Om läckor

Transportstyrelseskandalen kommer vi att påminnas om många gånger. För de som inte kommer ihåg vad det handlade om så hade den förra borgerliga Högeralliansregeringen beslutat att outsourca Transportstyrelsens IT-drift. När Transportstyrelsens nya Generaldirektör hade tillträtt ställdes hon inför en färdig upphandling och det återstod bara att skriva kontrakt med den amerikanska datorkoncernen IBM som var den enda återstående anbudsgivaren. Se’n sköttes det hela på ytterst klantigt vis. Uppenbart är att man egentligen inte var medvetna om vilka uppgifter som egentligen fanns i datorsystemen. Det stora felet var att överhuvudtaget komma på den idiotiska tanken att outsourca driften av den typen av känslig IT. Sedan verkade man inte ha koll på att dagens IT-värld är internationell. Den som vinner en upphandling lägger sedan ut jobbet där det är billigast. I IBM:s fall i ett antal olika europeiska länder. Men på Transportstyrelsen verkade man ha noll koll. Och informationen till regeringen (och inom regeringen) verkade också vara upptagen med annat. Alltså blev det en skandal av det hela. Den allra största skandalen är att man överhuvudtaget kom på den osedvanligt korkade idén att outsourca IT-driften.

Skandalen blev ju risken för läckor av känsliga uppgifter till andra länder. I dagarna har det avslöjats en verklig läcka av känsliga uppgifter till främmande makt. Det har nämligen visat sig att den gamle moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt läckte U-båtskommissionens handlingar till USA och Pentagon innan ens svenska folket fick veta vad U-båtskommissionen kommit fram till. Det står nu klart att Calle Stropp helt enkelt åkte till Washington för att berätta för sin uppdragsgivare i Pentagon vad U-båtskommissionen kommit fram till. Det står klart var Calles lojalitet låg i varje fall.

Det här hände mitt under det Kalla kriget, som det kallas. U-båtskommissionen pekade ut Sovjetunionen som skyldiga till U-båtskränkningar. Senare har ett stort antal av de förmodade U-båtarna förklarats med fiskstim, minkar och lite allt möjligt. I en fransk/tysk TV-dokumentär om det Kalla kriget för något år sedan medger amerikanska militärer att USA låg bakom flera U-båtskränkningar som ett led i propagandakriget eftersom Sovjetunionen automatiskt pekades ut. Den enda helt klara och identifierade U-båtskränkningen är den sovjetiska U 137 som i dagsljus i full fart (med uppenbart något överförfriskad besättning) i övervattensläge gick rakt på ett grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Konspirationsteoretikerna tror att U-båten var ute på spaning. Andra tror snarast att en överförfriskad besättning med dålig utrustning helt enkelt kört vilse och inte visste var dom var.

Men den förre moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt höll Pentagon och Washington informerade om vad som hände i Sverige. Bra gjort Calle. Ju mindre hemlighetsmakeri, desto mindre risk för missförstånd.

På tal om spioner så har fyra dagar före valet stabschefen Charlie Weimers hos KD:s EU-parlamentariker och tillika partiets vice ordförande Lars Adaktusson hoppat av Kristdemokraterna och helt plötsligt ställt upp på ett valmöte med Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson. Tala om snabba partibyten! Ilskan och besvikelsen hos Kristdemokraterna är naturligtvis stor. En person med den typen av jobb bestämmer sig inte helt plötsligt en dag för att byta parti. I KD:s beskrivning så har helt uppenbart Charlie Weimers under en tid fått lön för att jobba för Kristdemokraterna och haft stor insyn i partiets valplanering samtidigt som han uppenbart bytt åsikt och istället kontaktat Jimmie Åkesson och i praktiken jobbat för Sverigedumokraterna. – ”Det betyder att SD under hela valrörelsen har haft en spion med tillgång till Kristdemokraternas vice partiledare. Det är i så fall ett mycket allvarligt övertramp från SD-ledningens sida.” Jimmie Åkesson är naturligtvis överlycklig. – ”Han har erfarenhet som kommunalråd, från regeringskansliet, som stabschef i Bryssel. Dessutom kan han fungera som en brygga till KD och M efter valet” säger han. Någon brygga till KD lär han inte kunna fungera som i varje fall. Kristdemokraterna lär vägra ta i någonting som har med Charlie Weimers att göra med tång. Bara nämnt så där på tal om smutsig valkampanj! Fast Charlie är van vid att byta parti. Detta är det tredje partiet i karriären!

Upphandlingsraseriet

Det som inspirerar mig till dagens ämne är en debattartikel i Dagens ETC skriven av företrädare för de fackliga organisationerna Seko, Transport och Kommunal. Under rubriken Ny landstingspolitik för bättre kollektivtrafik skriver man om situationen inom kollektivtrafiken i Stockholm. Tunnelbana, bussar och pendeltåg är naturligtvis utlagd på entreprenad till lägstbjudande som så mycket annat. Det bolag som lägger lägsta budet vinner. Sedan måste bolaget skära i kostnaderna för att få kalkylen att gå ihop och ge vinst till ägarna. Alltså gäller det att skära ner på personal, skära ner på löner, skära ner på underhåll och skära ner på allt annat som går att skära ner på. Annars går ju inte kalkylen ihop och det blir några slantar kvar att betala ut i utdelning till ägarna. De som får betala är personal och resenärer.

För att diskutera situationen inom kollektivtrafiken i Stockholm bjöd därför de fackliga organisationerna in de politiska partierna för att diskutera framtiden. Gissa vilka som kom och vilka som inte kom? Inte en enda representant för den styrande borgerliga Högeralliansen behagade dyka upp. Inte någon moderat, inte någon liberal, inte någon centerpartist och ingen kristdemokrat. Inte en enda! Däremot visade oppositionen i form av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister intresse och ställde upp. Undrar om de borgerliga politikerna hade visat samma nonchalans om det varit bolagen som vunnit upphandlingen och sköter trafiken som bjudit in för att diskutera framtiden inom kollektivtrafiken? Tillåt mig att tvivla. Företaget är viktigare än personalen som sköter jobbet! I varje fall för högerföreträdare.

Vi lever just nu i upphandlingens tidevarv. Det är outsourcing och privatisering som gäller inom all offentlig verksamhet. Något som radar upp högar av skandaler om och om igen. Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm är ett exempel. Trots att det bara var ett enda bolag (Skanska) som lämnade anbud valde man i Stockholm att gå vidare med upphandling. Det blev dyrt, försenat och fuskbygge! Lokalt kan vi gå till Helsingborg där Äldreboenden lagts ut på anbud på löpande band för att privatisera i den heliga valfrihetens namn. Fast det är ju inte de boende som fått välja! Det är inte personalen som fått välja! Där gällde inte valfriheten. Däremot valde kommunen och fick skandaler på skrivbordet.

Skandalen på Transportstyrelsen handlade ju också i grunden om upphandling. När den stackars nytillträdda generaldirektören Maria Ågren tillträdde sin tjänst var upphandlingen i stort sett klar, det fanns bara ett alternativ att välja på, IBM. Hon ställdes inför fullbordat faktum. IT-verksamheten skulle outsourcas, det fanns bara IBM att välja. Hon hade bara att skriva under. För den stackaren gick det som det gick!

Exemplen finns i hela landet. Upphandlingsraseriet kostar pengar för skattebetalarna, ger medborgarna sämre service men göder en del direktörer och aktieägare.

Det finns faktiskt anledning för offentliga myndigheter, landsting och andra att fundera en extra gång om man verkligen ska lägga ut verksamheten på entreprenad till lägstbjudande eller om det kanske blir både bättre och billigare att sköta det själv. Om kostnaden för att driva den aktuella verksamheten blir lägre än om man driver den i egen regi så finns det någon som får betala besparingen. Färre anställda, lägre löner, sämre arbetsvillkor, lägre kvalitet och mycket annat. Dessutom tillkommer kostnader för att handlägga en upphandling. Ofta överklagas upphandlingar och ytterligare kostnader tillkommer. Tas dessa kostnader med i kalkylen när man bestämmer sig för att outsourca och privatisera? Tvivlar.

Privatisera förresten. Frågan är hur det är med privatiseringen i praktiken. Här i Skåne är det bolaget Arriva som sköter Pågatågen. Arriva är ett brittiskt företag som är helägt av DB, de tyska förbundsjärnvägarna! Alltså den tyska motsvarigheten till SJ. I Stockholm sköts pendeltågen på upphandling av MTR. MTR är ett företag från Hongkong som till 75% är statligt ägt av Hongkong! Dvs vi har inte alls privatiserat driften. Vi har överlämnat driften till andra länders statliga företag, företag som vill tjäna slantar i andra länder.

Sätt stopp för upphandlingsraseriet. Det kostar mer än det smakar!

1 + 1 = 2

Jo, så är det faktiskt. Jag har på sista tiden vid flera tillfällen nämnt Nya Karolinska Sjukhuset. Stockholms rekorddyra sjukhus. Ett sjukhusbygge som blivit mycket dyrare än beräknat, som blivit kraftigt försenat och som dessutom av många i personalen betecknas som ett fuskbygge. Det speciella med bygget av NKS är att kontraktet var ett exempel på något ganska nytt i Sverige. Man använde sig av det som kallas OPS, Offentlig-Privat-Samverkan. Ett vackert ord för en vilja att privatisera så mycket som möjligt av det hela. Till och med upplåning av pengar för att finansiera bygget har privatiserats. Detta trots att räntan som får betalas på lånen då automatiskt blir högre än om Staten / Landstinget / Kommunen lånar pengarna. Det är alltså ett sätt att få ett dyrare bygge som byggentreprenören kan tjäna mer pengar på. Till och med efter att bygget är klart kan byggentreprenören fortsätta tjäna pengar på bygget. När NKS skulle byggas fanns det bara ett enda anbud på bygget. Men trots detta gick man från Stockholms landsting vidare med bygget, trots att man fick varningar från olika håll. Nu fick Skanska uppdraget och kontraktet skrevs på av moderaten Catharina Elmsäter-Svärd, som drivit på hårt.

Ett annat ämne som jag skrivit om flera gånger är det som kallas Transportstyrelsegate. I korthet beslutade Transportstyrelsen efter uppmaning från Fredrik Reinfeldts moderatstyrda regering att privatisera driften av sitt IT-system. Den borgerliga regeringen uppmanade myndigheterna att privatisera sin IT-drift. Alltså beslutade Transportstyrelsen att upphandla IT-driften. Det blev dessutom bråttom med det. När det var dags för beslut fanns det bara ett anbud att ta ställning till, från IBM. För att hinna med i tidspressen fick myndigheten kringgå säkerhetsreglerna. Därav skandalen som fick namnet Transportstyrelsegate. Den minister i den moderatstyrda regeringen som hade ansvar för Transportstyrelsen vid tillfället var moderaten Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd! Känner ni igen namnet? Hon hade lämnat sitt uppdrag för Stockholms läns landsting och satt sig i den moderatledda regeringen.

Men, sedan fick vi ju strax efter ett regeringsskifte. Ut åkte Fredrik Reinfeldt med bland annat sina moderata ministrar. Dom gick i många fall direkt till välbetalda jobb inom Näringslivet. Som tack för väl utfört arbete i regeringen? Catharina Elmsäter-Svärd har precis fått ett nytt jobb som VD för Sveriges Byggindustrier. Där ska hon jobba för att fler s.k. OPS-projekt ska genomföras! En av styrelseledamöterna i Sveriges Byggindustrier är Skanskas VD!

Kanske ska man istället säga att 1 + 1 = 3?

Ett borgerligt dilemma

Till slut tog, tyvärr, Annie Lööf och Jan Björklund sitt förnuft till fånga. Att fullfölja ett krav på att Peter Hultqvist skulle avsättas i en förtroendeomröstning för en ”skandal” som borgerligheten egentligen själva bär huvudansvaret för hade varit rent trams. Nu står istället Ebba Busch Thor och ett vingklippt Moderaterna ensamma på barrikaderna tillsammans med Jimmie Åkesson. Annie Lööf och Jan Björklund har insett att det inte är en seriös politik medan Ebba Busch Thor och det vingklippta Moderaterna uppenbarligen känner att dom måste visa kampvilja i kampen om de sossehatande väljarna. Jag ”roade mig” med att gå in och läsa på Annie Lööfs Facebook där hon meddelade att Centern inte hade för avsikt gå vidare med en misstroendeförklaring. Det var uppenbart att bland de som var kritiska var det egentligen ett allmänt sossehat och inte sakfrågan som var skäl till en misstroendeförklaring. Undrar hur många som var besvikna sverigedumokrater? Ordvalet tydde på en ganska stor andel. Men är det så, då ska man ju väcka misstroende mot Stefan Löfven. Är den nya Högeralliansens fem partier redo att gemensamt fälla regeringen och istället ta ett eget gemensamt ansvar så ska dom göra det. Centern och Folkpartiet har insett att deras egna väljare inte vill att Annie Lööf och Jan Björklund gör sig beroende av Jimmie Åkesson. Om det riskerar Högerallianssamarbetet så får det vara hänt.

Personligen hade jag, som jag sagt tidigare, gärna sett att Peter Hultqvist fått sparken. En socialdemokratisk Försvarsminister som så uppenbart sitter i generalernas knä och som arbetar hårt för att för att smussla in Sverige i NATO hade jag gärna sett fått sparken. Men det här var fel skäl!

Den stora skandalen är att den tidigare Högeralliansregeringen under Fredrik Reinfeldt drev på hårt för att privatisera IT-driften hos bland annat Transportstyrelsen. Det var så bråttom med att få det hela genomfört att det ju i dagarna avslöjades att man redan under sommaren 2014 medan moderaten Catharina Elmsäter-Svärd var ansvarig minister från den tillförordnade generaldirektören Jacob Gramenius beslutade att frångå säkerhetsreglerna för att hinna med att utlokalisera det hela till IBM. När sedan den nya generaldirektören Maria Ågren tillträtt fortsatte hon på den ingångna vägen. Läs gärna en moderat beskrivning av vad som hänt. Att från seriösa politiker försöka smeta skandalen på Peter Hultqvist visar att det inte rör sig om seriösa politiker. Det visar med tydlighet att ett vingklippt Moderaterna och Ebba Busch Thors Kristdemokraterna är i stor kris. Ebba Busch Thor har ju allt mer börjat medge att man gärna tar makten med stöd av Sverigedumokraterna. Inom Moderaterna är man inte eniga, men kanske börjar den mer hårdföra falangen ta makten. Jimmie Åkesson drömmer om att bli den som tillsätter en borgerlig statsminister, så länge dom lyder honom.

Den stora vinnaren på det här är väl trots allt Peter Hultqvist och andra militärkramare. Men även Stefan Löfven har väl stor anledning att göra en rejäl målgest. Förhoppningsvis pekar det på lite mer seriositet på den politiska marknaden.

På tal om målgest. Ett helt annat ämne. Hur många timmar lägger våra professionella fotbollsspelare ner på att träna in en lämplig riktigt maffig målgest? Får dom själva bestämma hur dom ska göra eller är det tränaren och managern som fördelar ut olika målgester? En spännande fråga!

Ännu mer om IBM-gate

Vem vinner på Högerpartiernas höga svansföring i IBM-gate? Jag ser att SVT låtit Novus fråga vad väljarna anser om Stefan Löfvens reaktion på de fem högerpartiernas hot om misstroendevotum. Undersökningen visar att det faktiskt bara är Sverigedumokraternas väljare som tycker att Stefan Löfven borde ha avgått som en reaktion på de fems hot om misstroendevotum. Faktum är ändå att nästan var tredje SD väljare tycker att Stefan Löfven trots allt gjorde rätt och bara drygt hälften tycker att Stefan Löfven skulle avgått. 31% mot 56%. Bland moderaterna tyckte nästan hälften att Stefan Löfven gjorde rätt och mer än hälften av centerväljarna tyckte att Stefan Löfven gjorde rätt som valde att sitta kvar. Bland moderaterna 46% mot 30% som tyckte Stefan Löfven gjorde rätt som valde att sitta kvar och bland centerpartisterna 60% mot bara 11% som tyckte han skulle avgått.

När det gäller att behålla Peter Hultqvist som Försvarsminister är det fler centerpartister och fler folkpa… f’låt liberaler som tycker att det var rätt att behålla Hultqvist än som tycker det var fel. 47% mot 22% bland centerpartisterna och 38% mot 37% bland liberalerna. Inte ens bland moderater eller kristdemokrater var det en majoritet som tyckte det var fel att han fick sitta kvar. 40% mot 24% bland moderaterna och 45% mot 21% bland kristdemokraterna. Totalt bland de borgerliga väljarna var det nästan hälften, 46% som tyckte det var rätt att han fick sitta kvar och bara var fjärde, 26%, som tyckte att han borde ha fått sparken.

Den höga svansföringen bland de borgerliga partiledarna har helt enkelt ett dåligt stöd bland partiernas egna väljare som uppenbarligen tycker att man överreagerar av ren partitaktik. Enligt många källor försöker man nu förtvivlat att hitta en utväg ur den återvändsgränd man manövrerat in sig i. Redan det faktum att man efter långa överläggningar deklarerade att man inte längre kräver en inkallad riksdag för att ta ställning till Peter Hultqvist utan väntar till riksdagens ordinarie öppnande visar på att man håller på att få kalla fötter. Annie Lööf var dessutom snabbt ute och förklarade att det ju kan tillkomma uppgifter fram tills dess så att man ändrar uppfattning. I Dagens Industri påpekar ledarskribenten Tobias Wikström att riksdagen öppnas den 12 september. Detta är samma dag som Sveriges största militärövning på 20 år (med NATO…) inleds. Att avsätta landets Försvarsminister på så lösa boliner just den dagen vore ytterst korkat menar Dagens Industri. Som menar att Högeralliansen just nu visar sin allra sämsta sida. – ”Både S och Alliansen visar sin sämsta sida”skriver man och vädjar om att låta Hultqvist sitta kvar. Frågan är om Stefan Löfvens regerings klavertramp med IBM-gate har förvandlats till ett ännu större klavertramp för Högeralliansen?

Att sedan hota med nytt misstroendevotum mot nya Infrastrukturminister Tomas Eneroth för införandet av en flygskatt är ju verkligen att trampa i klaveren. Att flyget som alla andra ska betala skatt är något som har ett mycket starkt stöd bland svenska väljare som har svårt för att förstå varför just flyget ska vara särbehandlade. Så lycka till! Vill man bita sig själv i rumpan så är det helt OK för mig.

Jag återupprepar att den största skandalen i den här frågan är den förra Högeralliansregeringens genomdrivande av att Transportstyrelsens IT-verksamhet skulle utlokaliseras till lägstbjudande privata företag. Gissa vem som var Näringsminister när detta drevs igenom? Hon hette Annie Lööf!

Politisk pajkastning på lägsta nivå

Uppriktigt sagt så tycker jag faktiskt att de 5 högerpartiernas partiledares hot om misstroendevotum mot tre av regeringens ledamöter är politisk pajkastning på absolut lägsta nivå. Jag kan möjligen förstå misstroendevotum mot ansvarig minister, alltså Anna Johansson. Men att välja ut även Anders Ygeman och Peter Hultqvist handlar om en vilja att få debatten att handla om något annat än vad den egentligen borde handla om samtidigt som man får en chans att kasta skit. Jag vill poängtera att jag är ingen älskare av varken Anders Ygeman eller Peter Hultqvist. Snarare tvärtom! Jag hade gärna sett att dom fick respass.

Vad debatten i dag verkligen skulle handla om är de beslut som den borgerliga Högeralliansregeringen fattade om att inte låta Trafikverket sköta IT-verksamheten till Transportstyrelsen längre utan istället sälja ut den till billigaste privata företag. Detta är alltså beslut som fattades av just de politiker som nu river upp jorden i besvikelse över att dom inte informerats om att SÄPO och militären i mer än ett år utrett skadeverkningarna av deras beslut. I juni 2015 ifrågasatte Transportstyrelsens revisorer det lämpliga i hur outsourcingen hade genomförts (alltså för mer än 2 år sedan). Styrelsen valde då att inte agera. I denna styrelse sitter även borgerliga representanter. I januari 2016 (alltså för mer än 1½ år sedan inleddes en förundersökning av polisen mot GD:n och SÄPO osv utredde skadeverkningar.

Att ”skandalen” inte blivit allmänt känd anses av många egentligen vara bra eftersom detta underlättat SÄPO:s och ÖB:s utredning. Och det är ju egentligen detta som de fem högerpartiernas misstroendeförklaring handlar om. Att dom inte fått veta.

Den största skandalen är den borgerliga Högeralliansens beslut av sälja ut Transportstyrelsens register till lägstbjudande!

Själv hoppades jag faktiskt på att Stefan Löfven i dag skulle förklara att regeringen avgår och att det nu var upp till Anna Kinberg Batra att bilda en ny regering. Detta var nog vad man från moderathåll allra mest fruktade. Eftersom detta hade tvingat de fem högerpartierna (M + C + L + Kd + Sd) att ta ett ansvar som man inte var villiga till att ta. Annie Lööf och Jan Björklund har ju deklarerat att man inte är villiga att bilda en regering som är beroende av Sverigedumokraternas aktiva stöd. Något som ju en sådan regering skulle vara. Nu valde tydligen inte Stefan Löfven denna utväg. Inte än i varje fall. Jag hade tyckt att det vore lämpligt att överlämna Svarte Petter till Anna Kinberg Batra!

Över till något annat. Jag ser att det privata vårdbolaget Attendos vinst för andra kvartalet blev lite bättre än förväntat, 228 miljoner kronor. Däremot var omsättningen lite mindre än förväntat, 2.744 miljoner kronor. Dvs varje hundralapp som Attendo fakturerar så är drygt 8 kronor ren vinst. Det är i allmänhet våra skattepengar det handlar om. Det är väl bra att skattepengarna går någonstans. Privatisering av offentlig verksamhet är ju så bra. Se på Transportstyrelsens IT-verksamhet t.ex.

Kanske inte det bästa exemplet förstås…

Det syns på AKB hur lycklig hon är

Egentligen borde en politisk blogg som Sven Tycker faktiskt ägna hela dagen åt dagens stora politiska samtalsämne. Anna Kinberg Batras myspys i TV! Jag menar alltså den stora glädje man kunde se att Anna Kinberg Batra kände när hon kunde diskutera någon annan politisk fråga än hennes egna politiska framtid. Transportstyrelseskandalen tycker jag dock har förvandlats till en ren politisk pajkastning. Man försöker helt enkelt med hjälp av Sverigedumokraterna att förvandla två riktiga skandaler till en helt annan skandal.

Den stora skandalen är den privatiserings- och outsourcingiver som präglar stora delar av svensk offentlig verksamhet. Verksamheter SKA lämnas ut på entreprenad och detta till den som bjuder lägst. Oavsett om det är en fördel eller egentligen en nackdel. Den stora skandalen är att man på Transportstyrelsen ens kom på tanken att lägga ut så känslig verksamhet på anbud till lägstbjudande och sedan till råga på allt låter det gå till ett utländsk företag. Det ligger mycket i den KU-anmälan mot den förra Högeralliansregeringen som Vänsterpartiet lämnat in för att ha drivit igenom outsourcingen. Under Högeralliansregeringen röstade Vänsterpartiet 2010 Nej till den proposition som gjorde det möjligt att outsourca sådana här känsliga uppgifter till utlandet.

Den andra stora skandalen är naturligtvis att man sedan vid överlämnandet av verksamheten till det amerikanska IT-bolaget IBM hade så bråttom att man var villiga att tumma på lagar och regler.

Skandalen är INTE att ärendet inte blev offentligt när SÄPO osv började nysta i det redan i början av förra året. Snarast visar detta att man så fort man fick kännedom om dumheterna började vidta åtgärder för att minska skadeverkningarna. Hade skandalen nått media för mer än ett år sedan, innan utredning var klar, hade med största säkerhet skadorna blivit ännu större.

Men, Anna Kinberg Batra slipper diskutera sin egen framtid som partiledare under en period. Ebba Busch Thor slipper diskutera hur Kristdemokraterna ska överleva nästa val. Jan Björklund slipper slåss med näbbar och klor för att behålla jobbet. Och Annie Lööf…

Men debatten om privatisering kommer att fortsätta. I dag argumenterar Svenska Dagbladet på ledarsidan för att sälja ut fler statliga verksamheter. Bland annat tycker en Lydia Wålsten att Vattenfall och Postnord borde göras av med eftersom dom går med förlust. Fast den goda Lydia glömmer i sin argumentation att berätta varför Vattenfall och Postnord har problem. Kommer ni ihåg en centerpartist som hette Maud Olofsson? Hon var Näringsminister i en tidigare Borgerlig regering. Efter detta har hon fått titeln att vara Sveriges dyraste minister – någonsin. Hon tyckte att Vattenfall och Posten skulle ge sig ut i världen. Alltså köptes det holländska bolaget Nuon upp. Det köptes kolgruvor i Tyskland. Svenska Posten slogs ihop med den danska. Och här har det sedan rullat bort tiotals miljarder och ännu många fler tiotals miljarder av svenska folkets slantar. Så mycket att beloppen är obegripliga. Fast Maud Olofsson vägrade att ens infinna sig i Konstitutionsutskottet för att förklara sig. Där rök det pengar. Att Maud Olofsson ens har mage att visa sig offentligt efter det här är ett av mänsklighetens mysterier.

Att, som Lydia Wålsten tycker, privatisera viktiga samhällsfunktioner som Posten. Att helt överlämna myndighetsutövning som Bilprovningen till privata intressen. Det övergår mitt förstånd. Här handlar det om att privatisera för privatiserandets egen skull. Inte för att det ska bli bättre. Efter skandalen i Transportstyrelsen borde Lydia dra sig tillbaka och fundera en gång till över hur lämpligt det hela vore.

Låt oss istället glädjas. Sverige är Det godaste landet på jorden enligt Good Country Index. – ” Sverige blir det bästa eller det godaste landet när det kommer till att tjäna folkets intressen, samtidigt som man undviker skadliga effekter på andra länder och miljön” visar indexet. – ”Enligt indexet gör Sverige, i relation till ekonomins storlek, mer gott och mindre skada än något annat land.” Sträck på er! Känn er stolta! Sverige vinner före Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Schweiz, Tyskland, Finland, Frankrike, Österrike och Kanada.

Räta på ryggen och känn er stolta. Vi har uppnått mycket, även om det finns mer kvar.

För övrigt ser jag att Svenska småföretagare har allra mest förtroende för Skatteverket av alla de myndigheter som undersökts. I botten ligger mina egna olika arbetsgivare, Migrationsverket, Försäkringskassan och Kommunerna tillsammans med Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöinspektionen. Det måste vara trots mina insatser där och inte på grund av dom!

Sätt stopp för privatiseringsvågen

Som jag skrev redan första gången jag nämnde den s.k. Transportstyrelseskandalen, den största lärdomen är att det får vara ett slut på privatisering och oursourcing av vitala samhällsuppgifter. Grundorsaken till hela skandalen är ju att Transportstyrelsen lade ut hela IT-verksamheten på det amerikanska IT-bolaget IBM efter att det tidigare varit Trafikverket som skött IT-systemet. IBM har i sin tur använt sig av tekniker i NATO-landet Tjeckien för service eftersom detta blev billigare. Att hela behandlingen av ärendet handlar om ett haveri som Stefan Löfven uttryckte det är det väl inte så många som säger emot. Att den politiska oppositionen gör sitt bästa för att suga ut så mycket som möjligt är väl kanske också ganska naturligt.

Men, jag vidhåller. Den stora skandalen är just det faktum att vi har en ökad ovana att som det heter med ett fint ord ”outsourca” offentlig verksamhet. Ett annat ord är att ”privatisera”! Att det i den politiska retoriken inte används detta ord beror naturligtvis på att det är inte detta man vill diskutera. Däremot börjar allt fler experter göra sig hörda med invändningar mot privatiseringen av så samhällsviktiga institutioner som t.ex. samhällets IT-drift. Statens servicecenter gick ut med varningar för trenden med ”outsourcing” långt innan Transportstyrelseskandalen hade nått offentligheten. I dagens Svenska Dagbladet hittar vi dels ett debattinlägg från mitt eget fack, ST:s ordförande Britta Lejon, med rubriken ”Statliga krav tvingar fram outsourcing”. Samtidigt finns en annan debattartikel från en f.d. SÄPO-anställd, Bengt Angerfelt, som under rubriken ”Fler har slarvat med säkerhetsanalysen” precis som ST pekar på just faran med att lägga ut så vitala verksamheter för samhällets säkerhet på anbud till lägstbjudande privat företag. Sedan kvittar det om det vore amerikanska IBM eller ryska Moskvovskaja computer eller vad vi nu kan komma på. Samhällsviktig verksamhet av den här digniteten ska INTE läggas ut på den privata marknaden till lägstbjudande.

Det är just detta som debatten borde handla om. Det är just de här frågorna som hela den svenska säkerhetsdebatten borde handla om. Inte hur många stridsflygplan, ubåtar, stridsvagnar eller soldater den svenska militären ska disponera. Det är IT-säkerheten debatten borde handla om. Börja debattera det viktiga. Låt sedan SÄPO, vanlig polis och andra i lugn och ro utreda om ifall någonting i verkligheten har läckt ut den här gången. Något som dom uppenbarligen har hållit på med under närmare ett år. Den utredningen är nog delvis nu förstörd när politiker av olika kulört försöker ta politisk poäng på skandalen. En skandal där den största skandalen är just det faktum att man överlåter så viktig samhällsinformation på ett amerikanska datorföretag som IBM.

Läs sedan Johan Cronemans funderingar i Dagens Nyheter. ”Känner ni någon som förstår det här med Transportstyrelsen?”

Faran för vår säkerhet är brister i IT-säkerhet. I går slogs möjligheten till kortutbetalningar och även trygghetslarm ut under flera timmar pga ett datorfel. Vad händer den dag ett virus eller annan form av angrepp helt slår ut bankerna? Sjukhusens IT-system? Polisens IT? DÄR har vi vår stora säkerhetskris. Vi har gjort oss totalberoende av datorer, datorer som inte är felfria.

Fast Dagens Industri är orolig för att debatten ska leda i fel riktning. Kraven på begränsningar i myndigheternas outsourcing får DI till att konstatera: – ”Slår mot privata it-aktörer”! Stackars IBM!

Slutligen något helt annat. SEB:s förre VD Annika Falkengren har tydligen varit dålig på att plocka ut sin semester. När hon nu lämnat sin tjänst som VD trillar det ut ytterligare 7,5 miljoner kronor på bankkontot i retroaktiv semesterersättning för semesterdagar som hon under årens lopp inte tagit ut. Det är ju tur att hon inte är en invandrare som haft arbetstillstånd i Sverige. Då hade hon åkt ut ur Sverige med huvudet före eftersom hon inte följt lagen när det gäller semesteruttag. Nu har hon ju redan stuckit till Schweiz med sina miljoner så det hade inte haft någon betydelse. Uppenbarligen handlar det om sammanlagt 7 månaders semester! Trots allt inte allt för snål lön för 7 månader… Vi vanliga dödliga brukar få lov att ha maximalt ett års semester sparad. Och vi har inte 7 månaders semester per år!

Vi kan ju alltså konstatera att vi lever i olika världar. Men bankerna har liksom trots allt råd. Synd att det är direktörerna och aktieägarna som får slantarna insatta på sina konton medan vanliga kunder få hosta upp slantarna.

Man ska inte tro på siffror

G20-toppmötet i Hamburg blev en ganska våldsam historia. Angela Merkel fick i efterhand ganska mycket kritik för att hon valt att placera mötet i Hamburg som är ökänt för att det finns en ganska aktiv grupp ganska våldsamma vänsteraktivister. Vi ska dock ha i åtanke att de flesta demonstranterna är seriösa demonstranter som kan uppföra sig.

I efterhand spreds det sedan från polismyndigheten, för att visa hur våldsamt det hela varit, siffror som berättade att 476 poliser skadats eller blivit sjukskrivna pga kravallerna. Vilket ju tyder på riktigt våldsamma kravaller. Nu visar det sig dock att när man granskat siffrorna så var det inte riktigt hela sanningen. Tidskriften Arbetaren refererar till en granskning som gjorts av BuzzFeed News och som visar att siffran var mycket lägre. Siffran 476 skadade och sjukskrivna poliser avser det antal poliser som under perioden 22 juni – 10 juli rapporterats som skadade eller sjuka. G20-mötet pågick 6-9 juli. En majoritet hade skadats eller anmälts som sjuka redan innan G20-mötet började. Under den aktuella perioden skadades 231 poliser. Utav dessa hade många blivit dåliga pga uttorkning och utmattning efter långa arbetspass och att bära tung utrustning och liknande. 21 poliser blev under kravallerna så skadade att dom inte kunde återgå till arbetet dagen efter. 2 poliser blev allvarligt skadade under kravallerna.

Slutsats? Ta alltid uppgifter som sprids med en nypa salt. Det kanske finns ett visst syfte att sprida intryck av att något är värre än vad det var. Det är allvarligt om poliser (eller andra representanter för samhället) blir skadade när dom sköter sitt jobb. Men när man överdriver uppgifter så finns det ett syfte med detta.

Vi har just nu ett liknande exempel när det talas om Skandalen i Transportstyrelsen. Det finns de som har som syfte att göra ”skandalen” värre än vad den är. När man hör vissa borgerliga politiker yttra sig så låter det som om Transportstyrelsen skickat hela sitt dataregister till Kreml. Vad som hänt är att det amerikanska dataföretaget IBM vunnit upphandlingen om att sköta service och drift av dataservrar. Dom har sedan utnyttjat bland annat datatekniker i NATO-landet Slovakien för att sköta service utan att dessa säkerhetskontrollerats. Uppriktigt sagt så tror jag faktiskt att både NATO och Kreml redan innan visste hur mycket svenska landsvägsbroar tålde och hur många olika fordon det svenska Försvaret förfogade över. Det hela är ett exempel på dåliga upphandlingar där det viktigaste varit lågt pris och snabba beslut. Men vi står INTE inför en akut invasionsrisk!

Däremot pekar det på att hotet mot vår säkerhet är inte en militär invasion. Hotet mot vår säkerhet kommer från det faktum att IT-säkerheten är dålig samtidigt som vårt beroende av IT är alldeles för stort. Vår säkerhet hotas inte av att ryska soldater i en plötslig invasion ockuperar Gotland utan vår säkerhet hotas av att våra IT-system kraschar en dag.

Och att generaldirektörer, styrelser och politiker ljuger!

Besök i upphandlingsträsket

Ett par ”skandaler” i dagarna får mig att fundera en del på det upphandlingsraseri som styr offentlig verksamhet. Allt ska upphandlas genom anbudsförfarande. Ofta så överdrivet att skattebetalare och medborgare drabbas illa. Ofta kan det vara nödvändigt med en upphandling med anbud för att säkerställa att allt går rätt till. Men ibland går det till överdrift på ett sätt som gör att allt till slut blir dyrare och sämre. Låt oss ta några exempel.

Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren fick sparken efter en mindre lyckad upphandling. När Transportstyrelsen 2015 upphandlade IT-driften vanns upphandlingen av IBM. Inget konstigt med det. Det var bara det att det visade sig att IBM i sin tur ”utlokaliserade” delar av IT-driften till lägstbjudande som visade sig ibland kunna finnas i Östeuropa (lägre löner ni vet…). Det innebar att den ”onda fienden” kunde riskera få tillgång till Transportstyrelsens datorer som innehåller uppgifter som SÄPO m.fl. ansåg vara mindre lämpliga att den ”onde fi” fick kännedom om. Maria Ågren fick sparken som GD och ansvarig minister har visst anmälts till KU för att oppositionen inte informerats tillräckligt snabbt om den snart kommande ryska invasionen som ju kunde befaras när nu Kreml kunde få kännedom om hur många ton olika broar kan bära osv. Om uppgifterna även kunde finnas tillgängliga i Pentagon har ingen större betydelse. Naturligtvis är det så att upphandlingen brustit i säkerhet. Men det stora bekymrat är att ALLT måste upphandlas till lägstbjudande. Då kan det gå så här…

Det luktar tydligen värre än vanligt i vår Kungliga Huvudstad. En stor del av sophämtarna strejkar i protest mot att arbetsgivaren vill sänka lönen och öka jobbet. Bolaget som vunnit upphandlingen av sophämtningen i större delen av Stockholm (Reno Norden) står på konkursen brant. Alltså måste man spara in slantar så att det hela går ihop. Anbudet är lämnat (kanske en liten miss i Excel-arken så att kostnaden beräknades fel?) så det är bara att anpassa kostnaderna. Alltså måste personalen jobba mer för mindre pengar. Annars går firman i putten. Fast debatten har inte kommit att handla så mycket om upphandlingsraseriet utan istället om sophämtarnas löner. Dom ska väl inte klaga skriver tidningarna. Dom tjänar ju mer än personalen inom vården som ju är kvinnodominerad. Fast jag har inte sett någon journalist eller ledarskribent jämföra med sin egen lön…

Och när vi nu ändå är och hälsar på uppe i Stockholm så ser jag att ungefär hälften av den personal som jobbar med städningen i Stockholms tunnelbana och pendeltåg riskerar att få sparken. Inte för att det är mindre att städa utan för att det företag som vunnit upphandlingen räknat fel i sitt anbud. Ersättningen från SL räcker inte till personalens löner så då får man ju anpassa lönekostnaden. Alltså riskerar hälften av personalen få sparken. Hur den halva som är kvar ska lyckas städa har än så länge inte förklarats. Men upphandlingen är ju gjord…

Låt oss fortsätta med den spårbundna trafiken. För några dagar sedan rasade ett brobygge över järnvägen i Ludvika. Trafikverket har i uppdrag att bygga en bro över järnvägen i Ludvika. Upphandlingen (nu kan ni det där ordet) vanns av Skanska. Fast det är tydligen inte Skanska som bygger. Lite längre ner i entreprenörsleden hittar vi tydligen slutligen ett polskt bolag som utför arbetet. Dom har ju lägre löner så man kunde från Skanska lämna ett lägre anbud i upphandlingen. Nu gick det som det gick, när betongen hälldes på rasade hela konstruktionen och 12 personer som befann sig på bygget skadades, några allvarligt. Men upphandlingen var gjord i några led…

Varför inte hålla oss till järnvägarna ett tag till. Kritiken mot försenade tåg är ju just nu intensiv. Egentligen inte för att förseningarna i allmänhet är katastrofala (flygets förseningar är mycket värre). Men det hjälper ju inte den som blir stående på stationen och inte kan ta sig till jobbet eller hem och som tycker att inget händer och ingen information lämnas. Att det dröjer med reparationer och besked beror på mycket. Mycket mer trafik än förr, centralisering av underhåll och effekter av upphandlingar (där var ordet igen). I dag är det ju så att underhåll och reparationer är upphandlat. Den som ska reparera kan befinna sig långt bort och måste resa för att kunna reparera. Förr i tiden fanns det folk utplacerade överallt. I dag är allt upphandlat från lägstbjudande. Det innebär att det är olika företag som ska sköta olika saker. Det kan mycket väl finnas personal på närmare håll, men inte hos det företag som ska reparera just det som gått sönder. Svenskt järnvägsunderhåll är upphandlat värre än i de flesta andra länder. Upphandling löser inte bara problem, det skapar problem också…

Om vi återvänder till Stockholm så har ni kanske hört talas om Nya Karolinska Sjukhuset och upphandlingen av det bygget. Jag behöver nog inte säga mer…

Till slut ett lite mer närliggande exempel. Jag jobbar ju på en statlig myndighet på min hemort Åstorp. Statliga myndigheter är skyldiga att upphandla i princip allt. Inköp av allra minsta lilla gem ska vara upphandlat. Effekten är mycket ofta att man ”tvingas” köpa mindre lämpliga varor i mycket större förpackningar och till ett högre pris än att helt enkelt bara uppsöka närmaste butik för att köpa det som behövs. Upphandling har gjorts och måste följas. Upphandlingen kan spara pengar, men allt för ofta kostar det snarare pengar. Som en stor statlig myndighet drabbas också ofta mindre lokala och regionala företag som inte har möjlighet att lämna anbud utan en central upphandling görs där bara stora koncerner har en chans. Lokalt och regionalt näringsliv och småföretagare slås ut…

Låt mig hålla mig till min arbetsplats. Varje dag serveras det mat till de boende. Kanske 50 portioner lunch och middag. Det finns ett kök här i Åstorp (ett par kilometers transport bort). Men, dom får inte ens lov att lämna anbud vid upphandlingen. Det är nämligen kommunens eget centralkök som levererar mat till skolor, boenden osv. Men det är ju en kommunal verksamhet och dom får inte lov att konkurrera vid en offentlig upphandling. Vi fick mat därifrån under en kort period mellan olika upphandlingar men det var bara för att rädda matleveranserna mellan de olika avtalen. Ingen kritik mot maten då. Nu körs istället matleveranser två gånger om dagen från Malmö (80 km enkel resa, dvs fyra turer per dag). Dom vann ju upphandlingen. Ingen kritik mot maten här heller. Men 2 km biltransport eller 80 km biltransport fyra gånger varje dag är skillnad. Det blir inte billigare heller. Men upphandlingsreglementet styr…