Etikettarkiv: Ulf Kristersson

Bye bye Uffe

» Början på slutet.

Dom säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag instämmer inte i detta cyniska påstående. Jag vill snarast påstå att skadeglädje inte är en sann glädje. Sann glädje är när man glädjs åt något riktigt positivt. Skadeglädje är något helt annat.

Men visst kan man glädjas åt skadeglädje!

För det är nog någon form av skadeglädje jag känner när jag läser Torbjörn Nilssons helsida / bredsida mot Ulf Kristersson i dagens Svenska Dagbladet. Det är uppenbart att man inom Moderaterna börjar tröttna på Ulf Kristersson. Hans taktik visar sig allt mer misslyckad. Den taktik för att få Makten i Sverige som han valt blir det allt mer uppenbart är totalt misslyckad. Den leder inte till att Moderaterna efter valet får leda en ny borgerlig regering. Den leder till en fortsatt oppositionsplats. Så här inleder Torbjörn Nilsson sin helsida:

Uffes strategi har misslyckats

– ”Uppgivenheten sprider sig igen bland borgerliga ledarskribenter och moderater. Kommer Ulf Kristersson verkligen att lyckas ta hem det här?”

Jag tänker inte citera Torbjörn Nilssons uppräkning av hur uppgivenheten med Ulf Kristersson sprider sig inom Moderaterna. Vill ni fördjupa er i ämnet så är det bara att läsa den långa artikeln. Vi andra kan bara konstatera att valet av Ulf Kristersson som ny partiledare för Moderaterna var ett misstag – för Moderaterna. En politiker med alla hans skandaler bakom sig och som dessutom saknar den kompetens som krävs för att bedriva en kompetent oppositionspolitik är inte rätt val som statsministerkandidat. Han har främst profilerat sig med att bedriva ren populistisk missnöjespolitik istället för en konstruktiv oppositionspolitik. Lägg till detta de ständiga eftergifterna och närmande till Sverigedemokraterna för att locka in dom i det Brunblå blocket. Effekten av denna taktik har inte gett Moderaterna ett ökat stöd i opinionen. Istället tappar Moderaterna stöd och mycket tyder på att i dagens opinion har till och med Sverigedemokraterna ett större stöd än Moderaterna.

Det går helt enkelt åt skogen med Ulf Kristerssons taktik. Det blir nog så att Ulf Kristersson får se sig om efter ett nytt jobb. Den stora frågan verkar bli om Ulf Kristersson får sparken redan innan valet eller först efter valet. Fortsätter raset i opinionen så kan det gå snabbt.

Som sagt, läs gärna helsidan / bredsidan i det moderata huvudorganet Svenska Dagbladet. Jag känner skadeglädje!

Fast, om vi ska vara ärliga, en sak verkar ju Ulf Kristersson ha lyckats med – att avveckla det Liberala partiet!

Läs:
Uppgivenheten inom M sprider sig – igen. – Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Ulf Kristersson

Nya siffror att njuta av

» Fast alla njuter nog inte.

De stackare som är regelbundna läsare av Sven Tycker är medvetna om att jag älskar olika väljarundersökningar. Jag älskar att spekulera över små förändringar som ligger inom felmarginalen. Man kan dra ut mycket av små siffror. För nytillkomna läsare så är ni nu alltså förvarnade.

För någon dag sedan presenterade Sveriges Radios Ekoredaktion den sammanvägning av flera olika undersökningar som Kantar Sifo gör till redaktionen. Den senaste sammanvägningen stärker naturligtvis den utveckling som finns i de flesta andra undersökningarna. Konstigt vore det ju annars. Fördelen med en sådan här sammanvägning av flera undersökningar är att dels blir ju underlaget tillfrågade större. Dels så minimerar man betydelsen av de olika felkällor som finns i alla former av undersökningar. Så här är siffrorna med förändringen senaste månaden inom parentes:

Socialdemokraterna » » 30,8% (+2,3)
Sverigedemokraterna » » 19,8% (±0)
Moderaterna » » 19,7% (-1,4)
Vänsterpartiet » » 9,9% (±0)
Centerpartiet » » 6,9% (-1,0)
Kristdemokraterna » » 5,2% (+0,4)
Miljöpartiet » » 3,4% (-0,3)
Liberalerna » » 2,7% (+0,1)

Socialdemokraternas rejäla uppgång styrks ytterligare av den här undersökningen. Det går helt enkelt bra för Socialdemokraterna under Magdalena Andersson. Om det beror på Magdalenas styrka eller på svagheten hos alla de pajaspolitiker som befolkar oppositionspartierna låter jag vara osagt. Om den här uppgången kan hålla i sig fram till valet ska bli spännande att följa. Som sagt så är ju oppositionen väldigt svag och enbart gnällig så förutsättningarna är goda.

Sverigedemokraterna glädjs nog åt att partiet nu är Sveriges näst största parti. Fast egentligen är det ju inte så mycket att glädjas åt eftersom det hela ju inte beror på egna framgångar utan på att Moderaterna just nu är ute på riktigt hal is. Ulf Kristerssons brist på kompetens som partiledare och oppositionsledare blir allt mer uppenbar. Så hög kompetens har ju inte Jimmie Åekesson heller. Senaste utspelet från hr Åkesson är tydligen en KU-anmälan mot regeringen för de utökade coronarestriktioner som införts. Missbruket av sådant som KU-anmälningar osv fortsätter.

Moderaterna tror jag faktiskt att Ulf Kristersson börjar sitta ganska löst. Egentligen är det underligt att Moderaterna valde en partiledare med alla dessa skandaler bakom sig som ny partiledare. Det ska bli spännande att om ett antal år få läsa avslöjanden om hur det gick till när Anna Kinberg Batra fick sparken och Ulf Kristersson kuppades in som ny partiledare. Moderat moral har jag aldrig gett så mycket för. Jag påminns om den frågan när jag läste en artikel i tidningen Dagens Samhälle som berättar om hur Höganäs kommun här nere i Skåne startade en moderat trend med avancerad kommunal skatteplanering för att slippa betala in skatt via moms till staten. Sån’t tycker jag inte kommuner ska syssla med! Om dom gör det så ska statsbidragen till dessa kommuner skäras ner med motsvarande belopp. Att moderater struntar i lagar – om dessa drabbar dom – är inget nytt. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet deklarerar Fria Moderata Studentförbundet att eftersom dom inte stödjer de coronarestriktioner som införts senast så kommer dom också att strunta i att följa reglerna. Det är ju ett intressant resonemang, om man tycker lagen är fel så struntar man i att följa den. Dom är väl så lärda att dom vet bättre i FMSF? Ett annat exempel på detta är att Moderaterna tydligen tycker att samhället ska kunna beslagta tillgångar som misstänkta gängkriminella äger och som dom inte kan bevisa att dom kommit över legalt. Observera att dom ska inte behöva vara dömda för något och polisen behöver inte bevisa något. Det är omvänd bevisföring som gäller. Undrar om det ska gälla lyxmiljonärer på Djursholm också. Kör dom lyxbil måste dom bevisa att pengarna förtjänats på ett ärligt sätt. Kan dom inte bevisa det så tar polisen lyxbilen! Nä, jag tror inte moderaterna kräver det…

Vänsterpartiet fortsätter att ligga bra till trots Socialdemokraternas framgångar. Det är helt enkelt supportrar till de Brunblå partierna som tröttnat.

Centerpartiet är nog inte Annie Lööf allt för överlycklig.

Däremot drar nog Ebba Busch en suck av lättnad över att Kristdemokraterna lyckats klättra upp i lite säkrare nivåer. Ska bli spännande att följa.

Miljöpartiet ligger risigt till. Och får nog skärpa till sig om man vill överleva på riksbasis.

Ännu risigare ligger fortfarande Liberalerna till. Händer det inget radikalt inom kort så kan nog Nyamko Sabuni fundera över ett nytt jobb om ett år. Och Liberalerna som parti kan börja fundera över partiets framtid.

Läs:
S ökar och M backar i sammanvägd mätning. – Sveriges Radio
SD näst största parti – går om Moderaterna. – Expressen
S går framåt – M backar. – Svenska Dagbladet
Furtenbach: Opinionen har börjat röra på sig. – Sveriges Radio
SD KU-anmäler statsministern. – SVT
Höganäs jagar momsmiljoner i äldreomsorgen. – Dagens Samhälle
Vi kommer inte att följa restriktionerna. – Fria Moderata Studentförbundet i SvD debatt
M vill se en omvänd bevisbörda för gängkriminella. – Dagens Juridik

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Nya spännande siffror

» Rullgardinen ner för Ulf Kristersson.

SVT har idag presenterat sin nya väljarbarometer. En undersökning som Novus gör för SVT. Undersökningens stora vinnare är Socialdemokraterna medan Moderaterna är undersökningens verkligt stora förlorare. Fortsätter det på det här viset för Moderaterna sitter nog stolen löst för Ulf Kristersson. Vi börjar med siffrorna och med förändringen sedan förra månaden inom parentes. Let’s go:

Socialdemokraterna » » 31,3% (+2,0)
Sverigedemokraterna » » 20,1% (+1,1)
Moderaterna » » 18,7% (-2,5)
Vänsterpartiet » » 10,5% (+0,5)
Centerpartiet » » 6,7% (-0,8)
Kristdemokraterna » » 5,6% (+0,9)
Miljöpartiet » » 3,4% (-0,3)
Liberalerna » » 2,2% (-0,8)
Övriga 1,6%

Det är några riktigt stora förändringar som inte bara kan förklaras av tillfälligheter och felmarginaler. Så egentligen är siffrorna riktigt spännande. Jag tycker det i varje fall och hoppas att ni också tycker det.

Nu är vi glada

Socialdemokraterna går sedan partiledarbytet verkligen från klarhet till klarhet. Upp ytterligare två procentenheter till 31,3% ger Magdalena Andersson skäl att fira lite. Ett valresultat med dessa siffror garanterar nog att Magdalena Andersson kan fortsätta som statsminister.

Sverigedemokraterna har den här gången en uppgång. Eftersom Moderaterna rasar ner som dom gör så har helt plötsligt Jimmie Åkesson blivit partiledare för landets näst största parti. Fast Jimmie har ju som mål att få SD till att bli störst, och dit är det långt. Det har blivit ännu längre den här månaden. Det ska också bli spännande att se om intresset från de andra Blåbruna partierna för att förhandla med SD ökar eller minskar när SD plötsligt blivit den största parten i förhandlingarna.

Moderaterna har nog sammankallat krisgruppen. Ett rejält ras i opinionen och dessutom har alltså SD som ju ska bli stödparti i M:s drömmar helt plötsligt flyttat om. Det är M som får bli stödparti till SD! Som jag sett flera kommentatorer konstatera så om Ulf Kristersson misslyckas den här gången så får han se sig om efter nytt jobb efter valet. Fortsätter den här utvecklingen så kanske han får se sig om efter nytt jobb redan innan valet? Att se och höra partisekreteraren Gunnar Strömmer försöka prata bort det i SVT:s Rapport i dag var riktigt komiskt. Jag njöt!

Vänsterpartiet går det bra för trots Socialdemokraternas stora ökning. Nooshi Dadgostar har visat sin kompetens och det ser bra ut för Vänsterpartiet. Det är bra att V finns där ute till vänster om Socialdemokraterna och ger dom en spark på smalbenet när det blir för urvattnat.

Centerpartiet däremot har nog inte så mycket att glädjas över. Är det ett straff för att man såg till att en budget framförhandlad med SD gick igenom i Riksdagen? Är det vägran att ens ta i Vänsterpartiet med tång som bestraffas? Eller är det tvärtom? Vill C-väljarna att Annie Lööf ska sätta sig i Ulf Kristerssons knä istället – med Jimmie Åkesson i det andra knät? Eller det blir Uffe och Annie som får sätta sig i vardera knät hos Jimmie?

Kristdemokraterna har väl lyckats manövrera sig i säkerhet. I varje fall för en tid framåt. Är det missbelåtna moderater som sätter KD i säkerhet? Men varför det?

Miljöpartiet får större problem. De entusiastiska miljöpartisterna räcker uppenbarligen inte till. Har samtidigt de presumtiva miljöpartiröstarna tyckt att MP uppfört sig ansvarslöst? Kan det finnas stödröstare som är villiga att rädda kvar Miljöpartiet när det kommer till kritan på valdagen?

Liberalerna är nog hoppet ute för. Ligger man så risigt till som man gjorde innan och till det tappar en fjärdedel av stödet på en månad då är nog krisen akut. Jag blir allt mer övertygad om att det nog är kört för vårt liberala parti. En intressant fråga är om ett gammalt traditionellt parti som Liberalerna om dom åker ur Riksdagen har någon chans att komma tillbaka vid senare val? Eller blir det totalslut? Vi kan i varje fall konstatera att för ett liberalt parti att bli stödparti till ett rasistiskt populistparti är dödsstöten.

Räknar man ihop stödet för de båda blocken så kan vi se att de Rödgröna får 51,9% mot de Brunblå som får 46,6%. Räknar vi bort Mp och L som skulle åkt ut så är ledningssiffrorna 48,5% – 44,4%. Det är alltså en stabil ledning.

Hej då Ulf Kristersson!

Läs:
SVT/Novus: M tappar väljare. – SVT
M tappar mark i SVT/Novus väljarbarometer. – SVT
Väljarbarometern. – SVT Novus
M backar i väljarbarometer. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Stackars Uffe

» Och stackars Björn.

Jag ser att Kantar Sifo har frågat svenska folket (ja, ett urval av svenska folket om vi ska vara exakta) om vem dom vill ha som svensk statsminister. Det visar sig då att i valet mellan Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson så vinner Magdalena Andersson överlägset. Det visar sig faktiskt att Magdalena utklassar Uffe. Hon vinner med 47% mot bara 34% för Ulf Kristersson.

Vi kan alltså dra slutsatsen att i stort sett alla inom det Rödgröna ”blocket” ställer sig bakom att utse Magdalena Andersson till att fortsätta leda Sverige. Men, inom det Brunblå ”blocket” är tvivlen stora över Ulf Kristerssons lämplighet som statsminister. Det tyder på att svenska folket verkar vara intelligentare än vad jag trodde. Jag får nog be om ursäkt för mina förutfattade meningar..

Inte ens alla inom de Brunblå tror på Uffe

Fast man kan ju ha sina tvivel också. Jag såg att SD:s talman Björn Söder stolt lagt ut på Twitter att han nu fått sin tredje boosterdos mot Coronaviruset. Han passade samtidigt på att uppmana alla att vaccinera sig omedelbart. Vad blev reaktionen bland hans SD-supportrar? Jo, ilskna avståndstaganden och hot om att lämna SD!

Nu finns det inget som förvånar mig när det gäller hur SD-supportrar uppträder. Jag hade bland annat en liten diskussion om SD:are, och deras missnöje med allt, med min idag 100-åriga mamma när vi på eftermiddagen var ute och gick en liten runda med rullstolen. Hon hade konstaterat att man som SD-supporter alltid är missnöjd. Oberoende av vad så ska man vara missnöjd och klaga. Det är uppenbart att min snart 101-åriga mamma är ensam mer klartänkt än den totala tankeverksamheten hos en hel samling med SD-supportrar!

Jag hade också en kort fundering över det här med Covid-19 pandemin med min läkare när jag var hos honom på Vårdcentralen idag på förmiddagen för undersökning och en massa provtagningar (det hade inget med Covid-19 att göra). Han konstaterade att han aldrig hade trott att han under sitt långa liv skulle få uppleva något sådant här skrämmande. Han förutspådde att vi kommer att få leva med hotet i många år till.

Om vi ska vara riktigt elaka, fula och omänskliga så kan vi hoppas på att många SD:are vägrar att vaccinera sig och istället väljer att tro på alla dumheter som sprids. Trots att de ovaccinerade är i stor minoritet så är dom en majoritet av de sjuka. Kanske blir vi av med en del SD:are också?

Nä, förlåt. Det var en ful kommentar i ett försök att vara rolig och satirisk. Jag hoppas att även SD:are inser allvaret och går och vaccinerar sig. Tro inte på mytspridarnas lögner! Det gör faktiskt inte ont att få en spruta. Ni behöver inte vara rädda!

Läs:
SD-väljare rasar mot Björn Söder efter vaccinbild. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Ulf Kristersson

Politiken som en cirkus

» Nya bevis.

För några veckor sedan hade jag som rubrik ”Politiken som en cirkus” här på Sven Tycker. Jag tänkte fortsätta på den inslagna vägen. Jag såg nämligen statistik över antalet misstroendeomröstningar i Sveriges riksdag. Sedan 1980, alltså på mer än 40 år, har det hållits totalt 11 misstroendeomröstningar i Sveriges Riksdag.

Jag blir lite upprörd

Mer än hälften av dessa har den borgerliga högeroppositionen under ledning av Ulf Kristersson och med Jimmie Åkesson osv genomfört under de senaste två mandatperioderna, under 7 år. Fyra misstroendeomröstningar under 34 år och sedan sju under de senaste 7 åren. Med en åttonde eventuellt på gång.

Finns det inte viss risk att misstroendeomröstningar förlorar sin betydelse om man missbrukar möjligheten? Är man en seriös oppositionsledare om man tramsar på det här viset? Jag tycker inte det! Fast det finns det så många andra bevis för också.

Som sagt, ”Politiken som en cirkus”.

Läs:
Flest misstroendeförklaringar under Löfvens regeringstid. – SVT
Flest misstroendeförklaringar under Löfvens tid. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson

Ny väljarundersökning att frossa i

» Och glädjas över.

Så är det då dags igen för en av alla dessa väljarundersökningar som jag älskar att frossa i. Den här gången är det Svenska Dagbladet som publicerar sin undersökning som görs av Sifo. En undersökning som innehåller en del signifikanta förändringar från förra månaden. I korthet kan vi notera att den stora vinnaren är Socialdemokraterna medan Centern och Moderaterna är de stora förlorarna. Så här ser det ut med förändringen inom parentes.

Socialdemokraterna » » 31,1% (+2,4)
Moderaterna » » 20,0% (-1,0)
Sverigedemokraterna » » 19,7% (-0,6)
Vänsterpartiet » » 9,7% (+0,6)
Centerpartiet » » 7,0% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 5,1% (+0,5)
Miljöpartiet » » 3,2% (-0,4)
Liberalerna » » 2,8% (+0,5)

Mycket förenklat så kan vi alltså konstatera att det i varje fall inte står still. Det är intressant att studera vilka som gynnats och missgynnats av det som SvD kallar ”regeringskrisen”.

Socialdemokraterna med Magdalena Andersson är den verkligt stora vinnaren på utvecklingen efter bytet av statsminister och partiledare för Socialdemokraterna. Uppenbart är att väljarna anser att det bland annat är Socialdemokraterna som uppfört sig vuxet under det man vill kalla ”krisen”. Ett antal olika undersökningar om partiledarnas förtroende och popularitet har också visat på starka siffror för Magdalena Andersson. Jag tror att man på S partikansli just nu ser framtiden an med tillförsikt.

Moderaterna är nog inte lika lyckliga. Att Ulf Kristersson just nu dessutom drabbats av Covid-19 strör väl lite salt i såren samtidigt. Uppenbart är i varje fall att de hårda orden från moderat håll inte gett utdelning utan snarast tvärtom. Att bara gnälla är inte alltid en framkomlig väg! Uppenbart är att de genomdrivna förändringarna av budgeten inte gett utdelning hos väljarna i varje fall.

Sverigedemokraterna har en nedåtgående trend. Jimmie Åkessons drömmar om att bli Sveriges största parti får nog förbli hans drömmar. Populistiska missnöjespartier brukar inte bli hur långvariga som helst. Vi kan se det i land efter land. Kan vi hoppas att det tar slut här också en dag?

Vänsterpartiet ökar också. Vilket får sägas är mycket positivt när det sker samtidigt som S har en stark uppgång. Idag är S+V större än M+Sd, 40,8% mot 39,7%. Lägger man till att Nooshi Dadgostar ligger mycket högt i de olika undersökningar av partiledarnas förtroendesiffror som görs så kan nog Vänsterpartiet se framtiden an med tillförsikt.

Centern är undersökningens största förlorare. Kan det ha att göra med Centerns något inkonsekventa agerande när det gäller budgeten för 2022. Först förhandlar man fram budgeten med S (och Mp). Sedan vägrar man att stödja samma budget när det kommer till omröstning för att S haft förhandlingar med V i andra frågor. Resultatet blir en budget som förhandlats fram med Sd. Kanske tycker väljarna att Annie Lööf fått problem med riktningen? Att uppföra sig som barnrumpor lönar sig inte.

Kristdemokraterna har en liten uppgång och har kanske placerat sig tillräckligt högt över spärrgränsen för att känna lite säkerhet en liten tid framöver. Är det en del av Moderaternas tapp som gått till Kd för att säkra deras framtid? Man kan ju spekulera.

Miljöpartiet straffas kanske för att man uppträdde ganska tramsigt i samband med det som SvD kallar ”regeringskrisen”. Var har vi Miljöpartiet? I många kommuner verkar MP:s samarbete med partierna till höger fungera bra. Samtidigt som det uppenbarligen INTE fungerade bra med partierna till vänster i riksdagen! Vad är Miljöpartiet? Behövs Miljöpartiet? Många väljare ställer tydligen den frågan.

Liberalerna slutligen har en liten uppgång som säkert gör Nyamko Sabuni överlycklig. Men, det är långt kvar så jag tvivlar. Men, om Moderaterna fortsätter sjunka tillräckligt långt ner så kanske tillräckligt många går till Liberalerna för att rädda dom.

Regeringsunderlaget under ledning av Magdalena Andersson (S + V + C) leder nu med 180-169 över den samlade oppositionen under Ulf Kristerssons paraply (M + Sd + Kd). Min tidigare gissning som jag upprepat ett antal gånger att valet kan komma att avgöras av vilka partier som åker ur Riksdagen gäller fortfarande. Åker Mp ut medan både Kd och L klarar sig så kan Magdalena Andersson få problem med att få majoritet i Riksdagen. Skulle Mp klara sig men L + Kd åka ut kan Ulf Kristersson inrikta sig på någon annan karriär än den politiska.

Jag hoppas ni är lika fascinerande av siffror som jag…

Läs:
Socialdemokraterna uppåt efter regeringskrisen. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Fläckfritt förflutet?

» Var går gränsen för en skandal?

Det har blivit en allt intensivare granskning av våra politikers vandel och förflutna. Det kan finnas anledning att ifrågasätta lämpligheten hos en politiker som begått lagbrott i närtid. Politiker som utnyttjat sin ställning för egen vinning. Politiker som gjort tvivelaktiga handlingar. Men var går gränsen? När har det betydelse för lämpligheten för ett förtroendeuppdrag. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att granska våra politikers vandel?

SD-anknutna sajten Nyheter Idag anser tydligen att vad den nya civilministern Ida Karkiainen gjorde som 15-åring har betydelse. På en bild gör hon vad som kan tolkas som en Hitlerhälsning. En annan minister har tydligen ibland haft lite svårt för att betala sina räkningar i tid. Infrastrukturminister Tomas Eneroth klappade tydligen om en partikamrat på ett olämpligt sätt på partiets möte. Hon tog illa vid sig och Tomas Eneroth bad tydligen direkt om ursäkt och hävdade att det inte var hans mening. Den typen av brott kan vem som helst anmäla, så det kom in ett stort antal polisanmälningar. Hur som helst har tydligen åklagaren nu bestämt att lägga ner utredningen. Var går gränsen för vad som ska accepteras som bagateller och var går gränsen för att man ska förlora förtroendet?

Vi är ju alla små helgon

Mona Sahlins slarv med kontokort mm gjorde att hennes politiska karriär var över. Korrekt? Jo, jag undrar om det inte skadade förtroendet så pass mycket att det var rätt. Ida Karkiainens eventuella Hitlerhälsning som 15-åring? Där tror jag vi passerat gränsen för granskningen. Tomas Eneroths misslyckade klapp på ryggen? Har polisutredningen och åklagaren kommit fram till vad man nu gjort så får vi anta att det handlar om missförstånd. Jag träffade för inte så länge sedan en gammal kvinnlig arbetskamrat och det blev en riktigt hjärtlig kram. Tur att det inte missförstods!

Är Jimmie Åkessons sjungande av sånger om mordet på Olof Palme, deltagande i hyllningsdemonstrationer för ”hjältekungen” Karl XII och liknande exempel på agerande som är att gå ett steg för långt så att det skadar förtroendet? När vi granskar sådant agerande så kan vi konstatera att det är skillnad på förtroendet bland de egna väljarna och förtroendet bland alla väljare. Jimmie Åkessons agerande skadar inte förtroendet för honom bland hans egna väljare. Kanske till och med tvärtom? Han kan strunta i om det skadar förtroendet för honom bland andra väljare. Dom har inte förtroende för honom ändå! Alltså har sådant agerande ingen betydelse.

Att SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren nu dömts för sexuellt ofredande skadar uppenbarligen förtroendet för honom inom SD. I varje fall tror man inom SD att det skadar förtroendet för SD. En del SD-trogna som jag läst kommentarer från vill dra likhetstecken mellan Thomas Eneroths agerande och Peter Lundgrens agerande. Det handlade om ”sexuellt ofredande” i båda fallen. Det var i båda fallen inte den utsatta partikamraten som gjort anmälan. Polis och åklagare samt domstol har dock konstaterat att det är skillnad mellan att lägga handen på ryggen (och kanske lite för långt ner….) och att stoppa händerna innanför blusen för att krama brösten.

Har Ulf Kristerssons alla skandaler under hans politiska karriär någon betydelse för hans politiska karriär? Jag skrattar så gott varje gång jag ser det här klippet ur SVT:s program där man vill veta hur han kunde få en fin central lägenhet som tillhörde en stiftelse och som enligt stadgarna skulle gå till hemlösa och hotade kvinnor. Men Ulf smiter från intervjuaren. Det finns fler liknande affärer där politikern Ulf Kristersson uppenbarligen utnyttjat sin politiska ställning för egen vinning. Men får sådant politisk betydelse? Det avgör ju det egna partiet. Litar dom på honom trots detta (och det gör man uppenbarligen) så har det ingen betydelse. Tror ni att det blir ett mediedrev mot honom om olyckan är framme och han blir aktuell som statsministerkandidat? Har det inte blivit något större drev tidigare så lär det inte bli det i framtiden heller.

Men det finns som sagt politiker som tvingas lämna sina uppdrag. SD är extra utsatta eftersom partiet är klart överrepresenterade när det gäller politiker som döms för brott. Senaste exemplet är SD-representanten i Gävleborg som nyligen utsågs till ersättare i kommunfullmäktige för SD. Men man har svårt att få tag på honom från SD lokalt. Han sitter nämligen i fängelse, dömd till 3 år och 10 månaders fängelse för flera fall av våldtäkt av barn och andra sexuella brott. Partiet får inte tag i honom för att be honom avsäga sig sitt uppdrag!

Det här med politiker som är inblandade i skandaler är svårt. Var går gränsen för att man ska förlora förtroendet? Hur långt tillbaka ska politiker granskas? Hur grova ”övertramp” är trots allt acceptabla? Ska man ”straffas” även efter att man avtjänat sitt straff? Var går skillnaden mellan att det egna partiet och dess väljare har förtroende men inte andra väljare? Vilken betydelse har media i de olika drev som förekommer? Vilket ansvar har media för att inte gå för långt? Hur mycket privatliv har en politiker rätt till?

Läs:
Kristerssons olagliga affärer. – Aktuellt i politiken
Hur många lik i lasten och skelett i garderoben kan en statsminister ha? – Magasinet Para§raf
Förundersökningen mot Eneroth läggs ned. – Aftonbladet
SD-politiker sitter i kommunfullmäktige och fängelse – samtidigt. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Politikeransvar

Politiken som en cirkus

» Kommer ni ihåg BT Kemi?

Regelbundna läsare av Sven Tycker har säkert förstått att jag har ett mycket stort intresse för politik. Både lokalpolitik, rikspolitik och utrikespolitik. I diskussioner med andra hamnar jag ofta i en situation där jag får försöka försvara politiker när det värsta politikerföraktet släpps lös. Det finns stora grupper som faktiskt på fullt allvar inte litar på politiker. Som tror att dessa bara engagerar sig för att tjäna pengar. Att politiker inte är seriösa och tror på de idéer dom arbetar för.

Av var och en efter förmåga- åt var och en efter behov

Jag tror faktiskt att nästan alla som engagerar sig i politiken gör detta för att dom vill genomföra något som dom tror ska göra det bättre. Vi har olika bakgrund, olika idéer om vad som är bäst osv. Men jag har faktiskt ett högt förtroende för nästan alla som engagerar sig politiskt i vår demokrati. Sedan må vi ha olika åsikter och olika ideologier om vad som är bäst och vilka mål vi har. Jag tror t.ex. på ett samhälle där vi minskar klyftorna, där alla får en chans, där samhället tar ansvar för att det blir ett bra samhälle – för ALLA. Där man t.ex. använder skatterna för att omfördela mellan de som av olika anledningar tjänar enorma summor och har råd att bidra och till de som av olika anledningar inte har dom möjligheterna. Det kan sammanfattas i en gammal paroll från Vänsterpartiet: – Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov. Det som kan kallas ett solidariskt samhälle. Detta står i motsats till moderatledaren Ulf Kristerssons löfte när han en gång valdes in i Sveriges riksdag: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”. Vi har helt olika syn på vår värld, men jag respekterar att Ulf Kristersson har den åsikten och att han i sitt politiska arbete har detta som mål. Precis som jag har den gamla parollen från Vänsterpartiet som mål. Även om vi alltså befinner oss på olika nivåer inom politiken.

Men, ibland undrar jag hur politiker tänker. Man uppför sig som om politiken är en cirkus. Läs gärna Andreas Magnussons rader som jag länkar till här längst ner.

Men jag tänkte ta ett annat exempel. För några dagar sedan hotade Liberalernas ledare Nyamko Sabuni i ett desperat utspel med att hon skulle begära misstroendeomröstning mot klimat- och miljöminister Annika Strandhäll om hon inte senast till Lucia beslutade att Sverige ska gräva ner vårt radioaktiva avfall från kärnkraften så vi slipper se det. Annika Strandhäll ska alltså inom några veckor efter det att hon fått jobbet fatta ett beslut som utretts under många år och som har giltighet i kanske 100.000 år framåt. Resonerar man på det viset så är man inte en seriös politiker. Då tror man att politiken är en cirkus. Men det är uppenbart att de svenska kärnkraftskramarna börjar bli desperata. Man ser med allt mer panik i blicken att kraftföretagen helt enkelt inte vill investera i kärnkraften. Det är nämligen, trots folkomröstningen om kärnkraft, faktiskt fullt tillåtet att bygga nya kärnkraftsaggregat i Sverige. Men kraftföretagen vill inte, det är för dyrt och för osäkert. Det tar på tok för lång tid och det bli alldeles för dyrt. Man vill producera el på annat sätt eftersom det ger billigare el. Det mest kärnkraftsberoende landet är Frankrike. Som får 70% av sin el från kärnkraft. Fransmännen hade varit överlyckliga om dom fått betala de låga svenska elpriserna. I Frankrike får helt enkelt skattebetalarna subventionera elräkningarna för fransmännen.

El i vårt vägguttag

Vad kärnkraftskramarna inte vill inse är att kärnkraften har spelat ut sin roll. Den kärnkraft som finns i Sverige låter kraftföretagen producera så länge den fungerar eftersom investeringarna är gjorda. Men att investera i ny kärnkraft? Nej tack. Det vill dom inte.

Så kommer vi då till det radioaktiva avfall som redan har producerats. Det är så farligt för mänskligheten att det måste hållas isolerat från omgivningen i kanske 100.000 år framåt. Det förslag som finns handlar om att man helt enkelt ska gräva ner det långt ner i jorden. Inneslutet i koppar osv för att radioaktiviteten inte ska läcka ut. Men där måste det ligga isolerat i kanske 100.000 år framåt. För att ge lite perspektiv så dog Neandertalmänniskan ut i Europa för 30.000 år sedan. Bronsåldern inträffade här omkring för 3.800 – 2.500 år sedan. Järnåldern här i Skandinavien övergick i Vikingatiden för ca 1.000 år sedan. Det radioaktiva avfallet från kärnkraften ska ligga nedgrävt i 100.000 år. Hur förhindrar vi att människor inte om kanske 100 år börjar göra utgrävningar i området. Skyltarna som satts upp för att varna för radioaktivitet lär ha rostat bort för länge sedan. Kanske kan man komma på ett bättre och mer varaktigt sätt att varna för att gräva i området. Men hur vi än gör så är varningarna borta långt innan avfallet är ofarligt. Vad händer om man börjar göra utgrävningar om 100 år eller 200 år eftersom det går myter om att det finns nedgrävt en skatt i området? Vad kommer kommande generationer eller civilisationer tänka (om mänskligheten överlever på vår planet så länge) när dom hittar vad vi grävt ner?

Det förvånar inte att Ebba Busch t.ex. ställt upp på Nyamko Sabunis clownerier. Att alla kärnkraftskramarna i M + Sd + L + Kd ställer krav på förhastade beslut. Jag för min del kommer att tänka på BT Kemi-skandalen i Teckomatorp. Det som grävs ner kommer alltid upp igen – så småningom.

Läs:
När clownen vill ha mindre cirkus. – Andreas Magnusson, Magasin Para§raf
KD backar misstroendehot mot Strandhäll. – Dagens Nyheter
Vi kräver besked om slutförvar, Strandhäll. – M+Sd+Kd+L Aftonbladet debatt

1 kommentar

Under Kärnkraft

Nya siffror att frossa i

» Visst blir ni glada.

Som en fortsättning på gårdagens SCB-undersökning av svenskarnas politiska preferenser så ser jag i Helsingborgs Dagblad en redovisning av hur väljarströmmarna gått mellan partierna sedan valet. Det handlar alltså om nettoflödena till eller från de olika partierna. Det är faktiskt inga stora flöden det handlar om. De båda största flödena handlar om att Moderaterna stulit 1,2% från Liberalerna och 1,1% från Kristdemokraterna. Moderaternas stora uppgång sedan valet beror alltså främst på att andra borgerliga väljare från Liberalerna och Kristdemokraterna bytt parti. För respektive parti ser det ut så här:

Socialdemokraterna (29,1%). Socialdemokraterna har fått 0,7% från vardera Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Man har dessutom fått 0,3% från det som kallas ”Övriga”. Men sedan har man förlorat 0,7% till Moderaterna och 0,6% till Vänsterpartiet. Vi kan alltså konstatera att S har ett positivt nettoinflöde från de gamla traditionella borgerliga partierna. Men, man har också fått väljare från Miljöpartiet samtidigt som man förlorat väljare till Vänsterpartiet.

Moderaterna (22,7%). M:s uppgång beror främst på att man lockat väljare från sina gamla kumpaner Kristdemokraterna (1,1%) och Liberalerna (1,2%). Men även från Socialdemokraterna (0,7%) har man lockat väljare. Men vi kan konstatera att medan man lockat väljare från S så har S lockat ännu fler väljare från de gamla borgerliga partnerna L och C.

Sverigedemokraterna (18,6%) har inte lyckats locka så många nya väljare. Det enda flöde som ger utslag i statistiken är 0,2% från Centern. I övrigt ligger alltså förändringarna under felmarginalen.

Vänsterpartiet (9,2%) har lockat en del från Socialdemokraterna (0,6%) och lite från Miljöpartiet (0,3%) men i övrigt är förändringarna inom felmarginalen.

Centerpartiet (8,4%) har sitt stora positiva inflöde från Liberalerna (0,7%) men har alltså förlorat lika mycket till Socialdemokraterna (0,7%). Och Centern är alltså det enda parti som förlorat väljare till Sverigedemokraterna (0,2%) på en nivå som ligger över felmarginalen.

Kristdemokraterna (4,6%) har sina stora förluster till Moderaterna (1,1%). I övrigt ligger allt inom felmarginalen. Kd är ju annars den näst största förloraren sedan valet, men dom väljarna har alltså främst gått till Moderaterna.

Miljöpartiet (3,9%) har alltså förlorat mest till Socialdemokraterna (0,7%) men också en del till Vänsterpartiet (0,3%). Kan man locka tillbaka en del av dom så att man kan rädda tillvaron i Riksdagen?

Liberalerna (2,5%) slutligen är ju den stora förloraren sedan valet 2018. Och dessa har gått till Moderaterna (1,2%), Centerpartiet (0,7%) och Socialdemokraterna (0,7%). Kan vi tänka oss att socialliberala väljare som är missnöjda har gått till Socialdemokraterna medan marknadsliberala väljare som är missnöjda har gått till Centern. Men den stora gruppen har alltså gått till Moderaterna.

Sedan hittar jag i Expressen en ny undersökning av förtroendet för våra partiledare. Och inte heller där händer det så mycket. Men det är värt att notera att Magdalena Andersson är den enda partiledare som fler har förtroende för än som saknar förtroende för henne. Så här ser det ut. Första siffran avser hur stor andel av de tillfrågade som har förtroende, inom parentes förändringen sedan förra månaden, och den sista siffran avser skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende.

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet

Magdalena Andersson (S) 50% (+2)  +27%
Ulf Kristersson (M) 34% (-1)  -8%
Nooshi Dadgostar (V) 32% (+4)  -4%
Jimmie Åkesson (Sd) 28% (0)  -27%
Ebba Busch (Kd) 26% (+3)  -28%
Annie Lööf (C) 22% (-8)  -31%
Nyamko Sabuni (L) 11% (0)  -36%
Märta Stenevi (Mp) 9% (-1)  -47
Per Bolund (Mp) 9% (-2)  -47%

I stort sett handlar det om att partiets storlek avspeglar sig också i förtroendesiffran för partiledaren. Det stora undantaget är egentligen Nooshi Dadgostar som det är fler som har förtroende för än Jimmie Åkesson som trots allt representerar ett dubbelt så stort parti. Och när det gäller det man kallar balansvärdet (alltså skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende) där Nooshi Dadgostar även passerat Ulf Kristersson. Det är alltså inte så många som saknar förtroende för henne. Något som kan vara bra i det långa loppet även för partiets utveckling. Jimmie Åkesson utmärker sig med att det är väldigt få utanför SD som har något förtroende för honom. Det finns alltså troligtvis inte så många fler väljare att hämta.

Vi kan konstatera att den stora förloraren är Annie Lööf medan den stora vinnaren är Nooshi Dadgostar. Något att tänka på för Annie Lööf kanske?

Läs:
Valströmmar sedan valet 2018. – Helsingborgs Dagblad
Lööf rasar i förtroende efter politiska kaoset. – Expressen

1 kommentar

Under Politiker

Är det kört för vissa?

» Men för vilka?

Vad säger ni? Är det inte dags för en väljarundersökning igen? Det har ju gått ganska lång tid nu sedan sist. Det är ju nästan en månad sedan. Har ni klarat er så länge? Det är SCB som har presenterat sin stora undersökning som görs två gånger om året. Man försöker få svar från drygt 9.000 statistiskt utvalda svenskar. Av dessa får man svar från ungefär hälften. Resultatet blev det som följer. Med förändringen sedan förra undersökningen i maj inom parentes. Det ska påpekas att man inte helt fått med kalabaliken med statsministerval och budgetbeslut.

Socialdemokraterna » » 29,1% (+0,9)
Moderaterna » » 22,7% (+0,3)
Sverigedemokraterna » » 18,6% (-0,3)
Vänsterpartiet » » 9,2% (+0,3)
Centerpartiet » » 8,4% (-1,1)
Kristdemokraterna » » 4,6% (+0,1)
Miljöpartiet » » 3,9% (+0,1)
Liberalerna » » 2,5% (±0)

Dvs egentligen inte så stora förändringar på ett halvt år. Möjligtvis då Centerns minskning och Socialdemokraternas uppgång. Men, det kan väl vara kul att fundera lite ändå. Vi kan till exempel notera att den Brunblå sörjan (M, Sd, Kd och L) samlar sammanlagt 48,4% och Liberalerna har då långt kvar för att få näsan över vattenytan. Samtidigt som Kristdemokraterna i varje fall håller sig över vattenytan.

Om vi nu kan kalla det för ett Rödgrönt block (S, V, C och Mp), samlar sammanlagt 50,6% och där Miljöpartiet håller sig precis under vattenytan. Marginalen är inom felmarginalen. Centerpartiet är alltså den stora förloraren om man jämför med siffrorna för ett halvår sedan och Socialdemokraterna är den stora vinnaren.

Socialdemokraterna är alltså undersökningens stora vinnare. Hur kalabaliken med val av statsminister två gånger och förlorad budgetomröstning kan ha påverkat dessa siffror om det hade kommit med vet vi inte. Det är svårt att bedöma hur de som eventuellt röstar S reagerar på kalabaliken. Partiet ligger på plus även sedan valet 2018.

Moderaterna tappar i varje fall inte. Men uppgången är alltså inom felmarginalen. Moderatväljare verkar alltså än så länge inte ha något emot Ulf Kristerssons löftesbrott. Allt för Makten förlåter allt. Vi kan dock konstatera att avståndet upp till Socialdemokraterna växer, men så gör också avståndet ner till SD. Moderaterna är den största vinnaren sedan valet 2018.

Sverigedemokraterna har än så länge i varje fall inte haft något positivt utfall på ökat inflytande över den Brunblå sörjans politik. Men SD ligger fortfarande över valresultatet i förra valet. Marginalen upp till Moderaterna i kampen om att bli största oppositionsparti växer däremot. Skillnaden har växt ännu mer jämfört med förra valet. Jimmie Åkessons dröm om att bli största parti, eller i varje fall största oppositionsparti blir allt mer avlägsen.

Vänsterpartiet behåller sin goda ställning även efter förhandlingarna med Socialdemokraterna. Nooshi Dadgostar har en rejäl ökning sedan valet och behåller denna. Kanske till och med en liten ytterligare ökning sedan halvåret tillbaka. Det är ett läge som bör ge en god förhandlingsposition inför de månader som återstår fram till valet 2022.

Centerpartiet är undersökningens stora förlorare. Man är nu mer eller mindre tillbaka på valresultatet från 2018. Vad tappet nu beror på är svårt att bedöma. Tycker Centerväljarna att C ska börja acceptera SD? Eller är det tvärtom så att C-väljarna tycker att Annie Lööf inte ska vara så kategoriskt negativ gentemot Vänsterpartiet? Att förhandla en budget med S+Mp som Annie Lööf gjorde och sedan inte acceptera den när det kommer till kritan för att S förhandlat med Vänsterpartiet i helt andra frågor kanske inte är den rätta vägen?

Kristdemokraterna håller sig på behörigt avstånd från 4%-spärren. Men den ligger fortfarande oroväckande nära. Kristdemokraterna är, efter Liberalerna, den stora förloraren sedan valet 2018. Vilken effekt har Ebba Buschs budgetförhandlingar med SD på stödet bland kristdemokrater? Mitt intryck är att stora grupper av traditionella KD-väljare är mycket obekväma med att Ebba Busch har visat öppna famnen till Jimmie Åkesson. Debatten är dock tystare än inom Liberalerna.

Miljöpartiet ligger precis under 4%-spärren och den intressanta frågan är om avhoppet från regeringssamarbetet med Socialdemokraterna är det som får opinionen att hoppa över spärren, eller om det är det som får marginalen upp till spärren att öka så att det är kört till nästa val 2022? Jag vågar faktiskt inte spekulera.

Liberalerna då slutligen. Det gamla Folkpartiet är den stora förloraren sedan valet 2018. Partiet är mer än halverat sedan valet och man ligger nu stadigt förankrat under 4%-spärren. Marginalen upp till spärren är nog för stor för att partiet ska överleva nästa val. Det finns ju ingen uppåtgående trend heller. Partiets agerande är ju inte heller ämnat att locka till stöd. Mittenväljare som säger Nej tack till att släppa in SD i värmen väljer nog Centern istället. Och det finns nog inte tillräckligt många liberala väljare som vill ta i ett så antiliberalt parti som SD med tång. Tyvärr Nyamko Sabuni, men det är nog ajöss med Liberalerna efter valet 2022.

Visst kändes det härligt med en väljarundersökning?

Läs:
Ny PSU: Stiltje i opinionen ett knappt år före valet. – SCB
SCB: Både MP och L ute ur riksdagen om det vore val idag. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning