Kossan Mu
Girigbukar är ett ständigt återkommande tema på Sven Tycker. I dag tänkte jag ägna några rader åt bonuskåta chefer inom mjölkkooperativet Arla. Arla var ju ursprungligen ett bondekooperativ där bönderna gemensamt ägde och styrde företaget. Sedan dess har Arla vuxit och är i dag ett multinationellt företag som uppenbart styrs av en grupp bonuskåta direktörer – inte av medlemsbönderna. Samtidigt som det pris bönderna får betalt för sin mjölk sjunker allt mer (i dag betalar visst Arla sämst, sämre än konkurrenterna) så har lönerna och bonusarna till cheferna inom koncernen stigit rejält. I fjol steg bonusarna till chefer med 50 procent. Sammanlagt 115 miljoner kronor betalades ut till över 1.000 olika chefer. Antalet chefer som blivit berättigade till bonus har ökat, och beloppen dom får har ökat medan ersättningen till de bönder som levererar mjölken till bolaget har krympt. Antagligen har de pengakåta cheferna fått höjd bonus för att man lyckats minska kostnaderna för råvaran samtidigt som man lyckats behålla inkomsterna. Mellanskillnaden måste ju gå någonstans, så varför inte i bonus till slipsnissar. Ryktesvis är medlemsbönderna mindre lyckliga. Dom har tydligen inte heller varit bjudna på alla de golfresor, lyxmiddagar och annat som Arla bjudit sina chefer på. Men dom har väl jobbat så hårt att dom varit förtjänta av bonusar och andra förmåner? Cheferna alltså – inte bönderna. Dom sitter ju bara där på sin traktor och njuter av naturen, eller?
Sven Tycker 