Etikettarkiv: Vänsterpartiet

Hänt? Inget!

» Hur ska det gå?

Jag vet att en del av mina regelbundna läsare troligtvis tycker att jag är för mycket siffernisse. Men faktum är att jag gillar statistik. Statistik kan användas till att bevisa det mesta. Statistik behöver inte ens vara sanningen. Men i allmänhet är det i varje fall en del av sanningen. All statistik ska dock tas emot med ett visst mått av misstänksamhet och en massa nypor av salt. Som någon vis man (eller kvinna) uttryckte det. Det finns tre former av lögn: Lögn, Förbannad dikt och Statistik.

Med den långa inledningen ska jag alltså komma till dagens ämne för Sven Tycker. Svensk Väljaropinion för september 2020. Det handlar om den sammanvägning av väljaropinionen som Kantar Sifo gör varje månad för Sveriges Radio och där man något förenklat uttryckt slår samman flera olika väljarundersökningar gjorda under september.

Den Brunblå sörjan
Den Brunblå sörjan

Vad kan vi då dra för slutsats av septemberopinionen? Ja, den största slutsatsen skulle väl kunna vara att det egentligen inte hänt något i opinionen sedan augusti. Den förhoppning från partierna inom den Brunblå sörjan om att när man nu fått lov att diskutera hur katastrofalt läget är i Sverige med mord, kriminalitet och okontrollerad invandring så ska väl en majoritet av svenska folket inse att Jimmie, Ulf och Ebba står för lösningen och rusa till stöd för de tre.

Verkligheten måste kännas som en besvikelse. Stödet för de tre partierna inom den Brunblå sörjan har ökat med 0,1 procentenheter och det är fortfarande en majoritet av svenska folket som säger Nej Tack till Högertrion. De tre partierna inom den Brunblå sörjan får stöd av sammanlagt 46,6% av svenskarna.:
Moderaterna – 20,6% (-0,1)
Sverigedemokraterna – 19,8% (+0,1)
Kristdemokraterna – 6,2% (+0,1)

De fyra partierna som genom Januariöverenskommelsen i praktiken styr Sverige har ett lägre stöd än de tre partierna i den Brunblå sörjan, sammanlagt 42,7%. Detta är helt oförändrat jämfört med för en månad sedan. Inte upplyftande siffror, men troligtvis är det inte just dessa siffror som får Stefan och dom andra att sova dåligt:
Socialdemokraterna – 27,1% (-0,7)
Centerpartiet – 8,1% (+0,5)
Miljöpartiet – 4,0% (+0,2)
Liberalerna – 3,5% (0)

Vänsterpartiet Åstorp
Vänsterpartiet i Åstorp

Men vi får inte glömma bort det som är Sveriges fjärde största parti. Vänsterpartiet. Ett parti som inte ingår i Januariöverenskommelsen utan istället är i aktiv opposition. Men också ett parti som står till vänster om JÖK-partierna och verkligen inte skulle stödja någon Brunblå sörja. Tvingas Vänsterpartiet välja mellan en regering bestående av de fyra JÖK-partierna eller med de tre Högersörjan-partierna så har V inget annat val än att förhindra att dessa tre populister får någon makt.
Vänsterpartiet – 9,0% (-0,3)

Så nu har jag alltså lyckats fylla ett helt nytt Tyckeri i form av ett blogginlägg för att berätta att ingenting har hänt. Visst är statistik fascinerande?

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion september 2020.– Sveriges Radio
Stabil väljaropinion trots budget – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion

Jonas Sjöstedt i topp

» Jimmie Åkesson i botten

Vad är det jag tycker till om nu då? Jo, det handlar om Novus regelbundna undersökning av vilka partiledare vi har förtroende för – och vilka partiledare vi saknar förtroende för.

I listan över den partiledare som vi har mycket stort förtroende för eller ganska mycket förtroende för så seglar Jonas Sjöstedt (V) upp i topp och passerar Stefan Löfven (S) som tappar i förtroende. Så här ser det ut i tabellen för september och med en jämförelse förändringen sedan förra gången i juni.

Jonas Sjöstedt
Jonas Sjöstedt (V)

Jonas Sjöstedt (V) – 36% (+2)
Stefan Löfven (S) – 35% (-5)
Ulf Kristersson (M) – 32% (-2)
Ebba Busch (Kd) – 29% (-2)
Jimmie Åkesson (SD) – 27% (+1)
Annie Lööf (C) – 24% (+3)
Isabella Lövin (Mp) – 11% (0)
Per Bolund (Mp) – 10% (-1)
Nyamko Sabuni (L) – 8% (+1)

När det gäller Jonas Sjöstedt är det uppenbart att förtroendet för honom finns långt utanför Vänsterpartiet. Helt enkelt för att han är klar och tydlig och inte (har behövt) kompromissa med partiets åsikter. De tre partiledarna inom den Brunblå sörjan (Ulf, Ebba och Jimmie) har ungefär lika högt förtroende. Men Jimmie kommer sist. Det är uppenbart att sympatisörerna till dessa tre partier till stor del har gott förtroende för alla tre ledarna inom den Brunblå sörjan. Att Mp:s språkrör och Nyamko ligger i botten kanske inte ska förvåna. De är också företrädare för de två minsta partierna och lockar inte till förtroende för så många utanför partiet. Detta i motsats till Annie Lööf som lyckas locka till förtroende hos ganska många även utanför partiet. Fortsätter utvecklingen går hon om Jimmie Åkesson till nästa gång. Men i topp alltså Jonas Sjöstedt där fyra gånger så många har förtroende för honom jämfört med stödet för Vänsterpartiet.

Men Novus frågar också efter vilka som saknar förtroende för de olika partiledarna. Och här hittar vi Jimmie Åkesson i toppen.

Den nya Brunblå sörjan
Den Brunblå sörjan

Jimmie Åkesson (SD) – 60% (-1)
Isabella Lövin (Mp) – 60% (+1)
Nyamko Sabuni (L) – 54% (-5)
Ebba Busch (Kd) – 51% (+1)
Per Bolund (Mp) – 50% (0)
Stefan Löfven (S) – 44% (+6)
Ulf Kristersson (M) – 41% (-2)
Jonas Sjöstedt (V) – 35% (-2)

Det ska alltså påpekas att här ska man ju ligga längst ner i tabellen, att ligga överst är dåligt. Likaså är det ju bättre med negativa förändringar än att ha plustecken i förändring. Detta innebär ju att ännu fler saknar förtroende. Väldigt förenklat så borde tabellen bli samma som den första tabellen, men upp och ner. Den stora skillnaden i detta är Jimmie Åkessons placering. Det är alltså uppenbart att personer utanför de grupper som gillar Jimmie Åkesson, dom litar inte alls på honom. Man är inte neutral till Jimmie Åkesson. Om 60% av svenskarna helt saknar förtroende för Jimmie Åkesson så innebär det ju att stora grupper inom Moderaterna (och kanske även Kristdemokraterna) även saknar förtroende för Jimmie Åkesson. Detta är illavarslande för de grupper inom Moderaterna och Kristdemokraterna som vill skapa ett, som man kallar det, Konservativt block med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Det som jag föredrar att kalla den Brunblå sörjan! Hur reagerar dessa grupper inom M och Kd som helt saknar förtroende för Jimmie Åkesson när frågan ställs på sin spets vid valet 2022? Kommer dom trots detta att rösta på M och Kd och riskera att släppa in någon dom helt saknar förtroende för i regeringen? Eller dom vänder sig till Liberalerna i protest och för att rädda detta partiet kvar i Riksdagen?

Visst kan det bli spännande. Men låt oss vänsterpartister glädjas så länge Jonas Sjöstedt är kvar.

Läs:
Förtroendet faller för Löfven – Sjöstedt i topp. – SVT
Förtroendet för Löfven faller – Sjöstedt i topp. – Expressen
Novus: Sjöstedt upp i förtroendetopp. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Jonas Sjöstedt

Det går upp och det går ner

Det var ett tag sedan som jag funderade över väljaropinionen. Det är lite sämre med väljarundersökningar under själva sommaren, så det kan ju vara en viss förklaring. I korthet kan man säga att den Coronauppgång som Stefan Löfven kunde känna av i början nu har lagt sig. Oppositionspartierna ute i den Brunblå sörjan har insett att dom förlorade stöd på affären och har börjat komma med kritik mot beslut som fattades i enighet. Men nu när man har mer av ett facit så är det ju ganska enkelt att vara efterklok. Dessutom har man lyckats driva tillbaka debatten till att handla om kriminalitet osv.

Alltså kan vi i opinionen se att detta har gett viss utdelning för Moderaterna och Sverigedumokraterna. Däremot verkar inte Ebba Buschs ettrighet ha gett någon utdelning för Kristdemokraterna. Kan det vara så att det finns alldeles för många kvar av de ”kristna” kärnväljarna från Alf Svensson och Göran Hägglund tiden. Dom som kommer ihåg det kristna kärleksbudskapet och inte ger något för Ebbas Livets Ord inspirerade s.k. kristna budskap.

Åt var och en efter behov
Vänsterpartiet

Hur som helst så ser det ut så här enligt SR:s väljaropinion. Siffrorna avser mätningar i augusti och förändringarna är jämfört med dels mätningarna i juni och dels jämfört med valet 2018.

Vänsterpartiet »» 9,3% → -0,1 / +1,3
Miljöpartiet »» 3,7% → +0,3 / -0,7
Socialdemokraterna »» 27,9% → -2,5 / -0,4
Centerpartiet »» 7,6% → +0,3 / -1,0
Liberalerna »» 3,6% → +0,2 / -1,9
Moderaterna »» 20,6% → +1,1 / +0,8
Kristdemokraterna »» 6,1% → -0,3 / -0,2
Sverigedumokraterna »» 19,8% → +0,9 / +2,3

Den största vinnaren sedan valet är Sverigedumokraterna (+2,3) följt av Vänsterpartiet (+1,3) men även Moderaterna är vinnare sedan valet (+0,8).

Förlorare sedan valet är Liberalerna (-1,9) men även Centerpartiet (-1,0) och i viss mån Miljöpartiet (-0,7) får räknas dit.

Hur kommer det att gå i framtiden? Vad kan förväntas hända fram till valet? Det vet vi faktiskt inte. Den Brunblå sörjan har inte kommit så långt att man kan få ihop en egen majoritet. Den gamla Högeralliansen ligger långt från egen majoritet. Inte heller de tre Rödgröna partierna får ihop en majoritet även om man är större än den gamla Högeralliansen. Om det inte händer mycket stora förändringar i opinionen så kommer den Brunblå sörjan att behöva stöd från ytterligare ett parti. Närmast till hands är nog Liberalerna att trilla dit. Först ska dom lyckas klara sig över 4%-spärren. Öppnar dom upp till att stödja en Brunblå sörja beroende (eller till och med bestående av) Sverigedumokraterna ställer jag mig mycket tveksam till om dom kommer att klara en 4%-spärr. Klarar dom spärren är jag tveksam till om Liberalerna är villiga att återuppta samarbetet med M och KD om dessa fortsätter att vara villiga att släppa in SD också. Centerpartiet är jag övertygad om att dom inte är intresserade av detta.

Alltså kan vi nog förvänta oss ganska krångliga förhandlingar även efter nästa val om det inte händer radikala förändringar i opinionen och om t.ex. både Mp och L trillar ut.

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion augusti 2020. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Respekt för rättsstaten

EU-länderna har tydligen till slut kunnat enas om en kompromiss när det gäller Coronastöd och Långtidsbudget. Som alla kompromisser är det många som är missnöjda. Fast en del av missnöjet verkar bygga på tron att Sverige ensamma kan diktera villkoren i kolossen den Europeiska Unionen.

Problemet med EU är att det är en självgående växande koloss som lever ett eget liv. En majoritet av svenska folket har (tyvärr) i en folkomröstning röstat för att vi skulle bli medlemmar. I en demokrati får vi leva med detta beslut. Exemplet Storbritannien visar att det är mycket enklare att ansluta sig till kolossen än att frigöra sig från kolossen. Vi är medlemmar och får göra det bästa av detta. Själv hade jag hellre sätt att gamla EFTA hade överlevt som samarbete än dagens Europeiska Union.

Europeiska Unionen

Jag ser att Vänsterpartiet har KU-anmält regeringen för att man inte hållit riksdagen informerad i tillräcklig omfattning, allra helst när det gäller kraven på ”Respekt för rättsstaten” som krav för bistånd. Vänsterpartiet, uppenbarligen med instämmande från Moderaterna och Kristdemokraterna, verkar tycka att den slutliga kompromisskrivningen blivit för urvattnad. Om nu Riksdagen inte blivit tillräckligt informerad om de olika förslagen till skrivning så har jag inte någon insyn alls i detta. Alltså har jag ingen aning om skrivningen blivit tillräckligt kraftig.

Skrivningen riktar sig främst mot utvecklingen i Ungern och Polen och eftersom dessa till slut också känt sig tvingade att acceptera skrivningen så kan man ju misstänka att skrivningen blivit för intetsägande. Men så är det i en stor koloss som EU om alla ska godkänna det hela. Kompromisser och kompromisser tills allt är urvattnat.

Jag ser dock att Sverigedumokraterna också är missnöjda med skrivningen om ”Respekt för rättsstaten”. Den riktar sig ju mot SD:s favoritstater Ungern och Polen så SD ville tydligen inte alls ha några sådana skrivningar. Och om Sverigedumokraterna är missnöjda på den punkten så kan ju skrivningen inte ha blivit allt för dålig trots allt.

Det är dags att ställa krav på länder som Ungern om dom vill fortsätta att vara medlemmar i EU. Annars kan dom klara sig själva. Men om man ställer för stora krav på dom så säger dom själva Nej till kraven och får naturligtvis stöd från Sverigedumokraterna och deras allierade som inte ger så mycket för ”Respekt för rättsstaten”.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Statistiknördens himmelrike

Regelbundna läsare av Sven Tycker vet att jag är lite av en Statistiknörd som älskar statistik och opinionsundersökningar. Man kan bevisa det mesta med statistik. Men när man läser så måste man också vara medveten om att vad statistiken bevisar är EN verklighet som den som publicerar siffrorna valt ut att vilja bevisa.

Men i dag tänkte jag avverka tre olika undersökningar som jag hittat i Dagens Nyheter och i Dagens Industri.

Vi börjar med en undersökning som Dagens Nyheter låtit Ipsos göra. Ipsos har analyserat de undersökningar av väljaropinionen som gjorts och har tittat på var partierna fått sitt nya stöd från och vart väljarna gått som lämnat partierna. Och det är alltså gjort med hänsyn till valet 2018.
Socialdemokraterna har fått väljare dels från Sverigedumokraterna och dels från Soffliggare.
Moderaterna har fått väljare från Sverigedumokraterna och Centern och lämnat väljare till Socialdemokraterna.
Sverigedumokraterna har lämnat väljare till Moderaterna och Socialdemokraterna.
Vänsterpartiet har fått väljare från Miljöpartiet och lämnat en hel del till Socialdemokraterna.
Miljöpartiet har fått väljare från Vänsterpartiet men lämnat stora grupper till Socialdemokraterna.
Centerpartiet har fått väljare från Moderaterna men lämnat ganska stora grupper till Socialdemokraterna.
Liberalerna har fått väljare från Vänsterpartiet men lämnat stora grupper till Socialdemokraterna.
Kristdemokraterna har fått stora grupper från Sverigedumokraterna men har lämnat ganska stora grupper till Moderaterna.

Utropstecken

När jag skriver ”lämnat/fått” så handlar det om att 0-5% av de som röstade på partiet har flyttat på sig. När jag skriver ”ganska stora” så handlar det om mellan 5-10% och när det står ”stora” så är det mer än 10% av väljarna i valet 2018.

Nästa undersökning handlar om Dagens Industris DI-Barometer där man undersökt förtroendet för partiledarna hos Näringslivet gubbar och gummor. Något som ju är intressant eftersom det visar vem man bäst tror tillvaratar deras intressen. Kan ni gissa vem som ligger i topp?
Ulf Kristersson har 24% Mycket stort förtroende för, 50% har Stort förtroende, 21% Litet förtroende och 4% har Inget förtroende. 3/4 har alltså bra förtroende för att Ulf Kristersson ska tillvarata deras intressen. Och han ligger här uppe ganska stabilt de senaste 2 åren.
Ebba Busch ligger tvåa men har tappat rejält i förtroende. 13% + 44% har idag stort förtroende medan 30% har Litet förtroende och 12% helt saknar förtroende.
Jimmie Åkesson kommer bland Näringslivets toppar på tredje plats. Men efter en ständig uppgång sedan 2018 visar sista undersökningen på ett rejält ras. Och det är precis Jimmie-ponken kan behålla sin tredje plats. 8% + 25% har Stort förtroende medan 29% har Litet förtroende och hela 37% helt saknar förtroende. På den punkten får Jimmie Åkesson bara stryk av V och Mp.
Annie Lööf lyckas knipa fjärdeplatsen. Men det är på håret. 4% + 26% har Stort förtroende, 41% Litet förtroende och 28% saknar helt förtroende för Annie Lööf. Förtroendet bland Näringslivets toppar sjönk som en sten med Januariöverenskommelsen, men har sedan dess legat stabilt.
Stefan Löfven har gjort ett rejält hopp i ligan och är nästan ifatt Annie Lööf och Jimmie Åkesson. 3% + 25% har Stort förtroende medan 45% har litet förtroende och 26% Saknar förtroende.
Jonas Sjöstedt lyckas faktiskt klå både Nyamko Sabuni och Miljöpartiets Per Bolund och Isabella Lövin. 3% + 16% har faktiskt Stort förtroende för Jonas Sjöstedt. 33% har Lågt förtroende och 47% Saknar förtroende.
Nyamko Sabuni har rasat i förtroendeligan och ligger alltså tom efter Jonas Sjöstedt. Kan detta ha något att göra med den tredje och sista undersökningen som kommer här under? Hur som helst har 2% + 16% stort förtroende. 54% har Litet förtroende medan 25% Saknar förtroende. Och den siffran är faktiskt den bästa av alla förutom hos Näringslivets lakejer i Ulf Kristersson och Ebba Busch.
Per Bolund och Isabella Lövin ligger i den absoluta botten. Och jag ska vara snäll mot Per och Isabella och inte skriva några siffror. Om dessa låga siffror beror på Pers och Isabellas tillkortakommande eller Näringslivets toppars fördomar, rädsla och aversioner kan vi ju ta en diskussion om en annan dag…

Den sista undersökningen som jag tänkte skriva om handlade om vår rasism och våra fördomar. Man har frågat folk om det skulle spela någon roll vilken religion eller ursprung en granne har. Det visar sig att 16% av svenskarna skulle se det som negativt att bo granne med någon som har afrikanskt ursprung. 22% skulle se det som negativt att bo granne med någon som har sitt ursprung i Mellanöstern eller som är muslim. Bara 1% skulle se det som negativt att ha en judisk granne. Vad är det som får omkring var femte svensk att se det som negativt att ha en granne som kommer från Afrika eller Mellanöstern, som har en annan religion än en själv. Jag skäms en del över de fördomar som vi har. Det finns störiga grannar, det finns grannar som kan vara jobbiga. Men det har faktiskt ingenting med var dom kommer ifrån, vilken religion dom har. Jag skäms! Det ska poängteras att för upp till 75% av de tillfrågade så har det faktiskt ingen betydelse vilket ursprung grannen har. Så egentligen ska vi vara glada för undersökningen eftersom den visar att en övervägande andel av svenskarna inte lider av främlingsfientliga fördomar. Men det finns en på tok för stor grupp inom den sverigedumokratiska svansen som drabbats av hjärnröta.

Läs:
DN/Ipsos: Så lyckades S lyfta i opinionen. – Dagens Nyheter
Uppsving i förtroendet för Löfven – kalldusch för Åkesson. – Dagens Industri
Ny undersökning belyser främlingsfientliga attityder. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Statistik

En mängd elefanter i olika färg

– ”Socialdemokraterna valde att lyssna på den gröna elefanten i rummet” säger moderaternas migrationspolitiske talespersonen Maria Malmer Stenergard som förklaring till att migrationsförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna, Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna, brutit samman. Uppriktigt sagt så förstår jag inte riktigt vad Maria Malmer Stenergard vill säga med den liknelsen.

Den Brunblå sörjan

Jag förstår att den moderata damen med ”gröna elefanten i rummet” menar Miljöpartiet. Men jag förstår faktiskt inte riktigt vad som är så negativt med den liknelsen. ”Grön”? Jo, Miljöpartiet är ett grönt parti i motsats till Moderaterna som ju är ett blått parti med allt större bruna fläckar. ”Elefant”? Skulle det vara ett försök att förolämpa Miljöpartiet? Elefanten är ju ett mycket intelligent djur, så på vilket sätt skulle det vara negativt för Miljöpartiet att liknas vid en elefant? Snarast är det väl en rejäl överdrift. Så stora är ju trots allt inte Miljöpartiet att dom kan liknas vid ett så stort djur som elefanten. ”I rummet”? Miljöpartiet var ju inte ens med vid förhandlingarna i rummet! Dom fick ju inte vara med för Moderaterna. Om jag ska vara uppriktig så tycker jag att Maria Malmer Stenergard pratar i nattmössan.

Istället är det ju uppenbart att det var så att Moderaterna (och dess lakejer i Kristdemokraterna) var i minoritet i det där förhandlingsrummet. Tre av de andra partierna hade en annan syn på saken än vad Maria framfört. Kritiken från främst Socialdemokraterna och Centerpartiet, men även Liberalerna, mot den moderata strategin har varit hård. Man har visat sig vara ganska eniga om att det var Moderaterna som egentligen inte ville ha någon överenskommelse som ju skulle byggt på kompromisser, utan snarast ville diktera villkoren på uppdrag av Sverigedumokraterna. Som ju inte heller var med och förhandlade. Precis som Vänsterpartiet och som sagt Miljöpartiet. Det är 30% av väljarkåren som inte var med vid förhandlingarna. Om nu Miljöpartiet ska liknas vid en ”Grön elefant”, hur ska vi då definiera Sverigedumokraternas påverkan på förhandlingarna? ”Brun mördarsnigel”….. Slemmig och äcklig?

Stötestenen verkar först och främst ha varit det som kallats ett ”Volymmål”. Något som väl egentligen ingen har lyckats definiera vad det innebär. Om jag förstått det rätt så har väl Moderaterna (och deras lakejer i Kristdemokraterna) velat ha ett ”volymmål” på 10.000 eller ännu mindre. Men vad ska hända om det har kommit 10.000 asylsökande? Ska vi stänga gränsen? Ska alla som kom efter få Nej, oberoende av asylskäl? Eller ska vi bara säga: – ”Jaha, det var det målet, det är inget att göra”? Vad ska man göra om det kom färre än det ”volymmål” man satt upp? Ska man då ge sig ut och värva fler flyktingar för att nå målet?

Vi kommer inte ifrån att Sverige har en skyldighet att värna asylrätten. Dvs den som flyr för sitt liv har rätt att söka asyl i vårt land – eller i något annat land. Vad vi däremot ska göra är att förbättra mottagandet för de flyktingar som kommer hit. Vi måste se till att den bostadsbrist som finns rättas till. Den drabbar inte bara flyktingar. Vi måste se till att det byggs ”billiga” hyresrätter och inte bara dyra bostadsrätter och villor som ofta köps och säljs på ren spekulation. Kommuner som inte bygger normala hyresrätter för att ”slippa” kommuninnevånare som har lite lägre inkomster måste helt enkelt ”tvingas” att uppföra sig anständigt. De flyktingar som får uppehållstillstånd ska få permanenta sådana. På så sätt gör vi klart för dom att dom har rätt att stanna i Sverige och därför också får motivation att verkligen integreras i vårt samhälle. Familjeåterföreningen måste också fås att fungera så att det är fungerande familjer som finns i vårt land.

Vi måste också se till att HELA EU tar sitt ansvar. Har man blivit medlem i den Europeiska Unionen så omfattas man faktiskt av en plikt att gemensamt lösa problem i unionen. Det ska alltså inte gå att av rasistiska eller uteslutande egoistiska skäl vägra att ta emot asylsökande och lämpa över det ansvaret på ett litet antal länder i Unionen. Kanske är det så att kostnaderna för flyktingmottagande ska tas över av EU helt och hållet. Då får de egoister som vägrar ta sitt ansvar i varje fall hjälpa till att betala till de som tar sitt ansvar.

Flyktingar

Dagens flyktingmottagande i Sverige är inget stort problem. Antalet asylsökande i dag är inte så stort att det skapar problem. Antalet sjunker istället för varje år. Främst kanske för att flyktingar helt enkelt inte släpps in i Europa utan samlas i vidriga läger vid den Europeiska gränsen. 2015 när antalet asylsökande till Sverige var som högst kom närmare 163.000 asylsökande till Sverige. Sedan dess har antalet asylsökande sjunkit rejält. 2019 var siffran nästan 22.000, alltså mindre än en sjundedel jämfört med 2015. Dessa 22.000 är mindre än 0,3 promille av de 80 miljoner flyktingar som UNHCR uppskattar att det finns. Dessa 22.000 är en av de lägsta siffrorna som vi haft under det här århundradet. Det är faktiskt bara 2005 som vi hade färre asylsökande till Sverige (nästan 18.000).

Nä, låt oss hoppas att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet kan enas om en anständigt flyktingpolitik för Sverige. Låt den Brunblå sörjan med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna sitta i skamvrån och skämmas över sin brist på moral.

Läs en del:
Förhandlingarna om migrationen har havererat. – Dagens Nyheter
Migrationsförhandlingarna mellan S och M brutna. – Aftonbladet
Migrationsförhandlingar brutna. – Sveriges Radio
Partibråk om spruckna migrationsförhandlingar. Sveriges Radio
Migrationsförhandlingar mellan S och M har kollapsat. – SVT
Migrationssamtal mellan S och M är avbrutna – V: ”Bästa som kan hända”. – Dagens ETC
Migrationsförhandlingarna är inget vackert stycke svensk politik. – Anna-Maria Carnhede i ETC
Asylsökande i Sverige. – Statistiska Centralbyrån

Lämna en kommentar

Under Flyktingmottagande

Högeralliansens död

Statistikglädjen har slått till igen. Jag hittar en del siffror från den stora SOM-undersökningen som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet regelbundet gör sedan 1986. Och visst är statistik spännande?

Svenska flaggan

Vad det handlar om den här gången är hur olika gruppers politiska preferenser ser ut, hur vi placerar oss på höger-vänsterskalan. Och t.ex. vilket parti olika partiers sympatisörer har som andrahandsalternativ. Undersökningen gör också en jämförelse med hur det såg ut för 10 år sedan. Och det kan väl vara spännande!

Låt oss börja med stödet för olika partier i olika grupper. I redovisningen gör vi en jämförelse mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedumokraterna.

Bland Arbetare hade Socialdemokraterna 2009 ett stöd på 48%, ett stöd som hade minskat till 34% 2019. Även Moderaterna har tappat stöd under perioden hos arbetare, från 16% till 10%. Detta medan alltså Sverigedumokraterna ökat sitt stöd från 7% till 25%. Övriga partier redovisas inte här. Men vi kan se att även om Socialdemokraterna tappat stöd så är man fortfarande störst. Och Moderaternas tal om ”det nya arbetarpartiet” kan vi slänga i återvinningen. Dom har tappat en stor del av det redan tidigare låga stödet.

Låt oss gå vidare till gruppen Jordbrukare. Där har Socialdemokraterna sedan 2009 ökat sitt stöd från 13% till 16%. Samtidigt har stödet för Moderaterna rasat från 33% till 10%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 4% till 22%. Moderaterna ligger alltså även här i botten och får till och med stryk av Socialdemokraterna. Tyvärr framgår det inte stödet för Centern.

Nästa grupp är Tjänstemän. Här har stödet för Socialdemokraterna ökat från 21% till 23% medan stödet för Moderaterna har rasat från 39% till 22%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 2% till 11%. Bland tjänstemän har alltså Socialdemokraterna ökat sitt stöd de sista 10 åren och man har alltså ett större stöd än Moderaterna idag, och stödet är dubbelt så högt som för Sverigedumokraterna.

Sista gruppen är Företagare. Stödet för Socialdemokraterna har ökat från 8% till 12% medan stödet för Moderaterna har rasat från 59% till 28%. För Sverigedumokraterna är det en ökning från 2% till 23%. Det är alltså bland företagare som Sverigedumokraternas stöd har ökat mest samtidigt som alltså stödet för Moderaterna rasar.

Hela Sverige

Vi kan alltså se att för Socialdemokraterna har stödet ökat bland Jordbrukare, Tjänstemän och Företagare medan det alltså har sjunkit rejält bland Arbetare. Är detta ett tydligt resultat av partiets högervridning? Stödet för Moderaterna har sjunkit rejält inom alla fyra grupper, och allra mest bland Företagare, som man trodde var den stora supportergruppen. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd i alla grupper rejält. Det här är ju SD:s uppgångsperiod. Men den grupp som ökat mest är bland Företagare!

En annan intressant tabell visar vilka partier som de olika partiernas sympatisörer har som andrahandsval. Och det är på en del punkter spännande siffror faktiskt.
Vänsterpartiets sympatisörer har S (57%) som klart andrahandsval. Mp (33%) är också en tydlig favorit medan C (8%) ligger långt efter. Övriga partier är i stort sett helt uteslutna.
Socialdemokraternas sympatisörer gör något liknande. V (36%) är populärast följt av faktiskt C (23%) som slår Mp (20%). Resten är ointressanta.
Centerpartiets väljare har faktiskt S (30%) som sitt förstaval men med L (29%) inte långt efter. M (17%) och Kd (10%) samt Mp (9%) ligger långt efter.
Liberalernas väljare återgäldar förtroendet, C (40%) är klar favorit men med M (32%) inte långt efter. S (12%) kommer trea.
Moderaternas väljare har Kd (40%) som tydlig favorit. L (23%) är tvåa medan Sd (20%) klart klår C (12%)
Kristdemokraternas väljare å andra sidan har M (43%) som klar favorit. Men Sd (26) är klar tvåa och har dubbelt så stort stöd som C (13%).
Miljöpartiets väljare har S (45%) som tydligt förstahandsval men V (20%) får faktiskt stryk av C (26%).
Sverigedumokraternas väljare har egentligen bara två alternativ där lilla Kd (41%) faktiskt klår det större M (40%). Socialdemokraterna får faktiskt 13%.

Vad lär vi oss av detta? Jo, blockpolitiken finns kvar. Men det är frågan om vilket block Centern ska räknas till. De centerpartistiska väljarna föredrar Socialdemokraterna framför M-Kd-Sd. Miljöpartiets många samarbete i olika kommuner med det borgerliga blocket verkar ha ett mycket lågt stöd bland dess väljare. Den gröna profilen hos Centern är OK men resten av det borgerliga blocket är uteslutet. Sverigedumokraterna är helt uteslutna som alternativ bland alla förutom Moderaterna och Kristdemokraterna. Allra helst kopplingen till Kristdemokraterna är mycket tydlig. Liberala väljare föredrar mittenkollegan Centern, men går annars helst åt höger.

Högeralliansen som sådan är uppenbart död. Centern drar sig hellre vänsterut om dom tvingas välja medan Liberalerna velar lite mer. Men beröringen med Sverigedumokraterna avskräcker. Det är snarast så att vi har ett Brunblått Högerblock med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Och sedan har vi ett Rödgrönt block med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ett Liberalerna som inte vet vart man vill gå. Man vill inte något. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Läs:
Tio år med Sverigedemokraterna och Moderaternas strategiska problem. – Politologerna

Lämna en kommentar

Under Blockpolitik

Var går gränsen för anständighet?

Enligt UNHCR finns det i dag omkring 80 miljoner människor som är på flykt i världen. Det är den högsta siffra som någonsin uppmätts och det motsvarar ungefär 1% av jordens totala befolkning. Det är bara en liten rännil som söker sig till Sverige för att söka asyl och skapa sig en ny framtid i säkerhet i kalla Norden. Av dessa 80 miljoner på flykt söker sig ungefär 99,98% INTE till Sverige. Dom där 99,98% av flyktingarna hamnar någon annanstans än i vårt trygga hörn av världen. Men den där bråkdelen av en promille som sökte sig till Sverige fick Sverigedumokraternas partiledare Jimmie Åkesson till att i början av Coronapandemin flyga till Turkiet för att i flygblad berätta att Svenska Folket tyckte att det var fullt i Sverige nu. En hel del svenskar deklarerade att han talade inte för dom.

Flykting

Det har fått hela den enade Brunblå sörjan (Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna) till att i Migrationsförhandlingarna kräva att det ska sättas upp ett vad man kallar ”Volymmål” på hur många flyktingar som Sverige ska acceptera att ta emot. Sverigedumokraterna tycker att detta mål ska vara 0 (noll) eller helst negativt. Dvs flyktingar som redan fått uppehållstillstånd i Sverige ska åka hem.

En tid såg det dessutom ut som om Socialdemokraterna också ville ha ett sådant ”Volymmål”. Men, sedan Miljöpartiet förklarat att en sådan överenskommelse med den Brunblå sörjan innebär att Miljöpartiet lämnar regeringen och både Centerpartiet och Liberalerna deklarerat att ett ”Volymmål” strider mot rätten att söka asyl så verkar det som om Socialdemokraterna vänt och nu också säger Nej till ett ”Volymmål”. Ett antal socialdemokratiska riksdagsledamöter har också förklarat att dom kommer att rösta emot något sådant om ett förslag skulle läggas fram. Eftersom Vänsterpartiet naturligtvis också säger Nej så finns det helt enkelt ingen Riksdagsmajoritet för ett sådant förslag.

Oron inom den Brunblå sörjan för att Socialdemokraterna ska komma överens med sina regeringskollegor och samarbetspartier om vilken politik regeringen ska föra har blivit stor. Gamla MUF-ledaren Benjamin Dousa tycker att Moderaterna ska lämna migrationsförhandlingarna om man inom regeringen kommer överens. Gör ni det! Då kanske det finns förutsättningar för en bra och anständig överenskommelse trots allt.

Läs:
Har man skyddsskäl ska man få asyl i Sverige. – Nyamko Sabuni i Svenska Dagbladet
Liberalerna: Inget tak för hur många som får söka asyl. – Sveriges Radio
Nej, det behövs inte ett tak för asylmottagandet. – Elin Henriksson i Helsingborgs Dagblad
Migrationslagen slår mot utlandssvenskar. – Lena Wickman i Aftonbladet debatt
Dousas krav på M: Hoppa av – om MP får inflytande. – Expressen,

Flykting

Lämna en kommentar

Under Flyktingmottagande

Upp och ner som en jojo

Dags för en liten titt på väljaropinionen när Corona hunnit härja en del och ett antal politiker hunnit bli rejält efterkloka och hunnit komma med kritik mot beslut som man själva var med om när dom fattades. Det är ju alltid lättare att veta vilka beslut man skulle fattat när man har facit. Dagens Nyheter publicerade i går sin senaste undersökning som görs av Ipsos. Dom redovisar bara siffrorna i form av hela procenttal. Jag har valt att göra en jämförelse med senaste valet 2018. Och då även med avkortade siffror till närmaste hela procent.

Socialdemokraterna är då den stora vinnaren, men även Vänsterpartiet har ökat. Alltså har uppenbarligen väljarna tagit ett litet steg åt vänster. Å andra sidan har dom även tagit ett steg åt höger då de båda partierna längst ut på högerkanten, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, även tillhör vinnarna. Förlorare är istället partierna lite mer i mitten som alla är förlorare. Allra mest har Moderaterna tappat. Att jag räknar in Moderaterna i mitten handlar främst om att det passar min teori snarare än att dom är ett mittenparti. Det är uppenbart att Ulf Kristersson faktiskt är en katastrof som partiledare för Moderaterna. Vid valet 2014 fick M dryga 23%. Vid valet 2018 fick man knappa 20%. Och idag ligger man alltså på 17%. Ulf Kristerssons och Moderaternas velande hållning till Sverigedumokraterna spelar naturligtvis in. Trots löften om motsatsen närmar sig Moderaterna allt mer ett intimt samarbete med Sverigedumokraterna. Ute i kommunerna är detta samarbete i dag etablerat i allt fler kommuner. Makthungern är större än Moralen. M väljer det ena M:et framför det andra M:et!

Johan Sjöstedt är inte sosse

Så här ser siffrorna ut enligt Ipsos med förändringen sedan valet 2018 inom parentes:

Socialdemokraterna – 31% (+3)
Sverigedumokraterna – 20% (+2)
Moderaterna – 17% (-3)
Vänsterpartiet – 9% (+1)
Centerpartiet – 7% (-2)
Kristdemokraterna – 7% (+1)
Liberalerna – 4% (-1)
Miljöpartiet – 3% (-1)

Sedan kan man göra jämförelser mellan olika allianser. En gång i tiden hade vi ju Rödgröna (S+V+Mp) och Högeralliansen (M+L+C+Kd). Hur ser det ut för dessa båda grupperingar:
Rödgröna – 43% (+2)
Högeralliansen – 35% (-5)

I dagens Riksdag talar vi snarast om Januariöverenskommelsens partier (S+Mp+C+L) å ena sidan och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd) på andra sidan:
JÖK-partierna – 44% (-3)
Brunblå sörja – 45% (-1)

Till det kan vi tillägga att JÖK-partierna + Vänsterpartiet får 54% (-1). Om ni inte får ihop siffrorna helt så beror det ju på att dom är avkortade till närmaste hela procent. Av detta kan vi utläsa att den enda konstellation som faktiskt fått ökat stöd sedan valet är de tre Rödgröna partierna och att den stora förloraren är den gamla Högeralliansen.

Läs den här:
DN/Ipsos: Januaripartierna är ikapp M, KD och SD. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Så kan det gå

Nu var det ett litet tag igen sedan vi gottade oss åt väljarundersökningar. SVT har i dag publicerat sin undersökning för maj där man låtit Novus intervjua nästan 4.000 svenskar om vad dom har för politiska preferenser.

Undersökningen förstärker ytterligare situationen för en månad sedan. Socialdemokraterna fortsätter sina framgångar medan Sverigedumokraterna fortsätter sitt ras. Det är inte lätt att vara ett parti där allt dåligt skylls på invandrare och så hamnar man i en situation där det som debatteras helt enkelt inte går att skylla på invandrare. Så här ser det ut, med förändringen sedan förra månaden inom parentes.
Socialdemokraterna – 31,5% (+1,1)
Moderaterna – 19,2% (+0,5)
Sverigedumokraterna – 18,0% (-1,7)
Vänsterpartiet – 9,4% (-0,1)
Centerpartiet – 8,1% (+0,4)
Kristdemokraterna – 5,5% (-0,6)
Miljöpartiet – 4,1% (+0,3)
Liberalerna – 3,0% (+0,2)

Socialdemokraterna har ökat med dryga 8 procentenheter sedan februari då man fick 23,2%. Den intressanta frågan är hur hållbar den utvecklingen är när Coronadebatten är över och det politiska livet återgår till det vanliga. Moderaterna får ingen utdelning på alla Ulf Kristerssons försök att spela oppositionsledare. Nu kan han i varje fall glädja sig åt att i varje fall vara största oppositionsparti. Och det är ju inte så illa det ju.

Sverigedumokraternas ras med nästan 6 procentenheter från 23,9% i februari då man under en kort period var landets största parti till att nu ligga på tredje plats med 18% är nog ingen glad läsning för Jimmie Åkesson. Men det är inte lätt för ett parti som har en enkel lösning på alla problem: Det är invandrarnas fel! Och så är den stora frågan något som det verkligen inte går att skylla på invandringen. Då förlorar ju partiet hela sitt existensberättigande. Än så länge finns det tillräckligt många kvar för att rädda partiet kvar på tredje plats. En intressant fråga är hur länge Jimmie Åkesson vill vara med när framgångarna tar slut. Och vad händer när Jimmie hoppar?

Vänsterpartiet har tappat lite till Socialdemokraterna men behåller sin fjärdeplats. Vänsterpartiets stora problem är nog vad som händer när Jonas Sjöstedt lämnar in. Jonas Sjöstedt har ett förtroende som ligger högt över partiets. Kan man lyckas få fram en ny ledare som kan axla ansvaret? På femte plats hittar vi Centerpartiet som ligger ganska stabilt. Angreppen från Moderaterna och Kristdemokraterna verkar inte bita på centerväljarna i varje fall. Inom Centern finns ett ganska stabilt stöd för samarbete med Socialdemokraterna. Detta sker ju ofta ute i kommunerna. Mitt eget Åstorp är ett sådant exempel. Där har S och C samarbetat länge.

Bland småpartierna är Kristdemokraterna fortfarande störst. Men raset för Ebba Busch från de stora höjderna när hon var medias gunstling är stort. Det kvittar hur ettrig Ebba Busch är i sin kritik av Socialdemokraterna. Väljarna gäspar och konstaterar i allt större utsträckning att man helt enkelt inte kan lita på Ebba Busch och KD. Partiet hycklar! Miljöpartiet har lyckats kravla sig över spärren. Något som Liberalerna inte lyckas med. Det kvittar vad partiet gör, väljarna gäspar.

Läs:
Novus: Fortsatt upp för S – och ner för SD. – SVT

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning