Etikettarkiv: Vad är vi rädda för

Vad är vi rädda för?

Vad är det som bestämmer vad vi är rädda för? Förra året dog rekordmånga i skjutningar i Sverige. Sammanlagt 44 personer sköts ihjäl i Sverige under 2018. Antalet som dog i arbetsplatsolyckor under 2018 var också en ökning. Totalt dog 50 personer i olyckor på sitt arbete. Antalet döda i trafiken var också en ökning förra året. Totalt dog 325 personer i trafiken under 2018.

Alltså; 325 dog i trafikolyckor, 50 dog i arbetsplatsolyckor och 44 sköts ihjäl. Vad är det vi är rädda för? Är det att vi av misstag ska bli skjutna när vi är ute och går, eller att det ska hända en olycka på jobbet? Eller är det att vi ska råka ut för en trafikolycka?

Skjuttavla

Vad är det som gör att vi är så mycket mer rädda för att råka ut för våld än vi är rädda för att drabbas av en trafikolycka? Sannolikheten för att vi drabbas av en trafikolycka är större, mycket större! Handlar det helt enkelt om vad media skriver om? Det skrevs mycket mer om de 44 som sköts ihjäl än om de 325 som dog i trafikolyckor. De 50 som dog i arbetsplatsolyckor fick knappast någon publicitet heller. Trafikolyckor blir till notiser i lokalpressen. Arbetsplatsolyckor samma sak. Men varje skjutning får stora rubriker och långa och uttömmande artiklar. Människor som befinner sig i närheten blir intervjuade och får ofta frågan om dom är rädda för att gå ut nu? Det är ingen som ställer sig utanför arbetsplatsen där en dödsolycka inträffat och frågar personalen om dom vågar gå till jobbet i morgon. För att inte tala om döden på vägarna. Det är ingen som står på bilparkeringen och frågar om man har blivit rädd för att köra bil.

Utvecklingen när det gäller skjutningar är skrämmande. Vi börjar närma en situation som påminner om USA. Och DET är en oroande utveckling. Jag såg någon som förklarade det hela med att vi i Sverige inte har någon stor Maffia som dominerar. Vi har en massa olika små grupper som slåss om kunderna. Hur det nu är vet jag inte, men utvecklingen är skrämmande. Men, vi ”vanliga” medborgare ska inte gå omkring och vara rädda. De flesta som drabbas är inte oskyldiga utan vet vad som kan väntas. De få ”oskyldiga” som drabbas är lyckligtvis så få att vi som gemene man inte kan gå omkring och vara rädda. Då skulle vi inte våga gå ut, för det finns många andra faror som är mycket större. Men inte ens dom är så farliga att en vanlig svensk ska gå omkring och vara rädd.

Låt dig alltså inte skrämmas av medias stora svarta rubriker. Snarast är det så att ju fler som är ute, desto mindre blir risken för att något händer.

För övrigt har jag börjat fundera på om man inte skulle kräva av media att ALLTID vid brottsrapportering ange etniskt ursprung på den misstänkte / skyldige. I dag har den Sverigedumokratiska svansen lyckats få oss att tro att alla brott begås av människor av utländsk härkomst. Som om det inte fanns kriminalitet utan invandrare.

Lite bakgrundsfakta:
Oron växer i spåren av det brutala våldet – Svenska Dagbladet
/OBS, dessa är samma artikel men med olika rubriker på nätet och i tryckt tidning/
Forskare: Mediarapporteringen bidrar till människors otrygghet – Svenska Dagbladet
Dödsolyckorna ökar – ”en tragisk utveckling” – Sydsvenskan
Statistik om dödsolyckor i arbetet – Arbetsmiljöverket

Lämna en kommentar

Under Mediahysteri

Vad är farligt?

Gårdagskvällens nyhetssändningar på TV präglades av ond bråd död på tre olika ställen i vårt land. I Uppsala hade en man skjutits ihjäl. Som en del av inslaget intervjuades flera boende i området om ifall dom kände sig hotade och rädda.

FredsduvaVid en trafikolycka i närheten av Landvetter i Västra Götaland hade två personer dödats. Dom hade kommit i vägen för en lastbil som fått sladd och kommit över på fel väghalva. Jag kunde dock inte se att man intervjuade några andra trafikanter ifall dom efter det som hänt blev rädda för att ge sig ut i trafiken.

En kvinna hade dödats vid en arbetsplatsolycka vid Tarketts fabrik i Ronneby. Hon hade tydligen klämts ihjäl i en maskin. Jag kunde inte se att man intervjuade några andra fabriksarbetare ifall dom nu kände sig rädda för att gå till jobbet.

Det förtjänar alltså att påpeka att fler svenskar dör i arbetsplatsolyckor här i Sverige än som skjuts ihjäl i skottlossningar. Fler svenskar dör i trafiken än som mördas totalt. Men, vad är det vi går omkring och är rädda för? Att gå till jobbet? Att ge sig ut i trafiken? Nä, för att gå på trottoaren!

Kanske är det inte fler övervakningskameror, fler poliser och hårdare straff som behövs. Det är kanske fler trafikpoliser, fler arbetsplatsinspektioner från Arbetsmiljöverket, fler skyddsombud med större befogenheter och skärpta straff för trafikbrott och arbetsmiljöbrott som först och främst behövs?

Lämna en kommentar

Under Våld