heller lyfter Jimmie Åkesson.

Vad kan vi hitta för spännande tendenser i detta som inte Svenska Dagbladet själva tar upp i sina kommentarer? Varför inte påpeka att de partier som röstade emot Stefan Löfven som statsminister, det populistiska Högerkonservativa blocket, (M+Sd+Kd) har tappat 1,9 procentenheter och får 45,0% medan de partier som accepterade Stefan Löfven som statsminister (S+Mp+C+L+V) har ökat med 1,6 procentenheter och får 53,8%. Alla fyra partier förutom Socialdemokraterna har ökat. Även om vi plockar bort Liberalerna som skulle åkt ut så är man klart större än Nej-partierna.

De tre Rödgröna partierna (S+Mp+V) får 42,3% (+0,6) medan det som förr gick under beteckningen Högeralliansen (M+Kd+L+C) får 37,3% (-0,2). Ett rejält försprång alltså!. Samtidigt kan vi också notera att medan Moderaterna får 17,2% (-2,3) så får de andra tre Borgerliga partierna (C+L+Kd) 20,1% (+2,1) och är alltså nu överlägset mycket större tillsammans än Moderaterna. En intressant fråga är hur länge fiaskot Ulf Kristersson får sitta kvar?

Visst finns det mycket spännande att utläsa ur en enda liten väljarundersökning?

Till slut lite dåliga nyheter bara för att ni ska kunna deppa ihop ordentligt:

*   Antalet döda i trafiken under januari blev 31 stycken, medan 1.500 skadades i trafikolyckor. Det är den värsta januarisiffran på mer än 10 år. Har ni sett någon journalist fråga bilister om dom nu är rädda för att ge sig ut i trafiken?

*   I USA har en man efter att ha fått sparken från jobbet återvänt till arbetsplatsen i Illinois och skjutit ihjäl fem personer. Att människor gör hemska saker ibland förekommer överallt. Skillnaden i USA är att där har dom ofta tillgång till skjutvapen. Fast enligt Donald Trump (och vapenmaffian) så är det bästa att alla går beväpnade så kan någon skjuta ihjäl galningen innan han hinner döda så många. Att det innebär att ännu fler har tillgång till ett skjutvapen när det slår slint – så långt tänker man inte.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Den farliga döden

Vet ni vad som är den vanligaste dödsorsaken för barn och ungdomar (mellan 5-29 års ålder) i världen? Trafikolyckor! Det är FN:s hälsoorgan WHO som publicerar siffror på detta. Värst är läget i Afrika, men även t.ex. Latinamerika tas upp som avskräckande exempel. Bland annat förklarar man detta med bristande hastighetsregler och -kontroller. Antalet döda i Afrika ligger på cirka tre gånger så många som i Europa. Även bland fotgängare och cyklister är dödssiffrorna värst i Afrika.

Situationen i Sverige är klart mycket bättre. Men, som jag skrivit tidigare, verkligheten är ju faktiskt den att det är fler människor som dör i trafiken än som t.ex. råkar ut för dödligt våld. Det är helt enkelt större risk för att du råkar ut för en trafikolycka än att du blir misshandlad eller mördas. Kanske dags att bli rädd i trafiken istället för att vara rädd för att vara ute och gå! Observera att detta alltså gäller Sverige.

Farligt

När vi nu är inne på ämnet trafik så är det några saker som jag förundrat mig över.

1. Tänk att det ska vara så svårt att tillverka en ljuddämpare till motorcyklar som fungerar. Ägare av stora muskelvidunder måste ha stora problem med garantireparationer eftersom ljuddämparen på deras MC ständigt verkar sluta att fungera. Är det inte dags att ställa krav på HD och dom andra?

2. Är det något systemfel på bilar från främst BMW och Audi. Det känns som om hastighetsmätaren i speciellt svarta BMW och Audi visar fel hastighet. Den visar på tok för låg hastighet vilket får förarna till att alldeles för ofta köra för fort. Är det inte dags för BMW och Audi att återkalla bilarna för garantireparation?

3. Ställs det inte krav på läskunnighet när man tar körkort? Ingår det inte att man ska hålla sig uppdaterad om nya lagar? Det känns som om en majoritet av landets bilförare missat den nya lagen som förbjuder användande av mobiltelefon osv medan man kör. Det måste ju bero på att man inte kan läsa!

Sedan ska vi inte glömma alla som dör i förtid pga utsläppen från trafiken!

Lämna en kommentar

Under Bilism

Det är farligt att leva

Jag fick fel morgontidning i brevlådan i går morse. Jag har alltså fått äran att läsa Malmötidningen Sydsvenskan för omväxlings skull. I lokaldelen hittar jag en artikel med rubriken ”Låg brottslighet men hög otrygghet”. Artikeln börjar med meningen: – ”Brottsligheten i Malmö är lägre än på 20 år, men hälften av alla Malmöbor känner sig otrygga när de är ute ensamma på kvällen.” Lite längre ner i artikeln står det: – ”Vi har det bästa resultatet på 20 år när det kommer till faktisk utsatthet för brott.” Men trots att alltså färre malmöbor utsätts för brott än någonsin under de senaste 20 åren så känner sig malmöbor mer otrygga än någonsin. I media utpekas Malmö som ett enda stort problemområde med ständigt våld och brottslighet. Varför är det så? Lockar rubrikerna om våld mer till läsande än positiva nyheter? Kanske finns en förklaring i att på nätet har denna artikel fått en helt annan rubrik: – ”Öppen droghandel, bråk och buskörning får många att känna sig otrygga”! Hade ni kunnat gissa att dessa båda olika rubriker hänvisar till samma artikel? Går jag in på Sydsvenskans sajt och letar efter artiklar från Malmö så är det nästan en enda lång upprepning av rapportering om brottslighet och våld. Hur går det ihop med: – ”Vi har det bästa resultatet på 20 år när det kommer till faktisk utsatthet för brott.”

Älska din nästa

Det är väl samma sida av myntet som förklarar varför vi får läsa mycket mer om skjutningar än vi får läsa om arbetsplatsolyckor. Men verkligheten är ju den, vilket jag sagt tidigare, att det faktiskt dör fler svenskar i arbetsplatsolyckor på sitt jobb än vad som skjuts ihjäl i skjutningar. Vi får också läsa mycket mer våld och mord i allmänhet än vi får läsa om trafikolyckor. Detta trots att det alltså dör fler svenskar i trafiken än som mördas. Är det så enkelt att det ger bättre rubriker att skriva om våld, mord, skjutningar och ond bråd död än att skriva om alldagliga händelser som att någon skadas så svårt på jobbet att livet inte går att rädda eller att det sker ännu en trafikolycka. Detta är händelser som får en notis på lokalsidorna, våldet får helsidor i flera dagar.

Sedan finns det naturligtvis alla dessa politiker som bygger hela sin karriär på hårdare tag mot våldet. Det är inte lika lätt att locka väljare med att kräva hårdare tag mot arbetsmiljöbrott, skärpta regler i trafiken och hårdare övervakning av bilisterna.

För inte så länge sedan läste jag en artikel där man granskat var våldsbrotten i Stockholm skedde. Man hade helt enkelt markerat på en stockholmskarta varje våldsbrott som fanns registrerat. Var fanns det flest markeringar? Ja, inte var det i de s.k. ”no-go zonerna” eller ”problemområdena”. Nä, det var på Östermalm och Södermalm. Det mesta anmälda våldet rapporterades helt enkelt på och utanför krogar och restauranger. Uppenbart med alkohol inblandat i allmänhet.

I en annan tidningsartikel läste jag om en vetenskaplig undersökning som gjorts i Stockholm för att se hur stort bruket av droger var i olika delar av Stockholm. Det var inte i de s.k. ”no-go zonerna” eller ”problemområdena” som störst andel av ungdomarna använde droger. Nä, det var i de fina miljonärsghettona som störst andel av ungdomarna använde droger.

Kan en annan undersökning som gjorts förklara en del av att vi får vår verklighet skildrat på ett sätt som inte helt stämmer med verkligheten? Forskare hade granskat vad som hände med medias lokalbevakning på de orter där den lokala tidningsredaktionen lagts ner. Detta gäller en mycket stor andel av Sveriges kommuner i dag. Nyhetsbevakningen blev mycket mer inriktad på s.k. ”Blåljusnyheter”. Nyheter som man fick ”gratis” från Polis, Brandkår, Sjukvård osv fick mycket större utrymme. Detta medans att den uppsökande journalistiken som kunde ha något positivt att berätta, den försvann.

Ha det i åtanke nästa gång du inbillar dig att det är så farligt i samhället och att brottsligheten har ökat så katastrofalt. Det har den inte! Det är farligt att leva, det enda vi vet med säkerhet är att vi kommer att dö en dag. Men sannolikheten för att vi blir skjutna eller överfallna och mördade är mycket mindre än att vi får livshotande skador på jobbet eller råkar ut för en trafikolycka.

Tänk på det när populistiska politiker ropar på hårdare tag. DET är inte lösningen!

Lämna en kommentar

Under Våld

Vad är farligt?

Gårdagskvällens nyhetssändningar på TV präglades av ond bråd död på tre olika ställen i vårt land. I Uppsala hade en man skjutits ihjäl. Som en del av inslaget intervjuades flera boende i området om ifall dom kände sig hotade och rädda.

FredsduvaVid en trafikolycka i närheten av Landvetter i Västra Götaland hade två personer dödats. Dom hade kommit i vägen för en lastbil som fått sladd och kommit över på fel väghalva. Jag kunde dock inte se att man intervjuade några andra trafikanter ifall dom efter det som hänt blev rädda för att ge sig ut i trafiken.

En kvinna hade dödats vid en arbetsplatsolycka vid Tarketts fabrik i Ronneby. Hon hade tydligen klämts ihjäl i en maskin. Jag kunde inte se att man intervjuade några andra fabriksarbetare ifall dom nu kände sig rädda för att gå till jobbet.

Det förtjänar alltså att påpeka att fler svenskar dör i arbetsplatsolyckor här i Sverige än som skjuts ihjäl i skottlossningar. Fler svenskar dör i trafiken än som mördas totalt. Men, vad är det vi går omkring och är rädda för? Att gå till jobbet? Att ge sig ut i trafiken? Nä, för att gå på trottoaren!

Kanske är det inte fler övervakningskameror, fler poliser och hårdare straff som behövs. Det är kanske fler trafikpoliser, fler arbetsplatsinspektioner från Arbetsmiljöverket, fler skyddsombud med större befogenheter och skärpta straff för trafikbrott och arbetsmiljöbrott som först och främst behövs?

Lämna en kommentar

Under Våld