Etikettarkiv: Über-Moderat

Lite lästips

Det finns säkert en del som tycker att jag är en opålitlig vänstervriden dumskalle. Som inte ger ett ruttet lingon för min syn på Sverigedumokraternas människosyn och den Sverigedumokratiska svansens uppträdande. För tillfället aktualiserat av diskussionen kring en regeringsbildning. Vad ska de liberala partierna Centerpartiet och Liberalerna välja? Ska dom ställa upp för en högerkonservativ regering under moderaten Ulf Kristersson med kristdemokraten Ebba Busch Thor men som är beroende av Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson? Eller ska dom istället välja att ge klartecken åt en rödgrön regering ledd av Socialdemokraterna under Stefan Löfven?

Vi har att leva med det valresultat vi har fått. De tre Rödgröna partierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är större än de fyra borgerliga Högerallianspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Annie Lööf och Jan Björklund har inget annat val än att inse att det är detta valresultat vi fått. Att Ulf Kristersson däremot inte kan räkna fram detta är i och för sig inget att förvåna sig över. De ekonomiska spåren av hans tidigare uppdrag är ju tyvärr inte upplyftande. Hade han varit något annat än en manlig moderatpolitiker hade mediagranskningen av honom gjort honom omöjlig.

Nya Högeralliansen

Men, för att hjälpa er på traven har jag valt ut en del lästips till er. Och för att jag alltså inte ska beskyllas för att sprida vänsterpropaganda så har jag valt lästipsen från borgerliga tidningar. Låt oss därför börja med Per T Ohlssons rader i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan. Per T Ohlsson ger fem argument till varför att göra sig beroende av Sverigedumokraterna vore helt vanvett om man tar den liberala etiketten på allvar. I korthet dessa fem argument:
¤ Öppenhet mot omvärlden.
¤ Jämställdhet och kvinnors rättigheter.
¤ Klimatet.
¤ Sverigedemokraternas ursprung i nynazism och vit makt-miljö.
¤ Värnet av den liberala demokratin och dess institutioner.
Sverigedumokraterna står för helt andra värderingar än de liberala värderingarna. Istället har ju Sverigedumokraterna utropat liberalismen till sin huvudfiende. Jimmie Åkesson går i dag omkring och drömmer om ett nationalkonservativt block tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Kan Annie Lööf och Jan Björklund verkligen ställa upp på detta?

Nästa lästips är från dagens Svenska Dagbladet där Anders Q Björkman under rubriken ”Borde Nationalmuseum vara ett Shurgard-förråd” funderar över bland annat Moderata Ungdomsförbundet och deras ordförande über-moderaten Benjamin Dousas krav på nedläggning av Public Service, avskaffande av alla bidrag till kultur och privatisering av biblioteken. – ”Politiska ungdomsförbund ska väl i viss mån präglas av ungdomligt oförstånd, men även fullvuxna politiker är inne på liknande tankar” skriver Anders Q Björkman. Han konstaterar att detta är något som Sverigedumokraterna gärna krävt lokalt runt om i landet. Han avslutar med: – ”Kort sagt skulle Stockholm – och hela Sverige – riskera att erodera till en kulturell öken. Varför i hela världen skulle vi vilja ha det så? För att det är rätt rent ideologiskt?”

Jimmie Åkessons dröm

Slutligen publicerar Svenska Dagbladet i dag i kulturbilagan en lång artikel om Özz Nûjen och det han utsatts för från den Sverigedumokratiska svansen. En svans som inte bara utgörs av Sverigedumokrater utan också av t.ex. personer som officiellt kallar sig moderater eller kristdemokrater. Men som tydligt visar släktskapen och gemenskapen mellan Sverigedumokraterna och den frispråkiga högerflygeln inom Moderaterna och Kristdemokraterna. I de här grupperna kritiseras människor som kommer till Sverige för att inte integreras. Samtidigt förföljs de invandrare som gör just detta. Integreras och är framgångsrika. Utgångspunkten i artikeln handlar om hur Özz Nûjen från de här grupperna beskyllts för att ha finansierat Rakhmat Akilovs terrordåd. Bakgrunden är att Özz Nûjens familj för flera år sedan renoverat sitt hus. En byggfirma fick uppdraget. Dom i sin tur engagerade bland annat Rakhmat Akilov för att utföra arbetet. Detta var innan han i sin besvikelse över att inte få stanna i Sverige fick sina tankar på ett terrordåd. Detta var medan han försökte försörja sig på egen hand. Men detta brydde sig alltså inte denna sverigedumokratiska svans om. Özz Nûjen är invandrare – alltså kan man inte lita på honom. Dessutom kommer han från Mellanöstern – ännu värre. Att han är kurd, den grupp som kanske offrat mest i kriget mot IS, sån’t begriper inte denna rasist-svans.

Bara för att ge er lite motsats att läsa så läs också Carl Rudbecks hyllning till Benjamin Dousa i Svenskan några dagar tidigare.

Vad liberala partier som Liberalerna och Centerpartiet ska prioritera tycker ju inte jag skulle vara några problem för dessa att välja. Men det är upp till Annie Lööf och Jan Björklund att välja. Vad är värst för Sverige och demokratin? Jimmie Åkesson eller Stefan Löfven?

Lämna en kommentar

Under Sverigedemokratiska svansen

Public Service

I det allt mer högerliberala veckomagasinet Fokus som kom i brevlådan i dag läser jag den ena högerliberala hyllningen efter den andra. Jag är dock övertygad om att en läsare som har sin politiska hemvist på den borgerliga sidan ser tidningen som en helt neutral och oberoende tidning. Trots att den ena borgerliga krönikören eller skribenten efter den andra kan skriva ner sina synpunkter på vårt samhälle. Skulle tidningen däremot plötsligt släppa fram en eller två skribenter som står med benen på andra sidan i blockpolitiken så skulle dessa borgerliga sympatisörer omedelbart börja beteckna Fokus som vänstervriden.

Det är nämligen där vi befinner oss. Helt normala borgerliga infallsvinklar på vårt samhälle upplevs som ”neutrala” medan den som skulle råka stå till vänster om den allmänborgerliga gruppen upplevs som vänstervriden. Anledningen till detta är med största sannolikhet att mediakonsumenter på den högra planhalvan är duktiga på att undvika den andra sidans syn på saken. Så när det plötsligt dyker upp så är det ”vänstervridet” medan allt det andra, som egentligen är ”högervridet” istället upplevs som ”neutralt”. Människor till vänster är mycket mer vana vid att konsumera information som även kommer från ”motståndarsidan” och är alltså mer vana vid att se, läsa, höra dessa beskrivningar av vår värld. Till stor del beror nog detta på den stora dominansen i media som borgerliga tidningar har. Borgerliga sympatisörer läser mycket sällan tidningar som står till vänster medan däremot vänstersympatisörer ofta läser borgerliga tidningar.

En gammal hederlig Radiola

Det är här vi hittar förklaringen till att många debattörer på ”högerflanken” upplever Public Service som ”vänstervridet”. När ett inslag i radio/TV har en infallsvinkel från vänster så ser dessa borgerliga mediakonsumenter detta som ännu ett bevis på vänstervridningen medan däremot alla de inslag som har en infallsvinkel från det borgerliga hållet istället upplevs som ”neutrala”. Jag brukar allt som oftast ta fram som exempel SVT:s politiska kommentator Lars Adaktusson. Som satt i TV och kommenterade det svenska politiska livet från sin syn på världen. Helt plötsligt slutade han på TV och kom ut som Kristdemokratisk politiker ute på partiets högerflank. Hans kommentarer i SVT var sannerligen inte några ”vänstervridna” synpunkter. Han utgick från sin värld, den borgerliga, när han kommenterade. Vi som stod till vänster kunde se detta, men inte de med borgerlig syn. Han bekräftade ju bara deras egna världsbild.

Det finns helt enkelt ingen ”neutral” eller ”oberoende” nyhetsförmedling. HUR man presenterar en nyhet är naturligtvis ett sätt att ”ta ställning”. Men också VILKA nyheter som presenteras påverkar nyhetskonsumentens syn på vad som händer. Det innebär att nyhetsförmedlingen helt självklart inte kan vara ”neutral”. Men, den kan vara så oberoende som möjligt. Ibland kanske vänster, ibland höger och ibland både och. Det är därför Public Service behövs eftersom det behövs någon som granskar alla. Utan att behöva fundera över vad annonsörer eller ägare kan tänkas tycka. Jag tycker inte om allt som sänds. Allt är inte av intresse, men det finns något för nästan alla. Som sänds utan att behöva ta hänsyn till vad ägaren eller annonsörerna kan tänkas tycka.

Alltså kommer vi in på ämnet att man nu avskaffar licensen och istället tar ut en avgift via skatten. En avgift som ALLA får betala. Inte bara dom som äger en TV-apparat. Licensen har haft den positiva effekten att den gjort Public Service oberoende av vad svenska Staten kan tänkas tycka. När politiker blir missnöjda med den beskrivning av samhället som sker så kan dom lätt vilja straffa. Vi har Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson ”löfte” att lägga ner SR:s P3-kanal om han får makten. I Danmark skar man nyligen ner bidragen kraftigt eftersom man tyckte att danska DR var för kritiska. I Israel nyligen ville Benjamin Netanyahu för inte så länge sedan helt lägga ner israeliska Public Service Kol Israel eftersom han inte tyckte att man var tillräcklig megafon för regeringen. Efter våldsamma protester tvingades man ändra beslutet, men kraftiga nedskärningar blev det.

SVT

Här i Sverige finns det också många som vill avskaffa Public Service. Über-Moderaten Benjamin Dousa, som är ordförande för MUF, vill helt avskaffa den nya s.k. TV-skatten och lägga ner Public Service. I Benjamin Dousas värld tar de kommersiella kanaler sitt fulla ansvar, och verkar han tycka, ingen tittar på SVT. Något som motbevisas av tittarsiffrorna. Det är just SVT-program som har de stora tittarsiffrorna. En mycket stor andel av de svenska TV-tittarna är villiga att betala för att få titta på kvalitetsprogram som inte avbryts av långa inslag av infantil TV-reklam en gång i kvarten. TV-reklam som ofta är så barnslig och löjlig att de som producerat den borde ta på sig skämshatten. Sedan måste de kommersiella TV-kanalerna fylla ut tiden mellan reklamen med importerat trams. – ”Plötsligt har moderaterna ett ungdomsförbund som slår på moderpartiet från ett reaktionärt håll istället för ett progressivt.” Så skrev Expressens Torbjörn Nilsson när Benjamin Dousa valdes till MUF-ordförande.

Låt mig ta ett exempel. Utländska spelbolag har under årets första 10 månader satsat 5,8 miljarder kronor på spelreklam. Reklam som verkligen inte kan betecknas som kvalitet eller återhållsam! Om vi räknar med att vi är 10 miljoner innevånare så innebär det att spelbolagen satsat 580 kronor reklam på varje svensk under dessa 10 månader. Det är uppenbart mycket pengar att tjäna på att driva folk till spelmissbruk. Men, när über-moderater som Benjamin Dousa får makten så är det dessa kanaler vi är utlämnade till. Då ska Public Service avskaffas. Det ska påpekas att Public Service finns i stort sett alla länder. Det ser lite olika ut. Man är olika stora, man är olika oberoende från Staten. Men det finns Public Service. Även i USA finns radio NPR – National Public Radio och TV PBS – Public Broadcasting Service som är Public Service. Visserligen med jämna mellanrum hotat av Republikanerna eftersom dom är ”vänstervridna”, men PBS och NPR finns kvar. ”Vänstervridet” eftersom man granskar makten utan att ta hänsyn till ägare och annonsörer.

Att vi nu går över från att finansiera Public Service med en skatt istället för en licens har naturligtvis att göra med den nya tekniken. Licensen var kopplad till TV-apparaten. Men vi tittar på TV via dator, mobiler, plattor osv. Använder man detta behöver man inte betala licens. Alltså tvingar den tekniska utvecklingen fram en annan form av finansiering. Här finns det vinnare och förlorare. Den ensamma pensionären som satt hemma och tittade på TV:n är den stora vinnaren. Kostnaden sjunker rejält. Den moderna familjen med flera som jobbar och har inkomst men som använder datorskärm och mobil för att titta på ”TV” är förloraren. Alla med inkomst får betala istället för ingen licens.

Bevara Public Service! Och en skattefinansiering enligt det beslutade förslaget är det minst dåliga förslaget i dagens samhälle.

1 kommentar

Under Public Service